Hjärnforskning i företagsekonomins tjänst

Transkript

1 q Fakulteten för lärande och samhälle Samhälle - Kultur - Identitet Examensarbete i Företagsekonomi och lärande 15 högskolepoäng, grundläggande nivå Hjärnforskning i företagsekonomins tjänst Neuroscience in support of teaching business administration Mattias Borg Gymnasielärarexamen, KPU 90 hp Examinator: Magnus Persson Handledare: Jan Anders Andersson

2 Sammanfattning Examensarbetet intresserar sig för Neuropedagogiken och på vilket sätt undervisning i Företagsekonomi kan utvecklas genom att ett sådant perspektiv tillförs. Under 2000-talet har både neurologisk forskning och försök att integrera denna i pedagogiska sammanhang utvecklats enormt. Av olika anledningar har Neuropedagogiken mycket svårt att nå samma status som de traditionella teorierna kring lärande. På kompletterande pedagogisk utbildning var neurologiska perspektiv helt osynliga. Något märkligt eftersom svensk skola dels brottas med kvalitetsproblem, dels ska bygga på vetenskap. Lärande sker trots allt i hjärnan, borde kunskap om denna inte vara central? För att ta reda på hur det förhåller sig, sammanställs vad Neuropedagogiken anser sig tillföra undervisning, genom en litteraturstudie. Slutsatsen är att Neuropedagogikens konkreta bidrag handlar om emotionella aspekter och insikter i hur minnet fungerar. De neurologiska insikterna omfamnar traditionella teorier, det finns få eller inga motsättningar. Det innebär också att läraren får en mer holistisk och fördjupad förståelse för sin undervisning när flera perspektiv förenas och fördjupas. Därigenom bör dess inflytande tas på allvar, emedan skolundervisning förlorat legitimitet i kölvattnet av de snabba samhällsförändringarna. Ämnesplanen i Företagsekonomi förordar praktiska och kreativa moment och uppmanar till samverkan utanför klassrummet. Med ett neurologiskt perspektiv kommer pedagogens didaktiska reflektioner att understryka undervisning som väcker lust, skapar elevaktivitet, som integrerar externa resurser och som varierar metoderna. Forskning kring hur undervisning i de didaktiskt olika företagsekonomiska delämnena praktiskt kan gestaltas med neuropedagogiskt perspektiv är nästa steg att ta. Nyckelord: Neuropedagogik, Hjärnbaserat lärande, Företagsekonomi, Didaktik 2

3 Abstract The aim for this thesis is the benefits of Neuropedagogy in teaching business to secondary school students; how it can be developed and what such a perspective adds. Brain-based teaching is known under many labels, hence there is yet none that encompasses all. In this work, Neuropedagogy corresponds to the perspective on teaching that focuses on how the brain works to optimize teaching. In order to find common ground, a closer look on Neuropedagogy and then at the school subject Business Administration will be undertaken. One of the conclusions is the complimentary new findings on how the brain acts on emotional stimuli and how memory operates. The perspective, to orient teaching towards brain functionality often is regarded as limiting. Neuropedagogy advocates however, does not claim superiority nor the neurological findings to be a holistical explanation. Nevertheless, it deserves serious consideration, as school teaching has lost legitimacy in the aftermath of societal change. There is little doubt that teaching needs to be looked upon in a larger context than what goes on in the classroom, and this is where Neuropadgogy can play a key role. The Business Administration curricula, stipulates many hands-on and creative situations, it demands interaction with civil society and student commitment. Neuropedagogy tells us what to take into consideration when teaching; inducing and managing positive attitudes towards the subject, student activity, integrating blended resources and to a variation of methodology. Thus a very good match. An adolescent brain demands variation and excitement in order to find learning relevant. The levels with which IT floods teaching and where learning becomes less collaborative and more individual, is another reason for taking neurology into account. The aspect of interpreting the Business Administration curricula in the light of Neruopedagogy, without disregard for the century-long dominating learning theories is inclusive, not the other way around. 3

4 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställning Metod Pedagogik Vi behöver komma vidare! Neuropedagogik som ett nytt pedagogiskt fält? Begreppet Neuropedagogik Neuropedagogikens utveckling Neuropedagogernas anspråk Neurologins bidrag till pedagogiken Företagsekonomins ämnesdidaktik Didaktik Företagsekonomi Identitetsfrågan - Vad är Företagsekonomi? Legitimitetsfrågan Varför ska man läsa företagsekonomi? Kunskapsfrågan Vad kan man, när man kan företagsekonomi? Innehållsfrågan Vad utgörs företagsekonomi av? Kommunikationsfrågan Hur ska innehållet bli undervisningsbart? Mötet mellan ekonomi och neurologi Inledning Kan ekonomi och företagande vara lustfyllt? Ekonomisk minnesträning då? Slutdiskussion Slutsatser och diskussion Relevans för professionen Referenser och källförteckning

5 1. Inledning Sedan det tekniska genombrottet på nittiotalet som gav årtiondet namnet The decade of the brain (OECD 2002) har upptäckterna kring hjärnans funktionalitet accelererat enormt 1. Neurovetenskapen tog ett rejält kliv i och med införandet av framför allt så kallad magnetisk resonanstomografi (MRI) vilket möjliggjorde mycket detaljerade studier av hjärnans processer. Eftersom den inledande medicinska forskningen inriktades på anomalier, låg intresset ännu främst hos specialpedagoger, men det skulle inte stanna länge där. Bland annat såg kommersiella aktörer tidigt en potential på utbildningsområdet, spelbranschen till exempel, vilket varit en bidragande orsak till den polemik som finns idag. Utbildning är en nationell angelägenhet som kraftigt påverkar ett lands konkurrenskraft och välstånd. När kunskaper om hjärnans funktionalitet sammankopplas med skolan, är det därför inte överraskande att intresset blir stort. De teorier om lärande som ligger till grund för pedagogiken, i synnerhet behaviorism, konstruktivism och det sociokulturella perspektivet, har inte bidragit med några nya paradigmskiften som hjärnforskningen ibland tillskrivits. På grund av en ökad teknikanvändning i skolmiljö och väsentligt förbättrade möjligheter till effektmätningar, lyfts hjärnforskningen allt oftare i fokus för diskussioner för hur man lär sig saker. Enligt skollagen 5 ska skolans undervisning bygga på vetenskap och det ligger nära till hands att höja hjärnforskningen till en hög, evidensbaserad nivå, eftersom det görs mätningar med medicinskt avancerade instrument vid själva källan. Möjligen får hjärnforskningen därmed gärna en status som den kanske ändå inte riktigt förtjänar. En legitim fråga är till exempel om resultat från laborationsrummens sterila lugn är överförbara till och kan appliceras i klassrummens kaotiska miljö, något som (bland många andra) Levinson och Norlund (2018) ger uttryck för i sin kritik. OECDs PISA-rapporter om hur svensk skola placerar sig i internationella mätningar är numera allmän kunskap. Mindre känt är att OECD på allvar sökt konvergenser mellan 1 90 procent av den kunskap vi idag har om hjärnan har skapats under de senaste tio åren, Prehn (2015). Det är därmed ett forskningsområde som trots allt är i sin linda och omogen om man ser till vad som återstår. 5

6 neurovetenskap och utbildning genom The Birth of a learning science (2002) och Towards a new learning science (2007). Today, it is useful, even essential, for educators and anyone else concerned with education to gain an understanding of the scientific basis of learning processes. (OECD 2007, s13) Organisationen tillmätte neurovetenskapen uppenbart stor betydelse för lärande, men poängterade samtidigt att det inte är en universallösning. De uppmanar därför till en bred samverkan mellan aktörer inom olika discipliner. Trots att det gått flera år sedan dess är hjärnforskningen praktiskt taget osynlig på lärarutbildningen. 6

7 2. Syfte och frågeställning En strid ström av information om hjärnans funktionssätt har gjort framför allt medicinarna Torkel Klingberg och Martin Ingvar, båda hjärnforskare vid Karolinska institutet, till svenska, mediala centralgestalter i undervisningsfrågor. Men denna hjärnforskning, kopplat till lärande har inte alls fått samma utrymme på lärarutbildningen. Där belyses lärande fortfarande genom framför allt de kända nittonhundratalspedagogerna och deras etablerade teorier. Neuropedagogik är emellertid ett fält som utvecklas i extremt snabb takt i samband med den ökande teknikanvändning som sker i undervisning och teknikanvändning i stort. Hur användbara är då dessa hjärninsikter för klassrummet och pedagogen? Företagsekonomi är å sin sida Sveriges populäraste högskoleämne (UKÄ2/SCB 2018), och näst mest sökta program till gymnasiet (Skolverket 2019). Men ämnesdidaktisk litteratur och forskning är trots det svår att finna, med Stockholms Universitet som ett positivt undantag 3. Ämnesdidaktiken för företagsekonomi är måhända begränsad av just den anledningen att delämnena har sina säregna, mycket olika didaktiska förutsättningar. Så vilken roll kan hjärnforskningen spela för företagsekonomisk undervisning? Lämnar Neuropedagogiken ett viktigt bidrag till pedagogens förhållningssätt och metodval, eller är detta försumbart? Kan det finnas vinster med att lärarhögskolan och pedagoger i allmänhet kompletterar de etablerade och beprövade teorierna om lärande, som Sokrates och Vygotskij med nya vetenskapliga rön från hjärnforskningen, så kallat Neuropedagogik? En ekonomisk hjärna eller neurologiskt centrum för företagsekonomi finns självklart inte. Därmed går det inte heller att söka en direkt koppling från neurovetenskapen till företagsekonomisk undervisning. Frågeställning blir omvänd: Utifrån ett ämnesdidaktiskt företagsekonomiskt perspektiv; hur kan undervisning i företagsekonomi utvecklas med ett neurologiskt synsätt på pedagogik? 2 UKÄ, Universitetskanslerämbetet 3 Exempel på arbeten: Ekonomilärares syn på användningen av digitala hjälpmedel, Hur kollegialt lärande kan bidra till utveckling av företagsekonomiundervisning, Kalkylering som särskild utmaning för elevers lärande 7

8 3. Metod Arbetets genomförande grundar sig på en allmän litteraturstudie vars mål är att definiera innebörden av begreppet Neuropedagogik för att sedan beskriva dess plats i en specifik pedagogisk kontext; den företagsekonomiska. Fältet som studien intresserar sig för handlar om hur kunskaper om hjärnans funktioner kan användas för undervisningsändamål. En gränsdragning görs från neurofysiologi i syfte att undvika medicinskt tekniska resonemang, samt mot neuropsykologi som avser en högre nivå av kognition än den här sökta. Att ordvalet föll på Neuropedagogik beror till stor del på den uppsats som publicerades i Lund (Bengtsson 2018) samtidigt som jag blev nyfiken på ämnesområdet. Begreppet diskuteras grundligt däri. Björn Adler (Adler 2000) var dessutom tidigt ute med boken Neuropedagogik, en skrift som är flitigt refererad till. Slutligen framstod begreppet som mest vedertaget genom temaserien Hjärna eller ohjärna (Pedagogiskt Magasin 2018), med bland annat Levinsson & Nordlunds avhandling kring fack- och populärpressens rapportering av neurologisk forskning i skolmiljö. En livlig debatt förs kring legitimiteten av suffixet -pedagogik vilket bidrar till den stora spridningen av begreppsfloran. Mot den bakgrunden riskerar en sökning på ett (1) begrepp att snedvrida resultatet. En breddad sökning har därför genomförts med olika begrepp och omskrivningar för att fånga innehållet av det avsedda området: Neuropedagogik, Neurodidaktik, Hjärnbaserat lärande, Hjärnsmart undervisning, Educational Neuroscience, Brainbased education, Neuropedagogy, Neuroeducation, Neurodidactics, Brain-friendly education, Mind, Brain and Education. En gallring har därefter gjorts genom att fokusera på o Det avgränsade områdets innebörd, vad vet man om hur hjärnan lär? o Aktuellt material; sent årtal ges företräde o En skolrelaterad kontext o Lärarens perspektiv, undervisningsfokus. Inte det metakognitiva elevperspektivet o Allmängiltigt neurologiska insikter, inte till exempel specialpedagogiska. 8

9 Referenser och litteraturlistor, ofta förekommande namn eller organisationer har därefter lett mig vidare till det material som tillsammans bildat underlag för examensarbetet. Arbetet är strukturerat enligt följande: a) Var kommer Neuropedagogiken ifrån? Vad är det? Vad finns det för anspråk? b) Vad säger Neuropedagogiken är dess bidrag till undervisning? c) Vilka är de viktigaste slutsatserna för undervisning? d) Företagsekonomi som skolämne beskrivs. Dess syfte, kunskapsinnehåll, ämnesdidaktiska läge. e) Neuropedagogiskt perspektiv på skolämnet företagsekonomi appliceras. f) Slutsatser och diskussion. 9

10 4. Pedagogik 4.1 Vi behöver komma vidare! Staffan Selander, professor i didaktik, skriver i sin bok Efter Vygotskij (2017) att Vi behöver komma vidare!. Selander ger uttryck för uppfattningen att förra seklets skolutmaningar var delvis annorlunda än de vi möter idag. De klassiska teorierna som Vygotskijs sociala perspektiv på lärande ges fortfarande (och med förnyad kraft) en dominerande plats inom lärarutbildningar och pedagogisk forskning. Selander attackerar inte nittonhundratalspedagogernas teorier, utan använder tidsperspektiv som spänner från antiken till våra dagar för att utvärdera hur förutsättningar och synen på vad som är kunskap alltså samhällsförändringarna kräver att vi kommer vidare. I kombination med att kunskaperna om och kring lärande utvecklats, måste alltså också de didaktiska perspektiven anpassas för den tid vi lever i och uppdateras med ny forskning om lärande. En liten pusselbit i den här uppdateringen kan vara hjärnforskningens upptäckter, en åsikt som Selander delar. 4.2 Neuropedagogik som ett nytt pedagogiskt fält? Begreppet Neuropedagogik Om man intresserar sig för hur hjärnan reagerar på stimuli och omvänt hur den bör stimuleras för att åstadkomma varaktiga reaktioner (lärande), är en begreppssammanfogning mellan neurologi och pedagogik frestande. Begreppet har också använts varaktigt och med jämna mellanrum (t.ex. Bergström M. 1996, Adler 2006, Ott 2007) men det har aldrig vunnit exklusivitet. Andra vanliga, svenska begrepp som lever sida vid sida med Neuropedagogik är Hjärnsmart undervisning och Hjärnbaserat lärande, samt det mest närliggande Neurodidaktik. Neuroforum (2019) använder det sistnämnda för pedagogiska tillämpningar av kunskaper om hjärnans funktion och struktur. Neuroforum (Olivestam 2007) uttrycker det som en skärningspunkt eller koppling mellan neurologi och pedagogik. I sin kandidatuppsats ger sig Bengtsson (2018) in i en begreppsanalys och visar hur mötet mellan neurofysiologi och 10

11 neuropsykologi och pedagogik kan få plats i ett begrepp som Neuropedagogik. Hans definition lyder: Alla idéer som fokuserar på hur pedagoger ska skapa varaktiga biologiska och neurofysiologiska förändringar hos elever i för ändamålet skapad och anpassad fysisk och psykisk miljö. (Bengtsson 2018, s9) Samma författare konstaterar också att all form av pedagogisk aktivitet naturligtvis påverkar hjärnan (varaktigt) och att det därför är syftet som är den stora distinktionen. Syftet med Neuropedagogiken handlar vidare om att leda hjärnans utveckling i den riktning som målen finns (s12). Kombinationen av pedagogik och neurologi är polemiskt vilket märks i tema-serien från våren 2018 som Pedagogiskt Magasin förde under rubriken Hjärna eller ogärna. Påståendet att det finns en egen pedagogisk teori för hjärnsmart lärande är långt ifrån accepterad av alla Neuropedagogikens utveckling Kopplingen mellan hjärna och lärande är så självklart intimt förknippade att studiet av hjärnan har en lång tradition. I samband med vetenskapens stora medicinska framsteg under talet blev hjärnan kirurgiskt detaljerat beskriven. Under århundradet därpå mätte och tolkade forskarna elektriska impulser. Men det riktiga genombrottet kom först under 1990-talet då instrument och metoder för att mäta blodgenomströmning med hjälp av magnetröntgen 4 verkligen kunde göra anspråk på att kartlägga och mäta de inre funktionerna. På levande försökspersoner dessutom! Detta forskningsområde kallas för neurovetenskap, eller neurologi. Utgångspunkten när resultaten tolkas är ofta evolutionär, att vårt nervsystem inte förändrats sedan vi själva var bytesdjur, men att miljö och livsstil har. De äldsta delarna, hjärnstammen till exempel, är ett skyddssystem som inte ska involvera högre, neurala förmågor utan bara sätta igång skyddsmekanismer (Tebelius 2017). Det betyder att det inte bara är hjärnbarkens logiska (och syrekrävande) aktivitet som har betydelse för lärande, utan känslorna 5 får stor betydelse för mentala processer i ett klassrums väldigt annorlunda förutsättningar. 4 fmri, Funktionell magnetresonanstomografi mäter syrehalten som avslöjar aktivitet i hjärnan. 5 Det limbiska systemet har också namnet känslohjärnan 11

12 4.2.3 Neuropedagogernas anspråk De som arbetar med forskning och beskrivning av Neuropedagogik, har lärt sig att det kan vara kontraproduktivt att presentera för långtgående slutsatser. Enligt Kevin Dunbar (2009, återgiven av Skolverket) kommer neurodidaktisk forskning inte att visa hur lärare ska undervisa. Snarare kommer det att handla om att bekräfta eller motbevisa teorier om lärande som redan används av lärare. Han, liksom Tebelius med flera förespråkare är noga med att poängtera vikten av att inte dra för stora slutsatser. Tebelius går så långt i sin introduktion till Vad varje pedagog bör veta (2017) att hon skriver att det kanske inte är rimligt eller ens önskvärt att dra direkta slutsatser från vad vi vet om hjärnan. OECDs sista hjärndedikerade symposium 2007 uttrycker det så här: Not all neuroscientific discoveries give rise to innovations in terms of didactics. However, they provide a solid theoretical basis for well-tried practices which have been consolidated through experience. These scientific insights then serve to underpin the body of empirical and intuitive knowledge already accumulated, and explain why some practices fail or succeed. (s23). Sveriges främsta organisation för främjandet av Neuropedagogik, Neuroforum (2019), går kanske längst och framhåller hur viktiga dessa nya kunskaper om hjärnan är för att ta itu med en mängd utmaningar och optimera den skola som nu uppenbart står i behov av förnyelse. Att förnyelsebehovet av undervisningen beror på att det numera globala, snabbföränderliga och teknikintensiva samhället ställer andra krav och att vi har andra fysiska medel för att bedriva undervisning med. Förmågor som efterfrågas och som eleverna behöver är snarare kreativa och anpassningsbara praktiker för att möta en oförutsägbar framtid, än gårdagens sanningar. Ett sådant synsätt framförs av bland andra Selander (2017) som också ser att ett neurologiskt perspektiv på undervisning fyller en viktig roll. Neuropedagogiken kan alltså vara av vikt. Gemensamt för alla förespråkare emellertid, är att Neuropedagogiken inte ensam kan ge alla svar, och att det vi nu förstår måste integreras med andra nya och gamla insikter Neurologins bidrag till pedagogiken Här följer en grov indelning av neurologins tillämpningar i pedagogiska sammanhang, Ledarskap för känslans skull Evolutionärt spelar känslorna en mycket stor roll för överlevnaden. De centra som först tolkar nervsignaler är förlängda ryggmärgen, följt av limbiska systemet. Deras uppgift har varit att 12

13 snabbt reagera på fara och vår förmåga att tolka stimuli som hot är därmed högt prioriterad 6 vilket ger upphov till emotionella reaktioner som inte är optimala för ett klassrum. I klassrummet är alltså risken stor för oreflekterat obehag. Signalerna tolkas som antingen positiva eller negativa, med en överväldigande övervikt på de negativa. Riskuppfattandet utsöndrar signalsubstanser som startar en kedja av kognitiva låsningar. Reflektion och minnesinlagring kopplas bort till förmån för fysisk styrka; fly eller fäkta (Tebelius ss. 9-12, 2017). En trygg, förutsägbar och lugn miljö är därför synnerligen viktig för att inte låsa in lärandet. Känslorna har så att säga tolkningsföreträde, varför det emotionella är så viktigt i ett klassrum för att öka den kognitiva förmågan. En trivsam och omväxlande, stimulerande miljö, positiva relationer och engagerande undervisning med variation, frigör de substanser som främjar fokus och förbättrar minnet - istället för tvärtom. (Neuroforum s.5, 2019). Samma författare beskriver berättandet som ett potent sätt att öka välbefinnandet och gemenskapen, öka nivåerna av oxytocin som ett antistressmedel. Stress och adrenalin, påvisar neurologin, är en stark fiende när det gäller lärande. Men det finns också en gräns då tillvaron blir alltför bakåtlutad för att lärandet ska bli optimalt. Det krävs lite nerv, lite tävlingsmoment, lite skapande av nyfikenhet och spänning. Lite lagom adrenalin, i rätt kombination med trygghet (Tebelius s.48, 2017). Då presterar vi som bäst. Rydahl (s.5, 2011) sammanfattar: Inlärningspotentialen är därför som störst när hjärnan lär för sin överlevnad, socialt, ekonomiskt, känslomässigt och fysiskt.. Matcha metod med minnet Hjärnforskningen konstaterar att det inte finns något fotografiskt minne, utan det som sinnena uppfångar måste hjärnan aktivt tänka för att det ska kunna återkallas (Idem s.15). Arbetsminnet måste bearbeta informationen, alltså viljestyrt tänka på det, innan informationen kan sparas i långtidsminnet. Neurologer skiljer nämligen på dessa två. Arbetsminnet är den tillfälliga tavla där information antingen bearbetas eller raderas. Eftersom den är begränsad är vi naturligtvis selektiva med vilka intryck vi väljer att spara på. Den information som ryms under trettio sekunder är vad vi kan hålla i tanken (Tebelius s.19, 2017), eller fyra till sju 6 Fem gånger fler nervbanor för att fly, Tebelius

14 saker åt gången (Prehn s.47, 2018). Samtidigt kan vi bara aktivt fokusera tanken på en sak - det går med andra ord inte att multitaska utan att förlora i prestation. Eftersom arbetsminnet är så begränsat måste informationen som hamnar där således fokuserat bearbetas i små portioner för att kunna stanna kvar. Det har ju gått bra historiskt sett, men i vårt tidevarv bombarderas vi som bekant med information och intryck. På gymnasienivå kan det dessutom skilja så mycket som åtta år mellan mognaden av arbetsminnet hos enskilda elever vilket så klart spelar stor roll för hur stora dessa portionerna bör vara (OECD s.2, 2007). Ett effektivt sätt att förbättra minnesförmågan är genom associationskedjor (Neuroforum s.4, 2019). Från det vardagliga till det ämnesspecifika, såsom läroplanen anslår. Hjärnan har nämligen mycket lättare att minnas om den nya informationen kan inlemmas i befintlig sådan, kopplingarna mellan nervcellerna i hjärnan underlättas och förstärks. Associationer till och genom annat än textkällor 7 är också en av Neuropedagogikens hörnstenar för minnesinlagring eftersom det ytterligare förstärker synapserna och ökar antalet kopplingar mellan dem. Omväxling och användandet av olika sinnen stärker alltså minnet eftersom hjärnans olika signalsystem samverkar; intrycken förstärks genom kombinatoriken. Sker det i samband med positiva upplevelser, förstärks minnet ännu mer. Det omvända är naturligtvis också sant, en stökig, negativ och monoton miljö försämrar minneskapaciteten (Idem s.4). Det är också felaktigt att försöka individanpassa allt 8, säger Martin Ingvar i en inspelad intervju på URskola från 2014: Eftersom alla individer är olika, måste vi göra olika med alla. I praktiken, fortsätter han, är det alltså viktigt att variera undervisningen för att stimulera många sinnen. Inte för att individerna har speciella lärstilar 9. Rydahl (s.19, 2011) refererar just till neurolingvisten Michael Grinders sju lärstilar vars uppfattning är att de lärandes utbildningspotential inte tas tillvara genom traditionell undervisning. Bergström (s. 7 Kända begrepp för att göra detta: Multimodala Resurser, Multisensoriska Metoder eller Blended Learning 8 Gy11: Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutvecklingen med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenhet, språk och kunskaper. 9 Learning experiences need to take into account individual differences, so that diversification of the curriculum to accommodate them is an increasingly important educational goal. OECD

15 13, 2016) beskriver vidare hjärnans olika sätt att inhämta och bearbeta information verbalt, auditivt, visuellt, spatialt med flera sinnen och pekar på hur en ensidighet begränsar lärandet; Neuropedagogiken söker alltså multimodalitet för att stimulera många sinnen, inte för att vi har olika sätt att lära. Repetition har alltid framhållits som minnesförbättrande. Repetition leder återigen till att synapserna förstärks och till ett kunnande som vi ofta kallar automatiserat (Ingvar, 2014). Automatiserade minnen kräver väldigt lite extra tankemöda, vilket därigenom frigör kraft för det nya som kräver mer aktivt tänkande. Learning a lesson too often means being able to recite it. Training and testing are usually based on retrieving and therefore on memorising information often to the detriment of mastering skills and even of understanding content. Is this role given to memory skills in learning justified? This is a pivotal question in the field of education, and is beginning to attract the attention of neuroscientists. (OECD s. 26, 2007). Neuropedagogikens kritiker pekar ofta på att information inte är kunskap. Svaret är att tillämpa ämnesinnehållet i olika situationer och olika former. Av detta följer variation, kreativitet och det gamla bekanta learning by doing. En annan evolutionär rest är att hjärnan aktivt arbetar med att mota bort störningar, vilket stjäl tankekapacitet på samma sätt som ny information gör. Störst åverkan tycks ljud ha, sannolikt det bästa sinnet för signalerande av annalkande fara (Tebelius s.21, 2017). Rörelse Efter trettio minuters stillasittande går skärmsläckaren på, uppmärksamheten sjunker och minnesinlagring avtar eftersom hjärnan tolkar det som att vi befinner oss i vila (Tebelius s.33, 2017). Ungdomar sitter numera mycket även på sin fritid. Läraren däremot, står upp och är aktiv både fysiskt och mentalt varför det kan vara lätt att missförstå elevernas passivitet. Inlärning sker nämligen bäst i samband med rörelse som ökar blodgenomströmning och syresättningen men även hippocampus (långtidsminnet) storlek. Pedagogen kan också ha i åtanke att 2% av kroppen (dvs hjärnan) slukar 25% av energin, och att en skoldag kräver en hel del energi för att orka lära (Tebelius s.18, 2017). 15

16 Motivation och belöning Dopamin utsöndras när belöning väntas. Det är en signal till att använda den energikrävande främre hjärnhalvan (frontalloben). När dopaminhalten är hög, går alltså lärandet betydligt bättre (Idem s.42, 2017). En tonåring behöver större dopaminpåslag än en tio-åring, därför söker de risk och spänning. Frontalloben, beslutsfattarcentrum, är också i utveckling tio år efter att det limbiska känslosystemet utvecklats klart. Den här skillnaden gör att impulskontroll och belöningsuppskjutande (två väsentliga faktorer för att lyckas i livet och båda koncentrerade här), är på efterkälken (OECD s.2, 2007). Sett ur detta perspektiv bör pedagogen lägga energi på att skapa nyfikenhet, belöningar, spänning, överraskningar och i någon mån underhålla; göra undervisningen roligare och mer engagerande. 16

17 5. Företagsekonomins ämnesdidaktik 5.1. Didaktik Didaktik betyder ungefär undervisningslära, den skiljer sig från pedagogiken emedan den fokuserar på undervisningens delar i detalj. Den centrala utgångspunkten för didaktik är att varje undervisningstillfälle bygger på ett antal val Varje val har potentiella konsekvenser för den studerandes lärande och socialisation. Varje val är också påverkat av sitt samhälle och tid, liksom av undervisningstraditioner. (Leif Östman s.66, 2008) Didaktik är med andra ord en avgränsning av det stora område som utgör pedagogik genom det urval som görs. Det är också en produkt av de val som pedagogen gör, som i sin tur är en produkt av den tid och miljö som hen verkar i. En ytterligare avgränsning sker genom ämnesdidaktiken som följaktligen består av ett, för ämnet, speciellt urval. Grundmodellen inom didaktiken, den så kallade didaktiska triangeln, beskriver undervisningens konkreta noder; läraren, eleven och det undervisade ämnet. Modellen ger således en struktur för att beskriva dessa element och de förhållanden som uppstår mellan dem, samt de frågeställningar som bör besvaras för en medveten och välgrundad undervisningssituation ska ta plats. Bild 1. Ekendahl et al, 2015, s.14 Den didaktiska triangeln Tillhörande frågor som Varför ska ämnet undervisas?, Vad (vilket urval) ska undervisas?, Vem är mottagaren? och Hur ska det undervisas? är viktiga för att ge en god förståelse av situationen och de val som behöver göras. Över dessa frågeställningar svävar en kontext, det sammanhang som undervisningen bedrivs i. Kontexten i sig är som redan påpekats och som ska ytterligare beskrivas, en viktig komponent eftersom den påverkar pedagogens medvetna val. Det är en fundamental fråga inom didaktiken, att särskilja lärarens strävan och perspektiv av att undervisa, från elevens autonoma lärande. Lärarens roll som ämneskunnig och pedagogisk expert har ett Bild 2. Ekendahl et al, 2015, s.15 Didaktiska perspektiv 17

18 syfte att åstadkomma det lärande som önskar landa i elevernas uppnådda kunskapsmål. För det här arbetets vidkommande ligger fokus på lärarens undervisningsaktiviteter med insikt om elevens lärprocesser. Ekendahl, Nohagen & Sandahl för resonemang kring undervisning av Samhällskunskap utifrån en modell där tillgängliga värden och teorier utgör ett bibliotek för det urval som resulterar i pedagogens undervisningsprinciper och som kan brytas ner och förtydligas i den didaktiska triangeln. Den professionella läraren utvecklar och förfinar vidare urvalsprinciperna genom att testa och värdera dem i sin praktik, i undervisningen. Neuropedagogik antas vara en teori som ger upphov till sådana didaktiska reflektioner kring hur olika kurser i företagsekonomi bör utformas och som därmed utövar inflytande på de principer som pedagogen arbetar efter. 5.2 Företagsekonomi Bild 3. Ekendahl et al, 2015, s.16 Didaktiska reflektioner Vid institutionen för De humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik, på Stockholms Universitet, bedrivs forskning och undervisning av Företagsekonomididaktik, inom ramarna för den Kompletterande Pedagogiska Utbildningen (KPU). Företagsekonomi som forskningsfält spänner över alla de didaktiska grundfrågorna och intresserar sig för frågor om företagsekonomiämnets beskaffenhet, dess legitimitet och samhällsfunktion samt hur ämnet kan läras och undervisas. I detta ingår analys av de styrkor och svagheter som kan följa med olika sätt att svara på de didaktiska frågorna, det som kan kallas för olika selektiva traditioner. (Stockholms Universitet, Företagsekonomididaktik 2019) Undervisningen vid institutionen för Företagsekonomididaktik tar sin utgångspunkt i den didaktiska triangeln med dess frågor som har beskrivits tidigare. Ekendahl, Nohagen & Sandahl har vidareutvecklat triangeln och omformulerar delvis frågeställningarna till att omfatta centrala frågor som tillsammans fångar den didaktiska kompetensen och för vidare till den didaktiska planeringsanalysen. Dessa frågor med stort ämnesfokus är som följer: 18

19 Identitet Legitimitet Kunskap Innehåll Kommunikation Bild 4. Ekendahl et al, 2015, s.29 Ämnesdidaktik som För att kunna besvara frågeställningen, vad företagsekonomi kan hämta i neurovetenskapen, måste det företagsekonomiska ämnet först beskrivas. Som struktur för denna beskrivning har Ekendahl, Nohagen, Sandahl centrala frågor använts som underlag. Det finns begränsat med syntetiserat material som på ett sammanfattande sätt beskriver ämnet företagsekonomi på motsvarande sätt som Ekendahl, Nohagen, Sandahl genomlyser Samhällskunskapen. En orsak till det, kan vara att ämnet spänner över flera karaktärsskilda fält vilket gör att de behandlas separat inom akademiens forskning. Bokföring kan alltså ha en didaktik som inte är förenlig med, eller som är svår att sammanföra med, säg Ledarskap. I följande beskrivning av ämnet hålls resonemanget på en för ämnet övergripande nivå, utan ambition att fördjupa något enskilt delämne. Skolverkets ämnesplan utgör underlag och dess formulerade syfte som gällande för alla de delkurser som ingår i Företagsekonomi Identitetsfrågan - Vad är Företagsekonomi? Företagsekonomi sorterar ofta under Samhällskunskap och Lööf (2011), beskriver ämnet som tvärvetenskapligt med bland annat matematik, statistik, psykologi, sociologi, statskunskap och juridik. En kort definitionen av ekonomi brukar vara en översättning från grekiskan: att hushålla med resurser. Lite utförligare kan ämnet beskrivas så här: Företagsekonomi definieras ofta som kunskapen och vetenskapen om hur man som företag brukar, ransonerar och fördelar sina begränsade resurser. Det här betyder i förlängningen att företagsekonomi handlar om hur man så effektivt som möjligt nyttomaximerar sina utgifter i förhållande till sina inkomster. Kort och gott hur man gör så stor vinst som möjligt. (företagsekonomi.se 2019) Professor Nils Brunsson (2014), påpekar att ämnet är avsevärt bredare än så. Det handlar så gott som uteslutande om ett studium av organisationer. Företagsekonomi är i likhet med samhällsvetenskap ett i högsta grad tvärvetenskapligt ämne. Men istället för att studeras tvärvetenskapligt, har akademiseringen lett till en specialisering. Specialiseringen bygger helt enkelt på att ett maximalt, effektivt resursutnyttjande även i skolvärlden, kräver att varje 19

20 aspekt av det som utgör företagande måste fördjupas i detalj. Specialisering inom organisation, finansiering, redovisning och marknadsföring motsvarar idag mer eller mindre den uppdelning som på femtiotalet gjordes på Handelshögskolan i Stockholm (Westerberg 2010). I denna uppdelning finns en tydlig skillnad mellan delämnena. Medan finansiering och redovisning är tydligt kopplade till praktiken och praktiska rutiner är marknadsföring och organisation mer forskningsanknutna och mer teoretiskt abstrakta Legitimitetsfrågan Varför ska man läsa företagsekonomi? Fram till 50-talet studerades ämnet på Handelsskolor, och först under efterföljande årtionde lyftes det upp till universitetsnivå. I Universitetskanslersämbetets och SCBs årliga statistik (17/18) över antalet registrerade studenter per ämnesområde, nöjer man sig med en nätt revidering av siffrorna för antalet registrerade studenter, eftersom förhållandet förblir oförändrat: Den klart största ämnesgruppen läsåret 2017/18, liksom tidigare läsår, var företagsekonomi med registrerade studenter följt av matematik med studenter. (s24) Enligt Westerberg (2007) vid Södertörns Högskola, finns två drivkrafter bakom ämnets stora tillväxt: näringslivets och det offentligas behov av kompetens, samt samhällets ekonomisering. Det senare begreppet speglar samhället på samma sätt som kristendomen och juridiken gjort tidigare; samhällets ideologiska trender som individualism och nyliberalism har skjutit fram företagsekonomi som grunden för nästan all verksamhet, fortsätter Westerberg. Brunsson (2014) förklarar ämnets popularitet och legitimitet på liknande sätt. Den speglar samtiden; det moderna samhället är uppbyggt av organisationer och företagsekonomi ägnar sig helhjärtat, ingående och så gott som uteslutande åt organisationer. Kunskaper som är gångbara i företag, föreningsliv och i det offentliga gör ämnet attraktivt för elever som vill bli anställningsbara, eller bara förstå världen. För kompetensbehov och anställningsbarhet - och som en spegel av samhället, efterfrågas alltså företagsekonomi stort Kunskapsfrågan Vad kan man, när man kan företagsekonomi? På lärarutbildningen och i pedagogiska fora, talas ofta om stegrande kunskap i termer av fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. I nämnda ordning. Men bortsett från vilket djup eller grad som kunskapen ska nå, vad kan man när man kan företagsekonomi? 20

21 Lundgren (2012) har sökt svar på frågan i sin artikel Om undervisning för förståelse i och av företagsekonomi. Lundgren, vars artikel koncentrerat sig på hur man ska undervisa företagsekonomi på högskolan, ser att förståelse för ämnet är en syntetiserande kunskap. Genom intervjuer med undervisande kollegor vid Linnéuniversitetet, får han bland annat som svar att förståelse för ämnet kräver att man ser hur delarna hänger ihop i ett vinstsyfte. Med andra ord har ämnesspecialisering delvis varit kontraproduktiv; de har separerat disciplinerna från varandra. Förståelse är också begreppet som ämnesplanen använder. Förståelse för företagets roll i den stora kontexten som är samhället, vilket handlar om samband. Förståelse ska utvecklas om samarbeten inom företaget. Förståelse ska utvecklas för företagande, framtagande av affärsidéer och hur modeller, metoder och teorier fungerar. Även dessa naturligtvis baserade på samband (samtliga exempel från ämnesplanens syftesformulering). Utan förståelse för dessa samband, blir till exempel undervisning i bokföring mycket abstrakt och meningslöst. Förståelse för delarna i sig, men i synnerhet deras inbördes förhållande och hur de påverkar varandra, samt till den värld i vilken företaget verkar är vad man kan, när man kan företagsekonomi. Ämnesplanens syfte ger emellertid fler exempel på ord som kan härledas till kunskapsbegreppet: hur man förverkligar (färdighet) en företagsidé och praktiskt tillämpar (färdighet eller förtrogenhet) teorin. Problematisering och kritiskt tänkande är vägar till kunskap, men kan inte heller göras utan en viss insiktsgrad. Ekendahl, Nohagen & Sandahl ifrågasätter kunskapskravens förmåge-fokus, eftersom samhällskunskapens karaktär är så varierande. Det kräver därför ämnesspecifika svar på vad som är essentiellt kunnande för varje delområde. Företagsekonomins delar rör sig förmodligen ännu mer mellan ytterligheter som psykologi och matematik, och förutsättningarna att både närma sig och att kunna dessa delämnen är även de definitivt olika. Att kunna ledarskap och att kunna kalkylering är olika förmågor vilket avspeglas i de didaktiska arbeten inom företagsekonomi som publiceras med exempel som Kalkylering som särskild utmaning för elevers lärande eller Analyser av läromedel med fokus på ledarskap, genus och hållbar utveckling, båda från Stockholms Universitet Innehållsfrågan Vad utgörs företagsekonomi av? Ekendahl, Nohagen & Sandahl ser innehållsfrågan, alltså vad som väljs ut att representera ämnet, från tre principiella vinklar. Urvalet kan göras med den lärandes perspektiv, det som motiverar eleven, vad hen vill veta eller är nyfiken på. Ett annat perspektiv kan låta urvalet 21

22 utgöras av vad som för tillfället är aktuellt i ämnesvärlden (nyheter, upptäckter, problem). Ett sådant perspektiv låter därmed samhällets intresse och prioriteringar styra innehållet. Ytterligare perspektiv låter innehållet styras av ett mer formellt strukturerat och ämnesorienterat perspektiv. Till sist ligger urvalet i pedagogens händer och dennes kompetens i fråga om vad som tjänar läro- och ämnesplanens syften samt elevens lärprocess bäst. Det är alltså svårt att ge ett generellt svar, utan att först ha komponenterna i den didaktiska triangeln klarlagda. Ämnet företagsekonomi på gymnasiet består av sex 100-poängskurser och en specialiseringskurs. Sistnämnda kan behandla ett eller flera områden i företagsekonomi, till exempel finansiering, kalkylering, intern och extern redovisning och internationell handel. Sex kurser blir alltså lätt många fler, beroende på vilken inriktning skolan väljer att fylla specialiseringen med. Övriga kurser är klart snävare definierade. Bredden är uppenbar: o Företagsekonomi 1+2 o Entreprenörskap och företagande o Redovisning 1+2 o Marknadsföring Ekendahl, Nohagen & Sandahl nämner informationsrevolutionen som ett hinder, snarare än en möjlighet. I ambitionen att hinna med, att täcka in allt, går grundläggande värden förlorade. Kvantitet till förmån för kvalitet. Företagsekonomins innehåll växer nämligen hela tiden. Ämnet företagsekonomi behandlar företagande i vid bemärkelse och belyser såväl ekonomiska som sociala och miljömässiga aspekter Ämnet omfattar även entreprenörskap. (Skolverkets ämnesplan för Företagsekonomi, 2011). Fler och fler aspekter läggs till, allteftersom samhället efterfrågar dem. Entreprenörskap till exempel. I de sociala aspekterna inbegrips juridiska, etiska, demokratiska och historiska sådana. Det är omfattande med andra ord, och ett nyttomaximerande av resurser (en kärnfull definition av företagsekonomi) som definitivt behäftats med fler perspektiv än bara de rent ekonomiska. Det ligger i läraruppdraget; eleven ska ytterst tjäna samhället (därav mångfald av aspekter) och inte bara möta industrins och en stor offentlig sektors efterfråga på effektiva tjänstemän. Men utbildningen ska dessutom leda till att fostra en demokratisk, självständig medborgare. 22

23 Så vad utgörs Företagsekonomi som skolämne utav? Svaret bör kretsa kring läroplanens kursbeskrivningar, men vilka perspektiv som tas tillhör pedagogens didaktiska reflektion Kommunikationsfrågan Hur ska innehållet bli undervisningsbart? Det är inte ämnet, utan undervisningen som eleven inte förstår. (Jean Piaget) Kommunikationsfrågan är omfattande. Hur ska just företagsekonomi presenteras och arbetas med för att eleverna ska utveckla önskvärda förmågor och nå kunskapskraven? De flesta skolor köper in fakta- och övningsböcker som utgångspunkt för undervisningen, alltmer blir digitalt utan att förändra metodiken. Traditionell katederundervisning tar vid med presentation av arbetsområde, följt av självständigt arbete och lösning med uppgifterna. Ett mycket annorlunda exempel som växer, är Ung Företagssamhet. Under ett läsår arbetar eleverna med entreprenörskap. De grundar ett eget företag som de driver och till sist avvecklar. De får praktiskt genomföra de väsentligaste momenten av ett företags räkenskapsår och lösa problem som de problem som dyker upp. Möjligheten att spela företag är inte ny, den har funnits länge. En nyhet är däremot de dataspel som är på frammarsch. Det är svårt att ge en uttömmande metodlista, väljs istället ämnets syftesbeskrivning ut som grund. Den är ett styrdokument som pedagogen måste förhålla sig till, är skyldig att följa. Ställs syftet från ämnesplanerna Företagsekonomi och Samhällskunskap (återgiven i Bilaga) sida vid sida, framgår framför allt den förras mycket framhållna, praktiska tillämpning: Undervisningen i ämnet företagsekonomi ska syfta till att eleverna utvecklar förståelse av företagens roll och villkor i samhället från lokal till global nivå. Här ingår företagens ansvar för bland annat hållbar utveckling. Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att utveckla kunskaper i företagsekonomiska teorier, modeller och metoder samt förståelse av sambanden mellan olika funktioner inom ett företag. Undervisningen ska också bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om hur man förverkligar en affärsidé samt stimulera deras kreativitet och lust att omsätta idéer i praktisk verksamhet. Företagsekonomi handlar om ekonomiska strategier som på olika sätt påverkar våra liv. Undervisningen ska därför ge eleverna möjlighet att utveckla intresse för ekonomiska frågor och förmåga att kritiskt granska, analysera och diskutera företagsekonomiska frågeställningar. 23

24 I undervisningen ska eleverna ges möjlighet att problematisera, diskutera, argumentera och pröva källor kritiskt. Genom fältstudier och arbete med autentiska exempel ska eleverna ges möjlighet att utveckla förståelse av företagande. Eleverna ska även ges möjlighet att befästa sina teoretiska kunskaper genom praktisk tillämpning. (Skolverket 2011, Ämnesplan Företagsekonomi, Ämnets syfte) Hur ska denna förståelse komma till stånd? Det är särdeles uppenbart att pedagogen har en mycket viktig roll för att åstadkomma en tydligt markerad experimentlusta och genomgripande engagemang, för att tänka både brett och djupt. Hur stimulerar man till kreativitet, till intresse? Hur skapar man ett kritiskt förhållningssätt och väcker lust? Det här är styrdokumentets påbud om undervisningsaktiviteter som ska leda till elevernas lärprocesser (bild 2, avsnitt 2). Många ord pekar på ämnets praktiska karaktär. 24

25 6. Mötet mellan ekonomi och neurologi 6.1 Inledning För enkelhetens skull sammanfattas här de viktigaste punkterna av tidigare kapitel, samt en sammankoppling av ekonomi och neurologi: Ämnet Företagsekonomi har en mycket stor bredd men trots många studenter finns mycket lite (spridd) didaktisk forskning. Företagsekonomi är ett praktiskt ämne vars förståelse bygger på insikt om samband mellan olika aspekter av företagande, idag behandlas dessa aspekter alltmer separat. Neurologin har identifierat delar av hjärnan som centra för till exempel logik eller språk, men annars är hjärnans funktionalitet inte ämnesspecifik. Neuropedagogik i strikt mening omfattar i synnerhet minnesinlagring och medvetenhet om känslornas roll för att åstadkomma optimala förutsättningar för lärande/undervisning. Utmaningen ligger i att flytta lärandet från ett arbetsminne till ett långtidsminne, från ett provtillfälle till något beständigt. Neuropedagogiskt perspektiv innebär att undervisningen sker tillämpat, multimodalt, med repetition, variation, med flera sinnen och med positiv känsla. Ämnesplanen beskriver tydligt ämnets praktiska karaktär och avsikt att undervisas verklighetsnära och elevaktivt i syfte att skapa engagemang, lust och intresse. Ämnesplanen utgör inget hinder för en neuropedagogisk uttolkning. Tvärtom kan mycket möjligen härledas till neurologiska rön. Förvisso föreligger ingen konflikt med annan pedagogisk tradition. Skolundervisning konkurrerar om uppmärksamhet, relevans och lust i en uppkopplad värld med diversifierade klasser. Denna konkurrens vet hur hjärnan belönas. Det finns generella modeller för hjärnbaserad undervisning som ger förslag på hur didaktiska principer kan utvecklas i neuropedagogisk riktning. Ett exempel som tas upp i flertalet uppsatser är Mariale Hardimans (2012) sex steg. En sådan vägledning är emellertid inte ämnesspecifik. 25

26 6.2 Kan ekonomi och företagande vara lustfyllt? Emotional components have long been neglected in institutional education. (OECD, 2007) Inom Företagsekonomi finns stora möjligheter att variera både innehåll och arbetsform för att exponera lärandet för fler sinnen och potentiellt göra lärandesituationen mer lustfylld. Ung Företagsamhet, egna reklamfilmer eller egna affärsidéer som ämnesplanen säger. Det är så enkelt att observera personalen på en restaurang eller intervjua ett butiksbiträde. Det finns företag som vill samarbeta och årsredovisningar att jobba med. Berättelser som fångar intresset finns också i överflöd; galna uppfinnare, vilda entreprenörer, ekonomiska skurkar, innovativa produkter, världsomspännande företag och stigande börsraketer. För att åstadkomma intresse och stimulera lust behövs de här berättelserna. Det kan finnas all anledning att tänka över hur man gör ämnesavsnitt som många elever upplever som tråkiga mer levande och roliga. I kampen om elevens uppmärksamhet, i synnerhet med en dator framför sig, måste undervisningen anpassas så att den känns meningsfull, omväxlande och spännande. Med ett neuropedagogiskt perspektiv finns alltså mycket goda förutsättningar att stimulera en tonårshjärna. En omväxlande metodik behöver genomtänkt bedömning och genomtänkt planering. Många elever uppskattar förutsägbarhet och framförhållning. Men det finns också stora stressmoment i samband med prov varför andra sätt att examinera kunskapskrav kan bidra till en mer positiv attityd och minskad stress. Även här erbjuder ämnet företagsekonomi goda möjligheter till att examinera lärande på andra sätt än regelrätta prov. 6.3 Ekonomisk minnesträning då? Automatisering kommer när man repeterat och förstärkt nervbanorna till en nivå som inte längre kräver ansträngning. Det måste naturligtvis inte ske genom en evig repetition av samma text i läromedlet, utan bör snarare vara ett resultat av en mångfald möten med samma strategi, teori, modell, objekt eller metod; djupinlärning. Härtill kommer en mängd neuropedagogiska förslag som passar som handen i handsken med företagsekonomi. Ämnesplanen påkallar rent av kreativitet, fältstudier, förverkligande, autentiska exempel, praktiska tillämpningar. Dessa ger olika perspektiv, miljöombyten, de ger förebilder och associationer, spännande möten, bred sinnesaktivering och samband. Autentiska källor och 26

27 fältstudier kräver sinnesnärvaro och ansvar, det är på riktigt. Dessutom innebär det en självständig kunskapsinhämtning med flera och mycket aktiva sinnen, en alltigenom minnesfrämjande neuropedagogisk aktivitet. Metoder som inte kräver 110 minuters stillasittande i ett neutralt klassrum bör ha positiv effekt på lärande. För en animerad pedagog som ägnat sin powerpoint stor möda, kan det vara lätt att glömma. Återigen ger neurologin stöd för ett varierat och multimodalt lärande som är organiserat på så sätt de lärande rör sig. Det är emellertid en sak att använda metoder som främjar minnet, men en annan att eleverna minns rätt saker. Det är inte metoden i sig som ska bli minnesvärd, utan ämnet. Att känna sin publik, och vad som är aktuellt i deras värld, är en fördel när man vill anknyta till befintliga kunskaper kring ekonomi och kontextualisera; vilka varumärken, produkter, kändisar, sociala media med mera känner de redan till? Ekonomiska nyheter ger en aldrig sinande ström av verkliga exempel och alla de här delarna knyts ihop till ett begripligt sammanhang av berättelser som skapar meningsfulla, minnesvärda referenser att återkomma till och skapa sammanhang kring. Inom företagsekonomi har eleverna trots allt gjort ett medvetet ämnesval som kan förväntas föra med sig ett intresse som bör förvaltas väl. Att frångå läromedel och tradition, ställer naturligtvis större krav på både kompetens och arbetsinsats från läraren för att säkerställa struktur och en rättssäker bedömning. Att göra företagsekonomi, är ett bra svar på hur neuropedagogisk undervisning i företagsekonomi kan gå till och Ung Företagsamhet är ett förträffligt exempel på hur verklighetsnära skolan kan komma. Undervisning i ämnet ska ge möjlighet att tillämpa teori, skapa, förverkliga, omsätta vilket görs genom UF-samarbetet. Men det är tydligt att praktik ska genomsyra alla kurserna, liksom observation och analys av verkligheten utanför klassrummet. Eleven ska möta verkligheten och bekanta sig med riktiga företag, tillskansa sig egen erfarenhet om deras samhällsroll och miljö. 27