JOBBSTIMULANS SÄRSKILDA BERÄKNINGSREGELN MM

Transkript

1

2 JOBBSTIMULANS SÄRSKILDA BERÄKNINGSREGELN MM SoL 4 kap 1 b /Trädde i kraft I: / För den som har fått försörjningsstöd under sex månader i följd ska 25 procent av inkomsterna av anställning inte beaktas vid bedömningen av rätten till bistånd enligt 1 (särskild beräkningsregel). Den särskilda beräkningsregeln gäller under två år. Därefter måste kravet på att försörjningsstöd ska ha lämnats under sex månader i följd uppfyllas på nytt för att den särskilda beräkningsregeln ska gälla igen. Den särskilda beräkningsregeln gäller inte inkomster som anges i 1 a. Lag (2013:421). Vi bör ordna så att alla som kan tänkas uppfylla kraven får reda på vad som gäller. Tvåårsregeln kan vara särskilt viktigt att informera om så att sökanden som under en period klarar sig utan bistånd, men åter söker bistånd inom två år ska beräknas enligt den särskilda beräkningsregeln. Nedanstående hittar vi i propositionen 2012/13:94 Jobbstimulans inom det ekonomiska biståndet. Oförändrade villkor om att göra så gott man kan Grundförutsättningen för rätt till bistånd enligt 1, dvs. att den enskilde först måste utnyttja alla de möjligheter som normalt står honom eller henne till buds, gäller alltjämt. Förslaget innebär därför i huvudsak ingen ändring i förhållande till nuvarande reglering och praxis. sidan 22 Behöver inte vara ny eller utökad inkomst Bestämmelsen kommer att gälla alla biståndsmottagare som uppfyller kravet om att ha fått försörjningsstöd sex månader i följd. Detta gäller oavsett om biståndsmottagaren helt saknat arbetsinkomster under sexmånadersperioden eller om han eller hon under perioden haft vissa men inte tillräckliga arbetsinkomster för att kunna försörja sig själv. sidan 23 Inga undantag från sexmånadersvillkoret Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att det inte ska vara möjligt att vid särskilda skäl kunna frångå kravet om att ha fått försörjningsstöd sex månader i följd. sidan 23 och 24 Gäller inte för andra inkomster exv sjukpenning eller pension Den föreslagna bestämmelsen omfattar inte sådana inkomster som träder i stället för eller grundas på anställningsinkomster, såsom sjukpenning, sjukersättning, föräldrapenning, pension eller livränta. Inte heller omfattas inkomst av kapital eller näringsverksamhet eller t.ex. ersättningar i form av skadestånd. Vid bedömningen av behovet av ekonomiskt bistånd räknar socialnämnden i regel med den enskildes faktiska inkomst, dvs. inkomst efter skatteavdrag. Något annat är inte avsett i den nu föreslagna bestämmelsen. sidan 26 Gäller för person, inte för hushåll För t.ex. två nyblivna sambor som tidigare bott var för sig och haft försörjningsstöd under olika lång tid, kommer däremot den särskilda beräkningsregeln enbart att gälla för den i hushållet som uppfyller kravet om att ha fått försörjningsstöd under sex månader i följd. Regeringens förslag omfattar alltså endast den biståndsmottagare som uppfyller villkoret i den föreslagna bestämmelsen. sidan 27 Följer med vid flytt till annan kommun Det finns dock inget krav på att ha fått försörjningsstöd från en och samma kommun under sex månader i följd. Om den enskilde flyttar till en ny kommun under tvåårsperioden omfattas han eller hon dessutom alltjämt av den särskilda beräkningsregeln. sidan 27 2 (26)

3 Möjligt att spara "jobbstimulanspengar" Med hänsyn till att förslaget ger den som har arbetsinkomster en något högre disponibel inkomst bör det finnas utrymme för den enskilde att välja hur inkomsten ska användas, för konsumtion eller för visst sparande, utan att det påverkar rätten till bistånd under den tvåårsperiod som den särskilda beräkningsregeln gäller. Om den enskilde efter denna period återigen är i behov av bistånd ska detta bedömas utan tillämpning av bestämmelsen. Huruvida ett sparande i ett enskilt fall då ska beaktas får bedömas av socialnämnden utifrån gällande rätt om hur tillgångar ska beaktas vid biståndsprövningen. sidan 27 Å hur gör vi när någon sparat många pengar och söker bistånd till exempelvis tandvård??? En fråga som kanske aldrig blir aktuell... men jag gissar att om en domstol prövar en överklagan på ett avslag där vi hänvisat till att "behovet kan tillgodoses genom att ta de sparade medel som möjliggjorts tack vare den särskilda beräkningsregeln", så håller inte det eftersom den särskilda beräkningsregeln då kanske inte skulle kännas som någon motivationshöjare, någon jobbstimulans. Bäddat för missförstånd? Biståndet i oktober? Ansökningsmånad? Vid nybesök räknar vi två månader bakåt? I propositionen används begreppen inkomstperiod och beräkningsperiod. Rätt att ställa krav på praktik även för de som är över tjugofem år I SoL 4 kap 4 är nu åldersgränsen (tjugofem år) borta för att vi ska kunna ställa krav på att den som får försörjningsstöd ska delta i vår praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. I övrigt ändras inte paragrafen, det vill säga det ska fortfarande vara individuellt behovsprövat, tidsbestämt och beslutas efter samråd med arbetsförmedlingen. Gäller också från 1 juli Ungdomars ska få tjäna ett helt prisbasbelopp per kalenderår Biståndsberättigade föräldrar kan få bistånd även till ungdomen så länge inte ungdomen tjänar mer än ett prisbasbelopp ( kr under 2013) under ett kalenderår. Det vill säga att en ungdom som under sitt bloggande från oktober till mars får ut tio tusen kronor i månaden påverkar inte föräldrarnas rätt till bistånd till ungdomens kläder och fritidsaktiviteter. Gäller också från 1 juli Beräknad kostnad 10 miljoner... är det idag så många ungdomars inkomst som vi räknar med? Men tack ändå. 3 (26)

4 SOCIALSTYRELSENS ALLMÄNNA RÅD Vi måste följa lagar (bestämda av riksdagen), förordningar (som riksdagen har bestämt att regeringen får bestämma) och föreskrifter (som myndigheter fått befogenhet att bestämma om). Dessutom finns "Allmänna råd" från myndigheter som är rekommendationer om hur en författning kan eller bör tillämpas. Råden utesluter inte andra sätt att uppnå de mål som finns i författningarna. Socialstyrelsens författningssamling 2013:1 (SOSFS 3013:1) innehåller "Allmänna råd" om ekonomiskt bistånd. Så vitt jag ser innehåller de inga stora förändringar jämfört med de tidigare "Allmänna råden", men några ändringar finns det. Ingen bestämd tidsgräns för vad som är minsta skäliga tid att sälja sin bostad (sidan 9) Tidigare stod det att i de fall sökande behövde byta bostad borde de som regel ha minst fyra månader på sig att byta. Denna tidsgräns är nu borttagen. Som jag ser det är detta en vettig ändring. I sådana här situationer är det stora skillnader, både vad gäller bostadsmarknad och familjesituation, så att det kan vara svårt att ha någon generell tidsgräns. Dator och bredband bör ingå i hemutrustning (sidan 12) "Vid bedömning av behovet av dator med internetuppkoppling bör nämnden särskilt ta hänsyn till behoven hos barn och ungdomar som går i skolan". Som jag tolkar det anser Socialstyrelsen att det inte är tillräckligt med tillgång till dator och internetuppkoppling via skolan eller bibliotek. Kammarrätten i Stockholm ansåg (13 februari 2013, målnr ) att det inte var nödvändigt med internetuppkoppling för en arbetssökande eftersom behovet kunde tillgodoses på annat sätt. Kammarrätten i Göteborg tyckte (18 juni 2013, mål nr ) att sökande, som blivit beviljad bistånd till att köpa en TV, skulle få tillgodose sitt behov med dator för samma pris som skulle beviljats till TV. Bilbarnstol räknas som nödvändig babyutrustning (sidan 14) Inte nödvändigt för pensionärer att ha besparingar (Tidigare under "Lätt realiserbara tillgångar", nu sidan 16) Tidigare stod det att ålderspensionärer skulle kunna ha ett halvt basbelopp utan att detta påverkade deras rätt till bistånd. Numera har detta tagits bort, vilket kan ha att göra med att nivån på äldreförsörjningsstödet ligger över normen. Ställa större krav på de som tidigare haft bistånd (sidan 21) De har lagt till ett stycke under avsnittet om hushållets inkomster, rubriken "Inkomst och beräkningsperiod": "Nämnden bör kunna ställa större krav på ekonomisk planering av en person som har vetat om att den egna inkomsten kommer att upphöra och tidigare har mottagit ekonomiskt bistånd." Detta stämmer överens med en regeringsrättsdom (RÅ 1997, ref 2) och som därför kanske redan tillämpats i flertalet fall. Men med tanke på att 4 (26)

5 riksnormens nivå är bestämd utifrån att det enbart ska täcka ett tillfälligt behov, kanske det inte är entydigt att de som tidigare varit i behov av bistånd, är de som har haft störst möjlighet att spara pengar? Hemmaboende barns inkomst (sidan 21) Beloppet i SoL 4 kap 1a, för hur mycket barn och skolungdomar får tjäna utan att det påverkar hushållets rätt till bistånd, har höjts till ett helt prisbasbelopp efter att "Allmänna råden" bestämdes. Inkomstbasbelopp och prisbasbelopp Socialstyrelsen använder ibland uttrycket "basbelopp" utan att precisera om de menar prisbasbeloppet ( kr år 2013) eller inkomstbasbeloppet ( kr år 2013). I samband med barns inkomster skrivs dock "prisbasbelopp", vilket skulle kunna tydas som att det i övriga sammanhang avser "inkomstbasbelopp". Detta stämmer åxå med att vi vid exempelvis bedömning av skälig boendekostnad ska göra jämförelse med låginkomsttagare. Men jag tror ändå inte att det är så, utan att de överlag menar prisbasbeloppet. 5 (26)

6 GRÄNSDRAGNING MELLAN KOMMUNER Nytt kapitel, maj 2011, som betonar Bosättningskommunens ansvar. SoL 2 a kap Ansvarig kommun 1 Den kommun där den enskilde vistas ansvarar för stöd och hjälp enligt 2 kap. 1, om inte annat följer av Om det står klart att en annan kommun än vistelsekommunen ansvarar för stöd och hjälp åt en enskild, är vistelsekommunens ansvar begränsat till akuta situationer. 3 Om den enskilde är bosatt i en annan kommun än vistelsekommunen, ansvarar bosättningskommunen för det stöd och den hjälp som den enskilde behöver. Med bosättningskommun avses i detta kapitel 1. den kommun där den enskilde är stadigvarande bosatt, eller 2. om den enskilde är stadigvarande bosatt i en kommun men har sin starkaste anknytning till en annan kommun, den sistnämnda kommunen, eller 3. om den enskilde saknar stadigvarande bostad, den kommun till vilken han eller hon har sin starkaste anknytning. 4 En kommun behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en annan kommun i 1. familjehem enligt 6 kap. denna lag eller 9 8 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 2. hem för vård eller boende enligt 6 kap., 3. boende för service och omvårdnad för äldre människor enligt 5 kap. 5 andra stycket eller 7 kap. 1 första stycket 2, 4. bostad med särskild service enligt 5 kap. 7 tredje stycket eller 7 kap. 1 första stycket 2, 5. bostad med särskild service eller annan särskilt anpassad bostad enligt 9 8 eller 9 lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, eller 6. annat boende, om det inte är klarlagt vilken kommun som är den enskildes bosättningskommun. 5 Den kommun där den enskilde är folkbokförd ansvarar för stöd och hjälp 1. under kriminalvård i anstalt, 2. under vård på sjukhus eller i annan sjukvårdsinrättning på initiativ av någon annan än en kommun, 3. som aktualiserats inför avslutningen av vård enligt 1 eller 2. GRUNDREGELN Bosättningskommunen ansvarar för stöd och hjälp om det inte är ett akut nödläge. Då har vistelsekommunen ansvar, SoL 2 a kap 2, 3. BOSÄTTNINGSKOMMUN Oftast är bosättningskommunen där den enskilde är folkbokförd, men det är ju ingen större koll på var personer är skrivna, så det är viktigare var de borde vara skrivna enligt folkbokföringslagen 7 /Träder i kraft I: / En person anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon regelmässigt tillbringar eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara 6 (26)

7 bosatt på den fastighet där han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist. En person ska anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på en fastighet där han eller hon under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med en annan förläggning i tiden. Undantag från första stycket finns i 8 11 och 15. Lag (2013:380). VISTELSEKOMMUN Vistelsekommunen är den kommun där sökande faktiskt befinner sig. Det faller sig tämligen naturligt att den enskilde kan vända sig till socialtjänsten i den kommun han/hon befinner sig om det är ett akut nödläge. Socialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en lägre nivå bl.a. om den enskilde hamnat i en akut nödsituation och endast behöver tillfälligt ekonomiskt bistånd för att få möjlighet att reda upp den, Socialstyrelsens Allmänna råd SOSFS 2013:1, sidan 6. På tillfälligt besök Östersundsbo besöker bekant i Luleå, har missat besökstid för att söka ekonomiskt bistånd, varvid Östersund inte beviljar bistånd utan hänvisar till vistelsekommunen, dvs Luleå. Förvaltningsrätten hänvisade till 2 a kapitlet i SoL och sa att bosättningskommunen, Östersund, skulle ta ställning till ansökan. Men kammarrätten påpekade att beslutet var taget innan 2 a kapitlet fanns, å då gällde vistelsekommunen, dvs Luleå skulle bedöma biståndsbehovet. Kammarrätten i Sundsvall 13 mars 2012, mål nr Övernattar hos vän i grannkommun Mannen vill bo kvar i Kävlinge men har ingenstans att sova där, utan får tillsammans med sin dotter bo hos en vän i Landskrona. Dottern går i skola och har sina kompisar i Kävlinge och mannen är inskriven på af där. Förvaltningsrätten hänvisar till SoL 2 a kap och anser att mannen har starkast anknytning till Kävlinge och att de ska ta ställning till hans rätt till bistånd. Men kammarrätten påpekar att SoL 2 a kap trädde i kraft 1 maj 2011 och ansökan gällde från 7 feb till 6 mars. Enligt då gällande lagstiftning gällde vistelsekommunens ansvar och det var rätt av Kävlinge att hänvisa till vistelsekommunen. Kammarrätten i Göteborg 11 juni 2012, mål nr Oenighet om vad som är vistelsekommun och vad som är bosättningskommun Frågan om när en vistelse i en annan kommun än bosättningskommunen ska innebära att bosättningskommunen ändras, bör avgöras av vad den enskilde har för avsikter med vistelsen. Om han eller hon har för avsikt att återvända till sin bosättningskommun och har kvar sin bostad anser regeringen att bedömningen av vilken kommun som är bosättningskommun som regel inte bör ändras. Regeringen anser dock, till skillnad från utredaren, att vistelsekommunen ska anses vara bosättningskommun så snart den enskilde uppger att han eller 7 (26)

8 hon inte ämnar återvända till ursprungskommunen. Regeringen vill med detta betona att det är viktigt att kommunerna är lyhörda och inte kräver att en person som inte avser att återvända till den tidigare hemkommunen ska återvända. Anger en person att han eller hon inte avser att återvända så måste kommunen respektera detta. I detta sammanhang bör också uppmärksammas att regeringens förslag innebär ett klargörande av att vistelsekommunen alltid ansvarar för stöd och hjälp till den enskilde så länge inte bosättningskommunen är klarlagd. Vistelsekommunen kan således inte avsäga sig sitt ansvar för den enskilde genom att hänvisa till folkbokföringskommunen (Proposition 2010/11:49: Ansvarsfördelning mellan bosättningskommun och vistelsekommun, sidan 39). FOLKBOKFÖRINGSKOMMUN "Under kriminalvård i anstalt", när någon sitter i fängelse, är folkbokföringskommunen ansvarig. Likaså när någon är på sjukhus (om det inte är en kommun som tagit initiativ till placeringen). Detta gäller även frågor som aktualiseras inför avslutning av vården. Det vill säga att när någon ringer från fängelset och söker bistånd är det viktigt att ta reda på var den är skriven. SoL 2 a kap 5. Häktet är ingen kriminalvårdsanstalt och enligt kammarrätten (Stockholm, 28 oktober 2004, mål nr ) gäller inte denna regel, för häktade, utan bosättningskommunen har kvar sitt ansvar, SoL 2 a kap 3, se ovan. PLACERINGSKOMMUN Regeringen föreslår att den kommun som beslutat om boende i en annan kommun behåller ansvaret för stöd- och hjälpinsatser, om det inte är klarlagt vilken kommun som är den enskildes bosättningskommun. Det avser framförallt olika grupper av personer som är hemlösa, t.ex. enskilda för vilka bosättningskommunen inte är klarlagd eller när en hotad person som beviljats skyddat boende inte har någon klar bosättningskommun. Så snart bosättningskommunen är klarlagd kan kommunen ansöka om att ärendet överflyttas dit. Denna bestämmelse omfattar samtliga insatser som den enskilde kan ha behov av, inte bara de som har samband med det ursprungliga hjälpbehovet. (Propositionen 2010/11:49, sidan 46) När placeringen upphört En flicka hade blivit LVU-placerad i en annan kommun på grund av förhållandena i hemmet. Placeringen upphörde när hon fyllde arton år, men hon bodde kvar i den kommun hon varit placerad i och behövde då vård på grund av sitt eget beteende. Då hade ansvaret gått över till den kommunen hon bodde i, eftersom hennes behov då inte var det samma som anledningen till att hon tidigare varit placerad där. RÅ 1997 ref 53 Ansökan om insatser i en annan kommun 8 En person som önskar flytta till en annan kommun, får ansöka om insatser i den kommunen om han eller hon 1. till följd av hög ålder, funktionsnedsättning eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov av omfattande vård- eller omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig i den andra kommunen utan att de insatser som han eller hon behöver lämnas, eller 2. på grund av våld eller andra övergrepp behöver flytta till en annan kommun men inte kan göra det utan att de insatser som han eller hon behöver lämnas. 9 En ansökan enligt 8 ska behandlas som om den enskilde var bosatt i inflyttningskommunen. Är den sökandes behov tillgodosedda i bosättningskommunen, får hänsyn inte tas till den 8 (26)

9 omständigheten när ansökan prövas. Bosättningskommunen är skyldig att på begäran bistå med den utredning som den andra kommunen behöver för att kunna pröva ansökan. Överflyttning av ärende 10 Ett ärende som avser vård eller någon annan åtgärd i fråga om en enskild person kan flyttas över till en annan kommun. En kommun som anser att ett ärende ska flyttas över ska begära det hos den andra kommunen. Ärendet ska då flyttas över om den som berörs av ärendet har starkast anknytning till den andra kommunen och det med hänsyn till den enskildes önskemål, hjälpbehovets varaktighet och omständigheterna i övrigt framstår som lämpligt. En begäran enligt andra stycket ska vara skriftlig. Den andra kommunen ska skriftligen och utan dröjsmål meddela sin inställning. 11 Om berörda kommuner inte är överens om att flytta över ärendet, får den kommun som begärt överflyttning ansöka om det hos Inspektionen för vård och omsorg. En sådan ansökan får också göras av en kommun, som inte inom en månad har fått svar från en annan kommun på en begäran om överflyttning. Inspektionen för vård och omsorg ska pröva ansökningen så snart som möjligt. Beslut i ärendet ska meddelas inom tre månader från det att ansökan kom in, om det inte finns särskilda skäl för en längre handläggningstid. Lag (2012:944). 12 Uppgifter som behövs för att en kommun ska kunna ta över ett ärende enligt 10 eller 11 ska lämnas ut av den kommun som överlämnar ärendet. Placerade gymnasieelever Som regel gäller föräldraansvaret även om gymnasiestuderande under tjugoett år flyttar till en annan kommun. "Gymnasieorten" hänvisar den unge till att det är föräldrarna som har underhållsskyldighet och att om de inte har ekonomiska möjligheter att klara av det, så får de söka ekonomiskt bistånd i sin bosättningskommun. Men det finns några domar som gäller gymnasiestuderande som tidigare varit omhändertagna och därefter valt eget boende på studieorten. Det har stått klart att föräldrarna inte själva haft pengar till att betala för sina barn och relationerna varit minst sagt dåliga. I sådana fall har det ansetts att vi ska bortse från föräldrarnas försörjningsansvar och gymnasieorten/bosättningskommunen har ansvaret för att sökanden får det stöd och den hjälp den har rätt till. Kammarrätten i Göteborg 17 februari 2012 mål nr , Kammarrätten i Stockholm 9 oktober 2008, mål nr , Kammarrätten i Jönköping 17 februari 2011 mål nr Hot- och våldsutsatta Det ska alltid tas hänsyn till om den sökande varit utsatt för hot och/eller våld, exempelvis kan denne söka hjälp och stöd innan den flyttat till kommunen, SoL 2 a kap, 8 p 2. Om den hotade på eget initiativ akut beger sig till en annan kommun och under vistelsen där söker stöd och hjälp gäller vistelsekommunens yttersta ansvar i den akuta situationen. Enligt förslagen i denna proposition har bosättningskommunen det huvudsakliga ansvaret för den enskilde även om han eller hon vistas i en annan kommun. Vistelsekommunen är dock enligt regeringens förslag alltid skyldig att genomföra de insatser 9 (26)

10 som den akuta situationen kräver, t.ex. skyddat boende och ekonomiskt bistånd, i avvaktan på att bosättningskommunen erbjuder behövliga insatser. Vid bedömningen av när en vistelsekommun övergår till att vara bosättningskommun, kan det finnas anledning att ta särskild hänsyn till denna grupps speciella situation och därmed tillåta den enskilde att vistas tillfälligt i en kommun under längre tid utan att den gamla bosättningskommunens ansvar upphör och övergår till vistelsekommunen i egenskap av ny bosättningskommun. Detta gäller självfallet under förutsättning att den enskilde inte uppger sig vilja byta bosättningskommun permanent. (Propositionen 2010/11:49, sidan 42) Placerad i annan kommun i femton år skulle inte överföras En kvinna hade varit placerad i en annan kommun i femton år och placeringskommunen tyckte att ärendet skulle flyttas över till kommunen där behandlingshemmet var. Men Högsta förvaltningsdomstolen tyckte att det räcker inte med att en person ska ha starkast anknytning till kommunen för att ärendet ska överlämnas. Dessutom ska det utifrån den enskildes önskemål, hjälpbehovens varaktighet och omständigheter i övrigt framstå som lämpligt att ärendet flyttas över. Enbart det faktum att det var fråga om en långvarig placering var inte tillräckligt för att ärendet skulle flyttas över. Eftersom personen i det aktuella fallet inte brydde sig om vilken kommun som hade ärendet och det inte heller fanns några andra saker som pratade för en överförings bestämde HFD att ärendet inte skulle överflyttas (HFD 28 juni 2013, mål nr ). Se även resonemanget kring Hemortsrätt på sidan 13 nedan. Tvångsomhändertagen för rättspsykiatrisk vård skulle överföras från placeringskommun till vistelsekommun I förarbetena till 16 kap. 1 SoL (prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer, s , s ) uttalas att frågan om det är lämpligt att överflytta ett ärende får avgöras efter en individuell bedömning i varje enskilt fall. Även placeringsärenden som gäller vuxna personer bör i vissa fall kunna flyttas över till vistelsekommunen utan att denna samtyckt. Det kan gälla t.ex. långvariga vistelser i ett familjehem i en annan kommun eller att en person med funktionshinder efter ett biståndsbeslut i hemkommunen vistas i en bostad med särskild service i en annan kommun. Tvångsomhändertagandet hade i detta fall varit i fem år och den intagne ville absolut inte tillbaka till placeringskommunen. Kammarrätten i Sundsvall 3 april 2012, mål nr (26)

11 Vistelsekommunen kunde inte ordna boende, beviljade först husvagnsboende i grannkommunen och därefter biljett till kommun 100 mil norröver och avslog ansökan om annat bistånd Kommunen har det yttersta ansvaret för att alla som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver (dvs detta är innan maj 2011). Detta kommer till uttryck bland annat i SoL 4 kap. där den som inte kan få sina behov tillgodosedda på något annat sätt har rätt till försörjningsstöd. I förevarande fall har visserligen Nacka kommun ordnat boende i Sollentuna men detta kan inte befria Nacka kommun från försörjningsansvaret då det inte är fråga om ett frivilligt val från familjens sida att flytta till Sollentuna. Vad särskilt gäller anskaffande av bostad finns inte något stöd i SoL för att rätten till bistånd enligt denna lag är avsedd att omfatta tillhandahållande av bostad åt bostadslösa i allmänhet (jfr prop. 1979/80:1 s. 200 och 356 samt prop. 2000/01:80 s. 92). Vad lagstiftaren främst haft för ögonen har uppenbarligen varit ekonomiskt bistånd och bistånd till vård- och behandlingsinsatser samt stöd och service av olika slag. Bostadsförsörjningen regleras i annan ordning (se numera lagen /2000:1383/ om kommunernas bostadsförsörjningsansvar). I rättspraxis har dock rätt till bistånd genom tillhandahållande eller ombesörjande av bostad som uppfyller kraven på skälig levnadsnivå ansetts föreligga när den enskilde är helt bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad. I rättsfallet RÅ 1990 ref. 119 konstaterade sålunda Regeringsrätten att den hjälpsökande tillhörde en sådan utsatt grupp som kunde behöva särskild hjälp t.ex. för att anskaffa bostad. Något formellt hinder för socialnämnden att erbjuda en sådan biståndslösning i annan kommun har inte förelegat. Erbjudandet har emellertid utformats utan hänsyn till att familjen hela tiden motsatt sig att flytta från Stockholmsområdet, och den har heller inte accepterat socialnämndens förslag. --- Enligt Regeringsrättens mening saknar en socialnämnd dessutom lagligt stöd för att inte respektera en enskilds klara ställningstagande i en så grundläggande fråga som byte av bostadsort. Oavsett anledningen till att familjen avböjt erbjudandet om placering i Sorsele har vidare socialnämnden i den föreliggande situationen inte kunnat undandra sig att lämna bistånd i någon form (a. prop. s. 526, jfr RÅ 1995 ref. 56). RÅ 2004 ref (26)

12

13 Svårt att somna? Det kan vara ett bra sömnpiller att läsa nedanstående tre meningar med åsikter om bestämmelsen i Kungl. förordning den 25 maj 1847 om att det krävdes tre års boende utan fattigvårdsstöd för att någon skulle få hemortsrätt i en kommun den flyttade till (det vill säga innan inflyttningskommunen skulle ta över det ekonomiska ansvaret för fattigvårdens kostnader). FORNA TIDERS "HEMORT" /BOSÄTTNINGSKOMMUN "Både här och i andra länder, säger kommittén sålunda, har erfarenheten nogsamt visat, att då någon längre tids vistelse fastställes såsom villkor för att inom ett samhälle förvärfva försörjningsort, det egoistiska sträfvandet att freda sig själf och sitt samhälle från framtida fattigvårdsutgifter håller sin synnerliga uppmärksamhet fästad å sådana från andra samhällen inflyttade personer, som af en eller annan anledning kunna befaras komma att i framtiden falla samhällets fattigvård till last, samt söker på hvarjehanda sätt få dem aflägsnade från samhället, innan den för hemortsrätts förvärfvande bestämda tiden tilländagått. Vanligen begagnades härvid utvägen att genom vederbörande husbönders och jordägares själfvilliga eller med hvarjehanda mer eller mindre lofliga bevekelsemedel påverkade åtgärd att från innehafvande tjänst, hemman, torp eller andra lägenheter uppsäga och bortdrifva de ifrågavarande personerna nödga dem att före den tid, då samhällets möjliga ansvarighet för deras framtida fattigvård skulle inträda, därifrån till annat samhälle afflytta, och då detta förfarande förnyades i det ena samhället efter det andra, måste däraf blifva en följd, hvad ock vid tillämpningen af 1847 års förordning stadgande om treårig stadig vistelse såsom grund för bestämmande af försörjningsort ganska ofta visade sig inträffa, att en sådan person icke allenast vida tidigare än eljest skulle blifvit fallet om det ej helt och hållet kunnat förebyggas, kom i behof af fattigvård, utan äfven att han för sig och sitt hushåll efter årslånga tvister såväl hos särskilda länssytrelser som hos Kungl. Maj:t slutligen förklarades i fattigvårdshänseende tillhöra ett samhälle, där han ej under de senaste tjugu till trettio åren vistats och där han, okänd för de flesta om ej alla samhällsmedlemmarna, bemöttes med hårdhet och ovilja, synnerligast då han efter föregångna långvariga tvister om rätta försörjningsorten tillskyndat samhället utom ansvarighet för den framtida fattigvårdstungan en kännbar ersättningsskyldighet för den fattigvård, som af annat samhälle lämnats under den tid, tvisterna pågått. Icke heller hade det varit sällsynt, att till samhället inflyttade mindre bemedlade personer före de tre årens utgång på lämpligt sätt förmåddes att begäre eller mottaga fattigunderstöd, på det att deras förvärfvande af hemortsrätt måtte därigenom afbrytas och samhället försättas i tillfälle att på grund däraf väcka talan om deras återförande till det samhälle, hvarifrån de inflyttat." "Om hemortsrätt och godtgörelse för fattigvård" af Kammarrättsrådet G Hernmarck, Fattigvård och folkförsäkring, skriftserie utgifven av Centralförbundet för socialt arbete (C. S. A:s) fattigvårdskommitté, N:o 11, (Eventuellt blev det nå t fel när jag skrev av den, men det tror jag inte :-) /Nad 13 (26)

14 NÅGRA DOMAR Kan vi minska kommande bistånd med den summa som sökanden fått till kostnader för umgänge som inte blivit av? I målet är utrett att AA beviljats ett ekonomiskt bistånd om 938 kr avseende kostnader som skulle uppkomma under ett umgänge med hans dotter. Det är vidare utrett att kostnaderna i fråga inte uppstod. Nämnden skriver: AA har fått tydlig information och har haft alla möjligheter att planera sin ekonomi utifrån det egna ansvaret och spara de 938 kr som utbetalats för umgänge. HFD fastslår att: En socialnämnd kan i en sådan situation återkräva beloppet genom en frivillig uppgörelse med sökanden. Om en uppgörelse inte kan komma till stånd kan nämnden antingen väcka talan om förutsättningar föreligger för detta eller efterge ersättningsskyldigheten. Det finns inte något utrymme för en korrigering eller kvittning av det slag som är aktuellt i målet. Överklagandet ska således avslås Högsta förvaltningsdomstolen (HFD, 26 april 2013, mål nr ) Men vad tyckte kammarrätten i Jönköping, tio dagar efter HFD:s dom, om NN som i present av sin mamma fått en veckas utlandsvistelse till sig och två av sina barn? Nämnden hade avslagit för hela månaden, pga att den sökande (som var sjukskriven) varit utomlands en vecka. Kammarrätten: Mot bakgrund av det ovan anförda kan det inte sägas framgå att NN genom att vara utomlands försenat familjens möjligheter att bli självförsörjande. Det finns inte heller uppgifter i utredningen som visar att NN under den tid han befann sig utomlands skulle ha fått del av olika rehabiliteringsinsatser och därigenom ha blivit i stånd att bidra till familjens försörjning. Med hänsyn härtill har familjen haft rätt till försörjningsstöd för juli NN får genom den utlandsresa han blivit bjuden på anses ha fått sina egna och två av barnens behov tillgodosedda på annat sätt under tiden juni På så sätt har en inbesparad kostnad uppstått i juni 2012 som ska beaktas vid beräkningen av försörjningsstödet för den efterföljande månaden. Med hänsyn härtill ska från försörjningsstödet för juli 2012 avräknas ett belopp motsvarande en vecka för NN och två av barnen. Kammarrätten i Jönköping, 6 maj 2013, mål nr Framställan/begäran till Försäkringskassan om utbetalning av retroaktiv ersättning är inte återkrav enligt socialtjänstlagen 9 kap. Såväl sökande som förvaltningsrätten hade blandat ihop SoL:s bestämmelser om återkrav med bestämmelserna i 107 kap socialförsäkringsbalken (SFB) om "Sammanträffande av förmåner vid retroaktiv utbetalning" 5 som säger att retroaktivt beviljad ersättning får efter begäran av socialnämnden betalas ut till nämnden. Förvaltningsrätten hade hänvisat till reglerna i SoL om att ett beslut med villkor om återbetalning måste vara skriftligt, delgivet och motiverat och därför ansett att sökanden skulle få pengarna. Men kammarrätten ändrade på detta och sa att förvaltningsrätten skulle ha avvisat överklagan. Kammarrätten i Jönköping 30 september 2013, mål nr Vårt beslut att göra en framställan/begäran är inte överklagbart (handläggningsbeslut som inte finns någon överklaganbestämmelse om). Om sökande inte är nöjd så får den överklaga Försäkringskassans beslut att skicka pengarna till oss, SFB 113 kap (26)

15 NÅGRA JO-BESLUT Kan vi utplåna en journalanteckning om den blivit fel? Handläggaren hade i ett ekonomiärende tagit med känsliga uppgifter (om våldtäkt och drogmissbruk gällande den ena av de sökande) från en gammal utredning. Detta skulle inte gjorts och absolut inte utan att prata med sökanden. Förvaltningen hade senare tagit bort uppgifterna från journalen, vilket enligt JO stämmer överens med bestämmelserna i PuL. När sådan behandling äger rum ska bl.a. de grundläggande kraven på behandling av personuppgifter som följer av 9 första stycket a i PuL beaktas. De personuppgifter som behandlas ska således vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen (e) och fler personuppgifter ska inte behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen (f). Enligt 28 PuL (jfr 9 lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten) är den personuppgiftsansvarige, i detta fall nämnden (jfr 11 förordningen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten), skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med PuL. JO Beslutsdatum: 24 maj 2013 Diarienummer: PERSONUPPGIFTSLAGEN (PuL) Grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter 9 Den personuppgiftsansvarige skall se till att a) personuppgifter behandlas bara om det är lagligt, b) personuppgifter alltid behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed, c) personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål, d) personuppgifter inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in, e) de personuppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen, f) inte fler personuppgifter behandlas än som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen, g) de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella, h) alla rimliga åtgärder vidtas för att rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som är felaktiga eller ofullständiga med hänsyn till ändamålen med behandlingen, och i) personuppgifter inte bevaras under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. I fråga om första stycket d gäller dock att en behandling av personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål inte skall anses som oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in Rättelse 28 Den personuppgiftsansvarige är skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med denna lag eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen. Den personuppgiftsansvarige skall också underrätta tredje man till vilken uppgifterna har lämnats ut om åtgärden, om den registrerade begär det eller om mera betydande skada eller olägenhet för den registrerade skulle kunna undvikas genom en underrättelse. Någon sådan underrättelse behöver dock inte lämnas, om detta visar sig vara omöjligt eller skulle innebära en oproportionerligt stor arbetsinsats.) (26)

16 Underlätta utredningsarbetet genom att sökanden skriver på att det är ok att handläggaren utan hänsyn till sekretess tar de kontakter den tycker behövs? Olämpligt, tyckte JO. Vilka utredningsåtgärder som socialnämnden behöver ta och hur uppgifterna ska inhämtas bör bestämmas i samråd mellan handläggaren och sökanden. Ett annat handlingssätt får anses strida mot grunderna för SoL och de principer som gäller för socialtjänstens verksamhet. JO 2 maj 2013, diarienr Underkände en fullmakt som sökanden gett sin bror. Soc tyckte att den var för omfattande, inte tillräckligt specificerad JO kritiserade stadsdelsnämnden för detta eftersom det inte finns något krav i lag på att en fullmakt ska vara begränsad till viss tid eller till ett visst ärende. JO 23 januari 2013, diarienr Sökande ville ha ett ombud som inte hade juridiska kunskaper vilket uppfattades vara skäl till att inte lämna ut uppgifter Den som för talan i ett ärende får, enligt 9 första stycket förvaltningslagen (1986:223), FL, anlita ombud eller biträde. Med ombud avses någon som har muntlig eller skriftlig fullmakt från parten att föra hans eller hennes talan. Som huvudregel gäller att ett ombuds rätt att ta del av uppgifter i ett ärende - även sådana uppgifter som omfattas av sekretess - följer den rätt som huvudmannen har. Om ett ombud visar oskicklighet eller oförstånd eller på annat sätt är olämplig kan myndigheten enligt 9 andra stycket FL avvisa honom eller henne som ombud. Ett sådant beslut kan överklagas. FL innehåller inte några principiella begränsningar hänförliga till ett ombuds kvalifikationer, exempelvis att ombudet måste ha juridisk utbildning. En part har i princip rätt att fritt välja vem som ska vara hans eller hennes ombud. Det är således fullt möjligt att som ombud anlita en bekant eller nära släkting. JO 19 december 2012, diarienr och (26)

17 Socialtjänsten hade skickat tillbaka överklagan för att den klagande inte hade behörighet att överklaga Vi ska bara kolla om överklagan kommit in i rätt tid och, om så är fallet, överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till förvaltningsrätten. Om den har kommit in för sent ska vi, genom ett överklagbart beslut, avvisa den, förvaltningslagen 24, 25 och 30. Förvaltningsrätten gör sen övriga bedömningar om överklagan, exv om klagande är part i målet, om beslutet gått sökande emot och om det är ett överklagbart beslut. JO 18 december 2012, diarienr Inte ok att rutinmässigt använda rekvisitioner för att styra vad pengarna ska användas till JO 12 december 2012 diarienr Inte ok att rutinmässigt begära kontoutdrag för att kolla vad pengarna använts till JO 7 december 2012 diarienr (26)

18 LEX SARAH SoL 14 kap Anmälan om och avhjälpande av missförhållande mm 2 Var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet. 3 Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse ska genast rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, som rör den som får, eller kan komma i fråga för, insatser inom verksamheten. Rapporteringsskyldigheten fullgörs 1. i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet till den som bedriver verksamheten, 2. i verksamhet vid Statens institutionsstyrelse till ledningen, och 3. i övrigt till berörd socialnämnd. 4 Den som enligt 3 ska ta emot rapporter ska informera den som fullgör uppgifter inom respektive verksamhet om de skyldigheter som han eller hon har enligt 2 och 3. 5 Den som, i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, enligt 3 ska ta emot rapporter ska informera berörd socialnämnd om de rapporter han eller hon har tagit emot. 6 Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, ska dokumenteras, utredas och avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål. 7 Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, ska snarast anmälas till Inspektionen för vård och omsorg. Den utredning som gjorts med anledning av det inträffade ska bifogas anmälan. Anmälan ska göras av 1. socialnämnden, 2. den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet, eller 3. Statens institutionsstyrelses ledning. Den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet ska informera berörd socialnämnd om anmälan. Socialstyrelsen har gett ut Föreskrifter och Allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah. Dessutom har de gett ut Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om lex Sarah, med massor av information hur vi ska hantera sekretessen och vår skyldighet att rapportera, dokumentera, utreda och avhjälpa eller undanröja missförhållanden. Så vitt jag vet så gäller de flesta Lex Sarah-anmälningarna andra saker än handläggning av ekonomiskt bistånd - det är betydligt vanligare inom äldre- och missbruksvården. 18 (26)

19 Några beslut enligt Lex Sarah som rör verksamhet liknande vår Jag hoppas att det går att i stora drag se vilka saker det rört sig om, att besluten har samma upplägg som följer kraven på dokumentation av vad som hänt och orsakerna till det, vilka åtgärder som vidtagits och hur Inspektionen för vård och omsorg (IVO, innan 1 juni 2013 var det Socialstyrelsen som skötte tillsyn och innan dess var det länsstyrelsen) bedömt kommunens hantering av det inträffade Dnr /201 (Hässleholm) Bakgrund/Händelseförlopp Inte överens med en annan kommun vem som hade ansvaret för ensamkommande barn som därför under tre månader bara fått matnorm Orsak olika uppfattningar med annan kommun, riktlinjer och regler saknas Åtgärder beviljats bistånd, fortlöpande kontakter mellan kommunerna, ansvarsfördelning och rutiner fastställas om S kommun inte agerar ska H kommun anmäla behov av god man Bedömning Det anmälda allvarliga missförhållandet enligt 14 kap. 7 SoL bedöms utrett i tillräcklig omfattning i enlighet med 14 kap. 6 SoL och 5 kap. SOSFS 2011:5. Orsaker till missförhållandet har identifierats och åtgärder har vidtagits enligt 14 kap. 6 SoL för att utan dröjsmål avhjälpa eller undanröja missförhållandet Dnr /2013 (Kalmar) Bakgrund En man med funktionsnedsättning och missbruk avled ett par dagar efter att han blivit vräkt. Mannen hade 2010 sagt nej till kontakter med soc, men motivationsarbete pågick Orsak dåligt läkarintyg, brist i samarbete soc och överförmyndarnämnd, soc skrivit brev oavsett sökandens bristande förmåga, inte tagit hänsyn till sökandes bristande förmåga/funktionsnedsättning, nämnden hade inget bra motivationsarbete, dåligt samarbete med psykiatrin Åtgärder förtydliga ansvarsfördelning och organisation när det gäller uppsökande arbete, kontakt med överförmyndare för att hitta former att tillgodose behovet av god man/förvaltare, särskild hänsyn till personer med funktionsnedsättning när det gäller vräkningsförebyggande arbete, initiera samtal med landstinget för att utveckla samarbetet och tydliggöra uppdrag och befogenheter när det gäller motivationsarbete Bedömning Det anmälda allvarliga missförhållandet enligt 14 kap. 6 SoL bedöms utrett i tillräcklig omfattning enligt anmälningsskyldigheten för lex Sarah (SOSFS 2011:5). Orsaker till missförhållandet har identifierats och åtgärder vidtagits för att förhindra att något liknande inträffar igen. IVO avser inte att vidta ytterligare åtgärder i ärendet. 19 (26)

20 Dm /2013 (Malmö) Bakgrund En personal har upprepade tillfällen utnyttjat sina befogenheter och tog betalt för tjänster inom ramen för myndighetsutövning. Personalen har haft ett oprofessionellt förhållningssätt gentemot enskilda bidragstagare. Orsak en personal har misskött sig bl a läst journaler den inte haft befogenhet för Åtgärder översyn av kandidatpärm, rutiner och diskussion på arbetsplatsträffar Bedömning Det anmälda allvarliga missförhållandet i enlighet med 14 kap. 7 SoL bedöms utrett i enlighet med 14 kap. 6 SoL och 5 kap. 2-5 SOSFS 2011:5. Orsaker till det allvarliga missförhållandet har identifierats och åtgärder vidtagits för att förebygga uppkomsten av missförhållandet. Inspektionen för vård och omsorg vill uppmärksamma nämnden på att det är ytterst viktigt att identifiera bakomliggande orsaker på systemnivå. Det innebär att utredningen av det rapporterade missförhållandet ska inriktas på något som är relaterat till organisationen i sig, ledningen och styrningen av en verksamhet och som bidrar till varför ett missförhållande kan inträffa. Syftet med utredningen är alltså inte att peka ut en enskild personal som syndabock, utan att förstå varför missförhållandet kunde inträffa i verksamheten Dnr /2011 (Umeå) Bakgrund Förhandsbedömning om att utredning skulle inledas om barn som for illa hörsammades först ett halvår senare Orsak rutiner inte följts, kanske beroende på tidigare omorganisation, kanske beroende på hög arbetsbelastning Åtgärder utredning igångsatt, informationssatsning för att göra rutinerna kända, en grupp går igenom och förbättrar rutinerna och en intern utredare har fått i uppdrag att genomföra en kartläggning som ska utgöra att faktabaserat underlag för prioriteringar och klargörande av delar i arbetsprocessen, ansvarsfördelning och roller inom IFO Bedömning Det anmälda allvarliga missförhållandet bedöms ha utretts i tillräcklig omfattning enligt 14 kap. 6 SoL och enligt 5 kap. SOSFS 2011 :5. Orsaken till det allvarliga missförhållandet har identifierats och åtgärder har vidtagits enligt 14 kap. 6 SoL, för att utan dröjsmål avhjälpa eller undanröja missförhållandet. Åtgärder är vidtagna för att förhindra upprepning av missförhållandet. 20 (26)

21 Dm /2012 (Rinkeby-Kista) Bakgrund En LVM-anmälan från jouren togs emot av ekonomihandläggare som inte vidarbefordrade den förrän efter en och en halv månad Orsak saknas en dokumenterad och tydlig rutin/överenskommelse med socialjouren om hur allvarlig och brådskande information ska överföras till rätt enhet och handläggare snarast möjligt Åtgärder göra gemensamma rutiner med jouren och internt och informera alla om dem och inkludera dem i förvaltningens ledningssystem, i avvaktan på att ovannämnda har genomförts ansvarar enhetschefer att inkommande information kommer rätt Bedömning Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd har fullgjort sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen genom att nämnden har utrett och dokumenterat det anmälda allvarliga missförhållandet i tillräcklig omfattning. Orsaker till missförhållandet har identifierats och åtgärder har vidtagits för att undanröja missförhållandet samt förhindra att liknande missförhållande uppkommer igen. Socialstyrelsen avslutar ärendet Dnr / (Haninge) Bakgrund Ingen erbjöd förälder stöd och hjälp för att förhindra eller mildra konsekvenserna av vräkning Orsak otydliga riktlinjer vad gällde ansvarig enhet och hur vräkningar skulle handläggas, ingen samverkan skett Åtgärder insatser till aktuell familj, planeringsdag med förvaltningsledningen om boendefrågor, arbetsgrupp tillsatt för att se över rutiner och förankra dem hos berörd personal, ska återrapporteras Bedömning Socialstyrelsen bedömer att Haninge socialnämnd har fullgjort sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen genom att nämnden har utrett och dokumenterat det allvarliga missförhållandet i tillräcklig omfattning. Orsaker till det allvarliga missförhållandet har identifierats och åtgärder har vidtagits för att utan dröjsmål undanröja det allvarliga missförhållandet samt för att förhindra att det allvarliga missförhållandet uppkommer igen. Socialstyrelsen avser inte att vidta några ytterligare åtgärder i ärendet. 21 (26)

22 Dnr /2012 (Södermalm) Bakgrund Lång väntetid på att få besökstid och beslut Orsak bristande rutiner när ansökan ska kompletteras, personer som behöver hjälp med kompletteringar uppmärksammas inte och blir inte inbokade på besök i den utsträckning som behövs, ett delat ansvar bidrog till att inte hjälpbehovet uppmärksammats Åtgärder ansökan behandlades, övriga "kompletteringsärenden" gicks igenom, rutin för att erbjuda besökstid för de som lämnat in okompletta ansökningar, uppmärksamma på sökande med särskilda behov och varje sökande ska få en namngiven handläggare Bedömning Risken får det allvarliga missförhållandet bedöms ha utretts i tillräcklig omfattning. Orsaker till missförhållande har identifierats och åtgärder har vidtagits får att utan dröjsmål avhjälpa eller undanröja missförhållandet Dm /2011 (Gällivare) Bakgrund Hemtjänstpersonal fick själva betala mat och medicin till en boende trots att de kontaktat enhetschef och försörjningsenheten Orsak enhetschefen utredde inte om det var möjligt att hitta andra lösningar och försökte inte i samverkan hitta en omedelbar lösning, brister i rutiner inom hemtjänsten och i samverkan mellan hemtjänsten i socialförvaltningen och försörjningsenheten Åtgärder sökt god man och ekonomiskt bistånd, göra åtgärdsplaner, tydliggöra ansvarsområden, samverkansmöte och ny rutin, enhetschefen har informerats om sitt ansvar Bedömning Det anmälda allvarliga missförhållandet har av socialnämnden utretts enligt anmälningsskyldigheten för lex Sarah. Orsaker till missförhållandet har identifierats och åtgärder vidtagits för att avhjälpa eller undanröja missförhållandet. Av socialnämndens utredning framgår att den aktuella händelsen rapporterades via en avvikelserapport efter cirka två månader. Socialstyrelsen anser att socialnämnden ska säkerställa att verksamhetens personal arbetar i enlighet med processer och rutiner som ingår i ledningssystemet. För att rutinerna ska fungera i verksamheten måste de göras kända för personalen och tillämpas. Ansvaret för detta har den som bedriver socialtjänst. Socialstyrelsen påminner socialnämnden om sekretessen gällande samrådsförfarande mellan, i det här fallet, försörjningsstöd och verkställigheten inom socialförvaltningen. Enligt 8 kap 2 Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, sekretess inom en myndighet, framgår att vad som föreskrivs om sekretess mot andra myndigheter i 1 och vad som föreskrivs i andra bestämmelser i denna lag om uppgiftslämnande till andra myndigheter och överföring av sekretess mellan myndigheter, gäller också mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra. I 10 kap 1 OSL, framgår att sekretess till skydd for en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan person eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det, följer av 12 kap och gäller med de begränsningar som anges där. Socialstyrelsen anser att av den gemensamma rutin som kommer att upprättas gällande samverkan mellan socialförvaltningen och service och teknik förvaltningen bör det även framgå hur akuta situationer ska handläggas. Socialstyrelsen gör bedömningen att socialnämnden i övrigt vidtagit relevanta åtgärder gällande den aktuella händelsen. 22 (26)