SPECIALARBETE I SVENSKA AV JOHAN LINDBLOM BRUNO K. ÖIJER. Sid1 Författare: Johan Lindblom Dagfolkhögskolan Läsåret INLEDNING

Transkript

1 SPECIALARBETE I SVENSKA AV JOHAN LINDBLOM BRUNO K. ÖIJER INLEDNING Bruno K. Öijer föddes i Linköping Åren fram till hans debuterande som poet har varit i stort sett omöjliga att dokumentera då jag inte lyckats få tag på honom och haft möjligheten att ställa frågor angående hans ungdom. DEBUTEN OCH TIDSKRIFTEN År 1971 anordnade tidskriften Lyrikvännen en poesitävling med förhoppningar om att finna duktiga debutanter. Bruno K. Öijer s bidrag Förbi gränsen och tillbaka uppskattades av en enad jury med författaren Gunnar Harding i spetsen. Hans bidrag publicerades i nämnda tidskrift och banade väg för Öijer mot ett erkänt författarskap. Tillsammans med några vänner startade han stenciltidskriften The Guru Paper i vilken de förklarade krig mot de etablerade förlagen och det kapitalstyrda samhället. Denna gerillakrig föring i stencilform varvades med artiklar om favoritförfattarna och andra husgudar i deras sfär. Bob Dylan, Allen Ginsberg och Majakovskij stod högt i kurs och med en blandning av deras texter och egenhändigt formulerade paroller sökte man väcka opinion mot nämnda fiender. The Guru Paper användes också som centrifugeringsplats åt egen poesi och läsarnas inskickade bidrag, och inget av de inskickade bidragen refuserades. Stilen i tidskriften var strängt anarkistisk och poesin präglades av surrealistiska nyanser blandat med politiska gliringar. Det var också i The Guru Paper som Öijer myntade den bevingade parollen SPRÄNG DEN FÖRBANNADE KULTUR- ELITEN, som ofta citeras. FÖRSTA DIKTSAMLINGEN - FÖRSTA UPPLÄSNINGEN 1973 kom Öijers första diktsamling Sång för anarkismen som trycktes upp på en stencilpress i 300 exemplar, varav hälften delades ut gratis till spärrvakter och annan personal på Stockholms lokaltrafik. Tanken var att göra något som blev omskrivet i media, men mer än ett par parenteser på dagstidningarnas kultursidor ägnades inte åt den unge poeten. Diktsamlingen trycktes upp på vännen Eric Fylkessons eget nystartade förlag kallat Poesiförlaget. Boken blev fort slutsåld men fick knappast den uppmärksamhet som Öijer önskade, trots lovord från kritikerna. Hösten -73 anordnades en poesiupläsning i Klarateatern som då låg i det hus som riksdagen tillfälligt inhystes i. Nya poeter i nya riksdagshuset löd parollen som lockade en stor publik. Öijer uppträdde med dikten Jeanne D`Arc, allting blöder, som han mässade fram på ett stadigt och dynamiskt sätt. Övriga poeter i sällskapet var Per Lindgren, Willy Granqvist och Margareta Renberg med flera. REVOLT I POESIFABRIKEN Våren -74 hölls ytterligare en uppläsning i Gamla Riksdagshuset, som det då hunnit bli, trots att den första var menad som en demonstration från unga, scensugna poeter och inte som en inledning till en tradition. Den andra uppläsningen har gått till historien främst tack vare Öijers framträdande. Istället för att läsa upp en dikt läste han upp ett manifest mot uppläsningen: Okej. Ni har startat det här för att bevisa att poesin lever. Men allt liv som måste bevisas är redan dött. (...) Här har riksdagsmän stått och ljugit i decennium efter decennium, och tvingat ned Sid1

2 all verklig opposition mot golvet. Sen har det blivit dags att damma av Moster Poesi och bjuda på en enda riktigt långtråkig söndagspromenad. (...) Trots allt finns en viss skillnad mellan blåspöket Gösta Bohman och kommunisterna, men här får alla poeter identiska applåder, vare sig dom är kultursidespekoralister, ointressanta pusselförsäljare, läroboksförfattare, prästkjolar eller romantiska pausfåglar. Gamla riksdagshuset har gjort poesin ofarlig och menlös. När det sista ordet föll avlossades ett knallpulverskott och Öijer blodade ner sin skjorta med teaterblod och föll mot golvet. Några kvinnor hade inhyrts för att skrika och förhöja effekten samtidigt som två bårbärare rusade in för att bära undan den döende poeten släppte Öijer sin andra diktsamling Fotografier av undergångens leende. Denna gång stod dock ett etablerat förlag bakom boken, Wahlström & Widstrand. Kritikerna på de stora tidningarna var denna gång mer uppmärksamma, då Öijer lyckats skapa en del rubriker och nu hade ett etablerat förlag som ansvarig utgivare. Sin största framgång hitills inkasserade Öijer med sin diktsamling c/o Night 1976 och nu stod han i zenit med hela poesisveriges ögon riktate mot sig. Under den här tiden turnerade han tillsammans med poesigruppen Vesuvius runt i Sverige. Vesuvius bestod förutom Öijer av Eric Fylkesson och Per-Eric Söder. STIPENDIUM OCH MOTGÅNG För diktsamlingen c/o Night tilldelades Öijer ett stipendium på kr från Bonniers för bästa nykomling och sällan lär ett förlag fått lika stor uppmärksamhet som Bonniers fick för detta. Istället för att snällt mottaga sitt stipendium valde Öijer att låta folket få tillbaka sina pengar. Han växlade in beloppet i enkronor och kastade ut dem i en av Stockholms tunnelbanestationer under rusningstid. Och nu tilldelades Öijer den uppmärksamhet som han sökt få tre år tidigare med diktsamlingen Sång för anarkismen. Dagstidningarnas kultursidor och kulturtidskrifter skrev så att pennorna glödde och poetens namn blev känt runt om i landet. Men kanske blev Öijer för mycket av ett litteraturpolitiskt redskap och den som stiger som en sol brukar falla som en pannkaka, som det heter. Antagligen blev Öijer offer för sin egen gest. Tiden rann förbi honom och den anarkistiska upprorsattityden var inte längre lika relevant när hans debutroman Chivas Regal släpptes -78. Romanen fick ett sorgligt mottagande i media och han blev nedskriven nästan överallt. Samma njugga mottagande fick de följande diktsamlingarna Spelarens sten ( -79 ) och Giljotin ( -81 ). En enad kritikerkår ansåg honom vara endast en posör som inte förmått att anpassa eller förnya sina uttrycksmedel i ett förändrat kulturklimat. Att han fortfarande skrev starka dikter var det inte längre någon som brydde sig om. ÅTERKOMSTEN Innan Öijer släppte något nytt material dröjde det nu nio år, av vilka han tillbringat flera resande omkring i världen släpptes Öijers senaste diktsamling Medan giftet verkar och det verkade som kulturkritikerna nu ansåg att Öijer hunnit ikapp tiden då boken fick mycket goda recensioner. Det intressantaste sedan Tranströmer skrev bland annat Lars Gustafsson i Svenska Dagbladet och det borde ju vara höjden av ett erkännande då Tomas Tranströmer anses vara en av Sveriges skickligaste poeter genom tiderna. Vad som hände i och med Medan giftet verkar var att man på nytt uppmärsammande Öijers tidigare diktsamlingar och nu omvärderade dem. Framförallt Giljotin som nu höjdes till skyarna och istället för att kallas en pose och irrelevant hette det nu en komplett samling geniala iakttagelser istället. Och kanske var det så att Öijer redan 1981 var långt före sin tid och inte tvärtom, kritikerna kanske bara inte förstod det. Ett misstag som lyckats upprepa sig gång på Sid2

3 gång genom historiens lopp och kommer säkert pågå i all oändlighet och kanske är det just sånt som gör konsten till vad den är och bidrar till att behålla intresset vid den. Hursomhelst är Medan giftet verkar Öijers senaste bok men han har knappast slutat skriva. Enligt en artikel i Arbetet ( nr.3-91 ) har han samlat på sig material till en sidor lång diktsamling om döden och själva skeéndet efter livet. Detta material kommer dock att delas upp i flera olika volymer och antagligen släpps den första någon gång under TEXTANALYSER Då språket i de sex hittills släppta böckerna varierat mycket tycker jag att det är befogat att ägna några ögonblick åt var och en av dem. Sång För Anarkismen ( Poesiförlaget 1973 ) Öijers första diktsamling är full av metaforer och ironiska passningar mot den tidens kulturelit. Meningarna är snabba och fyllda av infall och inkonsekvens, antagligen skrivna på ren impuls. Poesin är väldigt ordrik och nära besläktad med det amerikanska 50-talets beat-poesi. Vissa av dikterna genomsyras av ett enormt ordflöde utan tanke på meningsuppbyggnad. Detta är ett stildrag som går igen ända sedan 1900-talets början då surrealister och dadaister använde en liknande stil. I Öijers fall är nog detta stildrag hämtat från Bob Dylans debutroman Tarantella, som av vilken Öijer influerats av även senare. Ex. de som i sverige insett att poesi är någonting som inte hör ihop med V5-rader, handklovar eller lektörer, kan räknas på den VÄNSTRA handens fingrar. resten hyllar förtrycket. anarki eller kaos! ( tryckt med kritvit andedräkt på parksofforna i köpenhamn & om du inte har lämnat dej själv - gå till dom andra... ) Fotografier Av Undergångens Leende ( Wahlström & Widstrand 1974 ) Här i den andra diktsamlingen är bildspråket utvecklat till dess yttersta gräns och det är egentligen det enda som skiljer sig från den första, förutom självklart innehållet i texterna. Surrealistiska nyanser blandat med snabba, geniala politiska inlägg genomsyrar alla dikterna. Här gör också Öijer återigen en Bob Dylan-pastisch men i motsats till Sång För Anarkismen lyckas han här med större skärpa och träffsäkerhet blanda Dylan-influenserna och göra något mer eget av texterna. Ex. de befriade, de som vågar lämna varandra & fienderna överallt runt omkring dig. c/o Night ( Cavefors 1976 ) Precis som i föregående böcker blandas här surrealism och politik omvartannat, dock har en språklig uppstramning skett. Ordflödet från de tidigare böckerna har mattats av och ersatts av en Sid3

4 större klarspråk. För att öka spänningen och effekten i dikterna börjar varje ord med stor bokstav, vilket gör att varje ord nästan automatiskt blir betonat och dikterna blir starkare. Ex. Han Ville Ha Dig Så Intensivt Att Han Högg Av Sig Alla Fingrar & Slog Ditt Telefonnummer Med Tungan Nu Hör Han Hela Tiden Ditt Underbara Skratt. Chivas Regal ( Cavefors 1978 Roman ) Öijers första roman handlar om författarens alter ego Alias tågresa till Barcelona där han skall närvara vid en begravning. Under Alias tågresa från Köpenhamn ner mot kontinenten överöser han läsaren med mer eller mindre klara nutidsintryck och tillbaka blickar i surrealistiska bildsvep. Detta stilgrepp fungerar dock då Alias är berusad av alkohol eller droger boken igenom och språket gör att denna känsla förstärks hos läsaren. Egentligen tror jag boken inte är tänkt som ett försök till en seriös roman utan mer som en spark i häcken på sjuttiotalets ivriga strävanden efter den perfekta generationsromanen. Boken innehåller för övrigt inte en enda versal. Ex. - alias, jag har läst dina dikter, varenda rad är sjuk. varför skriver du inte för folket? jag pekar med flaskhalsen: - tillhör du folket? - naturligtvis! - då förstår du varför, din jävla spya. Spelarens Sten ( Wahlström & Widstrand 1979 ) Denna diktsamling består till stor del av dagboksanteckningar från olika resor författaren gjort. Dock hänger surrealismen kvar i dikterna tillsammans med ordrikedomen och de politiska gliringarna, hittills de tre hörnpelarna i Öijers poesi. Men istället för att som tidigare blanda ihop allting och på så sätt vara svåråtkomligare är nu tonen språket klarare. Detta gör dikterna mer mer lättlästa och därför mer effektiva. Ex. hon minns det så tydligt knastret i snön när en ambulans stannar för grönt ljus. Giljotin ( Wahlström & Widstrand 1981 ) Här är åtstramningen av den lyriska stilen total. Den inledande delen består av aforistiskt korta dikter med en väldigt stark metaforisk kraft. Men det är ändå den långa dikten Lät dom ligga som är det intressantaste resultatet. Den handlar om - på ytan åtminstone - om något så enkelt och trivialt som höstlöv. Men kanske också om en man som med outröttlig röst skanderar att han ger fan i det mesta, och han säger det enbart som en handling av renhårighet. I denna diktsamling byter Öijer igen språk och stämning och är här mer folklig än någonsin tidigare. Men trots detta är han inte mindre politisk eller snällare, bara något lättare. Ex. i telefonkatalogen Sid4

5 står dom korsfästa i alfabetisk ordning. Medan Giftet Verkar Boken består av ett femtiotal dikter som författaren skrivit i fullständig isolering i ett hyrt sommarhus i Småland. Språket är renodlat och med enkel uppbyggnad men har samtidigt kvar samma surrealistiska drag somi tidigare böcker. I detta fall har Öijer lyckats skapa en drömsk och rent av magisk stämning i texterna, något som han tidigare inte lyckats få med samma resultat. Texterna handlar genomgående om en kvinna vilket är ovanligt då man i tidigare diktsamlingar inte kunnat följa någon klar röd tråd, detta är dock här både möjligt och till och med ganska enkelt. Ex. du känner det korta draget av havsluft genom en rökig spellokal du väljer ut en man som ska bita i ditt ögontusch och tränga in i dig efteråt när han gått drar du isär gardinerna i samma ögonblick som det slår dig att du valt ett tyst bra hotell och hur grovt dagsljuset likviderat stjärnorna nästan en efter en KORT SAMMANFATTNING Att skriva om Öijer har varit otroligt intressant, särskilt då jag tycker att han är en av Sveriges absolut främsta poeter genom tiderna. Jag har försökt att nå honom för att göra en intervju men har bara lyckats komma fram till hans telefonsvarare, som de fem veckor jag sökt honom haft samma meddelande. Hans författarskap har nu sträckt sig över 20 år och kommer förhoppningsvis inte upphöra än på ett tag. Vad han gjort de senast åren har jag inte lyckats få reda på då den senaste intervjuven med honom är från -91. I slutet av -92 uppträdde han dock med musikgruppen Fläskkvartetten som live-poet på Hultsfredsfestivalen. Sid5