IMMATERIALRÄTT I FOKUS

Transkript

1 NR REDAKTION: Advokat Petra Hansson Jur. kand. Jens Kinnander ANSVARIG UTGIVARE: Advokat Per Josefson KONTAKTPERSONER: Advokat Karin Cederlund, Stockholm Telefon e-post karin.cederlund@msa.se Advokat Göran Kraft, Göteborg Telefon e-post kraft@msa.se Advokat Pär Andersson, Öresund Telefon e-post pan@msa.se IMMATERIALRÄTT I FOKUS Immaterialrätten står i fokus! Den senaste tiden bjuder flera viktiga immaterialrättsliga avgöranden, bl a två upphovsrättsliga avgöranden från Högsta domstolen och ett varumärkesrättsligt avgörande från EG-domstolen. Vidare kan konstateras ett antal lagändringar och förslag till lagändringar på immaterialrättens område, bl a en proposition som kan få betydelse för innehavare av varumärken för alkoholdrycker. Högsta domstolen sätter ribban för verkshöjdskravet för tekniska ritningar HD har prövat huruvida en tämligen enkel ritning av en golvplanka omfattas av upphovsrätt i egenskap av litterärt verk och kommit fram till att så inte var fallet. Den i målet aktuella ritningen hade ingått i en patentansökan och innehöll två bilder av en golvplanka sedd underifrån respektive uppifrån. HD konstaterade inledningsvis att domstolen med anledning av hur käranden hade utformat sin talan endast hade att pröva frågan om ritningen omfattades av upphovsrätt i egenskap av litterärt verk enligt 1 2 st upphovsrättslagen. Detta trots att ett litterärt verk enligt domstolen även kan tänkas åtnjuta skydd i egenskap av konstnärligt verk. HD analyserade härefter verkshöjdskravet och konstaterade att detta även gäller för litterära verk i form av teckningar eller grafik, men att kravet i förhållande till denna typ av verk inte ställs lika högt. Domstolen konstaterade vidare att idéer och fakta inte omfattas av upphovsrätt och att eventuell självständighet eller originalitet i dessa hänseenden därför saknar betydelse för bedömningen av om ett alster uppnår verkshöjd. HD ansåg att ritningen var enkelt utförd och utan inslag som kunde ge uttryck för någon individuell särprägel. Mot denna bakgrund ansågs det att ritningen låg klart under det förhållandevis låga krav på verkshöjd som anses gälla för litterära verk av den aktuella typen. I anledning av att käranden poängterat att ritningen inte var en avbildning av en existerande golvplanka utan en illustration av ett föredraget utförande av en idé, uttalade HD att detta inte var av någon självständig betydelse i sig. Det avgörande var i stället om ritningen hade självständighet och originalitet, och detta helt oavsett om den avsåg ett föremål som existerar i sinnevärlden eller inte. Frågan om ritningen var en avbildning av en existerande golvplanka eller inte påverkade därför inte HD:s bedömning. I fråga om det s k dubbelskapandekriteriet 1 som hjälpmedel för att avgöra om verkshöjdskravet är uppfyllt, uttalade HD att dubbelskapandekriteriet inte i sig kan ge svar på frågan om kravet på verkshöjd är uppfyllt. Svaranden företräddes av Mannheimer Swartling. (Högsta domstolens dom den 2 april 2004, mål nr T ) Högsta domstolen prövar fråga rörande begränsning av rätt till fotografier En fotograf hade vid flera tillfällen på uppdrag av Röda Korset tagit fotografier som skulle användas i ett visst studie- 1 Dubbelskapandekriteriet innebär i princip att skydd förutsätter att verket har en sådan självständighet och originalitet att risken för att någon annan oberoende av verket skall kunna framställa ett identiskt eller liknande verk framstår som minimal. sid 1

2 material. Mot denna bakgrund hade tre avtal träffats mellan fotografen och Röda Korset. Fotografen gjorde senare gällande att Röda Korsets rätt att använda fotografierna var begränsad till användning i de första upplagorna av respektive studiematerial, i enlighet med vad som överenskommits mellan honom och hans sambo som arbetade på Röda Korset, och vilken fotografen menade hade uppträtt i egenskap av företrädare för Röda Korset. Röda Korset hade därmed, enligt fotografen, gjort intrång i hans rätt till fotografierna genom att använda dessa på visst annat sätt. Vid det första avtalets ingående mellan parterna gällde lagen om rätt till fotografisk bild vari det bl a stadgades att beställaren hade rätt till fotografiska bilder om inte annat uttryckligen överenskommits (den s k beställarregeln). Vad gäller frågan om sambons behörighet att sluta avtal för Röda Korsets räkning ansåg Högsta domstolen att utredningen i målet inte visade att sambon hade intagit en sådan ställning att hon haft behörighet att ingå avtal för Röda Korsets räkning. Det ansågs inte heller i övrigt ha förelegat några omständigheter som kunde ha medfört sådan behörighet och någon s k kombinationsfullmakt förelåg därför inte. Avtalen hade därför ingåtts av sambons chef för Röda Korsets räkning. Högsta domstolen tog härefter upp frågan i vilken mån det som förekommit mellan fotografen och hans sambo kunde anses ha betydelse för vad som skulle anses avtalat, trots att sambon saknade behörighet att sluta avtal för Röda Korsets räkning. Högsta domstolen ansåg i denna del, mot bakgrund av vittnesförhöret med fotografens sambo av vilket framgick att sambon själv hade föranstaltat om flera av de påstådda intrången, klarlagt att fotografen inte hade visat att han till sambon givit ett så tydligt uttryck för begränsningens innebörd som krävs enligt beställarregeln. Fotografen kunde därför inte ens i förhållande till sin sambo anses ha inskränkt Röda Korsets rätt att använda fotografierna. Högsta domstolen konstaterade vidare, att reglerna för rätt till fotografi överförts till upphovsrättslagen och att beställarregeln hade upphävts vid tidpunkten för ingåendet av de två senare avtalen. Högsta domstolen hade därför att tillämpa vanlig avtalstolkning för att avgöra huruvida begränsningar i Röda Korsets rätt till fotografierna förelåg eller inte i förhållande till dessa avtal. Eftersom de aktuella uppdragen i stort sett avtalats och genomförts på samma sätt som det första, ansåg Högsta domstolen inte heller i dessa fall att de av fotografen påstådda begränsningarna i Röda Korsets rättigheter utgjorde avtalsinnehåll. Röda Korset ansågs därför inte heller ha gjort intrång i rättigheter tillkommande fotografen i förhållande till de två senare avtalen. Trots att samma tolkningsregler för fotografier som för andra upphovsrättsliga skyddssubjekt gäller sedan beställarregeln togs bort, och det därför inte längre finns någon presumtion för beställarens fulla förvärv av upphovsrätten till fotografier, illustrerar avgörandet hur viktigt det är att försäkra sig om att den man träffar avtal med verkligen är behörig att företräda motparten samt hur viktigt det är att i avtalet klart och tydligt precisera de rättigheter som skall övergå till beställaren. (Högsta domstolens dom den 9 juni 2004, mål nr T ) Varumärkesrätt fråga om relevant omsättningskrets EG-domstolen har meddelat en dom avseende tolkningen av artikel 12.2 a i varumärkesdirektivet (direktiv 89/104/EEG) angående hur den relevanta omsättningskretsen skall bestämmas vid en undersökning av huruvida ett registrerat varumärke har blivit en allmän beteckning för en vara, som förutsättning för hävning av varumärkesregistreringen. Björnekulla Fruktindustrier AB ( Björnekulla ) väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot Procordia Food AB ( Procordia ) med yrkande om att Procordias varumärke Bostongurka skulle hävas. Grunden för Björnekullas talan var att varumärket Bostongurka blivit en allmän beteckning för inlagd hackad gurka och därmed saknade särskiljningsförmåga. Enligt 25 i varumärkeslagen får en varumärkesregistrering hävas om varumärket inte längre har någon särskiljningsförmåga. Regeln har sin motsvarighet i artikel 12.2 a i varumärkesdirektivet enligt vilken ett varumärke skall kunna bli föremål för hävning för det fall det som ett resultat av innehavarens verksamhet eller passivitet, har blivit en allmän beteckning i handeln för en vara eller tjänst för vilken det är registrerat. Svea hovrätt begärde att EG-domstolen skulle besvara frågan vilken den relevanta omsättningskretsen är vid bedömningen av om ett varumärke har blivit en allmän beteckning, när varan hanteras i flera led sid 2

3 innan den når konsumenten. Nämnda fråga avser således tolkningen av uttrycket i handeln i artikel 12.2 a i varumärkesdirektivet. EG-domstolen har i sin dom besvarat Svea hovrätts fråga så, att när det finns flera led i distributionskedjan innan varan når konsumenten eller slutanvändaren, utgörs den relevanta omsättningskretsen av samtliga konsumenter och slutanvändare och beroende på vad som kännetecknar marknaden för den ifrågavarande varan samtliga näringsidkare som saluför den. Med hjälp av detta förhandsavgörande har Svea hovrätt nu att pröva huruvida Bostongurka är särskiljande som varumärke eller inte. (EG-domstolens dom den 29 april 2004, mål nr C 371/02.) Mycket ringa särskiljningsförmåga för varumärket i-link Svea hovrätt har i ett uppmärksammat mål avseende varumärket i-link, funnit att Sony Sverige, filial till Sony Nordic A/S Danmark ( Sony ), inte gjort intrång i Romero Food Products Inc Ltd s ( Romero ) rättigheter till ett kännetecken med samma lydelse. Romero väckte den 17 november 2000 talan mot Sony vid Stockholms tingsrätt och yrkade, med åberopande av sin registrering av det kombinerade ord- och figurmärket ilink, att Sony skulle förbjudas att använda kännetecknen i.link och I.LINK. Romeros yrkade framställdes även interimistiskt. Tingsrätten lämnade Romeros yrkande om interimistiskt förbud utan bifall, men sedan Romero utvidgat sitt yrkande och begärt omprövning, beviljade tingsrätten Romeros begäran om interimistiskt förbud för Sony att använda ett visst kombinerat figur- och ordmärke innehållande bokstaven i och ordet i.link. Romeros talan lämnades emellertid slutligen utan bifall av Stockholms tingsrätt. Tingsrätten ansåg att varuslagslikhet var för handen. Men med hänsyn till bl a att Romeros varumärke var ett ord- och figurmärke i färg, att det innehöll s k disclaimer för bokstaven i, att varumärket var beskrivande, att beteckningen link förekommer i ett stort antal andra varu- och näringskännetecken samt att varumärket hade använts i mycket ringa utsträckning, ansåg dock tingsrätten att Romeros varumärke hade ett mycket begränsat skyddsomfång. Tingsrätten fann mot denna bakgrund att de av Sony använda beteckningarna inte kunde anses förväxlingsbara med det av Romero registrerade varumärket i-link. Något intrång förelåg därför inte. Romero överklagade domen till Svea hovrätt. Svea hovrätt ansåg liksom Stockholms tingsrätt, att Sony inte gjort intrång i Romeros rättigheter genom användningen av sina i.link-kännetecken. Hovrätten, som till skillnad från tingsrätten inte gjorde någon bedömning i fråga om varuslagslikheten, ansåg inte att det förelåg någon förväxlingsrisk. Hovrättens domskäl var relativt kortfattade då domstolen endast konstaterade att Romeros varumärke besitter mycket ringa särskiljningsförmåga och att dess skyddsomfång därför måste anses vara begränsat till tecken som mycket nära ansluter till märket samt att det därför saknas utrymme att konstatera förväxlingsbarhet på grund av den visuella, fonetiska och begreppsmässiga likhet som trots allt finns mellan kännetecknen. (Svea hovsrätts dom den 14 april 2004, mål nr T ) Strängare regler för marknadsföring av alkoholhaltiga drycker Regeringen har lagt fram en proposition med nya regler för marknadsföring av alkohol. Förslaget innebär att förbudet mot att vid marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter rikta sig särskilt till eller skildra barn och ungdomar förtydligas, så att det uttryckligen anges att förbudet avser personer som inte har fyllt 25 år. Förslaget innehåller även en närmare precisering av vad som skall anses särskilt måttfullt vid marknadsföring av alkoholdrycker som innehåller högst 15 volymprocent alkohol till konsumenter genom kommersiella annonser i periodiska skrifter. Syftet med lagförslaget är vidare att minska möjligheterna att göra s k indirekt reklam för drycker med högre alkoholhalt. Regeringen föreslår därför att det införs ett förbud mot användning av varukännetecken som används för alkoholdrycker (t ex starköl) vid marknadsföring av alkoholhaltiga lättdrycker (t ex lättöl) till konsumenter. På motsvarande sätt föreslås ett förbud mot att använda varukännetecken som används för alkoholdryck som innehåller mer än 15 volymprocent alkohol (t ex Smirnoff) vid marknadsföring av alkoholdrycker som innehåller högst 15 volymprocent alkohol (t ex Smirnoff Ice). I propositionen föreslås också att det införs ett krav på att marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter genom kommersiella annonser i tidningar alltid skall sid 3

4 innehålla en informationstext med upplysningar om alkoholens skadeverkningar. Regeringen ges rätt att meddela föreskrifter om vilka texter som skall återges och hur dessa skall utformas. Den utredning som propositionen baseras på tillsattes efter Marknadsdomstolens dom i det s k Gourmetmålet (MD 2003:5 och EGdomstolens mål nr C-405/98), i vilken det slogs fast att det svenska totalförbudet mot alkoholreklam i periodiska skrifter var alltför långtgående och oproportionerligt. Som ett resultat av Gourmetmålet är det sedan i maj 2003 tillåtet att göra reklam för alkoholdrycker med högst 15 volymprocent alkohol i periodiska skrifter och därmed jämförbara skrifter riktade till konsumenter. Regeringen gav dock samtidigt en utredning i uppdrag att föreslå hur marknadsföringen till konsumenter i tryckta skrifter på andra sätt kunde begränsas. Slutresultatet framgår av lagförslaget i aktuell proposition. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari (Proposition 2003/04:161, Alkoholpolitiska frågor.) Notiser Generaladvokaten avger förslag till avgörande angående tolkning av databasdirektivet. Högsta domstolen har i ett mål mellan Fixtures Marketing Ltd och Svenska Spel AB, vilket mål rör frågan huruvida Fixtures Marketing Ltd åtnjuter skydd för spelordningar för de engelska och skotska fotobollsligorna samt om Svenska Spel AB har gjort intrång i nämnda skydd, begärt förhandsavgörande av EG-domstolen angående tolkningen av vissa frågor i förhållande till det s k sui generis-skyddet eller databasskyddet i direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser. Direktivet har införlivats i svensk rätt och återfinns i 49 upphovsrättslagen. De frågor som Högsta domstolen har ställt rör direktivets tillämpningsområde, villkoren för beviljande av databasskydd samt vilket innehåll detta skydd har. Generaladvokatens förslag till avgörande innebär sammanfattningsvis att direktivet skall tolkas så att en investerings syfte saknar betydelse vid bedömningen av om den utgör en väsentlig investering enligt Art och därmed kan komma ifråga för databasskydd. Vidare ger generaladvokaten tolkningar av kriterierna kvalitativt respektive kvantitativt sett väsentlig del av databasens innehåll och menar att tekniskt och ekonomiskt värde respektive den berörda delens storlek ska beaktas vid bedömningen. Skydd enligt Art 7.1 respektive Art i direktivet mot nyttjande av utdrag ur databasen skall enligt generaladvokaten innebära direkt utnyttjande av denna, medan skyddet mot återanvändning innefattar även sådant nyttjande där innehållet kan återfinnas i en annan källa. Slutligen föreslår generaladvokaten att begreppet normalt bruk i Art 7.5 skall tolkas så att innehavaren av 2 Av Art 7.1 framgår att Medlemsstaterna skall tillerkänna en databasproducent som vid anskaffning, granskning eller presentation visar sig innehålla en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering, rätten att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig del av databasens innehåll. 3 Av Art 7.5 framgår att Återkommande eller systematiskt utdrag och/eller återanvändning av väsentliga delar av innehållet i den databas, som förutsätter förfoganden som strider mot normalt bruk av basen eller som orsakar databasproducenternas lagstadgade rättigheter oförsvarlig skada, är ej tillåtna. rättigheten inte hindras att utnyttja databasen ekonomiskt, inte heller på potentiella marknader, medan oförsvarlig skada skall förstås så att innehavarens legitima ekonomiska intresse inte får skadas i en omfattning som överskrider ett visst gränsvärde. (Förslag till avgörande den 8 juni 2004, mål nr C ) Hissprövning av konkursbos eventuella upphovsrättsintrång. Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd i ett upphovsrättsligt mål efter begäran om hissprövning enligt 42 kap 17 a rättegångsbalken av Växjö tingsrätt. De frågor tingsrätten har ställt rör bl a huruvida konkursboets försäljning av exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk som konkursgäldenären ett förlag haft tillgång till utgör upphovsrättsintrång samt frågan om konkursboets massaansvar. (Högsta domstolens beslut den 26 april 2004, i mål nr Ö ) Varumärkesrätt konsumtion. Generaladvokaten har lämnat ett förslag till dom avseende tolkningen av artikel 7.1 avseende konsumtion av varumärkesrättigheter i varumärkesdirektivet (direktiv 89/104/EEG). Enligt förslaget skall varor inte anses ha förts ut på den gemensamma marknaden endast genom att de har importerats och förtullats till EES. Inte heller skall de anses ha förts ut på marknaden när de utbjudits till försäljning i varumärkeshavarens egna eller närstående bolags butiker. Först när en oberoende tredje man fått faktisk förfoganderätt över varan, exempelvis genom försäljning, skall varan enligt Generaladvokatens förslag anses ha förts ut på marknaden. (EGdomstolens förslag till avgörande den 27 maj 2004, mål nr C-16/03.) sid 4

5 Ändringar i patentlagen för biotekniska uppfinningar. Vissa ändringar i patentlagen, baserade på EG-direktivet (98/44/EG) om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, trädde i kraft den 1 maj Direktivet avser inte att utvidga möjligheterna till patent på biotekniska uppfinningar, men innehåller ett förtydligande i fråga om gränsen mellan upptäckt och uppfinning. Vidare har gränserna för genpatent förtydligats och reglerna om tvångslicensiering har blivit föremål för viss förändring. (Proposition 2003/04:55.) Förslag till ändringar i mönsterskyddslagen. Regeringen har i en lagrådsremiss föreslagit vissa ändringar i mönsterskyddslagen. Förslagen är en följd av rådets förordning (6/2002/EG) avseende gemenskapsformgivning. Enligt förordningen förpliktas medlemsstaterna att utse ett begränsat antal domstolar med ensam behörighet att handlägga bl a mål om intrång i gemenskapsformgivning. I regeringens remiss föreslås Stockholms tingsrätt bli exklusivt behörig domstol att i första instans handlägga sådana mål, varför Svea hovrätt blir andra instans. Regleringen motsvarar den som redan gäller för gemenskapsvarumärken. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari (Justitiedepartementet, Lagrådsremiss den 27 maj 2004.) Varningsbrev ansågs inte otillbörligt enligt marknadsföringslagen. Ett varningsbrev innehöll ett påstående om viss ensamrätt, vilken enligt avsändarens uppfattning varit föremål för intrång. Marknadsdomstolen ansåg att det fanns formuleringar som sedda för sig kunde framstå som onyanserade och långtgående, framför allt ett påstående om innehav av worldwide rights att producera och sälja vissa produkter. Dessa påståenden bedömdes dock i stor utsträckning neutraliserade genom annan information i brevet. Mottagaren tog inte heller särskilt allvarligt på brevet när det anlände. Marknadsdomstolen bedömde att brevet inte kunde anses innehålla så onyanserade och långtgående påståenden att de kunde anses otillbörliga enligt marknadsföringslagen. (Marknadsdomstolens dom den 18 maj 2004, MD 2004:14.) Viktigt för patenthavaren att besvara förfrågan om patentintrång inom rimlig tid. Läkemedelsföretaget Svenska Arrows ( Arrows ) avsåg att marknadsföra en generisk version av ett läkemedel. För att försäkra sig om att inte göra sig skyldigt till intrång i ett patent som innehades av Merck, skrev Arrows till Merck i november 2002 med en begäran om bekräftelse om ickeintrång. Arrows tillskrev härefter Merck vid ett flera tillfällen i samma fråga och skickade även bl a varuprover till Merck, men erhöll inga svar. Arrows förklarade i april 2004 för Merck att bolaget avsåg att väcka en negativ fastställelsetalan för det fall att Merck inte besvarade Arrows förfrågan. När något svar inte erhölls väckte Arrows talan vid Stockholms tingsrätt. Merck medgav Arrows talan och yrkade ersättning för rättegångskostnader med åberopande av att Arrows föranlett en onödig rättegång. Som stöd för sitt påstående anförde Merck att ett läkemedelsföretag av Mercks storlek får många förfrågningar av det aktuella slaget och att det tar tid att utreda och besvara dessa. Tingsrätten delade dock inte Mercks uppfattning utan tillerkände Arrows ersättning för bolagets rättegångskostnader i enlighet med huvudregeln att den part som tappar målet skall ersätta motparten dennes rättegångskostnad. Tingsrätten menade att Merck borde ha besvarat Arrows förfrågningar och att Merck genom att inte göra det hade föranlett rättegången. (Stockholms tingsrätts dom den 21 april 2004, mål nr T ) Direktiv om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter på den inre marknaden. Direktiv 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter antogs av Europaparlamentet och Rådet den 29 april Direktivet har tillkommit med anledning av de stora skillnader som föreligger mellan medlemsländerna vad avser hur dessa säkerställer skyddet för immateriella rättigheter och har till syfte att skapa en hög, likvärdig och enhetlig skyddsnivå för immateriella rättigheter på den inre marknaden. Medlemsstaterna skall implementera direktivets regler i nationell lagstiftning senast två år efter direktivets antagande. sid 5