Strandvägen Motala, 2010

Transkript

1 Strandvägen Motala, 2010 Innehåll Strandvägen Motala, Uppdragets bakgrund... 2 Undersökningens förutsättningar... 2 Strandvägen Verkstadsvägen och Kanaljorden... 3 Lämningar efter senare tidsperioder... 4 Resultat av förundersökningen... 4 Syfte, inriktning och ambitionsnivå... 6 Undersökningens genomförande... 7 Frågeställningar och vetenskaplig metod... 7 Boplatsen läge och relationen till lämningarna vid Verkstadsvägen och Kanaljorden... 7 Miljö och vegetationsutveckling... 8 Bosättningens funktion, kronologi och rumsliga struktur Ekonomi och näringsfång Hantverk och redskap Begravning, ritual och deponi Social struktur Boplatsen i ett jämförande nationellt perspektiv Yngre lämningars funktion, datering och utbredning Referenser... 17

2 Uppdragets bakgrund Banverket planerar för byggstart i Motala inom Projektet Godsstråket i Bergslagen, dubbelspårsutbyggnad Motala-Mjölby, under juni Projektet innebär ombyggnad av järnvägsspår samt ny bro över Motala ström och Göta kanal. Banverket har i ett sent skede fått erforderliga arbetsområden projekterade och nu inkommit till Länsstyrelsen med en ansökan enligt Kulturminneslagen (KML) om att få en arkeologisk slutundersökning utförd enligt de nya bygghandlingarna. Undersökningsområdet ligger i direkt anslutning till ytan för en tidigare utförd arkeologisk undersökning i anslutning av Motala ström vid Strandvägen mellan åren (Lst Dnr: ). Banverket anger i sin ansökan skyndsamhet att den aktuella undersökningen bör utföras tidigt under 2010 för att inte byggstarten av järnväg och broar ska försenas med ökade kostnader som följd. Undersökningen berör RAÄ 173, Motala medeltida by, samt RAÄ 290 som är en omfattande mesolitisk boplats. Även andra lämningstyper förekommer inom fornlämningsområdet. En arkeologisk förundersökning påbörjades under december månad 2009 inom den aktuella ytan (Lst Dnr: ). Undersökningen konstaterade att omfattande och välbevarade delar av fornlämningen kvarligger och direkt ansluter till den tidigare undersökningsytan. Undersökningens förutsättningar Undersökningen berör området mellan Rv 50 och Strandvägen, i anslutning till befintlig järnväg, söder om och längs med kanten av Motala ström (RAÄ 173 och 290). Här låg fastigheten Strandvägen 1 vilken idag är riven. Fornlämningsområdet är omfattande och fornlämningens totala utbredning är inte känd. Den tidigare undersökningen utgjorde enbart ett tvärsnitt genom ett större fornlämningsområde. Hela ytan som ska tas i anspråk för exploatering omfattar totalt ca 3500 m 2. Strandvägen Mellan åren utfördes en större undersökning vid Strandvägen inom RAÄ 173 och 290 vilken även omfattade marinarkeologiska insatser med dykare (Carlsson 2004a, 2004b). Denna undersökningsyta ansluter direkt till det nu aktuella området. Platsen karaktäriseras av tjocka kulturlager utmed södra strandkanten av Motala ström. Vid tillfället dokumenterades omfattande boplatslämningar från framförallt mesolitikum och det var möjligt att tidsmässigt skikta dessa lämningar i tre faser: I ett första skede förefaller området ha nyttjats mer tillfälligt. Kunskapen om denna fas är ännu bristfällig men en 14 C-datering till drygt 8000 f Kr och en lansettmikrolit i flinta visar att människor besökt platsen. Detta är kronologiskt sett före den tidpunkt man antagit att Motala ström bildats, omkring 7000 f Kr. Nästa fas omfattar senmesolitikum, ca f Kr, och karaktäriseras av en intensiv bosättning med bl a två stolpburna hus samt flera härdar och kokgropar. På platsen bildas nu tjocka kulturlager med goda bevaringsförhållanden för organiskt material. Drygt

3 stenföremål tillvaratogs vid undersökningen liksom ett stort ben/hornmaterial, bl a drygt 50 ljusterspetsar, ett skalltak av människa och dekorerade hornföremål. Därmed utgör boplatsen en del av Östergötlands mest kända och omfattande fornlämningskomplex från mesolitisk tid. Lämningarna står utan motsvarighet i Mellansverige och kan ur skandinavisk synpunkt endast jämföras med ett fåtal större boplatsområden i Syd- och Västsverige samt Danmark (Carlsson 2007, 2008; Gruber 2005). Det sista skedet är grovt räknat tusenårsperioden mellan f Kr då bosättningen återigen verkar ha förändrats. Inga tydliga strukturer som hus utan bara enstaka anläggningar tillhör denna period. Däremot dateras flera ljusterspetsar, en tryckstock i horn samt ytterliggare några ben/hornföremål till detta skede. Utöver de mesolitiska lämningarna dokumenterades lämningar från neolitikum t o m 1600-tal. Enstaka neolitiska flintföremål med delvis slipad yta påträffades tillsammans med härdar och gropar samt ett fåtal fynd från brons- och äldre järnålder. Under yngre järnålder etablerades återigen verksamhet av mer permanent karaktär på platsen. Ett tunt kulturlager innehöll fynd av metallhantverk, järnsmide och bronsgjutning i form av slagger, halvfabrikat, samt även en gjutform och bronsspännen. Fynd av båtnitar och metallbrickor har föranlett tolkningen att även reparationer av båtar utförts på platsen. Smidesverksamheten kan mycket väl ha kontinuitet in i äldre medeltid och möjligen indikerar detta platsen för en tomt vilken omnämns i brev under 1300-talet. Under senmedeltid anlades en odlingslott i området genom att stora mängder matjord fördes till platsen. Detta lager är upp till 0,6 m tjockt och utgör ett homogent odlingslager. I matjordslagret påträffades kritpipor, kalkbruk och yngre rödgods som illustrerar att det i området, nu kallat Täppan, företogs allehanda aktiviteter även under 1600-talet t o m 1900-talet. Vid de marinarkeologiska undersökningarna i Motala ström upptäcktes förutom mesolitiska fynd och fiskeplatser för ljusterfiske även ett stort antal pålar, 250 stycken, anlagda mitt i strömmen, men framförallt nära den norra stranden. Dateringarna av pålarna har ett tidsspann från mesolitikum t o m 1600-talet. Här har också en stenkista från 1600-talet dokumenterats. Sannolikt utgör pålarna rester efter olika aktiviteter såsom fasta fisken, bryggor och pålspärr. Verkstadsvägen och Kanaljorden Just nu pågår arkeologiska undersökningar inom ytterligare två områden med stenålderslämningar längs med den planerade järnvägssträckningen i Motala. Undersökningarna på norra sidan av Motala ström, vid Verkstadsvägen och Kanaljorden är betydelsefulla för att förstå hur människorna utnyttjat platsen genom årtusendena. För att kunna diskutera relationen mellan boplatsen vid Strandvägen och dessa områden presenteras undersökningarna kortfattat: RAÄ 188, längs med Verkstadsvägen på motsatta sidan av Motala ström, utgörs av en mesolitisk boplats. Likt vid Strandvägen finns här tjocka kulturlager från mesolitisk tid vilka är avsatta längs med kanten av strömmen. Lagren innehåller stora mängder stenföremål, främst kvarts, kvartsit och flinta, men även bevarat trä och benmaterial. En första 14 C-datering visar att platsen nyttjades under senmesolitikum, mellan f Kr. Även brandgravar från förromersk järnålder, f Kr, har påträffats i den topografiskt högsta delen av undersökningsområdet. Fynden utgörs av brända ben och keramik. Med stor sannolikhet finns fler brandgravar i det absoluta närområdet. På platsen finns även stenpackningar och yngre lämningar, bl a en vägpackning med avtryck efter vagnsspår. Delar av vägen har kunnat dateras till senmedeltid, tal. Flera fynd, bl a av glaspärlor och fynd efter fasta fiskeanläggningar härrör från vikingatid-tidig medeltid. 14 C-dateringar anger intervallet till mellan e Kr. Sedan tidigare finns ett lösfynd från platsen i form av en vikingatida spjutspets av järn. 3

4 Sedan 2009 bedriver Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen (KM) en större slutundersökning på den norra sidan av Motala ström och norr om Göta kanal (RAÄ 187), inom ett område kallat Kanaljorden (Molin 2009a). Även detta område uppvisar mesolitiska lämningar längs en höjdrygg och i kanten av en torvmark, vilken tidigare utgjorde ett grundare våtmarksområde. Lämningarna är fullt jämförbara med de från Strandvägen och Verkstadsvägen, med fynd av framförallt kvarts och flinta. Ett par dateringar anger ett tidsintervall till mellan f Kr. Det mest uppseendeväckande fyndet är bevarade människoben tillsammans med bearbetade föremål av trä som påträffats i botten av torvmarken. Dessa har preliminärt daterats till runt 6000 f Kr. Allt talar därmed för att de sammantagna fornlämningarna på ömse sidor om Motala ström utgör delar av ett större sammanhängande fornlämningskomplex där strömmen har sitt inlopp från sjön Vättern. Sannolikt speglar de mesolitiska lämningarna ett större boplatsområde, med boende på såväl den norra som den södra sidan av Motala ström. Lämningar efter senare tidsperioder Utöver de lämningar som framkommit vid undersökningarna inför dubbelspåret, är övriga fornlämningar i Motala ytterst fåtaliga och begränsade till historisk tid. Undersökningsområdet ligger ett stenkast från dagens Strömbron, en stenvalvsbro från 1700-talet. En bro, Store bro, omnämns redan under medeltiden och det finns uppgifter om tomter vid bron från slutet av 1300-talet. Här anses även ett kapell, helgat åt heliga Birgitta ha legat. På platsen för dagens kyrka i Motala, på den norra sidan av Strömbron, låg tidigare en medeltida kyrka med absid. I det äldsta kartmaterialet från 1600-talet fanns Kungshuset vid brons södra fäste, sannolikt identiskt med det s k hertig Johans jaktslott, som idag finns kvar som en källarruin (RAÄ 105). Detta är också läget för den avelsgård som Gustav Vasa inrättar i Motala på 1500-talet. Från 1700-talet omnämns platsen som Motala Gästgivaregård eller Motala krog (Lindeblad 2008:86). Något nedströms från Strandvägen ligger Hårstorp, vilket under senmedeltiden var ett stenhus. Denna fornlämning ligger numera under vatten. Lämningarna från järnålder och medeltid antyder att en central huvudgård legat i området närmast bron. Ytterligare lämningar till detta gårdsläge kan förväntas i området för den planerade järnvägsbron. Resultat av förundersökningen Förundersökningen 2009 har identifierat två områden med sammanhängande kulturlager inom undersökningsområdet (bilaga 1). Allt tyder på att båda kulturlagren är mesolitiska, med stora mängder fynd och goda bevaringsförhållanden för organiska material. De mesolitiska lämningarna överlagras delvis av tidigare odling, sannolikt från senmedeltid och fram i modern tid. Två områden med kulturlager är aktuella för slutundersökning. Område A. Ett område i söder med bevarade kulturlager uppskattas till ca 260 m 2. Nästan hela den södra delen av undersökningsområdet har varit bebyggt med hus längs den tidigare sträckningen av Strandvägen, innan denna byggdes om tillsammans med korsningen av RV 50. Större delen av denna yta visade sig vara störd och urschaktad. Det bevarade kulturlagret är ca 0,15 m tjockt och uppvisar fynd av ben, kvarts och flinta. Lagret sträcker sig längs sydsluttningen mot RV 50. Fynden är av mesolitisk karaktär. Område B. Ett större sammanhängande område med kulturlager omfattar ca 990 m 2 och sträcker sig längs med nordvästsluttningen utmed strandkanten av Motala ström. Detta område ansluter till området som undersöktes åren och kulturlagren i område B motsvarar helt dessa 4

5 lager och deras stratigrafi. Allt tyder på att utbredningen av den senmesolitiska boplatsen följer stranden och att lämningar från yngre tidsperioder även förekommer i området. Ytorna med kulturlager omfattar totalt ca 1250 m 2. Kulturlagren ligger såväl på land, i torr miljö, samt i strandkanten av Motala ström, i våt miljö: Kulturlager i torr miljö De lager som ligger på land, i torr miljö, innehåller stora mängder bearbetat stenmaterial, främst kvarts, ultramylonitisk kvarts och flinta, men även rikligt med bränt och obränt benmaterial. Lagren på land varierar mellan ca 0,15-0,70 m i tjocklek, i regel är de tjockare ju närmare strandkanten de ligger. I dessa lager dokumenterades bevarade makrofossil i form av fröer och nötskal i de djupaste lagerskikten. Längs med strandkanten tillvaratogs även flera slipstensfragment och brynen samt två stycken stenyxor. Kulturlager i våt miljö Trots landhöjningar och anläggandet av vattenkraftverk har vattennivån i området inte påverkats nämnvärt utan förefaller ha varit relativt konstant sedan mesolitisk tid. Den syrefattiga miljön i bottensedimenten av Motala ström innebär att bevaringsförhållandena på botten och längs med strandkanten är exceptionellt goda. Strandzonen som nu förundersökts har under historisk tid fyllts ut med sten och jord i syfte att vinna mer land. Under mesolitikum var detta område ett stilla vatten helt nära stranden. De förhistoriska kulturlager som ligger längs med dagens strandkant innehåller något mindre mängder stenmaterial än på torra land. Däremot finns allt fler välbevarade fynd av ben och horn, däribland tillvaratogs 7 stycken mesolitiska ljusterspetsar samt sannolikt avfall från tillverkning av sådana spetsar. Dateringen på dessa är omkring 5000 f Kr, alltså mer än 7000 år gamla! Den tidigare marinarkeologiska undersökningen konstaterade iordningsställda fiskeplatser i form av stenfundament för ljusterfiske. De aktuella fynden visar dels att fisket sträckt sig längs med hela strömkanten samt att spetsarna sannolikt tillverkats inom det aktuella undersökningsområdet. De fyndförande lagren under vattnet är sammanlagt 0,60-0,70 m tjocka i tre geologiska ler- och gyttjeskikt och motsvarar den tidigare marinarkeologiskt undersökta stratigrafin. Lagren innehåller gott om bevarat makrofossil. Dessa geologiska skikt motsvarar sannolikt olika skeenden och händelser i strömmens förlopp och vattenstånd. Föremålen i vattnet är betydelsefulla för tolkningen av platsen. Till stor del utgör de välbevarat utkastat avfall från boplatsen men även rituella deponier i form av yxor, handtagskärnor och människoben förekommer. Fiskrikedomen i Motala ström, förekomsten av anlagda fiskeplatser och det stora antalet ljusterspetsar illustrerar därtill fiskets betydelse för den senmesolitiska bosättningen. De stora mängderna välbevarade makrofossil har likaså stort värde för att ytterliggare kunna belysa vegetationen i boplatsens närhet. Av särskilt intresse är människornas medvetna förändring av sin närmiljö samt om spår efter insamling av ätbara växter kan dokumenteras inom området. I strandzonen närmast Motala ström påträffades även anlagda stenfundament, stenkista och lager med trä/flis, vilka kan vara medeltida eller t o m från yngre järnålder. Möjligen indikerar detta att även lämningar efter hantverksaktiviteter finns längs den direkta strandkanten. Dock kunde inget sådant fyndmaterial tillvaratas. Längs med dagens strandkant ligger även mycket skräp och avfall från sen historisk tid, från ca 1850 och framåt. Sannolikt är detta lämningar efter den tidigare fastigheten vid Strandvägen 1. 5

6 Sammantaget visar resultatet av förundersökningen att bosättningen på den senmesolitiska boplatsen breder ut sig inom undersökningsområdet. Genom förekomsten av kulturlager med samma lagerföljder som den tidigare undersökningen, likartade anläggningstyper och fynd omfattas fornlämningen kronologiskt av samma långa tidsspann som tidigare har konstaterats. Resultaten har därmed gett underlag till flera nya frågeställningar om framförallt den senmesolitiska boplatsens nyttjande och rumsliga struktur. Den nu aktuella undersökningen kommer att belysa och ytterliggare problematisera flera viktiga områden inom aktuell mesolitisk forskning; den senmesolitiska bofastheten, förekomsten och innebörden av centralboplatser i landskapet, boplatserna ekonomi, rituella aktiviteter o s v. När undersökningen av Strandvägen är avslutad innebär det, tillsammans med resultaten från Verkstadsvägen och Kanaljorden, att vi i Motala har dokumenterat ett av Sveriges mest omfattande boplatskomplex från mesolitisk tid. De sammantagna undersökningarna är helt utan motsvarighet i Mellansverige. Syfte, inriktning och ambitionsnivå Enligt förfrågningsunderlaget bedömer Länsstyrelsen att den arkeologiska slutundersökningen kommer att kunna ge mycket viktig vetenskaplig kunskap om vilken funktion den påträffade boplatsen har haft samt klargöra relationen till, och jämföras med, de övriga lämningarna i närområdet, d v s de tidigare undersökta och pågående boplatsområdena vid Strandvägen och Verkstadsvägen samt med de samtida lämningar som undersöks norr om Göta kanal vid Kanaljorden. Länsstyrelsen slår fast att hela det i söder bevarade kulturlagret, ca 260 m 2, samt hela ytan norr om den ursprungliga Strandvägen, totalt ca 1500 m 2 ska maskinavbanas, för att säkerställa att inte spridda anläggningar finns utanför det sammanhängande kulturlagret. Samtliga mesolitiska lager i kanten av Motala ström, såväl i torr som i våt miljö, ska undersökas och dokumenteras, likaså stenfundament och yngre lämningar längs stranden. Länsstyrelsen har också krav på att allt fyndmaterial som är relevant för den arkeologiska undersökningens resultat ska tas tillvara och förvaras på lämpligt sätt, samt att detta sker i samråd med konservator. Enligt Länsstyrelsens förfrågningsunderlag ska undersökningen ha en hög ambitionsnivå och därmed kunna ge meningsfull kunskap som kan ha relevans för fortsatta undersökningar såväl i länet som i övriga landet. Länsstyrelsen betonar att en kontinuerlig pedagogisk verksamhet, såsom visningar, kontakt med media, samt presentation på hemsidor är viktigt i detta sammanhang. Följande punkter utifrån förfrågningsunderlaget sammanfattar Länsstyrelsens syfte med undersökningen: 1. Boplatsen läge och relationen till lämningarna vid Verkstadsvägen och Kanaljorden 2. Miljö och vegetationsutveckling 3. Bosättningens funktion, kronologi och rumsliga struktur 4. Ekonomi och näringsfång 6

7 5. Hantverk och redskap 6. Begravning, ritual och deponi 7. Social struktur 8. Boplatsen i ett jämförande nationellt perspektiv 9. Yngre lämningars funktion, datering och utbredning Undersökningens genomförande Frågeställningar och vetenskaplig metod Boplatslämningarna vid Motala ström hör samman med ett skede av likartade omdaningar som sker av de mesolitiska samhällena i södra Skandinavien under det sjätte årtusendet. Bakgrunden till detta är en längre trend av minskad mobilitet hos jägare/samlare, vilken är skönjbar i hela Europa redan från omkring 7000 f Kr. I södra Skandinavien märks detta omkring 6000 f Kr genom bl a anläggandet av gravfält och komplexa boplatser. I södra Skandinavien uppstår Ertebøllekulturen, i Västsverige Lihultkultur och i östra Mellansverige senmesolitikum omkring f Kr. Gemensamt är en förändrad materiell kultur, en förändring i ekonomin till en bredspektraekonomi (med fokus på fiske) och ett bosättningsmönster som inkluderar stora boplatser. Även om förutsättningarna skiljer sig mellan de olika geografiska regionerna så finns flera likartade uttryck. Förändringarna inom mesolitikum är viktiga att känna till om man vill förstå lämningarna runt Motala ström. Genom sociala relationer och kontakter med grannar och långväga besök mottogs kulturella idéer och strömningar. Samhällena stod i en ständig förändringsprocess. Boplatsen läge och relationen till lämningarna vid Verkstadsvägen och Kanaljorden Det mesolitiska komplexet vid Motala ströms inlopp ligger strategiskt ekonomiskt och kommunikativt beläget. Stora boplatskomplex i södra Skandinavien har alla likartade strategiska lägen i landskapet och en sammansatt bosättningsstruktur. Beroende på boplatsernas bevarandegrad förekommer spår efter bebyggelse och tydligt avgränsade aktivitetsytor, för t ex redskapstillverkning, matberedning etc. Kulturlager är ofta ett signum liksom stor variationsrikedom av lämningar och fynd. Komplexiteten på boplatser av denna typ har lett forskningen att vidare betrakta dem som samlings- och/eller basboplatser. Senmesolitiska boplatser av detta slag i Sydskandinavien tolkas idag genomgående som stationära med en permanent befolkning. Dessa samlings- och mötesplatser, kan förutsättas ha haft en betydande roll för det lokala och regionala samhällets identitet, vilket innefattar allt från ekonomi, ritualer, kosmologi och teknologi, till viljan att kommunicera idéer och innovationer inom samhället. Boplatsen vid Strandvägen uppvisar under f Kr samtliga dessa attribut och kan därmed förutsättas varit av central betydelse för bygden (Carlsson 2007). Platsen bör ha fungerat som en mötes- och samlingsplats för sin omgivning under mycket lång tid, inte minst under återkommande säsongsvisa fiskeperioder. De stora Vätterlaxarnas (Salmo trutta lacustris) enda lekplats var i Motala ströms inlopp fram tills dess att kraftverket byggdes, då de dog ut. Lekperioden inföll under hösten. Det var vid sådana sammankomster och möten som kunskap, berättelser och nyheter utbyttes. 7

8 En jämförelse med andra boplatser, t ex Tågerup och Bökeberg i Skåne och flera andra lokaler i Danmark, visar stora likheter i boplatsernas storlek och omfattning. En problematik som diskuteras i Carlssons (2007) avhandlingsarbete Mesolitiska Möten är den rumsliga utbredningen av den bofasta boplatsfasen ( f Kr). Mycket tyder på att lämningarna vid Verkstadsvägen ingår i samma senmesolitiska boplatskomplex som Strandvägen och att Motala ström förenat de två platserna. En aktuell fråga är emellertid huruvida boplatsens utbredning såg annorlunda ut såväl före 5500 f Kr som efter 5000 f Kr, då lämningarna på Strandvägen inte är lika intensiva. Förekom det en äldre boplats på platsen och ändras boendemönstret återigen efter 5000 f Kr? En annan aktuell fråga rör också människornas rörelser i landskapet. I avhandlingen föreslogs hemmet, grannskapet, bygden och världen som rumsindelning. Närvaron i dessa rum var beroende på/av avstånd och syften. I skenet av bosättningsytorna närmast Motala ström blir de samtida lämningarna vid Kanaljorden begripliga eftersom växter och djur i våtmarken kan ha fungerat som en ekonomisk resurs. Flera etnografiska studier visar hur grupper av jägaresamlare har olika former av nyttjanden av områden inom och närmast boplatsen, för såväl rituella som ekonomiska ändamål (t ex Grøn & Kuznetsov 2003). Kanaljorden uppvisar även fynd och lämningar äldre än 5500 f Kr (se även kap ). Att förstå dessa äldre skeden och hur området runt Motala ströms inlopp nyttjandes under olika tider är därför en viktig fråga. Miljö och vegetationsutveckling Genom att göra en landskapshistorisk miljörekonstruktion kan man diskutera en rad problemområden som på ett intressant sätt också belyser människornas förhållande till naturen, hur man ändrat, påverkat och omformat omgivningen för sitt eget syfte. Dessa relationer är tillika kulturspecifika och man kan se ändrade förhållningssätt till naturen även inom mesolitikum. Hur såg landskapet och miljön ut, avseende geologi-topografi-hydrologi, klimat och vegetationsutveckling? Metodiskt kommer detta att ske genom att kombinera flera analyser; platsens geologiska förutsättningar med en historisk kartanalys, med särskild fokus på topografi och markutnyttjande, samt att utföra paleoekologiska och arkeobotaniska analyser. Vi känner relativt väl till vegetationsutvecklingen från istiden och framåt och att genomföra en generell miljöanalys skulle sannolikt endast verifiera denna bild. De analyser som nedan föreslås syftar till att specifikt förstå området runt Motala ström och hur människorna förhållit sig till sin omgivning, en detaljerad bild med en stark koppling till det övriga arkeologiska materialet. Analyserna kommer på ett viktigt sätt att nyansera och komplettera den tidigare utförda studien av makrofossiler och vedarter som utförts på platsen på flera viktiga punkter. Den tidigare studien fastställdes exempelvis inte kronologiskt med hjälp av dateringar utan enbart efter stratigrafiska iakttagelser. Makrofossilanalyser Förundersökningen visade att makrofossil bevarats bra i lagren på land och att bevaringsförhållandena för organiskt material i vattnet är exceptionellt goda. Fröer kan avspegla insamling i ekonomiskt syfte, t ex hasselnötter, hallon och apel men är även en nyckel till studier av hur människor formade platsen för sina bosättningar. Tidigare 8

9 vegetationsundersökningar, både på Strandvägen och från Sydskandinavien, illustrerar att senmesolitiska bosättningar vanligen legat i skuggan av stora träd som tillåtits växa kvar. Endast undervegetationen röjdes bort för att ge plats åt hus, härdar och andra aktiviteter. Många växter är också människors följeslagare genom att de gynnas av kväve och fosfor i avskrädeshögar/kulturlager, t ex nässlor, mållor och hallon. När växter som trampört, åkerbinda och ängssyra förekommer indikeras torra och sandiga marker. De antyder också markslitage och en viss mån av öppenhet för solljus. Mats Regnell beskriver (2001, 2004; Regnell & Ekblom 2001) hur makrofossiler ger en utmärkt bild av vegetationen i boplatsers omedelbara närmiljö. Växtsammansättning kan så sett ge tillhanda ännu en viktig pusselbit i nyttjandet och brukandet av platsen och inte minst till frågor angående säsongsnärvaro. Paleobotaniker Per Lagerås tillsammans med arkeobotaniker Håkan Ranheden, båda från UV, utför utökade pollen- och makrofossilanalyser utifrån boplatslagren, såväl från kulturlager på land som av lager i våt miljö. Vedartsanalyser Även resultatet av utförda vedartsanalyser kommer att tillföras miljöstudien. Vedartsanalysen avspeglar människornas tillgång till och urval av träslag som nyttjades för byggnation och för bränsle. De tidigare analyserna identifierade exempelvis rikligt med makrofossil från al (Alnus sp.) men däremot inte som vedartsbestämt kol vilket kan betyda att al inte använts som bränsle eller byggnadsmaterial utan tilläts växa i strandkanten. Det finns därtill goda förutsättningar att vedartsbestämma bearbetat/hugget trä som upphittas i den våta miljön. Arkeolog och vedartsanalytiker Ulf Strucke, UV, utför analyser av vedart från lager och anläggningar på platsen. Pollenanalys För att länka bilden av vegetationsutvecklingen och marknyttjandet på platsen med en övergripande regional miljöutveckling avses även att utföra pollenstudier av en provkärna som kommer att tas ur en representativ torvmarkslokal i närområdet av Motala. En sådan studie prioriterar lagerföljder från stenålder. Även pollenstudien fokuserar på människans utnyttjande och förändringar i landskapet. Hans Göransson visar (1989:392) genom studier av Dags mosse i Östergötland att bränderna i skogarna i omgivningarna tycks ha blivit särskilt intensiva strax efter ca BP (ca 5350 f Kr). Stig Welinder påvisar tillika i en studie (1989) ett samband mellan kol/sotlager och eldröjda ytor och mesolitiska boplatser, i framförallt Skåne, omkring 5000 f Kr. Där makrofossilanalyserna nästan uteslutande analyserar boplatsens närmiljö visar pollen ett betydligt större område. Pollenstudien är tänkt att berika och komplettera de paleoekologiska analyser som utförs av Stockholms universitet (Jan Risberg) för Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalens räkning, i samband med undersökningarna av Kanaljorden norr om Göta kanal. Hydrologiska- geologiska analyser Geolog Hans G Johansson tillsammans med professor John O Norrman, Uppsala universitet, kommer att sammanfatta den kvartärgeologiska bakgrunden med särskilt fokus på frågan om Motala ströms vattenstånd och utveckling. 9

10 En avgörande problematik är tidpunkten för Motala ströms bildande. Motsvarar lagerstratigrafin under strömmens vattenyta olika kronologiska mesolitiska skeden och aktiviteter? Den äldsta dateringen på platsen är från omkring 8000 f Kr. Fanns det ett mindre vattendrag under den tiden, innan dess att Motala ström bildas? Kartanalys Det finns ett omfattande historiskt kartmaterial från Motala. Detta är sedan tidigare sammanställt av Elisabet Essen, UV. Agrarhistoriker Alf Ericsson, UV, gör en förnyad och fördjupad studie av karteringen och markanvändningen i historisk tid genom en historisk kartanalys. Studien avser att klarlägga områdets nyttjande och förutsättningar under talen. Utifrån detta kan även slutsatser dras om förhållanden under förhistoriska och medeltida perioder. Sammantaget kommer analysresultaten att bli fundamentala för att kunna besvara flera av de frågeställningar som finns med i förfrågningsunderlaget, i synnerhet de punkter som rör boplatsens läge, kronologi, ekonomi och vegetationsutveckling. Bosättningens funktion, kronologi och rumsliga struktur Lämningarnas karaktär med kulturlager samt anläggningar ger goda utsikter till frågor om kulturlagrens kronologiska bildningssätt, rumslig disposition i form av aktivitetsområden och bostäder. Vilket är sambandet mellan kulturlager, fynd och anläggningar inom undersökningsområdet? Undersökningen visade att den mest intensiva boplatsfasen ska dateras till mellan f Kr. De delar som undersöktes visade på flera tydligt avgränsade aktivitetsytor och en medveten rumslig organisation, bl a ett mesolitiskt långhus, plats för yxbearbetning, en mindre hydda/plats för stenredskapstillverkning, plats för matberedning och fiskeplatser. Dessutom fanns lämningar efter rituella händelser. Den aktuella undersökningen berör ytor direkt angränsande till vad som tolkats som medvetet anlagda fiskeplatser (stenfundament med ljusterspetsar runt om) i kanten av Motala ström, ett köks- och yxhanteringsområde i anslutning av ett långhus samt den geografiska zon som innehöll fynd med rituella förtecken. Följande konkreta frågor kan därmed ställas inför en kommande undersökning: Går det att identifiera ytterligare bostäder, i form av hus eller hyddor på platsen? Finns det ytterligare identifierbara aktivitetsytor, för t ex stenbearbetning, matlagning etc. inom området? Finns det fler anlagda platser för ljusterfiske längs med strandkanten? Är det möjligt att belägga ytterligare deponerade föremål, och/eller regelrätta begravningar i kanten av strömmen, eller inom andra ytor av boplatsen? Dessa frågor kan besvaras genom en kombination av fältarkeologiska resultat samt analyser av anläggningar och fyndens spridningsbilder och sammansättning. Ett urval fynd kommer att genomgå specialanalyser, t ex analys av ben-/horn, litisk analys eller slitspårsanalys (se även frågor under kap ). Här beaktas även den osteologiska analysen. 10

11 En övergripande målsättning med undersökningen är att kronologiskt placera lämningarna. Dateringsunderlaget består av tidstypiska fynd, daterat makrofossil samt 14 C-analyser från prover tagna i kulturlager och anläggningar. Här kommer även hänsyn att tas till eventuella yngre tidsperioder. Samtliga 14 C-analyser kommer att utföras av Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet. Går det via fynd, analyserade 14 C-prov och arkeobotaniska analyser att ytterligare skikta den mesolitiska kronologin inom kulturlagret? Ekonomi och näringsfång Frågan om ekonomi och näringsfång är av fundamental betydelse inom mesolitisk forskning. De mesolitiska samhällena t o m definieras efter sin ekonomi: jägare och samlare i motsatsförhållande till de neolitiska odlarna, bönderna. Ur dessa ekonomiska samhällen följer sedermera synsättet att de mesolitiska grupperna hade ett rörligt levnadssätt. Beroende på säsong besöktes ekonomiska resursområden i ett cykliskt mönster. Bofasthet sågs som en omöjlighet. Denna modell understöddes också av etnografiska studier, framförallt i Afrika. Denna modell har i danska och skånska studier kraftigt ifrågasatts under de senaste decennierna. Framförallt har man visat att Ertebøllekulturens stora boplatser låg inom starka ekonomiska nischer med tillgång till många resurser och att man ekonomiskt utnyttjat en mångfald av resurser såsom samling, jakt och fiske. Särskilt fisket ökade i betydelse och omfång under senmesolitikum. Etnografiskt kan Nordamerikas indianer åberopas vilka fiskade stora mängder lax som också lagrades för försörjningen under vintern. Bofasthet blev därmed ekonomiskt möjligt. Bosättningens ekonomi och näringsfång var även en viktig fråga vid undersökningen Då hittades ca 28,5 kg djurben i mesolitiska lager. Till största del låg benen på land men ben och horn hittades även i vattnet. I den våta miljön påträffades framförallt medvetet deponerade ben och ben/hornföremål. Den osteologiska analysen (Sigvallius 2004) visade att man jagat allt som rörde sig i skogen samt att hela djurkroppar tagits hem till boplatsen. Kronhjort följt av vildsvin dominerar jaktviltet. Lika viktigt var insamling av växter. I de vattenavsatta lagren påträffades kärnor av apel och hallon men framförallt är det fynden av hasselnötsskal som visar att man ätit vegetabilier. Nötter är feta och näringsrika och när de rostas ökar deras hållbarhet vilket gör dem utmärkta för lagring. Analyser av makrofossil är därmed viktiga för förståelsen av ekonomi och näringsfång på platsen (se även frågor under kap ). Finns det fler spår av ätbara växter i kulturlagren på land än vad som tidigare kunnat påvisas från kulturlager avsatta i vatten? Fisket i Motala ström är sannolikt ändå den viktigaste ekonomiska komponenten och kanske den viktigaste orsaken till bosättningens lokalisering. Före utbyggnaden av vattenkraften var Motala ström en av Sveriges fiskrikaste vattendrag! Vätterlaxens lekplats fanns här på hösten (augusti-november) och på våren lekte sannolikt gäddor i det grunda vattnet utanför själva boplatsen. Enligt uppgifter fångades i medeltal drygt lax kg/år i början av 1900-talet (Arvidsson 1923). Märkligt nog är spåren efter fisk fåtaliga i det arkeologiska materialet. Laxens feta ben (brosk) bryts snabbt ned, dock påvisar fynden av ljusterspetsar och stenfundament i vattnet att ett aktivt fiske bedrivits. I ett område på land dokumenterades även en rad med stolphål som tolkas ha utgjort en torkställning för fisk. Den största ansamlingen fiskkotor och fiskben hittades just här. 11

12 Ett brett utnyttjande av resurser och lagring av kött, fisk och hasselnötter kan sålunda konstateras vara den ekonomiska strategin på platsen. I och med de fortsatta undersökningarna av boplatsen finns flera problemområden att arbeta vidare med. Frågorna kring ekonomi och näringsfång besvaras genom studier av fyndmaterial med särskilt fokus på platsens bevarade benmaterial och makrofossiler. Det bör påpekas att det tidigare inte varit möjligt att 14 C-datera ben från land då kollagenet i benen urlakats. Nya dateringsförsök kommer därför att göras. Osteologisk analys Osteologiska analyser kommer att utföras av osteoarkeolog Jan Storå, Stockholms universitet, som är expert på djurben från stenålder. Det övergripande syftet med de osteologiska analyserna är att vidare belysa försörjningen på platsen och undersöka om det finns olikheter i benmaterialets sammansättning i olika kontexter och kronologier. Viktigt är att utröna bevarandeförhållanden och omständigheter kring deponeringen av ben inom lokalen. Vilka djurarter, eller klass av arter samt olika benslag finns i de olika mesolitiska kontexterna? Går det att bedöma under vilka årstider som djuren jagats, för att ge ytterliggare underlag till diskussionen om säsongs- eller året runt bofasthet? Går det att bedöma ålder, kön och storlek på djuren samt om det finns spår av slakt eller annan bearbetning i benmaterialet? Är det bättre bevaringsförhållanden för fiskben, kotor etc. inom det nu aktuella området, än mot för ytorna vid den tidigare undersökningen? Fiskbenen kommer därmed att utgöra ett prioriterat område. Ett naturligt led i efterarbetet är att resultaten jämförs med de tidigare osteologiska analyserna från undersökningen vid Strandvägen och de kommande resultaten från Verkstadsvägen och Kanaljorden. Hantverk och redskap Frågor kring hantverk och redskap utgår från studier av det tillvaratagna fyndmaterialet. Här spelar rumsliga aspekter (fyndspridning) samt identifierandet av slagplatser respektive avfallsoch dumpområden en viktig roll. Finns spår (restprodukter) efter ben- och hornhantverk och vilka redskap i sten har man tillverkat och använt inom undersökningsområdet? Genom benmaterialet och den osteologiska analysen når man svar på frågor om här finns restprodukter efter hantverk i ben och horn eller spår efter annan bearbetning. Till hjälp tar projektet två internationella forskare; Witold Guminski, Polen och Eva David, Frankrike. Guminski har stor erfarenhet av benmaterial avsatta i våta miljöer och David är expert på tillverkningsprocesser för benspetsar. Lämpliga jämförelseobjekt står främst att finna i Baltikum, Danmark och från norra Centraleuropa. Finns särskilda föremål, eller teknologier, inom lokalen, t ex sammansatta benspetsar, ljusterspetsar m m, vilka har tydliga kulturella och kronologiska markörer i jämförelse 12

13 med kulturgrupper i Väst- eller Sydsverige samt i övriga norra Europa (t ex Ertebølle-, Kongemose-, Maglemosekultur etc.)? Går det att skapa en finkronologi över ljusterspetsarna från lokalen, och skiljer sig tillverkningsprocessen av spetsarna åt över tid? Övriga fynd utgörs i huvudsak av slaget stenmaterial, kvarts, kvartsit och flinta. Här kommer flera frågor att ställas med utgångspunkt i kronologi, råmaterial, teknologi och funktion. Vilka råmaterial har man nyttjat på platsen och vilken redskapsproduktion kan knytas till respektive råmaterial? Vilken är råmaterialens proveniens, är de lokala eller importerade, och vad säger det om lokalens utbyten och kommunikationer? Vilken teknologi (metod) har man använt under bearbetningen av respektive råmaterial? Har alla råmaterial och teknologiska traditioner (för framställningen av redskap) använts under samma tid, eller skiftar material och tillverkningen av redskap under tiden bosättningen nyttjas? Vilken är funktionen av de redskap man har tillverkat och nyttjat? Stenteknologisk analys Ett urval fynd kommer att bli föremål för en särskild litisk analys (stenteknologisk analys) med utgångspunkt i dessa frågor. Den litiska analysen utförs bl a av Peter Zetterlund och Fredrik Molin, UV, i samarbete med Kjel och Helena Knutsson, Stoneslab, vilka även utför en särskild slitspårsanalys. En slitspårsanalys visar vilka föremål som verkligen använts på boplatsen, t ex som skrap- eller skärverktyg. I många fall kan en slitspårsanalys vara det enda sättet att belysa näringsfång på en boplats där det organiska materialet är litet eller helt saknas. Slitspårsanalysen är dessutom en omistlig del vid identifiering av informella redskap och för belysning av specifik bearbetning av organiska materialgrupper som för länge sedan brutits ned. Ytterligare en aktuell fråga, som kan besvaras genom detaljerade registreringar av stenmaterialet, är i vilken utsträckning boplatsen nyttjats under yngre stenålder, neolitikum? Vid den tidigare undersökningen iakttogs tendenser till ett fyndförande yngre neolitiskt skikt i kulturlagrens stratigrafi. Den aktuella undersökningen avser att inom en begränsad yta utföra en finmaskig stickgrävning av kulturlagren, och att utifrån dessa stick specialregistrera stenmaterialet för att utröna om detta neolitiska skikt är möjligt att se. Registreringen kommer därmed att ta fasta på särskilda morfologiska attribut i avfallsmaterialet, kopplade till en neolitisk stenteknologi (se även frågor under kap ). En noggrann materialanalys kan även belysa frågor kring olika stensmeders erfarenheter, grad av specialisering samt lärlingsprocesser. Begravning, ritual och deponi Inom den tidigare undersökningsytan vid Strandvägen påträffades flera särskilda fynd vilka tolkades som spår efter rituella händelser. Bland dessa finns skelettdelar av människa samt föremål med dekor, stenyxor och deponerade kronhjortshorn. Denna typ av offerritualer har 13

14 flera direkta paralleller med Sydskandinaviens mesolitikum vilket bl a visar på kontakter, utbyte och kulturell samhörighet inom religion och kosmologi. Det föreföll som att olika ritualer avsatte föremål i såväl torra som våta miljöer inom boplatsområdena. Vid andra platser har även rituellt deponerade föremål uppmärksammats inne i, eller i nära anslutning till, mesolitiska hyddlämningar (se Molin under arbete). Flertalet fynd återfanns emellertid i den våta miljön längs kanten av Motala ström. Finns rituellt deponerade föremål i eller i anslutning till eventuella hus- eller hyddlämningar? Finns fler speciella föremål i kanten av Motala ström, d v s deponerade i våt miljö inom undersökningsområdet? Går det att skönja förändringar i bruket av rituella deponeringar och föremål, sett över boplatsens sammantagna brukningstid? Dessa frågor kan enbart besvaras genom fältarkeologiska insatser inom dessa miljöer samt genom studier av fyndmaterial. Det är även viktigt att söka lämpliga jämförande fynd och fyndmiljöer inom Sverige och övriga Europa. Än så länge är lämningar efter begravningar inom undersökta boplatsområden från mesolitikum i Östergötland mycket ovanliga. Här intar lämningarna i botten av torvmarken vid Kanaljorden, på norra sidan av Motala ström och Göta kanal, en särställning. Fynden innefattar skelettdelar av människa samt bearbetade träföremål, däribland en sannolik pilbåge av trä. Dessa är preliminärt daterade till omkring 6000 f Kr, d v s delvis samtida med boplatsen vid Strandvägen. Mycket talar för att lämningarna härrör från en begravning i våt miljö, anlagd i kanten av en grund våtmark. Tidigare påträffades sannolikt även delar av en flinteggad spets i kanten av samma våtmark, vilken mycket väl kan ses som deponerad i kanten av denna och så sett utgöra spår efter en rituell handling. Från våtmarken finns även fynd av en stenyxa. Sammantaget indikerar således fynden förekomsten av en rituell våtmark, i kanten av ett större boplatsområde på ömse sidor av Motala ström. Vilken är relationen mellan det centrala boplatsområdet vid Strandvägen och den rituella våtmarken vid Kanaljorden? Isotopmätningar och dna-analys I den mån välbevarade obrända ben från människa (eller djur) påträffas finns möjligheter att utföra analyser av olika isotopmätningar och dna-analys. Studier av 13 C och kväve-isotoper ger insikt om diet, studiet av ämnet strontium kan påvisa eventuella geografiska förflyttningar och dna-analys kan ge information om härkomst. Eventuella isotopmätningar och dna-analyser kommer att utföras av Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Social struktur Hur var boplatsen organiserad och vad kan man dra för slutsatser angående bosättningen som del av det mesolitiska samhället? Boplatsens struktur är av stor betydelse för tolkningen av samhället. Samhällskomplexitet och utveckling har länge varit ett omdiskuterat ämne inom den mesolitiska forskningen och många menar att de första tecknen på sociala hierarkier och icke egalitära samhällen syns först 14

15 århundradena efter 6000 f Kr (t ex Price 1985, 1995; Taffinder 1998; Zvelebil & Rowley- Conwy 1986). Den danske forskaren Ole Grøn (2001, 2003) har föreslagit att boplatsorganisationen - strukturen - är nyckeln till förståelsen av samhället och dess komplexitet. Hemmen, bosättningarna, är ett planerat, välordnat och organiserat rum och inte ett oplanerat kaos, vilket även Pierre Bourdieu påpekat i sina etnografiska studier (1970). Bofastheten ansågs länge vara den avgörande frågan. Man menade att det i ett rörligt samhälle inte fanns möjligheter till hierarkier; mesolitikum likställdes med småskaliga rörliga, egalitära och jämställda samhällen, men som redan nämnts finns det flera tecken på social skiktning redan omkring 6000 f Kr. Man bör förutsätta att bosättningarna var uppbyggda av olika former av sociala grupper, t ex gendergrupper. Dessa stod i sin tur i relation till andra samhällsgrupper både i bygden och längre bort. Inom dessa grupper, och mellan dem, fanns säkert också en inbördes rangordning. Fyndmaterialet från den tidigare undersökningen vid Strandvägen påvisade flinta från Västergötland, Kristianstad och västkusten och Sydskåne, sälben från Östersjökusten, slipstenar från Lemunda eller från Tenhult. Religiösa offerritualer länkar dessutom platsen till Sydskandinaviska traditioner. Sammantaget framträder en plats där människorna hade vida kontakter och upprepade möten. Detta formade samhällsstrukturen. De exceptionellt rika fiskevattnen i Motala ström innebar möjligheterna till att skapa ett ackumulerat överflöd. Genom lagring hade man mat hela vintern. För Strandvägens del går det att koppla samman rikedomen på fisk och förekomsten av föremål från stora geografiska områden. Boplatsens kommunikativt gynnsamma läge, möjligheterna till att åtminstone hypotetiskt kontrollera de bästa fiskeplatserna, investeringarna i stabila huskonstruktioner o s v avspeglar en ur många aspekter betydelsefull plats, vilket öppnar möjligheterna till ett hierarkiskt förhållande mellan olika platser. Till denna plats kan grupper från flera områden i trakten tillfälligtvis ha samlats, exempelvis under laxens lekperiod, för att hålla gemensamma fester. Platsens lokalitet för dess betydelse i ett samhällssystem ska inte underskattas, tvärtom kan den möjliggöra förståelsen av lämningen. De ovanstående problemområdena aktualiserar flera övergripande frågor om samhällsstruktur, dels utifrån de aktuella lämningarna inom lokalen, samt i synen av det samlade mesolitiska komplexet i Motala som helhet. Hur kan ytterligare material som fynd och tolkningar av boplatsstruktur medverka i diskussionen om samlings- eller basboplatser under mesolitikum? Finns det tidsmässiga skillnader i nyttjandet? Kan man utifrån fynd och strukturer, t ex slagplatser, hyddor etc. urskilja olika sociala strukturer (t ex gender, hantverksgrupper m m)? Går det att spåra utbyten och kommunikationer med andra kulturgrupper och regioner utifrån det analyserade fyndmaterialet? Frågeställningarna kommer att diskuteras genom jämförande analogier av andra boplatser, såväl lokalt, regionalt som interregionalt samt genom vidare bearbetningar av undersökningens resultat. Frågorna måste integreras med resultat från de pågående undersökningarna vid Verkstadsvägen och Kanaljorden. Boplatsen i ett jämförande nationellt perspektiv Ekonomi, samhälle, ritualer, boplatsens placering i landskapet och rumsliga strukturer etc. bär alla på ett bakomliggande mönster som går att jämföra med andra platser. 15

16 Det är av stor betydelse att boplatsen sätts i ett historiskt jämförande nationellt och internationellt perspektiv. Med historiskt menas här att även de mesolitiska samhällena har en historia. Olika skeenden länkades till varandra i en ständigt pågående process. För bosättningen under f Kr är vetskapen om den mellaneuropeiska Linjebandkulturens uppträdande av yttersta betydelse. Linjebandkulturen var bofasta bönder med boskap, de bodde i plankbygda långhus och begravde sina döda på gravfält. I ett senare skede byggdes även pallisadanläggningar. Oavsett om Linjebandkulturen omkring 5600 f Kr invandrade från Ungerska områden, eller uppstod som en omvandling av redan existerade mesolitiska grupper runt Donau, påverkade de sin omgivning. Linjebandkulturens yxor har hittats i Danmark och Skåne och långt upp i Polen. Även om yxornas spridning stannar i sydligaste Skandinavien får man förutsätta att berättelser och idéer transporterades betydligt längre. Som tidigare nämnts uppstod Ertebølle-, Lihultkulturen och de senmesolitiska samhällena i Östra Mellansverige ungefär samtidigt som Linjebandkulturen uppträder i Centraleuropa. Frågan om vad som händer med bosättningen i Motala efter 4000 f Kr, under övergången till neolitikum när jordbruket introduceras, är mycket relevant. Hur och varför jordbruket spred sig är en av de större forskningsfrågorna svensk stenåldersarkeologi arbetar med. Nyare tiders forskning har fokuserat på jordbruk som ideologi snarare än ekonomi. Idén att arbeta med jorden, att så, skörda och omhänderta djur, menas signalera att ett nytt förhållningssätt till världen kommit att etableras. Istället för att på säsongsmässig basis flytta med resurserna bor jordbrukaren kvar på samma plats under hela året. Introduktionen av jordbruk innebär i detta fall att nya sätt att relatera till plats, rum och tid kan ha börjat ta form. Med utgångspunkt i resultaten från Motalas mesolitiska bosättningar och regionens redan tillgängliga tidigneolitiska källmaterial finns stora möjligheter att generera ny kunskap om spridningen av jordbruket till Östergötland, vid övergången mesolitikum-tidigneolitikum. På vilka sätt förändrades tillvaron längs Motala ström vid tidpunkten för jordbrukets etablering i regionen? Kan jordbrukets introduktion till regionen karaktäriseras som en neolitisk revolution och storskalig förändring eller kan vi tala om kontinuitet och likhet vid övergången mesolitikum-neolitikum? Alex Gill, Arkeologikonsult, kommer att problematisera ovanstående frågor inom ramen för undersökningens vetenskapliga rapport. Gill (2003) har tidigare väckt frågorna i sitt avhandlingsarbete Stenålder i Mälardalen. En viktig del är därmed att fortsatt diskutera bosättningen i Motala i ett nationellt och internationellt perspektiv, för att finna gemensamma nämnare med andra kulturer och likvärdiga bosättningar från samma tidsperiod, samt att nyansera en ekonomisk och ideell övergång från skedet som jägare och samlare till neolitikums jordbrukare. Yngre lämningars funktion, datering och utbredning Den tidigare undersökningen konstaterade att området sannolikt nyttjats som hantverksområde under yngre järnålder och medeltid. Under senmedeltid nyttjas området för åkerbruk och ett tjockt odlingslager av gödselblandad jord tillförs ytorna. Kanten närmast strömmen förstärks då med större stenar. Från tal finns inga hus, utan platsen kallas Täppan och var sannolikt en odlingslott. Under 1900-talet byggs huset på Strandvägen 1. 16

17 I samband med förundersökningen uppmärksammades även yngre lämningar längs med strandkanten av Motala ström, vilka ställvis överlagrar de mesolitiska lagren. Lämningarna utgjordes av anlagda stenfundament, stenkista och lager med trä/flis, vilka kan vara medeltida eller med ursprung i yngre järnålder. En huvudmålsättning är att säkert datera och tolka dessa lämningar. Mycket tyder på att de utgör rester efter bryggfundament eller grunder till äldre byggnader som stått längs med stranden. Tre huvudfrågeställningar kan ställas upp inför undersökningen: Finns det lämningar efter medeltida eller äldre bebyggelse inom undersökningsområdet? Finns det rester efter fasta fiskeanläggningar eller kvarnlämningar längs med den södra stranden av Motala ström? Finns det fortsatta lämningar efter smidesverksamhet, eller andra hantverksaktiviteter på platsen? I det här sammanhanget blir fördjupade studier av den historiska markanvändningen, i form av medeltida skrifter och brev intressanta, tillsammans med en särskild kartanalys av områdets äldsta historiska kartmaterial (se kap ). Som stöd för projektet finns Karin Lindeblad, UV, som tidigare arbetat med resultaten från Strandvägen, vilket även utgör en del i hennes licentiatavhandling Landskap och urbanisering (Lindeblad 2008). Referenser Arvidsson, G Några ord om Motala ströms fiske. I: Motala ström från Vättern till Boren. Ett minnesalbum utgivet av Motala Museiförening. Motala. Bourdieu, P The Berbers house in the world reversed. Social science information 9. Carlsson, T. 2004a. Arkeologisk slutundersökning. Mesolitikum och yngre järnålder på Strandvägen 1. Riksantikvarieämbetet. UV Öst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2004:2. Carlsson, T (red). 2004b. Mötesplats Motala de första åren. Riksantikvarieämbetet. Linköping. Carlsson, T Mesolitiska möten. Strandvägen, en senmesolitisk boplats vid Motala ström. Acta Archaeologica Lundensia. Series Altera in 8o, No 54. Uppsala. Carlsson, T Where the River bends. Under the Boughs of Trees. Strandvägen A late Mesolithic settlement in Eastern Middle Sweden. Riksantikvarieämbetet. Acta Archaeologica Lundensia. Series Altera in 8o, No 55. Linköping. Gill, A Stenålder i Mälardalen. Stockholm studies in Achaeology 26. Stockholm. Gruber, G (red) Identities in Transition Mesolithic Strategies in the Swedish Province of Östergötland. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar Skrifter 64. Linköping. Grøn, O Introduction to Spatial Organization of Sites. I: Larsson, L., Kindgren, H., Knutsson, K., Loeffler, D. & Åkerlund, A. (red). Mesolithic on the Move: Papers Presented at the Sixth International Conference on the Mesolithic in Europe, Stockholm Oxford, Oxbow. 17

18 Grøn, O. & Kuznetsov, O Ethno-archaeology among Evenkian forest hunters. Preliminary results and a different approach to reality! I: Larsson, L., Kindgren, H., Knutsson, K., Loeffler, D. & Åkerlund, A. (red). Mesolithic on the Move: Papers Presented at the Sixth International Conference on the Mesolithic in Europe, Stockholm Oxford, Oxbow. Göransson, H Dags mosse - Östergötlands förhistoriska kalender. I: Svensk Botanisk Tidskrift volym 83. Johansson, G Knatten en senmesolitisk boplats med hyddor. Arkeologisk visavi naturvetenskaplig tolkning. I: IN SITU Göteborg. Kaliff, A., Carlsson, T., Molin, F. & Sundberg, K Mörby. Östergötlands äldsta boplats. Riksantikvarieämbetet. Rapport UV Linköping 1997:38. Karsten, P & Knarrström, B The Tågerup Excavation. Skånska spår arkeologi längs västkustbanan. Riksantikvarieämbetet, UV Syd. Trelleborg. Knarrström, B (red) Stenåldersjägarna. Riksantikvarieämbetet. Lund. Larsson, M Högby: Arkeologisk slutundersökning 1. Mesolitiska och senneolitiska boplatser vid Högby i Östergötland: Bosättningsmönster och materiell kultur. Riksantikvarieämbetet. Rapport UV Linköping 1996:35. Lindeblad, K Landskap och urbanisering. Östergötland ur ett centralortsperspektiv Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar Skrifter nr 74. Lund Studies in Historical Archaeology 10. Linköping. Lindgren, C Människor och Kvarts. Stockholm Studies in Archaeology 29. Riksantikvarieämbetets Arkeologiska Undersökningar, Skrifter no. 54. Coast to coast books no.11. Stockholm. Molin, F Trädgårdstorp. Boplatslämningar från senneolitikum och bronsålder. Arkeologiska undersökningar inför återvinningscentral samt nytt skyttecentrum. UV Öst Rapport 2006:53. Molin, F. 2007a. Mesolitisk hyddlämning vid Kv Intellektet. Riksantikvarieämbetet.UV Öst Rapport 2007:56. Molin, F. 2007b. Stenåldersboplatsen vid Fredriksdal. Riksantikvarieämbetet. UV Öst Rapport 2007:32. Molin, F. 2009a. Arkeologisk förundersökning. Kanaljorden mesolitisk boplats norr om Göta kanal. Arkeologisk förundersökning inför nytt järnvägsspår mellan Göta kanal och Motala bangård. RAÄ 187. Järnvägssträckan Göta kanal-motala bangård. Innerstaden 1:79, 2:1 samt Kanaljorden 3:1. Motala stad och kommun. Östergötland. Riksantikvarieämbetet. UV Öst, Rapport 2009:11. Molin, F. 2009b. Along the shores of the Ancylus Lake. Trädgårdstorp and other coastal Mesolithic settlement sites during the Late Ancylus period in Western Östergötland. I: (red.) Sinéad McCartan., Rick Schulting., Graeme Warren, and Peter Woodman. Mesolithic Horizons. Papers presented at the 7th International Conference on the Mesolithic in Europe, Belfast Oxbow books. Molin, F. under arbete. Sunken dwellings from the Mesolithic in Eastern Middle Sweden. 18

19 Molin, F. under arbete. Stenåldersboplatsen vid Kränge. Lämningar från mesolitikum och trattbägarkultur. Rapport UV Öst under utarbetande. Molin, F. & Larsson, M Mesolitikum vid Storlyckan hyddlämning och fyndmaterial: Arkeologisk slutundersökning, RAÄ 275, Storlyckan. Riksantikvarieämbetet. Rapport UV Linköping 1999:1. Nordqvist, B Västsvensk senmesolitikum i centrum. Riksantikvarieämbetet UV väst, Rapport. 1988:5. Nordqvist, B Coastal Adaption in the Mesolithic. A study of coastal sites with organic remains from the Boreal and Antlantic periods in Western Sweden. GOTARC Series B. Gothenburg Archeological Thesis. No 13. Göteborg. Price, T. D Affluent foragers of Mesolithic Southern Scandinavia. I: Prehistoric Hunter- Gatherers. The emergence of Cultural Complexity. Red. Price, T. D. & Brown J. A. San Diego. Price, T. D Some perspectives on prehistoric coastal adaptations and those who study them. I: Man and Sea In the Mesolithic. Coastal settlements above and below present sea level. Proceeding of the International Symposium, Karulund, Denmark Red. Fischer, A. Oxford. Regnell, M Grönt. I: Dansarna från Bökeberg. Om jakt, ritualer och inlandsbosättning vid jägarstenålderns slut. Red. Karsten, P. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar. Skrifter 37. Lund. Regnell, M Rapport över sedimentstratigrafiska undersökningar på Strandvägen 1. RAÄ 173. Motala socken Motala kommun. Arkeobotaniska laboratoriet Göteborg. Göteborg. Regnell, M. & Ekblom, A Strandmiljö och växtutnyttjande. I: Tågerup specialstudier. Skånska spår arkeologi längs västkustbanan. Red. Karsten, P. & Knarrström, B. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar. UV Syd. Trelleborg. Sigvallius, B Osteologisk undersökning av benmaterialet från den mesolitiska boplatsen vid Motalaån och 2003 års undersökningar. Motala, Motala socken, Östergötland. I: Mesolitikum och yngre järnåldern på strandvägen 1. Arkeologisk slutundersökning. Motala stad och kommun. RAÄ 173. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar. Red. Carlsson, T DAFF, UV Öst 2004:2. Linköping. Taffinder, J The Allure of the Exotic. The use of non-local raw materials during the Stone Age in Sweden. AUN 25. Uppsala. Welinder, S Mesolithic Forest Clearance in Scandinavia. I: The Mesolithic in Europe (1985) Papers presented at the third international symposium. Red. Bonsall, C. Edinburgh. Zvelebil, M. & Rowley-Conwy, P Foragers and farmers in Atlantic Europe. I: Hunters in Transition Mesolithic Societies of Temperate Eurasia and their Transition to Farming. Red. Zvelebil, M. New directions in Archaeology. Cambridge. 19