From Blog to Book.

Transkript

1 From Blog to Book.

2 2

3 Contents October Inloggad ( :18) App förberedelser ( :34) Skydd!! ( :29) Miniatyr ( :42) Halsont ( :49) kg ( :32) Vill ta med dem allihopa! ( :08) P4 ( :27) Radioinslaget i morse på P4 ( :55) Dollar ( :09) min kvar ( :29) Om mig och varför ( :42) All min packning! ( :21) På bara en kvart ( :26) Hejdå till barnen och djuren! ( :52) En lunch med mannen ( :33) Kissa i mörker ( :23) Packad och klar! ( :34) Öde ö i 2 år ( :06) Arlanda hotell ( :44) ( :19) Snart lyfter vi, ses i Bangladesh ( :11) Skumpar oss fram ( :22) Vansinnesfärd med två överkörda hundar på vägen ( :17) känslorna svämmar över ( :21) Qatar ( :06)

4 Videoklipp på soptippsbarnen ( :38) I barnens verklighet ( :03) Glada trevliga människor i en fruktansvärd misär ( :23) November Värme, skratt och kärlek ( :56) Kungarna! ( :36) Nu blev det riktigt jobbigt... ( :04) ATTACK, kackerlackorna är här...i rummet ( :02) En extra dag in till slummen igen ( :02) Här kan du också göra skillnad! ( :31) Qatar ( :21) Hos familjen ( :38) Håll ut ( :40) Sista inlägget... ( :04)

5 Chapter October Inloggad ( :18) nu är jag inloggad och har startat bloggen, hoppas ni hänger med på min resa genom bloggen App förberedelser ( :34) Nu gäller det att göra detta smidigt inför resan. Med lite tips så testar jag nu bild och text från mobilen. Great!! 5

6 1.1.3 Skydd!! ( :29) Dax att skydda sig mot Malaria. Har hämtat ut nu på Apoteket. Skydd avbockat på listan 6

7 1.1.4 Miniatyr ( :42) Måste testa hur miniatyrbilden blir Halsont ( :49) Skall sova nu och känner att jag har ont i halsen. Ofta när man skall resa så drar man på sig förkylningar. Inte bra alls nu :-( bafucinen var ju såklart uppäten av nån i familjen kg ( :32) Hur skall detta gå? All min kamerautrustning skall ner som handbagage. Skall göra en testpackning imorgon. 7

8 Maria ( :43:37) Jag ska följa dig varje dag kära vän, det lovar jag! Kommer säkert bli spännande även för mig vid köksbordet i regniga sverige. Stort lycka till på ditt uppdrag, kram på dig! Anna ( :46:59) Lycka till! För ett år sen var vi 5 pedagoger som hade förmånen att få åka med den Globala skolan till Bangladesh och bo på landsbygden i familjer i 3 veckor. En fantastisk upplevelse med många varma möten, som jag fortfarande tänker på dagligen. Det ska bli så spännande och glädjande att få följa din resa!!! Bengt-Göran ( :56:52) Lycka till på resan!!! Linda Klemner ( :22:41) Men vilken upplevelse ni måste haft Anna. Är övertygad om att det kommer bli starka känslor och många intryck men också mycket kärlek och värme Vill ta med dem allihopa! ( :08) Skall sova nu och inser vad mycket jag kommer sakna mina 6 underbara barn här hemma. Och bästa mannen och pappa till alla barnen Johan. Men det kommer gå bra eller hur?... På fredag startar resan som jag skall göra till Bangladesh. Camilla Andersson från Dantheman är med här från Karlstad. En trygg stabil tjej och det känns bra!! Camilla jobbar med vattenreningsutrustning. Skall berätta mer om detta sen hur det hänger ihop. Resan görs genom Läkarmissionen så det är Johanna Kratz som är med från dem. Vi skall till en by/stad som heter Mymensingh som ligger utanför Dhaka. Där skall vi besöka ett center som ger ett hundratals barn skola och mat varje dag. Dessa barn lever på soptippen och är verkligen utanför samhället. Imorgon blir det att tvätta lite kläder så man får med sig de där linnena som är urtvättade och bara så goa och bäst. 8

9 1.1.8 P4 ( :27) Hörde ni mig i radion. Väldigt vad man svamlar men hoppas budskapet gick fram. Ni kan säkert lyssna på det från deras hemsida om ni missade det. Jag satt där med halsont och rosslade. 9

10 1.1.9 Radioinslaget i morse på P4 ( :55) 10

11 Dollar ( :09) Dax att växla till lite dollar min kvar ( :29) Väntar på att tvättmaskinen skall bli klar och sen köra in mitt älsklingslinne i tumlaren. Ikväll efter barna har lagt sig så blir det att packa lite saker. Imorgon kl 7 bär det av till jobbet en sväng och sen vidare mot Stockholm 11

12 Om mig och varför ( :42) Jag tänkte göra en presentation om mig och detta projekt! Linda heter jag och är 37 år, jag bor i Frykåsen ovanför Kil med min man Johan och våra 6 underbara barn. På vår gård har vi 3 hästar, 5 katter, ca 25 hönor, 10 ankor, 2 kaniner och en liten minigristjej som heter Lady Lizzy. Våra barn är Oscar-97, Jonathan -99, Alfred - 02, Isa -04, Mira -08 och Emil -10. jag kommer ursprungligen från Säffle men är uppvuxen i Deje. Jag och Johan (från Olsäter) träffade varann och fann kärleken och efter några veckor var jag gravid :-) hihi 1997 startade jag Klemner Studio och då som bara fotograf men efter några veckor startade jag en modellagentur och började arrangera modevisningar och skaffade egna modeller. Idag driver jag företaget Klemner Studio och jag ÄLSKAR det. Företaget består idag av mig som fotograf och makeupartist, driver agenturen med ca 500 modeller från liten bebis till pensionär. Vi jobbar med olika säljuppdrag och PR till företag. Sedan 2005 arrangerar vi den stora BARNmässan och nu på senare år startade vi även Fest & bröllopsmässan samt Motormässan. Jag älskar att organisera, arrangera och träffa och umgås med folk. jag gillar också att vara kreativ så detta är det perfekta jobbet för mig. På kontoret sitter även min klippa Johanna Norlin som jobbar för fulla muggar med det mesta men mycket 12

13 mässorna. I företaget samarbetar jag med många bra och goa människor bla. Camilla Andersson som är med på denna resa som vi gör imorgon. Ni kommer få se mer av henne :-) Med på resan kommer också Johanna Kratz från Läkarmissionen en tjej jag aldrig träffat som bor i Hufvudstaden men det skall bli grymt kul att lära känna henne. Nu skall jag alltså på en resa till Bangladesh med Läkarmissionen inför vårt insamlingsmål från BARNmässan 2012 i mars. Varje år väljer vi ett välgörenhetsprojekt som riktar sig till barn vilket är mycket viktigt för mig. Inför 2012 är det soptippsbarnen som kommer få hjälp av dessa insamlade pengarna. Gatubarnen i Mymensingh City, 115 km norr om Dhaka, kan sägas leva vid sidan av eller utanför samhället. Så gott som alla dessa barn kommer från slumområden och från familjer som drabbats av översvämningar. De går inte i skolan, utan tillbringar dagarna med att samla sopor. Syftet med projektet är att göra befintliga samhällsfunktioner, såsom utbildning, hälsooch sjukvård, tillgängliga för dessa barn. Beträffande utbildning ska barnen få hjälp tillbaka till grundskola eller yrkesskola beroende på ålder, mognad och intresse. Angående hälso och sjukvård läggs fokus på att hjälpa dem höja sina hälso och näringstillstånd, då barnen ofta är fysiskt nedgångna. Projektet riktar sig till 205 barn i slumområdena, 120 på dagcentret och stöd för 85 skolbarn. Gatubarnen får också möjligheter till fritids och sociala aktiviteter samt samtalsterapi och uppmuntran till att ändra livsstil. På dagcentret får barnen ett ordentligt mål näringsriktig mat samt informell skolundervisning som förberedelse för in eller återgång till den statliga skolan. 6 9 åringar bör efter ett tag kunna börja i åk 1, medan tonåringar får informell undervisning för att senare kunna tillgodogöra sig någon form av yrkesutbildning. Läkarmissionen är enda finansiär i projektet. TÄNK PÅ!!!! att det är ni som besökare samt företag som besöker BARNmässan som gör detta möjligt via entrén ni betalar in samt ni företag som ger bidrag såsom rena pengar samt produkter och tjänster till auktionen. KUL ATT NI HÄNGER MED!!! Försökte hitta nån bild på hela familjen och det blev denna idag det är bara Pappa Johan som fattas, denna bild är tagen nu i Aug när jag fyllde år och klockan är väl typ halv sex på morgonen. 13

14 Marlenehogefjord ( :57:00) Vilket härligt angagemang du har Linda! Ser fram i mot o få följa dig på resan. Birgitta_johansson_ ( :00:00) Fint jobbat Linda!! Det är så många där utei världen som behöver, hjälp, stöd och uppmuntran. Kan man hjälpa några av dessa barn att få en dräglig tillvaro och till och med en utbildning så är det värt vartenda öre!!! Lycka till från en annan volontär! All min packning! ( :21) Malariatabletter laddare och snus. El-adapter universal som MÅSTE fungera, plåster. 14

15 Alla hygienartiklar som jag har med. Resten har säkert de andra tjejerna typ kam och schampo och sånt annars klarar jag mig en vecka. Myggnät jag fått av Camilla. Mycket omtänksamt!! 15

16 Trosor och ett par byxor, fast de kommer jag ha på mig! Lite goa linnen och en tröja. 16

17 Och så var det ju detta med stödstrumpor eftersom jag har en propp och är nyopererad i mitt ben för drygt 3 veckor sedan. Sprutorna jag måste ta innan flygresa som är blodförtunnande. 17

18 Och lite dollars så löser sig det mesta. Imorgon måste jag även packa kamerautrustningen. Detta blir den enda packningen och det behövs inge mera! 18

19 På bara en kvart ( :26) Ja där sitter han min Johan. Här har jag varit på övervåningen och packat en kvart och ser ni? Jag tror han kommer sakna mig och jag kommer sakna han. Va go han är! 19

20 Hejdå till barnen och djuren! ( :52) Isa vill med. Hon gillar inte att jag ska åka som ni ser Alfred och jag i hallen. Idag skall han spela gitarr i skolan. 20

21 Jonathan är ju längre än mig! Vad har hänt? 21

22 Oscar den största killen. Han fick jag inte stå och hålla om på bilden. Herregud vad tror jag? Ursch det blir jobbigt detta att lämna alla godingar i en hel vecka. Men man får tänka på vad många andra barn man hjälper genom denna resa. 22

23 Tjejerna vill gärna kramas länge. Åhh! Inlastade i bilen. Hej då mina älsklingar. Puss puss. 23

24 Och gosiga Lady Lizzy och alla andra djur på gården. Pappi tar hand om er En lunch med mannen ( :33) Han saknar mig redan så han kom ner till stan för att luncha för snart sätter vi oss i bilen mot Stockholm. Jag kommer sakna dig också Johan. 24

25 25

26 Kissa i mörker ( :23) Camilla har inhandlat en special pannlampa ifall vi behöver kissa i mörker. 26

27 Packad och klar! ( :34) Kamerautrustningen packad. Datorn är med. Denna väska blir mitt handbagage. Vi hoppas inte den är för tung! 27

28 Hejdå kontoret. Det var längesen det var så städat. Packad och klar!! 28

29 Öde ö i 2 år ( :06) Nu kan vi kissa i mörkret. Vilket ljus:-) Vi är hemma hos Camilla nu och hon packar det sista. Efter ha sett hennes packning kan vi vara på en öde ö i 2 år. 29

30 Lampan 30

31 Ni ser ju. 31

32 Sjukhusgrejerna! 32

33 Camilla tänker på allt ser ni. Ytterligare ett tecken på hur bra vi kompletterar varandra. 33

34 Arlanda hotell ( :44) Efter fyra timmars bilfärd är vi nu framme vid hotellet vid Arlanda. Camilla fick köra sista biten för jag fick yrsel. Troligtvis virus på balansnerven eftersom jag är så förkyld. Incheckningen klar. Nu blir det lite Idol och sova gott och upp tidigt! 34

35 ( :19) Ja när man får sova på morgonen för en gångs skull då vaknar man och blir kaffesugen. En dusch och på med kläderna och ner i frukostmatsalen som öppnade Nu sitter jag här och tänker på vad jag kommer mötas av efter min flygresa. Det känns overkligt just nu. Får en klump i magen Snart lyfter vi, ses i Bangladesh ( :11) Nu snart skall vi lyfta mot Bangladesh. Tar en kopp kaffe vid gaten. 35

36 Hrä är vattenreningsprodukterna Camilla har med som centret skall få. Camilla är veg och fick på matsedel som ni ser veg. Hinduisk. Undrar vad det är? 36

37 Incheckning Johanna köper med choklad till centrat. 37

38 Camilla sitter och laddar inför flyget. 38

39 Äntligen fick vi träffa Johanna från Läkarmissionen :-) Anna-Karin Hedqvist ( :48:00) Följer dig på din resa och måste säga att jag blir så imponerad av dig spelar ingen roll att jag kännt dig nästan hela mitt liv!! Visste redan innan alla välgörenhets grejor att du har ett hjärta av guld, men jag slutar aldrig att förundras du är helt otrolig<3 vill säga igen att du ska ta vara på dig och vara rädd om dig/ jag älskar dig!! Puss å kram/ AKO Skumpar oss fram ( :22) Nu har vi äntligen landat i Bangladesh. Det har varit en lång flygresa och mycket väntan. Nu sitter vi en sleten buss och skumpar oss fram från Dhaka upp till Mymensingh. Mer bilder kommer lite senare under dagen. 39

40 Sivadolfsson2010 ( :53:00) skönt att ni är framme...väntar med spänning att få läsa vidare Vansinnesfärd med två överkörda hundar på vägen ( :17) Oj oj detta blir svårt att sammanfatta trots att vi inte har kommit till centret än. Nu ligger jag på ett hotell i Mymensingh och vi skall nu få vila 2 tim innan allt drar igång. Jag har endast sovit ett par timmar sen fre bär jag gick upp, det känns i kroppen. Förkylning hosta och lite yrsel som vi kom på var en biverkning från Malariatabletterna. Vi togs emot av en man som heter Andrew på flygplatsen som väntat tre timmar på oss. Så klart var vi sist genom hela tullen och immigrationen och nästan sist att få väskorna. På planet och flygplatsen var det 95 % män och endast vi tre som är "vita". Jag har fortfarande inte sett några mer ljushyande än oss och det märks att de tycker vi är udda som nästan är genomskinliga och dessutom bär manliga kläder och en rödhårig (jag) Det är så mycket människor, skräp, kor, getter, döda hundar på vägen, bilar, misär, barn, cyklar, mopeder, bananplantor, lastbilar i glada färger ÖVERALLT och det tar aldrig slut. Det bara går runt i huvet på en. 2 bilar en med oss, guide och chaufför och den andra bilen med väskorna. De trodde nog vi skulle ha mycket mer packning. En sanslös vansinnesfärd i denna bilen i nästan 4 timmar och jag sa till Camilla att om hon var rädd för att flyga så är det ingenting mot vilken risk detta är :-( Jag var övertygad om att det varannan minut skulle smälla. Trodde jag var härdad efter en 5 timmar vansinnig bilfärd på ön Lombok i Indonesien. Men fram kom vi tillslut och jag tackade för en safe trip. Mellanlandningen i Qatar i natt 40

41 Byte av terminal Flyplatsen Dhaka Massa vatten, chips och bananer i bilen. Det kommer man långt på. Lite omtumlad 41

42 42

43 43

44 känslorna svämmar över ( :21) Efter en liten powernap på 1 timme så begav vi oss äntligen till centrat för soptippsbarnen och gatubarnen i Mymensingh. Vi satt spända i bilen och möttes upp av flera kvinnor i färgglada kläder och tygstycken. Kameran var i högsta hugg. Vi smög in och möttes av massa slitna sandaler och det var jättetyst. Camilla rusar emot mig och säger -Linda detta är så starka känslor så jag vet inte vad jag skall säga. Du måste gå in till barnen. Jag kliver in i ett rum med massa koncentrerade barn som sitter på golvet med sina block framför sig. Och alla ropa högt i kör: -GOOD AFTERNOON!! Sen fick jag skriva mitt namn på tavlan och alla sa högt i kör: LINDA, HELLO :-) Ja detta är minst sagt väldigt känslostarkt. Här är vi i ett myller av människor in i en gränd och möter alla dessa barn som verkligen lever vid sidan av samhället. De har sin trygghet här och massa glädje sen skall de tillbaka till sina hem i slummen där dagen börjar med att arbeta på soptippen. Det jag kände under denna eftermiddag med barnen och personalen på plats var att detta projekt är livsviktigt för dem alla. Det känns oerhört bra att vi nu alla skall samla in så mycket pengar som möjligt så att fler barn får chans till detta centret. Man blir ändå glad för att Läkarmissionen ger dem en chans att få ett annat liv och en riktigt inkomst och kunna bo bättre och komma ur fattigdomen. Här får de mat, kärlek, utbildning, terapi och en chans att utvecklas så bra som möjligt. Det är enorma känslor som flyger runt i en, ena stunden grinar man andra stunden står man och dansar med dem och spelar teater. Därför blir denna text något osammanhängande men jag får sammanställa det bättre sen. Vi fick vara kungar idag också i deras skådespel. Vill visa er några bilder från idag som kanske talar sitt eget språk. Imorgon bitti kommer vi gå upp tidigt och skall möta alla barnen på deras arbete "soptippen". Självklart kommer det fler inlägg och bilder. Kram och kärlek till er alla ta hand om er! 44

45 45

46 46

47 47

48 48

49 Johan Modin ( :03:00) Ja jag kan tänka mig att det är samma känslor som förra resan. Man vill hjälpa alla men det räcker bara till några. det viktigaste är ju att man hjälper till med det man kan Sivadolfsson2010 ( :25:00) verkligen gripande!! Marlenehogefjord ( :38:00) Känslorna svämmar över bara att läsa och titta på dina bilder! Man kan inte göra allt själv, men alla kan hjälpas åt! Marlenehogefjord ( :16:00) Titta Linda! Sprider vidare :) nad/ Annica Gunnarsson ( :42:00) Jag blir tagen, kan inte förstå till fullo hur det är men starkt av dig och alla andra, har alltid önskat mig vara volontär så det får bli så i framtiden!! Dina bilder och din text är gripande och medryckande! Kram till dig Linda Qatar ( :06) Sitter nu i Qatar och försöker sortera alla intryck. Det är inte lätt vill jag lova. Har haft feber, frossa och bråttom till toan senaste 12 Tim. Men nu är det bara 6 tim flyg kvar innan vi landar i Sverige. Är nog hemma ca 19 ikväll gissar jag. Under helgen och måndag skall jag ladda upp några videoklipp som jag inte lyckats med på plats. Nu längtar jag hem så grymt mycket efter hela min underbara familj. 49

50 Videoklipp på soptippsbarnen ( :38) Soptippsbarnen samlar sopor mellan kl på morgonen sen till skolan och centret och sen tillbaka mellan Allt för att hitta så bra sopor som möjligt för så mycket pengar som möjligt. När de samlar plast och får ihop mycket kan en bra dag ge dem 40 Taka = 4 kr. Det är eorhört svårt att förstå att detta är dessa barnen vi umgicks med igår och som vi träffar idag. Endel har inte ens skor på sig utan har massa sår och infektioner. :-( httpv:// Kikki ( :53:00) Hej Linda, Det finns inte ord... Många med mig tror jag inte kan eller orkar o vågar sätta sig in i den verklighet som faktiskt är realitet. Vår lilla by här... är en droppe i havet. Så många barn som lider i världen. Tack för att du vågar!! När vi ser dig bland barnen kan vi lättare ta till oss verkligheten. Det ger oss också hopp att bidrag hjälper. Fortsätter läsa din blogg, ska läsa den för barnen också. Sköt om dig! Och var rädd om ditt ben. Kram Kikki A-k Hedqvist ( :21:00) Hej bästaste Linda, skickade ett meddelande häromdagen men det kom nog aldrig fram! Följer dig i din blogg från Bangladesh, eftersom vi står varandra nära sen många år tillbaka så vet jag att du har ett hjärta av guld och du visar det på så många olika sätt, det du gör för dessa barn är bara sånt man önskar man kunde göra!! Jag gråter inombords när jag ser dessa bilder och tänker på hur mina barn har det, fy faaan man skäller på dem för att mobilräkningen är för hög... Var rädd om dig Linda, älskar dig bästa vännen/ Puss å kram AKO I barnens verklighet ( :03) ringde klockan imorse. Vi alla tre var ändå förberedda på vad vi skulle möta (trodde vi), det var dags att se hur barnen har det på sitt dagliga arbete fem och en halv timme. De letar efter olika saker de kan sälja vidare och både barnen och deras föräldrar anser att detta är ett jobb som faktiskt alla kan göra. Återigen starka känslor och starka lukter när de kliver bland dessa sopor och slaktavfall. 50

51 Sumi, 7 år 51

52 Dessa blommor plockade de till oss. Alla vill vara med på bild, de tyckte det var kul att efter sen få se bilderna i kameran. Abulbat, 10 år en jättemysig kille. 52

53 53

54 Puja, 6 år som letar sopor på gatan bland all trafik och kossor. Här är stanken enorm och det var svårt att inte spy pga av misären och lukterna.trots detta gör de sitt bästa och är glada när de hittar saker de kan få en krona för. Ett rep som direkt började användas till hopprep. 54

55 Nu är snart det första arbetspasset klart och barnen kan gå direkt dit och få en dusch och tvätta av de lortiga fötterna och händerna. Detta Hjälpcenter är verkligen deras räddning och det känns oerhört viktigt att stödja. Det är också Läkarmissionen som är enda organisation som donerar pengar hit och gör detta möjligt. Här är killen på väg till skolan efter en tid på centrat och en portion mat. 55

56 Ett besök på den lokala statliga skolan som är gratis men många föräldrar väljer ändå att inte skicka dit dem för att de måste jobba och försörja familjen. Alla barnen hade väldigt kul åt datorn och programmet Photo Booth. att se och känna deras glädje som de har här. Det är härligt Glada trevliga människor i en fruktansvärd misär ( :23) På eftermiddagen var det dags att besöka några av barnen på centret där de bor, deras hem. Dessa starka intryck hade inte jag förberett mig på mentalt. Jag trodde inte jag skulle mötas av denna starka misär på detta viset. Vi besökte 5 olika hem och körde runt till olika ställen i slummen och det var verkligen slummen. När vi kommer i bussen så dras människor som en magnet till oss, troligtvis har de aldrig sett en vit människa. Vi har inte sett en enda än. Alla människor är oerhört trevliga, hjälpsamma och glada. Det är ingen som tigger utan de vill kolla på oss, känna på oss och skaka hand med oss. Det strömmar folk från alla håll så man nästan blir fast. Det första stället vi kommer till så känns det bara Herregud, nej det är inte sant bor du verkligen här?, bor ni här alla? Men vart sover du? Vad gör du när det regnar? Ja det är så svårt att förklara, vi gick längs järnvägen.getter springer omkring, 56

57 folk börjas samlas, vi har en hel folkmassa bakom oss som strömmar till. På järnvägen ligger ett stort kohuvud med massa flugor och skator som sitter och äter. Vi möts av massa glada barn och vuxna. Jag tänker: Ja jag vet inte vad jag tänker. Jag vet iallafall att jag valde rätt projekt för insamlingen. 57

58 58

59 59

60 60

61 61

62 Gick förbi denna underbara kille som hade det så gott och han njöt verkligen och skrattade högt när han gjorde sig ren. Jag hade gärna gjort likadant som han om det hade varit OK för alla andra runt i kring. Ser ni vad härligt? 62

63 63

64 En kvinna som kommer fram och buttar och drar på mig i en gränd, hon visar att hon vill att jag tar kort på henne och hennes bebis som var några veckor bara. 64

65 De är såååå underbara!!!! 65

66 Bakom här bor han och han måste kliva över dessa rännor hela tiden, ca 5 kvm till 5 personer. Han är 10 år och hans dröm är att bli tandläkare. Det är därför han går i skolan! Vill också visa er det sista för idag ett härligt klipp på barnen när vi besökte dem i skolan. Annica Gunnarsson ( :43:00) Tänk vilka leenden de ändå bär på, i all denna misär! Kram till dig!!och till alla barnen!! 66

67 1.2 November Värme, skratt och kärlek ( :56) Idag var det dags för oss att besöka landsbygden. Vi tog oss till Fulbaria, en by ca 30 minuters bilfärd från Mymensingh. Väl framme vid byn möttes vi av mycket glada nyfikna barn som hopades kring oss. Vi går mot plåtskjulen där människorna bor. Här ute är luften betydligt bättre än inne i staden iallafall. Det är grönt och frodigt. Det är höst här trots ca 30 grader varmt, men det är en bra årstid för jordbruk. Här drivs det ett projekt med finansiering från Läkarmissionen där man utbildar byborna i att driva jordbruk och de får lära sig de mest grundläggande faktorena tex att ha en egen varmkompost så att skörden blir bättre. De har också tagit det riset som inte kan ätas för att det är för dålig kvalitet för att säljas och näringsfattigt, det riset har de lärt sig göra puffat ris av som de doppar i socker och säljer på marknaden. Man kan tycka att det är konstigt att de inte kan såna här enkla saker men som jag sagt tidigare det är så underutvecklat och de behöver verkligen all hjälp de kan få. Både pengar, utbildning och information. Det har iallafall varit en bra dag idag, det behövdes efter eländet igår. FY... Man kände hopp idag men jösses vad det finns att lära dem. Här kommer lite bilder från små byar ute på landsbygden. Vilken folksamling det blev när vi steg ut. Barn sprang ikapp vår bil. Hela byn visste att vi skulle komma idag. Det var oerhört mycket värme, skratt och kärlek. Jag fick en idé under tiden jag var i byarna eftersom jag kände frustrationen så över barnen i slummen, att de inte kan få bo här i byarna även om det är extremt fattigt så är det ett bättre leverne. De barn som inte har föräldrar och bor i slummen borde få komma som fosterbarn hit. Det systemet har de i Sydafrika, ett projekt som jag var och besökte med föräldralösa barn. De som är fosterföräldrar får hjälp med startkapital till egen rörelse ex att odla något. Men innan de startar så får de utbildning och blir noga utvalda. Det skall jag kämpa för!! Alla barn har rätt till en trygg uppväxt med mat i magen. Det är väl inte mycket att begära. Åhh det finns så mycket som jag vill berätta det är så svårt att få ner allt speciellt nu när klockan är snart halv två på natten. Du vet ju Johan (min man) att du skall få hjälpa till att utveckla detta med energi och miljö, det som du är så bra på! Det måste kunna upprättas ett system för slaktavfall så man kan göra det till energi istället??? Då slipper det ligga slaktavfall på soptippen och längs vägarna. De kan anställa för att hämta upp avfallet runt om i städerna och byarna och faktiskt få el av det, eller? Johan? Och jag skulle vilja lära dem baka surdegsbröd. De får ett nyttigt bröd med näring i och det är gott och mättande. Det enda bröd de äter är gjort av vatten, salt och lite rismjöl. Vem kan hjälpa mig och kolla om de kan odla och framställa rätt typ av mjöl? Då kanske de kan odla allt förrutom olja? Vet att de köper salt också till sitt ris. har inte hunnit googla på recept härifrån. Jag har så många filmklipp jag vill visa er också, det skall jag ladda upp när jag kommer hem. Internet är lite svajigt och det tar enorm tid. Vi jobbar hela dagarna från 7-20, sen tar det ca 20 min att få upp varje bild och den senaste filmen jag ladda upp tog 67

68 två timmar. Det kommer mera. Här badar byborna. Det var en farbror som gjorde det när vi kom :-) 68

69 Dessa goa barn...bebisen snodde jag ett bra tag och snosade på. Hon är målad i 69

70 pannan med nåt sotigt, tradition kanske? 70

71 det var väl ca 5 st som tjoade på mig från byn och visade att jag var tvungen att ta kort på mannen, han hade ställt upp sig och var redo. Hon fick en fin tröja av Johanna på Läkarmissionen för att hennes mamma var med på en bild till ett matreportage som vi gjort idag :-) 71

72 Alla vill verkligen vara med på bild, det var svårt att ibland ta sig 2 meter fram, de tjoade och drog i mig. Titta vilken härlig gubbe! 72

73 Hon hade gjort sig så fin idag... ser ni guldögonskuggan? Hon var så stolt och glad över det! :-) Här kommer en länk där ni kan redan nu förrutom på BARNmässan i mars nästa år kan skänka pengar till detta FANTASTISKA projekt som Läkarmissionen stödjer. Pengarna är öronmärkta för att gå direkt till arbetet med soptippsbarnen i Mymensingh, Bangladesh. Det är ju så viktigt att alla barnen får ett hjälpcenter och att de får mat och skola. Det är ju hela framtiden!!! _ei _id=1661 dshop/ei/pei?p KRAM//Linda Kungarna! ( :36) Vill bara visa er denna bild, ni som följt bloggen vet vad det handlar om...vi fick vara kungar igår hos barnen på hjälpcentret i en teaterdans de tränat på för att vi skulle komma :-) 73

74 1.2.3 Nu blev det riktigt jobbigt... ( :04) Skit också...nu blev det riktigt jobbigt, nu är klockan 4 på morgonen och jag har inte somnat än. Var tvungen att väcka Camilla så jag fick prata, grina ut och bli förbannad, frustrerad, fundersam över allt. Usch...blir nog ingen sömn denna natt. Detta är verkligen ett världsproblem. Men jag tänker göra mycket för att hjälpa till. Stackars barn, de skall inte behöva ha det så som de på soptippen och de som bor i slummen. Det ju massa människor som behöver hjälp uti världen. Men vi KAN göra skillnad det är iallafall positivt. Nu skall jag tänka på allt positivt jag fått av denna resa men alla härliga barn, skratt och vänlighet. Jag skall också tänka på hjälpcentret som gör allt de kan för att barnen skall ha det bättre. Jag önskar det fanns flera hundra såna center i Bangladesh. Och nu vet jag med mässans insamling att de kan ta emot fler barn, utveckla sitt projekt och att de gör skillnad för många fler :-) Tack och bock för att ni läser och bryr er. Kram//Linda Annica Gunnarsson ( :29:00) Kram till dig fantastiska kvinna, jag är så imponerad av dig, och ja, jag gråter jag med...och känner glädje samtidigt, då du och andra gör skillnad och att ni lyfter fram det här!! Pussochkram!! Annica G ATTACK, kackerlackorna är här...i rummet ( :02) Det är sant, här sitter jag ju och bloggar eftersom jag inte kan sova. Väckte Camilla ganska rejält när det kom en gigantisk kackerlacka. Det fick mig att tänka på annat för en liten stund. Camilla ryckte upp sin pannlampa och agerade MC Gyver, men den smet såklart. 74