KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den C(2016) 424 final KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU vad gäller de omständigheter och villkor under vilka betalning av extraordinära efterhandsbidrag får skjutas upp helt eller delvis, och om kriterierna för fastställande av aktiviteter, tjänster och transaktioner avseende kritiska funktioner och för fastställande av affärsområden och kringtjänster avseende kärnaffärsområden (Text av betydelse för EES) SV SV

2 MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL DEN DELEGERADE FÖRORDNINGEN I enlighet med artikel i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersföretag, ska extraordinära efterhandsbidrag tas upp om de disponibla finansiella medlen inte räcker för att täcka de förluster, kostnader eller andra utgifter som uppstår genom användningen av en medlemsstats finansieringsarrangemang. Fördelningen av de extraordinära efterhandsbidragen ska följa de bestämmelser som gäller för förhandsbidrag och får inte vara högre än tre gånger det årliga beloppet för bidrag som fastställs i enlighet med artikel 103 i direktiv 2014/59/EU. Enligt artikel i direktiv 2014/59/EU får resolutionsmyndigheten, för en period på upp till sex månader (med möjlighet till förlängning), helt eller delvis skjuta upp ett instituts betalning av extraordinärt efterhandsbidrag till finansieringsarrangemanget för resolution, om betalningen av de bidragen skulle äventyra institutets likviditet eller solvens. Bidrag som skjutits upp enligt den punkten ska betalas när detta inte längre äventyrar institutets likviditet eller solvens. Genom artikel i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersföretag ges Europeiska kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa de omständigheter och villkor under vilka ett instituts betalning av extraordinära efterhandsbidrag kan skjutas upp helt eller delvis i enlighet med artikel i samma direktiv. I artikel 104 i direktiv 2014/59/EU används uttrycket äventyrar institutets likviditet eller solvens och därför krävs en bedömning av huruvida det hypotetiska efterhandsbidraget utgör en risk för ett instituts solvens eller likviditet, dvs. om det är troligt att det skulle leda till illikviditet eller insolvens för institutet. Den delegerade förordningen syftar till att ytterligare precisera sannolikheten för att en betalning av extraordinärt efterhandsbidrag skulle äventyra ett instituts solvens- och likviditetssituation. När det gäller en institutkoncern kan betalning av extraordinärt efterhandsbidrag äventyra den finansiella ställningen för en företagsenhet i koncernen och därigenom destabilisera koncernen som helhet. Men bedömningen av koncernens sammantagna kapital och likviditet kan leda till slutsatsen att det finns tillräckliga medel för att avvärja den finansiella nödsituationen för den berörda koncernenheten. Båda dessa faktorer måste leda till att perioden för uppskjutande begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att undvika risken för institutets solvens eller likviditet. Resolutionsmyndigheterna måste beakta att ett eventuellt uppskjutande inte får beviljas för en längre period än sex månader, och att det också kan göras för en period på mindre än sex månader. Direktiv 2014/59/EU anger inga begränsningar för hur många gånger perioden för uppskjutande får förlängas. Men det betonas i direktivet att de uppskjutna bidragen måste betalas när sådan betalning inte längre äventyrar institutets finansiella ställning. Genom att specificera de omständigheter och villkor under vilka betalning av extraordinära efterhandsbidrag kan skjutas upp, kan man undvika att onödiga ekonomiska bördor läggs på instituten, och därmed också undvika negativa effekter på institutens förmåga att tillhandahålla krediter till den reala ekonomin när deras finansiella ställning begränsar deras betalningskapacitet. Genom denna delegerade förordning säkerställs lika villkor och juridisk och ekonomisk säkerhet för alla institut på den inre marknaden. SV 2 SV

3 Genom artikel 2.2 i direktiv 2014/59/EU ges kommissionen dessutom befogenhet att anta delegerade akter för att specificera kriterierna för fastställande av kritiska funktioner och kärnaffärsområden i samband med en eventuell resolution. Det bör noteras att upprätthållande av kritiska funktioner vid resolution är ett av de viktigaste resolutionsmålen. Det är fråga om att skydda den finansiella stabiliteten och den reala ekonomin och detta mål är därför viktigt i samband med återhämtnings- och resolutionsplanering. Kärnaffärsområden spelar också en viktig roll i planeringsprocessen. Dessutom är identifiering av kritiska funktioner centralt vid tillämpningen av skuldnedskrivning (bail-in) eftersom resolutionsmyndigheterna enligt artikel 44.3 i direktiv 2014/59/EU får undanta vissa skulder från nedskrivning och föra över förluster på andra borgenärer, om undantaget är absolut nödvändigt och står i proportion till upprätthållandet av kritiska funktioner. I denna delegerade förordning definieras kritisk funktion väsentligen som i) funktion inom institutet som riktar sig till tredje part, och ii) vars avbrott skulle ge spridningseffekter eller underminera marknadsaktörernas allmänna förtroende på grund av funktionens systembetydelse för tredje part, och betydelsen för systemet av att institutet eller koncernen fyller denna funktion. En funktion kan bara förväntas ha en väsentlig påverkan på tredje part om den inte kan ersättas på jämförbara villkor och inom en rimlig tidsram. Kärnaffärsområden definieras som affärsområden och kringtjänster som utgör faktiska källor till intäkter eller vinst eller har ett franchisevärde för ett institut eller en koncern som institutet tillhör. 2. SAMRÅD SOM FÖREGÅTT ANTAGANDET AV AKTEN Den 28 juli 2014 begärde kommissionen teknisk rådgivning från Europeiska bankmyndigheten (EBA) rörande befogenheterna enligt artiklarna 2.2 och i direktiv 2014/59/EU, baserat på artikel 1.5 i förordning (EU) nr 1093/2010 där bankmyndigheten ges i uppgift att avge yttranden till unionens institutioner. Bankmyndighetens intressentgrupp för bankfrågor gavs möjlighet att kommentera de tekniska råden. Bankmyndigheten antog råden avseende befogenheterna den 26 februari 2015 (EBA/Op/2015/05 1 och EBA/Op/2015/06 2 ). Kommissionen har följt bankmyndighetens tekniska råd vid utarbetandet av denna delegerade förordning. När det gäller befogenheten enligt artikel i direktiv 2014/59/EU har kommissionen frångått de tekniska råden avseende en specifik aspekt där bankmyndigheten i synnerhet rekommenderade att även makroindikatorer beaktas. Men direktiv 2014/59/EU kräver att uppskjutande av efterhandsbidrag beslutas för enskilda institut. Därför bör hellre en metod tillämpas där indikatorerna avspeglar situationen för enskilda institut, för att mäta den eventuella totala inverkan av en betalning för varje bank. När det gäller befogenheten enligt artikel 2.2 i direktiv 2014/59/EU följde kommissionen de tekniska råden utan avvikelse. Förutom de samrådsmekanismer som är inbyggda i Europeiska bankmyndighetens process för att utarbeta den tekniska rådgivningen rådfrågade kommissionen i samband med denna delegerade förordning också experter vid det 28:e mötet i expertgruppen för bankverksamhet, betaltjänster och försäkring den 24 juni Expertgruppen välkomnade generellt kommissionens förberedande arbete i samband med denna delegerade förordning och gav SV 3 SV

4 återkoppling för att klargöra hur de framtida bestämmelserna ska tillämpas i praktiken och för att säkerställa att de fungerar effektivt. Denna delegerade förordning medför inga nya politiska överväganden utöver dem i direktiv 2014/59/EU. 3. DEN DELEGERADE FÖRORDNINGENS RÄTTSLIGA ASPEKTER Denna delegerade förordning omfattar särskilt följande områden: Kapitel 1 innehåller allmänna bestämmelser. I artikel 1 fastställs syftet för denna delegerade förordning. I artikel 2 anges tillämpliga definitioner. Kapitel 2 innehåller särskilda bestämmelser om uppskjutande av efterhandsbidrag. I artikel 3 preciseras de omständigheter och kriterier som gäller för att de extraordinära efterhandsbidragen ska kunna skjutas upp, helt eller delvis, av resolutionsmyndigheten på begäran av ett institut. I artikel 4 preciseras den bedömning som ska göras av resolutionsmyndigheten av hur ett uppskjutande av de extraordinära efterhandsbidragen påverkar solvensen hos det institut som har begärt det. I artikel 5 preciseras den bedömning som ska göras av resolutionsmyndigheten av hur ett uppskjutande av de extraordinära efterhandsbidragen påverkar likviditeten hos det institut som har begärt det. Kapitel 3 innehåller särskilda bestämmelser om kriterier för fastställande av kritiska funktioner och kärnaffärsområden. I artikel 6 anges kriterier för fastställande av kritiska funktioner. I artikel 7 anges kriterier för fastställande av kärnaffärsområden. Kapitel 4 innehåller slutbestämmelser. I artikel 8 fastställs dagen för tillämpning av denna delegerade förordning. SV 4 SV

5 KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU vad gäller de omständigheter och villkor under vilka betalning av extraordinära efterhandsbidrag får skjutas upp helt eller delvis, och om kriterierna för fastställande av aktiviteter, tjänster och transaktioner avseende kritiska funktioner och för fastställande av affärsområden och kringtjänster avseende kärnaffärsområden (Text av betydelse för EES) EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 3, särskilt artiklarna 2.2 och och av följande skäl: (1) Ett uppskjutande av extraordinära efterhandsbidrag enligt artikel 104 i direktiv 2014/59/EU bör beviljas av resolutionsmyndigheten på begäran av ett institut för att göra det lättare för myndigheten att bedöma om institutet uppfyller villkoren för uppskjutande enligt artikel i direktiv 2014/59/EU. Det berörda institutet bör lämna alla upplysningar som resolutionsmyndigheten anser nödvändiga för att göra en sådan bedömning. Resolutionsmyndigheten bör beakta all information som är tillgänglig för de behöriga nationella myndigheterna för att undvika överlappande anmälningskrav. (2) När resolutionsmyndigheten bedömer hur betalning av extraordinära efterhandsbidrag påverkar institutets solvens eller likviditet, bör den analysera hur betalningen påverkar institutets kapital- och likviditetssituation. Analysen bör anta en förlust på institutets balansräkning som motsvarar det belopp som ska betalas vid den tidpunkt då det förfaller och göra en beräkning av institutets kapitaltäckningskvoter till följd av denna förlust under en lämplig tidsperiod. Analysen bör dessutom anta ett utflöde av medel som motsvarar det belopp som ska betalas vid den tidpunkt då det förfaller, och bedöma likviditetsrisken. (3) Återhämtnings- och resolutionsplaner kräver att institut och resolutionsmyndigheter kan identifiera kritiska funktioner inom institut eller koncerner och se till att de upprätthålls. (4) Upprätthållande av kritiska funktioner vid resolution är ett av de viktigaste resolutionsmålen. Det är fråga om att skydda den finansiella stabiliteten och den reala ekonomin och detta mål är därför viktigt i samband med återhämtnings- och 3 EUT L 173, , s SV 5 SV

6 resolutionsplanering. Kritiska funktioner kan bland annat vara inlåning, utlåning och lånetjänster, betalningar, clearing, förvarings- och avvecklingstjänster, interbankmarknadsverksamhet, kapitalmarknadsverksamhet och investeringsverksamhet. (5) Institutets eller koncernens kritiska funktioner anges i dess återhämtningsplan. Återhämtningsplanen bör bedömas av resolutionsmyndigheten och utgöra basen för resolutionsplanen. Resolutionsmyndigheten bör göra sin egen bedömning av kritiska funktioner när den upprättar resolutionsplanen och bör visa hur kritiska funktioner och kärnaffärsområden juridiskt och ekonomiskt skulle kunna avskiljas från övriga funktioner för att säkerställa att de kan upprätthållas vid ett instituts fallissemang. (6) Vid sin bedömning av möjligheten till resolution för ett institut bör resolutionsmyndigheterna beakta om den valda strategin säkerställer att kritiska funktioner upprätthålls, och om befogenheterna att åtgärda eller avlägsna hinder för resolutionsmöjligheterna avser kritiska funktioner. Vid en eventuell skuldnedskrivning skulle också skulder kunna undantas från nedskrivningen där ett sådant undantag är absolut nödvändigt och står i proportion till upprätthållandet av kritiska funktioner. Kritiska funktioner blir också aktuella i samband med inrättande av en brobank eftersom en sådan bank bör upprätthålla kritiska funktioner. (7) Kritiska funktioner bör identifieras i två steg. Först gör instituten en egen bedömning när de upprättar sin återhämtningsplan. Därefter gör resolutionsmyndigheten en kritisk granskning av de enskilda institutens återhämtningsplaner för att se till att de strategier som används av bankerna är konsekventa och samstämmiga. Eftersom resolutionsmyndigheterna har den allmänna överblicken över vilka funktioner som är centrala för att upprätthålla finansiell stabilitet som helhet, bör de fatta det slutliga beslutet om fastställande av kritiska funktioner i samband med planering och genomförande av resolutioner. (8) Kritiska tjänster bör omfatta underliggande transaktioner, aktiviteter och tjänster som utförs för en affärsenhet (riktade tjänster) eller för flera affärsenheter eller juridiska enheter (gemensamma tjänster) inom koncernen, och som behövs för att tillhandahålla en eller flera kritiska funktioner. Kritiska tjänster kan utföras av en eller flera enheter (t.ex. en separat juridisk enhet eller en intern enhet) inom koncernen (intern tjänst) eller läggas ut på en extern tjänsteleverantör (extern tjänst). En tjänst bör betraktas som kritisk om en störning i tillhandahållandet kan utgöra ett allvarligt hinder för, eller helt hindra, att kritiska funktioner fullgörs, eftersom de är nära knutna till de kritiska funktioner som ett institut utför för tredje mans räkning. Identifiering av kritiska tjänster bygger på identifiering av kritiska funktioner. (9) Institut och resolutionsmyndigheter bör också identifiera kritiska tjänster i återhämtnings- och resolutionsplanerna. I fall då kritiska tjänster läggs ut på entreprenad till tredje part bör resolutionsmyndigheten kunna begränsa sin bedömning till vad som är nödvändigt för att kontrollera om institutet har en lämplig plan för driftskontinuitet. (10) Att en tjänst fastställs som kritisk bör göra det möjligt för instituten att garantera fortsatt tillgång till sådana tjänster genom att tillhandahålla dem genom enheter som inte berörs av ett fallissemang, eller på lämpligt sätt ordna så att de tillhandahålls av en extern tjänsteleverantör. (11) Den största skillnaden mellan en kritisk funktion och ett kärnaffärsområde består av de berörda verksamheternas betydelse. Bedömningen av kritiska funktioner bör göras SV 6 SV

7 med utgångspunkt i deras betydelse för den reala ekonomin och finansmarknaderna och därmed för den finansiella stabiliteten som helhet, medan bedömningen av kärnaffärsområden bör göras på grundval av deras betydelse för institutet i sig, till exempel hur mycket de bidrar till institutets intäkter och vinster. (12) Eftersom återhämtningsplanen bör innehålla en detaljerad beskrivning av förfarandena för att fastställa värdet och möjligheten att sälja ut institutets kärnaffärsområden, verksamheter och tillgångar, bör också resolutionsplanen innehålla en översikt över institutets kritiska verksamhet och kärnaffärsområden, och en beskrivning av hur kritiska funktioner och kärnaffärsområden juridiskt och ekonomiskt skulle kunna avskiljas från övriga funktioner för att säkerställa att de kan upprätthållas vid ett instituts fallissemang. Vid resolution kan upprätthållande av kritiska funktioner och kärnaffärsområden motivera att vissa skulder undantas från tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget och även överföring till en brobank. (13) Kärnaffärsområden är ofta kopplade till hur mycket de bidrar till institutets finansiella resultat, men en sådan bedömning fångar inte nödvändigtvis upp alla kärnaffärsområden eftersom ett institut kan tillhandahålla tjänster som inte är direkt vinstgenerande (eller som till och med leder till förluster) men som skapar betydande franchisevärde och därför är viktiga för verksamheten som helhet. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. SV 7 SV

8 KAPITEL I Allmänna bestämmelser Artikel 1 Syfte I denna förordning fastställs bestämmelser om följande: (a) (b) (c) De omständigheter och villkor under vilka betalning av extraordinära efterhandsbidrag helt eller delvis får skjutas upp i enlighet med artikel i direktiv 2014/59/EU. Kriterierna för fastställande av de aktiviteter, tjänster och transaktioner som avses i led 35 i artikel 2.1 i direktiv 2014/59/EU. Kriterierna för fastställande av de affärsområden och kringtjänster som avses i led 36 i artikel 2.1 i direktiv 2014/59/EU. Bestämmelserna ska tillämpas av en resolutionsmyndighet som utsetts av en medlemsstat i enlighet med artikel 3 i direktiv 2014/59/EU. I denna förordning gäller följande definitioner: Artikel 2 Definitioner (1) period för uppskjutande: en period på upp till sex månader. (2) funktion: en strukturerad uppsättning aktiviteter, tjänster eller transaktioner som tillhandahålls av institutet eller koncernen till tredje parter, oberoende av institutets interna organisation. (3) affärsområde: en strukturerad uppsättning aktiviteter, processer eller transaktioner som utvecklas av institutet eller koncernen för tredje parters räkning för att uppnå organisationens mål. SV 8 SV

9 KAPITEL II Uppskjutande av efterhandsbidrag Artikel 3 Uppskjutande av extraordinära efterhandsbidrag (1) Uppskjutande av efterhandsbidrag enligt artikel i direktiv 2014/59/EU får beviljas av resolutionsmyndigheten på begäran av ett institut. Institutet ska tillhandahålla alla upplysningar som resolutionsmyndigheten anser nödvändiga för att bedöma hur betalningen av extraordinära efterhandsbidrag påverkar dess finansiella ställning. Resolutionsmyndigheten ska beakta all information som är tillgänglig för de behöriga nationella myndigheterna för att fastställa om institutet uppfyller de villkor för uppskjutande som avses i punkt 3. (2) När resolutionsmyndigheten fastställer om institutet uppfyller villkoren för uppskjutande ska den bedöma hur en betalning av extraordinärt efterhandsbidrag skulle påverka institutets solvens- och likviditetssituation. Om institutet ingår i en koncern ska bedömningen också omfatta påverkan på solvens och likviditet för koncernen som helhet. (3) Resolutionsmyndigheten får skjuta upp betalning av extraordinära efterhandsbidrag om den kommer fram till att betalningen leder till något av följande: (a) (b) (c) En sannolik underlåtelse inom de påföljande sex månaderna att uppfylla institutets kapitalbaskrav enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013. En sannolik underlåtelse inom de påföljande sex månaderna att uppfylla institutets likviditetstäckningskrav som anges i artikel i förordning (EU) nr 575/2013 och specificeras i artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61. En sannolik underlåtelse inom de påföljande sex månaderna att uppfylla institutets likviditetskrav enligt artikel 105 i direktiv 2013/36/EU. (4) Resolutionsmyndigheten ska begränsa perioden för uppskjutande till den tid som är nödvändig för att undvika risker för institutets eller koncernens finansiella ställning. Resolutionsmyndigheten ska regelbundet övervaka om villkoren för uppskjutande enligt punkt 3 är fortsatt uppfyllda under perioden för uppskjutande. (5) På begäran av institutet får resolutionsmyndigheten förlänga perioden för uppskjutande om den fastställer att villkoren för uppskjutande enligt punkt 3 är fortsatt uppfyllda. Denna förlängning får inte överstiga 6 månader. Artikel 4 Bedömning av hur uppskjutande påverkar solvensen (1) Resolutionsmyndigheten ska bedöma hur betalning av extraordinära efterhandsbidrag påverkar institutets föreskrivna kapitalsituation. Bedömningen ska omfatta en analys av hur betalning av extraordinära efterhandsbidrag skulle påverka institutets uppfyllande av kapitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, , s. 1). SV 9 SV

10 (2) Vid denna bedömning ska beloppet för efterhandsbidrag dras av från institutets kapitalbassituation. (3) Den analys som avses i punkt 1 ska minst omfatta perioden fram till nästa rapportöverföringsdatum för de kapitalbaskrav som anges i artikel 3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/ Artikel 5 Bedömning av hur uppskjutande påverkar likviditeten (1) Resolutionsmyndigheten ska bedöma hur betalning av extraordinära efterhandsbidrag påverkar institutets likviditetssituation. Bedömningen ska omfatta en analys av hur betalning av extraordinära efterhandsbidrag skulle påverka institutets förmåga att uppfylla likviditetstäckningskravet som anges i artikel i förordning (EU) nr 575/2013 och specificeras i artikel 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 6. (2) För den analys som beskrivs i punkt 1 ska resolutionsmyndigheten lägga till ett likviditetsutflöde som motsvarar 100 % av det belopp som ska utbetalas vid den tidpunkt då extraordinära efterhandsbidrag förfaller till betalning, till beräkningen av nettolikviditetsutflöden enligt artikel 20.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61. (3) Resolutionsmyndigheten ska också bedöma hur sådana utflöden som bestäms enligt punkt 2 påverkar de specifika likviditetskrav som anges i artikel 105 i direktiv 2013/36/EU 7. (4) Den analys som avses i punkt 1 ska minst omfatta perioden fram till nästa rapportöverföringsdatum för de likviditetstäckningskrav som anges i artikel 3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/ Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 av den 16 april 2014 om tekniska standarder för genomförande av instituts tillsynsrapportering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (EUT L 191, , s. 1). Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut (EUT L 11, , s. 1). Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, , s. 338). SV 10 SV

11 KAPITEL III Kriterier för fastställande av kritiska funktioner och kärnaffärsområden Artikel 6 Kriterier för fastställande av kritiska funktioner (1) En funktion ska betraktas som kritisk om den har båda följande egenskaper: (a) (b) Funktionen tillhandahålls av ett institut till tredje parter som inte är anknutna till institutet eller koncernen, och en plötslig störning i utförandet av den funktionen skulle sannolikt ha en väsentlig negativ påverkan på den tredje parten, ge spridningseffekter eller underminera marknadsaktörernas allmänna förtroende på grund av funktionens systembetydelse för tredje part, och betydelsen för systemet av att institutet eller koncernen tillhandahåller denna funktion. (2) Vid bedömningen av väsentlig negativ påverkan på tredje part, funktionens systembetydelse för tredje part och betydelsen för systemet av att institutet eller koncernen tillhandahåller denna funktion, ska institutet och resolutionsmyndigheten beakta institutets eller koncernens storlek, marknadsandel, externa och interna sammanlänkning, komplexitet och gränsöverskridande verksamhet. Kriterierna för bedömning av påverkan på tredje part ska innefatta åtminstone följande element: (a) (b) (c) (d) Aktivitetens art och omfattning, global, nationell eller regional omfattning, antal transaktioner och deras volym; antalet kunder och motparter; antalet kunder för vilka institutet är den enda eller den huvudsakliga bankpartnern. Institutets betydelse på lokal, regional, nationell eller europeisk nivå, beroende på vad som är relevant för den berörda marknaden. Institutets betydelse kan bedömas på grundval av marknadsandel, grad av sammanlänkning, komplexitet och gränsöverskridande verksamhet. Typen av kunder och intressenter som påverkas av funktionen, till exempel, men inte begränsat till, privatkunder, företagskunder, interbankkunder, centrala clearingorganisationer och offentliga organ. Den potentiella störning som drabbar marknader, infrastruktur, kunder och offentliga tjänster. Bedömningen kan särskilt innefatta effekten på de berörda marknadernas likviditet, påverkan och vidd av störningen för kundverksamheten, och kortfristiga likviditetsbehov; graden av märkbarhet hos motparter, kunder och allmänheten; kundernas reaktionsförmåga och reaktionshastighet; betydelsen för andra marknader; påverkan på en annan marknads likviditet, verksamhet och struktur; påverkan på andra motparter som är anknuta till de viktigaste kunderna och funktionens sammanlänkning med andra tjänster. (3) En funktion som är väsentlig för den reala ekonomin och finansmarknaderna ska betraktas som utbytbar om den kan ersättas på ett godtagbart sätt och inom en rimlig tidsram så att systemrelaterade problem för den reala ekonomin och finansmarknaderna därmed undviks. SV 11 SV

12 Vid bedömning av en funktions utbytbarhet ska följande kriterier beaktas: (a) (b) (c) (d) Strukturen hos marknaden för denna funktion och tillgången till alternativa leverantörer. Andra leverantörers förmåga i fråga om kapacitet, krav för att kunna utföra funktionen och eventuella hinder för marknadsinträde eller expansion. Incitament för andra leverantörer att ta över denna verksamhet. Den tid som krävs för att de som använder tjänsten ska kunna gå över till den nya leverantören och kostnaderna för denna övergång, den tid som krävs för att andra konkurrenter ska kunna ta över funktionerna, och huruvida den tidsramen är tillräcklig för att förhindra betydande störningar, beroende på typen av tjänst. (4) En tjänst betraktas som kritisk om en störning i tillhandahållandet kan utgöra ett allvarligt hinder för eller hindra att en eller flera kritiska funktioner fullgörs. En tjänst betraktas inte som kritisk om den kan tillhandahållas av en annan leverantör inom en rimlig tidsram i jämförbar utsträckning vad gäller syfte, kvalitet och pris. (5) Störningar i funktioner eller tjänster ska innebära funktioner och tjänster som inte längre tillhandahålls i jämförbar utsträckning, på jämförbara villkor och med jämförbar kvalitet, såvida det inte rör sig om en kontrollerad förändring i hur den berörda funktionen eller tjänsten tillhandahålls. Artikel 7 Kriterier för fastställande av kärnaffärsområden (1) Kärnaffärsområden definieras som affärsområden och kringtjänster som utgör faktiska källor till intäkt eller vinst eller har ett franchisevärde för ett institut eller en koncern som institutet tillhör. (2) Kärnaffärsområden ska identifieras på grundval av ett instituts interna organisation och företagsstrategi, och hur mycket dessa kärnaffärsområden bidrar till institutets finansiella resultat. Utan att vara begränsade till dessa, innefattar indikatorer på kärnaffärsområden följande: (a) (b) (c) (d) (e) Intäkter från kärnaffärsverksamheten som procentandel av totala intäkter. Vinst från kärnaffärsverksamheten som procentandel av total vinst. Avkastning på kapital och tillgångar. Summa tillgångar, intäkter och vinstmedel. Kundbas, geografiskt fotavtryck, varumärke och operativa synergier med koncernens andra affärsområden. (f) Inverkan på kostnader och vinstmedel om verksamheten inom kärnaffärsområdet upphör, där det är en källa till finansiering eller likviditet. (g) (h) (i) Tillväxtutsikterna för kärnaffärsområdet. Konkurrenters intresse för affärsområdet som potentiellt föremål för förvärv. Marknadspotential och franchisevärde. SV 12 SV

13 Förväntade framtida intäkter, tillväxtutsikter och franchisevärde kan beaktas vid identifiering av ett kärnaffärsområde om det finns stöd i rimliga och styrkta prognoser där det anges vilka antaganden de bygger på. (3) Kärnaffärsområden kan bygga på verksamhet som inte i sig skapar en direkt vinst för institutet, men som stöder institutets kärnaffärsområden och därmed bidrar indirekt till dess vinster. SV 13 SV

14 KAPITEL IV Slutbestämmelser Artikel 8 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På kommissionens vägnar Ordförande Jean-Claude JUNCKER SV 14 SV