EMAB:s yttrande över SOU 2015:6 Mer gemensamma tobaksregler

Transkript

1 Sollentuna den EMAB:s yttrande över SOU 2015:6 Mer gemensamma tobaksregler Inledning EMAB vill redogöra för organisationens synpunkter på SOU 2015:6 utifrån handelns perspektiv. EMAB har full förståelse för den politiska ambitionen minska skadeverkningarna av tobakkonsumtion i Sverige. Det finns folkhälsopolitiskt goda skäl att idka en restriktiv tobakspolitik som säkerställer främst att omyndiga inte får tillgång till tobaksprodukter som är belagd med åldersgräns. Därtill bör all försäljning av tobakskategorierna snus och cigaretter präglas av så fullödig, korrekt och saklig konsumentinformation som möjligt, varför det är en samhällsangelägenhet att sådan kan säkerställas direkt vid försäljningsstället. Nedan redogörs för EMAB:s invändningar mot de genom SOU 2015:6 lämnade förslag på hur försäljning av cigaretter och snus till myndiga konsumenter försvåras i butiksmiljön utan att de regelförändringar som läggs fram förefaller nå ett tydligt uppsatt ändamål eller förverkliga en begriplig politisk ambition. Om EMAB EMAB AB är en organisation för inköpssamverkan, marknadsföring och affärsutveckling för allt vad en modern trafikbutik behöver. EMAB ägs av sina ca 430 medlemmar, som är fria handlare som driver butiker i anslutning till drivmedelsautomatstationer från bland annat Ingo, Statoil 123, Bilisten, Preem, OK/Q8 m.fl. En betydande del av våra medlemmar bedriver bensin- och servicestationer med tillhörande servicebutiker i de delar av landets som kan beskrivas som glesbygd. EMAB:s medlemmar vill ges rimliga näringspolitiska förutsättningar att fortsätta utveckla det lokala näringslivet i regioner som fortfarande präglas av ett vikande konsumentunderlag, utflyttning och nedgång av företagsamheten. EMAB menar att ett levande näringslivsklimat är till nytta för hela regionen där våra medlemmar bedriver sin näringsverksamhet. Det måste anses ställt utom allt tvivel att försäljningen av efterfrågade konsumtionsprodukter likt tobaksprodukter är av avgörande betydelse för den totala omsättningen i våra medlemmars butiker. Nya regler som innebär ökade administrativa kostnader och potentiellt försvårande av försäljning av efterfrågade produkter riskerar att påverka den totala omsättningen för EMAB:s medlemmar. Detta är ett viktigt motiv för de invändningar som EMAB anger nedan.

2 Yttrande över SOU 2015:6 EMAB månar om att de medlemmar vi organiserar ges rimliga förutsättningar att upprätthålla de lagar och regler som politiskt fastställs ska gälla i svenska butiker. Därmed är det också angeläget när nya förslag är öppna för bredare beredning att EMAB påpekar vilka praktiska utmaningar som följer av föreslagna lagförslag innan de beslutas och implementeras. Även om cigarettkategorin är av stor kommersiell betydelse för våra medlemmars omsättning förefaller EU:s strävande mot harmonisering av cigaretthandeln lämna begränsat utrymme för att skapa nationellt regelverk för försäljningen till konsument. EMAB tvingas konstatera att cigarettregleringen som föreslås inte är föremål för svenska särregler, varför vidare kommentarer till de som utredningen föreslår är av underordad betydelse. EMAB:s huvudsakliga invändningar har därför alla bäring på konsekvenserna av utredningens förslag vad gäller hanteringen av snus i butik. Skillnad på snus och cigaretter för konsumenten är ett perspektiv som EMAB vill understryka, särskilt mot bakgrund att regeringen lämnat ytterligare utredningsuppdrag till utredaren. Snus och cigaretter bör regleras som separata kategorier. Detta för att detta i viss mån redan görs exempelvis genom att snus regleras som livsmedel. Nyligen föreslagna livsmedelföreskrift 2012:6 från Livsmedelsverket klargör även ytterligare att svenska staten har knäsatt en acceptable nivå för innehåll i snus utifrån de möjliga oönskade ämnen denna produkt får innehålla. Om svenska staten genom föreskrifter för tillverkning redogör för vad en produkt maximalt får innehålla av oönskade ämnen måste detta läsas som att med detta följer en acceptans för en tydlig åtskillnad mellan snus och cigaretter. Uppenbarligen har en kompetent myndighet med ansvar för produktsäkerhet genomfört en relativriskbedömning av kvalitetskraven på svensktillverkat snus, varför ytterligare regleringar av produktens innehåll förefaller sekundärt. Om myndigheten bedömer att de oönskade ämnena i snus efter föreskriftsjusteringen kommer att hålla en heltäckande tillfredställande kvalitet i det innehåll en konsument exponeras för framstår detaljregleringar om smak som mindre angelägna, för att inte säga direkt onödiga. Det är rimligen vad konsumenten får i sig inte vad produkten eventuellt kan smaka som är relevant för folkhälsan. Därtill får det anses vetenskapligt väldokumenterat att snus är väsentligen mindre hälsovådligt för brukaren är vad cigarettrökning är. Båda kategorierna är lagliga att konsumera, men blott det skäl att båda har en tobaksbas är inte skäl nog att likställa dem båda. Snus bör utvärderas på sina egna vetenskapliga meriter, och givet vad som är känt om det svenska snuset förefaller en sammanblandning av de båda kategorierna olycklig och vetenskapligt felaktig. EMAB har nu konstaterat att snus bör behandlas som en egen kategori i lagstiftningen som föreslås. Då finns följande synpunkter på de förslag som utredningen föreslår: Förbud mot att ange smaksättning på förpackningen är inte förenligt med den svenska livsmedelstradition som präglar framställningen av alla andra livsmedel gentemot konsument.

3 EMAB:s medlemmar hanterar dagligen ett sort antal konsumentprodukter inklusive ett växande utbud av svenskt snus. Det är varken praktiskt eller rimligt att myndig konsument av snus inte ska kunna tillgodogöra sig relevant kunskap om produktens egenskaper vid inköpstillfället. Förpackningen är det traditionella sättet att omedelbart tillgängliggöra grundläggande produktinformation vid inköpstillfället, och EMAB har svårt att föreställa sig någon annan form av produktkategori avsedd för försäljning i butik där en statlig utredning skulle överväga att lägga ett motsvarande förslag. Det bör framgå direkt på snusdosan vad produkten har för smakegenskaper, särskilt då utredaren själv konsteterar att information om smaksättningen bör kunna finnas tillgänglig i butik på andra sätt. Att då avlägsna möjligheten till det redan etablerade och tillsynes mest självklara sättet att klargöra för konsument information om vad inköpet kommer att innebära kan inte anses som ett rimligt förslag. Att förvirra och i värsta fall missleda köparen om produktens smaksättning är en onödig risk som det inte finns fog för, då utredningen uppenbarligen i detta skede har att ta ställning till smaksättningens legalitet som sådan. EMAB anser att tydlig angivelse av smaksättning på snusdosorna både är en rimlig och relevant saklig produktinformation, och att detta ska fortsätta vara förenligt med svensk lag. Motivet är att detta är så som produkter traditionellt framställs i butik, det minimerar risk för felaktiga inköp samt att konsumenten måste anses som en underordnad part i relationen till tillverkare och butik, varför dennes intresse måste säkerställas med enklast tillgänglig medel på ett sätt som redan är välkänt för konsumenten. Vad beträffar tydlighet och transparens rörande deklaration av faktiskt innehåll samt halt av nikotin i produkten är denna grundläggande konsumentomsorg. Det torde vara en självklarhet att tillverkare av produkter med beroendeskapande egenskaper ges rätten att öppet redogöra för det faktiska innehållet av nikotin i snuset. Att förvägra konsumenten möjlighet att ta del av nikotininnehållet om det är starkt eller svagt innebär en uppenbar risk för felaktiga inköp men det är också att kringskära tillverkarna möjligheten att vara transparenta med utbudet gentemot en växande och allt mer heterogen konsumentgrupp. Med ca en miljon konsumenter med olika preferenser förefaller det snudd på cyniskt och etiskt tveksamt att en reglering föreslås som inte ger tillverkarna rätten för den delen bör en skyldighet inte uteslutas att tydligt redovisa direkt på förpackningen vad konsumenten exponeras för i form av beroendeframkallande innehåll. EMAB anser att det ska vara varje snustillverares rätt att öppet på förpackningen redogöra för den aktuella produktens nikotininnehåll. Inte ens på varningstexten anges att produkten innehåller nikotin, varför detta informationsbehov förefaller uppenbart sett till konsumentens behov och rätt till korrekt produktinformation. Utredningen bör omformulera förslaget till förbud mot nikotinangivelse för att säkerställa att det framgår av varje enskild snusdosa att produkten innehåller nikotin. Det minsta EMAB ser som rimligt och relevant är att tillverkarna ges möjligheten att på frivillig basis redogöra för nikotininnehållet på svenskt snus för att säkerställa att ingen

4 konsument av snus inte tillgodoses det av de mest grundläggande informationsbehoven vad gäller beroendeskapande produkter. Den avslutande sakliga invändningen EMAB vill resa är den om innehållsförteckningen. Det bör vara en grundläggande princip i all livsmedelsreglering att det faktiska innehållet i en snusdosa får lov att anges på förpackningen. Det torde ges utrymme i en sund nationell reglering som anses vara förenlig med EU:s subsidiaritetsprincip att en produkt som inte är tillåten för handel med inom unionen tilldelas möjligheten att låta övergripande livsmedelsprinciper som råder i Sverige även vara applicerbara på snus. Handeln kan inte förväntas ha samma detaljkunskaper om en produkts innehåll som tillverkarna har. Därför är det angeläget att ansvaret för den fullständiga redogörelsen för innehållet i en produkt särskilt en beroendeskapande vilar på tillverkarna, som i sin tur lyder under myndighetskontroll. När produkterna når butik ska det inte finns några frågetecken om deras laglighet till innehåll, och detta ska då även framgå tydligt av varje individuell förpackning avsedd för försäljning. Det ska även noteras att inflödet av utländskt producerat snus ökar, och har gjort så över tid. Att i en situation där annat land står som garanten för innehållet i dosor avsedda för försäljning i svenska butiker är det desto mer angeläget att innehållet framgår, för att säkerställa trovärdigheten i produkten både för återförsäljare och för konsument. EMAB är av uppfattningen att utredningens förslag om förbud mot fullständig och korrekt innehållsdeklaration bör omformuleras till att som minst tillåta sådan, och även överväga att återinföra lagkravet på att snus avsett för försäljning i butik måste ha en fullständig innehållsförteckning på dosan. Det är en rimlig och relevant konsumentinformation som det bör åligga både lagstiftare och tillsynsmyndigheter att säkerställa. Det kan inte vara butikernas ansvar att garantera ett lagligt innehåll i produkter avsedda för försäljning när sådan information ska förbjudas att anges av tillverkarna. Avslutning EMAB har svårt att se meningen med de ovan angivna förslagen till förändring av de näringspolitiska förutsättningarna att agera som återförsäljare av svenskt snus. EMAB vill måna om våra medlemmars medarbetare. De bör enkelt och lättbegripligt kunna hänvisa till förpackningen innehållande snus i de fall en konsument har relevanta frågor om produktens egenskaper och innehåll. EMAB månar om den myndiga konsument som vill inhandla snus i någon av våra medlemmars butiker. Att lägga ett större ansvar för produktinnehåll, nikotinhalt och smaksättning på butikens personal är kostnadsdrivande och ökar risken för felaktig information och misstag i den vardagliga hanteringen av en efterfrågad och för EMAB:s medlemmar viktig produktkategori. Den enklaste vägen till fungerande adekvat konsumentomsorg genom saklig och adekvat konsumentinformation är att ta fasta på de grundläggande principer som gäller för övriga livsmedel i butik. Att det är fråga om snus gör det desto mer angeläget att det är korrekt

5 information som överförs från tillverkare till konsument, där lagstiftningen som föreslås snarare bör syfta till att öka konsumentens kunskap än försvåra tillgången på fakta för myndiga individer som vill köpa en reglerad produkt i ett fullt lagligt sortiment.