Ringar på Vattnet. I detta nummer

Transkript

1 Aktuellt från Finspångs Missionsförsamling Årgång 56, nummer 4 Dec Feb 2015 Ringar på Vattnet I detta nummer Adventskalender med 4 luckor Sid 3 Pastor i Red light district i Pune Sid 4 Rapport från en soptipp Sid 5 Våra konfirmander Sid 8 Oskar från Finspång jobbar i Lycksele Sid 10 En svensk i Indien Sid 11 En bild av skolhemmet i Rampurwadi Sid 12

2 MISSIONSKYRKAN Gunilla Adamsson Diakon med tystnadsplikt Tel: Andreas Alander Ungdomsledare Tel: Träffas säkrast tisdagar efter kl 11 på tel Mailadresser se hemsidan Johanna Karlsson Ungdomsledare Tel: Ingvar Stenberg Pastor med tystnadsplikt Tel: Christina Carlsson Värdinna Tel: Ansvarig utgivare: Håkan Rydin Redaktion: Göran Hellström, Anders Ohlsson, Monica Göhl, Anders Karlsson, Ingvar Stenberg, Lydia Rydin Finspångs Missionsförsamling: Slottsvägen 13, Finspång Ordförande: Håkan Rydin Tel Kassör: Lars Anderson Tel: Plusgiro: Hemsida: equmenia ung Finspång: Ordförande: Björn Gedda Tel Kassör: Simon Calderon Tel Plusgiro: Telefoner: Missionskyrkan: Ekum. Bönergården Framsidan Information ger ökad förståelse och ökat engagemang som sprider kunskap och engagerar ytterligare - likt ringar på vattnet. Hjälpbehoven i värden är omättliga, men varje liten insats gör nytta och kan skapa nya insatser - likt ringar på vattnet. Swedbank Fastighetsbyrå Tel Fax e-post: hans.karlstrom@finspangs-finmek.se internet: Sid2 MISSIONSKYRKAN

3 Artikel Adventskalender med fyra luckor Måste det vara 24 luckor i en adventskalender? Ibland är det några fler när man som i år börjar någon dag före 1 december. Det finns de som räcker ända fram till 6 januari. Det är då de vise männen kommer fram till krubban i Betlehem. Jag tänker mig en kalender med fyra luckor, en för varje söndag i advent. Lucka 1, Första Advent Lucka 2, Andra Advent En måste-psalm under advent är psalm 103. Bereden väg för herran. 700 år före Kristus levde profeten Jesaja. Han ropade ut Bana väg för Herren genom ödemarken, gör en jämn väg för Gud. Då var det för att orättvisa och ojämn fördelning av resurser mellan människor skulle vändas till rättvisa och allas lika värde. I högsta grad aktuellt även idag. I Jesus efterföljd idag kan vi medverka till att jämna väg för rättvisa och lika värde. Lucka 3, Tredje Advent Tiden är inne Omvänd er det var Johannes Döparen som vid stranden av Jordan manade och ropade. Många hörsammade, kom och döptes av Johannes. De frågade Vad ska vi göra nu? Johannes Döparen svar var Försök övervinn din egoism och dela med dig då får både du och världen en bättre framtid. Något för oss idag?? Lucka 4, Fjärde Advent Jesus rider in i Jerusalem, folket ropar Hurra, Hurra. Men hallå! Varför rider han på en åsna? Åsnan var ju ingen maktsymbol tvärtom. Det var den tidens hjälp i vardagen till att dra tunga lass och var något för vardagen. I Sakarja bok läser vi -Se din konung kommer till dig.. i ringhet kommer han ridande på en åsna. Det måste betyda att han Jesus är intresserad av hur vi har det inte bara till fest utan också när dagen är tung och svår. You may never know what results come of your actions, but if you do nothing there will be no results Mahatma Ghandi Maria, Jesus mamma, finns i denna lucka. En tonårstjej får uppdraget att föda Guds son till världen. Hon blir först alldeles förskräckt men hon får försäkran från ängeln, som meddelar nyheten, att Gud verkligen är med i detta. Då säger hon -Jag är Herrens tjänarinna, ske mig som du sagt. En förebild får oss när vi förstår vad Guds vilja är! Och visst vet vi från vårt inre vad Gud vill! MISSIONSKYRKAN Sid3

4 Artikel Pastor i Red Light district i Pune -Han är modig pastor Akshey. -Här skulle jag inte våga gå in. Det är John som kommenterar vårt besök i de prostituerades kvartersområden i Pune. Vi är nio Finspångsbor som besöker vår systerkyrka i Indien, HCC. Våra guider är Akshey och de två kvinnorna som jobbar i detta projekt. De leder oss in på en sidogata, det är mörkt, smutsigt och mycket ljud. Vi går uppför en brant betongtrappa in i en annan värld. Här är det ljusmålat i glada färger och ett tjugotal glada barn sitter på golvet och väntar på oss besökare. De barn som föds och växer upp i den här miljön lever på livets baksida. De finns med när mamma tar emot kunder. HCC har här en förberedande skolgrupp. Tre kvinnor leder här en skola för de barn som deras mamma vill ska få en möjlighet till något annat. Kanske för att inte behöva vara hemma när mamma har kunder. Men mest för att få en nivå att de kan komma in på en vanlig skola. Några av mammorna är de som man jobbar med för att de skall kunna bryta upp från den här miljön. Barn från ca 3 år till 12 år stirrar storögt på oss Några av de prostituerades barn i Förskolan som drivs av HCC stora vita personer. Strax intill mig sitter de två minsta, de verkar lite mer intresserade av några byggklossar och bilar och de är inte helt överens om vem som ska få ha vilken bil eller byggkloss. En av lärarna sitter en bit ifrån och försöker med en hand runt en av fötterna på en kille och stränga blickar hålla dem lugna. Jag försöker le förstående till läraren men jag har inte det rätta leendet för killarna får ännu en skarp väsning att de ska lugna ner sig. Två av de äldre tjejerna lockas fram och lite blyga sjunger de en fin sång i flera verser. Pastor Akshey sjunger med oss alla. Love from Jesus bubbles over med rörelser. Vi lämnar barnen och går ut i kvarteren igen. Det är när vi går in i en trång smutsig gränd som John tycker att vår guide Akshey är modig. John är från Göteborg och bor delar av året i Pune med familj sedan över 20 år tillbaka. Han lever aktivt med i systerkyrkans arbete och är mycket välbekant med Indien och med flera av dess baksidor. In här i dessa gränder går man inte säker. Vi har gått förbi flickorna som står en och en till uppåt ett tjugotal i grupp framför dörrarna till de rum där de tar emot sina kunder. Begravningsbyrån Sid4 MISSIONSKYRKAN

5 Inne hos de prostituerade. Märta Ekelund har ett av de prostituerades barn i knät Vi sneglar på dem och de tittar tillbaka och undrar säkert vilka vi är som kommer här och förstör affärerna för dem. Vi följer våra kvinnliga guider in i ett trångt mörkt trapphus, uppför en trappa och kommer in i ett rum stort som ett större vardagsrum hemma. Skivor och tyger avgränsar till tre små rum med var sin säng och i ett hörn finns en litet kök med tvättmöjlighet. Här bor fyra - fem flickor tillsammans och tar emot sina kunder. Barnen hjälps man åt att ta hand om. Och jag funderar -Hur ska jag berätta detta för mina vänner - för församlingen? -Hur tänker man om jag berättar detta? -Så här utsatt naket liv går det att berätta? En av de flickor som bor här säljer inte sin kropp längre utan hon har börjat sälja chai-te i små muggar ute på gatorna runt om där hon bor. Det är kvinnorna i HCCs projekt som har hjälpt och fortsätter stötta henne i detta nya liv. Vi får höra om andra flickor som fått hjälp att flytta härifrån, de köps loss av HCC. I en annan del av Pune finns Home of hope, en plats dit dessa flickor får flytta under en tid. Där har de börjat med att baka oblater, nattvardsbröd, som säljs till kyrkor runt om i Indien och även har nått hit till oss i Sverige. I Missionskyrkan i Finspång använder vi dessa oblater i vårt nattvardfirande. För mig är det en stark berättelse om nytt liv varje gång jag tar emot Artikel ett sådant bröd. För flickorna man jobbar med i projektet vill man att de skall hitta en man att bilda familj med. Vi fick höra berättelser om flera flickor som nu lever i fungerande familjeliv. De trettio-tal flickor man idag har kontakt med är bara en liten del av alla de flickor som lever i denna miljö. För dessa har det inneburit möjlighet till nystart och bättre förutsättningar för deras barn och jag vill tro att deras exempel ger ringar på vattnet av hopp till deras medsystrar. Foto: Göran Hellström En av kvinnorna på Home of hope stansar ut nattvardsbröd. Familjehems center INSTITUT FÖR UTBILDNING STÖD & HANDLEDNING MISSIONSKYRKAN Sid5

6 Program ALLA VÄLKOMNA till samtliga gudstjänster och samlingar December 6 Lör JULSTUGA Servering, Försäljning 7 Sön Gudstjänst med nattvard, Guds rike är nära Ingvar Stenberg 14 Sön Gudstjänst med söndagsskolans julfest, Vi bygger julkrubba. 20 Lör Julkonsert med Finspång Brass 21 Sön Gudstjänst med julens sånger, Ingvar Stenberg, Litet julbord. 26 Fre Cafégudstjänst med doft av JUL, Ingvar Stenberg, Ida Stensér 28 Sön Gudstjänst, Ingvar Stenberg, Barnvälsignelse 31 Ons Nyårsbön, Gunilla Adamsson Januari 4 Sön Gudstjänst, Malena Andersson 6 Tis Jul- och missionsfest 11 Sön Gudstjänst med nattvard, Ingvar Stenberg 18 Sön Gudstjänst, Malena Andersson 25 Sön Gudstjänst, Håkan Rydin 31 Lör Kyrkan och de unga Temasamling med Patric Forsling RPG:s Dagledigträff Samlingar i Missionskyrkan onsdagar kl om inget annat anges i programmet. Före varje samling i Missionskyrkan är det sittgympa i Korpens regi. Den startar kl Har du frågor, kontakta Monica Blomberg VVS Center Se även missionskyrkans hemsida vår verksamhet/rpg F R Å N G O L V T I L L T A K A B Finsp. Glasmästeri t e l Sid6 MISSIONSKYRKAN

7 ALLA VÄLKOMNA till samtliga Gudstjänster och samlingar Program Februari 1 Sön Gudstjänst, Patric Forsling 7 Lör Församlingens årsmöte 8 Sön Gudstjänst med nattvard, Ingvar Stenberg 15 Sön Gudstjänst, Simon Holmström 22 Sön Gudstjänst, Ingvar Stenberg equmenia ung Lotorps Missionshus Tisdagar Nying 7-10 år Onsdagar Scout från 10 år. Tisdagar Missionskyrkan Nying Aktiviteter inne och ute för dig som är 7-10år Fredagar Ungdomssamling i Pingstkyrkan Mars 1 Sön Gudstjänst med nattvard, Ingvar Stenberg 8 Sönd Gudstjänst Johanna Karlsson, Insamling till pastors -och diakoniutbildning i Equmeniakyrkan 15 Sönd Gudstjänst, Åke Hedström Kvällssyföreningen Symöten i Missionskyrkan Måndagar kl ojämna veckor Varje vecka i kyrkan Onsdagar 18: Café Rondellen Söndagar Söndagsskola 3-8år Söndagsklubben 8-13 år. Välkommen till Julstuga i Finspångs Missionskyrka Lördagen den 6 december kl Glögg Grötlunch Kaffeservering med läckra bakverk Lotteri på hemgjorda pepparkakshus Lotterier med många fina vinster Försäljning av Granar, Dörrkransar, Julgodis, Hembakat bröd, Hantverk MISSIONSKYRKAN Sid7

8 Artikel Rapport från en soptipp Vi står i 30 graders värme framför eller mitt i en stor hög som är svårt att identifiera. Högen sträcker sig så långt vi kan se från vänster till höger. Hela blickfånget är bara pappersbitar, plast, gummibitar, bananskal, tepåsar samt arbetande barn och vuxna. Vi besöker Asiens största soptipp strax utanför Mumbai i Indien. Soptippen är c:a 2,3 km lång och 600m bred vilket motsvarar nästan 200 fotbollsplaner. Här arbetar barn,. De arbetar mellan kl 5 på morgonen till ca 10 på förmiddagen med att samla sopor som kan återvinnas. Dessa säljs sedan till uppköpare för en ringa summa. Detta är en del av familjens försörjning där mamma, pappa och syskon hjälps åt att samla så mycket de kan. Här bedriver vår systerkyrka HCC ett arbete med att hjälpa de barn som bor och arbetar här att bryta den onda cirkeln och vilja se en annan framtid än att bo och arbeta på soptippen. Att börja gå i skolan är nyckeln till en bättre framtid Efter arbetet får de som vill komma till HCCs lokal och leka, lära, sjunga och ha roligt. Denna skola pågår till kl 16. Vi går via en rostig ståltrappa upp till andra våningen på något som vi klassar som ett plåtskjul. Trappan är inte konstruerad för oss storvuxna européer utan mer för små barn. Men trots att ingen ingenjör beräknat hållfastheten höll både trappa och skjul. I ett litet rum på ca5x5 meter sitter ett 20-tal barn. Framför dem står en lärare som ger lektioner i Maharati. De visar oss sina ordkunskaper. Därefter övergår de till matematik och visar oss vad de kan i elementär addition. Efter en kort mattelektion blir det sång. Nästan alla sjunger med, även om några är lite oroliga och mer studerar dessa konstiga besökare. Alla är glada som barn är. De vet ju inte om något annat än den miljö de alltid levt i. Verksamheten syftar till att förbereda dessa barn så de inspireras och kan klara av att gå i en vanlig statlig skola. I den miljö de lever i får de inte tillräcklig stimulans eller motivation att gå till skolan. Familjerna har heller inte Sid8 MISSIONSKYRKAN

9 de ekonomiska förutsättningarna att kunna skicka sina barn till skolan. Terminsavgift och skoluniformer är för dyra. HCC försöker hjälpa de familjer som vill så de har möjlighet att skicka sina barn till skolan. Det är inte bara skolavgift och skoluniformer som kostar. När barnen går till en skola kan de inte vara med och bidra till familjens försörjning Just nu driver HCC en skola för barn i åldrarna 4 år och uppåt samt en förskola eller dagis för mindre barn. Ålders- Artikel gränserna tycks dock vara lite flytande. Detta arbete kan verka som en droppe i havet, men varje liten insats hjälper alltid någon. Dessutom hoppas HCC att detta skall ge inspiration till att fler startar liknande grupper. På så vis sprids arbetet likt ringar på vattnet. Göran & Gunvor Hellström Våra konfirmander Varje torsdagseftermiddag träffas ett 20-tal konfirmander i Missionskyrkan i Finspång. Detta är ett ekumeniskt arbete. Tre ledare från Missionskyrkan och en ledare från Pingstkyrkan leder gruppen i undervisning och diskussioner. Vissa helger har de övernattningar istället för att träffas på torsdageftermiddagen. Då finns det tid till mycket umgänge och undervisning. Det konfirmanderna gillar med undervisningen är att den tar upp ämnen man inte pratat om förr. De gillar även att lära sig på ett kreativt sätt. Konfirmanderna har bland annat blivit ledda genom bibelberättelser som de själva fått agera i. Ibland även genom att göra om en bi- belberättelse så den passar modern tid. När man frågar vad det roligaste är med konfirmationen är hela gruppen överens; Fikat, umgänget med kompisarna och diskussionerna. I vår avslutas konfirmationen med ett läger på Östgötagården! Lydia Rydin MISSIONSKYRKAN Sid9

10 Artikel Oskar från Finspång jobbar i Lycksele På höstlovet reste jag och min 14-årige son till Lycksele. Vi reste till inlandskommunen i Umeälvdalen för att besöka äldste sonen Oskar som i somras flyttade dit med sin fru Elina för att tillträda pastorstjänster i Lycksele Missionsförsamling. Oskar har fått tjänst som ungdomspastor och Elina kommer den närmste tiden att arbeta halvtid som församlingspastor. sammans med dem leva ut sin tro. Jag är ute efter att finnas som en vän och medvandrare som man kan tala med och ställa frågor till säger Oskar. Elina säger att ordet längtan har följt henne en längre tid. Längtan har olika dimensioner. Det kan handla om längtan att få krypa upp i soffan med stickningen. Det finns också en andlig längtan Jag vill vara med och göra skillnad. Jag vill få vara med när människor möter Gud för första gången säger Elina. Med den ändamålsenliga kyrkan som utgångspunkt kommer Oskar och Elina att leva ut sina drömmar i den norrländska inlandskommunen. De bor centralt och har större delen av Oskar och Elina möter upp vid flygplatsen och vi åker den halva milen in till samhället. Vi besöker Missionskyrkan som församlingen byggde 1993 tillsammans med ett tiovåningars hyreshus. Församlingen äger hyreshuset som blivit ett populärt boende i samhället. Hyreshuset hjälper också till att finansiera den personal som församlingen anställt. Kyrkan är ljus och trevlig och har bra lokaler för församlingens egen verksamhet och för uthyrning till lokala föreningar och företag i bygden. Oskar ser en utmaning i att möta unga människor och tillsamhället inom 10 min. gångavstånd. Vårt besök i Lycksele är också ett möte med församlingen och pastorernas vardag. På söndagen ansvarar Oskar och Elina för gudstjänst med sång, drama och predikan. På onsdagen är de upptagna i kyrkan hela dagen med träff för daglediga kl 12:00. Där får de nya pastorerna tillfälle att presentera sig och berätta om sina drivkrafter. Samma dag är en aktivitetseftermiddag i kyrkan då man möts i alla åldrar och får syssla med det som man tycker är kul. Några spelar strategispel, eller pingis, andra sitter och pratar, pysslar eller stickar. Jag får lära mig en metod att reparera psalmböcker som spruckit i ryggen. Vi klipper och limmar hela kvällen. Då vi slutar har vi reparerat ett tiotal psalmböcker. När eftermiddagen blivit kväll åker någon iväg och hämtar familjepizzor som smakar gott i den öppna gemenskapen. Vi vänder tillbaka hem berikade av alla nya möten. An-Jo Dannes Golv -logga Sid10 MISSIONSKYRKAN

11 Att bege sig till Indien är ju inte precis som att slungas ut i rymden och landa på en annan planet. Även om mycket förstås är annorlunda. Särskilt för en förstagångsbesökare. Maten visste man ju på förhand skulle bli en utmaning. Dagar och veckor utan brunsås och potatis. Är det ens möjligt? Jamen visst var det möjligt! Inga problem alls faktiskt. Tikka Masala I love it! En annan liten detalj man kände till var ju att Indien inte precis är befolkat i samma grad som Lappland norr om polcirkeln. Människor över- En svensk i Indien allt. Människor, i närmast ofattbar mängd, med behov av att förflytta sig emellanåt skapar en trafikmiljö som inte direkt påminner om en lördagsförmiddag i Finspångs centrum. Fascinerande hur det som till det yttre framstår som rent kaos, ändå har en inre ordning som gör att trafiken flyter på förbluffande bra. Om än med högljudda tutningar och ivrigt gestikulerande och visslande trafikpoliser på strategiska ställen. Även om vi själva inte tyckte att vi kommit till en helt annan planet, väckte vår närvaro ibland reaktioner som i alla fall gjorde att vi kände oss en smula exotiska. Vi har ingen som helst koll på hur många kort som togs på oss i sällskap med en eller flera indiska vänner, förmodligen Artikel just bara för att man tyckte att vi var ganska exotiska. Vi besökte vid ett tillfälle ett zoo, och då är frågan om inte vi väckte större förundran hos de indiska besökarna än djuren bakom gallren gjorde. Om man sen bara kommer en gnutta innanför det olikfärgade skinnet vi har, märker man hur mycket som faktiskt förenar oss. Vi är människor av kött och blod, delar i stor utsträckning samma längtan och har på många områden samma behov. En påminnelse man får i stort sett varje gång man reser. Och ett skäl nästan i sig att börja planera för nästa resa. Håkan Rydin Foto: Göran Hellström Vi sätter färg på din tillvaro Tel: Daniel Nilsson Tel , MISSIONSKYRKAN Sid11

12 Artikel En bild av skolhemmet i Rampurwadi För ungefär 15 år sedan fick vi i Missionsförsamlingen en rapport och en utmaning från en av de internationella arbetare som vår kyrka hade i Indien. Rapporten handlade om ett område några mil norr om staden Aurangabad. Ett väldigt fattigt lantbruksområde där den kyrka som vi hade samarbete med ville starta upp ett utvecklingsarbete av såväl jordbruk, som skola och sjukvård. Utmaningen var att vi skulle bidra ekonomiskt till uppbyggnaden av ett skolhem för pojkar som bodde så långt bort från skolan att det var omöjligt för dom att kunna gå i skola. Missionsförsamlingen antog utmaningen. Under 2001 fick jag förmånen att vid ett besök i Indien besöka Rampurwadi. Då träffade jag familjen Mohanish och Sunita Keskar som skulle leda arbetet i området. Under det besöket hade arbetet med skolhemmet kommit så långt att jag fick vara med och mura den första grundstenen i det som sedan skulle bli elevhemmet. Under åren som gått sedan dess har vi i Missionsförsamlingen årligen samlat in mellan kronor som slussats direkt till driften av skolhemmet. Genom vårt beslut och engagemang har vi inte bara samlat in pengar utan det har också blivit så att vi byggt personliga relationer med Rampurwadiområdet och familjen Keskar m.fl. Det har inneburit att vi under åren har haft besök av våra vänner från Indien och flera från Finspång har besökt Indien. Att nu få möjlighet att på plats se elevhemmet färdigbyggt och i funktion och få bo där några nätter och se den utveckl- ing som det blivit i området var en upplevelse som satte djupa spår. En sak är helt klar nämligen att när vi delar med oss av vårt överflöd kan vi förändra livsvillkoren för många!! I skolhemmet bor mellan pojkar i olika åldrar inackorderade. Familjen Keskar har ansvaret för dom under veckorna med allt vad det innebär med allt från mat, klädvård, hygien och läxläsning. Elevhemmet är uppbyggt precis intill familjens Keskars hus så det är verkligen en storfamilj som lever och fungerar där. Det var härligt att få uppleva pojkarnas livsglädje och deras ansvarstagande om varandra!!! Tyvärr så finns det ju lite språkbarriärer men lek och teckenspråk fungerar alldeles utmärkt!! Med den här resan i färskt minne är det en självklarhet att vi även i fortsättningen vill hjälpa våra indiska vänner med både ekonomi och andra personliga insatser så de kan fortsätta sitt utvecklingsarbete!!! Larseric Ramlöv Foto: Göran Hellström Sid12 MISSIONSKYRKAN