TRENDER I SVENSK AVFALLSHANTERING. Indikatorer och behandling av olika avfallsslag 2018

Transkript

1 TRENDER I SVENSK AVFALLSHANTERING Indikatorer och behandling av olika avfallsslag 218

2 TRENDER I SVENSK AVFALLSHANTERING Indikatorer och behandling av olika avfallsslag 218 Denna rapport har tagits fram av SMED, Svenska Miljöemissionsdata, på beställning och under överinseende av Agnes Willén, Återvinningsenheten, Naturvårdsverket. Författare har varit Åsa Stenmarck och Jan-Olov Sundqvist, IVL Svenska Miljöinstitutet, samt Peter Guban och Louise Sörme, Statistiska centralbyrån. Kvalitetsgranskning har gjorts av Barbara Narfström, Statistiska centralbyrån. Naturvårdsverket 218 Foto omslag: Pixabay Foto inlaga: Wikimedia Commons, Freepik Layout och diagram: Ragnhild Berglund, IVL Svenska Miljöinstitutet

3 INNEHÅLL KAPITEL 1: AVFALLSTRAPPAN STYR PRIORITERINGEN...5 Så tas statistiken fram... 6 Några begrepp som används i rapporten... 7 Lästips och länkar... 7 KAPITEL 2: INDIKATORER VISAR TRENDER...8 Indikatorerna omfattar inte allt avfall... 9 Trappstegsindikatorer...1 Materialåtervinningen ökar och annan återvinning minskar...11 Biologisk återvinning ökar...12 Energiåtervinningen ur avfall ökar...15 Deponeringen av avfall minskar...16 Vi har inte gått uppåt i avfallstrappan...16 KAPITEL 3: BEHANDLING AV AVFALL...18 Mer än hälften av plastavfallet blev energi...18 Farlig kasserad utrustning blev materialåtervunnen...19 Vegetabiliskt avfall blev rötat och komposterat... 2 Blandat avfall gick till energiåtervinning och deponi...21 Bygg- och rivningsavfall gick till konstruktion och deponi

4 Genom att återanvända, exempelvis skänka till och handla i secondhandbutiker, kan vi nå ett högre steg på avfallstrappan. 4

5 KAPITEL 1: AVFALLSTRAPPAN STYR PRIORITERINGEN Målet med lagstiftningen på avfallsområdet i Sverige och EU är att gå från avfallshantering till resurshushållning och att avfallet ska tas om hand som en resurs på bästa sätt. Även om tankarna om kretslopp och återvinning på inget sätt är nya, så var det först i början av 199-talet som olika styrmedel började införas i syfte att styra bort från deponering av avfall till att i stället öka avfallets användning som energi- eller materialresurs. Figur 1: Skiss över Avfallstrappan enligt Sveriges miljöbalk. EU och Sverige använder den så kallade avfallstrappan (figur 1) för att visa prioritets ordningen för avfall. Avfallstrappan går från avfallshantering mot resurshushållning. Den är införd i EU:s avfallsdirektiv liksom i den svenska miljöbalken och anger en prioritetsordning för lagstiftningen och politiken inom avfallsområdet. Prioriteringen innebär att följande ordning ska följas: 1. Förebygga. Enligt avfallstrappan bör vi i första hand se till att skapa så lite avfall som möjligt. Det är det bästa sättet att minska användningen av jordens resurser och påverkan på miljön. Särskilt viktigt är det att minimera mängden farligt avfall. 2. Återanvända. När förebyggande inte är möjligt ska vi i första hand försöka återanvända, till exempel genom att reparera trasiga saker så att de kan användas igen, skänka bort gamla saker eller lämna dem till secondhandbutiker. Även pantflaskor i glas och returpallar som används flera gånger är exempel på återanvändning. 3. Materialåtervinna. När återanvändning inte är möjligt ska vi återvinna materialet. Det gör vi i dag bland annat med förpackningar och tidningar, men också genom kompostering eller rötning av matavfall och trädgårdsavfall (så kallad biologisk behandling). När man materialåtervinner ett avfall kommer det att ersätta en naturlig råvara. 5

6 4. Återvinna på annat sätt. Ett exempel på detta är energiåtervinning. Om vi inte kan materialåtervinna avfallet så ska energin i avfallet utvinnas genom förbränning. När vi energiåtervinner ett avfall sparar vi på ett annat bränsle, till exempel trä eller olja. I den här kategorin ingår också att använda avfall som konstruktionsmaterial och att återfylla. 5. Bortskaffa. Avfall som ska ut ur kretsloppet och som inte kan hanteras på annat sätt går oftast till deponering. Det finns olika deponier beroende på materialets farlighet. I denna kategori ingår också förbränning utan energiåtervinning, markbehandling eller utsläpp av obehandlat avfall i exempelvis vatten. I Sverige förekommer de tre sistnämnda endast i små mängder. Prioritetsordningen i avfallstrappan gäller inte bokstavligt och man kan göra avsteg under förutsättning att det är miljömässigt motiverat och ekonomiskt rimligt. Materialåtervinning innebär att resurser återförs, men den kan endast kompensera för en mindre del av den resursförbrukning och miljöpåverkan som uppstår vid produktion av nya produkter. Därför har förebyggande av avfall högsta prioritet eftersom det många gånger innebär att nya produkter inte behöver tillverkas. Den här rapporten beskriver trenderna i svensk avfallshantering, dels med hjälp av framtagna indikatorer (kapitel 2), dels genom data från statistiken (kapitel 3). Så tas statistiken fram Avfallsstatistiken innehåller uppgifter om uppkommet och behandlat avfall i Sverige. Statistiken rapporteras till EU:s statistikmyndighet Eurostat. Naturvårdsverket och andra beslutsfattare använder också statistiken för att följa upp nationella avfallsmål. De utgör även underlag för nationella beslut om insatser, åtgärder och styrmedel som rör Sveriges avfallshantering. Naturvårdsverket har uppdraget att tillgängliggöra den nationella avfallsstatistiken så att olika aktörer, som myndigheter, privata och kommunala avfallsbolag, forskare och allmänhet, kan använda den. Rapporten Avfall i Sverige, som utkommer vartannat år, ger en sammanfattande bild av den nationella avfallsstatistiken. Dessutom finns den nationella avfallsstatistiken i Statistiska centralbyråns (SCB:s) Statistikdatabas. Statistikdatabasen är gratis att använda och ger möjlighet att ta fram data utifrån olika behov. Avfallsstatistiken omfattar allt avfall som uppkommer och behandlas i Sverige. Avfallsbehandlings anläggningar särredovisar inte avfall som importeras för behandling i Sverige, därför ingår även importerat avfall i statistiken över behandlat avfall. Däremot omfattar statistiken över behandlat avfall inte avfall som uppkommit i Sverige men exporterats för behandling utomlands. Den nationella avfallsstatistiken omfattar inte heller radioaktivt avfall. Kod i avfallsstatistikförordningen 7.4 Plastavfall Avfallsslag i denna rapport 8.A Kasserad utrustning 9.2 Vegetabiliskt avfall 1.2 Blandat avfall 12.1 Blandat avfall från bygg- och rivningsverksamhet Tabell 1: Översättning mellan koderna i avfallsstatistikförordningen (215/22) och vad avfallsslagen kallas i denna rapport. Uppkommet avfall redovisas för olika branscher, där hushållen räknas som en bransch. Redovisningen enligt EU:s statistikförordning (215/22, ibland kallad WStatR efter Waste Statistics Regulation) är fördelad på olika avfallsslag (tabell 1). Varje avfallsslag är en sammanslagning av avfall motsvarande de koder som finns i bilaga 4 i avfallsförordningen (211:927). 6

7 Behandlad mängd avfall redovisas fördelat på avfallsslag på samma sätt som för uppkommet avfall. Dessutom redovisas vilken typ av avfallsbehandling som respektive avfall genomgår. Eftersom Sverige gör mer detaljerade uppföljningar av olika avfallsflöden och typer av behandlingar än vad som krävs för rapporteringen till EU, så tas det fram nationell statistik på en finare nivå än den som redovisas till EU. Några begrepp som används i rapporten I denna rapport används begreppen förbehandling och slutbehandling. Förbehandling innebär sortering, flisning, malning, avvattning och liknande som medför att avfallet omvandlas till andra avfall. Slutbehandling är materialåtervinning, biologisk behandling och förbränning då avfallet omvandlas till andra material, energi, kompost, biogödsel och så vidare, eller deponering (läggs för slutförvaring på en kontrollerad plats) och annat bortskaffande (utsläpp i vatten eller behandling i mark och liknande). Det är skillnad på primärt uppkommet avfall och sekundärt uppkommet avfall. Primärt avfall är avfall som uppkommer vid exempelvis konsumtion och produktion. Sekundärt avfall uppkommer från andra avfall i samband med att de behandlas. Exempel på sekundära avfall är: Aska och slagg som uppkommer vid energiåtervinning ur avfall Felsorterade material, så kallade rejekt, som sorteras ut från rötningsbart avfall, komposterbart avfall och avfall till materialåtervinning och som behandlas genom exempelvis energiåtervinning Lästips och länkar Elander, M., Holmström, D., Jensen, C., Stenmarck, Å., Sundberg, J. (214). Indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering. IVL Svenska Miljöinstitutet och Profu på uppdrag av och i samarbete med Avfall Sverige. IVL Rapport B Elander, M., Holmström, D., Jensen, C., Stenmarck, Å., Sundberg, J., (213). Indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering. Waste Refinery Avfallsindikatorer Vägledning för hur man kan mäta och följa utvecklingen mot en resurseffektiv avfallshantering. Waste Refinery Statistikdatabasen på SCB:s hemsida: På SCB:s hemsida finns också en produktsida för Avfall, uppkommet och behandlat. En samlad rapport över avfallsuppkomst och behandling i Sverige finns i rapporten Avfall i Sverige

8 KAPITEL 2: INDIKATORER VISAR TRENDER I detta kapitel presenteras indikatorer som visar hur resurseffektiviteten ändrats i svensk avfallshantering under de senaste åren. En indikator är något som indikerar något det vill säga visar var på en skala något befinner sig eller åt vilket håll man är på väg. Indikatorer används för att på ett förenklat sätt följa en utveckling, till exempel om uppsatta mål nås eller om införda styrmedel fått önskad effekt. Politiker kan till exempel använda indikatorer som grund vid beslutsfattande och journalister kan använda dem för att kommunicera trender. Indikatorer används också ofta för att följa utveckling över tid eller vid jämförelse mellan länder, regioner, kommuner och företag. Inom området miljö, hållbarhet och resurseffektivitet används indikatorer för att följa upp och kommunicera mål på kommunal, nationell och EU-nivå. Det är viktigt att komma ihåg att indikatorer visar på förändringar utan att i detalj ge förklaringar till deras orsaker. Ofta är verkligheten komplicerad och man väljer ut indikatorer som kan mätas. Förenklingar och schabloner används ofta för beräkning av indikatorer och påverkar i viss mån hur exakt indikatorn visar ett tillstånd. Ofta är inte den exakta nivån viktigt, utan snarare hur indikatorn utvecklas över tid. Syftet med indikatorerna i denna rapport är att underlätta uppföljningen av dagens och framtidens avfallshantering. Målet är att de ska bidra till att Sverige snabbare når en ökad resurseffektivitet i avfallshanteringen. Indikatorerna ger en metod för att mäta och följa upp hur resurseffektiviteten utvecklas över åren. De hjälper till att mäta och förstå i vilken omfattning valda åtgärder och styrmedel bidrar till att nå ökad resurseffektivitet och andra uppsatta mål i avfallshanteringen. Vid beräkningen av indikatorerna har data använts som SMED (Svenska Miljöemissionsdata) 1 tagit fram vid sin produktion av Naturvårdsverkets avfallsstatistik, som publiceras hos SCB 2. De data som redovisas i SCB:s statistik databas är inte alltid på den detaljnivå som behövs för indikatorerna. Avfallstrappan har en central roll för de indikatorer som presenteras här. Indikatorerna ska kunna användas för de olika stegen och visa hur avfallsbehandlingen på varje steg utvecklas och effektiviseras över tid. De kan dessutom användas för att se var en kommun eller hela Sverige befinner sig i avfallshierarkin och hur denna position förändras. Det finns i dag ett stort behov att kunna mäta och förstå hur resurseffektiv vår avfalls hantering är, både på nationell nivå och i våra kommuner. Regering och riksdag har successivt infört allt fler mål, styrmedel och åtgärder för att utveckla avfallshanteringen vilket ökar behovet att kunna följa upp utvecklingen. Avfallsindikatorerna kan delas in i tre grupper: Förflyttningsindikatorer: Dessa speglar avfallshanteringssystemets nivå och utveckling i sin helhet. De ger en övergripande och sammanfattande bild över var en kommun eller hela Sverige befinner sig i avfallshierarkin. Begreppet förflyttningsindikatorer syftar till att åskådliggöra förflyttningar uppåt (eller nedåt) i avfallshierarkin. Trappstegsindikatorer: Dessa beskriver och mäter resurseffektiviteten på varje enskilt steg i avfallshierarkin. De tar hänsyn till avfallsmängder som samlas in för behandling på ett steg i avfallshierarkin, men som i själva verket behandlas på ett annat. Bakgrundsindikatorer: Dessa speglar allt avfall som behandlas på respektive steg i avfallshierarkin alltså både primära och sekundära avfall. Bakgrundsindikatorerna behövs för att beräkna trappstegs- och förflyttningsindikatorerna. De kan även användas fristående eller som indirekta indikatorer för enskilda steg i avfallshierarkin

9 Tanken med indikatorerna är att de ska underlätta uppföljningen av avfallshanteringen i Sverige. De visar hur vi rör oss i avfallstrappan och helst vill vi röra oss uppåt. Indikatorerna omfattar inte allt avfall Avfallsmängderna som ligger till grund för indikatorerna baseras på mängden behandlat avfall enligt den nationella avfallsstatistiken. Följande avfallsslag är dock inte med: Mineralavfall från bygg- och rivningsverksamhet, annat mineralavfall samt jord är inte med eftersom det handlar om stora mängder som varierar mycket mellan åren, vilket försvårar jämförelser. Muddermassor är inte med eftersom de inte bedöms vara relevanta då de största mängderna blir slutbehandlat genom att släppas ut i havet. Mineralavfall från avfallshantering är inte med för att förhindra dubbelräkning, eftersom det är så kallat sekundärt avfall som uppkommer från andra avfall. Gruvavfall är inte med eftersom det gäller stora mängder som varierar mycket med konjunktur läget. Alla behandlingsmetoder är inte heller inkluderade i indikatorberäkningarna. De som har exkluderats är: Förbehandling är inte med för att förhindra dubbelräkning, eftersom avfalls mängderna från förbehandlingen förekommer i de andra behandlingsmetoderna. Lakvatten (alla typer av behandlingar) är inte med eftersom lakvattnet inte har med resurseffektivitet att göra utan är en följd av deponering. Annat bortskaffande är inte med eftersom det främst gäller muddermassor som blir slutbehandlat genom att släppas ut i havet. Indikatorerna är beräknade på summan av farligt och icke-farligt avfall. Om en indikator eller en uppgift gäller enbart farligt eller icke-farligt avfall så anges det. 9

10 Trappstegsindikatorer Här presenteras de så kallade trappstegsindikatorerna för materialåtervinning, biologisk behandling (rötning och kompostering), energiåtervinning och deponering. (De är utförligt beskrivna i de rapporter som nämns i avsnittet Lästips och länkar i kapitel 1.) Trappstegsindikatorerna är, som tidigare beskrivet, utvecklade för att beskriva och mäta resurseffektiviteten på varje enskilt steg i avfallshierarkin eller avfallstrappan. De tar hänsyn till avfallsmängder som samlas in för behandling på ett steg i avfallstrappan, men som i själva verket behandlas på ett annat, till exempel när bortsorterat avfall (så kallat rejekt) behandlas på annat sätt än vad det samlats in för, exempelvis när icke-rötbart avfall sorteras ut ur rötbart avfall och behandlas genom energiåtervinning. Följande trappstegsindikatorer används i detta indikatorsystem: 1. Trappstegsindikatorerna för materialåtervinning och annan återvinning Mängd avfall som materialåtervinns som det material avfallet består av (exklusive rejektmängder) Mängd avfall som materialåtervinns som konstruktionsmaterial, återfyllnad eller deponitäckning (exklusive rejektmängder) Mängd utsorterat material (rejektmängder) från materialåtervinning som energiåtervinns Mängd utsorterat material (rejektmängder) från materialåtervinning som deponeras 2. Trappstegsindikatorerna för biologisk återvinning Andel matavfall som samlas in för biologisk återvinning Mängd avfall som rötas (exklusive rejektmängder) Mängd utsorterat avfall (rejektmängder) från rötning som energiåtervinns Mängd producerad fordonsgas från rötning Total mängd producerad biogas från rötning Andel biogödsel från rötning där näringsämnen nyttiggörs Mängd avfall som komposteras (exklusive rejektmängder) Mängd utsorterat avfall (rejektmängder) från central kompostering som energiåtervinns Andel kompost där näringsämnen nyttiggörs 3. Trappstegsindikatorerna för energiåtervinning Mängd avfall som energiåtervinns (exklusive askor från förbränningen och utsorterade mängder metall) Mängd producerad el per ton avfall som energiåtervinns Mängd producerad värme per ton avfall som energiåtervinns Mängd metall som materialåtervinns ur askan från energiåtervinning Mängd aska från energiåtervinning som återvinns som konstruktionsmaterial Mängd aska från energiåtervinning som deponeras 4. Trappstegsindikatorerna för deponering Mängd avfall som deponeras 1

11 Materialåtervinningen ökar och annan återvinning minskar Kg/person och år FAKTISK BEHANDLING AV AVFALL SOM SAMLAS IN FÖR MATERIALÅTERVINNING Faktisk materialåtervinning Konstruktionsmaterial Energiåtervinning Deponering Figur 2. Faktisk behandling av avfall som samlas in för materialåtervinning (kg/person och år). Beräkningar gjorda för trappstegsindikatorer för materialåtervinning: Mängd avfall som materialåtervinns som det material avfallet består av (exklusive rejektmängder) 216 var indikatorn 34 kg/person och år, 214 var den 29 kg/person. Mängd avfall som materialåtervinns som konstruktionsmaterial, återfyllnad eller deponitäckning (exklusive rejektmängder) 216 var mängden strax under 12 kg/person och år, 214 var den 12 kg/person. Mängd utsorterat material (rejekt) från materialåtervinning som energiåtervinns 216 var värdet 4 kg/person och år, 214 var det 5 kg/person. Mängd utsorterat material (rejekt) från materialåtervinning som deponeras 216 var värdet 12 kg/person och år, 214 var det 8 kg/person. Figur 2 visar hur det avfall som samlas in till återvinning faktiskt har behandlats, när hänsyn tagits till hur olika rejekt har behandlats. Det framgår att både mängden materialåtervinning (där avfallet återvinns som samma material, till exempel papper, metall, glas eller plast) och mängden rejekt som deponerats har ökat. Samtidigt har mängden som används som konstruktionsmaterial (ersätter jord och grus) och mängden som energiåtervinns minskat något. Överlag är detta en positiv utveckling. Möjligen kan den ökade deponeringen ses som en negativ utveckling. 11

12 Biologisk återvinning ökar Procent 7 ANDEL MATAVFALL TILL BIOLOGISK ÅTERVINNING Figur 3. Andel matavfall som samlas in för biologisk återvinning, det vill säga rötning och kompostering (procent). Trappstegsindikatorerna för biologisk behandling delas upp i indikatorer för rötning respektive kompostering. Dessutom finns en trappstegsindikator som visar hur mycket matavfall som samlas in till biologisk återvinning. Figur 3 visar utvecklingen för åren 28 till 216. Indikatorn som visar andel matavfall som samlas in för biologisk återvinning uppgick 216 till 51 procent. Det innebär att 51 procent av matavfallet (exklusive från livsmedelsindustri, jordbruk och fiske) samlades in. 28 var andelen 25 procent och 214 var den 47 procent. Insamlingen till biologisk behandling har ökat under perioden och fördubblats mellan 28 och 216. En förklaring till utvecklingen är att flera rötningsanläggningar (biogasanläggningar) har tagits i drift under denna tidsperiod. 12

13 RÖTNING Kg/person och år FAKTISK BEHANDLING AV AVFALL SOM SAMLAS IN FÖR RÖTNING Rötning Energiåtervinning Figur 4. Behandling av insamlade mängder avfall till rötning när hänsyn tagits till hur rejekten behandlas 214 och 216 (kg/person och år). Beräkningar gjorda för trappstegsindikatorer för rötning: Mängd avfall som rötas (exklusive rejektmängder) 216 var värdet 15 kg/person och år, 214 var det strax under 12 kg/person. Mängd utsorterat avfall (rejekt) från rötning som energiåtervinns 216 var värdet 23 kg/person och år, 214 var det 35 kg/person. Mängd producerad fordonsgas från rötning Mängden fordonsgas som producerats från avfall är en indikator på effektiviteten i biogas anläggningarna. 216 var indikatorn,52 MWh fordonsgas/ton avfall till biogasproduktion, 214 var den,48 MWh/ton. Total mängd producerad biogas från rötning 216 var indikatorn,59 MWh/ton avfall till biogasproduktion, 214 var den,54 MWh/ton. Andel av biogödsel från rötning där näringsämnen nyttiggörs Beräkningen av denna trappstegsindikator har ändrats mellan åren eftersom omfattningen av statistiken har ändrats. Förut omfattade denna trappstegsindikator endast biogödsel från samrötningsanläggningar. För 216 har även rötning på kommunala avloppsreningsverk och industrier inkluderats. Trappstegsindikatorn har beräknats till 83 procent av rötresten för 216, och 82 procent för 214. Med den gamla beräkningsmetoden skulle indikatorn för 216 ha blivit högre. Figur 4 visar hur insamlade mängder avfall till rötning faktiskt behandlats. I förbehandlingen sorteras plastpåsar, papperspåsar och felsorterat material bort. Figuren visar hur mycket av det som samlas in som faktiskt går till rötning och hur mycket av rejektet som behandlas på annat sätt, i detta fall genom energiåtervinning. Mängderna som faktiskt rötas har ökat och rejekt som går till energiåtervinning har minskat. Detta kan tolkas som en positiv utveckling eftersom både mängden producerad fordonsgas och den totala mängden producerad biogas ökar och en stor andel av rötresten nyttiggörs. 13

14 KOMPOSTERING Kg/person och år 6 5 FAKTISK BEHANDLING AV AVFALL SOM SAMLAS IN FÖR KOMPOSTERING Kompostering Energiåtervinning Figur 5. Behandling av insamlade mängder avfall till kompostering när hänsyn tagits till hur rejekten behandlas 214 och 216 (kg/person och år). Även vid kompostering uppkommer ett rejekt av påsar och felsorterade material. När man räknat bort dessa får man dessa trappstegsindikatorer för kompostering: Mängd avfall som komposteras (rejekt borträknat) 216 hade indikatorn värdet 51 kg/person och år, 214 var det 45 kg/person. Indikatorn inkluderar hemkompostering. Mängd utsorterat rejekt från central kompostering som energiåtervinns Indikatorn låg på samma värde 216 och 214: 2 kg/person och år. Andel kompost där näringsämnen nyttiggörs Denna trappstegsindikator hade värdet 1 procent av producerad kompost både 216 och 214. Trappstegsindikatorn omfattar endast kompost från större mer avancerade komposteringsanläggningar. Figur 5 visar utvecklingen mellan 214 och 216. Utvecklingen kan tolkas som positiv, eftersom mängderna till kompostering har ökat, medan mängden rejekt är oförändrad. Det är också positivt att all kompost används på ett sådant sätt att näringsämnena utnyttjas. 14

15 Energiåtervinningen ur avfall ökar Kg/person och år FAKTISK BEHANDLING AV BRÄNNBART AVFALL SOM SAMLAS IN FÖR ENERGIÅTERVINNING Energiåtervinning Konstruktionsmaterial Deponering Materialåtervinning Figur 6. Behandling av insamlade mängder avfall till energiåtervinning när hänsyn tagits till rejekt 214 och 216 (kg/person och år). Beräkningar gjorda för trappstegsindikatorer för energiåtervinning: Mängd som energiåtervinns (exklusive askor från förbränningen och utsorterade mängder metall) 216 hade indikatorn värdet 72 kg/person och år, 214 var det 61 kg/person. Mängd producerad el per ton avfall som energiåtervinns 216 hade indikatorn värdet,36 MWh el/ton avfall till energiåtervinning, 214 var det,35 MWh/ton. Mängd producerad värme per ton avfall som energiåtervinns 216 hade indikatorn värdet 2,7 MWh värme/ton avfall till energiåtervinning, 214 var det 2,4 MWh/ton. Mängd aska från energiåtervinning som återvinns som konstruktionsmaterial 216 hade indikatorn värdet 14 kg/person och år, 214 var det 135 kg/person. Mängd aska från energiåtervinning som deponeras 216 hade indikatorn värdet 37 kg/person och år, 214 var det 34 kg/person. Mängd metall som materialåtervinns ur askan från energiåtervinning 216 hade indikatorn värdet 9 kg/person och år, 214 var det 16 kg/person. Figur 6 visar hur insamlade mängder avfall till energiåtervinning behandlas när hänsyn tas till hur rejekt behandlas. Figuren tar till exempel hänsyn till hur aska och slagg som uppkommer vid energiåtervinningen behandlas genom användning som konstruktionsmaterial och deponering. Figuren visar också att metaller utvinns ur aska och slagg och går till materialåtervinning. Mängderna som faktiskt energiåtervinns har ökat, och mängderna till konstruktionsmaterial och deponering har också ökat något. Indikatorerna om mängd el och värme som utvinns har alltså ökat. Detta beror troligen på att förbränningen är effektivare. Mängden till materialåtervinning, det vill säga utsorterade metaller, har minskat. Denna utveckling kan bero på två saker: att vi har blivit bättre på att vid källan sortera ut metall så det är mindre metall i det avfall som går till energiåtervinning, och att metallpriserna tidvis varit så låga så att det inte har lönat sig att sortera ut metaller. 15

16 Deponeringen av avfall minskar Kg/person och år 3 25 MÄNGD AVFALL SOM DEPONERAS Figur 7. Avfall som deponeras 28, 214 och 216 (kg/person och år). Den trappstegsindikator som beräknas för deponi visar vilken mängd avfall som deponeras. Indikatorn har för 216 beräknats till 11 kg/person och år, och 13 kg/person 214. Figur 7 visar mängden avfall som deponeras 28, 214 och 216. Mängden som deponeras minskar under den redovisade tidsperioden. Vi har inte gått uppåt i avfallstrappan 75 1 Förebyggande Återanvändning 5 Materialåtervinning 25 Biologisk återvinning Rötning 12,5 Energiåtervinning och Biologisk återvinning Kompostering Återvinning av konstruktionsmaterial Deponering Figur 8. Trappstegsvärden som har använts i denna rapport. Figuren är tagen från rapporten Indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering. 16

17 För att kunna göra en sammanvägd bedömning av resurseffektiviteten i avfallshanteringen har de så kallade Förflyttningsindikatorerna tagits fram. Dessa kan vägas ihop till så kallade trappstegsvärden (figur 8). Trappstegsindikatorerna finns beskrivna i en tidigare rapport (Indikatorer för en resurseffektiv avfallshantering, se avsnittet Lästips och länkar i kapitel 1). I korthet är avsikten att kunna göra en sammanvägd bedömning på skalan till 1 av hur resurseffektiv avfallshanteringen är ( innebär att allt avfall deponeras och 1 är att allt avfall förebyggs). För att få fram trappstegsvärdena gjordes vissa antaganden och överväganden. Till exempel antogs en relativt jämn fördelning mellan stegen, vilket syns i bilden. Ingen hänsyn togs heller till att man faktiskt vill deponera vissa avfallsslag (till exempel de som innehåller ämnen som ska fasas ut ur samhället), medan andra avfall som deponeras skulle kunna behandlas på högre steg i hierarkin. Vid utvecklingen av indikatorn diskuterades också en rad olika varianter av denna viktning. Strävan var att hålla indikatorerna enkla och accepterade av en bred målgrupp därför togs beslutet att behålla denna enkla fördelning i stället för att göra komplicerade beräkningar. Procent 5 4 BERÄKNING AV FÖRFLYTTNINGSINDIKATORN Figur 9. Beräkning av förflyttningsindikatorn (procent). En beräkning av förflyttningsindikatorn visas i figur 9. Ingen förflyttning har skett mellan åren 214 och 216, och endast en mycket svag uppgång har skett sedan 28. Detta kan tolkas som att det inte skett några större kliv i avfallstrappan sedan 28. Däremot visar de trappstegsindikatorer som presenterats tidigare i rapporten en positiv trend då effektiviteten ökar i de trappsteg som tagits med i rapporten. 17

18 KAPITEL 3: BEHANDLING AV AVFALL I detta kapitel presenteras hur vissa avfallsslag har behandlats i Sverige åren 21 till 216. Data kommer från Statistikdatabasen på (se under Miljö och Avfall ). I de allra flesta fall är endast slutbehandling av avfallet redovisad. För vissa avfallsslag förekommer förbehandling, det kan till exempel vara blandat avfall där man sorterar ut metall. Mer än hälften av plastavfallet blev energi Ton 25 PLASTAVFALL Övriga behandlingar Materialåtervinning Förbränning med energiåtervinning Figur 1. Total slutbehandling av icke farligt plastavfall, (ton). Datakälla: Behandlat avfall efter typ av behandling och avfallsslag, Statistikdatabasen, SCB. Figur 1 visar att plast främst har slutbehandlats genom energiåtervinning eller material återvinning. Relationen mellan dessa behandlingar har varierat. 214 återvanns en större andel av plasten som material än energi. De övriga åren (21, 212 och 216) var energiåtervinning den vanligaste behandlingsformen, 216 återvanns mer än 6 procent som energi. Övrig behandling (deponering, deponitäckning, förbränning utan energiåtervinning) var mindre än 1 procent under alla åren. Det är viktigt att betona att figuren enbart visar utsorterat plastavfall och alltså inte den plast som ingår i andra avfallsslag, till exempel i hushållens soppåsar. I det som visas ingår både utsorterat förpackningsavfall (från hushåll och verksamheter) och annan plast som sorteras ut vid till exempel byggarbetsplatser och sjukhus. I plastavfallet ingår även mekaniskt bearbetat däckavfall, medan obearbetade däck inte är inräknade. Behandling av plastavfall har ökat från 21 till 216 från drygt 13 ton till över 235 ton, vilket motsvarar en ökning från 14 kg per person till 24 kg. Plastavfall förekommer inte som farligt avfall enligt avfallsstatistikförordningen. Kasserad plast som innehåller farliga ämnen klassas i stället som exempelvis farligt kemiskt avfall när det gäller förorenade plastemballage, eller farligt mineraliskt bygg- och rivningsavfall när det gäller förorenat plastavfall från bygg och rivning. 18

19 Farlig kasserad utrustning blev materialåtervunnen Ton 4 3 FARLIG KASSERAD UTRUSTNING 2 Övriga behandlingar Förbränning utan energiåtervinning 1 Materialåtervinning Förbehandling och sortering Figur 11. Total behandling (inklusive förbehandling) av kasserad utrustning, farligt avfall, (ton). Datakälla: Behandlat avfall efter typ av behandling och avfallsslag, Statistikdatabasen, SCB. Kasserad utrustning som klassificeras som farligt avfall kan vara kylskåp, lysrör, glödlampor, datorer, mobiltelefoner, tv-apparater, gasoltankar, kameror med mera. Det benämns ofta elskrot eller elavfall. Dessutom ingår vissa avfall som inte är elskrot, exempelvis kasserade oljefilter och kasserad utrustning som innehåller freon. I kategorin ingår inte fordon och batterier. Farlig kasserad utrustning förbehandlas och sorteras i hög grad (figur 11). Vid förbehandlingen delas stora delar av den upp i andra avfallsslag. Till exempel sorteras ett kylskåp som bland annat metall, plast och elektronik (som fortfarande klassificeras som farlig kasserad utrustning). Den del som återstår som kasserad utrustning och den del som inte har förbehandlats blir till mer än 9 procent materialåtervunnen. Det kan vara kasserad utrustning som till stor del består av metall. Exempel på detta är oljefilter som kan gå direkt till metallåtervinning efter att filtret har tömts på olja. Ett annat exempel är kretskort som går till materialåtervinning i ett metallsmältverk som är specialiserat på återvinning av elektronikavfall och liknande. 19

20 Vegetabiliskt avfall blev rötat och komposterat Ton 8 7 VEGETABILISKT AVFALL Övriga behandlingar Utsläpp i vatten eller markbehandling Förbränning med energiåtervinning Rötning och kompostering Figur 12. Total slutbehandling av vegetabiliskt avfall, icke farligt avfall, (ton). Datakälla: Behandlat avfall efter typ av behandling och avfallsslag, Statistikdatabasen, SCB. Vegetabiliskt avfall kan vara växtdelar, skogsbruksavfall, avfall från livsmedelsindustrin (till exempel från juice- eller sprittillverkning) och olika typer av slam. Rötning och kompostering var de dominerande behandlingstyperna för vegetabiliskt avfall åren (figur 12). 214 och 216 var andelen för övriga behandlingstyper något större jämfört med tidigare år, exempelvis vegetabiliskt avfall som blev behandlat genom energiåtervinning. Energiåtervinningen gällde i stor utsträckning förbränning av skogs bruksavfall, men även annat vegetabiliskt avfall som havreskal, spannmålsrester och kaffebönskal. Behandlingsformen Utsläpp i vatten eller markbehandling, som endast syns 216, utgjordes främst av avfallsklassade restprodukter från livsmedelstillverkning, till exempel fruktsaft eller blast, som spreds på närliggande jordbruksmark. I statistikproduktionen har detta särredovisats 216, det förekom troligen tidigare men var svårt att fånga upp. Det är viktigt att betona att figuren enbart avser vegetabiliskt avfall enligt avfallsstatistikklassificeringen. Det inbegriper alltså inte vegetabiliskt avfall som ingår i andra avfallsslag, exempelvis restavfall från hushåll (soppåsen) eller animaliskt avfall från livsmedelsproduktion. Det behandlade vegetabiliska avfallet har ökat från ungefär 3 ton (33 kg per person) till 7 ton (7 kg per person) från 21 till 216. Ökningen från 21 till 212 och minskningen till 214 berodde till stor del på svårigheter att tillämpa biproduktprincipen. Tolkningen av siffrorna har varierat, men efterhand har en mer stringent tillämpning använts. Vegetabiliskt avfall förekommer inte som farligt avfall enligt avfallsstatistikförordningen. 2

21 Blandat avfall gick till energiåtervinning och deponi ICKE FARLIGT AVFALL: FRÄMST ENERGIÅTERVINNING Ton ICKE FARLIGT BLANDAT AVFALL Figur 13. Total slutbehandling av blandat avfall, icke farligt avfall, (ton). Datakälla: Behandlat avfall efter typ av behandling och avfallsslag, Statistikdatabasen, SCB. Övriga behandlingar Annan återvinning inklusive deponitäckning och konstruktion Deponering Förbränning med energiåtervinning Blandat avfall kommer från många olika verksamheter. Pappersindustrin och livsmedelsindustrin står för de största mängderna. Energiåtervinning var den dominerande behandlingstypen för blandat icke farligt avfall (figur 13). Andelen blandat avfall som deponerats eller som använts som deponitäckning/konstruktion är lägre 214 och 216 jämfört med 21 och 212. Totalt ökade det behandlade icke farliga blandade avfallet från cirka 2 ton (2 kg per person) 21 till 3 ton (31 kg per person) 212 och har sedan dess varit mer eller mindre oförändrat. FARLIGT AVFALL: FRÄMST DEPONERING Ton 15 FARLIGT BLANDAT AVFALL Figur 14. Total slutbehandling av farligt blandat avfall, (ton). Datakälla: Behandlat avfall efter typ av behandling och avfallsslag, Statistikdatabasen, SCB. Förbränning med energiåtervinning Deponering Förbränning utan energiåtervinning Farligt blandat avfall kan vara kvicksilveravfall från tandvård, produkter som inte uppfyller ställda krav, metallavfall från byggsektorn som är förorenat av farliga ämnen och kablar som innehåller tjära och olja. Farligt blandat avfall har behandlats genom deponering eller förbränning utan energi återvinning. Variationerna mellan åren beror främst på svårigheter att tolka uppgifter i miljörapporterna. Om det exempelvis bara anges kemikalier kan det tolkas både som farligt kemiskt avfall och farligt mineralavfall. Blandat farligt avfall rör sig om väldigt små mängder jämfört med icke farligt blandat avfall. Totalt behandlade man mellan 5 och 13 ton farligt blandat avfall under åren (figur 14). 21

22 Bygg- och rivningsavfall gick till konstruktion och deponi ICKE FARLIGT AVFALL: DEPONITÄCKNING OCH KONSTRUKTION Ton BYGG- OCH RIVNINGSAVFALL, ICKE FARLIGT Övriga behandlingar Förbränning med energiåtervinning Deponering Annan återvinning inklusive deponitäckning och konstruktion Figur 15. Total slutbehandling av blandat icke farligt avfall från bygg- och rivningsverksamhet (som inkluderar mineraliskt avfall), (ton). Datakälla: Behandlat avfall efter typ av behandling och avfallsslag, Statistikdatabasen, SCB. Icke farligt blandat avfall från bygg- och rivningsverksamhet (som inkluderar mineraliskt avfall) är till exempel betong, tegel, klinker och keramik, isolermaterial, gipsskivor, trä och papper. Avfallet blev slutbehandlat främst genom deponitäckning/konstruktionsändamål eller genom deponering (figur 15). Från och med 212 är det små mängder bygg- och rivningsavfall som materialåtervinns, dessa mängder utgörs till stor del av asfalt. För 216 visar diagrammet även blandat avfall från bygg och rivning som behandlas genom energiåtervinning. Det rör sig om ett fåtal anläggningar, och motsvarande kvantiteter har tidigare år klassificerats som blandat avfall (det vill säga inte inom bygg- och rivningssektorn). Således är det ingen reell ökning av energiåtervinning av mineralavfall från bygg- och rivningsverksamhet som avspeglar sig i statistiken, utan en skiftande klassificering av avfall vid datainsamlingen. Det behandlade icke farliga bygg- och rivningsavfallet ökade från 785 ton (8 kg per person) till nästan 1 42 ton (14 kg per person) mellan åren 21 och 216. Det är viktigt att ha i åtanke att relativt stora mängder blandat avfall från bygg- och rivningsverksamhet förbehandlas eller sorteras. Det kan medföra att det sorterade avfallet omklassificeras till ett annat avfallsslag, så att slutbehandlingen i de fallen inte framgår i figuren ovan. 22

23 FARLIGT AVFALL: DEPONI OCH KONSTRUKTION Ton 12 1 BYGG- OCH RIVNINGSAVFALL, FARLIGT 8 Materialåtervinning Förbränning utan energiåtervinning Förbränning med energiåtervinning Deponering Annan återvinning inklusive deponitäckning och konstruktion Figur 16. Total slutbehandling av farligt blandat avfall från bygg- och rivningsverksamhet, (ton). Datakälla: Behandlat avfall efter typ av behandling och avfallsslag, Statistikdatabasen, SCB. I relation till det icke farliga avfallet är de behandlade mängderna farligt blandat avfall från byggoch rivningsverksamhet små. Samma behandlingstyper som för icke farligt avfall dominerar, det vill säga behandling genom deponering eller genom deponitäckning/konstruktionsändamål. Behandlat blandat farligt avfall från bygg- och rivningsverksamhet ökade från 16 ton 21 till 1 ton 212 men minskade sedan till cirka 6 ton 216 (figur 16). Variationerna beror till stor del på att kvaliteten på uppgifterna om bygg- och rivningsavfall har varierat mellan åren, och det är först från 216 som det finns en någorlunda tillförlitlig metod att fånga data för detta avfall. 23