TERLIAN, SAMHÄLLET I URALBERGEN

Transkript

1 Missionskyrkan i Ryssland Svenska Missionskyrkans internationella missionsarbete var under samfundets första år helt och hållet inriktat på Europa eller närmare bestämt det nordiska närområdet: Finland från 1879, Lappland från 1880 och samma år Ryssland (Kronstadt och S:t Petersburg). Arbetet i Ryssland följdes efter hand upp via mission i Ural och Kaukasien. Förutom att verka på den plats de bodde, gjorde missionärerna också predikoresor för att inspirera, stödja och uppmuntra redan existerande evangeliska församlingar runt om i Ryssland. Missionsarbetet präglades av stor ekumenisk öppenhet. Den direkta missionsverksamheten i Ryssland upphörde strax efter ryska revolutionen Från början av 1990-talet har Svenska Missionskyrkan på nytt ett mer organiserat Europaarbete. Detta påbörjades när demokratin infördes i Östeuropa, efter Berlinmurens fall. Genom begynnande religionsfrihet skapades helt nya förutsättningar för evangelisation och mission för kyrkorna i de östra delarna av Europa. Man kan därför säga att vi är tillbaka vid utgångspunkten när vi nu, sedan mer än femton år, samarbetar med kyrkor bl a i Baltikum och Ryssland. Bertil Svensson internationell missionssekreterare TERLIAN, SAMHÄLLET I URALBERGEN BAKGRUND 1882 kom ett önskemål på en själasörjare för den lilla svenskkolonin i Terlian. Den kolonin bestod av några smeder med familjer från Degerfors. Som mest var man ca hundra stycken. Dessa hade inbjudits av ryssar för att hjälpa till med uppbyggnaden av en modern järnindustri i Ural. Efter hand återvände man till Sverige. De flesta kom hem innan världskriget började. Men det fanns några som stannade kvar, framför allt de som gift sig med ryska kvinnor. Än idag finns femte ledet Larsson och Adamsson kvar i Terlian. Missionsförbundet kallade Wilhelm Sarwe till missionär och 1882 åka han med sin familj till Ural och Terlian. Uppgiften var att första hand att arbeta bland svenskarna i Ural, men arbetet kom så småningom att utvidgas till ryssar, tyskar och halvnomader med islamsk bakgrund. Efter lite drygt tio år förflyttades arbete för Sarwes del mer neråt Kaukasien. Första världskriget och den ryska revolutionen satte senare stopp för svenska missionsinsatser. Pastor Jan Erixon har arbetat åren som Svenska Missionskyrkans specielle medarbetare i Ryssland. Framför allt har han arbetat med den Ryska evangeliskt kristna kyrkan. Många resor har gjorts till Ekaterinburg (f.d. Sverdlovsk) i Ural. Vid ett besök av Jan Erixon och en delegation från Missionskyrkan i Terlian 2001 konstaterades att det då inte fanns någon religiös byggnad i samhället. Några år senare beslutade Svenska Missionskyrkan att via Ryska evangeliskt kristna kyrkan stödja ett pionjärarbete i Terlian. Pastorsparet Alexey och Irina Izilanov med sonen Timatfej (och senare Michail) flyttar så till Terlian. Så småningom köps ett hus för att fungera som ett

2 missionshus. Idag har den lilla församlingen i Terlian 15 medlemmar i ett samhälle som har ca 4500 invånare. En stor metallindustri som fanns där är nu nerlagd. För trettio år sedan, när industrin gick för högvarv, då hade samhället invånare. BESÖK I TERLIAN Från olika delar av Sverige strålade en resegrupp samman i Moskva den 8 maj 2008 för att tillsammans resa vidare till Terlian. Gruppen bestod av: Gunilla Svensson från Rudskog utanför Degerfors, vars anfader hade skrivit till dåvarande Missionsförbundet för att få en själasörjare. Göran Pettersson från Skåre, van Rysslandresenär som besökt Terlian förut. Jan Erixon från Älvängen, pastor och medarbetare i kontakterna med församlingar i Ryssland. Lars kallfors, pastor i Johanneskyrkan Åtvidaberg, om stöder församlingen i Terlian med böner och pengar. Vår resa hade två syften, dels att möta svenskättlingar och dels att möta församlingen i Terlian. Möte med svenskättlingar Vi fick möta Vasiljev Larsson, en ung flicka Adamsson, en Vera med mera, samt Maria Larsson, den äldste av svenskättlingarna som är kvar i livet. Hon hade suttit i sitt gamla hus i två dagar och väntat utan att vi visste om det. Det vi visste var att hon hade flyttat in till staden Beloretsk men Göran Pettersson lyckades till sist spåra upp henne innan han for vidare i Ryssland. För Gunilla Svensson betydde dessa möten särskilt mycket. Skolan i Terlian Den som har undersökt och gjort en utställning om svenskarna är folkskolläraren Boris. Han visade tillsammans med rektorn Nikolajev en utställning om detta samt om skolan och samhället. De hade också samordnat våra möten med svenskättlingarna. Boris och Gunilla utbytte mycket information med varandra. Det beslutades att försöka knyta skolkontakter mellan Degerfors och Terlian. Missionshuset i Terlian Besöket i Terlian började med en gudstjänst. I ett fullsatt missionshus gavs hälsningar från Sverige av oss alla fyra. Tackord fick vi av Terlians pastor Alexey och av biskopens utsände från Ufa. Efter gudstjänsten blev det mycket samtal kring ett dukat matbord. Att lära sig namn och rätt uttal var inte så lätt när och varannan heter Alex, Alexander, Alexey. Kvällen avslutade med grillspett och härlig samvaro i utkanten av Terlian vid en vacker sjö. På söndagen firade vi återigen gudstjänst varvid Jan Erixon och Lars Kallfors fick predika innan Alexey avslutade med att berätta hur han och Irina känt kallelsen att flytta till Terlian. De har nu köpt ett hus och detta samhälle ska förbli deras hem. Vi bad för varandra och lovade att be för varandra även i fortsättningen. Vi ska försöka sända böneämnen till varandra via en kontakt som vi fått. När vi skiljdes åt från vännerna i församlingen var det med glädje för vi visste att vi måste ses igen. Lars Myggan Kallfors

3 Pastor Alexey med Timatfej och Lars Kallfors Här bodde flera generationer Larsson tills alldeles nyligen Skolans utställning om svenskarna i Terlian

4 Missionshuset i Terlian Möteslokalen i Terlian

5 Pastorsfrun Irina Gudstjänst i Terlian Vasiljev Larsson, Terlian och Gunilla Svensson, Degerfors