för O min Gud, du fann mig! Öppningspsalm: Och kan det vara Ord: Charles Wesley Musik: Thomas Campbell

Transkript

1 INTERNATIONAL PRISON CHAPLAINS ASSOCIATION inbjuder till Världsböndag för fängelsesjälavård 25 augusti 2012 Under 2008 beslutade IPCAs styrelse att bjuda in till en speciell dag för bön för fängelsesjälavården världen över. Datum för böndagen beslöts att alltid vara 25 augusti, IPCAs födelsedag. Varje år utarbetas ett program för böndagen av en av regionerna. Första gången böndagen firades var 2009, med ett program från IPCA Afrika, följt av IPCA Europa 2010 och IPCA Nordamerika Ikonen, Petrus frigiven från fängelset, är speciellt vald för IPCAs världsböndag. Jesper Neve målade den och gav IPCA full äganderätt. Årets program kommer från IPCA Asien. Öppningspsalm: Och kan det vara Ord: Charles Wesley Musik: Thomas Campbell Och kan det vara, så att jag skulle få ett intresse för Frälsarens blod? Dog han för mig, som orsakade hans smärta, För mig, som Honom till döden sände? Fantastiska kärlek! Hur kan det vara, att Du, min Gud, skulle dö för mig? Fantastiska kärlek! Hur kan det vara, att Du, min Gud, skulle dö för mig?' Ett mysterium det är: den Odödliga dör: Vem kan tolka Hans märkliga plan? Förgäves den förstfödde serafen försöker att ljuda den gudomliga kärlekens djup. Allt är nåd! Låt jorden tillbedja, Låt änglars sinnen ej längre undra. Allt är nåd! Låt jorden tillbedja, Låt änglars sinnen ej längre undra. Han lämnade sin Faders tron ovan Så fri, så oändlig Hans nådtömde sig själv på allt utom kärlek, och blödde för Adams hjälplösa färd Allt är nåd, omedelbar och fri, omedelbar och fri. För O min Gud, du fann mig! Allt är nåd, omedelbar och fri, för O min Gud, du fann mig! Länge min ande var fången, starkt bunden i synd och naturens makt; Ditt öga spred ett skyndande ljus- Jag vaknade, fängelsehålan flammade med ljus; Mina kedjor föll av, mitt hjärta var fritt, Jag steg upp, gick ut och följde Dig. Mina kedjor föll av, mitt hjärta var fritt, Jag steg upp, gick ut och följde Dig. Fortfarande den lilla inre röst jag hör, den viskar alla mina synder är förlåtna; Det försonande blodet är nära, släckte all fientlig himmelsk vrede. Jag känner hans sår som livet gett; Jag känner Frälsaren i mitt hjärta. Jag känner hans sår som livet gett; Jag känner Frälsaren i mitt hjärta. Ingen fördömelse nu jag fruktar; Jesus, och allt i Honom, är mitt; Levande i Honom, mitt levande Huvud, och klädd i gudomlig rättfärdighet, Kraftfull jag närmar mig Evighetens tron och gör anspråk på Kronan, genom Kristus, min egen. Kraftfull jag närmar mig Evighetens tron, och gör anspråk på Kronan, genom Kristus, min egen

2 Första läsningen: Jesu sju ord på Korset. Alfred Edersheim, från The Life and Times of Jesus The Messiah 1 "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." I det ögonblick då den djupaste förnedringen av Kristus mänsklighet, spränger det gudomliga ljuset fram som mest. Under kampen mellan Guds rike och mörkret, mellan Kristus och Satan, Jesus minns den gudomliga nåden och ber för dem som ska korsfästa honom, och därmed erövrar den erövrade helt. Det första och det sista av hans uttalanden att börjar med "Fader". Inte bara martyrer har lärt av honom att be som han gjorde, utan alla kan komma till tro och gemenskap med Gud som "Fadern" och kan känna orubbligt förtroende, om inte obruten glädje, i absolut tillit. 2 "Amen säger jag till dig, i dag med mig skall du vara i paradiset." Tjuven bad: "Herre, tänk på mig, när du kommer i ditt rike." Den botfärdiga hade talat om framtiden, Kristus talade om "idag. "Den botfärdiga hade bett om att det messianska kungariket som skulle komma, Kristus förmedlade löftet till honom att han skulle vara med där i de välsignades boning. Kristus gav honom den djupaste, klokaste, mest älskvärda andliga grunden, tro i själen: syndernas förlåtelse, och ett himmelrike öppet för alla troende. 3 Han sade till sin mor: "Kvinna, se din son." Sedan sade Han till lärjungen: "Se din mor." Än en gång ser vi Hans gudomliga lugn, Hans fullständiga förbiseende av sig själv och Hans mänskliga omtanke om andra. När de stod under korset, överlämnade han sin mor att den lärjunge som Han älskade. Nu äntligen var allt som rörde dem jordiska delen av hans uppdrag slut. Nu hade Han gjort klart den sista förberedelsen av kärlek beträffande de närmast honom. Den mänskliga aspekten av hans arbete var slutfört. 4 "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" Dessa ord, ropade med hög röst i den extrema själsvånda, markerade kulmen och slutet av den lidande Kristus, Guds tillbakaträdande, och den Lidandes upplevda ensamhet. Inte bara naturen upplevde tre timmars mörker, även Jesus gick in i mörkret: med kropp, själ och ande. In i detta obegripliga mysterium som Hans lidanden innebar, vågar vi inte, och som vi faktiskt inte kan, komma in i. Ändå hjälper Kristus uppoffrande, ställföreträdande, försonande och förlösande sätt att dö, oss att förstå Kristi sinnelag och känsla av total övergivenhet av Gud i den sista stunden på korset. Han dog som en fördömd representant för människan. 5 "Jag törstar." Genom att veta att allt nu var klart, att Skriften skulle uppfyllas, uppstod den Lidande på andra sidan. Den mest fruktansvärda aspekten av synden Han fick bära och Guds övergivenhet var förbi; förekomsten av den enbart mänskliga aspekten av lidandet verkar vara början till slutet. Han kunde och ville ge efter för kroppens fysiska behov. Genom att acceptera förfriskningen som erbjuds honom, visade Herren slutliga i sin passion, och omedelbart därefter överlämna Han sig till att "smaka döden för varje människa." 6 "Det är fullbordat." Orden väcker högtidliga tankar. Fyll våra

3 hjärtan med en sådan kärlek att vi aldrig skulle göra något av hämnd, eller förlora humöret med dem omkring oss. Hejda våra tungor när vi frestas att tala illa om andra. 7 "Fader, i dina händer lämnar jag min ande." Jesus är tillbaka i medveten gemenskap med sin Fader. Hans sista rop "med hög röst," var inte likt en döendes rop. Det var inte döden som närmade sig Kristus, men Kristus döden. Kristus mötte inte döden inte som erövrad utan som Erövraren. Han "böjde huvudet och gav upp andan", början av hans seger. Dessa ord, för kyrkan, är en fråga för den djupaste tacksamheten. Efter detta har Hans folk kunnat säga dem. Dessa var de sista orden i en Polykarpus, en Bernard, Huss, Luther och Melanchthon. Även för oss kan de vara som den starkaste och mjukaste vaggvisa. Han uttalade dessa ord för vår räkning, så att vi kan uttala dem efter honom. Andra läsningen: Jonathan Edwards, från Resolutions 1 Herre Gud Allsmäktig, Vi förstår att vi inte kan göra något utan din hjälp, så vi ber att vi genom din nåd ska kunna förverkliga din vilja. Ge oss nåden att göra vad ger mest ära och pris åt dig, glädje och framgång för oss, och liv och kärlek till andra. Hjälp oss att använda våra dagar, spendera vår tid på ett klokt sätt, leva våra liv med kraft medan vi fortfarande andas. 2 Gör oss ödmjuka i vetskap att vi är syndare; när vi hör om andras synder, hjälp oss att inte se ner på dem med stolthet, utan ärligt se på oss själva och bekänna våra egna synder för dig. Vi lovar att på allvar berätta om allt vi längtar efter för dig, att förklara våra vägar för dig och öppna våra själar - alla våra synder, frestelser, svårigheter sorger, rädslor, förhoppningar och önskningar - och ber om Din hjälp. 3 När vi går igenom svårigheter och prövningar, påminn oss om helvetets smärtor, som du redan har räddat oss från. Efter umbäranden, hjälp oss och visa oss hur vi blir bättre och klokare. Låt människor komma i vår väg som behöver vår hjälp, och ge oss medkänsla och generositet för dem vi möter. 4 Tack för evangeliet och för hoppet om härligheten. Hjälp oss att leva i ljuset av dessa sanningar varje dag i våra liv, så att när vår tid att dö kommer, att vi litar på att vi vilar tryggt i dig, och du då förhärligas i oss. I Kristi namn, Amen Förbön för fängelsesjälavården

4 Vi ber för alla intagna i överfulla fängelser, för dem som lider av hunger och sjukdomar, för män och kvinnor fängslade långt hemifrån, som saknar sina nära och kära, och för dem som kommer att utvisas efter avtjänat straff, - Herre, hör vår bön. Vi ber för fängelsepersonal, Herre, hjälp dem att betrakta intagna med mänsklig värdighet, ge dem tålamod och kärlek, ge dem mod och skydda dem från frestelser att korrumperas, Vi ber för familjerna till de fängslade, föräldrar vars söner och döttrar är i förvar, barn vars föräldrar har tagits ifrån dem på grund av brott och narkotikamissbruk, Vi ber för de livstidsdömda, särskilt dem som fick sitt straff tidigt i livet, ge dem sinnesro att acceptera saker som de inte kan förändra, mod att förändra det de kan, och förstånd att se skillnaden, Vi ber för fängelsepräster och fängelsediakoner över hela världen, att dela din kärlek och upprättande rättvisa, ge dem styrka och mod, öppna deras ögon och hjärtan, hjälp dem att vara modiga och kloka, Vi ber för kriminalvårdens chefer, ge dem vishet och skydda dem från allt begär efter personlig makt, led dem i deras ansvar för sina kriminalvårdare, och hjälp dem ge kärlek och hopp för dem som bor i fängelserna de ansvarar för, Vi ber för (lokala behov att nämnas): Vi ber för IPCA Worldwide med sina sex regioner, för IPCAs president och de regionala företrädarna, att de skall vara lyhörda för de regionala behoven, välsigna dem alla i det åtagande som de bekräftade när de valdes. Herrens bön: Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden. vårt dagliga bröd giv oss idag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen. Slutpsalm: O store Gud Original: Carl Boberg O store Gud, när jag den värld beskådar, Som du har skapat med ditt allmaktsord, Hur där din visdom leder livets trådar, Och alla väsen mättas vid ditt bord. O store Gud! O store Gud! O store Gud! O store Gud! När sommarvinden susar över fälten, När blommor dofta invid källans rand, När trastar drilla i de gröna tälten, Vid furuskogens tysta, dunkla rand;

5 När jag i bibeln skådar alla under, Som Herren gjort se n förste Adams tid, Hur nådefull Han varit alla stunder, Och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid; Tack store Gud! Tack store Gud! Tack store Gud! Tack store Gud! När slutligt alla tidens höljen falla, Uti åskådning byter sig min tro, Och evighetens klara klockor kalla, Min frälsta ande till dess sabbatsro; Fängelsekyrkan i Thailand Sedan 1991 besöker ett team från Thoeng District Prison Ministry Chiangrai, Thailand, och ett team från Chiangrai Second Church District, Kristi kyrka i Thailand, ledd av Rev Dr Sirirat Pusurinkham, ordförande för fängelsesjälavården för Kristi kyrka i Thailand och ledamot i styrkommittén i IPCA, våra bröder och systrar i Kristus vid Thong District-fängelset. Genom nattvard, lovsång, dop, Bibelundervisning och bön, betonar kyrkan glädje och kärlek att vara i en relation med Kristus. Gruppen undervisar om moraliska värderingar och etik och uppmuntrar fångarna att få högre utbildning. Många fångar är aktiva unga vuxna, som hungrar efter kunskap och personlig utveckling. De läser böcker, lär sig hantverk och andra färdigheter som handel och lär sig spela musikinstrument. De fortsätter att växa sig starkare i sin tro varje dag. Fängelsekyrkan bidrar till att utbilda kristna ledare som önskar studera teologi. Sedan starten har den kristna fängelsekyrkan vid Thoeng District-fängelset sett hundratals nya kristna fångar friges från fängelse på grund av sitt goda beteende, goda samhällstjänst och höga etiska nivå på allt de gör. Många av dem vittnar nu i sina egna samhällen om hur Kristi kärlek omvandlat dem. IPCA Asien har medlemmar i Bangladesh, Hong Kong, Indien, Indonesien, Japan, Korea, Malaysia, Myanmar, Nepal, Pakistan, Filippinerna, Singapore, Sri Lanka, Taiwan och Thailand. I styrelsen för IPCA Worldwide representeras IPCA Asien av Sirirat Pusurinkham, Thailand och Arthur Wilson, Pakistan.