DET GÅR AN. Libretto. Maria Sundqvist. För Operaverkstan och Läckö Slott. Version

Transkript

1 DET GÅR AN Libretto Maria Sundqvist För Operaverkstan och Läckö Slott Version

2 ROLLISTA VIDEBECK Akt 1: KAPTEN KARLSSON MOSTER ULLA DALKULLOR: ANNA, FRIDA, VERA SKÄNKJUNGFRU JOSEFINA BÅTSMAN KALLE BARON MÖRCK BARON STJÄRNE BARONESSA MÖRCK BARONESSA STJÄRNE KYRKOHERDE PALM SKÄNKMAMSELL MARIA ANNETTE NÅGRA BARN, DÄCKJUNGFRU MARGIT, Akt 2: ENSEMBLE: SAROR/FÖNSTER/ BRÖLLOPSFÖLJE/ BEGRAVNINGSFÖLJE/ KYRKTORN VÄRDSHUSVÄRD LINDHOLM DRÄNGEN HANS JUNGFRUN LINNEA UPPASSERSKAN SIGGAN NÅGRA BARN 2

3 AKT 1 Scen 1 Landgången dras in och ångbåten Yngve Frey lägger ut. En skön torsdagsmorgon i juli. Ångbåtsvissla KAPTENEN Främmande från bord! Någon springer av, landgången dras in ALLA Främmande från bord! BÅTSMAN KALLE Kliv försiktigt! En tydlig klassindelning syns med pöbeln på fördäck och överklass på akterdäck eller salong. Sara spanar efter moster. Albert spatserar och röker cigarr. BARON STJÄRNE Tiden för avfärd är redan slagen! BARN 1/ tal?/ Mitt kängband har lossnat! BARN 2/tal?/ Jag tappade min handske i sjön! BARONESSORNA Så, så! KAPTENEN Båten har lagt ut! BARONESSA MÖRCK Oh, jag måste sitta! BARONESSA STJÄRNE Akta min hattask! JUNGFRUR vinkar Farväl! vinkar, troligen på fördäck Farväl för den här gången, Stockholm! Ev. ALLA vinkar Farväl! 3

4 KYRKOHERDEN Jo, som sagt, jag ska hem till Västergötland och förrätta vigsel BARON MÖRCK Jag ska också söderut, men det betyder inte hem för mig utan bort. BARON STJÄRNE Så går det, den ene reser upp, den andre ner. KYRKOHERDEN Så länge en har hälsan, är det hälsosamt att fara fram och åter. Jag har biljett till salongen. går ner BARNEN Jag är hungrig! BARONESSORNA Så, så. DALKULLOR ropar mot land Glöm inte skriva! MOSTER ULLA kommer springande på kajen, viftar med näsduken Sara!! Sara!!Jag måste med båten! DALKULLOR Stopp! Vänta på damen här! Moster! Mitt ressällskap! BARONERNA Förgäves, det är för sent min fru. BARONESSORNA + ENSEMBLE För sent! MOSTER En ung flicka kan inte resa ensam! först högt Moster! sedan kvävt för att inte väcka uppmärksamhet Moster! Albert, välklädd och med stiliga mustascher, står på fördäck, bland de mindre bemedlade och ser mostern missa båten. Går mot akterdäck och kapten för att göra denna medveten om misstaget. När han närmar sig stöter han på Baron Mörck och Stjärne, de skojar hjärtligt med honom 4

5 BARON STJÄRNE Har inte sergeanten köpt salongsbiljett till denna resa? En sån här vacker sommardag tänker jag att salong, fördäck eller akterdäck kan kvitta. BARON STJÄRNE Kan passa för en ung, slank krigare som sergeanten! Haha! Jo, frun där på kajen har missat båten och jag vill gärna göra kapten uppmärksam på det! Så illa både för henne och den unga damen där, som verkar vara hennes sällskap. BARON MÖRCK Den unga damen behöver nog räddas. Haha! Vilken tur att sergeanten och hans biljett placerat sig så väl idag att han kan stå till tjänst för denna (tvekar om vad han ska kalla henne) mamsell? Scen 2 Albert hos kaptenen Albert, på kaptensbryggan, påkallar kaptenens uppmärksamhet på mostern Kapten! En försenad resenär! Se damen där! Går det att slå back? KAPTENEN Det är försent, min bäste sergeant! BARONERNA Försent! Jag vet vad jag kan göra! iakttar Sara som smyger åt sidan och byter huvudbonad Vad gör hon? En nätt liten hatt för mamseller får ge plats åt en jungfrus silkesschalett? Vem är hon? En mamsell som förvandlas till jungfru? Mamsell eller jungfru? Varför bytte hon hatt? Mamsell med hatt, men utan beskydd blir till jungfru i silkes-schalett. Med andra jungfrur på fördäck, kan hon nu resa hela Mälaren fram, utan moster, utan hatt och, framför allt, utan skvaller! Vem är hon? Mamsell eller jungfru? Vem är jag? Inte soldat. Inte officer. Inte sämre folk och inte heller bättre. Vem är hon? Till kaptenen Ursäkta, kapten, vem är den unga damen med skär schalett på fördäck? 5

6 KAPTENEN tittar på en lista Enligt respasset heter hon Sara Videbeck och är glasmästardotter från Lidköping Glasmästardotter Scen 3 Dalkullornas visa/trio Folksamling med jungfrur, dalkullor och maskinister. Dalkullorna bjuder ut tagelringar DALKULLORNAS VISA Köp ringar, köp minnen. Tagelringar, svarta, vita, gröna, röda, med namn och minnesord. Jag vet vad jag kan göra! Vad kostar den? Sara står mitt ibland dem, väljer ring. DALKULLAN 6 skilling. Det skära huvudet nickar bifall, varpå en liten börs tas upp ur kapotten. Kan du ge mig tillbaka 6 skilling på denna? DALKULLAN Sex skilling i löst? Ack, söta jungfrun det har jag visst inte, men köp gärna två ringar av mig, så går det jämnt till 12 skilling. Köp! köp! Ja behöver bara en! Sergeanten ner på däck med två elastiska skutt, stiger fram Tillåt, mamsell, tillåt, att jag köper de där två tagelringarna av den stackars dalkullan. Sergeanten köper ringarna. Den skära tittar litet förundrad på militären. Han ger henne ringen. Var så god, tag och behåll den. Jag själv behåller den andra. tar emot ringen och släpper den i sjön med flit Hoppsan! Prosit sergeant! 6

7 Albert går till den motsatta relingen och kastar även den andra tagelringen som han redan satt på sitt eget finger, i sjön. Hoppsan! Ser du, jag har också kastat min ring i sjön. Det var det bästa vi kunde göra. ler Är ringen i sjön? Jag hoppas en gädda redan har slukat honom. Min tog en stor abborre. När nu gäddan slukar abborren, så kommer ändå de bägge ringarna att ligga (viskande) under samma hjärta! Albert kastar cigarrstumpen. trampar på den Hoppsan! vänder sig tvärt bort utan att svara, och blandar sig med de övriga jungfrurna. Prosit junker! Varför tala om hjärta? Och på däck! Så må fan ta henne! Sergeanten går ner till matsalongen. Scen 4 Dålig smörgås KYRKOHERDEN Jaja men, magen är orolig på Mälaren. Porter eller portvin? SKÄNKJUNGFRU JOSEFINA Ta båda, herr pastorn! För sig själv Vissa mår illa både av vad de äter och vad de låter bli att äta. ev. plingar Albert på skänkjungfrun Vad får det lov att vara, herrn? Smörgås med salt kött på! Och det genast! SKÄNKJUNGFRUN Kommer fram med det begärda på en bricka; på knäckebröd. Var så god, herrn. 7

8 Åt helvete med sina smörgåsar! Knäckebröd!! Jag vill ha på franskt bröd! SKÄNKJUNGFRUN Kommer fram med det begärda på en bricka; smör på utsidan av brödet. Var så god, herrn. Ska jag gapa över ett helt bröd, tror hon? I Stockholm har man det vettet att klyva franska bröd och breda smör på vardera halvan. Skänkjungfrun går åter tillbaka, tar en kniv och börjar klyva smörgåsen. Nu är ju smöret på utsidan? Klyv det, och bred smör på vardera insidan! Tag ett nytt bröd! ändrar sig Kasta bort alltihop, jag är inte hungrig! Här är pengar; jag har ju beställt dem! Albert betalar SKÄNKJUNGFRUN. Tack, herrn. För sig själv Till att vara förnäm! Scen 5 Ilandstigning Ångvisslan ljuder, sergeanten går upp på fördäck och ser landgången läggas ut, passagerare går iland. Han märker, ett litet stycke ifrån sig, det skära huvudet se upp emot den lilla staden med tindrande ögon. Vad jag tycker om den här lilla staden! När man kommer närmare in, är det verkligen fint! Det är helt annat än Stockholm. vänder sig otvunget till Sara Vi går i land, kom! Här på ångbåten ska man nu langa in ved och annat krångel. Nere i matsalongen är det också ruskigt! Jag vet ett bra ställe! Ja. Frukost skulle kunna smaka nu. Sara låter Albert ta henne under armen och de går vinglande iland på den äventyrliga bron, landgången. KALLE Försiktigt, kliv försiktigt. 8

9 Scen 6 Lidköping är vackrare Flera resenärer går iland och beskriver sjungande den lilla staden. Saras omkväde: Lidköping är vackrare., KÖR Detta är Strängnäs! Jag ser! Det är fint, men Lidköping är vackrare. KYRKOHERDEN Domkyrkan syns på långt håll, dess torn behärskar hela Sörmland. DALKULLORNA Upp ifrån sjön går krokiga, smala gränder som slingrar över backar. BARNEN Mor, har de kringlor här? BARONESSORNA Nej, det är i Södertälje! Strängnäs är ganska trevligt. Allt är utan anspråk. Jag ser det är fint. Men Lidköping är vackrare. BARONERNA Det rödrutiga skolhuset gör genom sin höjd ett avbrott ifrån de liderformiga rucklen. KYRKOHERDEN Biskopshuset antyder en högre värld. DALKULLORNA Snabbt för henne att få ressällskap! Se vilken stilig sergeant! BARONESSORNA Åh, vilka krokiga gator! DALKULLORNA Sån tur att moster inte hann med! Husen tillhör skutskeppare, glasmästare, borstbindare, fiskare. kastar glada blickar omkring sig Jag ser, så fint! Men Lidköping är vackrare. 9

10 viskande Här bor den rika färgaren, som även håller restaurang. Vi skall få se hur snyggt de har. De går in på värdshuset och sätter sig vid bordet. Scen 7 Lägga bort titlarna SKÄNKMAMSELL MARIA Stekta morkullor - färsk lax - Låt så vara; men låt det gå fort. Och ett par glas körsbärsvin. Ensamma i rummet, Sara tar av sig schaletten och sina handskar. Hon sitter inte förlägen på tu man hand med sin sergeant. TYSTNAD Hon bryter av en liten lavendelkvist ur en kruka i fönstret, gnuggar den mellan händerna och luktar sedan på sina fingrar med välbehag. Mmm, lavendel! Sergeanten, för att inte vara sysslolös, bryter av ett blad geranium och gör därmed för sin del på samma sätt. Nyser. Det där var geranium! De blir avbrutna då skänkmamsellen kommer in med det beställda. SKÄNKMAMSELLEN Då ska vi se! Varsågoda! Sergeanten tar sitt glas körsbärsvin Skål på resan! Sara tar utan omständigheter sitt glas, nickar Tack! Jag tänkte Det är förargligt att inte veta vad man skall kalla varann skulle vi inte kunna kalla varann till exempel du - så länge vi äter åtminstone Du? Ja, det må vara hänt. Sara heter jag. Sergeanten blev som en ny människa, sedan denna sten fallit ifrån hans bröst; han steg omkring i rummet, blev dubbelt otvungen, glad och förekommande. 10

11 Albert. Ännu en skål, sergeanten lättad och glad. De börjar äta. Sergeanten som, åtminstone i avseende på fasonerna känner sig överlägsen, är lycklig av denna känsla. Ett vackert rum! Och se en så galant dragkista. Är det valnöt eller ek? Nej, det är visst polerat päronträd. Sergeanten, osäker, utbrister istället Minsann! Bred och förgylld ram kring spegeln! Men det är omodernt; Nu ska det vara mahognyram. Mahognyram?! Jag vet vad som är bättre! Glas av smalt, klart kronglas; strimlor, som blivit över sen man skurit rutorna. Dem sätter man ihop till hela ramar och lägger målat papper under. Då blir det så att man speglar sig i själva spegeln, men på ramen ser man för sitt nöjes skull. vet inte vad han ska svara Bästa Sara, låt mig beställa hallon och grädde! Han går ut och beställer hallon. I samma ögonblick smäller signalskottet från ångbåten Scen 8 Sara betalar för sig stiger upp och sätter på sig handskarna Se så, ge hallonen återbud. Bästa Sara, sitt! Hallonen kommer genast, nog hinner vi dit ner till stranden. sätter på sig schaletten och drar upp en näsduk, varur börsändan sticker fram Nej, nej! Precis är bäst att vara. Fråga vad det kostar? Vad? Det är jag, som Fort, fort! Sara går själv fram till disken Hur mycket har det kostat? SKÄNKMAMSELLEN En riksdaler, 24 skilling. 11

12 tar upp ur sin silkespung Här, kära mamsell, 10, 20, blir 36 skilling för min räkning: det gör hälften. Adjö! Hon nickar vänligt men överlägset åt uppasserskan, som burit in. Sergeanten, blek, stammande Me..me..me.., det var ju jag som skulle var ju jag som skulle bjuda SKÄNKMAMSELLEN Me me men det var ju han som skulle bjuda Sara Videbeck är redan i dörren. Albert lägger sina 36 skilling, biter sig i läpparna av förargelse och går ut efter henne. Sara visar att sergeanten kan få ta henne under armen. Tack för att du tog med mig till det utmärkta stället! med grämelse Inget att tacka för. Du betalade ju själv! Jo, du skall ha stort tack: jag var hungrig. Bra folk här vart man vänder sig: och den här staden heter STRÄNG-näs? Den är väldigt trevlig. Men Lidköping är vackrare? KALLE Försiktigt, kliv försiktigt! Scen 9 Eftermiddag på båten Mellanakts musik? Yngve Frej lägger ut från Strängnäs. Större delen av det bättre folket herrarna, fruarna och barnen har gått ned i salongen. Några par sitter på akterdäcket, men inte just i livligt samtal, fast inte heller alldeles sovande, dock i full ouppmärksamhet på allt vad som omger dem. Dalkullorna, längst framme vid förstäven, syns nedlutade över de ringlagda trossarna, och slumrade. Någon spelar dragspel el dyl? De fyra à fem förut omtalade jungfrurna hade samlats med ryggarna emot ett till hälften uppvecklat segel. Behövs repliker till detta? Albert i matsalongen Ge mig ett skålpund konfekt! SKÄNKJUNGFRU JOSEFINA Sånt finns inte till salu på ångbåtar, herrn. Till att ställa krav! 12

13 Så för fan! Apelsiner då, som ligger där framme i korgen? Ge mig fyra. SKÄNKJUNGFRUN Varsågod, herrn. Albert kommer upp på däck med sin frukt i handen. Var är då min skära schalett? Scen 10 Yrkeskvinnan presenterar sig Han upptäcker henne sittandes på en grönmålad spjälsoffa på en avskild plats. Han sätter sig bredvid henne och bjuder. Hon nickar ett gott bifall och tar upp sin börs. Miljonerhundrasjutton granater! Hon måtte väl inte vilja betala för apelsinerna, nu också? Sara tar ur sin virkade penningpung upp en kniv med pläterskaft, och skalar med den en apelsin, som hon artigt räcker åt Albert. Sedan skalar hon en åt sig, skär den i sex delar och började låta sig väl smaka. Varsågod! tar emot sin apelsin Tack! Han lånar hennes kniv och börjar dela sin frukt Nu, Sara, måste vi bli närmare bekanta, säg mig hur nära släkt är du med din moster, hon där, som... Inte kom med i morse? Det blir inte svårt att säga, hur pass nära släkt jag är med min moster Ulla. Javisst, men... Sara talar medan hon fortsätter äta apelsinklyfta efter apelsinklyfta. Jag klarar mig ensam, på egen hand. Färdas du ofta till Stockholm? Jag har aldrig varit i Stockholm förr. Jag behövde det nu, för att se det nyaste modet och för att köpslå på olja och diamanter. 13

14 undrande Det nyaste modet? Olja? Diamanter? stolt Ha, du tror kanske, att flinta duger? Att slå eld med, som i ett gevärslås, det går flinta an till, men se, den som vill skära glas, min herre, han måste ha diamant! Förtroligt till Albert. Vi har alltid tagit kritan ifrån Göteborg annars, och kunde ha gjort så med oljan också men mor fick brev om, att den skulle fås för 12 skilling bättre per kanna i Stockholm. Men vad ska du med så mycket olja till? Till kitt, vet jag. Vad skulle man annars ha olja till? Diamanter fick jag så fina, så jag är riktigt nöjd med resan. Men varför reser inte din far själv i så viktiga affärer? Å, han är död. Min mor står som glasmästare nu, med rättigheter som änka. Men hon har legat till sängs i två år, så det är jag ensam som sköter det. Om hon dör, då är det slut med rättigheterna, då får jag inte längre skära till rutor och kitta; det tar skråmästaren då. Men det är en egen konst, vet du, som ingen kan i Lidköping, mer än jag- Men, såsom ogift, är du ju försvarslös, och... Nej, minsann, jag skall reda mig just som jag är! Jag tänker öppna handelsbod! När mor dör ärver jag gården, fast jag är ogift. Jag tänker öppna handelsbod, som kvinnfolk får sköta och som ännu inte ligger under skrå. Jag tänker sälja askar av glas, fina, vackra, med kulört papper. Dessutom lyktor, lanternor. Jag skall sätta folium på glas, så jag kan göra små speglar. Kanhända tar jag också in vävnader, näsdukar, halsdukar, hemgjort; bara jag aktar mig för siden, som ligger under skrå. Före tio om morgonen tillverkar jag alla mina askar och glassaker. Jag sitter i min bod från tio om förmiddagen till fem på kvällen. Om kvällen blandar jag kitten åt alla ämbetsmästare. Det kommer bli god handel och ett glatt liv! Saras ögon, mun och kinder skiner vid tanke på detta Huset är inte stort, men jag kan hyra ut ett par rum ovanpå, och nere på botten bor jag själv. Om jag lever till femtio år, så tänker jag fara på marknader med varor. Så länge jag är ung, är det bättre att sitta hemma i min lilla handelsbod, men som gammal, så vill jag försöka åka på marknader. Som ung är det styggt att resa ensam; man råkar ut för... ja. Vad är du då för en? 14

15 Bara underofficer. Hur kommer det sig, att du kan vara underofficer, som är så ung? I Stockholm har man yngre underofficerare. Jag är egentligen inte långt ifrån officer... sergeant. Schersant? Nå bra, som det är. Vad gör de dagdrivarna; löjtnanterna och de andra militärerna, än talar strunt med mamsellerna om dagarna, och om kvällarna med jungfrurna. Skräp! Krås och kragar, tomma magar! Militären sitter småskrämd vid hörandet av sin öppenhjärtiga väns tal. Inte är jag ämbetsman, alltså inte som en av Saras skråmästare. Inte är jag officer, alltså inte som Saras dagdrivare eller pratmakare - åtminstone inte så mycket. Jag är underofficer, rätt och slätt. Jag gör varje år en handelsresa - uppköp och inspektion - till vissa gods och egendomar. Jag får på så sätt inkomster, förutom nöjet att se mig om. Visst vill jag gärna bli löjtnant. Genom släktskap med en familj i huvudstaden hoppas jag bli befordrad. Neka kan jag inte - glammet med mamseller och jungfrur har ibland fallit mig i smaken. Jag bekänner till och med, att jag inte är ovan vid detta prat. Sara ser honom i ansiktet, liksom han henne Vad är det du ser på? Jag sitter och undrar, om ingen människa nånsin kysst den där munnen? Scen 11 Incident: seglet rasar ner i förstäven Sara och Albert blir avbrutna av ett starkt knak framme i ångbåtens förstäv. Kapten och maskinisten kommer springande. Genom braket har nu däcket fyllts av en hop ansikten, baronerna osv. som krupit upp ur sin undre värld, salongen. JUNGFRUR/DALKULLOR Akta! BARONER Se upp! 15

16 KYRKOHERDEN Vad händer? BARONESSOR/BARN Hjälp! KAPTENEN Ingen fara! Seglet har släppt från trossen Sergeanten, driven av sin raska natur, springer åstad och nappar tag i seglet, ångbåtskaptenen till stort gagn och nöje. En tross har brustit så att det lilla uppspända seglet fladdrar. Albert får in seglet och fäster det. BARON STJÄRNE Han rasande flink, sergeanten! BARON MÖRCK Bravo! KAPTENEN Kapten bjuder Albert en cigarr Tusen tack, bäste sergeant! Tillåt mig att bjuda på en cigarr som tack! Ingen tändsticka, nå tänd på min! Sara kan inte avhålla sig ifrån ett högt skratt, då de bägge karlarna sätter cigarrändarna mot varandra, med spända allvarsamma ögon observerande spetsarna, och ivrigt arbetande på att det skulle ta eld. Det lyckas. : skrattande Åh! Det där går inte an! Albert puffar åt hennes håll. Scen 12 Duett med romantik med salut för Arboga KAPTEN skriker till styrmannen(?) Ror i lä! Ror i lä! Ser du icke pricken, din attan? I vänligare ton. Jaja, det börja skymma, det är nu bäst, att jag avlöser honom från styret och går dit själv. Inloppet i Arboga å är inte såsom andra inlopp. Ror i lä! I lä! Stoppa maskin, för sju tunnor tusan! Gå ned härifrån; jag ställer mig där själv. KALLE Stopp i maskin! stopp! Fartyget saktar av farten, och kaptenen styr den rätta kursen Båtresenärerna tittar ut över solnedgången. 16

17 KULLORNA; BARONERNA, BARONESSORNA; KYRKOHERDEN Nu är det afton. Solens fe har i väst sjunkit ned i famnen på Kungsörs ängar, ett mörkrött purpurskimmer hänger ännu kvar på skyn. Tusentals långa rödblå streck går ut ifrån skimret och randar vattnet. Dessa fartyg går med kraft av inre eld, frågar ej stort efter vind och våglöper sin säkra bana fram, antingen det blåser mot eller med. Albert och Sara på olika platser under ensemblens sång Med elastiska steg, räddar han vår båt från att hamna i nöd. Du då, Sara, är du i nöd? En ung sergeant med ett öppet hjärta! Hur öppet är ditt hjärta, Sara Videbeck? Glas är hennes yrke, glas har hon i kappsäcken. Jag tycker mera om det, än om hon har glas i bröstet, eller hela hjärtat av glas. Saras och Alberts sång fortsätter under trion. BARON MÖRCK Hur långt har vi till staden? BARON STJÄRNE Sex fjärdingsväg cirka. BARON MÖRCK tittar på klockan Framme åtta, nio, hoppas på riktiga sängar! BARON STJÄRNE Vi kan skicka en kurir landvägen till stan som beställer rum åt oss. BARON MÖRCK Kan det ske, kapten? KAPTEN Det kan ske. En slup kan gå i land och tinga en karl, som rider till staden, om det skall vara nödvändigt. Men jag hoppas vi skall vara där lika hastigt som han. BARON STJÄRNE Åja, vi hinner väl lika hastigt till bron, men sedan tar det mycket tid att komma i land. BARON MÖRCK Vi skickar en stafett, som beställer, och som tar upp alla rummen? Baronen spritter upp som en glad vinthund fram till kaptenen vid styret, som var helt nära. 17

18 BARON STJÄRNE Beställ, bästa kapten, beställ, beställ! KAPTEN Båtsman! Gör jullen klar och far i land, och beställ rum i förväg åt herrarna här! Nu är ån ända fram till Arboga klar och lätt att hantera sig i. Albert fram och ser drömmande på Sara vid sina kappsäckar som hon ordnar med. med ett genomträngande ögonkast Snart är vi framme i Arboga, Albert, ska du stanna där eller åker du vidare? Jag skall ned till Vadsbo härad och sedan kanske ännu längre in i Västergötland. ivrigt Då åker vi tillsammans? Sergeanten hoppar upp och skulle väl ha slutit henne i sin famn, om de inte varit på däck. Hon har hjärta! Så delar vi på kostnaderna! Sätt dig ned, Albert, så skall vi roa oss med att räkna ut skjutspengarna. Hjälp mig, om jag tar fel; mitt största nöje är att räkna. Få nu se: första hållet, från Arboga räknat, är ju till Fellingsbro: det blir 10 km á 24 skilling gör Sergeanten sätter sig vid hennes sida, munter och upprymd Nå, svarar du mig inte? Allt är så förnuftigt och klokt - och så intagande. Hon slår honom helt lätt på handen med sin ena couleur de lilas handske. Nå? Till Fellingsbro går vägen alldeles riktigt, och därifrån till Glanshammar. ivrigt Så Vretstorp? Nej, nej du. Vi måste genom Örebro och Kumla först. Och så Vretstorp, det är säkert. Så Bodarne och Hova, och så är vi hemma. 18

19 Vad, är du hemma i Hova? Jag är hemma i Västergötland, och så fort jag satt min fot på marken vid Hova, så är jag strax hemma. Hennes ansikte är honom så nära, att han, utan att själv veta därav, kysser henne. Hoppsan! KULLORNA; BARONERNA, BARONESSORNA; KYRKOHERDEN Nu är det afton. Solens fe har i väst sjunkit ned i famnen på Kungsörs ängar, ett mörkrött purpurskimmer hänger ännu kvar på skyn. Tusentals långa rödblå streck går ut ifrån skimret och randar vattnet. Dessa fartyg går med kraft av inre eld, frågar ej stort efter vind och våglöper sin säkra bana fram, antingen det blåser mot eller med. Sara Videbeck... liksom ingenting hänt... börjar sortera deras tillhörigheter, tar fram sin hatt. Albert springer ner till restaurangen. DUETT: Så reser vi tillsammans till Västergötland! Jag och HAN? Tidigare idag har jag sett på henne utan intresse. Och nu - är det HON? Skall jag följa henne så långt som ända till Lidköping? Jag får se. Långt dit ännu Plingar på skänkjungfrun SKÄNKJUNGFRU JOSEFINA Vad kan han vilja ha för märkvärdigheter den här gången, då? Vad får det lov att vara, herrn? Var snäll och ge mig två glas punsch, och ställ dem på den här lilla brickan; jag skall bära dem själv, Inget besvär! SKÄNKJUNGFRUN glatt Det var värst vad han blivit vänlig! Vad kan ha hänt? Varsågod, min bäste herre! Albert bär sin bricka som en kypare, uppför trappan, och går bort till fören att bjuda sin reskamrat. ser Sara stå i hatt. Hatt eller schalett? Mamsell eller jungfru? 19

20 Jag dricker inte punsch. Drick nu ett glas för min skull! Det är gott! tömmer glaset Sant, Albert, det här ÄR gott! Det var ju det jag sa! tömmer sitt glas Kanonen smäller salut för Arboga stad, och ångbåten lägger till vid stranden. Sergeanten är den förste som hoppar i land. Scen 13 Det finns bara ETT rum ANNETTE Finns inga! Finns inga! Men jag kommer från ångbåten och måste ha rum. ANNETTE Om herrn kom ifrån solen eller ifrån själva Blåkulla, så finns inte flera rum för det. Här är baron Si och baron Så, som redan tingat alla rummen. Nå, jag nöjer mig med blott ett enda rum, men snyggt, vackert. Det kan gärna få vara litet. Var så god; lika mycket vad det kostar. ANNETTE Nej, finns inte. Men jag måste ta mig tusan ha ett rum. Behövs bara en säng. Det är omöjligt att inte det ska finnas på ett så stort hotell, som det här. Jag har varit i Arboga förr och vet, att en lång gång utmed gården leder till tusentals rum härinne. ANNETTE Nå, nå, bästa herre, min egen kammare kan ställas i ordning. I nödens stund får jag väl lämna min egen ro i stick. Varsågod, här är det! Hon niger och lämnar dem ensamma. Sara in. Rummet är förträffligt. 20

21 Hon ordnar deras saker därinne mot ena väggen förlägen Bästa Sara, jag sover på en höskulle; baronerna har tagit alla rum. Jag hoppas att du skall få det bra här och sova gott. tar av sin hatt och lägger den på en stol Gör som du vill, Albert, men hade du, såsom jag, varit född och uppvuxen i ett enda rum, som om dagen var verkstad och om natten sovrum för oss alla, då skulle du inte göra så mycket väsen av detta. Jag försäkrar dig, att om du blir härinne, så spelar det ingen roll. Ingen roll!? Albert förkrossad över Saras tillsynes likgiltighet gentemot honom. Han står stum och nedslagen kvar. Hon närmar sig honom och tar hans hand. Jag önskar att du kunde se det likadant. Men gå du gärna ut, bästa Albert, jag kan inte ändra dig. Nu måste han le, det kunde inte hjälpas. Jag går åtminstone till en början ut att beställa hästar för morgondagen. Ja, vi måste vara färdiga tidigt! Sov var du vill i natt, men tag kammarnyckeln med dig, så att ingen annan i misstag kommer in. Albert gör sig redo för att gå. När han står i dörren vänder han sig om. niger God natt, Albert, vi ses i morgon! Han bugar sig, stänger igen dörren och tar ur nyckeln. Scen 14 Alberts aria om ett ledsamt universum och om att vara utan diamant vankar fram och tillbaka på den kantigt och gement stenlagda gården. God natt! Vi ses i morgon Alltså inte i kväll? God natt! sa hon, det är sant; men hennes röst darrade, det märkte jag. Är det en inbjudan att återkomma? Vi ses i morgon! Jag skall pröva henne: jag går upp om en minut; en halvminut. Han sätter nyckeln i låset och stiger in. Det är tyst. Saras kläder ligger ordentligt på en stol, avlagda och hopvikta. Hon sover redan, med ansiktet vänt emot väggen. En stol. Vad betyder jag för henne? 21

22 Det var säkert sant, att hon inte skulle bry sig, om jag stannade kvar. En stol... ett bord... en dörrpost Förkrossande! Förintande!Är det möjligt, att hon hatar dig? Dumma sergeant! Hatar man en stol? Hatar man ett bord, en möbel? Han försöker se om hon sover oroligt. Han suckar Sara Videbeck är inte en som drömmer. Till slut har hon väl ändå ett glashjärta, hårt och kallt: glänsande och stelt. Hon frågar varken efter att hata eller älska. Vad är hon då för en? En stol, känslolös: liksom hon ser mig som en stol. Dygdig? Kan man kalla en stol dygdig? Men blickarna? Den varma munnen? Nej, nog har hon hjärta, men om jag är den rätte, ja det är en annan fråga. Men ett mellanting är hon, som jag inte begriper. Ett mellanting. Han ser ut genom fönstret och upp emot himlavalvet, vilket blivit klarare och börjar visa några stjärnor. Han gnuggar med sin hand på rutan, för att få bort all imma. Vad är en glasruta här i världen? Ett mellanting mellan inne och ute: själva rutan syns inte och ändå skiljer den så bestämt emellan den lilla människovärlden Inne och det omätliga stora Ute. I själva rutan ser jag inget, men genom den ser jag himmelens stjärnor. Jag vill så gärna rista in mitt namn i rutan, men jag har bara en flinta här i västfickan. Jag ska se om hon har rätt, då hon sa, att glas inte kan skäras med flinta. Han försöker rista in sitt namn utan att lyckas. Han lutar sig sorgsen tillbaka i sin stol och lägger huvudet mot karmen Universum är ganska ledsamt. Du är utan diamant, Albert! ENSEMBLE Universum Han somnade. 22

23 Akt 2 Scen 15 Alberts dröm Albert sitter i hästvagnen och sover med en hästfilt om sig. Drömsk stämning; vacker, magisk Många Saror i omväxlande hattar och schaletter sjunger och dansar med fönsterrutor. Krita, olja, kitt och diamant./upprepas/ Glas av smalt, klart kronglas Rent, fullkomligt vitt glas! Jag satte i 56 smårutor, 22 av sämre grönt glas och hör: 34 av skönt klart glas! Scen 16 avfärd Värden in, ev. ensemble tittar genom fönster. Sara in. TRIO; VÄRDEN--+ ENSEMBLE Värden väcker Albert, som inte är helt vaken. Albert i mitten mellan värdshusvärden som babblar och Sara som räknar. LINDHOLM, VÄRD God morgon, sergeanten! En färdknäpp, kanske? Respasset, månne? Se min andel här i skjutsen, beräknad till Mariestad, ena hästen är för mig, 24 skilling milen, 15-1/2 mil, gör 7 riksdaler 36 skilling; vagnpengarna 46-1/2 skilling; ökad skjuts till Örebro och nattkvarter, alltihop tillsammans 11 riksdaler 6 skilling. LINDHOLM Frun står inte nämnd i passet, men det väl gör inget alls! Det är mycket bra! Det är alltför bra! Fru från Västergötland? Ett förträffligt val! Är själv gift ifrån Västergötland, där finns bästa folket! Respass struntar man väl i! Se här: tror jag räknat rätt, ty jag är van och kan det. Räkna ändå över själv. 23

24 LINDHOLM Lycklig resa, herr sergeanten! Hoppas hästarna blir bra! Förödmjukad och med sänkt huvud svarar sergeanten inte, men höjer inte heller upp handen för att ta emot de ur börsen framrullande silverpengarna Till värden När jag tog ut mitt respass, Tänkte jag resa bara ensam. Så tog jag med henne efteråt; men ville inte besvära polisen med att skriva nytt pass Till Sara Det skulle ha roat mig, att få betala skjutsen ensam, för jag är inte precis fattig! Värden går Vi kunde väl ha delat oss emellan sedan. ser på honom med stora ögon. Sedan? Nej, Albert, alla skulder efteråt blir svåra om man tycker om varann. Att stå i tacksamhet är olidligt. Är tacksamhet olidligt? hennes ögon höjdes underbart härvid I viktiga saker: där är tacksamheten ljuv! Men skjutspengar, pengar för mat, för hyra och slarv, det må vem som vill vara tacksam för, men inte jag. Hade jag inga pengar, så fick jag hålla till godo och ta emot. Men för att slippa skämmas, blygas och tacka, tänker jag så långt som möjligt betala för mig. Ta pengarna, Albert! tar dem, räknar dem, kallt och bastant Du har räknat rätt, Sara! Tack min vän för att du tar emot mina pengar, det gör väldigt mig glad! Scen 17 Häftig resa Drängen kommer tar tömmarna jämte piskan. Till drängen Hoppa upp därbak! 24

25 DRÄNGEN HANS Ska ske, herr offisern! Albert kör ut genom gästgivargårdsporten, och håller på att köra fast. Ensemblen - utan hatt eller hucklen men med fönster. ENSEMBLEN Akta porten! Se upp, vagnen fastnar! Försiktigt! Å då, se nu, se nu! Det här går inte an! Sergeanten, som rycker till hästarna med tömmarna, ger dem en pisksläng, och far bort över Arbogagatorna så att det ryker om gatstenarna. Vagnen skakar och hoppar. Personer/fönster vid sidan ropar till. ENSEMBLE Drummel! Se upp för piskan! Se som det ryker om gatstenarna! Vagnen hoppar och skakar! HANS reser sig till hälften Kör vackert, herre! ryter Hut, lymmel, Sitt ner och håll käften! Ensemblen virvlar bort Magistraten i Lidköping har gjort ett förbud att fara på fyren genom gatorna! Det var en dum magistrat, Sara! Jag ska akta mig för att resa till Lidköping! glatt Men visst kör du rätt fort, Albert! Sara byter från hatt till schal. Jag byter bara för att skydda hatten mot damm! Du kör bra och galant, Albert! Lite lugnare tempo Du verkar uppskatta Fartens tjusning? Det är bra! Här är nu ännu en punkt, där du och jag är lika. Kanske finns det fler? 25

26 . Kanske. Albert blir på gott humör igen och skrattar åt detta. Scen 18 Saras dröm om vingar till hästen Ptroo! Vi stannar! Albert hoppar av och ger sin reskamrat handen för att hjälpa henne ned letar länge efter fotfäste för sin blanka kängspets Var kliver man? tycker hon letar för länge, varpå han släpper hennes hand och tar henne i stället hel och hållen, lyfter henne till marken. Äh, jag lyfter dig! Kysser henne. Hoppsan! Släpper henne Nu skall vi se, om du blivit yr av galoppen? glatt Å, jag mår rätt bra, och nog kan jag stå! Albert går bort till drängen och väcker honom med en duktig stöt. Hans, Mickel eller Fähund, vad du heter, ska man sova så, när man skall köra resande? Upp fort och ned ur sitsen med dig! HANS yrvaken och häpen av den grova, stränga rösten, skuttar lydigt ur vagnen Vafalls? Ändra stolarna! Sätt din bondstol där främst, och sätt dig själv i den och kör. Vägen fram till Fellingsbro är nu så jämn och god, att det största nöt kan köra den. Jag är endast road av att köra, då det är svårt och kinkigt. HANS Genast, herr of'sérn! Han byter säten och platser medan Albert och Sara ser sig om. Är det inte en vacker utsikt? 26

27 Utsikt? Det har vi väl åt alla håll!? Är detta en socken? I Västergötland har vi alltid socknar så fort vi kommer ut från staden. Och varje socken håller sin ämbetsmästare i skomakeri och skrädderi. De får ha pojkar men inte gesäll. Det gläder mig att socknarna ännu inte håller egen glasmästare! De tar plats i vagnen och åker nu lugnt vidare, trallar? milt, men underligt, liksom om han vaknade upp ur någonting Säg mig, bästa, goda Sara! Händer det aldrig att du drömmer? Jag drömde - i Arboga. Jag drömde, att jag var i en liten, liten kammare med rosiga tapeter, och att jag malde krita... fnyser Pah... fortsätter i samma ton, utan att märka hans näsryckning Och Albert!... Jag drömde mycket om dig! Och jag malde väl också krita? Hon ser upp på honom med ett varmt ögonkast, men slår ned blicken igen, liksom träffad av en dimma. Käre Albert, ett fönsterglas är inte så föraktligt, som du kanske tror. Det skyddar dig! Det ger ljus utan att låta köld strömma in; och det håller värmen inne. Det betyder mera, än många fattar. Därför ska du inte förakta fönster och inte Saras yrke! Jag vill vara lätt och frimodig som en fågel; Och det må du vara säker på, att jag alltid tänker behålla mina vingar. Kan också du flyga så är det bra, men är du bara en pratmakare, så säg ifrån strax! Stora vingar har jag inte att flyga med, men saknar inte dun helt och hållet. Min tjänst är kanske obetydlig, men jag har rätt till uniform och exercis som får pli på kroppen. Kunskaper är lätt att lära för den som vill, skick är svårare. Se på dig själv Sara, du har inte gått i lära, utom verkstaden förstås, men inte är det prat då jag säger att vackrare skick än du har ingen flicka! Jag har en stor flit i mitt yrke, ty jag har också ett yrke. Det kan hända, att om jag efter några år lagt ihop en summa, så köper jag mig en liten egen gård. Längre sträcker sig inte mina vingars flykt. DUETT Så kan man drömma 27

28 Så fel jag har tänkt! Jag har sett henne som en gesäll i fruntimmerskläder! Är det inte bra, att hon är så förnuftig? Att hon ärligt vill kunna sköta sig och sitt? Så kan man drömma, men när man vaknar, är allt på ett annat sätt. Därför är det bäst att var och en lever fri, på sitt vis. Man kan ju vara goda vänner ändå och det är bäst så. Jag tänker alltid behålla mina vingar Stämningen bryts. HANS Ptroo! Nu är vi framme! Albert och Sara stiger av skjutsen. Lämna packningen på värdshuset! HANS ut med hästen Tack och adjö, herrskapet! Scen 19 Bröllopsfest, barn Spelmän in med dansande människor, en bröllopsfest med brudpar, barn och allt. ENEMBLE Hej, da di da Brukar du dansa, Sara? Ibland på kvällen brukar jag ta mig en svängom med kvasten, men då är det utan fiol. De dansar, tittar på brudparet. Och störst av allt är kärleken Det största och bästa är att kärleken räcker; att fortsätta att älska varandra. Den kan nog ta slut ändå, men jag allt bör undvikas som man kan förutse förstör och kan stjälpa kärleken, men inte hjälpa den. Folk har hittat på så mycket dumt till varandras elände. Vad menar du? 28

29 Jag tycker det är hiskeligt att en människa genom äktenskap skall få en rättighet att in i döden kunna förgöra en annan. Därmed vinner Guds vackra kärlek inga framsteg på jorden. Aldrig vill jag ha den makten över en annan och åt ingen tänker jag ge den makten. Jag vet att Gud inte har emot att människorna håller av varann, men att man gör varann till fånar det måtte han själv inte gilla! Men Guds första, stora bud, föröken eder och uppfyllen jorden. Skall detta bud inte uppfyllas? Jag vill minnas det står, att det skall vara människan till en hjälp: det skall väl då inte vara till ens fall. Människor kan börja med att vara goda och kloka, om de får leva sitt liv som Gud skapat dem. Men tvingas de natt och dag vara i dåligt sällskap så skadas själ och kropp. Albert tiger. Skojar med ett av barnen. T.ex han knyter sina händer och de skall gissa i vilken han har en slant/godis. Åh, du tycker om barn! Om nu dessa barns föräldrar, Sara, var ogifta... inte ser om dem... tänk om de var utsvultna, trasiga, övergivna. Ja, i så fall är föräldrarna odugliga, antingen de är gifta eller inte. Någon vuxen kommer för att hämta de barnen. VUXEN Kom och ät! I alla fall har du fel i det, Sara, att fördärv och olycka finns i alla hus. Jag har sett hus, där de lever bra. Men det kommer inte av, att de blivit hoplästa i äktenskap. När det fattas mig olja till kitt, inte ställer jag mig då och läser över kritan; utan jag går ut och skaffar mig olja, som jag blandar i kritan, och det hjälper. Så gifta par, som har det bra finns, men det kommer inte av själva vigseln. Nå, men så skadar den åtminstone inte. Jo! Ty när man en gång vigt sådana, som inte duger för varann till annat än elände, så påstår man ändå, att de skall vara ihop bara för äktenskapets skull. Det menar jag är ganska skadligt! 29

30 Jag har aldrig gjort någon människa orätt, och tänker alltid låta bli det. /paus/ Sara, du talade nyss om hur människan kan bli ful av bekymmer; det har du visst rätt i. Vi skall låta bli det! Till själen Albert, behöver du och jag aldrig bli fula. Men till kroppen vet du väl att man blir gammal. Vad betyder åldrade drag, då kärleken speglas sig i ögon och rynkor. Så tycker även jag. Gudskelov, du är icke en narr, Albert. Festen drar bort. Scen 20 Promenad över Tidan Lugn, kväll. Hon låter honom ta henne under armen. Är detta Tidan? Precis så flyter också Lidan genom vår stad, och ifrån bron har man en lika stor utsikt över Vänern norrut, och uppåt ända till skyarna, när det är kväll såsom nu! Jag minns när jag och min mor stod på bron över Lidan och hon kastade bort ringen, långt ut! Vad menar du? Varför ska man vara ordentlig, när ens plågare är desto mer oordentlig? Och hur kan man arbeta med lust och fröjd, när man ingen hjärtans lust har, men ångesten sitter i halsgropen? Vad menar du, berätta! Jag var ute en Michaelikväll med min mor: det var mot hösten och blåste, och hennes hår for kring huvan. I förtvivlan sprang hon upp på den stora bron; jag var femton år, och sprang efter. Jag trodde att hon skulle hoppa i vattnet. Men när jag kom efter, hejdade hon sig och tog mig i famn, och viskade För din skull ska jag låta bli det, jag ska leva och pinas, tills du blir större. Men ve och förbannelse över den här! Åtminstone den skall jag bli kvitt! Jag såg fradga av raseri stå kring min mors läppar; hon ryckte sin guldring av fingret och kastade den långt bort i Lidan. bleknar, för sig själv Precis som hon kastade ringen vid ångbåtsrelingen. Till Sara Din mor verkar ha varit otålig i äktenskapet? 30

31 med blixtrande ögonkast Fy... fy...! med mildare röst Tjugo gånger sparkad häst, som tjugoförsta gången sparkar tillbaka, är inte otålig. De sa och förkunnade, att min mor skulle bli allt bättre... eller ädlare tror jag de sa... genom denna prövning: men det var osanning. Hon vart sämre år ifrån år. Ifrån den största ordentlighet blev hon till slut så otäck och slarvig, att jag grät. Sara gråter. Trösta dig! Ännu i dag ligger min mor till sängs, och vet du av vad? Fylleri! Det är inte bra av en kvinna, Albert. Din mor har fört ett olyckligt liv med din far, men tro inte därför att allt ont kommer ifrån karlarna. Vad har då varit nyttan av tusenåriga osanningar? Jo, att samhället vacklar i själva sina grundvalar! Vad har de fått av detta oupphörliga hyckleri? Jo, resultatet har blivit osedlighet som kallas moral och verklig olycka som kallas lycka. Med vilka andra ögon ser jag henne? Allt det barska är borta; Här står nu en medborgarinna; samma förnuft som förr, ett förnuft med den innerligaste hängivenhet. Albert för Sara, fastän hon knappt vill det, bort ifrån bron Scen 21 sista kvällen Jungfrun in med ljus i stake JUNGFRU LINNEA Varsågod, Herrskapet! Rummet är i ordning. Sängen är bäddad. /niger, går/. Det är vår sista kväll tillsammans denna resa. Vi är nu i Mariestad och har lite att samtala om, i fall vi skiljs här och du far söderut, men jag åt väster. Med halvkvävd röst, orolig. Reser du genast i kväll, eller först i morgon bitti? Du frågar mig, Sara? Och du vet lika väl som jag, att jag vill följa dig till Lidköping. Får jag inte se ditt lilla hus? Dina små rum en trappa upp, som kan hyras ut åt resande? Och rummet nere på botten, där du en gång tänker ha handelsbod. Goda, älskade Sara... du ler? Det är mitt fulla allvar. Jag har många resor att göra här i Västergötland, om sommaren och kanske hela året. Någonstans skall jag under alla dessa färder ha mitt hem. Kan jag inte få hyra de där smårummen en trappa upp? 31

32 kokett, skämtsamt Men du har inte sett rummen ännu! Aldrig köpa, aldrig hyra vad man ännu inte sett och skådat! Sara, visst är det rosiga tapeter? Och därinne har du säkert förr malt krita?... Han håller henne i sina armar, hon tittar frågande upp i hans ansikte för att se om han gör narr av hennes dröm. Men hon finner ingen ironi, ingen satir på hans läppar Förr? De ska ske många gånger igen. Jag tänker inte ge upp mitt yrke. Men om jag hyr rummen? Så sköter jag mitt arbete på nedre våningen hos mig själv. Vill du aldrig sköta någonting uppe hos mig? Matinrättning finns i grannskapet, och billig städning är lätt att få, även tvätt och strykning. Men det säger jag, att jag ändå önskar få bjuda dig ner på en liten enkel måltid, om det faller sig: kanske bjuder du mig också någon gång upp? Men aldrig, aldrig vill jag ta av det som är ditt, eller lägga mig i ditt hushåll och allraminst skall jag nånsin hindra dig i ditt arbete. Det tackar jag dig för, Sara. Men finns det ingenting, som kan vara gemensamt, sådana människor emellan, som... Eftersom det är så, att du håller av mig och jag håller av dig, så har vi ju det gemensamt? Det är mer än många har. Men ska vi även ha onödigt gemensamt, som till exempel äktenskap, så ska jag berätta vad som händer. Skulle du, som make, få mitt lilla hus, min näring, mitt bohag och pengar, då kunde jag börja bli retlig. Jag säger det ännu en gång, Albert; tänker inte du som jag, så har du din fulla frihet med dig och med ditt. Säg då ifrån, ty jag vill i så fall, att du far i kväll eller i morgon, och inte kommer med till Lidköping: fast Gud vet, hur gärna jag vill ha dig med mig på den vägen. Bara på vägen? Deras varma ögonkast möts via fönsterrutan, där mörkret fallit utanför. Albert sätter sig på en stol vid fönstret och har Sara i sitt knä, tankfull vid fönstret. 32

33 KÄRLEKSDUETT: Jag minns den kväll i Arboga, då jag också satt vid en ruta och fåfängt försökte rista mitt namn i den. Hur mycket har inte förändrats sedan dess? Vilket nytt tidevarv? Det underbaraste är, att den fullkomliga frihet du ger mig gör dig tusendubbelt älskvärd. Och älskvärdhet är det enda... det enda... som drar till äkta kärlek. Hur glad skall jag tänka på dig medan du är på dina resor. Och så vacker, som jag har dig i min själ. Men du skall komma åter! Och varje gång dubbelt välkommen! Sara, du skulle stå framför mig jämt! Antingen du bär silkeschalett eller hatt! Och jag skulle se dig genom alla mina fönster. Mina fönster av rent fullkomligt vitt glas! Scen 22 kyrkorna på väg till Lidköping ENSEMBLE/lustigt/ Vägen mellan Mariestad och Lidköping räcker ända ifrån Mariestad till Lidköping! Lidköpings kyrka är olik Mariestads kyrka som ligger högt, behärskande hela staden och är synlig överallt. Ty Lidköpings kyrka ligger i ett hörn av sin stad, visserligen så att hon på avstånd märks ty hon är likväl en ansenlig byggnad, men icke så att hon tar ögat i anspråk. Hon har inte fått sitt läge utmed själva Vänern, såsom Mariestads kyrka, men är omgiven av en mycket lummigare, dunklare, innerligare kyrkogård. Vägen mellan Mariestad och Lidköping räcker ända ifrån Mariestad till Lidköping! Enebackens, Holmestads, Göteneds, Skälverums, Vättlösa, Husaby och så Kleva kyrkor uppåt kullen till. Vidare råkar ögat inom kort Broby kyrka, Källby kyrka, Skeby kyrka. Det var obegripligen så mycket kyrkor! Scen 23 Sara och Albert kommer till Lidköping Sara och Albert in. Se på utsikterna till höger och vänster: skönare flod än Lidan rinner inte genom en stad! Längre fram ligger torget, ett större torg finns inte i världen! Det är en härlig stad, det är en ståtlig stad! Vi har skomakare, skräddare, finsmeder, grovsmeder, schatullmakare, grovsnickare, vi har allting! En rik källarmästare till vänster på torget, Där finns en orimligt stor danssal; 8 fönster 24 rutor i varje. Där jag har skurit till glas och kittat, ett kitt så stark att inte ens det värsta höstregn kan upplösa det! Käre Albert, detta är min barndomsstad: jag skulle vilja gå ensam en bit på vägen. Du kan köra. 33

34 Nej, jag går bredvid och kör. Det ser illa ut. Åk du ensam fram till Stadskällaren bortom torget. Jag går hem till mitt hus: jag vill komma dit ensam först. Jag vill se hur det är med min stackars mor. Jag vill också träffa henne! Nej, Albert. Hon kommer känna en fasa vid din anblick. Det vill jag inte. Vad säger du? Du skulle inte kunna undvika att förråda dig. Du skulle uppföra dig så att hon skulle ana en friare: hon skulle skälva vid att se sin dotters blivande man. Jag skulle få svårt att övertyga henne om, det du aldrig i världen skall bli... Vad säger du!? Du skall snart komma hem till oss, och du skall få se de rum, du tänker hyra. Men vänta tills jag kallar på dig. Jag skall skicka en av lärpojkarna efter mina saker: du känner väl skillnad på dem? Jag skall försöka. Du känner väl igen dina egna saker åtminstone? Allt vad som inte är ditt, det är mitt... och låt pojken hämta det. Vad som inte är ditt, det är mitt! Se dig omkring och var glad i uppsynen. Jag vill ha den hemliga glädjen, att varannan flicka stannar och tänker: kors en så vacker officer där far! De kysser varandra. Albert ut. Sara vinkar efter honom och går ensam. 34

35 Scen 24 Begravningen Begravningståget kommer ut från kyrkan. PALM OCH HERRKÖR + DAMKÖR A CAPELLA Ring, ring, ring, ring klocka i tornet Nu bära de dina sista blomster i grav, din jordiska grav. Vi kunde hava gått förut, men för oss är det ej slut Det är ju min verkgesäll! Och våra grannar! Och mina lärpojkar. I lånade och urvuxna svarta kläder. Och stadens ringaste präst! Vrider sina händer och ropar Min mor? min mor! Får jag aldrig mer se ditt ansikte? Jag kan inte visa mig, fruntimmer aldrig går med i sorgetåget. De sörjande ska inte ens visa sig ute. Men de märker mig inte. Att åtminstone se hennes kista innan hon sänks ned, det är nödvändigt. Sara vacklar efter kistan in på kyrkogården. Hon drar sig avsides bort till en hög gravsten, under ett träd. Bakom den skymd själv, kan hon ändå få se sin mors sista... enda... heder. En matt ringning börjas med kyrkans minsta klocka, prästen slår upp handboken, klockaren tar upp sin psalmvers. Mullen över. Min mor! min mor! O, var du nu än är, ge mig din välsignelse! Jag har uppfyllt din önskan, min mor! Jag har hållit mitt löfte till dig! Scen 25 Albert våndas Albert i en kammare på Stadskällaren, han sover. Uppasserskan in, väcker honom. SIGGAN Det kom ett bud igår afton och hämtade sakerna. Och de där rummen, som skulle hyras åskor hotade i dessa ord Bud? Igår!? Varför har inte fått höra det förrän nu?! UPPASSERSKAN Budet kom så sent, att herr majoren då redan hade somnat, och jag vågade inte... Varifrån var budet? UPPASSERSKAN Från Videbeckskan. åter en åskblick Videbeckskan! 35

36 UPPASSERSKAN Ja, eller ifrån det huset, rättare sagt, ty Videbeckskan själv hon är ju borta. Men springpojkarna kände igen sakerna och bar dem till sin döda matmors hus. Döda! vad säger du? Död? Och jag fick inte veta något? UPPASSERSKAN häpen Budet sa att de där rummen, de kunde nu få hyras, och att klockan åtta på morgonen i dag passar det att komma. Därför tyckte jag det inte var värt att störa herr majoren förrän nu på morgonen klockan sju. Komma klockan åtta? Klockan är åtta om en kvart. Död? Det är omöjligt! Omöjligt! På väg ut Hur hittar jag till Videbeckska huset? UPPASSERSKAN Det är bara att följa det strödda granriset! Scen 26 Besök hos den döda för sig själv Död! Om hon verkligen är död, vad i herrans namn ska jag då med rummen? In i huset, upp för trappan Vad skall jag här och göra? Vilka rum? Trevliga! Himmelskt trevliga! Här är nyss skurat, som om det skett i natt? Ordnat, fejat. En gäst har väntats, det syns. Se, vilka speglar med ramar? Ramarna är också av glas med underlagt guldpapper. Och det inre rummet? Även där rosiga tapeter? Den som fick bo här! Om dessa små rum var det säkert hon drömde natten i Arboga... Scen 27 Går det an? Sara kommer upp i trappen. EENSEMBLE A CAPELLA + GLAS Hallå! Albert! Sergeanten far fram till trappen. Stannar vid anblicken av en svart flicka: en flicka med Saras huvud, milt leende då hon märker hans häpnad: en bred, finstärkt krage över bröstet. Kinderna vita. nere i trappen Jag har sorg, som du ser. uppe på trappen Du lever? Albert! 36

37 Han svarar inget: blott ser på henne nere i trappen. Vad tycker du om rummen? Vill du hyra dem? Låt oss då ha det så, Sara, att var och en av oss sköter sitt. Jag skall inte låta dig ha hand över mitt, likasom du inte ge mig makt över ditt. Vi skall endast ha vår kärlek gemensam. Går allt detta an, Albert? Går allt detta an? I hela uttrycket av hans ansikte låg detta svar Det går an! Albert! Det går an! 37