~SLUT. Skriven av: Nathalie Öhman

Transkript

1 Kär och galen Man hör ofta hur flickor klagar över hur ont det gör att förälska sig i en kille i klassen, hur hopplöst de tycker det verkar. Man hör det i korridorerna, man läser det i tidningarna och i journaler, och ibland kan man läsa det i självbiografier och skönlitteratur. Oftast, av någon okänd anledning, är författaren eller huvudpersonen en kvinna. Hur ofta hör eller läser man om en pojke som har kärleksproblem? Du är den enda för mig. Dina ögon så stora, dina kinder så härligt röda. Varifrån kom du, min ängel? Jag visste inte att en varelse ifrån vår himmel kunde vara så vacker. I din närvaro känner jag mig trygg. Den värme som strömmar ut från dig var gång du ler får blodet i mina ådror att koka, och vätskan i magen att bubbla. En underbar känsla. Jag blir febrig av att vara nära dig, min ängel. Du är så fin, så vacker Det låter ju hemskt Med besvikelse i rösten såg Mattias ner på pappret igen. Skrivbordets yta lystes upp av en ensam skrivbordslampa. Utanför fönstret hade solen redan gått ner sedan ett antal timmar tillbaka. Mörkret hade lagt sig över Sverige. Det enda ljus Mattias hade var hans lampa. Dock ansåg han att den gav honom tillräckligt med ljus, då det enda han behövde se var det nerklottrade pappret som låg framför honom på det svarta skrivbordet. Hur i helvete kan det vara så svårt Mattias plockade ilsket upp pappret och började knöla ihop det till en fin och rund boll, innan han kastade det mot papperskorgen. Den studsade på kanten och föll ner på mattan papperskorgen stod på. Mattias verkade inte bry sig om att han missat papperskorgen. Istället satt han kvar på sin blåa kontorsstol och snurrade runt på den då han funderade. Hur skulle han göra för att uttrycka sina känslor på ett passande sätt? Det var en ny flicka i klassen som hade fått hans hjärta att slå dubbla slag. Hon var helt underbar. Mattias hade dock aldrig haft modet att tala till henne. Han var feg. Dessutom var det nästan omöjligt att komma nära henne, då hon nästan alltid gick i grupp med de andra flickorna i klassen. Varför gick tjejer alltid i grupp? Killarna i klassen brukade inte hålla ihop som tjejerna gjorde. De satt väl vid samma bord i cafeterian och gick gemensamt bort till affären på lunchrasterna, men annars var inte klassens killar så sammansvetsade. Mattias suckade olyckligt då han ställde sig upp, och skyfflade ner papper och pennor i skrivbordslådan och stängde den försiktigt. Med en snabb blick på klockan slet Mattias av sig tröjan och sina slitna jeans, innan han klättrade ner i sängen i boxershorts och sockor. Han lät skrivbordslampan vara tänd. Han orkade inte släcka den. Nästa dag började inte så lovande för Mattias. Han väcktes av sin systers hårda knackande på dörren vid 8-tiden. Väckarklockan hade tydligen aldrig ringt. Mattias hade kastat sig ur sängen och slitit på sig sina kläder, och lyckats rycka med sig en smörgås på väg mot dörren. Bussen hade lämnat stationen precis då Mattias kom dit, och dessutom hade nästa buss på tabellen visat sig vara en sådan buss som bara eventuellt kommer. Denna dag hade det visat sig att den bestämt sig för att inte komma, så Mattias hade fått stå på busshållplatsen i över en timme. När han väl kom fram hade biologilektionen slutat sedan en halvtimme tillbaka. Mattias klass hade engelska med magister Kronberg, den enda lärare på skolan som kunde skrämma vettet ur alla elever på hela skolan. Han var usel som lärare, och kunde absolut inget om hur man undervisar. Rektorn envisades tyvärr med att behålla honom eftersom han var bra på att ge eleverna straff om de inte betedde sig ordentligt på lektionerna.

2 Med tunga steg klev Mattias med böckerna under armen genom korridoren mot klassrummet där magister Kronberg undervisade i engelska. Han hoppades innerligt att han inte skulle få kvarsittning eller extra läxa. Mattias stannade framför dörren, och tog ett djupt andetag innan han tryckte ner dörrhandtaget och sköt upp dörren sakta. Jaså, så unge herr Krag bestämde sig för att komma till slut. Pep magister Kronbergs hesa och irriterande ljusa stämma. Mattias såg surt på honom, och nickade till svar. Ursäkta magistern. Bussen Samma ursäkt varje gång! Skärpning herr Krag. Kronberg log nöjt för sig själv då han tog fram en klasslista över klass 2E, och skrev en kort anteckning vid Mattias namn. Mattias suckade, och gick med sänkt blick mot sin bänk längst bak i klassrummet. I ögonvrån kunde han se hur killarna i hörnet försökte kväva sina skratt med hopknipna läppar. Mattias kastade en kall blick mot dem, och de slutade genast att flina. Med ett stolt grin satte sig Mattias slött på sin stol och riktade uppmärksamheten framåt. Lektionen fortsatte, och snart hade Mattias vant sig vid magister Kronbergs aldrig slutande gormande. Hans ögon vandrade runt i klassrummet där han satt med sänkt huvud och låtsades läsa i sin bok. I mittersta raden, andra bänken räknat från katedern, satt hans ängel vänd helt om i stolen och diskuterade glatt med flickan som satt vid bänken bakom. Hon log och skrattade. Mattias mun öppnade sig sakta. Han såg drömmande på henne. Han såg ut som en guldfisk där han satt med halvt stängda ögon och vidöppen mun. Matte! Du dreglar! Bänkkamraten som satt bredvid Mattias petade försiktigt till honom med armbågen och log finurligt. Då ryckte Mattias till och stängde snabbt munnen igen. Mattias glodde surt på honom för ett ögonblick, men skakade sedan på huvudet och vände åter uppmärksamheten till boken. Hur fångar man en tjejs uppmärksamhet? Mattias fråga förvånade Gustav, som var Mattias bänkkamrat och barndomsvän. Gustav såg på Mattias med en både misstänksam och road blick. Hur så? Frågade Gustav nyfiket, och flinade då han såg Mattias ansiktsuttryck. Mattias rynkade pannan och sköt upp det högra ögonbrynet och fulländade känslouttrycket med en lätt, olycklig suck. Det är en tjej började Mattias, men tystnade. Han visste inte hur han skulle uttrycka det. En lätt suck av lättnad flydde från hans läppar då Gustav nickade till svar och öppnade munnen. Jaså du. Jo, du kanske skulle Gustav flinade ironiskt. prova att ge henne blommor och choklad? Mattias kastade en kall blick mot Gustav, som skrattade till. Nej, jag vet inte. Du får fråga någon annan. sade Gustav, och flinade roat igen. Besviken suckade Mattias igen, och såg ner på sina fötter då de två äldre grabbarna sakta vandrade genom korridoren på väg mot sina skåp. Mattias och Gustav gick andra året på gymnasiet och hade känt varandra sedan andra klass i grundskolan. De var bästa polare, och pratade ofta öppet till varandra. De kände varandra mycket väl, och kunde nästan allt om varandra. Det hade aldrig hänt att de dolde något för varandra. Men nu var Mattias tvungen att hålla undan Gustav från att få veta mer om hans små känsloproblem. Sanningen var att han skämdes för sina känslor. Flickan han fallit för var ingen mindre än Gustavs förra flickvän. Han hade träffat henne på en nattklubb för något år sedan. Hon hade dumpat Gustav eftersom hon hade tyckt att Gustav inte gjort sitt bästa för att ge liv åt lågan då den börjat dö ut. Om Gustav fick veta att Mattias förälskat sig i henne Ja, vem visste vad som kunde hända då.

3 Vad ska jag göra då? Jag har ingen erfarenhet av flickor. Mattias suckade olyckligt och stirrade stint ner i sin portion av gräddstuvad pytt i panna. Det var lunchrast, och alla pojkarna satt samlade vid ett bord i ena änden av matsalen. Ser du nu? Vad var det jag sa, Matte? Så går det när man inte vågar fråga chans på tjejerna under lågstadiet! flinade Henke sarkastiskt och kliade sig kaxigt under hakan. Ska du säga! Du bokstavligen förföljde de stackarna tills de gav med sig av ren irritation! utropade Gustav och skrattade till, innan han lekfullt började peta Henke med armbågen i sidan. Vad vill du ha sagt med det? Var Henkes snabba och spydiga svar, som bara verkade roa Gustav. Gustav njöt av det här. Det kunde man se på honom. Har du provat att skriva en dikt? Nu var det en lång, blond kille som talade. Det var Martin, en av de nyare killarna i klassen. Han hade stora runda flaskbottnar till glasögon. Älskade poesi. När Martin föreslog dikten var det ingen som var direkt överraskad. Ja! Perfekt ju! Prova det Matte! Det fungerar, det kan jag försäkra dig! Henke log stolt då han sagt det, men hans leende försvann direkt då han upptäckte de sneda blickarna han fick från de övriga killarna. Vadå? Det funkar! Jag har sett det på TV. Poesi Mattias hade aldrig egentligen provat att skriva dikter eller liknande. Han hade provat med smöriga små meddelanden, men de hade inte blivit några större succéer. Därför tänkte han inte prova det igen. Poesi däremot lät ju ganska bra. Och, kunde det verkligen vara så svårt? På kvällen samma dag satt Mattias åter vid sitt skrivbord och bet på sin penna i det dunkla ljuset från sin skrivbordslampa. Han suckade lätt då han började kladda ner lite ord på pappret. Han ryckte till någon gång i minuten då han kämpade för att hålla sig vaken. Han hade redan suttit där i timmar, men han var fortfarande inte nöjd med vad han fått fram. Fan! Skrek Mattias till slut, och slog sin näve i bordsskivan. Varför?! Varför är det så jäkla svårt?! kved han och lade sig ner över skrivbordet. Han kände sig så hjälplös. Vad skulle han göra? Hjärtat bultade så hårt i bröstet att det kändes ömt. Han visste inte längre vad han skulle ta sig till. Han hade aldrig känt sig så här förut, och han kunde inte be sina polare om hjälp. De var omogna, och flummiga. Av dem skulle han inte kunna få någon hjälp i sin situation. Det knackade på dörren till Mattias rum. Han sneglade på klockan. Digitaluret sade: 03:37. Mattias suckade lätt, innan han svarade; Kom in! Dörren sköts upp och Mattias mamma klev in. Hon var klädd i morgonrock och ulltofflor. Varför var hon uppe så här sent? Hon såg jätte trött ut, tyckte Mattias. Han tyckte plötsligt synd om henne, även om han inte riktigt förstod varför. Gå och lägg dig sade hon med en lugn och trött röst. Det är jätte sent Hon gäspade högt och lutade sig slött mot dörrkarmen till Mattias rum. Gå och lägg dig själv. Jag har saker att göra. Svarade Mattias och vände uppmärksamheten till pappret med den ofärdiga dikten. Usel, äcklig, smörig, rent patetisk, det var vad den var, varken mer eller mindre än så. Mattias gäspade, och tog upp pappersbiten och rev den i småbitar. Han orkade inte se den mer just nu. Dessutom var det ju bara fånigt. Poesi Nej, det var inget för Mattias. Vad gör du? Mattias vände sig om och hoppade till av förvåning då han fann att hans nästipp trycktes upp mot hans mammas arm. Hon stod precis bredvid honom, och stirrade ner i hans skrivbord.

4 Ingenting! I alla fall ingenting du behöver lägga dig i. Sade Mattias och knuffade bort sin mamma, så att hon inte stod då obehagligt nära. Hon flinade roat, och såg på Mattias med en varm och vänlig blick. Hördu, om du vill ha råd om hur man ska tampas med flickor så vore det nog vist av dig att fråga en kvinna, som jag. Plötsligt såg hon mycket piggare och gladare ut, där hon stod och dansade på stället. Mattias stirrade stint på henne. Om jag behövde din hjälp så skulle jag ha frågat dig tidigare ljög han. Han vågade inte erkänna att han egentligen inte ens hade tänkt på att fråga henne om det. Han slog sig plötsligt i pannan. Varför hade han inte tänkt på det tidigare? Mattias mamma log. Nå, vad är problemet? Frågade hon nyfiket och satte sig ner på skrivbordet. Mattias såg först på henne, tvivlande i några få sekunder, innan han nickade sakta och suckade. Sedan förklarade han allting för henne. Vem flickan var framför allt och så berättade han om sina tvivel och sin nervositet, och hur han kände det i hennes närhet. Jaså? Jaha sade hon, och såg fundersamt på Mattias, som såg mycket otålig ut nu. Poesi verkar inte vara någonting för dig och inte heller de simpla romantiska gesterna man brukar använda i sådana situationer Mattias nickade instämmande. Så, det enda jag egentligen kan komma på, är att du skulle försöka att prata med henne. Jag vet att den kan kännas svårt, men du kommer inte att komma långt om du inte fattar mod och talar med flickan. Eller hur? Hon avslutade meningen med höjd ton och med att lyfta på båda ögonbrynen. Mattias tvekade, men nickade sedan sakta instämmande också denna gång. Hans mamma log. Vad bra. Då har vi bestämt det då. Hon nickade och reste sig igen. Gå och lägg dig nu sade hon sedan, innan hon gick ut ur rummet. Mattias stirrade på dörren efter att den stängts och reste sig inte direkt ur stolen. Han satt och stirrade in i dörren i en minut ungefär. Han visste inte säkert. Det kändes som en evighet för Mattias. Till slut vaknade han till och han reste sig upp med en sista blick på skrivbordet, där pappersbitarna från dikten låg. Han tvekade först, men plockade sedan fram en tejprulle från skrivbordslådan och började pussla ihop pappret igen. Nästa dag kom fortare än man kunnat ana. Mattias hoppade upp ur sängen när klockan ringde. Han verkade vara på ett ovanligt gott humör. Med ett leende på läpparna skuttade han ner för trappan iklädd sina jeans och en vit skjorta och mötte sin nyduschade mamma på vägen till köket. Med ett snabbt god morgon, försvann Mattias upp till badrummet med en smörgås i handen. Inne i badrummet var Mattias i full gång med att smeta in hårgele i sitt korta svarta hår. Mattias lyckades faktiskt komma i tid till bussen denna gång och därmed också i tid till första lektionen. Den första lektionen gick ovanligt fort idag. Mattias suckade lättat då han klev ut ur klassrummet. I handen höll han ett rött kuvert. God morgon Matte! Morron Gurra! Gustav sprang upp till Mattias med ett brett leende på läpparna han också. Han hade tydligen missat den första bussen, och inte kommit i tid till skolan och därmed inte heller till den första lektionen. Vad har du där? Frågade Gustav och pekade på kuvertet i Mattias hand. Åh, du får se! sade Mattias glatt och sneglade runt för att försöka få syn på flickan. Hon stod och pratade med några av sina kompisar lite längre bort.

5 Mattias svalde och kastade en snabb blick på sin spegelbild i glasrutan som satt i dörren till klassrummet de just kommit ut ur. Sedan, med Gustav i hälarna, gick Mattias med bestämda steg mot den lilla gruppen flickor som stod och pratade glatt vid sina skåp. Ursäkta Avbröt Mattias deras samtal. Flickorna slutade prata och såg nyfiket på Mattias, som klev in i ringen och drog med sig sin kärlek ut ur den. Hon såg förvirrad ut och det fick Mattias att känna sig illa till mods. Till dig viskade Mattias och räckte henne det röda kuvertet. Hon öppnade det och tog ut pappret som fanns i det. De övriga flickorna skockades omkring henne igen och Mattias backade undan och ställde sig bredvid Gustav igen, som stod och stirrade förvirrat på Mattias, som inte tycktes märka det. Då flickorna började fnittra hejdlöst kände Mattias hur blodet steg honom åt huvudet. Hans kinder började blossa. Tyckte de om den? Gjorde de inte det? Han visste inte vad han skulle tro. Mattias Hans kärlek klev fram och räckte honom kuvertet och pappret. Det är en jätte fin dikt, men jag är inte intresserad., sade hon, och försökta hålla tillbaka sitt skratt. Mattias såg besviket på henne och kände hur hans hjärta sjönk som en sten i bröstet. O-okej stammade han fram och nickade sakta. Flickorna gick gemensamt därifrån och lämnade Mattias och Gustav. Mattias var gråtfärdig. Gustav kunde knappt hålla sig för skratt. Dock lyckades han till slut kväva det. Han ville inte såra Mattias. Jojo. Och vad har du lärt dig av det här dilemmat? frågade Gustav och klappade Mattias lätt på axeln. Mattias svarade inte direkt. Men till slut så svarade han med en torr och besviken röst: Att jag inte är någon vidare skicklig poet ~SLUT Skriven av: Nathalie Öhman