UF i England. Vem bryr sig om EU? i detta nummer:

Transkript

1 Utblick För inblick i världen. Utrikespolitiska föreningen i Göteborg. Nr. 2/2009 utblick.org, utrikespolitiskaforeningen.se i detta nummer: Vem bryr sig om EU? RYSK GAS Konfucius återkomst UF i England Uttåget i geneve `

2 IM-255 Foto: IM/Mats-Ola Persson Engagera dig för nyanlända invandrarungdomar Som volontär i Move It arbetar du för att nyanlända invandrarungdomar ska få en aktiv fritid, genom att introducera dem till svenskt föreningsliv. Varje vecka utövar ungdomarna och volontärerna fritidsaktiviteter tillsammans med olika föreningar. Genom att ungdomarna får delta i ett socialt sammanhang, träna svenska och se stora delar av Göteborg växer deras självförtroende. Hos IM kan du även arbeta som volontär med bland annat IM Fair Trade, läxhjälp, information, flyktingbesök samt inom Nätverket mot Trafficking. Läs mer på manniskohjalp.se/goteborg, moveit.nu eller ring IMs kontor Medmänsklighet förändrar världen IM arbetar med: Inledare. Att se det stora i det lilla. F olkpartiets Olle Schmidt uttryckte en vilja om ett Europa som präglas av fred, frihet och demokrati. Centerns Lena Ek förespråkade ett EU som talar med en röst. Detta kritiserades av Junilistans Sören Wibe som ansåg att Lenas förslag innebär att 27 andra röster tystnar; att Sveriges röst i världen hördes tydligare innan inträdet i EU. Dessa ord yppades under Utrikespolitiska Föreningens debatt inför EUvalet, som ägde rum på Handelshögskolan i Göteborg den 29 April och där toppkandidater deltog. Att det var omkring140 åhörare på plats denna afton får anses tillfredsställande. Mindre positivt för uppmärksamheten kring det genomförda valet är det faktum att debatten var den första officiella sådana som visades i TV. Detta alltså mindre än två månader före valet. Under debatten diskuterades valets legitimitet och dess betydelse för oss svenskar. MP: s Carl Schlyter menade att Europaparlamentet brister i trovärdighet. Detta enligt honom beror mycket på att EG-domstolen har möjlighet att tämligen fritt fatta beslut som bygger på extensiva tolkningar. Beslut som sen blir till avgörande EU-praxis. Nog ligger det mycket i detta resonemang. Men den bristande mediala uppmärksamheten torde vara ett värre problem. Skulle folket vara mer informerade om de områden där de faktiskt har möjlighet till inflytande så borde intresset att gå till valurnan vara högre. Detta läser ni mer om i Robin Bernhardtz artikel längre fram i tidningen. Nu har Fredrik Reinfeldt och Sverige som bekant tagit över ordförandeklubban i unionen. Detta borde om inte annat öka intresset för Sverige i EU hos gemene man. Men tyngdpunkten i detta ordförandeskap är det omvända, att Sverige skall göra ett bra avstamp i EU. Reinfeldt talar mycket om en stabil ekonomisk union. Han talar om de stora frågorna, om att skapa ett starkt EU. Det är bra. Att diskutera det stora är likaledes en målsättning i Utblick, i detta nummer genom fokus på EU. Vikten av detta är det ingen som motsätter sig, men poängen är att Sverige bör utnyttja sin stund i rampljuset för att även belysa mindre utrikespolitiska frågor av mer speciell karaktär. Forskare från Utrikespolitiska institutet uttrycker detta i en debattartikel i SvD: Sverige bör kraftfullt driva frågan om en gemensam långsiktig strategi för Centralasien under sitt ordförandeskap. Det är nämligen inte bara Centralasiens framtid som står på spel; för var dag som går blir det allt tydligare att Europas framtid också gör det. Att man i detta nummer kan läsa mycket om EU är både nödvändigt och intressant. Några uppslag längre fram handlar om ungerskt musikliv och en eventuell spirituell återkomst i vår asiatiska gigant Kina. Vi måste hela tiden se det stora i det lilla. Vi måste poängtera att exempelvis en oroande utveckling i Centralasien får konsekvenser för Europa. Vi måste ta chansen att göra detta i höst. Susanna Forssblad, Redaktör Innehåll: 14: Musik och melankoli i Budapest redaktion 4: Rysk gas genom Europa 12: Konfucius på modet i Kina 16: Uttåget i Genève 7: Ordföranden har ordet 8: EU-valet 18: Utblick i England Redaktör: Susanna Forssblad Ansvarig utgivare: Annelie Rasmussen Redigering och layout: Henric Karlsson Omslagsfoto: Wintershall AG, Nord Stream pressbilder Tryck: Trydells. Utblick är Utrikespolitiska föreningen i Göteborgs medlemstidning. Utblick är politiskt och religiöst oberoende. Åsikter som framförs är skribenternas egna. Vi söker alltid nya skribenter, vill du skriva för Utblick kontakta oss på: utblick.redaktor@gmail.com. Utrikespolitiska föreningen är en förening för dig som är intresserad av utrikespolitik. Vi anordnar intressanta föreläsningar varje vecka. Att vara medlem kostar 100 kronor per år. 3

3 e n e r g i p o l i t i k g a s l e d n i n g Makten över energin - En pipeline genom svenskt territorie ger Ryssland ökat inflytande i Europa Ryssland har kopplat greppet om den europeiska energimarknaden. Det manifesteras genom det så kallade Nord Stream-projektet som går ut på att bygga en gasledning till Europa från Ryssland via Östersjön. Frågan ligger nu på Regeringen Reinfeldts bord som i juli tar över ordförandeskapet i EU. Men hur tänker Sverige som ordförandeland utnyttja sitt inflytande i denna energipolitiska fråga? text: Jesper Svensson Inom EU finns det en oro för vad ett ökat beroende av rysk gas kan medföra i former av risker. I skuggan av finanskrisen utspelar sig ett intensivt förberedelsearbete inom regeringen inför det svenska ordförandeskapet i EU. Två frågor som står högt upp på den politiska dagordningen är unionens klimat och energipolitik där den rysk-tyska gasledningen i östersjön är en bricka i förhandlingsspelet. Vad gäller projektet är svenska regeringen pressat mellan två läger. Ryssland och Tysklands vill att gasledningen skall byggas mellan länderna via svensk ekonomisk zon i syfte att få direkt gas och därigenom undvika beroendet av transitstater i östra Europa. Samtidigt höjs det röster från inrikespolitiskt håll i Sverige om att motsätta sig projektet med hänsyn till miljö- och säkerhetsaspekterna. Rent juridiskt är Sveriges möjligheter att stoppa gasledningen små då en stat enligt FN:s Havsrättskonvention har rätt att dra 4 ledningar på en annan makts ekonomiska zon, så länge som det inte påverkar miljön negativt. Det svenska ordförandeskapet i EU medför dock ett ökat manöverutrymme i frågan som skulle kunna användas till att upplysa den tyska regeringen om att gasprojektet underminerar en gemensam europeisk energipolitik. EU:s beroende av rysk gas har ökat markant sedan 2000 och väntas öka från 40 % till 60 % mellan år 2000 och Utöver den ökande energiexporten har Ryssland även börjat köpa upp energibolag i EU och tagit kontroll över gastillgångar utanför Europa för att begränsa andra införselrutter till EU. Genom att låta länder som Algeriet få tillgång till ryskt försvarsmaterial i byte mot gastillgångar kan Ryssland öka sitt inflytande över europeiska unionen. Detta ensidiga beroende riskerar att förstärkas med ett ryskt gasprojekt som kommer att fungera som en Trojansk häst som påverkar östersjöns strategiska Wintershall AG, Nord Stream, pressbilder Ett av Nord Streams fartyg som lägger rör på havsbotten som skall transportera gas till Europa. EU:s beroende av rysk gas har ökat sedan år 2000 och allt fler energibolag i Europa får ryska ägare. 5

4 Utrikespolitiska Föreningen informerar Wintershall AG, Nord Stream, pressbilder Ryska gasarbetare. Genom pipelinen från världens största gasreserver i Ryssland kommer Nord Stream att stå för 25% av EU:s ökade gasbehov. balans då Ryssland får utrymme att använda sin energi som ett maktmedel. Att Medvedev är beredd att använda energiexporten till att gagna nationella säkerheten bekräftades i maj när landets nationella säkerhetskoncept sattes på pränt. Enligt det nationella säkerhetskonceptet är tillgången till energikällor ett prioriterat område som vid behov Ryssland har avsikt att försvara med användning av militära maktmedel. Därmed borde det finnas inom EU en stark oro för att pipelinen ökar Rysslands inflytande, samtidigt som mindre länders energisäkerhet försämras. När Sverige i juli övertar ordförandeskapet i EU är det av vital vikt att man inte betraktar pipelinen som ett gemensamt EU-projekt då det splittrar unionen i två halvor, de som är för projektet och de som är emot det. För Polen, Estland, Lettland och Litauen är väl lika mycket en del av EU som Tyskland och Storbritannien? I en situation av ökat beroende av rysk energi försvagas EU:s förmåga att på sikt agera samordnat på 6 den internationella arenan. Det innebär att det blir svårare för unionen att slå vakt om sin beslutsautonomi i utrikesfrågor, såsom hanteringen av Irans möjlighet att utveckla kärnvapen. Putin har vid upprepade tillfällen talat om ett bildande av ett gas OPEC, vilket skulle inkludera Iran och Turkmenistan. En sådan gaskartell skulle kontrollera världens första, andra och fjärde största gasreserv. Hur ställer sig EU till en sådan svårbemästrad situation? Mot den bakgrunden bör Sverige verka för att lägga om Europas kurs i energiförsörjningen där fokus bör läggas på att tillflödet av energi måste diversifieras. Där skulle ett samarbete med länderna omkring kaspiska havet kunna vara en lösning på energiproblematiken med transitländer som Turkiet. Ett turskiskt EU-medlemskap kan i det avseendet vara en viktig bricka i det globala spelet om energiresurser Ordföranden har ordet Det nya Europaparlamentet är framröstat och klart. Tillsammans med en ny kommission kommer de att förändra atmosfären i Bryssel ordentligt i höst. Samtidigt tar Sverige på sig ledartröjan. Att det blir ett spännande andra halvår 2009 ligger i luften. Sverige som ett litet land kommer att få bekänna färg i de stora sammanhangen. Med vårt goda rykte och tradition av civilt agerande i utrikespolitiken har vi dock goda förutsättningar. Låt oss bevaka våra makthavare och se om detta förtroende är befogat. Utrikespolitiska föreningen i Göteborg har under våren haft en viss fokus på Europa med vår stora temadag den 29 april som blev ett väldigt lyckat arrangemang. Det nummer av Utblick du nu håller i din hand ger ytterligare in- och utsikter i Europa. UF har också under våren besökt London och Cambridge och fått nya erfarenheter och kunskaper om dessa städer. Vi får säkerligen anledning att återkomma till dessa frågor under hösten. Bland annat så står Sverige inför den delikata uppgiften att klubba igenom ett kraftfullt avtal på ämnet klimatförändringar i Köpenhamn i december. Ni kan känna er trygga med att UF uppmärksammar detta. UF utlovar också att fortsätta med sina mycket populära föreläsningar som tar upp allt mellan himmel och jord, att fortsätta att ge ut sin tidning samt att anordna andra arrangemang med utrikespolitisk anknytning. Några överraskningar kan ni också räkna med under hösten, så håll utkik på vår hemsida som fått ett ansiktslyft lagom till sommaren! Utrikespolitiska föreningar finns på många orter i Sverige. Detta nätverk av likasinnade utgör en fantastisk plattform för att våra arrangemang ska bli väl genomförda, varierade och uppskattade. Kontakter och erfarenheter byts hela tiden mellan föreningarna, vilket gör att vi hela tiden utvecklas snabbare än om vi stått ensamma. Tillsammans anordnar föreningarna bland annat Utrikespolitiskt konvent, ett återkommande stort forum för ung utrikespolitisk debatt. Samarbetet möjliggör också kompetensutveckling för våra aktiva medlemmar som inte hade kunnat genomföras annars. Just nu har vi den stora glädjen att meddela att ytterligare en förening tagit plats i gemenskapen. Välkommen, Utrikespolitiska föreningen i Karlstad! Vi ses i höst! Annelie Rasmussen ordforande@utrikespolitiskaforeningen.se Om Utrikespolitiska Föreningen Vi finns till för att väcka intresse för och sprida kunskap om utrikespolitiska frågor. Genom föreläsningar och seminarier lyfter vi upp olika internationella och globala frågor på agendan. Varje vecka bjuder vi in en expert att prata om ett intressant ämne. Föreningen ger även ut tidningen Utblick. UF är en politiskt och religiöst obunden förening som tillhör Utrikespolitiska förbundet Sverige (UFS), våra systerföreningar finns även representerade i sju andra UFstäder. Vår ambition är att vara en mötesplats där studenter från olika utbildningar och även olika länder träffas för att bredda sina kunskaper kring utrikespolitik samt andra länders kultur, befolkning, religion och politiska system. För sitt stora engagemang i globala frågor tilldelades Utrikespolitiska Föreningen Guldtummen, Göteborgs studenters stora pris. Ett medlemskap för två terminer kostar endast 50 kr och ger dig fri entré till alla UF-föreläsningar, både i Göteborg och i sju andra städer. Du får även tidningen Utblick hemskickad till dig! Om du är intresserad av att engagera dig i UF finns många möjligheter! * Var med i programsektionen om du vill vara med och besluta om upplägget av UF:s föreläsningar. * Engagera dig i PR-sektionen om du vill hjälpa till med att synliggöra UF utåt. * Gå med i evenemangsektionen om du vill vara med och ordna aktiviteter såsom studiebesök, pubbkvällar och resor. * Medlemstidningen Utblick är något för dig som vill skriva, fota eller jobba med layout. Kontakt: Utrikespolitiska Föreningen i Göteborg Götabergsgatan GÖTEBORG info [snabel-a] utrikespolitiskaforeningen.se 7

5 politik e u VEM BRYR SIG? Foto: Bernard Rouffignac, Copyright: EP Den sjunde juni var det val till Europaparlamentet. Genom att rösta hade vi en möjlighet att välja vem som skulle representera Sverige i EU. Men valdeltagandet och intresset har varit lågt tidigare år. I senaste valet, år 2004, var antalet röster i Sverige så lågt som 38 procent, och runt 44 procent röstade i årets val. Bryssel är kyligare än någonsin med bottennotering av valdeltagandet i hela Europa. Vad beror egentligen det här på? text: Robin Bernhardtz När Sverige röstade till valet i Europaparlamentet, som är den enda direktvalda församlingen i EU, för fem år sedan avfärdades det av många med en nonchalant axelryckning, och i år verkar det se ut på liknande vis. En del svenskar kände knappt till valet som var den sjunde juni, och av dem som gjorde det var det få som faktiskt röstade. Vi stannade på 44 procent, vilket återigen innebär majoriteten valde att inte gå iväg till vallokalerna. DN:s politiska redaktör Henrik Brors tror att det låga intresset och valdeltagandet helt enkelt beror på att många väljare inte anser att det är ett viktigt val, vilket i sin tur har att göra med att partierna agerar som om de inte heller tycker att det är särskilt viktigt. - Genom att man nästan inte alls pratar om Europaparlamentet under de fem år mellan valen, genom de begränsade satsningarna som partierna gör i valrörelsen och genom att flera partier sedan EU-inträdet inte har skickat sina mest ledande företrädare till parlamentet känns valet oviktigt, berättar Henrik Brors till Utblick. Men han menar att det också beror på att en röst i Europaparlamentsvalet inte direkt påverkar vilka som får den politiska makten, likt ett riksdagsval som ytterst handlar om vem som ska få bilda regering. Vanligtvis brukar ett ointresse i sådana här frågor handla om brist på kunskap och information, att vi inte fått ta del av tillräckliga upplysningar från vare sig media eller våra politiker, och att vi på så vis inte har möjlighet att vara med i debatten. En del menar att röstdeltagandet skulle öka om man la valet till Europaparlamentet på samma dag som det till riksdagen. Vilket emellertid inte skulle ge några röster från dem som är emot EU. Det finns många väljare som inte röstar i ren protest, för att därigenom öka impopulariteten och undvika en legitimering av Sveriges medlemskap i EU. På Europaparlamentets hemsida kan vi läsa om fördelarna med att rösta och varför det är viktigt, oavsett vad vi har för åsikter om EU sedan tidigare. Det är bara då vi har möjlighet att göra skillnad. Röstningen är överstökad på ett par minuter när man i förbifarten besöker vallokalen. Det spekuleras kraftigt i varför valdeltagandet är så svagt, men framför allt beror det på att valet anses vara ointressant och betydelselöst. Vissa menar att Europaparlamentet har för liten inverkan på EU, medan andra tycker att riksdagsvalet är viktigare. Trots att EU får större betydelse inom Sverige, anses nationella beslut om lagar, skatter och bidrag vara mer konkret och personligare. Till riksdagsvalet röstar väljarna på både de partier och personer som man känner igen, i jämförelse med Europaparlamentsvalet är det mindre kända personer som ställer upp. Henrik Brors menar att det är upp till varje väljare att bestämma om man vill rösta, men också att resultatet i Europaparlamentsvalet har stor betydelse. - Europaparlamentet är på många områden en lagstiftande församling tillsammans med EU-ländernas regeringar, och om Lissabonfördraget träder i kraft kommer parlamentets lagstiftningsmakt att utökas till fler viktiga politikområden. De 8 9

6 parlamentariker som väljs kan få mer makt än en riksdagsledamot eftersom en majoritet av alla svenska lagstiftningsärenden är en följdverkan av beslut som fattats i EU, och parlamentarikerna kan förändra lagtexter och även stoppa lagförslag, säger han till Utblick. För fem år sedan röstade knappt 38 procent av svenska befolkningen i jämförelse med riksdagsvalet 2006 då siffrorna nästan nådde 82 procent. En del av att skillnaden är så stor kan bero på att man i Europaparlamentsvalet inte röstar på de nationella, etablerade partierna, utan istället på koalitioner av partierna. Siffror från Sifo visar att två av tre svenskar är ointresserade av Europaparlamentsvalet. Men Sverige är inte unikt, utan de låga siffrorna för röstdeltagande är lågt i hela Europa. Om vi ser till hela Europa är årets val, är det inte smickrande siffror för EUparlamentet, då vi nådde det lägsta valdeltagandet någonsin i ett Europaparlamentsval, 42 procent. Vi i Sverige ökade emellertid vårt deltagande med sex procentenheter, fast i Danmark lyftes antalet röstande till nästan 60 procent. Bottennoteringen hade Slovakien med knappt 20 procent. Om detta ointresse för ett Europasamarbete fortsätter, finns det risk att EU kommer att mista anhängare och på så vis anses oviktigt. Det är en trend där ett medlemskap varken gynnar eller missgynnar röstande demokratier utan istället står oförändrad och likgiltig i ett Bryssel som är kallare än någonsin ENKAT: Ä EU-VALET Amir Tabrisi, svarar för Olle Schmidt (F). Den senare blev invald som en av fyra i Europaparlamentet i Alliansen liberalerna och demokraterna för Europa (ALDE) 1. Varför tror du att valdeltagandet varit och spås att vara så lågt som det har varit och är? 2. Varför ska man rösta i Europa-valet? Både som Europé och som svensk. 1. Efter senaste valet, 2004, följde en lång period av socialdemokratiskt styre, och den tiden präglades av misstänksamhet mot EU och en förstelnad debatt kring om vårt land överhuvudtaget skulle vara med i ett europasamarbete. En blandning av skepsis och att Bryssel kändes långt bort ser jag som orsaker till förra valets låga deltagande. I år har EU-institutionerna och vi som politiker varit dåliga på att kommunicera om vilken betydelse EU har för medborgarna. Media har också en roll i det hela då bevakningen av EU-frågor på plats nere i Strasbourg eller Bryssel inte är dominanta under nyhetssändningarna hemma i Sverige. 2. Det är väldigt enkelt att svara på. Idag är läget och tanken om EU ett annat än den jag beskrev i förra frågan, Sverige är längre inte åskådare utan befinner sig i EU-kärnan. I höst ändras förutsättningarna och vårt inflytande blir ännu större eftersom vi är ordförande för EU under ett halvår. Men, allt detta förutsätter att EU ska finnas och diskuteras hemma i Sverige. Man ska rösta i EU-valet för att det europeiska samarbetet påverkar oss i allra högsta grad. Lagar om allt från arbetstider och olika diskrimineringar bestäms i Bryssel, inte i Stockholm. Jag tror också att man genom att rösta den 7 juni känner sig mer delaktig i detta samarbete som ändå är ett fredsprojekt. Åsa Westlund (S), som blev invald som en av fem socialdemokratiska representanter i Bryssel. 1. Varför tror du att valdeltagandet varit och spås att vara så lågt som det är? 2. Varför ska man rösta i Europa-valet? Både som Europé och som svensk. 1. Jag tror att valdeltagandet kommer att bli något högre den här gången, framför allt för att det är större fokus på sakfrågorna nu. Diskussionen handlar mindre om ja och nej till något. 2. Beslut som fattas i Europaparlamentet påverkar en halv miljard människor i hela Europa, inklusive Sverige. Det handlar om allt från situationen på jobbet, kvalitén på maten och reglerna för farliga kemikalier. Det är stor skillnad mellan vad partierna står i de här frågorna. Då är det viktigt att visa vad man tycker och inte låta andra bestämma. 10 Utblick nr 1:09 11

7 k i n a k o n f u c i u s Konfucius återuppstånden i Kina I skuggan av den ekonomiska tillväxten och närmandet till väst håller Konfucius år gamla läror på att göra comeback. text: Sofia Wiman År 2005 citerade president Hu Jintao Konfucius när han lanserade kommunistpartiets vision om ett harmoniskt samhälle. Konfucianismen är befäst i landets författning och präglas av hierarki där stor vikt läggs vid traditionella kinesiska seder. Ledorden är ett gott samhälle, en god moral och, som en följd av detta, ett gott liv. Individen ges litet utrymme eftersom samhället ses som en del av staten. Religionsfrihet råder visserligen i landet, men med vissa restriktioner - biblar får till exempel enbart säljas av den statskontrollerade kyrkan Tre Själv. Ett par hundra konfucianska skolor har startat i Kina sedan 2004 vilket tyder på en återgång till de klassiska kinesiska källorna. I globaliseringens tidevarv finns en längtan efter det gamla. Konfucianismens återkomst är alltså varken en hemlighet eller en nyhet, men detta väcker tanken om hur världen - och internationella relationer egentligen är konstruerad. När världen genom globaliseringsprocessen blir allt mindre, är detta lika relevant som intressant. Det finns olika teorier om den internationella arenan. En av dem är den strukturella realismen, den som brukar kallas den grymma teorin. Hit räknas bland andra Samuel P. Huntington som 1993 skrev The Clash of Civilizations. Denna realteori hävdar åsikten att stater har nationella intressen de vill försvara till varje pris och över vilka stridigheter uppstår. Huntington går ett steg längre och menar att det inte enbart är statliga intressekonflikter som leder fram till denna civilisationernas kamp, utan att det finns djupare orsaker till detta. Den kontext, civilisation, i vilken man befinner sig, skapar också den moral man lever efter. Denna moral formar identiteten som således blir en oföränderlig variabel. Internationella konflikter kommer därför att bestå av konflikter mellan nationer och civilisationer med olika moraliska imperativ. I en alltmer globaliserad värld blir det mer meningsfullt att identifiera stater och människor efter deras kulturella system, inte genom deras politiska eller ekonomiska styrmedel. På så vis uppstår en slags kulturell identifikation, som inte påverkas av externa krafter, som till exempel globalisering. Världen kommer att präglas av interaktioner mellan sju eller åtta stora civilisationer med motsatta intressesfärer, bland dessa den västerländska och den konfucianska. Konflikter mellan dessa uppstår därför att de skiljer sig från varandra vad avser historia, traditioner och vilket är det mest signifikanta, menar Huntington religion. När världen blir mindre genom att finansiella medel likväl som människor inte längre är bundna av tidigare statsgränser, försvagas nationalstaten som medel för identifikation. Istället träder religionen in för att fylla detta hål, en slags religionens återuppståndelse. Begagnar man sig av detta synsätt, finns det naturligtvis anledning att se Konfucius läras återkomst i Kina som en källa till oro. Västvärldens normer dominerar för närvarande den globala arenan och enligt Huntingtons och realismens synsätt, måste dessa förhärskande normer utmanas. Kina tar allt större plats som global supermakt, med potential att sätta press på väst. Detta behöver inte med nödvändighet leda till våldsamma sammandrabbningar men realismen i allmänhet och Huntington i synnerhet, menar att historien visar att väpnad konflikt ofta blir resultatet av denna civilisationernas kamp 12 13

8 u n g e r n m u s i k Ungrare gillar att klaga på saker och ting. De brukar sjunga om hur jävligt allting är. Foto: Aapo Haapanen Foto: Gergely Csatari Dur och moll i Budapest den Med en historia av motgångar och en samtid märkt av ekonomiska problem kan en viss modfälldhet anas i det Ungerska sinnet. Den hårda tillvaron har även satt sina spår i det ungerska musiklivet. Men det finns de musiker som ler. text: Per-Ola Mjömark "Gloomy Sunday", en nedstämd och sorgsen ballad om en person som funderar på att ta sitt liv, skrevs av den ungerske pianisten Rezső Seress Billie Holiday, Elvis Costello och Björk är några artister som har spelat in sången, men den är framför allt känd för de självmord som den sägs ha orsakat. "Gloomy Sunday", eller "Szomorú vasárnap" som den heter på ungerska, fick snabbt smeknamnet "Hungarian suicide song". Rezső Seress tog själv sitt liv genom att hoppa från ett fönster i sin lägenhet i Budapest. I den ungerska huvudstaden möter det förgångna det nya. A38, ett gammalt ukrainskt fraktfartyg vid Donaus strand, har omvandlats till en populär rockklubb. På Erzsebet ter i centrala Pest ligger Gödör Klub. Med sin nedsänkta placering vid torget 14 påminner den med lite god vilja om Debaser Slussen i Stockholm. Holländaren Hans van Vliet befinner sig på klubben. Till vardags driver han krogen Jelen Bisztró, där band också brukar uppträda. Hans van Vliet tycker att den ungerska nedstämdheten märks på stadens musikscen. Ungrare gillar att klaga på saker och ting. De brukar sjunga om hur jävligt allting är, säger Hans van Vliet medan han vant rullar en cigarett. Själv funderar han på att lämna Budapest efter snart två decennier i staden. Det ungerska lynnet är inte bra. Alla tänker bara på sig själva, säger han och rycker uppgivet på axlarna. Ungrarnas väg genom historien har kantats av motgångar, från medeltidens tatarpogromer och fram till våra dagars ekonomiska och politiska kris. Nederlagsidentiten sitter djupt rotad hos folket, och även musiken går i moll, sägs det. Ett av de nationella trauman som har lämnat tydligast spår hos ungrarna är fredsfördraget som slöts vid Trianon efter första världskriget. Fördraget ritade om gränserna i Centraleuropa. Tre fjärdedelar av Ungerns territorium försvann och befolkningen sjönk i ett slag från 21 till 8 miljoner invånare. Den här smällen mot den ungerska nationen skapade ett öppet sår som aldrig tycks vilja läka. Det har fött en längtan efter att återuppbygga det forna Ungern, något som märks inte minst i den politiska retoriken. Den ungerske författaren och musikjournalisten Ákos Bánfalvi har skrivit om musik sedan 1992, bland annat för tidningen Rockinform Magazine. Han håller med om att ungrarna är ett melankoliskt folk. Men jag tror att det beror mer på det hårda livet. Man får dåligt betalt och den ekonomiska situationen är hård. Ákos Bánfalvi tycker inte att man kan se tydliga spår av pessimism i den ungerska musiken. Samtida ungersk musik skiljer sig inte speciellt mycket från i andra länder. Problem finns överallt i världen. Livet har ljusa sidor och mörka sidor. Naturligtvis reflekteras detta också i musiken. Budapest musikliv har sina olika sidor. Några dagar tidigare spelade ett folkinspirerat band på Gödör Klub för besökare som spridit ut sig framför scenen på kuddar. Den här onsdagskvällen är det lite mer sparsmakat med folk i lokalen. De flesta sitter på uteserveringen i stället för att parkera sig framför scenen. Gödör är ändå ett bra ställe som dessutom ligger på en bra plats. Man kan se mycket nutida musik här. Framförallt folk och jazz, säger Ernö Hock. Han är en glasögonprydd ung man i tjugoårsåldern som spelar kontrabas i jazzbandet Grencsó Kollektíva. Ernö Hock är dock inte helt nöjd med musikutbudet i Budapest. Jazzen är inte så stor som han skulle vilja. Mainstreammusik är fortfarande det som gäller här i Ungern, berättar han, innan han går på scenen. Grencsó Kollektíva bjuder därefter på en maratonlång session, med bland annat två trumslagare och en sönderblåst saxofonist. Bandets improvisationsjazz känns lekfullt optimistisk. Varken modfälld eller deprimerad. I bland till och med ler bandmedlemmarna 15

9 i r a n r a s i s m Uttåget På FN:s världskonferens mot rasism i Genève valde samtliga närvarande representanterna från EU-länder, däribland Sverige, att lämna konferenssalen när Irans president Mahmoud Ahmadinejad kritiserade Israel för att vara en rasistisk stat. Detta agerande gav genast eko i den svenska debatten. text: Mikael M Karlsson Foto: Daniella Zalcman 16 Jag har svårt att förstå upprördheten över att kalla Israel för en rasistisk stat säger Hans Linde (V). Vi ska inte acceptera att Iran kidnappar FN:s arbete mot rasism för att göra antisemitiska uttalanden tycker Fredrik Malm (FP). Redan i det första talet under FN:s konferens mot rasism hettade det till ordentligt. Som enda närvarande statschef föll det på Mahmoud Ahmadinejad att vara mötets första talare. Tio minuter in i hans tal kom det som flera kritiker mot mötet varnat för; Efter andra världskriget tog de till militär aggression för att göra en hel nation hemlös med det judiska lidandet som svepskäl. Mahmoud Ahmadinejad nämnde förvisso aldrig Israel med namn, men budskapet var solklart ändå; Israel bär ansvaret för en rasistisk regim i det ockuperade Palestina. Det var ett uttalande så kontroversiellt att de fick samtliga närvarande representanter från EU-länder att lämna salen. Från Sveriges håll hade man valt att närvara med FN-ambassadören Hans Dahlgren som var en av dem som lämnade mötet. - Det var överrenskommet på förhand att skulle sådana uttalande förekomma skulle vi lämna salen, säger Hans Dahlgren till TT. Redan innan konferensen hade Sveriges regering valt att markera sin skepsis genom att skicka en ambassadör istället för ett statsråd. Att dessutom välja att lämna salen är ett kraftfullt agerande i diplomatsammanhang. Syftet var att markera sitt avståndstagande från uttalandet att Israel är en rasistisk stat, inte att markera mot Irans närvaro som sådan. Det är något som upprör den svenske riksdagsmannen Hans Linde (V): - Jag är djupt kritisk mot både den iranska regimen och Mahmoud Ahmadinejad, men har mycket svårt att förstå upprördheten över att Israel kallas för en rasistisk stat. Men det kanske allvarligaste med EU:s uttåg var att man skadade en FN-konferens om en oerhört viktig fråga, kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Sverige borde likt Norge stannat i salen och hålligt ett brandtal för alla människors lika värde, det skulle varit en långt mer effektiv markering, säger han till Utblick. Alla håller dock inte med Hans Linde. Folkpartisten Fredrik Malm säger till utblick att agerandet var helt rätt och sände ut en tydlig signal om att vi inte accepterar den sortens uttalanden. Han håller inte alls med om Hans Lindes syn på vad Ahmadinejad sa: - Ahmadinejads tal var baserat på klassiska schabloner och stereotyper om judisk strävan efter maktherravälde, dessutom indränkt i en besatthet att utpeka Israel för alla möjliga krig och problem runtom i världen. Jag diskuterar inte två ord utan talet som helhet. Reaktionerna efter EU-ländernas beslut att lämna salen visar på djup klyfta i svenska partiers syn på mellanöstern. Vänsterpartiet har länge framstått som den främste försvaren i riksdagen för Palestinas sak, medan Folkpartiet allt mer tenderar att framstå som det mest pro-israeliska paritet. Vänsterpartiet påpekar ständigt att Israels ockupation och bosättningarna på Västbanken är ett folkrättsbrott, medan Folkpartiet ofta betonar att Israel trots allt är mellanösterns enda demokrati. Deras sällningstaganden i konflikten konkretiseras av att Vänsterpartiet under de senaste åren krävt ekonomiska sanktioner mot Israel likväl som att bojkotten av Hamas ska upphöra. För Folkpartiets del har den vänliga inställningen till Israel bland annat lett till att man vägrat acceptera Hamas som en förhandlingspart så länge de inte erkänner Israel och avstår från våldshandlingar. Det kan dock vara ett misstag att se debatten om Israel-Palestinakonflikten som en fråga om vänster- höger, där västern försvarar Palestina och högern Israel. Socialdemokraterna under Göran Perssons ledning rörde sig i en pro-israelisk riktning, medan ett antal borgerliga politiker gått ut och kraftfullt kritiserat Israel. När det kommer till synen på Irans hållning i Israel- Palestinakonflikten ur ett bredare perspektiv råder dock större enighet. Iran agerar på ett huvudsakligen destruktivt sätt utifrån sina egna politiska intressen säger Hans Linde. Fredrik Malm går steget längre och säger Iran är den starkaste och mest målmedvetna externa kraften som motarbetar en fred mellan Israel och palestinierna. Så långt vill dock inte Hans Linde gå utan han säger att även om Irans roll är negativ så tror han samtidigt den är starkt överdriven. Hans Linde och Fredrik Malm har även olika syn på vilka konsekvenser det uppmärksammade mötet kommer att få: - Den direkta effekten är att Ahmadinejad garanterat stärkte sina aktier inför det kommande iranska presidentvalet. Jag tror även Sverige och EU bidrog till att försvaga FN och det internationella arbetet mot rasism, säger Hans Linde. - Konsekvensen är att signalen blir tydlig. Om inte FN börjar ta detta på allvar kommer det även fortsättningsvis att ligga ett löjets skimmer över hela Världssamfundets arbete mot rasism. Ahmadinejads agerande underminerar därmed allt viktigt arbete mot rasism i världen, avslutar Fredrik Malm 17