Hänsynsplan. Distrikt Bredbyn. Skorpedsområdet. Datum: Sammanställd av: Stig Lindblad & Lisbeth Rantaniemi

Transkript

1 Hänsynsplan Distrikt Bredbyn Skorpedsområdet Datum: Sammanställd av: Stig Lindblad & Lisbeth Rantaniemi Reviderad av: Christer Hållberg

2 1. Inledning BAKGRUND SYFTE AVGRÄNSNING AV HÄNSYNSPLANEN FÖRÄNDRINGAR MOT TIDIGARE HÄNSYNSPLAN Allmän beskrivning NATURGEOGRAFISKA FÖRUTSÄTTNINGAR Beskrivning av geografi Berggrund och jordarter Klimat Markfuktighet och vegetation Beskrivning av vattenmiljöer SKOGSHISTORIA KULTURMILJÖER DAGENS SKOGSTILLSTÅND Åldersklassfördelning Lövbestånd Tall- och granbestånd Trädslagsblandning Kartläggning av natur- och kulturvärden INVENTERINGS- OCH PLANERINGSARBETE Nyckelbiotopsinventeringen Naturvärdesbedömning Övrigt beslutsunderlag RESULTAT Avsatta arealer Avsatta arealer som ej medräknas i regionens miljömål Värdefulla vattendrag och våtmarker Vandringshinder Viktiga områden för renskötseln Bristanalys ASIO-KLASSNING REFERENSLANDSKAPET JÄMFÖRELSE MELLAN REFERENSLANDSKAPET OCH DAGENS LANDSKAP PRIORITERING AV OBJEKT Riktlinjer och mål AVSATTA AREALER Mål Åtgärdsförslag LÖVSKOGAR Mål Åtgärdsförslag BRAND Mål Åtgärdsförslag VÄRDEFULLA VATTENDRAG OCH VÅTMARKER Mål Åtgärdsförslag

3 6. Referenser Bilagor BESKRIVNING AV ASIO-MODELLEN OCH BRISTANALYSEN PRESENTATION AV KUNNÅDALEN AV SNF BOTTENFAUNAN I KUNNÅN KARTOR RAPPORTER UR BESTÅNDSREGISTRET (TILLHANDAHÅLLES AV DISTRIKTET)

4 3 1. Inledning 1.1 Bakgrund Naturligt förekommande växter och djur skall ges möjlighet att långsiktigt kunna fortleva i skogslandskapet. För att detta skall uppnås krävs att det kontinuerligt och på lång sikt finns olika biotoper i skogslandskapet. Vissa biotoper, som lövdominerade skogar som uppkommit efter skogsbränder, kan inte konserveras utan måste nyskapas. Många arter, t ex tjäder, kräver tillgång till flera olika typer av biotoper. Hänsynsplanen omfattar dels en kartläggning av befintliga natur- och kulturvärden och dels en bedömning av vilka miljöer som helt eller delvis saknas i dagens skogslandskap. Utifrån resultaten utformas långsiktiga mål för att naturvärdena bibehålls eller ökar genom att bristmiljöer återskapas. Natur- och kulturhänsyn kan uppdelas i tre olika skalor: detalj-, bestånds- och landskap. Naturvård på detalj- och beståndsnivån regleras genom bl.a. lagkrav (Skogsvårdslagen) och genom skogscertifieringen. Skogsbruket på Holmens skogar är sedan december 1998 certifierat enligt den svenska FSC-standarden (Forest Stewardship Council). På detalj eller beståndsnivå kan man gynna arter som är beroende av vissa miljöer eller substrat genom att exempelvis spara träd på impediment, lämna naturvärdesträd, tillskapa död ved eller genom att gynna framtida naturvärdesträd vid röjning eller gallring. Detta finns närmare beskrivet i Holmen Skog Riktlinjer för Uthålligt Skogsbruk. Naturvårdsplanering på landskapsnivå syftar till att ha en god fördelning i tid och rum av till exempel nyckelbiotoper, äldre skog, lövdominerad skog och bränd skogsmark. Denna hänsynsplan beskriver Holmen Skogs naturvårdsarbete på landskapsnivå. Ett av åtagandena i svenska FSC-standarden är att certifierade markägare frivilligt undantar 5% av den produktiva skogsmarken för att bevara eller främja den biologiska mångfalden. Ett av Holmen Skogs prioriterade miljömål är att minst 5 % av den produktiva skogsmarksarealen inom var och en av Holmen Skogs regioner skall undantas från avverkning. 1.2 Syfte De tre huvudsyftena med Holmen Skogs hänsynsplaner är att: - Ge ett landskapsperspektiv för natur- och kulturmiljövården - Ge underlag för avverkningsberäkningar - Fungera som hjälpmedel vid extern information.

5 4 1.3 Avgränsning av hänsynsplanen Hänsynsplanen avfattas inom distriktets gränser. Varje distrikt utformar en eller i undantagsfall flera hänsynsplaner. Hänsynsplanen kan innehålla ett eller flera hänsynsplanområden. Hänsynsplanområdet avfattas utifrån vad som kan ses som en sammanhållen enhet med hänsyn till markinnehavets arrondering, naturgeografi, lokalklimat, vattenavrinningsområde. Distrikt Bredbyn (Skorpedsdelen) utgörs av totalt ca ha produktiv skogsmark. Huvuddelen av skogsmarken finns inom två avrinningsområden, Nätraån och Kunnån. Dessa avrinningsområden utgör två olika hänsynsplanområden i den sammanfattande hänsynsplanen för distrikt Bredbyn (Skorpedsdelen). Hänsynsplanen är ett resultat av en lärande process. Hänsynsplanen skapas genom att information om våra skogar insamlas och bearbetas utifrån de kunskaper vi har idag i skogsekologi samt i skoglig natur- och kulturvård. Hänsynsplanen är ett levande dokument. Förändrade förhållanden, förbättrade inventeringsunderlag, nya forskningsrön med mera medför att hänsynsplanen ska uppdateras kontinuerligt. Denna hänsynsplan gäller som längst t.o.m. utgången av När hänsynsplanen uppdateras görs en samlad bedömning och beslut tas om avsättning av nya områden, som ännu inte är avsatta i hänsynsplanen. Vägledande är beståndens befintliga naturvärden och att naturvårdsnyttan maximeras hos avsatta bestånd. Vid uppdateringen byts bestånd ut mot sådana som har högre naturvärden i enlighet med gällande certifieringsstandard. Kartmaterial som visar avsatta områden i hänsynsplanen lämnas ut på förfrågan. I första hand hänvisas till det material som bifogas hänsynsplanen. Ta kontakt med distriktskontoret för mer detaljerade kartor Förändringar mot tidigare hänsynsplan Distriktet har sedan denna plan gjordes 2002 fusionerats i två steg slogs Ullångers distrikt ihop med Bredbyn och 2006 gick man vidare och slog ihop Bredbyn, Strömsund och delar av Åsele. Det nuvarande stordistriktet sträcker sig från kust till fjäll. Vi har i detta reviderings arbete på disrtikt Bredbyn försökt behålla ursprungsplanerna som gjordes Det kändes värdefullt att kunna jämföra bakåt med tidigare planer och på så sätt jobba mer långsiktigt i dessa områden. Jämförelserna mot stordistriktet kan ibland bli väldigt skeva. På distrikt Bredbyn finns utöver denna ytterligare två hänsynsplaner; Anundsjö och Strömsund. Inriktningen inför denna revidering av hänsynsplanen har varit att öka kvaliteten i avsättningarna genom att ta bort bestånd med lägre naturvärdeskvalitet och tillföra nyupptäckta naturområden med hög kvalitet. Ambitionen har också varit att öka medelstorleken på avsättningarna för att minska kanteffekter och därmed minska påverkan från framtida angränsande avverkningar. I denna hänsynsplan har ett stort jobb riktats på att göra en större avsättning i Kunnådalen. I ett gott samarbete med SNF har det blivit ett vildmarksområde på ca 1050 ha.

6 5 2. Allmän beskrivning 2.1. Naturgeografiska förutsättningar Nätraån Beskrivning av geografi Nätraåns avrinningsområde ligger i de centrala delarna av Ångermanland ca sex mil väster om Örnsköldsvik. Hänsynsplanområdet omfattar skogarna Hermansjö, Hällås, Nordhammar, Rocksjön, Vitberget, Hällsund, Aspeå, Byvattnet, Degersjö, Holm, Högland, Johannesberg, Jussjön, Lännäs, Mosjö, Oppsjö, Sjöland, Skorped, Tväjsjön, Uberg och Uvsjön. Totalt utgörs området av ca ha produktiv skogsmark som ägs av Holmen Skog. Nätraån har sitt källflöde i Hermansjön och rinner därifrån genom ett utpräglat skogslandskap ner till Skorped. Innan Lännäs vidgar sig ån i tre större sjöar, Lill-Aspsjön, Byvattsjön och Stugusjön. Nätraån har många biflöden, bl a Jussjöån, Önskanån, och Bärmsjöån. I Skorped öppnar sig ett odlingslandskap och Nätraån slingrar i ett meandrande lopp nerströms för att slutligen mynna i Åfjärden, Bjästa. I Uberg har ån skurit sig ner i sedimenten och sevärda raviner har bildats. Kunnån Kunnåns hänsynsplanområde ligger norr om Nätraåns avrinningsområde. Av praktiska skäl ingår även sjöarna Hermansjön och Lövsjön, som egentligen tillhör den nordligaste delen av Nätraåns avrinningsområde, i det avgränsade området. Kunnåns hänsynsplanområde omfattar alltså skogarna Bureåborg, Björnsjö, Hermansjö, Lövsjö och Ottmyran. Totalt omfattar området ca ha produktiv skogsmark som ägs av Holmen Skog. Kunnån rinner upp i området kring Kunntjärn och ut i södra delen av sjön Hällvattnet i närheten av byn Bureåborg. Nätraån Berggrund och jordarter Berggrunden inom Skorpedsdelens gränser består till större delen av mellan miljoner år gammalt urberg. Urberget är uppbyggt av sedimentgnejser med gråvackeursprung och metagråvacka med gångar av granit, pegmatit och aplit. Metagråvackor är sedimentbergarter som veckats och omvandlats under högt tryck och höga temperaturer och bildar huvudsakligen magra jordarter. Huvuddelen av berggrunden inom Nätraåns hänsynsplanområde är täckt av ett lager sandigmoig morän. Norr och nordost om Gäddvattnet breder ett större område av moig morän ut sig. Torvmarker förekommer frekvent väster och öster om Bärmsjön. I närheten av Holm och norrut mot Lesjön löper ett stråk av grusig-sandig morän.

7 6 Längs Nätraån förekommer det rikligt med isälvsavlagringar samt havs- och sjösediment. En sammanhängande grusås, Skorpedåsen, följer Nätraån från Mosjö förbi Skorped och upp mot Önskan. Havs- och sjösediment av grus, sand, finmo och mjäla följer Nätraåns dalgång. Kunnån Berggrunden i hänsynsplanområdet utgörs till största delen av starkt omvandlade sedimentära bergarter, delvis granitblandade. Dessa bildar huvudsakligen magra jordarter. Större delen av området är täckt av ett moränlager klassat som sandig-moig morän. Norr och öster om Lövsjön övergår moränen till att bli mer moig. Längs Kunnån och upp mot Stor- Pullsjön breder ett bälte med blockrik, grusig-sandig morän ut sig. Norr och öster om Hermansjön är moränen storblockig och av det grövre slaget (grusig-sandig). I Kunnåns dalgång finns isälvsavlagringar av huvudsakligen grus, vilka bildar tydliga åsar längs ån. Dessa åsar har troligen avlagrats i samband med att högsta kustlinjen (ca 260 m ö h) låg i trakten av Bureåborg. Kring Bureåborg breder ett så kallat högsta kustlinjen delta ut sig. Deltat bildar ett kuperat fält av sand, grus och sten mellan 240 och 275 m ö h. I Bureåborg finns även vindavlagringar, s k flygsand, som bildar upp till 10 m höga dyner huvudsakligen bestående av finmo. Torvmarker breder ut sig relativt frekvent inom hela avrinningsområdet. (Lundqvist 1987) Klimat I Ångermanlands inland är klimatet kontinentalt med lägre vintertemperaturer och högre sommartemperaturer jämfört med kustzonen. Vegetationsperiodens längd är ca 170 dagar, d v s antal dagar per år när medeltemperaturen uppgår till mer än +3 C. Medeltemperaturen i juli är +15 C och snötäckets varaktighet omkring 170 dagar. Årsnederbörden uppgår till mellan mm/år. På grund av områdets topografi kan mikroklimatet variera kraftigt mellan sydligt och nordligt exponerade branter. (Mascher 1990) Markfuktighet och vegetation En övervägande del, 86 %, av skogsmarken på distrikt Bredbyn är klassad som frisk i beståndsregistret. Andelen fuktig och blöt skogsmark är 10 % samt andelen torr skogsmark uppgår till 4 %. Om man jämför fördelningen av markfuktighetsklasser mellan avsatta naturområden och bestånd framgår det att andelen fuktig och blöt skogsmark är betydligt högre i avsatta naturområden (16 % jämfört med 10 %, se figur 2.1).

8 Andel av areal 7 Fördelning på markfuktighet 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% Blöt Fuktig Frisk Torr 0% Bestånd Naturområden Figur 2.1. Fördelning av markfuktighetsklasser i avsatta naturområden och i bestånd. Majoriteten (81 %) av skogsmarken på distrikt Bredbyn utgörs av olika ristyper, framförallt blåbär. Om man jämför fördelningen av vegetationstyper mellan avsatta naturområden och bestånd framgår det att andelen lågört och högört är betydligt högre i avsatta naturområden (27 % jämfört med 9 %, se figur 2.2).

9 Andel av areal 8 Fördelning på vegetationstyper 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% Låg -& högört Gräs&mark utan fältskikt Ris Starr Lav 0% Bestånd Naturområden Figur 2.2. Fördelning av vegetationstyper i avsatta naturområden och i bestånd. Nätraån Beskrivning av vattenmiljöer Nätraån är en skogså med relativt näringsfattigt vatten som har svag till god buffertförmåga. Vattensystemet har kalkats regelbundet sedan Tidigare utnyttjades ån flitigt av det tidiga skogsbruket för flottning. Det finns gott om spår efter flottningsdammar, rännor, kvarnar och sågar längs vattendragen i avrinningsområdet. Fiskfaunan i vattensystemet består bl a av öring, harr, lake, bäcknejonöga, stensimpa, gädda och abborre. Det förekommer också flodkräfta, ett relikt rödingbestånd och två mindre bestånd av flodpärlmussla. Nätraån ingår i ett av utterns kärnområden. (Bergengren 1999). Kunnån Kunnån har sin början vid Kunntjärn och rinner ut i sydöstra delen av Hällvattnet. Åns källupprinnelse ligger på randen till Ångermanälven men avvattnas till Moälvens huvudavrinningsområde. Den rinner i östlig riktning och i botten av Kunnådalen. Kunnåns längd är ca 10 km, fallhöjden omkring 80 m och avrinningsområdet är ca 27 km 2. Ån är bitvis omgrävd i samband med ett vägbygge. Inga kända vandringshinder förekommer och den har inte kalkats. Årsnederbörden uppgår till mm/år. I Kunnån har ph och mätningar av alkalinitet utförts av Naturvårdsenheten i Västernorrland (Söderberg). Mätningarna av ph visar värden som lägst strax under 6,0 och högst upp mot

10 9 6,5. Alkaliniteten varierar mellan 0,03 och 0,13. Kunnån är i likhet med Nätraån näringsfattig och har inte så bra buffertförmåga. Se även bilaga 8.2. Figur 2.3. Diagram över ph-värdet i Kunnån vid två mättillfällen per år, Skogshistoria Nätraån Huvuddelen av distrikt Bredbyn (Skorpedsdelen) egna skogar ligger utmed Nätraån och dess avrinningsområde. År 1964 förvärvade Mo & Domsjö AB genom köp av Fors AB skogsmarken längs övre delen av Nätraån. En kort skogshistorik måste därför baseras från den tid då Fors AB ägde skogarna. Källor visar att de pionjärer som startade såg- och skogsverksamheten i större skala var verksamma både i Nätraån och Moälven och detta skedde omkring Dessa pionjärer är i viss mån grundarna till Fors AB och Mo & Domsjö AB. Fors AB bildades 1877 och nämnas kan att bland tillgångarna fanns 27 hemman/nybyggen samt 39 avverkningsrätter. Följande är saxat ur Fors AB:s jubileumsskrift Timmerland. Under åren skogsvårdsåtgärdades ha. Skogsförvaltningen beräknar att ha kan avverkas och återbeskogas. Sammanlagda sträckan skogsbilvägar uppgår till 66 km. Hela Nätraån och dess avrinningsområde har utnyttjats för flottning. Vissa avsnitt har flottats ända sedan 1700-talet. Flottningsepoken har varit intensiv och mer eller mindre fragmenterade anordningar finns kvar än idag. Flottningsleden avlystes 1973, men upphörde praktiskt tidigare. Kunnån Följande historiska beskrivningar är hämtade ur Johan Wikströms sammanställning av Flottningens historia i Anundsjö från 1989.

11 10 Det finns uppgifter från 5 september 1851 som berättar att Bureåborgs och Önskans byamän samlats för att diskutera en utgrävning av en kanal från Kunnån för att leda vattnet till Önskansjön. Syftet med den tänkta utgrävningen var att nyttja Kunnåns vatten för översilning och därmed öka bördigheten på Önskans byamäns ägor. Bureåborgsborna tänkte sig samtidigt utnyttja den grävda kanalen till att flotta timmer till Önskansjön. Byamännen i de båda byarna var överens om grävningsarbetet som påbörjades men avbröts av någon anledning som det inte gått att få klarhet om. Den 24 september år 1886 skedde en flottledssyn för att bygga upp Kunnån till allmän flottled. Kunnåns flottled skulle sträcka sig från en punkt tre kilometer från Låsjön via Kunnån till Hällvattnet. Under flottledssynen diskuterades anläggning av rännor, dammar och ledbommar i Kunnån. Vidare antecknades att timmer skulle avverkas från Björnbäcks och Hermansjös kronoöverloppsmarker under åren och att flottledsarbetena skulle genomföras under vintern I en utredning om virkestillgången i området hade man beräknat att man från Björnbäcks och Hermansjös kronoöverloppsmarker samt Bureåborgs och Lövsjös skattehemman, vilka sammanlagt utgjorde ha, årligen skulle kunna tillföra flottleden timmer. Avverkningen av den sparade urskogen fortsatte några årtionden och omkring 1912 var många män från Västerfannbyn sysselsatta i huggning och körning. Författaren Wikströms far och morbröder högg under en av dessa vintrar en tall av sådana dimensioner att rotstocken strandade i ån och blev kvar där för alltid. Omkring 1915 upphörde flottningen i Kunnån. Sågbäcken Sågbäcken har troligen fått sitt namn av den såg och kvarn som Bureåborgs byamän sedan år 1778 hade tillstånd till i bäcken en bit ovanför Hällvattnet. Sågen var i drift ända till år Mo sågverksägare köpte i början av 1850-talet ett stort skogsområde kring Sågbäcken och år 1853 skedde den första flottledssynen där. Sågbäckens flottled sträckte sig från sjön Rörvattnet via Båtvattnet och ned till Hällvattnet. År 1915 var det sista flottningsåret i Sågbäcken. Pullån Vid en produktionsundersökning år 1854 angående stockfångsten i området är det antecknat att virket från Hermansjö lämpligen skulle flottas i Kunnån och i Pullån. Dessa vattendrag var dock vid denna tid inte flottbara. Det är troligt att flottledsarbetena i Pullån startade under 1860-talet när Mo sågverksägare förvärvade större delen av Bureåborgs hemman. Pullåns flottled var ca 7 km lång och sträckte sig från Stor-Pullsjön, via Pulltjärn till Pullån, och slutligen ned till Hällvattnet. Det finns uppgifter om antal stockar per år som flottades under olika perioder. Exempelvis flottades mellan 1927 och 1933 i genomsnitt stockar per år. År 1944 upphörde flottningen i Pullån Kulturmiljöer Bosättning på inlandsisens rand Omkring 7500 år f Kr hade den senaste inlandsisen smält så att det bildats en kustremsa längs dåtida kust. För ca 9000 år sedan kan man alltså anta att vår kust började befolkas.

12 11 Karaktäristiskt för vår kust var fjordar som gick upp till två mil in i landet. Nämnas kan Nätrafjorden i höjd med Sidensjö och Mofjorden intill nuvarande Mellansel. Fynd och utgrävningar efter Nätraån har kartlagt en koncentration av boplatser i Mjäla-Sel området, samt från Drömmesjön upp till Hinnsjön och Stor Åbosjön. Boplatserna är från tiden (2000) år f Kr. Ute i Stor Åbosjön finns ett block med en hällmålning, den så kallade Älgstenen. Enligt källor ska den härledas till omkring 2000 år f Kr, alltså 4000 år gammal. Målningen är 1,2 m lång och föreställer en älg. Glest med arkeologiska fynd i övre delen av Nätraån Söker man sig längre uppåt Nätraån och till Holmen Skog markerna så glesnar nu kända historiska fynd markant. En viss kronologi och tidsaxel kan dock utläsas i området Holm, Byvattnet och Aspeå. Sjöarna Stugusjön, Byvattsjön och Lill Aspsjön bildar en röd tråd i landskapet och har säkert varit betydelsefulla i historisk tid. Stenåldersboplats Söder om Byvattsjön och intill strandlinjen ligger en stenåldersboplats. Troligen är den från senare delen av stenåldern. I anslutning till boplatsen finns ett fångstgropsystem. Om groparna härrör från stenåldern får bli ett antagande, men att samband kan finnas går inte utesluta. Järnframställning i Holm I Holm har man funnit en blästerugn med slagghög som tyder på lågteknisk järnframställning. Här har järn troligen framställts ur myrmalm. Möjligen kan något namn antyda var myrmalmen hämtats. Blästerugnen ligger inte så långt från ovan nämna stenåldersboplats. Fångstgropar Fångstgropar är Norrlands vanligaste fornlämning. Enligt senaste inventering finns i kommunen ca 1800 fångstgropar och därav ca 100 i Skorpeds socken. Dessa gropar anses ha varit i bruk från 5000 år f Kr och fram till talet förbjöds fångstgroparna. Fångstgroparna ses sällan ensamma utan uppträder i system, men de behöver inte vara från samma tidsperiod. I groparna fångades älg och vildren. Ett ca 500 m långt fångstgropsystem finns mellan Byvattnet och Aspeå, mera bestämt vid Lappmon. Systemet ligger ca 3 km NV om tidigare nämnda stenåldersboplats. Samerna Någon lämning som bekräftar samisk verksamhet är inte fastslaget genom fynd från Holm- Aspeåområdet, men redan på mitten av 1500 talet fanns skogssamer i kommunen. Ovan nämnda Lappmon, efter vägen mellan Byvattnet och Aspeå, kan i ordet antyda på samiskt samband. Enligt uppgifter fanns i början av 1600-talet omkring 10 Ångermannalappar registrerade i Umeålappmark. Troligen har Holmen Skogs marker inom distriktet varit betydelsefulla flyttningsvägar. Västra delen av Hällvattnet antas vara ett mycket gammalt sameviste. Flytten över Hermansjö, Aspeå, Bärmsjön var en annan betydelsefull flyttväg för samerna som skulle söderut. Namnet Bärmsjön bär sannolikt ett samiskt namn. Förmodligen har en del nybyggen i denna del av nuvarande kommun tillkommit och grundats av samer. I detta glest befolkade skogsland fanns ju gott om plats. Byn Grundtjärn antas vara grundad av samer.

13 12 Svedjebruk Odalbygden med sina odalbönder etablerade sig på de bördigaste markerna och hade sina svedjor nära inlösomarken. I de skogsmarker som låg långt ifrån ansåg odalbonden ingen kunde bo. Att svedjebruket haft stor betydelse råder ingen tvekan om. Gemene man förknippar svedjebruk med Finland och finnar Det började för ca 400 år sedan i finska Savolax (Rautalampi-området) och anledningen var att det omfattande svedjebruket var så arealkrävande så utrymme inte fanns för alla. De svenska myndigheterna uppmuntrade att befolka de milsvida skogsområdena och många finnar lockades därför till Sverige. Under senare delen av 1600-talet anlades på kronoallmänningen kring Hällås ett nybygge av finnar. Den finska metoden som användes tog för det mesta 4 år innan första skörden kunde bärgas. Första året höggs eller rotbarkades skogen. Den fick sedan torka i 2 år för att tredje året brännas vid midsommar. Medan askan var ljum såddes svedjerågen glest och samma sommar började den spira. Rågen övervintrade och skördades året efter på sensommaren. Skördarna var goda och kunde ge 25 gånger mer än odalbondens åkrar. Odalböndernas svedjemetoder liknade finnarnas möjligen med undantag att en del virke tillvaratogs. Svedjebruket tog stora arealer i bruk och redan 1664 förbjöds svedjandet på allmänningar, men med klent resultat. Källor gör gällande att uppemot 10 % av den produktiva skogsarealen har varit svedjat. På 1690-talet var skogen på många håll illa åtgången av svedjandet och i Holm påstås att, skogen allaredan av finnanna med svedjande är uthuggen och förrödder. Kolning och tjärdalar Kolningskonsten kom till Sverige strax för Kristi födelse. Järnframställning krävde kol och kolet har i minst fem sextusen år använts vid framställning av järn och andra metaller. Längs Nätraån har det givetvis också kolats, men säker dokumentation har inte gått att få tag på. Den järnframställningsugn som påträffats mellan Holm och Byvattnet och omnämnts tidigare har med stor säkerhet krävt kol vid blästringen. Någon kilometer väster om blästerugnen hittar man i dag väl synliga kolbottnar. De är troligen av yngre datum men bevisar att kolning har förekommit i området. På och 1700 talen var tjära en viktig exportvara. Tjärframställningen nådde sin kulmen vid mitten på 1850-talet. Tjäran var i långliga tider det enda impregneringsmedel man kände till. Ett femtiotal meter från en av kolbottnarna, i sluttningen ner mot vägen mellan Byvattnet och Aspeå, finns en tjärdal.

14 13 Odalbygder och nybyggen Holm är den enda permanenta odalby som i dag är omgärdad av Holmen Skog ägd mark. Holm har sina anor från 1500-talet. En karta från 1697 visar att huvuddelen av åkermarken låg norr om sjön, men det fanns även odlingar runt sjön fanns på Holm två gårdar. På och 1600-talen låg stora kronoallmänningar mellan Nätraån och Ångermanälven. Ett nybygge (Hällås) anlades som tidigare nämnts av svedjefinnar. Jorden var svag men skogsarealen vidsträckt och svedjebruket därför betydande. Ett handfulltal nybyggen, t ex Hermansjö och Kroktjärnbotten, etablerades i Nätraåns källflöden och några var bebodda fram till mitten av 1950-talen. I dag finns bara rester och nostalgi kvar. Tabell 2.1 Förhållanden vid olika tider beträffande odlingsareal, kreatur och befolkning. Holm Avseende Storsk 1700 Lagask Åker (ha) 2.8 2,9 6,7 15,8 35,2 28,3 Ängar - 19,6 36,1 57,3-21,8 Kor Hästar Får Befolkning * 60** 90*** 84**** * 1768 ** 1860 *** 1900 **** 1926 Hällås (del) Avseende Storsk 1700 Lagask Åker (ha) - 1,4-2,5 3,0 3,5 Ängar - 18,7-70,6-12,0 Kor Hästar Får Befolkning

15 14 Sågverks-och flottningsepoken De flesta byarna hade på 1850-talet en egen såg. Uppemot ett 40 tal sågar kan ha funnits som mest utmed Nätraån och dess biflöden byggdes en ångsåg i Byvattnet som var i drift fram till Den lades ner samma år som sulfitfabriken i Köpmanholmen togs i drift. Från sågen gick en brädväg över skogen till Ångermanälven. Fragment av den finns kvar i form av kavling vid Kavelbromyran på gränsen mellan Byvattnet och Holms skogar. Redan på 1700 talet flottade man i Nätraån, men några större mängder var det inte tal om. Iordningsställande av flottlederna var en nödvändighet och fr.o.m kunde man bl a flotta i Uvån. Under flottades i medeltal stockar vilket motsvarar kbm.pb. Läggs husbehovsvirke och ved till den volymen så skulle det motsvara kbm.ub. vilket omräknat uppgick till 75 % av tillväxten. Under åren ökade volymen till kbm pb årligen plus husbehovet, men den årliga tillväxten överskreds inte. Men åren uppgick den flottade volymen till kbm.pb. och den årliga tillväxten övarskreds med 10 %. Mellan åren ha minskat till kbm. pb. och överavverkningen överskreds med blott 5 %. Sammanfattning I tidernas begynnelse etablerades en bosättning i strandlinjen av den djupa fjord som idag är Nätraåns nedre dalgång. I och med landhöjningen kom bosättningen längre från vattnet och nya bosättningar etablerades nära stranden i takt med landhöjningen. Den forna fjordens botten är i dag en del av Nätraåns jordbruksmark. Älgstenen i Åbosjön vittnar om jaktens betydelse. Stenåldersboplatsen söder om Byvattsjön bevisar att människan även drog österut och längre upp i dalgången. Möjligen var de tre sjöarna och förbindelsen mellan dem och den milsvida skogen ett gynnsamt område att slå sig ner och överleva på. Holm är den östligaste odalbygden efter Nätraån. Under dagens bebyggelse ligger säkert den äldsta bosättningen. Blicka ut över dagens Holm och ha vetskapen om att vid laga skifte på 1800-talet fanns ca 70 ha åker och äng samt att befolkningen 1900 uppgick till 90 personer, kan för nutidsmänniskan låta som en saga. Järnframställningsugnen gav råmaterialet till en lågteknisk järnteknik. Och ur det järn som blästerugnen gav har redskap smitts och med dessa har man brutit upp mark som gett skördar och mättat hungriga människor. Om jaktens stora betydelse berättar de fångstgropsystem som finns. Några kan vara så gamla som stenåldersboplatsen vid Byvattsjön. Holmenskogarna var viktiga flyttvägar för samerna och ett och annat sameviste. Det var samerna som gick över Ångermanälven i Junsele som nyttjade Holmens skogar. Deras närvaro har gett namn som till exempel Bärmsjön.

16 ha, planområde ha, distriktet 15 Svedjebrukets omfattning är okänt för många. Källor gör gällande att 10 % av skogsarealen skulle ha varit svedjat. Finnar etablerade sig och bland annat är Hällås anlagt av finnar. Ett besök på Hällås för onekligen tankarna till Vilhelm Mobergs böcker. Flottningen var viktig även för Nätraån och biflödena. I början av 1900-talet var flottlederna utbyggda. Sågverken flyttades ner mot kusten och avverkningar påbörjades längre in i de milsvida skogarna. I början av förra seklet oroades man över den överavverkning som skedde. Resonemanget känns på något sätt igen Dagens skogstillstånd Aktuella sammanställningar över dagens skogstillstånd kan fås vid förfrågan på distriktskontoret. Förteckning över dessa sammanställningar finns i rapportbilagan i slutet av detta dokument. Rapporterna tas fram ur beståndsregistret och används för att visa dagsaktuella arealer för åldersklasser, avsatta arealer, biotopgrupper, bränningar, lövskogar, bristanalys i förhållande till referenslandskapet samt en del övriga nulägesuppgifter Åldersklassfördelning Åldersklassfördelningen, exklusive naturområden, visar att Skorpedsdelen och likaså hela distrikt Bredbyn har en ålderssvacka, d v s det finns en relativt liten andel skog i åldersklasserna år. Ca 16 % av arealen är äldre än 100 år. Kunnån Nätraån Distrikt Bredbyn kal mark Figur 2.4. Åldersklassfördelning för distrikt Bredbyn och Skorpedsdelen. Exklusive naturområden

17 ha, planområde ha, distriktet Lövbestånd Av den totala arealen frisk och fuktig skogsmark (ca ha) utgörs ha (9,5 %) av lövskog, definierad som bestånd med minst 50 % löv. Majoriteten av lövskogarna på distriktet återfinns i åldersklasserna år. På Skorpedsdelen ligger den mer mot år. Kunnån Nätraån Distrikt Bredbyn Figur 2.5. Åldersklassfördelning för lövdominerade bestånd, distrikt Bredbyn och Skorpedsdelen Tall- och granbestånd En utsökning på distriktet visar att den sammanlagda arealen talldominerade bestånd är ca ha (29 %). Inom Nätraåns avrinningsområde är andelen tallskog 32 %, och inom Kunnåns avrinningsområde 34 %. Huvuddelen av tallbestånden är mellan år.

18 ha, planområde ha, distriktet ha, planområde ha, distriktet kal mark 0-10 Kunnån Nätraån Distrikt Bredbyn Figur 2.6. Ålderklassfördelning för bestånd med minst 7/10 tall Den sammanlagda arealen granbestånd inom distrikt Bredbyn är ca ha(27 %). Inom både Nätraåns och Kunnåns avrinningsområde är andelen granskog 20 %, Huvuddelen av granbestånden är mellan år. Kunnån Nätraån Distrikt Bredbyn Figur 2.7. Ålderklassfördelning för bestånd med minst 7/10 gran. kal mark

19 Trädslagsblandning Trädslagsblandningen för distrikt Bredbyn är 40 % tall, 47 % gran och 14 % löv. Kunnåns avrinningsområde har en förhållandevis högre andel tall än Nätraåns avrinningsområde (43 % jämfört med 37 %). Granandelen är i motsvarande grad högre inom Nätraåns avrinningsområde, medan lövandelen är lika (ca 14 %). Arealen bestånd med minst 50 % contorta är ca 1100 ha på Skorpedsdelen, vilket motsvarar 3 % av områdets totala areal. Tall Gran Löv Contorta 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Kunnån Nätraån Distrikt Bredbyn Figur 2.8. Volymbaserad trädslagsblandning, distrikt Bredbyn.

20 19 3. Kartläggning av natur- och kulturvärden 3.1. Inventerings- och planeringsarbete Nyckelbiotopsinventeringen Under perioden genomfördes en nyindelning av majoriteten av Holmens skogar och i samband med denna utfördes även nyckelbiotopsinventeringen. På grund av markbyten med AssiDomän i norra Sverige avslutades nyindelningen först under 2001 på en del av markerna inom Region Örnsköldsvik. Nyckelbiotopsinventeringen i samband med nyindelningen gjordes i tre steg. I det första steget förtolkades flygbilder med avancerade stereoinstrument. Vid förtolkningen avgränsades bestånd utifrån trädslagsblandning, ålder med mera. Områden som utifrån trädskiktets struktur och läge i terrängen misstänktes ha höga naturvärden markerades. Biotoper med hög lövandel, bäckmiljöer, raviner och branter är exempel på områden som markerades vid flygbildstolkningen. I det andra steget kontrollerades och justerades förtolkade data i fält och dessutom uppmättes kompletterande variabler. Eventuella nyckelbiotoper som markerats vid flygbildstolkningen besöktes i fält av dem som utförde nyindelningen. Dessa bedömde naturvärdet i områdena. Tydliga biotoper klassades som nyckelbiotoper medan osäkra fall kvarstod som eventuella nyckelbiotoper. Dessutom tillkom ytterligare områden som fältkontrollanten hittade i detta steg. I det tredje och sista steget besökte tjänstemän från distriktet eller anlitad personal samtliga eventuella nyckelbiotoper och bedömde om de hade tillräckligt höga naturvärden för att klassas som nyckelbiotop eller objekt med naturvärden. Metodiken innebär att den utförda inventeringen inte är helt fullständig, då all Holmens mark inte har fältbesökts. Mindre områden med höga natur- eller kulturvärden kan därför fortfarande vara oregistrerade. Vid all avverkningsplanering görs en naturvärdesbedömning för att återfinna dessa områden som då kan undantas och registreras Naturvärdesbedömning Holmen tillämpar skogsbiologernas metodik för naturvärdesbedömning vid all avverkningsplanering. Metodiken har också tillämpats på avsatta naturområden för att kvalitetssäkra avsättningarna och ge underlag för prioriteringar. I ett första steg naturvärdes bedömdes 20 % av alla avsättningar på vart och ett av Holmens distrikt. Bestånden slumpades ut och inventeringen gjordes genom stab skogsvårds försorg. Därefter har distriktet kompletterat med egna naturvärdesbedömningar och i dagsläget är 50 % av den avsatta arealen bedömd.

21 Övrigt beslutsunderlag I och med att Länsstyrelsen 2005 tog bort Kunnådalen från listan på framtida reservat började en dialog vad gällande frivillig avsättning mellan Holmen och SNF. SNF började göra grundligare inventeringar i området, bl.a. genom Hans Sundström sommaren Han jobbade då med hjälp av GPS och markerade arter och värdekärnor på karta. Holmen har använt Skogsbiologernas blankett för naturvärdesbedömning i sitt arbete att lokalisera de värdefullaste delarna. Med stöd av det materialet har Holmen och SNF tillsammans arbetat fram en större avsättning. En del övrig FSC areal har använts för att binda ihop det hela till ett stort sammanhängande område Resultat Avsatta arealer Region Örnsköldsvik har som mål att avsätta 5 % av den produktiva skogsmarksarealen. Distrikt Bredbyn har i genomsnitt högre naturvärden och målet är därför satt till knappt 7 %. För att ha en planeringsreserv inför eventuella reservatsförsäljningar utgör i dagsläget avsättningarna 7,8 % (15900ha). Se tabell 3:1. Andelen är högre (13,2 %) inom Kunnåns avrinningsområde, jämfört med Nätraån (5,8 %). Merparten (97 %) av den avsatta arealen har omförts till figurlagda naturområden, resten är klassat som naturarealer vilka ej är figurlagda på skogskartorna. Av distriktets totala produktiva areal utgör Holmenreservat 0,3 % och nyckelobjekt (nyckelbiotoper med omgivande skyddszoner) 1,3 % av arealen. Objekt med naturvärden utgör 4,1 % av total produktiv areal. Den resterande delen av sparad areal består av övriga FSC-områden, flora- och faunahänsyn.

22 21 Tabell 3.1. Avsatta arealer som ingår i regionens miljömål Kunnån Nätraån Distriktet Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av areal, ha prod areal areal, ha prod areal areal, ha prod areal Naturområden Naturreservat Holmenreservat 591,6 5 0,3 Nyckelobjekt 77,8 16 0,9 688, ,5 2718, ,3 Objekt med naturvärden 486, ,9 741, ,7 8336, ,1 Övrigt FSC-område 519, ,3 154,1 51 0,6 3895, ,9 Sålda naturområden Delsumma 1083, ,2 1583, , , ,6 Naturarealer Nyckelbiotoper 4,5 5 0,0 Objekt med naturvärden 1,7 2 0,0 68, ,0 Florahänsyn 0,8 3 0,0 1,3 4 0,0 Faunahänsyn 3,0 7 0,0 3,0 7 0,0 Övrigt FSC-område 280,6 61 0,1 Delsumma 5,5 12 0,0 358, ,2 Totalt 1083, ,2 1589, , , ,8

23 Barrskogar Lövskogar Sumpskogar Hävd Brandpåverkat Topografi Vatten ha, planområde ha,distriktet ha, planområde ha, distriktet 22 Åldersklassfördelningen för samtliga naturområden visar att majoriteten (75 %) av sparade områden är äldre än 80 år. Inom Kunnåns avrinningsområde ligger huvuddelen av sparade arealer inom åldersintervallet år. Inom Nätraåns avrinningsområde är majoriteten av naturområdena mellan år. En mindre andel inom planområdena, ca 10 %, av sparade arealer är äldre än 130 år. Kunnån Nätraån Distrikt Bredbyn kal mark Figur 3.1. Naturområdenas åldersklassfördelning, distrikt Bredbyn och (Skorpedsdelen) Huvuddelen, 68 %, av den avsatta arealen återfinns i biotopgruppen barrskogar. Ytterligare 29 % är klassat i biotopgrupperna sumpskogar, topografi och vatten och troligen utgörs en stor del av denna areal också av barrskog. Endast 4 % av den avsatta arealen återfinns i biotopgruppen lövskogar. Kunnån Nätraån Distrikt Bredbyn Figur 3.2. Den avsatta arealens fördelning på de olika biotopgrupperna.

24 Antal lokaler 23 Signalarter i avsatta nyckelobjekt och objekt med naturvärden Bland kärlväxterna är det orkidéerna, korallrot, knärot och spindelblomster som dominerar. Bollvitmossa har registrerats på mer än hälften av de 19 mosslokalerna. Lunglav intar en klar särställning bland lavarna. En lokal med långskägg har hittats. Ulltickan är den vanligaste signalarten bland svamparna. Rosenticka finns på 28 lokaler och rynkskinn samt doftskinn finns på 32 respektive 6 lokaler. Den på håll väldoftande dofttickan noterades i 12 biotoper. Lokaler fördelade på Kärlväxter, mossor, lavar och svampar Kärlväxter Mossor Lavar Svampar Figur 3.3. Sammanställning av antal lokaler med förekomst av intressanta kärlväxter, mossor, lavar och svampar. Exempel på avsatta områden med höga naturvärden Uberg Skogen Uberg tar vid norr om Nätraån och sträcker sig norrut mot Anundsjö gamla sockenlina. I öster gränsar skogen mot Kjälloms by i Sidensjö. Uberg skog är på ca 1800 hektar produktiv skogsmark som närmast Nätraån har ett fiskbensmönstrat ravinsystem med kraftig erodering. Ubergs markerna har generellt en sydlig exponering. Den norra delen har hällmarksinslag med ofta gammal tall och i svackor högproducerande gran.

25 24 Den avsatta arealen utgör 240 ha produktiv skogsmark, vilket motsvarar 13,4 % av arealen. Lång kontinuitet av försiktig avverkning historiskt och svårtillgängligheten kan vara en orsak till att så höga naturvärden finns på så stor areal som 13,4 %. Biotopgrupperna urskogsliknande barrnaturskog och barrskog delvis påverkad omfattar tillsammans 153 ha skog äldre än 100 år. Av denna areal utgörs 57 ha (37 %) av skog som är äldre än 140 år. I en del av de grovbarkiga gammeltallarna har reliktbocken hittat sitt livsrum. Den här skogen hyser distriktets enda fynd av långskägg. I biotoper med lång kontinuitet ner mot Nätraån finns ett flertal rödlistade vedsvampar och i en av biotoperna finns fynd av gräddticka. Figur 3.4. Biotopgruppernas areella fördelning i Uberg. Vitberget I västra delen av Vitbergets skog och på gränsen mot SCA finns en urskogsliknande biotop på ca 4 ha med imponerande torrakor och flerhundraåriga tallar med skorpbark. Att stå tillsammans med gamtallarna och torrakorna, som liknar pelare i en katedral, är en mäktig upplevelse. Man blir gränslöst medveten om sin litenhet och bara det är värt ett besök i denna nyckelbiotop. En kvalificerad inventering är befogad och skulle troligen ytterligare höja det redan nu höga naturvärdet. En intilliggande biotop, som idag inte har urskogskaraktär, och den nu urskogsliknande biotopen kan kanske vara ett embryo till ett framtida urskogsreservat. Asplundtjärn Biotopen är belägen på Byvattnets skog söder om Asplundtjärnen mellan två större kraftledningar Med runtomkring liggande ungskogar ligger denna nyckelbiotop skyddad av högre omgivning och är livsrum för många arter.

26 25 Denna ca 150 åriga granskog med prägel mot urskogsliknande, är troligen det fragment som återstår av gammal granskog i denna del av Byvattnets skog. Vedsvampar dominerar bland signalarterna med bl a fynd av lappticka och rosenticka. En liten skogsbäck rinner genom biotopen ner till Asplundtjärn och bidrar på så sätt till att höja luftfuktigheten. Framtida hänsyn är viktig på lång sikt. Biotopen utgör i dag en refugie och angränsande bestånd bildar arternas spridnings- och utbredningspotential. Intilliggande bestånds skötsel och brukande måste präglas av hänsynsåtgärder som inte spolierar nyckelbiotopen, denna en av distriktets pärlor. Kunnådalen Kunnån slingrar sig nerströms från Kunntjärn till Hällvattnet genom ett kuperat skogklätt landskap. Längs Kunnån är det endast på ett ställe den äldre skogen öppnar sig i ett yngre skogsbestånd. Frånvaron av kala ytor är ett av de viktigaste kännetecknen för Kunnådalen och en av de betydande faktorer som bidrar till naturvärdet i området. I de västra delarna av Kunnådalen närmast rågången mot SCA växer i huvudsak tallskogar i åldern år. I vissa områden så är spår av tidigare dimensionsavverkningar tydliga i form av gamla tallstubbar och där finns en relativt liten andel gamla och döda träd. Men i de mer kuperade och svår tillgängliga områdena så är tallskogen mer skiktad. Brandspår är också vanliga i området. Arter knutna till tall som observerats i Kunnådalen är tallticka och fläckporing. I de östra delarna av dalgången ökar inslaget av gran, men även här är förekomsten av riktigt gamla träd och död ved måttlig. En stor del av bestånden återfinns i åldersklasserna år. Artinventeringar har visat på förekomst av ullticka, rosenticka, rynkskinn, lappticka, gränsticka med mera i områden med högre frekvens av lågor. Även den mycket sällsynta osttickan är funnen i området. Tillgången på olika arter av hänglavar, t ex garnlav, är relativt stor. Närmast ån är luftfuktigheten hög och miljön för lavar gynnsam. Violettgrå tagellav och olika arter av knappnålslavar, t ex Chaenotheca subroscida, har observerats. Lövinslaget är betydande i vissa delar av Kunnådalen och större aspdungar återfinns i både tall- och grandominerade bestånd. På asparna har förutom stor aspticka även funnits den sällsynta vita asptickan, likaså har aspgelélavar och småflikig brosklav noterats. Även sälgar återfinns i området och på dessa kan man hitta lunglav, skrovellav och doftticka. Områdets höga naturvärde sitter även mycket i storleken. I samarbete med SNF har här en 1050 ha stor avsättnings gjorts. Tack vare storleken på området inhyser dalen även en stor fauna, såsom kungsörn, järv, lo och björn och ån med öring och utter. Kunnådalen har med sina naturvärden och storlek en bra möjlighet att bli ett utflyktsmål för såväl ortsbefolkning som turister. Se bilaga 7.2 från SNF där man beskriver olika besöksmöjligheter i Kunnån. Stygglandet Stygglandet ligger i Skorpeds socken strax väster om Lesjön. Området har troligen fått sitt namn av terrängens beskaffenhet. Enligt jordartskartan täcks området av storblockig, grusig-

27 26 sandig morän, vilket orsakar besvärliga drivningsförhållanden. Spår av äldre avverkningar, s k dimensionshuggningar, finns i hela området. Stygglandet har inventerats på naturvärden i olika omgångar. Gudrun Norstedt inventerade området första gången 1993 efter rapporter från jägare som noterat en stor tjädertillgång i området. Gudrun fann Stygglandet intressant och rapporterade detta till Länsstyrelsen. Under 1996 inventerades området på nytt av Thomas Rydqvist, Länsstyrelsen. Därefter har Stygglandet inventerats av personal från Holmen Skog i samband med nyindelningsprojektet. De talldominerade bestånden norr och öster om Tretjärnsmyran är relativt likåldriga, ca år, med varierande underväxt av gran. Tillgången på lågor är god och de flesta bär spår av brand. Landskapet är blockrikt med gott om småvatten och småbäckar. Väster om Tretjärnsmyran domineras skogen av gran men inslaget av äldre aspar och sälgar är betydande. Tillgången på torrträd och granlågor är fläckvis stor. Ett stort antal rödlistade arter, framförallt svampar, har noterats i både gran- och talldominerade partier (se tabell 3.2). Tabell 3.2 Rödlistade svampar och lavar samt signalarter som observerats i Stygglandet. Art Hotkategori Art Hotkategori Svampar Lavar Kritporing 1 Småflikig brosklav 3 Gräddporing 4 Dvärgbägarlav 4 Fläckporing 4 Skrovellav Rosenticka 4 Lunglav Ullticka 4 Skinnlav Rynkskinn 4 Stor aspticka 4 Kandelabersvamp 4 Doftticka 4 Tallticka Kötticka Avsatta arealer som ej medräknas i regionens miljömål Distrikt Bredbyn(Skorpedsdelen) har avsatt 191,8 ha skogsmark som inte medräknas i regionens miljömål. I denna areal ingår framförallt naturvårdshänsyn som är lämnat vid avverkningar och registrerats som 30-hänsyn i SVEG. Fornminnen, kulturlämningar finns också med i den arealen, se tabell 3.3.

28 27 Tabell 3.3 Avsatta arealer som inte ingår i regionens miljömål. Kunnån Nätraån Distriktet Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av Produktiv Antal % av areal, ha prod areal areal, ha prod areal areal, ha prod areal Naturområden Landskapsvård 178,2 57 0,1 Tekn. ekon. imp. 1878, ,9 Fornminne 2,6 1 0,0 2,6 1 0,0 Kulturlämning 2,6 2 0,0 17,9 9 0,0 Delsumma 2,6 2 0,0 2,6 1 0,0 2077, ,0 Naturarealer Landskapsvård 2,3 3 0,0 0,2 2 0,0 32,1 29 0,0 Tekn. ekon. imp. 12,5 8 0,0 Fornminne 0,5 1 0,0 0,9 2 0,0 Kulturlämning 3,2 3 0,0 3,5 10 0,0 7,1 14 0,0 30 Hänsyn 42,7 28 0,5 134, ,5 2260, ,1 Delsumma 48,2 34 0,6 138, ,5 2313, ,1 Totalt 50,8 36 0,6 141, ,5 4390, ,2

29 Värdefulla vattendrag och våtmarker Inom Skorpeds området finns det två sjöar klassade som riksintresse. Oppsjön med sitt utlopp västerut (Kylsnäsån) och Bärmsjön med utlopp norrut (Bärmsjöån). Till Bärmsjön finns även tillriningen från Abborrvattnet och Bastutjärn som extra skyddsvärda. God föryngring av öring är det främsta skälet till skyddet Vandringshinder Inom distriktet finns ett stort antal skogsbilvägar och flera kommer i framtiden att byggas. Vid överfarter på fiskförande bäckar är det speciellt viktigt att vägtrummor blir riktigt ilagda så att det inte uppstår ett vandringshinder för bl.a. lekande öring. I ett arbetet med att lokalisera äldre trummor som brister i detta avseende så tog man hjälp av Ö-viks kommun och Johan Spens. Han pekade ut de mest värdefulla vattendragen och därefter gjordes inventeringar längs dessa, totalt 127 st trummor. Inventeringen gjordes 2005 av Anna Bylund. Det resulterade i en lista på 28 trummor som bedömdes som vandringshinder och har lagts i en prioriterings ordning för att åtgärdas. Halvtrummor har också börjat användas där det finns behov Viktiga områden för renskötseln Inom området mellan Hermansjön och Hällvattnet har Vilhelmina Södra sameby sitt vinterbetesland. Frostviken Norra utnyttjar området från Aspeå och väster om Grundtjärnsvägen. Samråd med representanter för samebyn sker en gång per år. Under samrådet presenterar Holmen Skog planerade avverkningar, markberedningar, vägbrytningar, gödsling och contorta användning under kommande period i samrådsområdet. Hittills har diskussionerna skett i samförstånd. Skogliga åtgärder som kan inverka negativt på rennäringen är framförallt stora föryngringsytor i områden med hänglavrik skog och markberedning i lavrika områden. Samer ser ogärna att vi planterar contorta eftersom dessa bestånd ofta är täta, vilket försvårar framkomligheten i terrängen. Under snörika vintrar eller under andra förhållanden då renarna kan ha svårt att sparka fram marklavar så vill samerna ha kännedom om branta områden med hänglavrik skog. Inom Skorpedområdet finns branta områden med hänglavrik granskog, bland annat i Kunnådalen.

30 29 4. Bristanalys 4.1. ASIO-klassning Branden var tidigare den störningsfaktor som hade störst areell påverkan på skogsekosystemen. Utifrån kunskaper om hur ofta ett område brinner, och hur det påverkar sammansättningen av skogstyper kan man bilda sig en uppfattning om hur landskapet såg ut innan människans påverkan blev omfattande. Ett sätt är den så kallade ASIO-modellen, där skogsmark indelas i typer av mark efter hur ofta de brann: Aldrig, Sällan, Ibland eller Ofta. Mer information om ASIO-modellen och hur den kan användas för att skapa sig en bild av ett referenslandskap finns som bilaga till hänsynsplanen. Inom Nätraåns och Kunnåns hänsynsplanområden är i dagsläget fördelningen mellan A-, S-, I- och O-mark enligt följande: A-mark (%) S-mark (%) I-mark (%) O-mark (%) Nätraån: 0, ,2 1,4 Kunnån: 0,3 26,3 70,1 3, Referenslandskapet För att kunna fastställa mål för vilka skogstyper som är viktiga att bevara eller återskapa är det viktigt att ha en referens till hur landskapet såg ut långt tillbaka i tiden. Genom att dela in bestånden i ASIO-klasser kan man skatta fördelningen av olika skogstyper i ett tänkt referenslandskap på distriktets två olika hänsynsplanområden (se bilaga 7.1) Jämförelse mellan referenslandskapet och dagens landskap Resultatet visar att i referenslandskapet för Nätraåns hänsynsplanområde utgjordes omkring 9 % av arealen av granskogar med lång kontinuitet, 15 % av lövbrännor och 20 % var en- eller flerskiktade tallskogar. Resterande del av arealen täcktes av blandskogar med tall, gran och löv. Motsvarande andelar för Kunnåns referenslandskap är 9 % granskogar med lång kontinuitet, 15 % lövbrännor, 21 % tallskogar och 55 % blandskogar. Arealen tallskogar inom Nätraån och Kunnån är idag större än i referenslandskapen. Majoriteten av dagens tallskogar är dock enskiktade, medan tallskogarna i referenslandskapet ofta var flerskiktade med överståndare som överlevt flertalet skogbränder.