Parentesen. april 2014 nr 4. Pargasiternas infoblad.

Transkript

1 Parentesen april 2014 nr 4 Pargasiternas infoblad Om gräsmånaden april och oxens stjärntecken (20/4 21/5) (Enligt bondepraktikan och andra skrönor) Inträffar varm och torr väderlek under första och andra tredjedelen av denna månad, kan man nästan säkert vänta kallt och regnigt väder under den sista tredjedelen. Mars torr, april våt kan fylla bondens lador all, men april torr och ren är bonden till stort men. Aprilsnö är som fåragö (gö = gödsel). Uti Oxen är godt att göra bröllop, att afwänja barn, att bygga, köpa och sälja, godt är att så och plantera. Ett barn, som är födt under Oxen, får godt och saktmodigt mål samt känner sig gerna sjelf uti sitt samwete, Han hafwer breda skuldror och ett trindt ansigte, ett högt bröst, och hafwer ett ärr på den ena armen, han är också stilla, talar litet och förtjenar liten tack för sina wälgerningar, som han gör emot andra. Dock blifwer han bedrägelig, och bedrager gerna den, som honom wäl betror. Han hafwer också begäran att blifwa rosad av hwar man, han blifwer mycket begåfwad af högfärdighet, och blifwer öfwerflödigt wis. Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår Foto: Mikael Reuter 1

2 Pargasiternas händelsekalender våren Månadsträff. Brandkårshuset kl Grupp Paneldiskussion i Stadshuset kl om åldringsboomen (se s. 7) 23.4 Förbundets vårmöte i Helsingfors 12.5 Styrelsemöte på Humana kl Månadsträff. Brandkårshuset kl Gästbesök från Sibbo. Grupp 11. Naturstigen på Lenholmen Foto: Mikael Reuter Redaktörer för detta nummer: Marianne Saanila (marianne.saanila@parnet.fi, ) Mikael Reuter (mikael@undala.fi, ; född i oxens tecken se första sidan) 2

3 PARGAS SVENSKA PENSIONÄRER r.f. Styrelsens sammansättning och funktionärer 2014 Styrelsen Ordförande Jan-Erik Bergquist Vice ordförande Olle Anckar Sekreterare Mai Lindblom Kassör Synnöve Ljung Pirkko Lehtonen Robi Lindblad Bjarne Nylund Marianne Saanila Ralf Wahtera Funktionärer Medlemssekreterare: Synnöve Ljung Pressombud: Bjarne Nylund Teknikansvarig: Ralf Wahtera Fotograf/Klippboken: Robi Lindblad Reseledare: Asta Lindholm, Rauni Schleutker, Harriet Weckroth Parentesens redaktion: Stina Engblom Colliander, Mikael Reuter, Marianne Saanila Datorhandledning: Arvo Björkroth Webbansvarig: Lilly Hollstén Webbredaktör: Gusse Laurén Webbadress: Behöver du hjälp för att kunna använda dator? Du kan kontakta datorhandledarna per telefon: Arvo Björkroth Stig Engman Lilly Hollstén Lars-Henrik Karlsson Gusse Laurén Mai Lindblom

4 Vänpool i Pargas paneldiskussion 22/4 Människorna i Finland lever allt längre och de äldre blir allt fler. I Pargas stad ökar antalet personer över 65 år från 22 % till 30 % av befolkningen fram till år År 2020 beräknas Pargas stadsdel ha ca seniorer. Vi bjuder in till en paneldiskussion om de äldres situation i framtiden och hur varje ung senior kan få en meningsfylld vardag genom att delta i vänverksamheten. Tisdagen 22/ kl i Pargas stadshus Välkommen, Annalena Sjöblom FRK, Åbolands distrikt Hur ser den offentliga servicen och befolkningsprognosen ut i framtiden? Harry Bondas Paneldiskussion. Leds av Harry Bondas. I panelen sitter: Harry Backström; Väståbolands svenska församling, Juho Kopperoinen, Länsi-Turunmaan suomalainen seurakunta, Christel Gripenberg-Lerche, Folkhälsan, Folke Öhman, stadsdirektör, Pargas stad, Marianna Stolzman, fullmäktigeledamot, Pargas stad, Ole Norrback, ordförande, Finlands svenska pensionärsförbund, Annalena Sjöblom, FRK, Åbolands distrikt. Skådespelaren Riko Eklundh och Stina Engblom Colliander, Äldrerådet i Pargas stad sammanfattar diskussionen. Varmt välkomna! Vad är Vänpoolen i Pargas? Vi har ett ökat behov av stödpersoner inom olika sektorer i dag. Både barnfamiljer, eventuella flyktingar och seniorer behöver stöd, som inte den offentliga sektorn har möjligheter att ge. På samma gång har vi många unga seniorer, nyblivna pensionärer, som kanske hittar lite extra tid att ställa upp för en som är i behov av hjälp. Du, kvinna och man som inom en nära framtid går i pension, och du som är en ny pensionär om du har onödigt många tomma blad i din kalender eller vill göra en insats för din närmaste så kom med och utveckla vår Vänpool! Delta i Rollatorrallyt i maj med våra etablerade vänner för att konkret bekanta dig med verksamheten NU KÖR VI! Med hälsning från poolarna: Birgitta Bröckl, birgitta.brockl@gmail.com Annalena Sjöblom, , annalena.sjoblom@redross.fi 4

5 Reseledarna har ordet Våren 2014 I sista minuten av Carin Mannheimer tisdagen den 6 maj kl. 12, Svenska Teatern, Helsingfors. Bussen avgår från busstationen i Pargas kl (matpaus på vägen). Anmälan och betalning (30 euro + buss ca 20 euro) senast på aprilmötet. Hyrsylän Mutka och Lojo onsdagen den 14 maj. Start från Pargas kl. 10, hemkomst ca kl. 18. Vi träffar danslärarveteranen Aira Samulin och dricker förmiddagskaffe. Lunch i Lojo och besök i gruvan Tytyri (guidning på svenska). Pris 72 euro. Anmälan och betalning inom april. Kukkamessut i Nystad lördagen den 24 maj. Busstransport från Pargas kl På mässan kan man köpa plantor av alla de slag från hemträdgårdar och odlare, eller bekanta sig med staden några timmar. Pris 20 euro. Hösten 2014 Lappland i september. Ruskaresa till Saariselkä 11 18/9 (under planering) S:t Petersburg 1 3/10 med båt från Helsingfors. Visumfritt, men pass som är giltigt minst 6 månader efter resan. Anmälan inom april. Hemliga resan oktober/november Våren 2015 Mamma Mia lördagen den 14 mars på Svenska Teatern, Helsingfors Polen april 2015 Hösten 2015 Se Strömsö, Vasa och handla hos Keskinens i Tuuri i september En Europaresa i oktober november Hemlig resa i oktober Asta, Rauni och Haje Som vanligt sitter vi en timme innan programmet börjar i Brankis och tar emot bokningar och betalningar. Resegruppen: Asta Lindholm Rauni Schleutker Harriet Weckroth

6 Följ med på jazzkryssning med SPF... Varför inte, tänkte vi, då GOD TID hade en annons om en Jazzkryssning som arrangerades av SPF i samarbete med Frimans resor den 1 3 april. Deltagarna skulle samlas i Vikingterminalen i Helsingfors redan kl.14 för att gå ombord och avnjuta kaffe med dopp. Vi hälsades välkomna av förbundets ordförande Ole Norrback med några väl valda fyndiga ord. Han poängterade det viktiga i att vi seniorer använder våra hjärnceller, inte bara till storkryss och sudoku, utan också tar in nya intryck och har det trevligt tillsammans. Och trevligt blev det då 371 seniorer från hela Svenskfinland slog sig ner i stora danssalongen för att njuta av den första konserten. Robi de Godzinskys trio underhöll oss sedan med gamla evergreens från jazzens 1920-, och 1940-tal tills det blev dags att inta middagen i Buffetrestaurangen. Där dukades det upp ett specialbord i New Orleans style som gamla och nyare vänner njöt av i fulla drag. Jazzunderhållningen fortsatte senare i en mindre restaurang. Då drog Pentti Lasanens kvintett fullt hus. Pentti med sång och blås, Seppo Hovi på piano, Markku Johansson på trumpet, Pentti Mutikainen på bas och Kepa Kettunen på trummor. Dessutom ställde dottern Minna Lasanen upp med härliga sångsolon. Det svängde minsann, de gamla benen kunde inte hållas stilla utan måste upp på golvet: fötter, händer, ja allt svängde med i hela rummet! Stockholm visade upp sin finaste sida med knallblå himmel och sol då vi äntrade fyra bussar som tog sällskapet till olika utflykter. En del såg Abba The Museum, en del tog sightseeingturen och en del bara njöt av att ströva på egen hand. Vid 13-tiden strålade vi samman i Gamla stan på den legendariska jazzklubben Stampen. Två medlemmar ur gruppen Jump 4 Joy ställde upp för en privat jamsession enkom för SPF:s seniorer. Ulf Sandström, fenomenal på piano och sång och Bo Gustafsson på saxofon och andra blåsinstrument underhöll oss SPF:are som stod som packade sillar i den lilla lokalen och gungade med i deras boogie woogie-rytmer. Av det lugnare slaget var några blues, en pärla var deras Blueberry Hill. Bandet har uppträtt runt om i hela världen, från Peking till Havanna och till och med på Storyville i Helsingfors. Eftermiddagens program på båten var detsamma som på utresan. Kaffe med dopp och Pentti Lasanens kvintett spelade i stora salongen före middagen och likaså i en mindre restaurang efter maten. Musiken var av så hög klass och medryckande att till och med de pratsammaste seniorerna vart tysta, även om en del måste hyssjas ned lite. Alla vi talade med var helt överens om att delta nästa gång. Hoppas det blir av så kanske vi ser några fler Pargasbor nästa vår! Hälsar Christina och Erik Stolpe 6

7 Diskussion om Pargasjouren i Stadshuset Stadshusets matsal fylldes på eftermiddagen den 28 mars av drygt 60 engagerade deltagare då Äldrerådet i Pargas och Pargas svenska pensionärer inbjöd till föreläsning och diskussion om att ha eller inte ha kvälls-och veckoslutsjour på hälsovårdscentralen i Pargas. Orsaken var att social- och hälsovårdsnämnden utan offentlig diskussion den 13 februari fattade ett beslut om att jourverksamheten avslutas redan i sommar och att också de lindrigare fallen hänvisas till T- sjukhusets samjour i Åbo. Äldrerådets ordförande Stina Engblom Colliander öppnade mötet och berättade att hon dagligen blir uppringd eller får e-post av Pargasbor som har traumatiska erfarenheter av samjouren i Åbo och därför är väldigt oroliga över flyttningen av jouren. Hon har efterlyst motiveringar till beslutet av nämndens ordförande men inte fått svar. Eftersom hon och några politiker tagit del av nämndprotokollet och konstaterat att beredningen är bristfällig för ett så radikalt beslut har rättelseyrkan inlämnats. Överläkare Mogens Lindeń från Åland var inbjuden som föredragshållare för att berätta hur jourfrågan har skötts på Åland. Lindeń som är född och uppvuxen i Pargas har arbetat med olika uppgifter inom Åboland, sedermera studerat till läkare, praktiserat i Sverige och tjänstgör nu som överläkare inom Hälsovårdscentralens verksamhet på Åland. Där har hvc gått in för att ha öppen mottagning med kölappssystem dagtid på lördag och söndag. Sjukskötarna besitter en aktningsvärd kompetens och har därför en framträdande roll vid mottagningen, de träffar alla patienter, gör en första bedömning, kollar urin- och halsprov och ser till att den som behöver det får ett recept eller slussas direkt till läkaren. Detta förfarande har inneburit att hvc snabbt kunnat upptäcka allvarliga sjukdomsfall. Dagtid har hvc på Åland alltid lediga tider för den som är orolig över sina symtom. Lindén betonade att hvc ändå måste ha en jour för oförutsebara tillbud. Hit hör snabba förändringar i sjukdomstillstånd på serviceboenden, på bäddavdelningar och i hemmen samt dödsfall. Att någon är avliden måste konstateras av läkare innan den döda placeras kylrum för obduktion eller begravningsförberedelser. Även när en person akut insjuknar psykiskt och blir en fara för sig själv och andra kan endast en hvc-läkare skriva en M1 för intagning mot patientens vilja. Under diskussionen som följde hänvisades upprepade gånger till medicinalrådet Timo Keistinens inlaga i pressen. Han framhåller att det inte finns något hinder för att ordna en kommunal hvc-läkarmottagning under kvälls- och veckoslut, även om röntgen och omfattande labbprover inte genast kan utföras. Många i publiken som varit tvungna att söka hjälp på jouren vid ÅUCS vittnade om mycket långa väntetider, anhöriga som inte får vara med den sjuka under väntetiden, obehagliga och skrämmande medpatienter och en alltför ofta förekommande brist på service på svenska. Stadsstyrelseledamoten, läkaren Hanna Järvinen, betonade att vården är mycket tryggare på samjouren i Åbo för både personal och patienter, att personalen inte vill jobba på obekväma arbetstider och att hjälpsökande alltid får bra råd via 112. Hennes uttalande väckte opposition bland deltagarna: för att garantera säkerhet på jouren kan ju väktare anställas. När det gäller 7

8 språkfrågan vittnade många svenskspråkiga att de blivit uppmanade att tala finska, för nu förstår du ju finska. Men då man är sjuk, har konstiga symtom och är rädd och orolig kan språkförståelsen helt försvinna. På hvc i Pargas känner ofta någon igen en från tidigare besök; prover och mediciner finns i journalen. Som Lindén nämnde, kan 90 procent av besökarna skötas direkt. Några politiker berättade vad de tänker. Cornelius Colliander påpekade att han ville överföra nämndens beslut till stadsstyrelsen, men förslaget röstades ner. Eskil Engström som röstade mot förslaget i nämnden, framhöll att dåvarande ordföranden vid social- och hälsovårdsnämndens möte den 13 december 2012 lovade att jourfrågan tas upp i fullmäktige. Även en eventuell flyttning utlovades också föregås av en utvärdering av kostnaderna. Stadsstyrelsens ordförande Mikael Holmberg försvarade beslutet, men han medgav att han inte läst på, han saknade orsaker och motiv och tyckte Lindéns anförande var intressant och tålde att funderas på. Inom publiken påpekade Mai Palmberg att vård på modersmålet är lagstadgat. Märta Helin undrade vem som kan och orkar ställa upp som följeslagare och sitta oviss och vänta under helger och nätter på ÅUCS jour dit alla ska slussas. Både diskussionsdeltagare och Lindén har försökt ta reda på VARFÖR ETT FLYTT- NINGSBESLUT TOGS NÄR PARGAS MÅSTE SPARA? Enligt uppgifter av stadsekonomen kan ett jourbesök i Åbo kosta för kommunen, därtill betalar patienten poliklinikavgiften. Redan 2013 då man förkortade jourtiden i Pargas hade kommunen 600 fler sådana patientfall på Åbo samjour. Det blir stora summor för 140 nya patienter från Pargas till ÅUCS à 400 under årets 52 veckor. Hälsovårdscentralens organisation på Åland visade att det finns andra möjligheter att jobba. Lindén hänvisande till Hippocrates ed om läkaretiken: läkarens uppgift är att om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta för att kunna följa människokärlekens och hederns bud. Den åländska lösningen har gett besparingar i människoliv, reda pengar samt tillfredsställda läkare och sköterskor. Vid pennan Amie Nygrén, med erfarenhet av hvc-jour och ÅUCS jour I dag vet vi att yrkandet om rättelse av beslutet om flyttning trots den bristfälliga, missvisande beredningen i ärendet inte beaktades på social- och hälsovårdsnämndens möte den 9 april. Det måste anses rättsvidrigt att samma nämnd vars beslut yrkandet om rättelse gäller, ska behandla yrkandet. Varför skulle den som har berett ärendet och politikerna erkänna att de har haft fel? Det togs ingen hänsyn till alla vädjanden, väl underbyggda fakta eller Mogens Lindéns förslag prestigen segrade. Men vi kämpar vidare! Stina Engblom Colliander 8

9 Gustaf Wilhelm Finnberg Nordens Delacroix Onsdagen den 9 april sökte sig ett fyrtiotal konst- och hembygdsintresserade förväntansfullt till Stadshuset för att höra Marita Reuter berätta om Pargasbördige konstnären Gustaf Wilhelm Finnberg. Även om han uppfattas som en föregångsman och kan jämföras med Delacroix som en utmanare inom den finländska målarkonsten är det inte många som känner till hans verk. G.W. Finnberg var född 1784, fadern Johan var färjkarl och broväktare vid Kyrksundet men utförde också en del enklare målningsarbeten i Pargas kyrka. Tidigt moderlös sökte sig G.W. Finnberg till Åbo där han gick i målarlära och avlade sitt gesällprov, ett försvunnet porträtt i rödkrita. I olika repriser studerade han sedan i Stockholm vid Kongliga Academien för de Fria Konsterna. Vid Konstakademins utställning 1811 fick han högsta priset för en Original- Composition, målad i ålja. Och det blev med åren hans lott att ofta få fina pris, medaljer och hedersomnämnanden vid olika tävlingar och utställningar, men till följd av ständigt dålig ekonomi avlade han aldrig någon slutexamen. Detta ledde till att han mestadels blev tvungen att livnära sig som porträttmålare trots att han helst av allt hade målat landskap. G.W. Finnberg. Litografi av Frans Oskar Liewendal efter R.W. Ekmans teckning På ett personligt, kunnigt och oerhört stimulerande sätt med hjälp av PowerPoint lotsade Marita Reuter sina åhörare in i Finnbergs värld. Tack vare det utdelade stödpappret kunde hon koncentrera sig på själva konsten och konstnärens sätt att komponera sina verk, som hon uttryckte det föra oss in i vad vi ser. Utgångspunkten här var hans bäst kända porträtt som föreställer Carl Jacob Lagerkrantz familj och finns på Nationalmuseum i Stockholm. Många både positiva och negativa omdömen har fällts om tavlan där de sex familjemedlemmarna inte har avbildats i förskönande dager. Familjefaderns ansikte ansågs tyda på både stränghet och ett häftigt temperament, modern hade antingen hönans opåverkade blick eller kunde liknas vid Ehrenstrahls porträtt av drottning Ulrika Eleonora på Gripsholms slott. Farmodern Henriette utstrålar värdighet och ses i kraft av sig själv. Två söner mellan föräldrarna, en dotter intill farmodern och den sovande minstingen i moderns famn kompletterar kompositionen. Det är uppenbart att Finnberg var påverkad av 9

10 Rembrandt och att han här i sitt konstnärskap snarare försökte skildra människorna som han såg dem än ge dem tilltalande egenskaper. Vid porträttmålning spelar också händernas synlighet en stor roll, och på familjeporträttet kan man läsa in olika betydelser i deras placering och ställning. Ett annat viktigt tema var bakgrunden där man vagt kan uppfatta familjens döda barn som en symbol för evighetsperspektivet och eklövet för trogen vänskap. Men genomgående för Finnberg är såväl detaljerna som helheten och fonden med sina typiska komplementfärger, något som tilltalade Magnus Enckell som fascinerades av Finnbergs ofta sepiabruna färgskala, om än av fel orsak eftersom Enckell ivrade för den rena färgskalan. Från början av 1820-talet fram till Åbo brand 1827 målade Finnberg en hel del religiösa motiv i Åbo med omgivningar, bl.a. Kristus och apostlarna i Kimito kyrka där de fortfarande kan ses högt uppe på kyrkans västra vägg. Utöver flera altartavlor hade han många beställningsarbeten på porträtt, bl.a. hos släkten Mannerheim på Villnäs. Han hade knappast någon vinnande personlighet, han var oerhört långsam, tystlåten och inbunden. Men branden ruinerade honom, det sägs att han bar sina målningar från hus till hus men slutligen måste prisge dem åt lågorna, och han kom han utblottad till Stockholm i och med att flertalet oavslutade beställningsarbeten brann upp. Han dog knappt sex år senare i Stockholm vid 48 års ålder, utblottad och skuldtyngd. Hans gravplats är inte känd. I Pargas minns vi honom med namnet Finnbergsgatan och med en relief på Kyrkoesplanaden. Inspirerade av temat konst föreslog svenska pensionärsföreningens ordförande Jan-Erik Bergquist att man till Pargasitens smågrupper fogar en konstgrupp, vilket väckte stort bifall. Föreningen Pargas svenska pensionärer och Medborgarinstitutet förtjänar ett varmt tack för initiativet och Marita Reuter en stor applåd för en givande eftermiddag. Marianne Saanila * Nya ledare för mötesarrangörsgrupperna Grupp 2: Mårten Malmlund Grupp 6: Berith Engman Grupp 8: Birgitta Gröndahl, Christina Karlsson, Riitta Seppä 10

11 Bässlakt Opp till Skröbb el, opp till Skröbb el, opptill Skröbbel, opptillskröbbel... Limbergsbässen börjar dra de stenfyllda vagnarna från krossverket i Limberg mot den skramlande fabriken i Skräbböle. Tjokotoo tjokotoo tjokotoo... Farten är uppe vid Pisisbrinks landsvägsbro för att självrulla vid Brobackas utförslut: Tjabatjongtjabatjongtjabatjong... Dags att bromsa in. Växelkarln klänger sig bakom bässen och kopplar loss vagnarna. Strax före Bockarna Bruses bro ger gubben vid spakarna fyllning: Gåff gåff gåfgåff Bässen rymmer undan vagnarna. Växelkarln kränger sig ut och kastar över växelställaren med foten. Bässen åker in på sidospår och vagnarna fortsätter mot Skröbbelbässen som står och väntar. Gåff gåff gåfgåff Skröbbelbässen sätter igång för att småningom bromsa in vagnarna. Gåff gåff gåfgåff Den sticker in på sidospår medan vagnarna sakta rullar vidare ut på Råbron för att stanna. Bässen kommer tillbaka och börjar skuffa från andra ändan, sakta in i Kominorhuset. (Bilden) Vagnslasten kippas in i kominorfickorna och tomvagnarna dras tillbaka upp mot Bockarnas bro. Dånk-dånk-dånk... dånk, dånk Bässen bromsar till och vagnarna törnar mot varandra. Växelkarln som hoppat av kopplar i vagnförankringen och loss från bässen. Tjong-tjong-tjong tjongtjong Tomvagnarna rycker i varandra när de åker tillbaka i utförslutet mot Råbron för att stanna i det förankrade vänteläget. Gåff gåff gåffgåff över Bockarnas bro, växla om och ner tillbaka i vänteläge tills Limbergsbässen kommer med ny last. Gåff gåff tjogotjong tjogotjongtjogotjong nertilllimbergnertilllimbergnertill Medan Skröbbelbässen rangerade stenlasten mot Råbron tuffade Limbergsbässen fram till den förra tomma vagnraden och började dra den med buller och tjong mot Limberg för påfyllning. Växelkarln är nu eldare, öppnar varje gång luckan efter Bockarnas bro och skyfflar på mera stenkol. Småpojkarna Gusse och Folke som bor på Brobacka brukar gå ner till Bockarnas bro och beundra bässarnas skådespel. Växelkarln på Skröbbelbässen Kalle Lindblom grinar upp sig: Vems flickor e ni tå? Foor vi kåm me å ooka? Kåm poo bara! 11

12 Att få åka med, fram och tillbaka mellan Bockarnas bro och Råbron, är verkligen en upplevelse för småpojkar. Där finns bara ståplatser, om man inte vill sätta sig på verktygslådan. Bässföraren sköter spaken för ångfyllning med högerhand och bromsspaken med vänstern. Växelkarln växlar, eldar, smörjer och släpper ut kondens vid behov. En dag följer Irma med småpojkarna till Bockarnas bro för att åka med Skröbbelbässen. Hon är klädd i en bländvit kaninskinnspäls som väcker lite uppseende såhär i bristens tider strax efter krigsslutet; dessutom att en liten flicka vågar sig på att klättra upp på bässen. Man kan bara gissa sig till mamma Sveas reaktioner när hon kommer hem, dekorerad med stenkolsstänk. Med Limbergsbässen går det inte att få åka. Gubbarna där är inte lika glada: Vi voogar inga; insinöörn kond sii, å tå e faan låss Föraren på Limbergsbässen frågar om inte tågslamret stör i Brobackahusen när de håller på från bitti till sent. Nämen poo sööndagana tå he int höörs någå, tå höör vi en he int skraamblar. Fyran rangerar in kalkstensvagnarna på Råbron Foto: Nordkalks arkiv/kgl Vid kalkstranden, där ingenjör Backman brukar röra sig, arbetar andra bässar. De släpar grövre sten till ringugnarna och Backmans morööter, ett slags morotsliknande schaktugnar. Det är inte bara därför att kalkstrandsbässarna invid sockencentrum är för avlägsna för småpojkarna, utan för att de blir bortschasade om de visar sig på ingenjör Backmans revir. Däremot är det roligt att klättra omkring i den utrangerade ångdrivna grävmaskinen Hullu Heikki, en Demag som lär ha varit med i schaktningsarbete redan då fabriken byggdes. Den arbetade senast där den står nu, vid Katastroflagret mellan bolagets ladugård och krossverket. En dieseldriven Norton är dess ersättare när man nu efter kriget börjar få nafta. Katastroflagret med krossad kalksten är en hög stenbank som skall tjäna som buffert om något oförutsett skulle ske med gruvspelet i kalkstenuppfordringen från Gruvan 12

13 eller om några andra störningar skulle inträffa i stenförsörjningen till den, dygnet om vardag och söndag, bullrande fabriken. Föraren som med sin bässe drar upp stenvagnar för att fylla på Katastroflagret får ofta hantera spaken för ångfyllning i den branta uppfarten: He e kort fjedär i håon här klockon; man for iideliign dra åp håon. Emellanåt dyker en främmande bässe upp vid Bockarnas bro, en som kommer från limbergshållet. Den drar på vagnar lastade med grålera från Skarpdals lertag. Deras last skall kippas ner i lerbjörnen när de kommer in i Kominorhuset. Lerkarhun vispar upp leran med sjövatten till lätt rinnande slam för de törstiga Kominorkvarnarna. Lerhanteringen i Skarpdal är ett annan intressant skådeplats för småpojkarna: Lerskopan åker ner längs bärlinan i lergraven. Bärlinan slackas, draglinan spänns och skopan tar för sig en munfull lera. Så bär det iväg upp mot den höga masten i Sauermann-spelet. Precis ovanför påfyllningstratten för lervagnarna släpps munkavlen och lerklimpen dimper ner. Likaså fascinerar linbanan från hamnen. Efter ett ärevarv runt fabriken bryter en klinkspärr munkavlen på given plats. Linbanskoppen vänder uppochner och innehållet dansar iväg på den växande gipshögen invid Klinkerladan. Bockbanan för kollossning är också en sevärdhet för blivande ingenjörer. När alla dessa sevärdheter tjänat ut någon gång i framtiden kommer de kanske att ersättas med ett nytt begrepp som gissningsvis kallas för logistik. Så kommer den nya eran med det nya Bergsrådet: Cementvagn nr 4 med råvaruhall och slambassäng. Kominorerna och rörkvarnarna får sällskap av Unidankvarnen. Den långa remtransportören slår ut bässarna. Därmed är ångbässarns romantiska saga all. Kvar finns tuffandet och skramlet. Doften av stenkolsrök, ånga och smörjolja kommer att kännas så länge Gusse och Folke är vid sina minnens fulla bruk. En kväll hör Gusse och Folke ett ilsket vrålande som kommer i riktning från Pisisbrink. Namnet Pisisbrink i folkmun kommer sig från den tiden då kalkstenen uppfordrades från stenbrottet med hästkärror. Det var en stor ansträngning för hästen. Det gick inte att stanna mitt i backen utan först då ekipaget kommit upp på marknivå. Men där, vid den första brinken, stannade alltid hästen och dränerade sig (pissade); liksom Skröbbelbässen några årtionden senare dränerar kondensvatten när den står vid Bockarnas bro och väntar på en ny vagnslast från Limberg. Nyfikenheten driver pojkarna till Pisisbrink där de märker att motorvrålet kommer från Austin-bilarna som är kopplade till en månghjulig vagnslavett. Med nöd och näppe får de lavetten att röra sig i uppförslutet efter Pisisbrink. På lavetten står den sista bässen fastsurrad. Den kom ur bruk då den långa remtransportören ersatte den smalspåriga järnvägen. Är lavetten med sin last på väg till en ny bässfarm eller till ett skrotslakteri? Ingen rök eller ånga, är den en lavett eller en likvagn? Gusse Laurén 13

14 Vårt sitt-träd Teckning: Nalle Rantala Någon gång i slutet av adertonhundratalet råkade ett lönnfrö landa väster om Sundet, på kyrkbyns sämre sida, och rota sig i dyn vid leriga byvägen som gick från Kalkholmens höga sandås norrut längs Kullasberget. Unglönnen fick rikligt med vatten och växte käckt, tills någon kanske en formans häst bet av den, kapade trädets topp. Tre av trädets grenar vände sig uppåt och fortsatte att växa från förgreningen. Vi småpojkar hade en viss möda att klättra upp till trädklykan, som var en härlig sittplats för upp till tre knattar, tätt invid kyrkbyns huvudstråk. För vårt träd stod centralt, mellan Uppmans och Karlstedts, alltså mellan Posten och Butiken. Dessutom invid Busstationen/Poliskammaren där så mycket intressant hände. Från vårt sitt-träd kommenterade min kompis Emil sedan högt skeendet och folket som kom och gick. Sii tåkå tåokågär hatt Karlsonskan har! Sini, Pelle har ny sosso, han har ooter byytt! Upplysningar till allmän förargelse så att vi ofta måste hoppa ned och kuta iväg. Vår socken hade och har fortfarande mycket sten att slösa och hade dessutom Kalkholmsåsens sand att ta, varför byvägen där mellan handelsmännens hus årligen fylldes på. Sedan lades kullersten på vägen som därmed började kallas gata, och slutligen asfalterades den, men då var jag inte på orten. 14

15 Kyrkbyn blev köping och en dag kom ett par karlar med en motorsåg och stannade vid lönnen. Lyckligtvis såg fru Sylvi Karlstedt dem och jagade bort dem! Alltså blev vårt sittträd räddat och står där än. Nyss cyklade jag förbi det och såg att klivhöjden till klykan och till sitthöjden däruppe idag är ungefär trettio centimeter! O, quae mutatio rerum! (Ack, vilken tingens förändring!) Olof Nordström Trädet i dag (vid södra ändan av Köpmansgatan). Foto: Kai Saanila 15

16 Glad påsk! Foto: Jatta Laineenkare 16