Synen på flyktingar på statlig nivå

Transkript

1 Högskolan i Halmstad Sektion för Humanoria Historia Synen på flyktingar på statlig nivå en analys av statens offentliga utredningar 1945 samt 1992 Alma Vodenicarevic B-uppsats i historia vt Handledare: Jens Lerblom

2 Abstrakt Denna uppsats handlar om den svenska statens syn på flyktingar då två stora flyktingströmmar kom till Sverige, de som flydde under andra världskriget samt inbördeskriget i forna Jugoslavien. Syftet med uppsatsen är att jämföra synen i SOU 1945:1 och 1992:133, vilket är det använda materialet, för att se vilka likheter och skillnader som finns samt studera orsaken till en eventuell utveckling. Detta görs med hjälp av fyra frågeställningar som berör synen på; flyktingens kännetecken, mottagande, behandling samt statens ansvar. Denna undersökning kopplas samman med tidigare forskning och fakta om flyktingpolitik. Resultatet visar att statens syn på flyktingar skiljer sig men att det samtidigt finns en del likheter, exempelvis ekonomiskt ansvar och att flyktingar inte skulle behandlas lika. Detta beror främst på att staten i början av 1990-talet anses ha haft större erfarenhet då betydligt fler flyktingar hade anlänt till Sverige. Nyckelord: Flykting Mottagande SOU

3 Innehållsförteckning 1. Inledning s Bakgrund... s Syfte och frågeställningar.. s Metod och källmaterial.. s Avgränsning s Definition av begreppet flykting. s Forskningsläge... s.3 2. Undersökning och analys av utredningar s Bilden av flyktingen... s Utredning från s Utredning från s Jämförande analys. s Mottagandet... s Utredning från s Utredning från 1992 s Jämförande analys... s Hur flyktingar skulle behandlades... s Utredning från 1945 s Utredning från 1992 s Jämförande analys... s Statens ansvar... s Utredning från 1945 s Utredning från 1992 s Jämförande analys... s Sammanfattning och resultat s.19 Käll- och litteraturförteckning. s.21

4 1. Inledning Det talas i högsta grad om flyktingpolitik idag speciellt med tanke på att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen valet Sverige har under många år tagit emot flyktingar som av olika orsaker har tvingats lämna sina hem och hemländer, men två flyktingströmmar som är intressanta att titta närmare på är då flyktingar flydde under andra världskriget respektive från inbördeskriget i det forna Jugoslavien. Under andra världskriget kom den första stora flyktingströmmen till Sverige och själv har jag personliga anknytningar till Jugoslavien, så det är därför de är intressanta för mig. Jag kommer undersöka vilken syn man hade på flyktingar på statlig nivå 1945 samt 1992 utifrån två offentliga utredningar som jag sedan jämför. 1.1 Bakgrund Enligt Angel och Hjern (2004) har folk flytt sina hem och riken sedan, men det är först på 1900-talet som flyktingfrågan blev en politisk fråga. Först när Sverige tog emot ett stort antal flyktingar under andra världskriget blev det ett begrepp, eftersom det var något Sverige inte hade upplevt tidigare. Då anlände flyktingar från olika delar av Europa, men först på talet börjar större mängder utomeuropeiska anlända till Sverige. Fortfarande då var det få flyktingar som kom till Sverige, omkring varje år, vilket förändrades under talet. I mitten av 80-talet anlände nästan flyktingar per år. 1 Andra världskriget pågick bland annat eftersom den tyska diktatorn Hitler ville samla alla tysktalande i ett Stortyskland, vilket ledde till att han erövrade och ockuperade många europeiska länder. Många människor drabbades av kriget och flydde, men de som drabbades hårdast var judar som förföljdes och torterades. I slutet av kriget hade sex miljoner judar mördats. 2 I slutet av 1944 befanns sig flyktingar i Sverige varav alla kom från länder som mer eller mindre var inblandade i andra världskriget. 3 I början av 1990-talet kom en stor flyktingström från Balkan som flydde från inbördeskriget i Jugoslavien. När ledaren Tito dog i slutet av 80-talet började en upplösning av staten eftersom fyra av sex delrepubliker ville bli självständiga, vilket delrepubliken Serbien försökte förhindra. 4 Många människor 1 Birgitta Angel & Anders Hjern Att möta flyktingar (2004) s Johan P. McKay A History of World Societies (2007) s Ingvar Svanberg & Mattias Tydén Tusen år av invandring (1998) s Elisabeth Elmeroth & Johan Häge Flyktens barn (2009) s. 57 1

5 flydde på grund av kriget och en del av dessa kom till Sverige. Omkring flyktingar väntade på beslut angående asyl och cirka hade redan beviljats uppehållstillstånd sommaren Totalt fick omkring bosniska flyktingar uppehållstillstånd i Sverige Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken syn den svenska staten hade på flyktingar 1945 respektive Först granskar jag källmaterialet och sedan gör en jämförelse för att se om det finns några likheter samt skillnader. Förändras synen och i så fall varför? Källmaterialet granskas utifrån dessa frågeställningar: Vad kännetecknar en flykting? Hur skulle flyktingarna tas emot? Hur skulle flyktingar behandlas? Hur såg staten på sitt eget ansvar? 1.3 Metod och källmaterial Denna uppsats kommer bygga på en kvalitativ studie, närmare bestämt en textanalys, av två offentliga utredningar. Analysen kommer utföras med hjälp av de frågeställningar jag har ställt och sedan ska en jämförelse göras med utgångspunkt i svaren på frågorna. De utvalda utredningarna är Statens offentliga utredningar 1945:1 av Justitiedepartementet Betänkande med förslag till Utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning samt Statens offentliga utredningar 1992:133 av Kulturdepartementet Betänkande av utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar Avgränsning Jag har valt att avgränsa mig så att jag endast studerar synen på flyktingar eftersom detta är ett begrepp som förekommer i bägge utredningar samt eftersom det fortfarande är ett begrepp som används kontinuerligt i dagens samhälle. Det hade varit väldigt intressant att analysera begrepp som utlänning och invandrare också, men jag har valt att avgränsa det till endast 5 Christer Lundh Invandringen till Sverige (2010) s

6 begreppet flykting på grund av tidsbrist och med tanke på att detta är en b-uppsats som inte får vara för lång samt invecklad. Jag har dessutom valt att begränsa mig till en utredning från år 1945 samt en från år 1992 eftersom de har likvärdigt innehåll och omnämner någorlunda lika företeelser även fast de inte alltid har samma synpunkt. På grund av min begränsning används endast delar ur utredningarna som berör begreppet flykting. SOU 1992:133 består av två delar, bakgrund samt övervägande och förslag, och eftersom jag har valt att undersöka hur synen faktiskt såg ut 1992 har jag valt att endast använda den första delen, bakgrunden, som beskriver detta. I SOU 1945:1 finns en egen avdelning som berör flyktingpolitiken som jag använder mig utav då resten handlar om alla utlänningar, och inte har någon koppling till min frågeställning Definition av begreppet flykting Begreppet flykting betecknar i denna uppsats en person som har lämnat sitt hemland för att söka skydd i något annat land. Denna definition används främst eftersom den är bredast och eftersom det passar bäst in på båda källorna som används i uppsatsen. Dock skiljer sig definitionen i källorna, men detta kommer inte krångla till det eftersom denna definition även är en del av FN:s definition som används i SOU 1992: Forskningsläge Det har forskats mycket kring svensk flyktingpolitik, men fokus ligger oftast på hur den har sett ut i verkligheten och det är inte alls många som har fokuserat på statens syn på flyktingar. De få som har forskat kring detta har främst tittat på flyktingpolitiken under andra världskriget. Detta gör Karin Kvist Geverts i avhandlingen Ett främmande element i nationen, då hon studerar hur flyktingar under andra världskriget delades in i olika kategorier och behandlades av utlänningsmyndigheter. Författaren lägger sin fokus på judiska flyktingar och kommer fram till att det fanns en negativ särbehandling av dem, dock kunde den se olika ut. Detta är relevant då jag också kommer titta på hur flyktingar skulle behandlas, alltså normen, samt vad som kännetecknade en flykting, fast jag jämför med1992. Ingvar Svanberg och Mattias Tydén skriver i boken Tusen år av invandring om invandrare och flyktingar som har sökt sig till Sverige, men den delen som jag har nyttjat handlar om flyktingpolitiken under andra världskriget och framåt. Mikael Byström har forskat kring den 3

7 praktiska flyktingpolitiken och debatten kring flyktingar under perioden , i avhandlingen En broder, gäst och parasit. Han menar att det fanns ett ökat nordiskt samarbete och att detta märktes av i flyktingpolitiken, som var hierarkisk. Dessa författare har forskat kring flyktingpolitiken under andra världskriget och fokuserar på antigen judiska eller nordiska flyktingar eller flyktingpolitiken allmänt. Jag kommer däremot studera och jämföra den svenska flyktingpolitiken under två tidsperioder, vilket är väldigt nytt eftersom ingen av dessa har gjort det. De har inte heller tittat närmare på någon modern flyktingström, men det kommer jag göra. 4

8 2. Undersökning och analys av offentliga utredningar 2.1 Bilden av flyktingen Utredning från 1945 Det finns ingen definition av vem som var en flykting utan olika typer av flyktingar nämns istället. De som omtalas rikligast är politiska flyktingar som ofta kopplas samman med flykt från den tyska nationalsocialismen. Det uttrycks hur svårt det är att definiera en politisk flykting samt att man inte kan ha en definition oavsett tid och rum utan måste anpassa den efter bland annat tidslägen och internationella förhållanden. Samtidigt menar man att en politisk flykting är den som riskerar att fällas för ett politiskt brott i sitt hemland, vilket dock inte behöver betyda att personen har begått brottet. Man är noggrann med att påpeka att de politiska flyktingar som stannade i Sverige inte hade begått något brott utan snarare riskerade att skickas till koncentrationsläger på grund av andra politiska skäl. Det var tydligen även viktigt att påpeka att om en individs ras eller annan opolitisk orsak endast påverkar dennes ekonomiska situation så skulle individen inte räknades som en politisk flykting. Man kopplade ofta begreppet politisk flykting samman med judiska flyktingar, men här ser vi även att det krävdes betydligt mer än förföljelser på grund av ras för att man skulle få stanna i Sverige som en politisk flykting. 6 En annan grupp som omnämns är civila flyktingar. Man får inte veta något alls om vilka dessa kunde vara förutom att de danska kunde vara både militär personal och rent civila. Till denna grupp verkar det ha tillhört flest individer från grannländerna Danmark och Finland som inte var ett krigsförande land respektive folk flydde från områden det inte streds på. 7 En annan kategori flyktingar som nämns i utredningen är sjömän som rymde från sina tjänster av olika orsaker och som inte längre ville vara i krigstjänst, då deras skäl var att de hade blivit tvingade att strida i krig mot sin vilja. 8 Man får inte veta något om vilka flyktingarna faktiskt var. Det man får reda på är vilka länder de kom från, när och i vilken mängd men inte varför de flydde samt om det var män eller kvinnor och barn. Det förekommer endast ett tillfälle då jag kan tolka det som att flyktingbarn omnämns och det är då man talar om utbildning. 6 SOU 1945:1 Betänkande med förslag till utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning (1945) s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s. 54 5

9 Samtidigt är det svårt att avgöra om det är barn eller yngre vuxna man talar om vilket vi kan se i följande citat: Vad särskilt de yngre flyktingarna beträffar har en betydande del erhållit yrkesutbildning i en eller annan form. Åt andra ha lärlingsplatser anskaffats. Annan utbildning har kunnat beredas genom anordnande av skolkurser eller genom studie vid universitet och högskolor. 9 Barn nämns även i ett annat sammanhang fast de anses inte vara flyktingar utan tillhör istället kategorin utlänningar. Detta gäller de finska barnen och de tillhör inte gruppen flyktingar eftersom de anses vara tillfälliga gäster i svenska hem Utredning från 1992 En flykting definieras i denna utredning enligt Genèvekonventionen från En flykting är enligt denna konvention en person med välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk uppfattning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp och som inte kan eller vill stå under sitt hemlands beskydd. 12 I denna utredning delade man upp flyktingar i fyra kategorier; konventionsflyktingar, krigsvägrare, de facto-flyktingar samt politiskt-humanitära flyktingar. De flyktingar som uppfyllde konventionens definition tillhörde gruppen konventions-flyktingar medan de facto-flyktingar inte gjorde det, men kunde istället anföra ett angeläget skäl varför de inte ville återvända till hemlandet på grund av politiska förhållanden. Den som inte ville inställa sig till militärtjänstgöring kunde tillhöra kategorin krigsvägrare och de som av humanitära skäl ville stanna i Sverige, exempelvis inbördeskrig, ansågs vara politiskt-humanitära flyktingar. 13 Utöver de fyra kategorierna man delar upp flyktingarna i används även begreppet kvotflykting vilka var de individer som med 9 SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1992:133 Betänkande av utredning om mottagande av asylsökande och flyktingar (1992) s Statens folkhälsoinstitut Födelselandets betydelse (2002) s SOU 1992:133 s

10 stöd av ett särskilt regeringsbeslut hade förflyttats till Sverige. 14 Flyktingar delas vid ett tillfälle även upp enligt kön och man talar om kvinnliga eller manliga flyktingar då man återger placering av ensamstående 15. Däremot betonas flyktingbarn väldigt mycket och delas in i olika grupper; barn med vårdnadshavare och barn utan vårdnadshavare. Barn utan vårdnadshavare delas i sin tur in i två grupper; barn under 16 år och barn mellan 16 år och 18 år. Barn över 16 år ansågs enligt min tolkning ha varit i större behov av en trygg miljö, då de fick extra personalstöd. Man talar även om föräldrar till barn som hade vårdnadshavare. 16 Alltså fanns det flyktingar som kom ensamma, både vuxna och barn, och de som kom i olika stora flyktingfamiljer. 17 Ytterligare en grupp som omnämns är handikappade flyktingar Jämförande analys Jag har alltså tittat på vad som kännetecknar en flykting under 1945 respektive Jag kan konstatera att flyktingkategorierna skiljer sig, vilket säger en del om synen på flyktingar. Den allra största skillnaden, och det som påverkar stora delar av jämförelsen, är att det inte förekommer någon definition av begreppet flykting i utredningen från Detta påverkar troligen de olika kategorierna eftersom de är få och svåra att definiera, vilket tydligen märks på begreppet politisk flykting då det öppet påpekas att det är svårt att finna en allmängiltig definition. Alltså är det säkerligen därför det inte framgår tydligt vilka som tillhör vilken kategori, vilket det däremot gör i utredningen från Kvist Geverts (2008) tittar också på definitionen av politiska flyktingar och påpekar att även om staten inte hade en definition av begreppet politisk flykting så fick inte en flykting som hade flytt sitt hemland av politiska skäl avfärdas. 19 Ytterligare en skillnad är synen på flyktingar som förföljs på grund av sin ras. Som tidigare nämndes ansågs inte en individ som förföljdes på grund av sin ras, i SOU 1945:1, som en politisk flykting, men samtidigt så tolkar jag det som att det inte var viktigt nog att påpeka vilken kategori dessa personer tillhörde. Alltså är det ovisst om de tillhörde kategorin 14 SOU 1992:133 s SOU 1992:133 s SOU 1992:133 s SOU 1992:133 s SOU 1992:133 s Karin Kvist Geverts Ett främmande element i nationen (2008) s. 73 7

11 civila flyktingar. Däremot är man väldigt tydlig med att nämna i SOU 1992:133 att den som fruktar förföljelse på grund av ras är en konventionsflykting. Vad detta kan bero på är väldigt svårt att säga, men en teori är att det kan bero på Sveriges ställningstagande under andra världskriget, då landet officiell var neutralt, alltså att man inte vågade ta ställning genom att ge judar någon särskild ställning i flyktingpolitiken på grund av deras ras. Byström (2006) menar att den svenska staten var rädd för att ett stort antal judiska flyktingar i Sverige skulle leda till främlingshat eller en judefråga, vilket staten försökte undvika genom att ta emot få judiska flyktingar i början av andra världskriget. 20 Detta tittar även Kvist Geverts (2008) på och menar att man på statlig nivå hade en föreställning om att antisemitiska åsikter kunde ha utvecklats om man hade mottagit för många judiska flyktingar. 21 En annan teori jag har är att man även på statlig nivå kunde finna antisemitistiska åsikter som påverkade synen på judar som flydde eftersom de blev förföljda på grund av sin ras. Detta kan kopplas till den studie som Kvist Geverts (2008) har gjort, då hon kommer fram till att den judiska rasen spelade stor roll i den svenska flyktingpolitiken under andra världskriget. När passkontrollen slogs samman med kontrollavdelningen mellan 1942 och 1943 förde staten, via utlänningsbyrån, ett flertal register. Ett av dessa var centralregistret i vilket man tittade på ifall flyktingen tillhörde den judiska eller svenska rasen. Författaren konstaterar att inga andra raser efterfrågades. 22 Hon menar på att judiska flyktingar hade kunnat ses som politiska flyktingar men att staten uppenbart inte ville det, vilket också kan kopplas till hur staten egentligen såg på judiska respektive politiska flyktingar. 23 Det är betydligt fler flyktinggrupper som nämns i utredningen från 1992, vilket kan tolkas som att man ser att det finns olika behov hos olika flyktingar eftersom man delar upp flyktingar i fler grupper, exempelvis har inte ensamstående och en familj eller vuxna och barn samma behov. I utredningen från 1992 får barn en betydligt större plats än i utredningen från 1945, i vilken flyktingbarn inte ens nämns. Detta kan bero på att synen på barn förändrades efter andra världskriget, speciellt med tanke på FN:s barnkonvention som kom år Efter andra världskriget var det uppenbart att många barn hade fått vara med om hemskheter och 20 Michael Byström En broder, gäst och parasit (2006) s Kvist Geverts (2008) s Kvist Geverts (2008) s Kvist Geverts (2008) s. 76 8

12 redan då var det tal om att barn bör ges rättigheter. Detta blev som sagt verkligt först år Detta kan bero på att det har varit svårt att komma överens om en allmän syn på barnet och dess rättigheter. Flyktingbarn omnämns på bland annat följande sätt i en särskild artikel i barnkonventionen: Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett barn som söker flyktingstatus eller anses som flykting ( ) oberoende av om det kommer ensamt eller är åtföljt av sina föräldrar eller någon annan, erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som anges i denna konvention och i andra internationella instrument rörande mänskliga rättigheter eller humanitär rätt ( ). 25 De spår som kan ses i SOU 1992:133 är bland annat att både flyktingbarn som anländer med samt utan föräldrar skulle skyddas. Barn i denna utredning har förmodligen kategoriserats efter barnkonventionen då man försökte få med barnens rättigheter i flyktingpolitiken. Det finns däremot även vissa likheter i de två utredningarna som har undersökts. Bägge visar på att det fanns politiska flyktingar, även om de kännetecknas på olika sätt. Det var som sagt svårt att avgör vem som var en politisk flykting under andra världskriget, vilket även Kvist Geverts (2008) tar upp. Hon menar att det var så svårt att avgöra detta att staten lät flyktingorganisationer ta dessa beslut. 26 Man kan se att det även fanns någon slags krigsvägrare som sökte sig till Sverige under andra världskriget och i början av 1990-talet. Däremot är synen på dessa som flyktingar troligen olika då utredningen från 1945, som tidigare nämndes, inte sätter dessa i någon kategori medan de bildar en egen grupp i utredningen från Det man kan säga allmänt om kännetecknen är att ju färre grupper det fanns desto mindre såg man flyktingarna som individer med olika behövligheter och erfarenheter. 24 UD Konventionen om barnets rättigheter (2006) s UD (2006) s Kvist Geverts (2008) s. 62 9

13 2.2 Mottagandet Utredning från 1945 Alltfler flyktingar sökte sig till Sverige i början av andra världskriget vilket ledde till en viss återhållsamhet. För samtliga flyktingar som anlände till Sverige, utom medborgare i nordiska länder, gällde viseringstvång då andra världskriget bröt ut i september 1939 eftersom kontrollen vid gränserna skärptes. Under år 1940 och år 1941 infördes dessa krav även på flyktingar från de nordiska länderna. Däremot fick de som hade någon anknytning till Sverige, exempelvis genom släktskap, och de som kunde bevisa att de efter en viss tid skulle resa vidare till ett annat land i början av kriget vistas i landet en viss tid. 27 Dock hade de flesta politiska och judiska flyktingarna från Mellaneuropa runt krigsutbrottet oftast något sorts tillstånd för inträde i landet, exempelvis, i form av gränsrekommendation, uppehållstillstånd eller visering. De som inte hade något inresetillstånd skickades vidare till socialstyrelsen eller utrikesdepartementet för vidare utfrågning om eventuellt politiskt flyktingskap och de som inte hade någon befogad grund till sin flykt avvisades. Ett få antal polismyndigheter fick i uppdrag av utrikesdepartementet uppgiften att förvalta nödfallsvisering. Men när alltfler flyktingar började anlända från Norden och Baltikum, och trycket blev starkare, fick samtliga polisdistrikt vid landsgränsen denna arbetsuppgift. 28 Samtliga flyktingar kontrollerades vid den svenska gränsen men efter det hanterades de på olika sätt, en del skickades till olika legationers flyktingkontor direkt medan andra togs emot av svenska myndigheter innan de skickades dit. De flyktingar om inte blev omhändertagna av någon legation fick bo på flyktingförläggningar som utlänningsmyndigheten hade grundat. Innan krigsutbrottet fick flyktingar röra sig fritt i landet men på grund av att säkerhetsåtgärderna ökade under kriget ansåg den svenska staten att vissa grupper, det framgår dock ej vilka, var tvungna att begränsas till vissa orter och områden. Så såg det ut fram till maj 1943 då man beslutade att man skulle bevilja uppehållsrätt i hela landet, dock med storstäderna Stockholm, Göteborg samt Malmö som undantag. 29 I slutet av kriget förändrades förhållningssättet till avvisning då så gott som alla flyktingar blev mottagna och omhändertagna SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s

14 2.2.2 Utredning från 1992 Ansvaret för mottagandet av flyktingar låg 1992 hos statens Invandrarverk, som ansvarade för utredningsslussar och förläggningar samt samverkan med kommunerna då det gällde mottagande. 31 En flykting kunde söka asyl direkt vid inresa i landet, i detta fall gjorde polisen en utredning och om flyktingen inte hade någon grund för uppehåll kunde polisen avvisa individen redan vid gränsen. Sådana beslut genomfördes oftast omedelbar enligt utredningen, men i de flesta fall var det svårt att avgöra om det fanns någon grund för uppehållsrätt vilket innebar att dessa flyktingar skickades vidare till en utredningssluss. Det fanns fyra sådana, i Upplands Väsby, Flen, Mölndal samt Malmö, i vilka flyktingarna bodde i under tiden utredningen utfördes av Invandrarverket, genom personal som fanns vid varje utredningssluss. Här fick flyktingen information om hur flyktingmottagandet såg ut och erbjöds en hälsoundersökning samt hade möjlighet att delta i olika fritidsaktiviteter vid vissa slussar. Efter en tid på utredningsslussen blev flyktingen tilldelad en plats på en flyktingförläggning där de fick fortsätta sin väntan på asylbeslutet. Endast få fick uppehållsstillstånd redan vid detta stadium, men de som fick det fick ibland också bo på flyktingförläggning i väntan på en bostad i en kommun. 32 Här bodde familjer i egna lägenheter som ofta var möblerade. Även här var det enligt utredningen viktigt att informera flyktingarna om det svenska samhället och mottagandet. Till skillnad från utredningsslussarna skulle ha flyktingarna möjlighet att lära sig det svenska språket, vuxna genom svenskundervisning och barn genom att gå i skola på förläggningar. När ett beslut hade tagits och en flykting hade beviljats asyl började staten leta efter ett boende inom en kommun för denne, med syftet att kunna integrera flyktingarna i det svenska samhället. De flesta kommunerna tog 1992 emot flyktingar, även om det kunde se väldigt olika ut i kommunerna Jämförande analys Det som har studerats här är hur flyktingar skulle tas emot under respektive tid. De bägge utredningarna säger mig att staten ville ha större kontroll över vilka flyktingar som släpptes in i landet år 1945 än vad de ville ha Detta baserar jag på påpekandet i SOU 1945:1 31 SOU 1992:133 s SOU 1992:133 s SOU 1992:133 s

15 angående visering och tillstånd för en flykting som ville inträda i Sverige. Däremot omnämns detta inte alls i SOU 1992:133. En annan sak som skiljer sig är statens syn på flyktingar som boende i landet, då staten 1945 tydligen ville undvika att flyktingar stannade eftersom flyktingar lättare släpptes in om de kunde bevisa att de skulle resa vidare efter en tid. Statens syn på detta ser dock annorlunda ut 1992 då man hellre låter flyktingar utredas ordentligt i Sverige, med tanke på att polisen inte avvisar flyktingar då de är osäkra vilket nämndes tidigare, innan man tar ett beslut om uppehåll. Jag kan konstatera att polisen har haft en viktig roll och ett stort ansvar inom den svenska flyktingpolitiken både under andra världskriget och i början av 1990-talet då de har varit de första en flykting har kommit i kontakt med vid ankomsten. Jag nämnde att flyktingar inte fick röra sig fritt under andra världskriget, dock anges inte orsaken men det kan bero på att arbeten fanns där och man inte ville ha någon konkurrens, vilket ser annorlunda ut i början av 1990-talet då staten till och med har lagt tre av fyra utredningsslussar i storstäder. Man kanske inte ser flyktingarna som ett hot utan istället vill att de på något sätt ska bidra till det svenska samhället. Något mer som tyder på att man såg flyktingar som ett eventuellt hot under andra världskriget är viseringens vikt, som tidigare nämndes. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att man får reda på mer om hur statens syn på flyktingmottagande såg ut 1992 än 1945 då den beskrivs mer konkret i SOU 1992:133. Detta kan bero på att systemet har hunnit utvecklas mer med tiden, speciellt med tanke på att staten har haft större erfarenhet av mottagande av flyktingar fram till 1992 än under andra världskriget. Detta kan man se i Byströms (2006) avhandling, i vilken han nämner att den svenska flyktingpolitiken under andra världskriget många gånger improviserades fram. 34 Ett välstrukturerat system var dessutom troligen mer viktigt i början av 1990-talet då betydligt fler flydde till Sverige än under andra världskriget. Det välstrukturerade systemet omnämns i en C-uppsats av Andersson och Vassberg (2007) som också menar att allt fler flyktingar börjande anlända till Sverige i slutet av 1970-talet. Detta ledde till att ett flertal kommuner ville att staten skulle ta på sig ett större ansvar för flyktingarna som kom och detta innebar att ansvaret år 1985 överfördes till statens Invandrarverk, som fortfarande hade ansvaret 1992 enligt utredningen. Det var alltså då man införde ett samarbete mellan Invandrarverket och kommunerna som gav detta mer strukturerade system som jag talar om. 35 Det är dock viktigt att påpeka att det var flyktingar 34 Byström (2006) s Sanna Andersson & Sandra Vassberg Vad påverkar flyktingmottagandet? (2007) s.5 12

16 som hade fått uppehållstillstånd som slussades ut till kommuner i landet i början av 1990-talet för att bli inkluderade i det svenska samhället, vilket Angel och Hjern (1992) också nämner Hur flyktingar skulle behandlas Utredning från 1945 Flyktingar behandlades olika eftersom de delades upp i olika grupper utifrån vilket land de kom från. De benämns som bland annat judiska, norska eller finska flyktingar. Som tidigare nämndes gällde inte viseringstvång de nordiska medborgare då kriget bröt ut till skillnad från flyktingar från resten av Europa. Detta förändrades dock mellan år 1940 och 1941 även för nordiska medborgare. 37 Men det fanns även ett annat sätt som nordiska och övriga flyktingar behandlades olika på, nämligen antalet flyktingar man tog emot. Det framkommer att även om staten visste om att vissa norska flyktingar inte hade grund till asyl tog man emot alla flyktingar därifrån på grund av de skärpta förhållandena i slutet av kriget. Man är dock noggrann med att påpeka att somliga ändå inte var välkomna i landet vilket man kan läsa i detta citat: Avvisering har därefter skett endast i fall, då inresan haft uppenbart illegalt syfte, eller beträffande av de svenska gränsmyndigheterna kända asociala element, t. ex. tattare. 38 Många danskar flydde till Sverige även fast landet inte betraktades som krigsförande i form av civila flyktingar. Sverige tog emot illegala flyktingar både från Norge och Danmark eftersom tyskarna ofta inte beviljade utresetillstånd. För att återgå till antalet fångar kan jag konstatera att grannländerna Norge, Danmark samt Finland toppar tabellen över antalet flyktingar som befann sig i Sverige i slutet av Det påpekas dock att ett stort antal av de danska flyktingarna var judar. Jag konstaterar att det främst var danskar och norrmän som fick hjälp av legationer eftersom endast de nämns i detta sammanhang, vilket tyder på att de behandlades annorlunda än de flyktingar som bodde på statens flyktingförläggningar. Hur 36 Birgitta Angel & Anders Hjern Att möta flyktingbarn och deras familjer (1992) s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s

17 flyktingarna behandlades framkommer inte, men det påpekas att legationerna hade ansvaret för flyktingarna vilket betyder att staten hade hand om vissa flyktingar medan legationen hade hand om andra, alltså behandlades de olika. 39 Nordiska medborgare samt estlandssvenskar fick från och med 1943 även arbeta inom alla yrkeskategorier utan något arbetstillstånd till skillnad från övriga flyktingar, som var tvungna att ha ett sådant tillstånd inom de allra flesta yrkena. 40 Politiska flyktingar ställdes mot övriga och jag tolkar det som att även om definitionen av en politisk flykting, som diskuterades tidigare, var oklar ansågs dessa ha haft företräde. 41 Som tidigare nämndes behandlades bland annat judar inte som politiska flyktingar om de endast förföljdes på grund av sin ras. 42 Flyktingar som endast kom till Sverige på grund av ekonomiska skäl avvisades direkt, ifall de inte även hade politiska skäl, då staten ansåg att detta inte var skäl nog att få asyl i landet. 43 Flyktingar som kunde visa på att de skulle resa vidare efter en viss tid i Sverige beviljades inresetillstånd, och då syftade staten främst på judiska flyktingar, alltså särbehandlades politiska flyktingar och de som skulle resa vidare genom att de lättare kom in i landet. Till dessa kunde även de som hade någon anknytning till Sverige räknas Utredning från 1992 Staten behandlade ensamstående och familjer olika enligt denna utredning, då familjer i första hand bodde tillsammans i utredningsslussarna och förläggningarna i början av 1990-talet medan ensamstående bodde tillsammans i grupp. 45 Ensamstående behandlades i sig olika då kvinnliga och manliga flyktingar som var ensamstående alltid delades på, medan staten även tog hänsyn till saker som bland annat religion, nationalitet och språk då efterfrågan på platser var mindre. 46 Ensamstående föräldrar hade dessutom rätt till tillsyn under tiden de studerade 39 SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1992:133 s SOU 1992:133 s

18 svenska till skillnad från andra barnfamiljer, vilket jag tolkar som att staten helt enkelt ansåg att ensamkomna behövde mer stöd av förklarliga skäl. 47 Staten tog även särskild hänsyn till flyktingar som på grund av ålderdom eller handikapp inte kunde ta hand om sig själva eftersom de gavs rätt till socialhjälp vid behov. 48 Även barn behandlades olika då ensamkomna barn förklarligt placerades i grupphem eftersom de inte hade någon familj att bo med, och de som var över 16 år behandlades i sig annorlunda än yngre ensamkomna barn då de fick extra personalstöd. 49 Då kommunerna fördelade lägenheter till flyktingar behandlades flyktingar olika vilket man kan se i följande citat: Faktorer som då vägdes in är exempelvis flyktingens modersmål, familjestorlek, möjligheter till viss typ av arbete eller utbildning, önskemål om placering i närheten av nära släktingar som finns här i landet, m.m Jämförande analys Jag studerade ifall flyktingar skulle behandlas lika i föregående delar. I utredningen från 1945 kan man se vilken betydelse en flyktings nationalitet hade då jag konstaterade att det ansågs viktigt av staten att nämna var en flykting har sitt ursprung. Detta ser man dock inte i utredningen från 1992 vilket tyder på att nationaliteten inte spelade lika stor roll, utan då var flyktingens behov mer centralt vilket man kan se spår av i de exempel jag har nämnt. Allra viktigast verkar det nordiska ursprunget ha varit då danska, norska och finska flyktingar omnämn mest och särbehandlas, som jag tidigare har påpekat. Det var så förmodligen eftersom svenskar förmodligen ansågs har mer gemensamt med nordiska medborgare och kanske litade mer på dessa då man hade gemensam historia och kultur med dem, vilket kan styrkas i det fall då nordiska medborgare inte hade viseringstvång och kunde arbeta utan tillstånd. Byström (2006) talar om en slags nordisk gemenskap under andra världskriget och 47 SOU 1992:133 s SOU 1992:133 s SOU 1992:133 s SOU 1992:133 s

19 menar att nordiska regeringar försökte lösa vissa statliga problem tillsammans och på så sätt underlätta för nordiska länder. 51 Detta visar på att min teori om att man på statlig nivå särbehandlade nordiska flyktingar stämmer. Jag kan konstatera att flyktingar behandlades olika både 1945 och 1992 men av olika skäl. Man gick från att titta på flyktingar som mer och mindre värda beroende på nationalitet och kategori till att se alla flyktingar som en grupp och lika värda fast med olika behov. Detta kan bero på att man hade mer erfarenhet i början av 1990-talet och insåg att det gynnade staten mer att fokusera på flyktingens framtid i Sverige än nationalitet. 2.4 Statens ansvar Utredning från 1945 Genom att ställa krav på flyktingar angående försörjning i början av kriget, som gick ut på att individen inte fick vara medellös utan skulle se till att denne klarar sig ekonomisk, skulle staten ha ansvar för den svenska ekonomin som påverkades av flyktingströmmen. 52 De olika legationer som hjälpte flyktingar skulle ha ansvar för bland annat flyktingens försörjning, vilket innebär att den svenska staten menade att den lämnade över det ansvaret på legationerna. Däremot skulle staten ansvara för de flyktingförläggningar som fanns till för att hjälpa övriga flyktingar. 53 Efter några år skulle staten även erbjuda dessa flyktingar ekonomiskt stöd, genom statens flyktingnämnd. 54 Det allra största ansvaret staten ansågs ha enligt utredningen var granskningen över vilka flyktingar som släpptes in i landet och fick uppehåll. 55 Detta påverkade nämligen den svenska arbetsmarknaden, som skulle skyddas och behållas åt svenska medborgare. Eftersom den svenska arbetskraften hade företräde fick inte flyktingar alltid arbeten inom yrken de tidigare hade arbetat eller var utbildade till. Staten skulle dock ha ansvar att försöka sätta flyktingarna i arbete, vilket man kan läsa om i kommande citat: 51 Byström (2006) s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s

20 Flyktingar som icke kunnat placeras på den öppna arbetsmarknaden, ha i viss omfattning hänvisats till särskilda vägarbeten i statlig regi. För ett antal intellektuells har s. k. arkivarbete kunnat beredas. Vetenskapsmän ha i viss omfattning erhållit utkomstmöjligheter genom anställning vid vetenskapliga institutioner. 56 Detta gällde även yngre flyktingar och utbildning, vilket nämndes i ett tidigare sammanhang. 57 Statens skulle också se till att flyktingar som lämnade landet inte hade samlat information som på något sätt kunde användas av tyska utövare eller medhjälpare, då man oftast syftade på norska och danska flyktingar, och därför krävdes ett utresetillstånd vid avresa Utredning från 1992 Tidigt i utredningen nämns det att staten skulle ha ett allomfattande ekonomiskt ansvar för flyktingarna, men att man delar på annat ansvar med kommunerna. Staten skulle dessutom ha ansvar för utredningsslussar och förläggningar medan kommunerna hade det främsta ansvaret för de som beviljades asyl. 59 Staten ansvarade, enligt de själva, för att erbjuda flyktingar en hälsoundersökning, i första hand på utredningsslussarna eller då de kom till förläggningen, samt olika fritidsaktiviteter både till barn och vuxna. Dessa aktiviteter kunde se olika ut beroende på plats och av förståliga skäl erbjöds oftast fler på flyktingförläggningar eftersom flyktingar spenderade mer tid där generellt. På förläggningen gällde detta även sysselsättning och svenskstudier för vuxna och skolutbildning för barn. Staten skulle också ansvara att informera flyktingen om vad som väntade denne både under tiden den väntade på ett beslut samt hur mottagande i kommunerna gick till för de som fick uppehållstillstånd. Kartläggning av utbildning och arbetslivserfarenhet skedde innan man hittade en passande kommun till flyktingen. 60 Staten skulle dessutom ge flyktingar rätt till akut- och förlossningsvård samt 56 SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1945:1 s SOU 1992:133 s SOU 1992:133 s

21 vård vid abort. Då det gäller arbetsanställning i väntan på ett asylbeslut blev det möjligt för asylsökande först i mitten på 1992, då staten beslutade att de flyktingar som fick vänta på beslutet minst fyra månader fick söka arbete på den öppna arbetsmarknaden, dock krävdes ett bevis från Invandrarverket Jämförande analys I de föregående delarna undersökta jag hur den svenska staten såg på sitt eget ansvar 1945 respektive Det ekonomiska ansvaret som staten skulle ha haft har sett olika ut under andra världskriget men jag kan konstatera att staten inte hade någon sådan för alla flyktingar under den här tiden, vilket man hade i början av 1990-talet. Svanberg och Tydén (1998) menar att flyktingmottagandet under andra världskriget var ekonomiskt beroende av hjälparbetet staten fick av privata organisationer och institutioner. 62 Man skulle kunna säga att det finns en likhet mellan legationerna och kommunerna, men de är få då kommunerna var en del av staten medan legationerna själva skulle ha ansvar för de flyktingar de tog emot. Kommunerna skulle dessutom ansvara för flyktingar från olika områden i världen medan legationerna begränsade sig, exempelvis skulle den norska legationen endast ta emot norska flyktingar. Alltså skulle staten ha ekonomiskt ansvar för färre flyktingar under andra världskriget eftersom man fick hjälp. Däremot finns en likhet då det gäller synen på ansvaret angående flyktingförläggningar. Staten skulle dessutom enligt båda utredningarna ha det stora ansvaret för vilka flyktingar som beviljades asyl i landet. Ytterligare en likhet är att staten under båda perioderna skulle hjälpta flyktingar som stannade i landet till arbetet och undervisning, vilket tyder på att man ville ha någon nytta av de individer som faktiskt fick stanna i Sverige. Staten ville att de skulle integreras i det svenska samhället och till samhället. I utredningen från 1945 talas det dock mest om vilket ansvar staten skulle ha gentemot landet då flyktingar togs emot medan man i utredningen från 1992 fokuserar på ansvaret gentemot flyktingen och hur denne kunde mötas på bästa möjliga sätt. Detta kan kopplas till det jag tidigare nämnde angående större erfarenhet och ett större antal flyktingar i början av talet. 61 SOU 1992:133 s Svanberg & Tydén (1998) s

22 3. Sammanfattning och resultat Jag har studerat den svenska statens syn på flyktingar år 1945 och år 1992 och sedan har jag jämfört dessa för att se om det finns några likheter och skillnader samt hur och varför en eventuell utveckling har skett. Detta har jag gjort med hjälp av fyra frågeställningar som jag ställde inledningsvis och som jag ska presentera resultatet av. I första delen frågade jag mig vad som kännetecknar en flykting och svaret blev att det fanns ett tydligare kännetecken år 1992 eftersom det då fanns en definition av begreppet flykting, till skillnad från Utifrån detta konstaterade jag att definitionen påverkade de olika kategorierna och att synen på personer som förföljts på grund av sin ras skiljs åt. Samma sak gäller synen på barn, vilket beror på bland annat barnkonventionens tillkomst. Under andra världskriget skulle staten dela in flyktingar i färre grupper, vilket enligt mig kan tolkas som att man såg på dem som en grupp och inte individer. Sedan ställde jag även frågan hur flyktingar skulle tas emot. Svaret på den frågan blev att den svenska staten ville ha större kontroll över vilka flyktingar man släppte in i landet under andra världskriget, främst på grund av att man ville säkra den svenska arbetsmarknaden. Eftersom Sverige tog emot ett större antal flyktingar i början av 1990-talet behövdes ett bra system för mottagande, med utredningsslussar, förläggningar och sedan utplacering i kommuner. Däremot får man inte reda på lika mycket om hur staten menade att mottagande skulle ske under andra världskriget. Det jag konstaterade var dock att flyktingar inte skulle få röra sig lika fritt under andra världskriget som senare. Tredje fråga handlade om hur flyktingar skulle behandlas och svaret blev att flyktingar skulle behandlades olika under båda tidsperioderna, men på grund av olika orsaker. Under andra världskriget handlade det främst om nationalitet och bakgrund medan flyktingens behov låg i centrum i början av 1990-talet. Alltså fokuserade staten på flyktingens förhistoria respektive framtid. Till sist fråga jag mig hur staten såg på sitt eget ansvar och kom fram till att staten skulle ha något ekonomiskt ansvar under bägge perioder, fast på olika sätt. Staten skulle även ha ansvar för att man skulle få någon nytta av flyktingarna, genom att finna dem arbete och utbildning. På grund av erfarenhet inom flyktingpolitiken gick staten från att fokusera på ansvaret gentemot landet till ansvaret gentemot flyktingen. 19

23 Sammanfattningsvis kan jag fastställa att det både finns likheter och skillnader mellan statens syn på flyktingar under de två perioder som studerades. Det är flest skillnader vilka beror på att flyktingmottagandet förändrades väldigt mycket mellan dessa perioder, bland annat kom ett större antal flyktingar till Sverige och av olika orsaker samt med olika ursprung. Detta krävde en förändring i den svenska flyktingpolitiken som troligen har skett stegvis tack vare erfarenhet och förändrad syn på exempelvis vem flyktingen kan vara och vilka behov denne kan ha. Det har varit särskilt intressant att göra denna undersökning eftersom jag inte kunde hitta någon studie på flyktingpolitikens utveckling i någon tidigare forskning med grund i två stora flyktingströmmar som dessa. Jag tror att de likheter som finns, exempelvis att flyktingar skulle delas upp i olika kategorier och behandlas olika, beror på att den svenska politiken inte bara har varit dåligt och att man behöll dessa delar 1992, men att man omarbetade dem till bättre, exempelvis då det gäller behov och barn. Skillnaderna beror nog även på att samhället förändras och flyktinggrupperna ser olika ut med tiden vilket kräver en förändring. Detta för att flyktingar ska behandlas bra i förhållande till den samtida synen på rättvisa och värde och för att staten ska vinna något på att flyktingar har det bra i det svenska samhället. Det hade varit intressant att forska vidare kring ifall normen och praxis ser lika ut under dessa tidpunkter och studera varför de gör eller inte gör det. Jag hoppas på att få läsa mer om detta i kommande forskning. 20

24 Käll- och litteraturförteckning Källor Statens offentliga utredningar 1945:1. Betänkande med förslag till utlänningslag och lag angående omhändertagande av utlänning i anstalt eller förläggning. Stockholm 1945 Statens offentliga utredningar 1992:133. Betänkande av utredning om mottagande av asylsökande och flyktingar. Stockholm 1992 Litteratur Andersson, Sanna & Vassberg, Sandra. Vad påverkar flyktingmottagandet?. Karlstad 2007 Angel, Birgitta & Hjern, Anders. Att möta flyktingar. Lund 2004 Angel, Birgitta & Hjern, Anders. Att möta flyktingbarn och deras familjer. Lund 1992 Byström, Mikael. En broder, gäst och parasit. Stockholm 2006 Elmeroth, Elisabeth & Häge, Johan. Flyktens barn. Lund 2009 Kvist Geverts, Karin. Ett främmande element i nationen. Uppsala 2008 Lundh, Christer. Invandringen till Sverige. Stockholm 2010 McKay, John P. m fl. A History of Worlds Societies. Boston 2007 Statens folkhälsoinstitut. Födelselandets betydelse. Stockholm 2002 Svanberg, Ingvar & Tydén, Mattias. Tusen år av invandring. Stockholm 1998 UD. Konventionen om barnets rättigheter. Stockholm