Parternas förpliktelser vid företagsförvärv

Transkript

1 JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Lucas Jonsson & Nicklas Liljegren Parternas förpliktelser vid företagsförvärv Examensarbete 20 poäng Handledare: Lars Gorton Civilrätt/Kommersiell avtalsrätt

2 VT 2001

3 Innehåll SAMMANFATTNING 1 FÖRORD 6 FÖRKORTNINGAR 7 1 INLEDNING Bakgrund och syfte Metod och material Avgränsningar Disposition 10 2 FÖRVÄRVSPROCESSEN Avtalstypen företagsöverlåtelse Myndighetstillstånd Culpa in contrahendo Värdering av företag Substansvärdemetoden Avkastningsvärdemetoden Marknadsvärdemetoden Andra värderingsmetoder Likvidationsmetoden Cash flow metoden Värdering av liknande bolag 19 3 DUE DILIGENCE Allmänt Syftet med en due diligence Vem utför en due diligence? Vad undersöks vid en due diligence? Legal due diligence Finansiell due diligence Rapport efter due diligence 25

4 4 TILLÄMPLIG LAG VID FÖRETAGSÖVERLÅTELSER Inledning Inkråmsförvärv Rättspraxis Doktrin och egna slutsatser rörande tillämplig lag vid inkråmsaffär Aktieöverlåtelse Skuldebrevslagen Rättspraxis Doktrin Egna slutsatser rörande tillämplig lag vid aktieförvärv Genomsyn Jämförelse mellan aktie- och inkråmsförsäljning 40 5 FELBEGREPPET Allmänt om fel vid företagsförvärv Kausalitetskravet Fel vid inkråmsförvärv av fast egendom 46 6 SÄLJARENS SKYLDIGHETER VID FÖRETAGSFÖRVÄRV Inledning Uppgifts- och informationsansvar Allmänna kommentarer Förutsättningar för säljarens uppgifts- och informationsansvar Uppgiftens precision Säljarens rättelse Köparens onda tro Kausalitet Uppgifter lämnade av annan än säljaren Säljarens upplysningsplikt Upplysningsplikt enligt allmänna avtalsrättsliga regler Medvetna förtiganden Omständigheter som utvidgar upplysningsplikten Omständigheter som begränsar upplysningsplikten Vårdslösa förtiganden Upplysningsplikt vid företagsförvärv Överlåtelse av lös egendom Överlåtelse av fast egendom Säljarens tystnad och insyn i verksamheten Hemlig information Den allmänna lojalitetsplikten i ett avtalsförhållande Lojalitetsplikt vid ingående av avtal Lojalitetsplikt vid ingående av avtal enligt praxis Lojalitetsplikt under pågående avtalsförhållande 80

5 6.5 Säljarens möjligheter till ansvarsbegränsning Friskrivningsklausuler Säljarens upplysningar Köparens undersökningsplikt före köpet Köparens reklamation Preskription 87 7 KÖPARENS UNDERSÖKNINGSPLIKT Inledning När aktualiseras undersökningsplikten? Due diligence- en särskild plikt att undersöka? Undersökningspliktens omfattning Betydelse av säjarens lämnade garantier, enuntitationer och allmänt lovordande Betydelsen av säljarens friskrivningar och om köparen misstänker att fel föreligger Köparens sakkunskap Tidsfaktorer Parternas relation Är företaget att anse som svårundersökt p.g.a. att materialet är omfattande? Bolagets räkenskaper och tillgångar/skulder Prognoser och budget Myndighetstillstånd/Rådighetsfel Rättsliga fel Bolagets avtal med tredje man Fast egendom Undersökning av förhållanden som säljaren inte ansvarar för Due diligence i relation till 20 KöpL Köparens undersökningsplikt efter förvärvet Köparens möjlighet till riskminimering De lege ferenda - Behövs en lagändring vad gäller undersökningsplikten? FÖRHÅLLANDET MELLAN SÄLJARENS OCH KÖPARENS FÖRSUMMADE PLIKTER AVSLUTANDE KOMMENTAR 124 BILAGA A EXEMPEL PÅ FRÅGELISTA VID DUE DILIGENCE129 BILAGA B - EXEMPEL PÅ AKTIEÖVERLÅTELSEAVTAL 137 BILAGA C - EXEMPEL PÅ INKRÅMSÖVERLÅTELSEAVTAL 152

6 BILAGA D - ENLIGT SVENSKA ADVOKATSAMFUNDET FÖREKOMMANDE SÄLJARGARANTIER VID AKTIEBOLAGSÖVERLÅTELSER 164 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 166

7 Sammanfattning En företagsöverlåtelse föregås i regel av en process bestående av långa förhandlingar mellan köpare och säljare, en s.k. förvärvsprocess varefter vilken parterna slutligen upprättar ett avtal. Frågan är när bundenhet inträder för parterna. AvtL utgår i princip från att ett anbud skall accepteras och att detta i sin tur leder till avtal. Avgörande för när bundenheten inträder är parternas avsikter, vilka i efterhand kan vara svåra att fastställa. Det får då bli en bedömning i det enskilda fallet. Bedömningen får göras mot bakgrund av vad som förekommit under förhandlingarna, hur parterna uppträtt och hur sedvana, branschpraxis och handelsbruk är beskaffade. Den grundläggande principen i svensk avtalsrätt är att vardera parten förhandlar på egen risk. Varje part får därmed stå för sina kostnader i de fall inget avtal kommer till stånd. I vissa fall kan dock den ena partens uppträdande göra att den andra parten lagt ned onödiga kostnader vid avtalsförhandlingen och att ett ersättningsansvar för den aktuella skadan uppkommer, s.k. culpa in contrahendo. Ett naturligt steg i en förvärvsprocess är att köparen värderar det företag han avser att förvärva. En värdering sker både vid aktiebolagsförvärv och inkråmsförvärv. Värderingen görs huvudsakligen på egen risk och om det efter avtalsslutet visar sig att köparen erlagt en köpeskilling som överstiger företagets värde så utgör detta inte ett fel i sig. Det är dock möjligt att köparen i dessa fall vill göra gällande köprättsligt fel. Det föreligger ofta ett fel i förvärvsobjektet, antingen ett fel enligt köparens förväntningar eller ett verkligt fel. Enligt KöpL föreligger ett fel om varan i kvalitativt hänseende avviker från vad köparen har rätt att erfordra. I doktrinen 1

8 har ett fel i ett förvärvat företag definierats som en ogynnsam avvikelse mellan en jämförelsenorm och fakta beträffande företaget, för vilken endera parten bär risken. Traditionellt sett har fel indelats i konkreta fel respektive abstrakta fel. Med konkreta fel avses en avvikelse från en särskilt avtalad standard. Med abstrakta fel avses avvikelser från normal standard. Ett fel föreligger om köpobjektet, d.v.s. företaget, inte stämmer överens med vad som avtalats, 17 1 st. KöpL. Det är ofta problematiskt att fastställa vad parterna åtagit sig. Avgörande är huruvida säljarens agerande synes ha gett uttryck för en viljeförklaring eller ej. I 18 KöpL fastslås att säljaren har ett marknadsföringsansvar. Ett fel föreligger om inte varan stämmer med den information säljaren har tillhandahållit. I 19 KöpL behandlas situationen då en vara sålts i befintligt skick. En sådan friskrivning begränsas dock av att ett fel anses föreligga om varan inte stämmer med de uppgifter som säljaren lämnat. Ur förarbetena framgår även att säljaren kan ha en upplysningsplikt. Slutligen ansvarar säljaren för om varan är i väsentligt sämre skick än köparen med fog kunnat förutsätta. Köparen ges en rätt att kräva en miniminivå. Ett fel föreligger i regel endast om det finns ett orsakssamband mellan den felgrundande omständigheten och felet. Kravet på kausalitet framgår uttryckligen av 18 och 19 KöpL. Den felgrundade omständigheten måste således ha inverkat på köpet. I övrigt uppställer inte KöpL något uttryckligt kausalitetskrav, men uppfattningen i doktrinen synes vara att det i själva felbedömningen ligger ett krav på kausalitet, d.v.s. även vid tillämpningen av 17 3st. och 19 1 st. 3 mom. KöpL En uppgift som givit köparen en oriktig men befogad förutsättning är felgrundande enligt 17 3 st. KöpL. För att ansvar enligt 18 KöpL skall aktualiseras torde krävas att köparen p.g.a. den lämnade uppgiften eller informationen skapar en obefogad förutsättning. Om köparen känner till att uppgiften är felaktig kan han 2

9 dock inte anses utgå från en befogad förutsättning. Från ansvarsgrundande uppgifter skall dock allmänt lovordande, kringuppgifter och garantier/utfästelser skiljas. Det krävs inte att säljaren faktiskt åtagit sig att ansvara för uppgiften, eftersom ett sådant åtagande kommer att utgöra ett avtalsvillkor enligt 17 1 st. KöpL. Det enda som krävs är att uppgiften eller informationen lämnats före köpet och att den kan antas ha inverkat på köparens beslut att genomföra transaktionen Någon bestämd tidsram inom vilken säljaruppgifter är ansvarsgrundande kan inte fastställas, utan bedömning får göras i varje enskilt fall. Köparen påverkas ofta av marknadsföring och annan information som lämnats av annan än säljaren. I 18 2 st. KöpL sägs att varan skall anses vara felaktig, om den inte överensstämmer med uppgifter som lämnats av annan än säljaren, i tidigare säljled eller för säljarens räkning. Med för säljarens räkning avses de fall där köparen objektivt sett har anledning att uppfatta de lämnade uppgifterna såsom lämnade för säljarens räkning. Det framkommer i förarbetena att det inte behöver vara fråga om handlande p.g.a. fullmakt. Som exempel på personer som enligt 18 2 st. KöpL kan ådra säljaren ansvar för lämnade uppgifter kan nämnas säljarens advokat, mäklare eller revisor. Det saknas en uttrycklig reglering av upplysningsplikten i AvtL. Dock finns det en möjlighet att enligt ogiltighetsreglerna i AvtL föra en ogiltighetstalan mot en säljare som underlåter att lämna viktiga upplysningar. För att ett förtigande skall vara relevant torde krävas att den som eventuellt skall anses vara upplysningsskyldig har kunskap om de aktuella förhållandena. Är säljaren omedveten om de aktuella förhållandena, t.ex. bolagets ekonomiska ställning och framtidsutsikter kan det av självklara skäl vara svårt för honom att upplysa köparen därom. En annan sak är dock att säljaren trots sin ovetskap om de bristande förhållandena kan bli ansvarig för fel enligt köprättsliga regler, om köpobjektet ej motsvarar vad som avtalats eller vad köparen annars med fog kunnat förutsätta. 3

10 Mellan två parter i ett avtalsförhållande kan det sägas finnas en allmän lojalitetsplikt. Lojalitetsplikten har inte till funktion att upphäva de olika intressekonflikter som kan förekomma i eller inför ett avtalsförhållande. Den grundläggande funktionen tycks istället vara att förhindra illojala beteenden parterna emellan. Åsidosättande av lojalitetsplikten vid ingående av avtal kan vara skadeståndsgrundande till följd av dolus eller culpa in contrahendo. Säljaren vid en företagsöverlåtelse har ett relativt strängt felansvar enligt KöpL. Det vanligaste torde dock vara att parternas respektive ansvar för fel regleras kontraktsrättsligt, då KöpL är dispositiv. Säljaren kan därför begränsa sitt ansvar genom att klargöra sina åtaganden i det aktuella kontraktet eller genom att göra särskilda friskrivningar. Konflikten mellan parternas förpliktelser har i KöpL lösts på så sätt att köparen kan åberopa felet om säljarens försummade upplysningsplikt kan karaktäriseras som ett brott mot tro och heder, 20 2 st. KöpL. Det är dock inte så att varje brott mot upplysningsplikten kan anses utgöra ett brott mot tro och heder, utan det torde särskilt vara aktuellt vid allvarligare fel som säljaren är medveten om. Det mest rimliga är dock att en särskild bedömning görs i varje enskilt fall. Köparen av ett aktiebolag har en plikt att undersöka det tilltänkta förvärvsobjektet. I uppsatsen konstateras att begreppet undersökningsplikt är något missvisande, då det i realiteten ligger i köparens intresse att noga undersöka förvärvsobjektet. Försummar köparen denna undersökning kan det få till följd att han förlorar sin rätt att vid fel göra påföljder gällande. De fel som köparen upptäckt eller bort upptäcka kan inte göras gällande om inte säljaren handlat i strid mot tro och heder. Undersökningsplikten är inte generell, utan det krävs att säljaren anmanar köparen att undersöka eller att köparen på eget initiativ initierar en undersökning. En anmaning behöver inte vara uttrycklig utan den kan framgå av omständigheterna. En preciserad garanti lämnad av säljaren neutraliseras inte 4

11 nödvändigtvis genom en samtidig uppmaning från honom att undersöka förvärvsobjektet. 5

12 Förord Denna uppsats utgör det sista momentet på vår utbildning till jur.kand. vid Lunds universitet. Uppsatsen innebär för oss slutet på en mycket givande tid, som liksom arbetet med uppsatsens författande präglats av ett mycket gott samarbete och god gemenskap. Författandet av uppsatsen har skett i största samförstånd och vi står som solidariskt ansvariga för dess innehåll. Av praktiska skäl har vi dock gjort en uppdelning av de olika ämnesområdena mellan oss och vi har således skilda huvudansvarsområden. I korthet kan sägas att Lucas haft huvudansvaret för uppsatsens kap. 6, medan Nicklas haft huvudansvaret för kap. 7. Resten av uppsatsen är framarbetad gemensamt och en mer detaljerad uppdelning är därför inte möjlig att göra. Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare prof. Lars Gorton, som trots viss inledande tvekan anammade vår idé om att skriva uppsatsen gemensamt. Vidare har han under arbetets gång delat med sig av sin kompetens och bistått med värdefullt stöd och vägledande kommentarer. Ett särskilt varmt tack å Lucas vägnar riktas till Advokatfirman Delphi & Co i Malmö och alla dess medarbetare. Stort tack för det givande samarbetet och för de ovärderliga erfarenheter som min tid hos Er medförde, både för uppsatsskrivandet och för det framtida yrkeslivet! - No man is an island (John Dunne) 6

13 Förkortningar ABL Aktiebolagslag (1975:1385) AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område CISG Convention on Contracts for the International Sale of Goods FAR Föreningen för Auktoriserade Revisorer HD Högsta domstolen HR Häradsrätten HovR Hovrätten JB Jordabalken (1970:994) JT Juridisk tidskrift vid Stockholms universitet KöpL Köplag (1990:931) LAS Lag (1982:80) om anställningsskydd MB Miljöbalken (1998:808) NJA Nytt Juridiskt Arkiv Prop. Riksdagens proposition RH Rättsfall ifrån hovrätten SkbrL Lag (1936:81) om skuldebrev SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning 7

14 1 Inledning 1.1 Bakgrund och syfte Det finns många anledningar till att företag byter ägare. Motiven för förvärv och avyttring av företag är komplexa och händelseförloppet är ofta komplicerat. Exempel på bakomliggande skäl för en överlåtelse är riskspridning, förlustbringande verksamhet, verksamhetsexpansion, lockande anbud, samarbetsproblem och personliga skäl. Ett företagsförvärv kan ske på två olika vis, antingen genom försäljning av företagets aktier eller genom försäljning av bolagets inkråm. Köparen kan vara en ny aktör som försöker slå sig in på en redan etablerad marknad, men det vanligaste torde vara att köpare och säljare är etablerade aktörer som genom överlåtelsen önskar expandera respektive minska en redan befintlig verksamhet i syfte att uppnå samordningsvinster och synergieffekter. Vilket motivet till företagsförvärvet än må vara så innerbär ett förvärv åtskilliga och betydande riskmoment för både säljare och köpare. Under hösten 2000 och våren 2001 har aktörerna på den finansiella marknaden ännu en gång blivit varse om att företag och marknad, p.g.a. interna och externa faktorer av ekonomisk, juridisk och mänsklig karaktär, är i ständig förändring. Det har visat sig vara svårt att fastställa var gränsen går mellan säljarens och köparens ansvar för eventuella fel som uppkommer vid ett företagsförvärv och till följd av detta uppstår en mängd olika osäkerhetsmoment för parterna. Särskilt frågan om ansvarsfördelning när köparen gjort en undersökning, en s.k. due diligence, av det aktuella företaget och inte funnit några felaktigheter eller andra orosmoment, har diskuterats livligt. Även frågan om huruvida säljaren är skyldig att upplysa köparen om sådana faktorer som säljaren har vetskap om och som kan vara av betydelse för 8

15 köparens förvärv, trots att köparen genomfört en due diligence och inte funnit dessa faktorer, har varit föremål för omfattande diskussioner. Förhållandet mellan parterna i ett företagsförvärv kompliceras ytterligare av det faktum att ett företags värde inte kan bestämmas objektivt, utan värderingens utfall är beroende av ändamålet för värderingen i det aktuella fallet och för vem värderingen företas. Värderingens brist på objektivitet och det något oklara rättsläget leder till att risk- och ansvarsfördelning ofta utgör huvuddelen av det vanligen mycket omfattande kontrakt som reglerar företagsöverlåtelsen. Frågan om var gränsen går mellan säljarens och köparens skyldigheter vid ett företagsförvärv är ett orosmoment för aktörerna inom näringslivet eftersom några klara och entydiga svar ej presenterats i svensk rätt eller praxis. Det primära syftet med uppsatsen har varit att klargöra svensk lagstiftning samt de olika uppfattningar som presenterats i praxis och doktrin om säljarens respektive köparens ansvar vid företagsöverlåtelser. Vidare har syftet varit att fastslå tillämplig lag vid företagsförvärv samt att diskutera betydelsen av due diligence. 1.2 Metod och material Den metod som använts är en klassisk rättsdogmatisk metod, enligt vilken genomgång av lagar, rättspraxis, förarbeten och doktrin företagits. Med denna genomgång som grund har vi strävat efter att utröna vad som kan anses vara gällande rätt inom varje område som behandlats i uppsatsen. För att kunna uppfylla det primära syftet, att ge en bild av säljarens och köparens förpliktelser vid ett företagsförvärv, har vi grundligt gått in på de köprättsliga reglerna eftersom dessa av oss anses tillämpliga även vid företagsförvärv. Använt material har i princip varit av nationellt ursprung. 9

16 1.3 Avgränsningar Uppsatsen är inriktad på förhandlade kommersiella överlåtelser av full äganderätt till ett företag enligt svensk rätt. När det i uppsatsen talas om företag avses aktiebolag i den form som avses i ABL. Anledningen till att endast förvärv av aktiebolag behandlas är att det är den utan tvekan viktigaste och mest utbredda associationsformen. Skatte-, arbets-, miljö- och konkurrensrättsliga frågor som kan aktualiseras vid en företagsöverlåtelse kommer inte att behandlas. Frågor av mer avtalsrättslig karaktär, t.ex. frågor om culpa in contrahendo, avtalsbundenhetens uppkomst och letters of intent, kommer endast att behandlas översiktligt i kapitlet om förvärvsprocessen. 1.4 Disposition Inledningsvis ges i kap. 2 en ytlig genomgång av de olika moment som ingår i den process som föregår en företagsförvärv, den s.k. förvärvsprocessen. Här behandlas avtalstypen företagsförvärv och dess karaktäristiska egenskaper och egenheter. Även den påverkan som myndigheter kan ha på avtalsprocessen berörs här, om än endast översiktligt, liksom parternas ansvar gentemot varandra under själva förhandlingen och de metoder som används vid värderingen av det av förvärvet berörda företaget. Därefter följer i kap. 3 en redogörelse för begreppet due diligence och dess betydelse för parterna vid ett företagsförvärv. Särskilt belyses syftet med en due diligence och frågan om vad en sådan undersökning bör omfatta. Efter kap. 3 behandlas i det fjärde kapitlet frågan om tillämplig lag vid en företagsöverlåtelse. Här tas under beaktande både frågan om tillämplig lag vid förvärv av bolagets 10

17 inkråm respektive dess aktier. De lagar som behandlas är KöpL och SkbrL. Vidare ges även en behandling av rättspraxis och doktrin på området samt en redogörelse för våra egna slutsatser rörande tillämplig lag vid företagsförvärv. Det femte kapitlet behandlar de olika feltyper som kan uppkomma vid ett företagsförvärv, både vid inkråms- och aktieöverlåtelser, och följs av ett av de två i uppsatsen dominerande kapitlen, Säljarens skyldigheter vid företagsförvärv. Här ges en utförlig beskrivning av de skyldigheter en säljare kan anses ha vid ett företagsförvärv, både enligt köprättsliga och avtalsrättsliga regler och principer. Särskilt behandlas säljarens ansvar för lämnade uppgifter, säljarens upplysningsplikt och den allmänna lojalitetsplikt som kan anses åligga en säljare. Det sjunde kapitlet om köparens undersökningsplikt utgör det andra dominerande kapitlet i uppsatsen. I kapitlet ges en omfattande beskrivning av köparens skyldighet att undersöka det för förvärvet aktuella bolaget samt av betydelsen av en genomförd undersökning respektive en utebliven undersökning. Avslutningsvis ges i kap. 7 vår syn på behovet av en eventuell lagändring angående köparens undersökningsplikt vid företagsförvärv. Slutligen behandlar vi i kap. 8 det förhållande som uppkommer mellan parterna om någondera av dem försummar sina i uppsatsen redovisade plikter. Uppsatsen avslutas sedermera med våra egna kommentarer och slutsatser angående parternas förpliktelser vid ett företagsförvärv. 11

18 2 Förvärvsprocessen En företagsöverlåtelse föregås i regel av en process bestående av långa förhandlingar mellan köpare och säljare, en s.k. förvärvsprocess, varefter vilken parterna slutligen upprättar ett avtal. 1 Begreppet avtal innefattar en mängd olika företeelser, alltifrån vardagliga transaktioner till stora kommersiella kontrakt. 2.1 Avtalstypen företagsöverlåtelse Avtalstypen företagsöverlåtelse är en heterogen avtalstyp. Den kan avse en mängd olika villkor och objektet för överlåtelsen kan skifta. Överlåtelser kan ske med speciella förtecken, vars karaktär skiftar med överlåtelseobjektet. Det finns dock för avtalstypen företagsöverlåtelse vissa karaktäristiska faktorer, såsom att överlåtelsen är av kommersiell karaktär, att parterna ej står i något långvarigt förhållande till varandra, att ett spekulativt moment ingår och att en överlåtelse i regel medför en omfattande avtalsreglering. Ett bindande avtal uppstår då de avtalande parternas vilja att ingå avtal och att vara bundna av avtalet överensstämmer. Ett anbud är enligt AvtL bindande. 2 Den i AvtL använda modellen passar emellertid inte in på stora företagsöverlåtelser. Innan ett kontrakt för ett företagsförvärv kommer till stånd krävs det i regel långa förhandlingar. Man kan för överskådlighetens skull dela upp dessa i olika stadier: 3 1 Förvärvsprocessen behandlas i denna uppsats endast mycket översiktligt, då dess regler och betydelse i stort sett faller utanför uppsatsens ämnesområde. Det kan dock ge en utökad förståelse för uppsatsens verkliga ämne om läsaren även ges en bild av de förhållanden som utgör grunden för ett företagsförvärv. Därför har vi valt att endast ge läsaren en tämligen ytlig och inte alls uttömmande redogörelse för förvärvsprocessen och dess olika delar. 2 Se 1 AvtL. 3 Adlercreutz; SvJT 1987, s

19 1. Förhandlingar 2. Enighet i huvudsak, principöverenskommelser 3. Kontrakt undertecknas 4. Verkställighet av kontrakt Frågan är när bundenhet inträder för parterna. AvtL utgår i princip från att ett anbud skall accepteras och att detta i sin tur leder till avtal. Detta synsätt är knappast realistiskt vid en större företagsöverlåtelse. Det normala torde snarare vara att parterna vid ett företagsförvärv förutsätter att förslag är oförbindande, eftersom det förutsätts att en enighet måste råda beträffande samtliga villkor. I vissa fall har parterna avtalat om skriftform. Detta kan framgå uttryckligt eller av parternas agerande i övrigt. Bundenhet inträder då inte förrän det slutgiltiga kontraktet har signerats. Har parterna inte överenskommit om något kan dock en bundenhet inträda på ett tidigare stadium. Avgörande för när bundenheten inträder blir då parternas avsikter, vilka i efterhand kan vara svåra att fastställa. Det får då bli en bedömning i det enskilda fallet. Bedömningen får göras mot bakgrund av vad som förekommit under förhandlingarna, hur parterna uppträtt och hur sedvana, branschpraxis och handelsbruk är beskaffade. 4 Avgörande är om parterna gett uttryck för en vilja, en gemensam partsvilja. Vid tvist måste oftast en sådan vilja fastställas i efterhand, varför ett undertecknat kontrakt, p.g.a. svårigheter att bevisa annat, normalt utgör utgångspunkten för en bundenhet. Vanligast torde vara att stora avtal ingås successivt. Parterna ingår delöverenskommelser för att dela upp de stöttestenar som finns. Ett sätt för parterna att binda sig, om än inte juridiskt så i vart fall moraliskt, är att upprätta ett letter of intent. Den typen av avsiktsförklaringar torde vara särskilt vanliga vid en företagsöverlåtelse, då förhandlingarna kan bli mycket utdragna. Ett letter of intent kan ha olika upplägg och dess innehåll varierar beroende på parternas syfte med 4 Se NJA 1977 s

20 handlingen. Ofta tas klausuler med prisuppgift, tidsram, exklusivitet, sekretessbestämmelser och eventuell sanktioner med i en sådan avsiktsförklaring. 5 Exklusivitets- och sekretessklausuler görs ofta i form av separata överenskommelser och är avsedda att vara bindande. Brott mot dessa kan således föranleda skadeståndsskyldighet Myndighetstillstånd Avtalsfrihet råder som utgångspunkt mellan parterna. Det finns dock vissa undantag. Ett sådant är krav på tillstånd från myndighet. Kan inte tillstånd erhållas måste köpet gå tillbaka. En sådan situation medför avsevärda svårigheter för båda parter då det är näst intill omöjligt att återlämna ett företag helt oförändrat. Det är ofta svårare att söka och erhålla ett helt nytt tillstånd, vilket måste göras då verksamhet skall drivas vidare i en ny juridisk person. Drivs verksamheten vidare i samma juridiska person krävs i regel inte nytt tillstånd. 7 Exempel på lagar som kräver tillstånd: jordbruksförvärvslagen (1979:230), lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet och lag (1992:1368) om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom. 2.3 Culpa in contrahendo Den grundläggande principen i svensk avtalsrätt är att vardera parten förhandlar på egen risk. Varje part får därmed stå för sina kostnader i de fall inget avtal kommer till stånd. I vissa fall kan dock den ena partens uppträdande göra att den andra parten lagt ned onödiga kostnader vid avtalsförhandlingen och att ett 5 Knabe, s Hellner, Kommersiell avtalsrätt, s

21 ersättningsansvar för den aktuella skadan uppkommer, s.k. culpa in contrahendo. Ett sådant uppträdande kan även leda till att den skyldige parten åläggs en utomkontraktuell skadeståndskyldighet. 8 Ersättningen i dessa fall är dock oftast begränsad till det negativa kontraktsintresset, d.v.s. till de kostnader som en part har drabbats av p.g.a. att han gett sig in i förhandlingar om ett avtal som inte blev av. I svensk rätt har man dock en restriktiv syn på skadestånd i allmänhet och på culpa in contrahendo i synnerhet. 9 För att en ersättningsskyldighet skall föreligga krävs utöver att culpatröskeln har passerats att övriga ansvarsförutsättningar föreligger. Adekvat kausalitet mellan det vårdslösa beteendet och den uppkomna skadan skall kunna påvisas av den skadelidande. Dessutom måste den skadelidande ha försökt begränsa sin skada för att denne skall ha rätt att åberopa culpa in contrahendo. Kleineman anser att HD i sin bedömning av huruvida culpa in contrahendo föreligger utgår från en affärsetisk norm. 10 Helt klart är dock att HD satt gränsen högt och att beteendet nästintill måste vara att beteckna som illojalt. Huruvida Kleinemans uppfattning skall anses vara den riktiga låter vi vara osagt, men den ger i alla fall en fingervisning om hur man i doktrin resonerar kring begreppet culpa in contrahendo. 2.4 Värdering av företag Ett naturligt steg i en förvärvsprocess är att köparen värderar det företag han avser att förvärva. En värdering sker både vid aktiebolagsförvärv och inkråmsförvärv. Värderingen görs huvudsakligen på egen risk och om det efter 7 Hultmark, s Hellner, s Se NJA 1963 s. 105 och NJA 1978 s Kleineman, JT 1991/92, s

22 avtalsslutet visar sig att köparen erlagt en köpeskilling som överstiger företagets värde så utgör detta inte ett fel i sig. Dock bör det här påminnas om att köprättsligt felansvar kan uppkomma för säljaren om de omständigheter som legat till grund för köparens värdering varit felaktiga. Det mest effektiva och rättvisande sättet för köparen att få ett bra underlag för sin värdering torde vara att genomföra en omfattande undersökning av företaget, en s.k. due diligence. Genom due diligence ges köparen en möjlighet att "lyfta på varje sten" i företaget för att på så vis få en så korrekt bild av företaget som möjligt. Begreppet due diligence, dess funktion och dess betydelse behandlas utförlig i kap. 3 nedan. I det följande redogörs översiktligt för några vanliga metoder för aktiebolagsvärdering Substansvärdemetoden Vid en värdering av ett företag med substansvärdemetoden värderar man de enskilda tillgångarna i företaget. I balansräkningen utgörs substansvärdet av det beskattade egna kapitalet och den del av de obeskattade reserverna som inte utgör latent skatteskuld. Värderingen sker antingen genom man värderar de enskilda tillgångaren som om de skulle säljas utan att rörelsen drevs vidare, eller med utgångspunkt från vad det skulle kosta köparen att anskaffa motsvarande tillgångar för att kunna bedriva verksamheten. I redovisningssammanhang använder man sig av en försiktighetsprincip, vilken medför att tillgångar och skulder kan vara undervärderade respektive övervärderade, varför dessa värden ofta måste korrigeras. 11 Substansvärdemetoden medför inget beaktande av den drivna verksamhetens värde, utan den inriktar sig enbart på de "döda" enskilda tillgångarna. En i 11 Hultmark, s

23 redovisningen högt värderad tillgång, t.ex. en fastighet som endast används för en specifik verksamhet, kan vara nästintill värdelös om den aktuella verksamheten skulle upphöra. En i redovisningen lågt värderad tillgång, t.ex. mark i ett attraktivt område, kan ha ett faktiskt värde som överstiger det redovisade. Detta medför att det säkraste sättet att värdera ett företags substans är att köparen inspekterar de skilda tillgångarna. Det föreligger dock ingen skyldighet för säljaren att acceptera en sådan substansundersökning och köparen är därför beroende av säljarens välvilja för att få genomföra en sådan undersökning. 12 Substansvärdemetoden tycks vara särskilt lämplig för de fall då köparen har för avsikt att lägga ner verksamheten och sälja ut de enskilda tillgångarna Avkastningsvärdemetoden Genom att vid värderingen av ett företag använda sig av avkastningsvärdemetoden ger man det aktuella företaget ett värde mot bakgrund av den förväntade avkastningen. Avkastningen kan utgöras dels av utdelning, dels av ett högre aktievärde p.g.a. ackumulerade vinster. 14 Hur den förväntade vinsten i förvärvsobjektet beräknas varierar från köpare till köpare och olika faktorer är av olika vikt beroende på företagets beskaffenhet. Vanligtvis viktiga faktorer är dock de föregående årens vinster, omsättningens storlek, marknads- och konkurrensförhållanden samt den vid förvärvet rådande konjunkturen. Effekten av de av köparen planerade förändringarna i företaget bör också beaktas av köparen vid användandet av avkastningsvärdemetoden Hultmark, s Hultmark, s Hultmark, s Hultmark, s

24 Metoden bör främst komma till användning i de fall köparen är intresserad av att driva verksamheten vidare och är intresserad av en god avkastning på sitt investerade kapital. Många av de faktorer som ligger till grund för en värdering enligt avkastningsvärdemetoden är av osäker karaktär och metoden kan därför med fördel kompletteras med en substans- eller marknadsvärdebedömning Marknadsvärdemetoden Vid användandet av marknadsvärdemetoden utgår köparen från att det pris marknaden satt på företaget, d.v.s. dess aktier, är skäligt. Köparens beslutsunderlag utgörs i dessa fall av de vid tiden för förvärvet noterade köp- och säljkurserna. Aktier som sällan omsätts kan således inte värderas enligt denna metod, eftersom ett känt marknadsvärde saknas. Metoden kan vara motiverad för köparen om denne, till skillnad från övriga marknaden, räknar med att företagets resultat kommer att förbättras Andra värderingsmetoder Likvidationsmetoden Likvidationsmetoden förutsätter oftast en likvidering av företaget och tar sikte främst på enskilda tillgångs- och skuldposter. Metoden kan användas som ett golv vid värderingen av förvärvsobjektet, d.v.s. om inte andra värderingsmetoder ger ett bättre resultat kan det vara en anledning för köparen att inte genomföra köpet med mindre denne inte är intresserad av en likvidation Hultmark, s Hultmark, s

25 Cash flow metoden Liksom avkastningsmetoden fokuserar cash flow metoden på företaget som en rörelse och inte som en mängd olika delar och tillgångar. Cash flow-metoden lägger dock en större vikt vid likviditets- och finansieringsfrågor än vad avkastningsmetoden gör. Metoden delar in företagsförvärvet i ett investeringsoch ett finansieringsbeslut. I både fallen grundas beräkningarna på en inledande betalning och ett förväntat positivt nettokassaflöde. Vilken betalningsform som skall användas vid förvärvet kan ha inverkan på det pris som köparen är villig att betala. Finansieringen kan ske med kontanter, aktier eller någon sorts mellanform Värdering av liknande bolag Det kan finnas ett intresse av att undersöka värdet på andra liknande bolag på marknaden för att få fram ett någorlunda korrekt värde på förvärvsobjektet. För det fall det till försäljning ställda företaget har rykte om sig att vara illa skött kan en undersökning av ett liknande, men välskött företag ge en fingervisning om vad förvärvsobjektet kan bli värt om det ges en kompetent ledning efter förvärvet Olve, s Knabe, s. 20 och Olve, s. 61. I denna uppsats ges endast en mycket ytlig beskrivning av värderingsmetoden. För mer djupgående beskrivning, se Knabe, s. 20ff. 20 Olve, s

26 3 Due diligence 3.1 Allmänt Due diligence är ett begrepp som härstammar från det engelska språket och det betyder ordagrant översatt tillbörlig omsorg. 21 I de sammanhang vi använder begreppet har det innebörden att en köpare företar en mycket omfattande genomgång av ett tilltänkt förvärvsobjekt. Vi har för avsikt att enbart behandla en köpares due diligence. Ett företagsförvärv innebär en lång process med en omfattande avtalsreglering. För att något förenklat beskriva förvärvsprocessen kan man göra en indelning av denna i sex etapper: Strategi Val av förvärvskandidat Förhandlingar Due diligence Kontrakt Genomförande En due diligence inleds ofta genom att köparen tidigt i förvärvsprocessen sänder en frågelista till säljaren angående den information han vill ta del av. 22 Även säljaren kan initiera en undersökning genom att erbjuda köparen tillfälle till en sådan. Vanligen iordningställs ett rum där köparen får möjlighet att ta del av all information under ett begränsat tillfälle. Detta förfarande sparar tid och är därmed 21 Kersby, s Vi har bifogat ett exempel på en sådan frågelista i bilaga A. Frågelistans utformning skiftar, beroende på vilken bransch och vilken typ av företag som undersöks. 20

27 kostnadseffektivt för parterna. En förutsättning för att en due diligence skall få genomföras torde dock vara att köparen skriver under ett sekretessavtal Syftet med en due diligence Ett företagsförvärv förutsätter att parterna har en uppfattning om hur överlåtelseobjektet är beskaffat. En due diligence är en analys av företaget. Information samlas in om förvärvsobjektet, systematiseras och analyseras. En sådan process bidrar till att ge parterna ett underlag i deras ställningstagande till huruvida ett köp skall äga rum och hur mycket som skall betalas vid förvärvet. Det främsta skälet torde dock framförallt vara att köparen skall kunna värdera de risker och fördelar, som är förknippade med förvärvet och att han därmed skall undgå att råka ut för mindre trevliga överraskningar. 24 En due diligence avslöjar risker och försätter en köpare i en bättre förhandlingsposition gentemot säljaren eftersom säljaren ofta gentemot en köpare har ett informationsmässigt övertag. Säljaren försätter genom att påkalla en due diligence dock köparen indirekt i en situation där han får kunskap om företagets brister och förtjänster. En genomsyn av ett företag är kostsam för köparen, men är vanligen en god investering då denne vid upptäckta fel får tillbaka pengar i form av prisreduktion. Han skaffar sig även en god bild av hur företaget fungerar, vilket underlättar ett övertagande. Det finns dock ytterligare ett skäl till varför en due diligence genomförs. Köparen är enligt lag i vissa fall skyldig att genomföra en undersökning av förvärvsobjektet. För att undersöka vilka rättsverkningar som är förknippade med en due diligence kommer vi att analysera de konsekvenser en sådan får för parterna. Därvid 23 I många fall är köparen och säljaren konkurrenter. Genomförs inte förvärvet vill säljaren därför inte riskera att känslig information används av motparten eller kommer till allmän kännedom. Därav ingåendet av ett sekretessavtal. 24 Kersby, s

28 kommer vi även att gå igenom de lagregler som reglerar undersökningsplikten före en överlåtelse ( se kap. 7). Vi kommer vidare att analysera rättsverkningarna av en due diligence, som är ett sätt för köparen att uppfylla sin undersökningsplikt, genom att dra paralleller till den lagreglerade undersökningsplikten. 3.3 Vem utför en due diligence? Det saknas lagreglering avseende vem som skall utföra en due diligence, men normalt företas den av revisorer och jurister anlitade av köparen. Ett företagsförvärv är en mycket komplicerad process och det innebär att det ofta krävs mycket samlad kunskap och erfarenhet under hela processens gång. Köparen anlitar därför vanligen köparen externa rådgivare med speciell fackkunskap. Rådgivarna delar sedan sinsemellan upp de områden som skall undersökas. Rådgivarna har en skyldighet att utföra en korrekt undersökning av företaget och de är därvid skyldig att iakttaga en hög grad av omsorg. Lider klienten skada p.g.a. fel som rådgivaren bort upptäcka, kan rådgivaren hållas ansvarig därför Vad undersöks vid en due diligence? Några generella regler avseende omfattningen på en due diligence går inte att uppställa, utan omfattningen är beroende av de specifika omständigheterna i varje enskilt fall. Det finns dock standardmallar 26 som används av de anlitade företagen, men naturligtvis så anpassas undersökningen även efter det enskilda fallet. 25 Kersby, s. 150 ff. Det s.k. rådgivningsansvaret bygger på culpa principen. 26 Se bifogad frågelista, Bilaga A. 22

29 Dessutom beror omfattningen av huruvida köparen erhållit garantier eller inte. Man kan dela in en due diligence i en legal och en finansiell undersökning Legal due diligence Vid en legal due diligence sköts undersökningen vanligen av juridisk expertis. 27 Undersökningens inriktning styrs av huruvida det är frågan om ett förvärv av bolagets aktier eller dess enskilda tillgångar, dess inkråm. En kontroll sker hos säljföretaget av bl.a. följande poster 28 : Ingångna kontrakt Företaget, bolagsordning, registrering och aktieägarförhållanden Försäkringar Tvister, pågående eller eventuellt framtida Miljöåtaganden och överrensstämmelse med lagar Arbetskraft, pensions- och löneanspråk Immaterialrätter, såsom patent, varumärke och registrerat affärsnamn Överrensstämmelse med konkurrensregler En legal due diligence är normalt mycket omfattande, såväl vad avser bolagets förpliktelser, kontrakt och de risker som är förknippade därmed. Bolagets kontraktsförhållanden påverkas ofta av ett förvärv och ett kontrakt kan således inte alltid överlåtas utan samtycke från tredje man. Undersökningen av arbetskraften är ofta mycket tidskrävande. En förvärvare av ett företag måste enligt 6b LAS ta över rättigheter och skyldigheter gentemot de anställda. Även undersökningen av företagets immaterialrätter är mycket 27 Kersby, s För en mer utförlig uppräkning, se bifogad frågelista, Bilaga A. 23

30 omfattande. I många fall beror företagets värde på giltigheten och omfattningen av dessa förhållanden. En noggrann undersökning bör även göras av de miljörättsliga riskerna. En sådan undersökning kan innebära dyra och omfattande tester för att bekräfta överensstämmelse med miljölagar och -policies. Med hänsyn till de ändrade reglerna om återställande av förorenade områden och det ansvar som därigenom lagts på verksamhetsutövaren och fastighetsägaren bör en due diligence inför ett företagsförvärv numera också inkludera en ordentlig undersökning av den mark företaget - genom ägande eller förhyrning - disponerar över. 29 I och för sig bör en sådan miljöundersökning även innefatta all den mark som företaget även tidigare disponerat över. Således bör en due diligence genomföras vad avser dels tidigare, dels nuvarande verksamhet. 30 I 10 kap. 3 MB sägs att ansvar endast kan utkrävas av förvärvaren om denne kände till eller borde känna till föroreningen. Undersökningsplikten är omfattande och dess omfattning påverkas inte i särskilt stor utsträckning av säljarens beteende eftersom 10 kap. MB endast tar sikte på ansvaret gentemot det allmänna, och inte avser det civilrättsliga förhållandet. 31 Skattefrågor granskas vanligen ingående och därvid kontrolleras deklarationer från de senaste åren samt rapporter från företagets revisorer. 29 Verksamhetsutövaren är ansvarig för efterbehandling av förorenad fastighet, kan inte denna utföra en sådan är förvärvaren ansvarig såvitt han var medveten eller borde ha upptäckt föroreningen, 10 kap. 2, 3 MB. Förvärvaren synes, enligt MB, ha en självständig skyldighet att företaga en miljöundersökning. Det skall poängteras att 10 kap. är en offentligrättslig reglering. Hur det civilrättsliga ansvaret fördelas är en annan sak. 30 Se övergångsbestämmelserna till 10 kap. MB. 31 Det skall framhållas att detta arbete är koncentrerat kring de civilrättsliga aspekterna. 24

31 3.4.2 Finansiell due diligence Den finansiella undersökningen sköts vanligen av revisorer eller finansiella konsulter, vars uppgift framförallt är att granska de uppgifter som kan hämtas ur företagets redovisning. En förutsättning för en rättvisande due diligence är således att företagets redovisning är upprättad i enlighet med gällande lag och god redovisningssed. En redovisningssed är dock inte ett heltäckande normsystem och därför lämnas utrymme för ett visst skön. 32 Undersökningen kan delas upp i en historisk och en framåtblickande del. 33 Den historiska delen avser en undersökning av bl.a. följande poster: Årsredovisning och revisionsberättelser, ett givet antal år tillbaka De redovisningsprinciper som tillämpats Den förvärvade substansen Förhållanden som påverkar möjligheten att integrera de i förvärvet inblandade företagen Personalens medelålder, anställningstid och förmåner Den framåtriktade undersökningen syftar främst till att försöka avgöra om den utveckling man räknat med kan infrias i framtiden Rapport efter due diligence Någon mall för vad en rapport efter en due diligence skall innehålla existerar inte, utan det är naturligtvis beroende av de direktiv som givits i det aktuella fallet, den givna tidsramen som undersökningen avser och den information som rådgivaren 32 Riktlinjerna för vad som skall anses vara god redovisningssed utarbetas av FAR. För mer utförlig behandling av begreppet god redovisningssed, se kap samt Sacklén, s

32 funnit värdefull. Rapporten kan även fungera som en ansvarsbegränsning för rådgivaren då rapporten fastslår vad som granskats och under vilka antaganden granskningen ägt rum Kersby, s

33 4 Tillämplig lag vid företagsöverlåtelser 4.1 Inledning Trots en väl genomförd due diligence kan fel föreligga vid ett företagsförvärv. Den vanligaste orsaken till en tvist är förmodligen att det förelegat en brist i informationsutbytet mellan säljaren och köparen. Ett företagsförvärv föranleder normalt en omfattande avtalsreglering. Parterna önskar därigenom uppnå förutsägbarhet. Man vill redan på ett tidigt stadium kunna överblicka och kontrollera de ekonomiska risker som är förknippade med ett förvärv. 35 Av naturliga skäl är det dock inte möjligt att genom avtal reglera alla typer av situationer som kan tänkas uppstå. För de fall avtalet inte har reglerat frågan får man söka en lösning på tvisten i den på området tillämpliga lagen eller genom tillämpning av allmänna rättsprinciper. Vilka felregler som är aktuella beror på vilken typ av företagsförvärv det är frågan om. Den vanligaste förvärvsformen torde vara aktieförvärvet, vilket innebär att bolagets aktier köps upp av ett annat företag. Redan här bör emellertid påpekas att företagsförvärv inte utgör en homogen avtalstyp. Köparen kan förvärva samtliga aktier eller endast en andel av bolagets aktier och därför varierar avtalen i fråga om omfattning och utformning. En annan förvärvsform är inkråmsförvärvet. Köparen förvärvar här istället för aktierna i bolaget dess tillgångar. Vilken förvärvsform som används beror på parternas intressen och behov. Sinsemellan företer de olika förvärvsformerna i vissa avseenden stora olikheter, främst ur ett skatterättsligt hänseende men även ur ett civilrättsligt. 36 Här nedan kommer det att ges en närmare redogörelse för respektive förvärvsform. 35 Johansson, s

34 4.2 Inkråmsförvärv Ett inkråmsförvärv innebär ett köp av bolagets rörelse eller av individuella rörelsegrenar, d.v.s. bolagets enskilda tillgångar. 37 Bolagets egendom överlåtes helt enkelt mot ett visst vederlag. 38 Vid en inkråmsaffär står det säljande bolaget kvar som gäldenär till eventuella skulder och avtal, vilka kan övertas av förvärvaren först efter samtycke av respektive medkontrahent. 39 De tillgångar som överlåts vid en inkråmsaffär är enbart de tillgångar som omfattas av avtalet. Det är därför av yttersta vikt att parterna noggrant specificerar vilka tillgångar som avses. Vilken lag som är tillämplig vid ett inkråmsförvärv är beroende på vilken egendomstyp som är föremål för överlåtelsen. Även om överlåtelsen rent formellt avser flera olika transaktioner, råder en osäkerhet om man skall dela upp dessa eller se till överlåtelsen som en helhet Det kommer nedan att återkommas till detta problem. Lös egendom är förmodligen den vanligaste egendomstypen vid en inkråmsaffär och KöpL är tillämplig på dessa transaktioner. Enligt 1 KöpL är den lagen tillämplig vid överlåtelse av lös egendom. Med lös egendom avses främst lösa saker. 40 Vad som utgör ett fel är reglerat i KöpL. 41 Enligt 17 KöpL skall varan överrensstämma med vad som avtalats. Ett fel föreligger dock även i de fall då varan inte stämmer överens med vad köparen med fog kunnat förutsätta, 17 3 st. KöpL. Huruvida en förutsättning hos köparen varit befogad eller ej torde vanligen avgörs mot bakgrund av vad som förekommit vid 36 För en jämförelse mellan förvärvsformerna, se kap Hultmark, s Till uppsatsen biläggs ett exempel på ett inkråmsförvärvsavtal, Bilaga B. 39 Hultmark, s Prop. 1988/89:76, s. 61 och 1 KöpL. 41 Genomgången av feltyper är i detta kap. ytterst översiktlig. Feltyperna kommer att utvecklas ytterligare något i kap

35 avtalsförhandlingarna. Poängteras bör dock att köparen inte faktiskt måste ha känt till vad han enligt felreglerna i KöpL med fog anses ha kunnat förutsätta. 42 Enligt 18 KöpL är säljaren ansvarig för uppgifter som lämnats, förutsatt att dessa kan antas ha inverkat på köpet. Uppgiften måste ha gällt förvärvsobjektets användning eller egenskaper och den får inte ha varit en allmän kringuppgift. 43 Oaktat att en vara sålts med förbehåll om att det skett i befintligt skick föreligger enligt 19 KöpL fel i följande fall: 1. Om säljaren lämnat oriktiga uppgifter, som kan antas ha inverkat på köpet. 2. Om säljaren före köpet underlåtit att upplysa köparen om ett väsentligt förhållande, som han måste ha känt till och som köparen med fog kunnat räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan ha inverkat på köpet, eller 3. Om köpobjektet är i väsentligt sämre skick än köparen med fog kunnat förutsätta. I 20 KöpL fastslås att köparen har en viss undersökningsplikt. Uppgifter som köparen måste antas ha känt till anses inte utgöra ett köprättsligt fel. Viktigt är att klargöra att köparen inte heller får som fel åberopa sådant som han borde ha märkt vid en undersökning av köpobjektet, om köparen före köpet undersökt varan eller utan godtagbar anledning underlåtit att följa säljarens uppmaning att undersöka varan. Detta torde gälla även i de flesta fall då säljaren lämnat en garanti avseende de aktuella förhållandena. Ett avsteg från denna princip görs dock i de fall säljaren handlat i strid mot tro och heder. Om fast egendom ingår i ett inkråmsförvärv är inte felreglerna i KöpL tillämpliga vad avser den egendomstypen. Fast egendom regleras istället i JB, 1 kap. 1. Även fastighetstillbehör regleras i JB, 2 kap. 1. Enligt JB uppställs vissa 42 Håstad, s

36 formkrav vad gäller överlåtelse av fast egendom, 4 kap. 1. Vad som utgör fel finns reglerat i 4 kap JB. Undersökningsplikten är vid fastighetsköp mera omfattande än vid köp av lös egendom. Köparen har en klart uttalad plikt att undersöka objektet. 44 Huruvida undersökningsplikten uppfyllts, d.v.s. om felet borde ha upptäckts eller inte, bedömts objektivt. Köparen får ansvara för upptäckbara fel, medan säljaren bär ansvaret för eventuella dolda fel. Enligt 9 SkbrL ansvarar överlåtaren för skuldebrevets giltighet, men inte för dess vederhäftighet, d.v.s. betalningsförmågan. Härvid föreligger således en skillnad gentemot KöpL. Osäkerhet föreligger om huruvida KöpL alltid skall tillämpas avseende fel vid inkråmsförvärv, fast egendom undantaget. Främst gör sig osäkerheten gällande i fall där överlåtelsen även omfattar en fordringsstock. Frågan är om SkbrL skall tillämpas avseende de aktuella fordringarna. I doktrinen har olika åsikter förts fram. Man har diskuterat huruvida köpet skall ses som en helhet eller om det skall behandlas som skilda överlåtelser av enskilda tillgångar. Det finns främst två rättsfall av intresse på området, NJA 1953 s. 703 och NJA 1940 s. 449, vilka kommer att behandlas nedan i ett försök att bringa klarhet i denna fråga Rättspraxis I NJA 1953 s. 703 var det frågan om köp av en jordbruksfastighet där tillstånd enligt jordförvärvslagen inte erhållits, vilket medförde att köpet blev ogiltigt. Frågan som uppkom var då huruvida även inventarierna skulle återgå. HD kom fram till att Då fastighetsköpet sålunda förfallit, skall på de av HR:n anförda skälen jämnväl köpet återgå. 45 HR:ns skäl till återgång var följande: Vad angår 43 Håstad, s Prop. 1970:20 del B I, s NJA 1953 s. 703, s