Kajak. Pedro Zamarro, Petter Hägg, Magnus Långbacka och Lukas Myrskog

Transkript

1 Kajak Pedro Zamarro, Petter Hägg, Magnus Långbacka och Lukas Myrskog En kajak är ett slags täckt kanot med en eller flera sittbrunnar. Ursprunget finns på nordkalotten - Alaska, Kanada, Grönland och Sibirien där kajaker använts för jakt och fiske i tusentals år. Ordet "Kajak" betyder på inuktitut "Farkost för män". Inuiterna hade även en större båt för kvinnor, som hette umiak. I en kajak sitter man på en sits i botten av kajaken, med benen utsträckta framför sig. Kajaken framförs och manövreras med en paddel som har två blad, ett i varje ände. Många kajaker har också ett roder som manövreras med fötterna. För att slippa skvätta in vatten i kajaken kan man täcka över sittbrunnen med ett kapell som tätar runt midjan på paddlaren och runt sittbrunnssargen. Kajaken är mycket bättre lämpad för hav och öppet vatten än den vindkänsliga kanadensaren. Kajaker tillverkas numera vanligen i glasfiber, plast eller kolfiber. Det finns även mer traditionellt byggda kajaker med en stomme av trä- eller aluminiumdelar och ett hölje som kan bestå av trä, lin- eller bomullsduk, PVC eller gummi. Kajaker används både för friluftsliv och rekreation och för tävling. Man tävlar i hastighetstävlingar (sprint och maraton) med smala ranka kajaker som kallas K1, K2 eller K4 efter antalet paddlare, i strömmande vatten med korta lättmanövrerade kajaker (fors, slalom,

2 störtlopp) freestylekajak och i kajakpolo. Även för långfärds- och havskajaker finns det tävlingar som går i skärgård eller öppet hav. Att vända en vält kajak genom att sitta kvar i den och vända upp igen genom ett paddeltag kallas för eskimåsväng eller roll. Att kunna rolla sin kajak har varit vanligast inom forspaddling, men i takt med att det kommit långfärdskajaker som är lätta att rolla är det alltfler havspaddlare som lär sig. Segelbåt Segelbåt är en båt med segel. Segelbåten drivs fram genom att seglen fångar vinden. De finns flera typer av segelbåtar. De vanligaste är kölbåt, jolle, katamaran och trimaran. 1 Storsegel 2 Fock 3 Spinnaker 4 Skrov 5 Centerbord 6 Roder 7 Skädda 8 Mast 9 Vantspridare 10 Vant 11 Skot 12 Bom 13 Mast 14 Spinnakerbom 15 Akterstag 16 Förstag 17 Kick Kanadensare Kanadensare är en typ av kanot som utvecklats av nordamerikanska indianer. De byggdes traditionellt av björknäver på ett

3 ramverk av tunna trälister och spant och nådde sin högsta utveckling i de trädrika områdena i Sydvästra Kanada. Kanadensaren är öppen till skillnad från den täckta kajaken, och används främst i inlandsfarvatten. Kanadensaren framförs med enbladig paddel och paddlaren/paddlarna sitter ute i ändskeppen där skrovet är smalt nog att medge en bekväm paddelföring. En typisk nutida turistkanadensare är drygt 5 meter lång, ca 90 cm bred ca 30 cm hög reling midskepps och omkring en halvmeter höga stävar - men variationerna är ganska stora. Kanadensare tillverkas vanligtvis i glasfiber, fanér och aluminium. I kanadensaren är man oftast två. Paddlingen är ett samarbete och ett rytmiskt samspel där båda betyder lika mycket, oavsett om man glider fram på en stilla insjö eller dansar nerför en brusande fors. Sittställning Paddlingsteknik Janna Lind, Jessica Törnblom, Fanny Örså Sittställningen är viktig för att man ska få med så många muskler som möjligt i jobbet och använda dem på rätt sätt. Räta på ryggen, luta bäckenet framåt, sitt på sittknölarna i stället för svanskotan, släpp ryggstödet och dra paddeln med musklerna kring midjan istället för med de jämförelsevis små armmusklerna. Det är viktigt att från början träna in en effektiv och kraftbesparande teknik för framåtpaddling. Även en kort utflykt består av tusentals paddeltag. Med bristfällig teknik blir du fort trött samtidigt som risken för skador och överansträngning ökar. Framför allt blir paddlingen så mycket roligare när man känner att man utnyttjar sina resurser effektivt. Det är de stora ryggmusklerna och muskelkorsetten runt midjan som skall göra merparten av jobbet. Kraften i draget kommer från vridningen i överkroppen. Ju fler och större muskelgrupper du kan fördela arbetet på desto mer orkar du.

4 Armarnas uppgift är i första hand att kontrollera paddelbladets väg genom vattnet så att draget får önskad effekt - driv, stöd och/eller kursändring. Paddla mjukt och rytmiskt så att kroppens rörelseenergi utnyttjas. Börja draget långt fram intill kajaken med sträckt arm, men utan att gunga med överkroppen. Fördela kraften mellan dragande och påskjutande arm - ungefär 50/50. Avsluta draget när handen är strax framför höften, med armbågen ordentligt ut från kroppen och bara lite böjd. Nybörjaren vill gärna dra in armbågen bakom ryggen och får ont i nackmusklerna efter bara några kilometer. Oavsett paddeltyp eller paddelteknik skall bladet aldrig befinna sig bakom en tänkt linje genom axlarna. Lyft inte vatten i slutet av draget. Paddeln skall lyftas ur vattnet med kanten före. Svänga Ytterdrag (eller svep) används för att svänga eller för att korrigera kursen. Börja draget långt fram med bladet nära kajaksidan. Håll paddeln lågt, nästan horisontellt. För paddeln i en kraftfull halvcirkel med rak arm. Avsluta med att dra paddelbladet in till kajaksidan akter om sittbrunnen. Vrid överkroppen och följ bladet med blicken. Seglingsteknik Kryss: Att segla kryss, eller att kryssa som det också kallas, gör man då man vill segla högre mot vinden än man egentligen kan. Det innebär att man seglar bidevind (dvs. man seglar högt mot

5 vinden) med vinden in från den ena sidan för att sedan vända och segla bidevind med vinden in från andra sidan. Man sicksackar sig fram mot vindriktningen. Läns: När man åker med vinden, kallas det att länsa, eller segla läns. Man ska då släppa ut skotet så mycket att bommen nästan är rakt ut åt sidan. Man seglar med vinden akterifrån. Slör: Om man istället får vinden in snett akterifrån säger man att man seglar slör. Då ska skotet vara ganska mycket släppt, men inte lika mycket som på läns. Gippa: Om man länsar eller slörar, kan man ibland behöva falla så mycket att vinden kommer in från andra sidan. För att göra det måste man gippa. Man svänger så att man får in vinden från andra sidan när man har vinden in akterifrån. Utrustning Ann- Charlotte Backlund, Pernilla Blomqvist, Annmarie Degerholm Utrustning för segling Segelbåtar kännetecknas alltid för sina segel. Ett segel finns till för att fånga vinden och är en slags duk. Det finns många olika slags segel för olika båtar. Det vanligaste seglet är det triangelformade Bermudaseglet. Ett segel är alltid fäst i masten samt i bommen på båten. Det finns flera typer av segelbåtar. De vanligaste är kölbåtar, joller, katamaraner samt trimaraner. Utrustning (J 22) Då man åker ut med en segelbåt är det alltid viktigt att veta båtens utrustning samt namnen på utrustningen. Som en nybörjare är det viktigast att veta vad storsegel, fock, roder, mast, skot samt bom är. Till en seglares utrustning hör bl.a. solglasögon, handskar, regnställ, gummistövlar samt flytväst. Det är bra att ha ett regnställ som även håller hård vind. Till båtens utrustning hör förutom de ovannämnda; förtöjningslinor, fendärter, startklocka (i tävlingar), kompass, rep, fartmetare/knopmetare, telltales (små trådar i seglen), nödraketer och brandsläckare. Det är viktigt att årligen kolla datumen på nödraketerna samt att besiktiga brandsläckarna. Bilderna ovan visar hur en J 22 ser ut samt hur en seglares regnställ kan se ut och hur färggranna spinnaker kan vara.

6 Båtens utrustning: 1. Storsegel 2. Fock 3. Spinnaker (ofta mycket färggranna segel) 4. Skrov 5. Centerbord 6. Roder Mast Vant 11. Skot 12. Bom 13. Mast Akterstag 16. Försteg 17. Kick Utrustning för paddling med kanadensare Utrustningen kan variera beroende på om man skall på en dags tur eller om man skall stanna över natten. Är man på en dags tur är det viktigaste att tänka på att man har vindoch vattentäta kläder men de skall heller inte vara för varma. Det är också bra om kläderna torkar snabbt. Längst under är det bra att ha ett luftigt men varmt underställ. Därefter kan man ha en fleecetröja och ovanpå det vinddräkt. Om det är en solig och varm dag är det bra att ha keps eller mössa. Stövlar behövs ifall kanoterna inte håller tätt eller om man måste vada. Flytvästen är viktig. Den skall vara lätt och smidig så att man kan röra sig utan hinder. Eftersom kanadensarna är öppna kanoter är det bra att packa väskor och övrig utrustning i påsar. Då undviker man väta. Det är bra att ha ett komplett ombyte med kläder, det kan hända olyckor. Matsäck är trevligt att ha med sig även om man är ute endast en dag. Då kan kniv och tändstickor behövas. Trangia eller stormkök kan vara trevligt att ha med sig om man vill tillaga en riktig middag. Mycket drickbart är bra att ha med sig eftersom man blir törstig att paddla. Karta och kompass är bra att ha om man paddlar på okända vatten. Det är också bra att ha reservpaddel och bogserlina med. Förstahjälpen väska kan komma till hands om skrubb- eller skärsår uppkommer.

7 Övrig utrustning som kan vara behövlig är kamera, kikare och sittunderlag. Allt onödigt bör lämnas hemma eftersom det inte finns alltför mycket utrymme i kanadensaren. Tänk alltid på att packa värdesaker vattentätt, det kan hända olyckor. Bilden föreställer en typisk kanadensare. Utrustning för paddling med kajak Utrustningen för kajakpaddling är i stort sett den samma som i paddling överlag. Det viktigaste är ju såklart själva kajaken, utan den kommer man inte långt. Då man väljer en kajak som passar just en själv är det viktigt att modellen, storleken osv. passar. Ett bra tips är att provpaddla så många kajaker som möjligt. På detta sätt undviker man att välja fel. Paddeln är ju definitivt en annan pryl som behövs. Det finns tunga plastpaddlar, lätta kolfiberpaddlar och paddlar gjorda av trä. Det är även bra att pröva på olika paddlar då man provkör kajaken. Detta för att välja en som passar och inte är för lång eller för tung. PaddelKapell Det är även viktigt att välja rätt klädsel. Handskar är bra att ha då vattnet är svalt, man vill ju inte frysa om händerna. Det finns två typer av paddelhandskar, dvs. pogisar (dessa fäster man på paddeln) och vanliga handskar eller vantar. Kläderna skall vara vind- och vattentäta, men ändå inte för varma. På vintern då vattnet är kallt kan det även vara bra med torrdräkt. Det finns skor gjorda för paddling, men det duger även bra med gummistövlar eller riktigt vanliga skor, t.ex. länktossor. På sommaren kan det vara skönt med sandaler eftersom det kan bli varmt inne i kajaken. En varm mössa kan vara skön att ha på vintern men även en keps eller mössa med skärm duger tack vare skydd mot regn och sol. Flytvästen är viktig! Innan man sätter sig i kajaken skall men dra ett skydd över flytvästen, ett kapell. Detta skydd fäster man runt sittbrunnen för att hålla sig själv och kajaken torr. Övrig utrustning kan även vara bra att tänka på ifall man gör en längre tur. Dricka och något ätbart är bra att ha med sig, likaså kamera, kikare, karta mm. Ifall men tänker övernatta någonstans är det bra att ta med sig tält, sovsäck, trangia och annat som kan behövas.

8 Källor: Säkerhet på sjön Fredrik Lindberg, Patrik Mäkelä, Mats Engblom Här följer några punkter som är viktiga att komma ihåg då man rör sig till sjöss, vare sig det gäller paddling eller att röra sig med motor- eller segelbåt: - Flytvästen är den kanske viktigaste utrustningen som går att skaffa. Det lönar sig att säkra att flytvästen håller en på ytan fast kläderna är dyblöta. Förutom detta rekommenderas det att man provflyter sin väst, för det är lättare att ta det lugnt om man trillar i då man vet hur det känns att låta flytvästen hålla en på ytan. En bra flytväst svänger den nödställde på rygg och har en krage som ser till att inte ansiktet hamnar i vattnet fast man vore medvetslös. Vissa modeller har även en visselpipa fastsydd i ett snöre nära kragen. Vissla inte i pipan om du inte är i nöd! - Utrustningen i båten bör följa lagar och regler. Om du rör dig med motorbåt, försäkra att motorn fungerar felfritt och du har tillräckligt med bensin. I varje båt bör det finnas åror eller en paddel, ett ankare samt redskap för uttömning av vatten. I större båtar skall det också finnas skumsläckare. - Simkunnighet är en faktor som hjälper till om man hamnar i vattnet. Klart att man klarar sig med flytvästen, men om man inte kan simma så är risken stor att man hamnar i panik och gör det svårt för andra att kunna hjälpa en, eller i värsta fall kunna hjälpa sig själv om man är ensam ute. - Sitt alltid ner i båten så är risken för att trilla i mindre. Förutom att det är säkrare att sitta så gäller det även att sätta sig så att båten är i balans. Man skall inte heller proppa båten full med fler personer än vad båten är tillverkad för. Om man skall byta plats i båten så bör detta ske endast då det är absolut nödvändigt. Detta är inget större problem då man paddlar, men då man seglar så behöver segel riggas och trimmas under färden så det kan hända att man måste ställa upp sig för att

9 komma åt något. Då är det lönsamt att röra sig försiktigt och akta för att fastna i repändor eller att få bommen i huvudet. - Stanna vid båten om det råkar sig att du trillar i. Om du inte klarar av att komma tillbaka upp i båten och det inte finns någon som kan hjälpa upp dig så är sannolikheten att någon hittar dig större om du hänger fast vid en båt än om ditt huvud är det enda som guppar ovanför vågorna. - Den förlängda armen, dvs. en paddel, håv eller en krok att fånga bojen med, eller varför inte helt enkelt ett rep. Om någon faller i kan man ta denne till hjälp för att nå den som är i nöd. Då du hjälper upp någon ur vattnet, gör alltid detta vid aktern av båten. - Låt bli alkoholen. Fast gränsen för roderfylleri går vid 1 bör man inte röra sig till sjöss påverkad. Reaktionsförmågan och sunda förnuftet är inte mera optimala då man korkat. Förutom dessa kan man även fundera på några saker till. Man bör alltid vara försiktig vad än man gör då man rör sig på vatten. Att hålla sig till farlederna då man seglar lönar sig alltid, fastän man tror sig känna vattnen hur bra som helst. Att ha en åtminstone grundläggande kunskap i navigering är önskvärt då man skall röra sig lite längre sträckor. Viktigt är att känna till sjömärken. Man kan snabbt hamna på okända vatten och om man inte vet var på sjökortet man befinner sig är det svårt att undvika grund eller veta var närmaste hamn ligger om det drar ihop sig till storm. Även en erfaren sjöman kan ta fel, så det lönar sig inte att skynda på och i värsta fall ta onödiga risker. Man bör således inte överskatta sina kunskaper och färdigheter, speciellt inte då man rör sig med en lite främmande båttyp. Det kan även vara lönsamt att ha torra kläder med i en vattentät säck för säkerhets skull. Källor:

10 Navigering Per-Axel Karlsson, Filip Riska Navigering är läran om framförandet av en farkost bestämma position, kurs och fart samt planera sin rutt. Varje farkost har vid varje tidpunkt en given position på jordklotet, vanligen angiven med latitud och longitud. Att kunna bestämma sin position, d.v.s. veta var man är, är centralt för varje sjöfarare. Beroende på förutsättningarna använder man olika verktyg och metoder för att fastställa sin position. När det gäller positionsbestämning dominerar idag den elektroniska GPS-navigatorn, som med sin överlägsna noggrannhet, enkla handhavande och låga pris blir en naturlig del av varje navigatörs utrustning. Ute på havet är man dock beroende av att den utrustning man har ombord fungerar. En elektronisk navigator kan sluta fungera av en rad olika skäl och man bör därför ha andra instrument - samt behärska manuella metoder - för att kunna bestämma sin position även om navigatorn går sönder. Fart, tid och distans Avstånd och sträckor (distanser) mäts på sjön i nautiska mil (M). 1 M är m. Distanser mäter man på sjökortet med hjälp av kortets (lodräta) latitudskalor och en passare. Ta ut t.ex. 1 M på latitudskalan och "gå" med passaren mellan punkterna. Man kan också göra tvärt om, sätt passarens spetsar på de två punkterna och läs sedan av mot latitudskalan. På sjön anges farten i knop. 1 knop är lika med 1 M per timme. Båtens fart mäter man med en logg eller tillryggalagd distans. Med vissa givna ingångsvärden kan du med en enkel räkneoperation få fram fart, tid eller distans enligt följande exempel. Vilken fart? M x 60 Tid i min. Vilken distans? 60 Knop x min.

11 Hur långt? M x 60 Knop Kursuttagning Till sjöss styr man efter kompassen. Kompassen är indelad i 360 där nord är 0 eller 360, ost är 90, syd är 180 och väst är 270. Kursen man vill styra tar man ut i sjökortet med hjälp av en linjal och transportör. En kurs (rättvisande kurs, K) är vinkeln mellan meridianen och båtens långskeppslinje. När man skall styra efter kompass mellan två punkter tar man ut kursen så här: man lägger linjalen mellan A och B på sjökortet, lägger transportören utmed linjalen och förskjuter transportören till närmaste meridian. Korset på transportören skall ligga exakt över meridianen. På gradskalan kan nu två kurser avläsas. Eftersom man har ett bestämt mål vet man om man skall gå nordost eller sydväst. För att man skall kunna navigera mer exakt bör man efterhand lära sig att räkna med avdrift, missvisning och deviation. Bäring och pejling Vinkeln mellan nord (0 ) och riktningen till ett föremål kallas bäring. Bäringen till ett siktat föremål bestäms genom pejling. Det enklaste sättet att pejla är att styra rakt mot föremålet och avläsa kompassen, bäringen är då lika med kursen. Man kan också använda en särskild pejlkompass. Om man pejlar två föremål i direkt följd får du två bäringar. När dessa läggs ut i sjökortet får man en skärningspunkt vilken är sitt läge. Om man räknar med ca 5 fel så får man i varje fall en rimlig position. Denna metod kallas krysspejling, det finns flera andra metoder för pejling. Källor: (hämtad ) (hämtad )