Kajak.

Transkript

1 Kanadensare Martina Kjellman, Linda Fagerström, Elin Friman Kanadensare är en typ av kanot som utvecklats av nordamerikanska indianer. De byggdes traditionellt av björknäver på ett ramverk av tunna trälister och spant och nådde sin högsta utveckling i de trädrika områdena i Sydvästra Kanada. Den öppna kanadensaren paddlas med enkelpaddel och passar bäst på mindre sjöar och vattendrag där det är relativt lugnt och vågorna små. Den är lätt att kliva ur för att vada, tåga eller lyfta förbi olika hinder och två personer kan hjälpas åt. Det är också lätt att lasta i och ur kanadensaren vid längre lyft. Vid landtransporter med kanotvagn blir det färre vändor per person om man är två per kanot. Tvåmans - kanadensaren (C2) är vanligast. Längd ca cm, bredd cm och vikt kg. Stort vindfång och plan bottenprofil gör den odäckade kanadensaren mindre lämplig för paddling på större oskyddade vatten, men det finns även mer rundbottnade och lättsvängda varianter med större kölsprång för mindre och strömma vatten. För forspaddling finns kapell till vissa kanadensare. Det finns också enmans- eller solo - kanadensare, som med fördel paddlas knästående. Kajak Kajaken paddlas med dubbelpaddel och lämpar sig bättre på större öppna vatten med färre eller inga lyft. Däck och kapell över sittbrunnen skyddar både paddlare och packning mot vädrets makter, vågor och vattenstänk. Kajakens strömlinjeform, bottenprofil och låga tyngdpunkt gör den förhållandevis trygg även i blåst och sjögång. Enmanskajaken (K1) är vanligast. Vanliga mått är längd ca cm, bredd 50-60

2 cm vikt kg. Numera är vattentäta skott och lastluckor standard på de flesta tur-kajaker.. Sittbrunnen. Längd vanligen mellan 60 och 100 cm, bredd mellan 38 och 50 cm. En stor sittbrunn är bekvämare och lättare att komma i och ur. En stor sittbrunn vattenfylls snabbare innan du hinner vända kanoten på rätt köl igen. Den lilla sittbrunnen ger bättre stadga och säkrare manövrering, kajaken känns "påklädd". Segelbåt / J22 Segelbåt är en båt med segel. Segelbåten drivs fram genom att seglen fångar vinden. De finns flera typer av segelbåtar. De vanligaste är kölbåt, jolle, katamaran och trimaran Många tycker att J/22 är den bästa segelbåt de seglat. Trots att den är ganska liten är den mycket stadig, säker och omöjlig att välta tack vare dess köl. Besättningen är oftast tre eller fyra till antalet på och den totala vikten för besättningen får uppgå till 275kg. 1 Storsegel 2 Fock 3 Spinnaker 4 Skrov 5 Centerbord 6 Roder 7 Skädda 8 Mast 9 Vantspridare 10 Vant 11 Skot 12 Bom 13 Mast 14 Spinnakerbom 15 Akterstag 16 Förstag 17 Kick Längd 6,9m Bredd 2,4m Köl 318kg

3 Kanotpaddling - teknik Maria Erikson, David Forsblom, Yngve Lithén, Samarbete I en kanot paddlar man alltid två och två. Den som sitter i aktern fungerar främst som styrman medan personen i fören bestämmer tempot. Förmannen ser till att han så långt det är möjligt låter bli att paddla på samma sida som sin paddlingskumpan. På så sätt undviker man att kanoten svänger åt någondera sidan. Det kan vara önskvärt att paddla i samma takt. På så sätt kan man röra sig framåt snabbast möjligast. Om man inte vill svänga åt sidan borde man också paddla med ungefär samma kraft. Hur man svänger Vid sväng åt höger kan förman antingen paddla kraftigt och långt ut på vänster sida eller dra paddeln bakifrån och fram på höger sida. Det sistnämnda alternativet gör visserligen att kanoten svänger lättare, men farten stannar upp ganska rejält. Paddeln där bak kan även fungera som ett roder. Kajakpaddling - teknik För en ovan kajakpaddlare kan kajaken kännas väldigt ostabil. Därför är det viktigt att lära sig ett bra sätt att ta sig i farkosten, så att man inte blir våt redan innan paddlingen har påbörjats. Ett bra och effektivt sätt är att ha någon slags käpp att vila dels på bryggkanten, dels bakom kajakens sittbrunn, samt varsin hand på respektive ställen. Samtidigt sitter man mitt på käppen. Därefter flyttar man först fötterna ner i sittbrunnen, och sedan förflyttas överkroppen längs med käppen och ner i sittbrunnen. Det underlättar att ha någon att hålla i ens kajak under tiden. Paddeln bör vara ungefär så lång att man når toppen om man sträcker upp ena armen, och paddelgreppet skall vara lika brett som avståndet mellan ens båda armbågar. Eftersom paddeln är vinklad måste man vrida den för att den skall ge kraft på båda sidorna av kajaken. Med en högerhänt paddel sköter man vridningen med höger hand, medan vänster hand mer fungerar som ett stöd. Det är viktigt att komma ihåg att man paddlar med hela överkroppen, inte bara med armarna.

4 För att svänga till vänster paddlar man endera långt ut på högra sidan, eller så bromsar man på vänstra sidan. Vid högersväng gör man på motsvarande sätt. För att hålla kursen rakt fram strävar man till att paddla tätt vid kajakens sidor. Inbromsning sker genom att man paddlar mot färdriktningen med korta paddeldrag växelvis på båda sidorna. Segling-teknik Då man ska ut och segla är det viktigaste att samarbetet fungerar. Det finns flera olika segel som man kan hissa upp bl.a. storsegel, försegel och spinnaker. Man kan segla i medvind men även i motvind. Om man seglar i motvind måste man kryssa mot vinden, det går inte att segla rakt emot vinden, vilket är en självklarhet. Då man seglar i motvind då kryssar man i cirka grader från vinden beroende på båttyp och förhållande. En vanlig familjebåt klarar av cirka 45 grader. Om segel båten börjar luta för mycket så släpper man efter så att seglet blir lösare, då minskar vindytan på seglet och båten börjar luta mindre igen. Dagen segelbåtar är byggda så att de inte skall kunna kapsejsa, och det beror på den tunga kölen samt att båten är formad så att det ska vara en omöjlighet. Samarbetet är viktigt ombord på en segelbåt. Det är lättare om det är två personer son sköter om seglen, exempelvis då man ska svänga eller då man kryssar i motvind. Det behövs även en person som hela tiden sitter vid rodret, en s.k. rorsman. Det kan även vara bra med en person som fungerar som navigerare, alltså läser sjökortet hela tiden och tar ut olika riktningar som man ska segla. Allmänt sjövett är mycket viktigt vid segling, bl.a. eftersom båten kan luta kraftigt då man seglar. Utrustning Laura Andersén, Marina Attianese, John Byman När man är ute på sjön så är det viktigt att man anpassar sig efter vädret, och använder sitt bondförnuft. Basutrustning Kolla att allt är i skick, ex. tekniken, motorn, bränsle, nödutrustning... Lista över saker som man kan behöva på sjön. Klädsel:

5 Flytvästar (godkända) Flytplagg Varma kläder (tunna, lager på lager) Extra kläder Regnkläder Mössa, vantar, halsduk, sockor... Båten: Åror/paddel Ankare Tömningsredskap Extra bränsle Lanternor (lampor på båten) Säkerhet: Första hjälp väska Visselpipa Värkmedicin Nödraketer Navigering: Kikare Kompass Karta Sjökort (passare) För matlagning: Vatten Tändstickor Täljkniv Diskmedel Papper Trangia Slev Bestick Tallrik Mugg Övrig utrustning: Sopsäck (ex. till ryggsäck, undvika att den blir blöt) Ficklampa Remmar (ex. för att fästa utrustningen i båten)

6 Säkerhet på sjön Fredrik Lindberg 31270, Patrik Mäkelä 30068, Mats Engblom Här följer några punkter som är viktiga att komma ihåg då man rör sig till sjöss, vare sig det gäller paddling eller att röra sig med motor- eller segelbåt: - Flytvästen är den kanske viktigaste utrustningen som går att skaffa. Det lönar sig att säkra att flytvästen håller en på ytan fast kläderna är dyblöta. Förutom detta rekommenderas det att man provflyter sin väst, för det är lättare att ta det lugnt om man trillar i då man vet hur det känns att låta flytvästen hålla en på ytan. En bra flytväst svänger den nödställde på rygg och har en krage som ser till att inte ansiktet hamnar i vattnet fast man vore medvetslös. Vissa modeller har även en visselpipa fastsydd i ett snöre nära kragen. Vissla inte i pipan om du inte är i nöd! - Utrustningen i båten bör följa lagar och regler. Om du rör dig med motorbåt, försäkra att motorn fungerar felfritt och du har tillräckligt med bensin. I varje båt bör det finnas åror eller en paddel, ett ankare samt redskap för uttömning av vatten. I större båtar skall det också finnas skumsläckare. - Simkunnighet är en faktor som hjälper till om man hamnar i vattnet. Klart att man klarar sig med flytvästen, men om man inte kan simma så är risken stor att man hamnar i panik och gör det svårt för andra att kunna hjälpa en, eller i värsta fall kunna hjälpa sig själv om man är ensam ute. - Sitt alltid ner i båten så är risken för att trilla i mindre. Förutom att det är säkrare att sitta så gäller det även att sätta sig så att båten är i balans. Man skall inte heller proppa båten full med fler personer än vad båten är tillverkad för. Om man skall byta plats i båten så bör detta ske endast då det är absolut nödvändigt. Detta är inget större problem då man paddlar, men då man seglar så behöver segel riggas och trimmas under färden så det kan hända att man måste ställa upp sig för att komma åt något. Då är det lönsamt att röra sig försiktigt och akta för att fastna i repändor eller att få bommen i huvudet. - Stanna vid båten om det råkar sig att du trillar i. Om du inte klarar av att komma tillbaka upp i båten och det inte finns någon som kan hjälpa upp dig så är sannolikheten att någon hittar dig större om du hänger fast vid en båt än om ditt huvud är det enda som guppar ovanför vågorna.

7 - Den förlängda armen, dvs. en paddel, håv eller en krok att fånga bojen med, eller varför inte helt enkelt ett rep. Om någon faller i kan man ta denne till hjälp för att nå den som är i nöd. Då du hjälper upp någon ur vattnet, gör alltid detta vid aktern av båten. - Låt bli alkoholen. Fast gränsen för roderfylleri går vid 1 bör man inte röra sig till sjöss påverkad. Reaktionsförmågan och sunda förnuftet är inte mera optimala då man korkat. Förutom dessa kan man även fundera på några saker till. Man bör alltid vara försiktig vad än man gör då man rör sig på vatten. Att hålla sig till farlederna då man seglar lönar sig alltid, fastän man tror sig känna vattnen hur bra som helst. Att ha en åtminstone grundläggande kunskap i navigering är önskvärt då man skall röra sig lite längre sträckor. Viktigt är att känna till sjömärken. Man kan snabbt hamna på okända vatten och om man inte vet var på sjökortet man befinner sig är det svårt att undvika grund eller veta var närmaste hamn ligger om det drar ihop sig till storm. Även en erfaren sjöman kan ta fel, så det lönar sig inte att skynda på och i värsta fall ta onödiga risker. Man bör således inte överskatta sina kunskaper och färdigheter, speciellt inte då man rör sig med en lite främmande båttyp. Det kan även vara lönsamt att ha torra kläder med i en vattentät säck för säkerhets skull. Källor:

8 Navigering Jonas Nygård, Mika Svanbäck, Joakim Pensar, Ordet navigering härrör från de latinska orden navis som betyder skepp och agere som i sin tur betyder rörelse. Konsten att navigera innebär att man vid framförandet av en farkost bestämmer position, kurs och fart samt planerar sin rutt. Många olika navigeringstekniker har utvecklats genom åren i olika kulturer. Det som alla navigeringstekniker har gemensamt är lokaliseringen av sin egen position utgående från tidigare kända platser och mönster. Grundläggande begrepp Longitud = en längdgrad, geografisk längd. Longitudlinjer går i nord-sydlig linje. Latitud = en breddgrad, geografisk bredd. Latitudlinjer går i öst-västlig linje. GPS = Global Positioning System, alltså ett system där man navigerar med hjälp av en satellit. Sjökort = detaljerade kartor som visar vatten- och landmassor, öar, stenar, undervattensgrund, sjömärken, fyrar, djupangivelser och mycket annat. Sjökortet är centralt för att kunna observera omgivningen och rita ut (plotta) sin position med noggrannhet. Styrbord/babord = styrbord är den högra sidan av ett fartyg ifrån aktern sett, babord är den vänstra. Kompass = ett navigationsinstrument som anger riktningen mot den geografiska eller magnetiska nordpolen. En magnetisk nål som orienterar sig efter jordens magnetfält och på en graderad skala anger riktningen eller kursen. De fyra viktigaste vädersträcken är nord, syd, väst och öst. Modern teknik De flesta moderna navigeringssystem förlitar sig huvudsakligen på positioner som bestäms elektroniskt via satelliter (t.ex. GPS). En GPS mottagare kalkylerar sin position genom att mäta avståndet mellan sig själv och minst tre GPS satelliter. Genom att mäta hur länge det

9 tar för signalen att nå fram kan man fastställa avståndet mellan mottagaren och satelliterna, och följaktligen konstatera den aktuella positionen (eftersom signalen rör sig med en känd hastighet). Detta är ett väldigt vanligt och användbart hjälpmedel som finns på de flesta lite större båtar. Som vanliga inte så seriösa seglare räcker det att använda sjökortet och kompass. Då måste man dock veta sin exakta position så man kan rikta kompassen rätt. Remmaren bör man kunna läsa rätt så att man inte kör på grund det vill säga att hålla sig mellan de röda och gröna. Det finns också nord-, syd-, väst- och östremmare som man bör känna igen när man ger sig ut på havet. Alla sjömärken samt farleder finns utmärkta på sjökortet. Västremmare Nordremmare Sydremmare Östremmare