Nordkalks ansökan om tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64 i Gotlands kommun (M )

Transkript

1 Mark- och miljööverdomstolen Box Stockholm Nordkalks ansökan om tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64 i Gotlands kommun (M ) Mark- och miljööverdomstolen har i aktbilaga 61 gett Svenska Botaniska Föreningen tillfälle att yttra sig över aktbilagorna 46, 55, 57, Föreningens yrkanden Föreningen vidhåller sina yrkanden i överklagandet den 17 juni 2014 och hänvisar till dels nedanstående med bilagor, dels samtliga sina skrivelser fr o m 2005 rörande Nordkalks ansökan. Föreningen stöder Havs- och vattenmyndighetens överväganden och slutsatser (aktbilaga 57). Utveckling av motiven för Föreningens yrkanden Nordkalk har i skrivelsen den 7 november 2014 (aktbilaga 55) i sak inte tillfört ärendet något som föranleder någon ändring av Föreningens yrkanden. Nordkalk upprepar i sak tidigare framförda påståenden. Nordkalk har inte undanröjt varje tvivel om att verksamheten kommer att förorsaka otillåtna skador. Bolaget har inte heller undanröjt varje rimligt tvivel om att verksamheten leder till en otillåten negativ utveckling av biotoper och populationer för skyddade arter. Deras naturliga utbredningsområde riskerar att minska. Nordkalks yrkande innebär att bolaget vill/önskar att Mark- och miljööverdomstolen medvetet ska medverka till lagbrott, eftersom en täktverksamhet som bedrivs enligt Mark- och miljödomstolens dom den 2 juni 2014 riskerar skada Natura 2000-område. Yrkandet strider i sak mot Högsta domstolens beslut den 18 juni 2013, vilket som prejudikat är vägledande för både denna och varje annan domstolsprövning av ansökningar som riskerar skada Natura 2000-område. Högsta domstolens beslut den 18 juni 2013 innebär bland annat att 1) Mark- och miljödomstolens dom 2014, som ska prövas, strider mot lagstiftningen. 2) Mark och miljööverdomstolens dom 2012, som upphävts, strider mot miljöbalken. 3) Miljööverdomstolens dom 2009 ska prövas, om den fyller lagens krav enligt Art- och habitatdirektivet mm eller om risk föreligger att skada Natura 2000-område. Någon lagakraftvunnen dom, som Nordkalk vill göra gällande, finns inte och kan naturligtvis inte heller finnas, innan ansökan i sin helhet slutgiltigt prövats och avgjorts. Nordkalk har liksom Mark- och miljödomstolen 2014 inte förstått innebörden av Högsta domstolens uppdrag. Adress / Address Norbyvägen 18 D SE UPPSALA, Sweden Telefon / Telephone Nat Int sbf@sbf.c.se

2 2 (8) Föreningen har liksom Mark- och miljödomstolens domar 2008 och 2013 med utgångspunkt från Nordkalks ansökningshandlingar visat att täktverksamhet inte kan bedrivas utan risk att skador uppkommer, även om dessa i tiden kommer att vara fördröjda, innan de kan detekteras. Ingen domstol har visat annat än att Föreningens synpunkter är korrekta. Föreningen har sakligt stöd från samtliga statliga myndigheter med högsta kompetens och ansvar inom sakområdet för Natura 2000, d v s Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelsen i Gotlands län. SMHI stöder myndigheternas ställningstaganden och visar på brister. Verkligheten, naturmiljön visar själv på det mest vetenskapligt övertygande sätt att kalkberget läcker vatten och torkar ut omgivningen, tvärtemot vad SGU påstått. SGU hänvisar nu (aktbilaga 60) till tidigare yttranden, vilket innebär att JO:s skarpa kritik den 20 december 2010 (Målnr/Dnr ) mot SGU:s handlande i detta ärende måste uppmärksammas, när JO fastslår att Detta har undergrävt tilltron till myndighetens förmåga att agera som expertorgan och som företrädare av allmänna intressen. Det är oklart om den statliga myndigheten SGU, tillika avlönad uppdragstagare hos Nordkalk företrätt staten eller Nordkalk i målet. Domen 2009 bygger på SGU:s felaktiga påstående, då SGU:s yttrande varit ett ett synnerligen viktigt underlag vid domstolens bedömning av de geologiska och hydrologiska konsekvenserna av den sökta verksamheten. SGU:s egen utvärdering av sig själv och sina tidigare yttranden är partisk och inte trovärdig. SGU:s bedömningar under 2000-talet att kalkberget på norra Gotland inte skulle läcka vatten har i samtliga nedan angivna fall visat sig vara felaktiga eller ifrågasatts. Om SGU anser att vattenläckage är en så normal företeelse vid kalkbrytning att man automatiskt bortser från läckaget och inte anser att dräneringseffekten riskerar skada biologiska värden som ska skyddas, finns en naturlig men inte någon juridiskt godtagbar förklaring till SGU:s uttalanden. 1. SGU bedömde 2004 i samband med Gotlands kommuns vattenundersökningar med långtidspumpning att brunnar eller våtmarker i omgivningen inte skulle påverkas. Undersökningarna fick avbrytas redan efter 1 av planerade 12 månader, då SGU:s uttalande visat sig felaktigt, då brunnar och våtmarker på kilometers avstånd sinade. Nordkalks ansökan omfattar en tid av minst 300 månader. 2. SGU bedömde att Natura 2000-området Bluttmo källmyr, källflödet till det laxöringförande vattendraget Hultungsån, inte skulle påverkas av vattenpumpningen års provpumpning visade dock att Hultungsån med sitt källflöde i Natura området Bluttmo källmyr omgående utsattes för en dramatisk uttorkning SGU uppgav att kalkberget var tätt 2005 i samband med Nordkalks ansökning i detta mål, vilket slutade med att de två provtäkterna mellan Natura 2000-områdena Bräntings haid och Bästeträsk snabbt vattenfylldes inom Bunge Ducker 1:64, tvärt emot vad SGU och Nordkalk försäkrat. 4. SGU har i yttranden i målet efter JO:s kritik 2009 hänvisat till sina tidigare uttalanden, d v s kontinuerligt upprepat sina tidigare uttalanden, så att myndigheten uppenbarligen själv uppfattar sina påståenden som SGU:s sanning. 5. SGU bekräftar i aktbilaga 60, att SGU vid förnyad genomgång av tidigare uttalanden gällande Nordkalk inte funnit motiv att på någon punkt ändra sina uppgifter och ställningstaganden. SGU står 2014 fast vid sina uttalanden och bedömningar. 6. Domstolen och Nordkalk saknar 2015 uppenbart tillförlitligt och rättssäkert stöd av SGU vad gäller fakta om kalkens vattengenomsläpplighet. SGU:s berggrundskarta, som presenterades i november 2009, visar att kalkberg av god kvalitet för industriell verksamhet finns även på andra platser på Gotland än i Bunge, vilket SGU undanhöll Miljööverdomstolen Att SGU:s berggrundskarta 2009 är riktig är lika odiskutabelt som att SGU:s påstående utan egna undersökningsresultat om kalkbergets unika egenskaper, som återges i Bunge-domen 2009, är felaktigt! Samtliga parter, inklusive Nordkalks hydrogeolog, har i föreliggande mål en uppfattning som strider mot SGU:s påstående (se även Bilaga 1). I samband med Mark- och miljödomstolens huvudförhandling i mars 2014 ändrade Nordkalks hydrogeolog uppfattning om bergets vattengenomsläpplighet och redovisar nu följande fakta: Jag anser, till skillnad från SGU, att den flacka högkonduktiva zonen mellan kalksten och märgelsten inte utgör något skydd mot saltvatten utan förstärker möjligheten för att saltvatten kan transporteras mot täkten från randområdena.

3 3 (8) Statskontoret, som på Regeringens uppdrag granskat SGU, konstaterar i en utvärderingsrapport i december 2013, ( att Analysen visar också att resultatredovisningen inte ger regeringen tillräckligt underlag för att kunna bedöma verksamhetens kvalitet och effektivitet. Vidare fastslås: Statskontoret konstaterar att kartläggningen av samhällets behov inte är tillräckligt strukturerad och systematisk. Det kan medföra att SGU inte gör optimala prioriteringar ur samhällets synvinkel. Uppenbarligen har det under en längre tid inom SGU utvecklats ett system som resulterat i oklarhet om SGU som myndighet prioriterar statens eller andra intressen. Statskontorets kritiska granskningsresultat 2013 ligger i linje med JO:s kritik Det är Regeringen och Högsta domstolen som under Riksdagen har det yttersta ansvaret att genomföra Natura 2000 i Sverige, skyddet av miljön, biotoper och arter. Statskontorets samlade slutsatser om SGU är synnerligen allvarliga, då det föreligger brister i helhetssynen och bristen på gemensamma mål i organisationen. Ansvaret för att kartlägga behoven ligger på de berörda avdelningarna. För SGU som helhet resulterar det i en osystematisk kartläggning av samhällets behov. Dessa brister är den enda rimliga förklaringen, om det inte handlar om att medvetet gynna en part, till SGU:s orimliga konstaterande i detta mål, att det inte råder vattenbrist och att Gotland klarar vattenförsörjningen även om Bästeträsk underförstått skulle förorenas under täktverksamheten, trots att SGU under flera decennier hävdat motsatsen d v s att det råder brist på vatten inkl dricksvattentillgångar på Gotland, vilket alla gotlänningar och Region Gotland av erfarenhet vet sedan gammalt gäller återigen enligt SGU:s officiella rapporter att Gotland är en region med vattenbrist. SGU bekräftar därmed, även om detta inte redovisas i SGU:s granskning 2014, att tidigare redovisade uppgifter om vattensituationen på Gotland varit vilseledande och felaktiga. SGU bekräftar därmed också att Föreningens och Gotlands Regions/ Kommuns påtalade brister vad gäller hydrologiska undersökningar och resultat är riktiga. Statskontoret konstaterar att Det saknas exempelvis möjligheter att värdera SGU:s prestationer inom den stora och viktiga geologiska informationsförsörjningen. Det går varken att bedöma produktivitet eller kvalitet och inte heller att utläsa totala kostnader. Framför allt går det inte att bedöma om SGU:s informationsinsamling verkligen styrs mot det som är samhällets viktigaste behov. Att bevara och skydda Natura 2000-område är ett statligt samhälleligt mål som varje myndighet har lagstadgad skyldighet ge företräde enligt EU-rätten. Biotoper och arter i Natura 2000 Regeringens uppdrag. Regeringen har i januari 2014 gett Länsstyrelsen i uppdrag att senast den 27 mars 2015 komplettera Natura 2000 med nya områden för att eliminera brister som framgår av EU-kommissionens utvärderingar samt andra nationellt identifierade brister, så att Sverige tillsammans med övriga EU-länder kan uppfylla villkoren i Natura Område som definitionsmässigt bäst fyller kraven att ingå i Natura 2000 får, som EU redan fastslagit, inte uteslutas enbart av skälet att markägaren inte tillstyrkt anmälan såsom gäller i det här aktuella fallet, när bevarandetillståndet inte är gynnsamt i regionen. Här kan särskilt nämnas livsmiljöer som karsthällmark (8240) och alvarmark (6280) samt taiga (9010). Enligt Art- och habitatdirektivet och Sveriges åtaganden genom EU-inträdet 1995 får förekomstarean av karsthällmark i Sverige inte minska i Boreal region. Föreningen har 30 oktober 2014 föreslagit, det handlar om europeiskt unika områden, som nästan enbart finns på Gotland i Boreal region, att nätverket Natura 2000 kompletteras med mark- och vattenområde som ingår i bland annat SMA Minerals och Nordkalks planerade täktområde, dels för att eliminera identifierade brister och skapa gynnsam bevarandestatus, dels för att bilda ett samlat mark- och vattenområdet som föreskrivs i Natura 2000 : Den föreslagna nationalparken Bästeträsk innehåller världsunika naturtyper, som domineras av prioriterade naturtyper i Natura 2000 och innehåller en rad särskilt förtecknade arter och

4 4 (8) miljöer i såväl EU:s Fågeldirektiv som Art- och habitatdirektiv. Här finns också arter vars livsmiljö är skyddade enligt Artikel 12 i Art- och habitatdirektivet. Få områden i Sverige innehåller en sådan mängd rödlistade växt- och djurarter som den planerade nationalparken. Kunskapen har fördjupats under det senaste decenniets olika undersökningar av områdets naturvärden. Området mellan och kring de befintliga Natura 2000-områdena Bräntings haid, Bästeträsk och Gildarshagen med Bluttmo fyller definitionsmässigt också kraven för att ingå i Natura Att luckor uppstod tidigare är resultatet av att markägare motsatte sig förslagen. Luckorna bör elimineras genom att knyta samman de olika områdena i ett sammanhängande Natura 2000-område omfattande nationalparken Bästeträsk. Rödlistade arter (förutom fåglar) på Gotland (data från ArtDatabanken) Antal arter per kvadratkilometer

5 5 (8) Fastigheten Bunge Ducker 1:64 ingår i ett område med världsunika naturkvaliteter av betydelse för både land- och vattenvegetation i Bästeträskområdet, som Föreningen redovisat i skrivelsen den 21 november Nordkalk anser att samma naturvärden finns över hela Gotland, vilket är direkt felaktigt. Förekomst och koncentration av hotade och sällsynta arter i sina livsmiljöer är på Gotland och i området kring Bunge Ducker - i motsats till vad Nordkalk uppger - nationellt och internationellt unika. Bilden ovan visar dels förekomsten av rödlistade arter på Gotland (utom fåglar), framtagen av ArtDatabanken, dels att Nordkalks uppfattning i sammanhanget är felaktig. Det är faktabaserade värdegrunder som resulterat i förslaget att bilda nationalparken Bästeträsk. Särskilt värdefulla naturtyper som karsthällmark, alvar med mera förekommer i området där täktverksamhet planeras men saknas i omgivande Natura 2000-områden. Karstmarkens betydelse för vattentransport och Natura 2000 har inte klarlagts genom någon undersökning. Karsthällmarker och sprickor som går på djupet i berggrunden i och kring täktområdet samlar vatten, som genom tryck och håligheter rinner till lägre liggande nivåer. Även små, varaktiga läckage under lång tid resulterar erfarenhetsmässigt i förflyttningar av stora mängder vatten. Karstmark kan aldrig återbildas utan förstörs för all framtid om markområdet bryts sönder. De hydrologiska förhållandena i området är av särskilt intresse för prövningen i detta mål. Hydrologin får varken kort- eller långsiktigt förändras så att kvantitet, vattenkvaliteten, livsmiljöer (biotoper) och skyddade arter skadas. Även på lång sikt ska de hydrologiska förhållandena upprätthållas och förbli intakta, vilket är av central betydelse för att avgöra ansökan och villkorsreglering. Föreningen anser att de båda intressena är oförenliga och inte kan tillgodoses samtidigt. Domarna 2009 och 2012 har inte bedömt risken för att skada Natura 2000-området Gildarshagen med Bluttmo källkärr. Nordkalk bekräftade inledningsvis i detta mål att det finns ett hydrologiskt samband mellan fastigheten Bunge Ducker 1:64 och Natura 2000-området öster om länsvägen. Nordkalk vill inte längre medge detta faktum men, även om Nordkalk nu förnekar sambandet, råder fortfarande samma hydrogeologiska förhållanden som tidigare (jfr även bilaga 1). Den sprickiga kalkberggrunden, som är geologiskt väldokumenterad och inte kan ifrågasättas, skapar hydrologiska förbindelser över stora områden, som Föreningen påtalat. Föreningen erinrar om att kilometerlånga transporter av grundvatten i det nu aktuella området är kända och dokumenterade genom undersökningar Gotlands kommun genomförde Så snart provpumpningarna startade skedde en momentan avtömning av vattennivåerna för flera boende i Bunge socken. Pumpningen fick därför lov att avslutas trots att SGU bland annat bedömt att Ingen negativ påverkan på källmyren Bluttmo skulle ske, vilket alltså visade sig felaktigt. Vattenflödet i Hultungsån öster om länsväg 148, där Natura 2000-området Bluttmo utgör källflöde, sjönk dramatiskt vid samma tillfälle, vilket framgår av skrivelsen till Miljödomstolen i februari 2007 med anledning av Nordkalks ansökan. Nordkalk har i ansökningshandling redovisat att omgivande mark- och vattenområden skulle skadas, om seriösa grundvattenundersökningar genom långvarig pumpning genomfördes och drog slutsatsen att en sådan ansökan med åtföljande skador på Natura 2000-områden var tillståndspliktig och inte skulle beviljas tillstånd av myndigheterna. Någon sådan ansökan har Nordkalk inte lämnat och därför saknas uppgifter i Nordkalks ansökan om hur omfattande skadeverkningarna skulle bli. Nordkalk lämnade sin täktansökan om kalkbrott Resultaten av vattenrörelser i kalkområdet, som framkommit i Gotlands kommuns undersökningar, äger generell giltighet och har fullt vetenskapligt stöd i hydrogeologiska naturvetenskapliga fakta samt av Sveriges nationellt och internationellt sakkunniga inom hydrologi och geologi (bilaga 1) som uttalat sig i detta mål. Att vatten dessutom rinner från högre mot lägre nivåer är ostridigt. Natura 2000-området med Bluttmo källkärr är ett vetenskapligt levande dokument som bekräftar förekomsten av ett flöde av kalkhaltigt vatten med utfällningar i kalkkärret. Allt annat är vetenskapligt orealistiskt. Dessa vetenskapligt klarlagda hydrologiska förhållanden har varken domstolen eller Nordkalk beaktat, inte heller redovisat som underlag för domstolens prövning. Att Natura 2000-område skadas irreversibelt av planerat kalkbrott är oacceptabelt, otillåtet och vetenskapligt ofrånkomligt.

6 6 (8) Mark- och miljödomstolens beslut den 2 juni 2014 kommenteras vad gäller brister i hydrogeologiska bedömningar i bifogat Öppet brev från fyra sakkunniga professorer (Bilaga 1). Mark- och miljödomstolen har i den överklagade domen 2014 inte beaktat de hydrologiska förhållandena och deras betydelse för att behålla en oförändrad miljö utan skadeverkningar. Detta förbiseende kan inte heller bero på att Miljööverdomstolen ansågs ha avgjort tillåtligheten 2009, då domstolen ger uttryck för en förhoppning, som inte fyller lagstiftningens och Högsta domstolen krav. Inte heller Mark- och miljööverdomstolens dom 2012 behandlar hydrologin som lagen föreskriver. Dessa domar upphävde Mark- och miljödomstolens dom 2008 resp 2012 som avslog ansökan. Högsta Domstolen upphävde 2013 domar och fastslog att Nordkalks ansökan ska prövas enligt gällande lag med beaktande av EU-domstolens prejudicerande domar. EUrätten gäller. Mark- och miljödomstolen har 2014 inte prövat ansökan i enlighet med vad Högsta domstolen föreskrev i beslutet den 18 juni 2013, vilket Nordkalk nu felaktigt vill göra gällande. Mark- och miljödomstolen har i domen 2014 utgått från en felaktig bild av områdets hydrologiska förhållanden, som har ursprung i SGU:s ovan påtalade felaktiga påståenden som även Nordkalk åberopar och som varit utgångspunkt för 2009 års dom. Domstolen har 2014 blundat för och bortsett från vetenskapligt kända och hydrologiskt dokumenterade fakta. Prövningen av hydrologin är felaktig. Nordkalk har inte redovisat tillförlitliga hydrologiska fakta. Hydrologiska undersökningar har inte genomförts, som bolaget uppger, på grund av risken att förorsaka skador på omgivningarna, bland annat Natura 2000-områden. Domen 2014 strider mot Högsta domstolens vägledande beslut 2013, EU-rätten och kravet på vetenskapligt grundade fakta. Nordkalk hävdar felaktigt och mot bättre vetande att domen skulle vara riktig. Nordkalk och SMA Mineral ansöker om tillstånd att bryta kalk i samma avrinningsområde. Någon redovisning av hur stora vattenmängder som totalt undanhålls avrinningsområdet och de tre närmast berörda Natura 2000-områdena, Bräntings haid, Bästeträsk och Gildarshagen med Bluttmo källkärr, har inte redovisats i något av dessa båda ärenden. Konsekvenser och skadeeffekter av vattenavledningen måste bedömas samlat för att uppfylla de villkor som Högsta domstolen beslutat den 18 juni 2013 och som framgår av EU-domstolen domar och beslut. Detta har inte skett. Mark- och miljödomstolen har med utgångspunkt från Nordkalks ansökningshandlingar inte kunnat förvissa sig om att täktverksamhet kan bedrivas utan att skada Natura 2000-område, vilket framgår av domen : Om den vattenverksamhet som avses med tillståndet medför skador som mark- och miljödomstolen inte förutsett.. Nordkalk klargjorde vid ansökningstillfället att skador på omgivande mark- och vattenområde, d v s Natura 2000-område, synes oundvikliga (Nordkalks ansökan , bilaga 11, sid 14; se även Föreningens skrivelse den , särskilt sid 9, punkt 5). Nordkalk visar i miljökonsekvensbeskrivningen (aktbilaga 20), att Natura 2000-område till följd av förändringar i vattensystemet och vattennivåer, riskerar skada prioriterade biotoper och arter. Nordkalk har inte visat hur omgivningens kvadratkilometerstora område dräneras och hur de tre intilliggande Natura 2000-områden riskerar skadas till följd av ett 25 meter djupt, 2-3 kilometer långt och 170 hektar stort kalkbrott i vattengenomsläpplig kalkberggrund. Nordkalk uppger som nämnts ovan att seriösa långtidspumpningar inte har genomförts för att kartlägga nätverket av hydrologiska system, eftersom detta skulle skada omgivande Natura 2000-områden. Mark- och miljödomstolens dom 2014 visar att domstolen inte förstår, att vatten rinner ut ur lutande kalklager även om skyddsområdet utökas 40 meter. Dräneringen är störst i de ytliga, övre vegetationsdominerade skikten med sprickig kalk, där träd och annan växtlighet är rotad, oberoende om det handlar om taiga-skogar, karsthällmarker, fuktängar eller kalkkärr. Slutresultatet med risk för skador på biotoper och arter kvarstår oförändrat och kan endast med säkerhet elimineras genom att området bevaras intakt. Högsta domstolens beslut har inte fått juridiskt genomslag i domen 2014.

7 7 (8) Det är ställt utom allt rimligt tvivel, och det är således med vetenskaplig säkerhet inte möjligt att lämna täkttillstånd och att fastställa villkor för att öppna nytt kalkbrott, bedriva täktverksamhet och avleda vatten från området samtidigt som skyddet av intilliggande Natura 2000-områden Bästeträsk, Bräntings haid och Gildarshagen med Bluttmo källkärr långsiktigt ska garanteras. Mark- och miljödomstolen och inte heller Nordkalk har med utgångspunkt från Högsta domstolens vägledande dom den 18 juni 2013 stöd för någon annan bedömning. Skyddet av Natura 2000-områden är oavvisligt. Miljöbalkens lagbestämmelser medger inte att tillstånd lämnas till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64 samtidigt som skyddet av Natura 2000-områden ska säkras långsiktigt. Konsekvenserna av kalkbrottet strider även mot EU:s Vattendirektiv. Felaktigheter i domar grundade på felaktig information om miljöförhållanden av avgörande betydelse för riskbedömningen har inte prövats. Miljökonsekvensbedömningen har felaktigt godkänts. Tillstånd kan inte medges täktverksamhet skadar naturområdet Föreningen bedömer mot bakgrund av de redovisade riskerna för skada i naturområdet att det är klarlagt att tillstånd till täktverksamheten inte kan medges med stöd av 7 kap 28 a miljöbalken. 4 kap 1 och 8 miljöbalken förbjuder också täktverksamhet, när tillstånd enligt 7 kap 28 a miljöbalken inte föreligger. Platsen för ansökan om täkt uppfyller inte lokaliseringskraven i miljöbalken. I avvägningen mellan områdets två oförenliga riksintressen ska riksintresset för naturvård ges företräde, eftersom det långsiktigt bäst främjar samhällets hushållning med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt (3 kap 10 miljöbalken). Allmänna samhällsintressen ska prioriteras framför enskilda, privata intressen som Nordkalks enligt gällande lagstiftning. Om Mark- och miljööverdomstolen trots risk för skada överväger lämna tillstånd, ska domstolen inhämta Regeringen synpunkter enligt 7 kap 29 miljöbalken, innan ärendet avgörs. Regeringen ska i sin tur inhämta synpunkter från EU-kommissionen. Föreningen vill avslutningsvis åberopa Miljööverdomstolens dom i mål M , där domstolen med hänvisning till Waddenzee-principerna fastställde att osäkerhet i utredningarna angående hur ett område kommer att påverkas inte får gå ut över de skyddade objekten. I domen, som är ett tydligt utslag av försiktighetsprincipen, klargjorde Miljööverdomstolen att bristen på kunskap ska inte gå ut över naturmiljön, utan bör drabba den störande verksamheten. Detta bör även gälla i detta mål, ansökan ska avslås, eftersom tillstånd inte kan medges. Avrinningsområdet till Bästeträsk skyddas sedan den 27 april 1973 genom ett indispensabelt beslut enligt 8 miljöskyddslagen i syfte att behålla vattnets kvantitet och kvalitet oförändrat och att långsiktigt bevara ett synnerligen värdefullt vatten och dess omgivande vattenberoende biotoper och arter. Beslutet gäller oförändrat fortfarande och har förstärkts genom Vattendirektivet. Det är fysiskt inte möjligt att både skydda Natura 2000-områdena och bedriva täktverksamhet. Dess inverkan är rent för stor och skyddsåtgärder kan inte ändra på det förhållandet Göran Mattiasson, Föreningens vice ordförande, är kontaktperson i detta ärende.

8 8 (8) Med vänlig hälsning, Stefan Grundström Ordförande Svenska Botaniska Föreningen Bilaga 1. Öppet brev från fyra sakkunniga professorer