DOM Stockholm

Transkript

1 1 SVEA HOVRÄTT Miljööverdomstolen Rotel 1312 DOM Stockholm Mål nr M ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Nacka tingsrätts, miljödomstolen, dom i mål nr, se bilaga A KLAGANDE OCH MOTPART Nordkalk AB, , Storugns, Lärbro Ombud: Advokaten Mikael Lundholm, Fröberg & Lundholm Advokatbyrå AB, Strandvägen 7 B, Stockholm KLAGANDE OCH MOTPARTER 1. Gotlands kommun, Visby Ombud: Advokaten Mårten Bengtsson, Box , Stockholm 2. Ivar Magnusson, Strandvägen 24, Fårösund Ombud: Advokaten Staffan Michelson, Box 7305, Stockholm 3. Anna Engströms dödsbo, Bunge 100, Bunn, Fårösund 4. Kally Mårtensson, Ekuddsvägen 2, Nacka 5. Bertil Ström, Bunge Hägur 127, Fårösund Ombud för 3-5: Advokaten Johan Öberg, Box 7701, Stockholm MOTPARTER (till Nordkalk) 1. Länsstyrelsen i Gotlands län, Visborgsallén 4, VISBY 2. Naturvårdsverket, Stockholm 3. Håkan Linder, Bunge Annex, Fårösund Ombud: Olov Söderdahl, Fleringe Nors 160, Lärbro 4. Leif Gustafsson och Maj Gustafsson, Löre 731, Glanshammar Ombud: Advokaten Viveca Dahlin, Box 5209, Stockholm 5. Maria Karlsson, Rute Bräntings 985, Lärbro 6. Bräntings gård AB, Lärbro 7. Sigrid Nordström, c/o Gert Ove Johansson, Fårö Holmudden, Fårö 8. Anders Falkgren och Eva Falkgren, Fleringe Skymnings 405, Lärbro 9. Hans Bothorp och Charlotta Bothorp, Nybrogatan 10, Härnösand Ombud: Prof. em. Staffan Westerlund, Stora Åmyra, Björklinge Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2290 Birger Jarls Torg måndag fredag Stockholm E-post: svea.hovratt@dom.se 09:00-15:00

2 2 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen SAKEN Ansökan om tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64, Gotlands kommun, samt därtill hörande följdverksamhet MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Tillåtlighet Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom i tillståndsfrågorna och förklarar att det är tillåtligt att, i enlighet med vad Nordkalk AB angett i ansökningshandlingarna och i målet angett och åtagit sig, - inom markerade områden på fastigheten Bunge Ducker 1:64 i Gotlands kommun bedriva täktverksamhet samt övriga arbetsmoment som behövs för att bedriva täktverksamheten, - bortleda inläckande grundvatten ur kalkbrottet samt infiltration av vatten i syfte att öka grundvattenmängden och att utföra erforderliga anläggningar för detta samt att anlägga uppsamlingsdiken och avskärande diken, - anlägga och driva den rulltransportör med serviceväg (transportbandet) som avses användas för transport av kalksten från täkten till bolagets verk och hamnanläggning i Storugns samt föreskriver att miljödomstolen ska meddela tillstånd till den ansökta verksamheten och föreskriva nödvändiga villkor och bestämmelser i övrigt för denna. Rättegångskostnader vid miljödomstolen 1. Miljööverdomstolen fastställer miljödomstolens dom såvitt avser ersättning för rättegångskostnader till Gotlands kommun (punkt 1). 2. Miljööverdomstolen upphäver miljödomstolens dom i punkterna 2 7 och förpliktar Nordkalk AB att betala ersättning för rättegångskostnader endast till a. Håkan Linder med kr, varav kr avser ombudsarvode, och b. Kally Mårtensson med kr, varav kr avser ombudsarvode. På beloppen under punkterna a och b utgår ränta enligt 6 räntelagen från den 19 december 2008 tills betalning sker. Rättegångskostnader i Miljööverdomstolen 1. Nordkalk AB ska betala rättegångskostnaderna i Miljööverdomstolen till a. Gotlands kommun med kr, varav kr avser ombudsarvode b. Håkan Linder med kr, allt för ombudsarvode och c. Kally Mårtensson med kr, varav kr avser ombudsarvode. På beloppen under punkterna a c utgår ränta utgå enligt 6 räntelagen från denna dag tills betalning sker. 2. Övriga yrkanden om ersättning för rättegångskostnader avslås.

3 3 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Nordkalk AB (nedan Nordkalk) har yrkat att Miljööverdomstolen ska meddela bolaget tillstånd till sökt verksamhet i enlighet med framställda yrkanden vid miljödomstolen eller i andra hand att Miljööverdomstolen efter tillåtlighetsprövningen ska återförvisa målet till miljödomstolen för fastställande av villkor. Nordkalk har vidare yrkat att Miljööverdomstolen ska avslå framförda yrkanden om ersättning för rättegångskostnader vid miljödomstolen avseende Sigrid Nordström, Håkan Linder, Leif och Maj Gustafsson, Anna Engströms dödsbo, Bertil Ström, Ivar Magnusson, Maria Karlsson och Bräntings Gård AB eller i vart fall nedsätta ersättningen till de belopp som bolaget vitsordat som skäliga i och för sig. Nordkalk har slutligen yrkat att Miljööverdomstolen ska nedsätta ersättning för rättegångskostnader till Gotlands kommun och Kally Mårtensson till vid miljödomstolen vitsordat belopp. Gotlands kommun, Ivar Magnusson, Kally Mårtensson, Bertil Ström och Anna Engströms dödsbo har yrkat att Miljööverdomstolen fullt ut ska bifalla deras yrkanden vid miljödomstolen om ersättning för rättegångskostnader. Klagande har bestritt motparts yrkanden, Gotlands kommun har dock tillstyrkt Nordkalks yrkanden i huvudsaken. Motparterna har bestritt Nordkalks yrkanden. Gotlands kommun, Ivar Magnusson, Kally Mårtensson, Anna Engströms dödsbo, Bertil Ström, Leif och Maj Gustafsson, Håkan Linder, Maria Karlsson och Bräntings Gård AB har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader i Miljööverdomstolen. UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Tillåtlighet Parterna har i väsentliga delar åberopat samma omständigheter som vid miljödomstolen och i övrigt tillagt och framhållit följande. Nordkalk Val av plats Det saknas rimliga alternativa lokaliseringar. Det finns ingen annan känd fyndighet i Sverige eller Östersjöregionen med den höga kvalitet som kalken i Bunge har. Provbrytningarna har bekräftat detta. Det innebär att kalkstenen som produceras i Bungetäkten har sådana unika egenskaper att Nordkalk kan tillgodose kundernas krav inom stålindustrin. har inte uppmärksammat fyndighetens speciella kvalitet. Fyndigheten är tillräckligt stor för att möjliggöra långsiktiga och stora investeringar. Lokaliseringen har också stora fördelar när det gäller logistik och hamn. Eftersom kalksten utgör ett så kallat jordägarmaterial saknas det möjligheter att mot en markägares vilja erhålla undersökningstillstånd till en viss kalkstensfyndighet. Det innebär en begränsning av vad som kan anses möjligt och rimligt enligt 2 kap. 6 och 7 miljöbalken i fråga om att utreda alternativa kalkstensfyndigheter. Bolaget har efter önskemål från Länsstyrelsen och Naturvårdsverket avstått från projektering på de förvärvade markområdena Hoburgsmyr och Mölnermyr för att i stället avsätta dessa för naturändamål. I samband med dessa diskussioner under år 2001 hänvisade länsstyrel-

4 4 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen sen Nordkalk till Bungeområdet, vilket ledde till att Nordkalk förvärvade mark och undersökte fyndigheten på den nu aktuella platsen. Detta är en omständighet som bör vägas in vid överprövningen av miljödomstolens krav på en annan plats för täktverksamheten. Ett sådant krav innebär i praktiken en nedläggning av verksamheten på Gotland när Klinthagentäkten är utbruten år Kalkprodukter måste sedan transporteras från andra delar av Europa till högre kostnader och högre miljöbelastning. Ändamålet att säkra bolagets råvarubehov med riktigt hög kvalitet kan inte tillgodoses med mindre intrång och olägenhet på annan plats. Täktens påverkan på naturmiljön och omgivningen kan med de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som föreslås inte anses innebära en olägenhet av väsentlig betydelse enligt 2 kap. 9 miljöbalken. Skulle Miljööverdomstolen trots allt finna att så är fallet bör Miljööverdomstolen bl.a. med hänsyn till sysselsättningspolitiska och andra allmänna intressen hänskjuta frågan enligt 23 kap. 7 och 21 kap. 7 miljöbalken till regeringen för prövning av verksamhetens tillåtlighet. Riksintressen Avgörande för miljödomstolens bedömning att riksintresset för naturvård vinner företräde har varit att naturmiljön inte kan ersättas på annan plats medan kalk, trots fördelarna med Bungetäkten, kan utvinnas på såväl andra platser på Gotland som på fastlandet eller utomlands. Nordkalk ifrågasätter riktigheten i påståendet att naturmiljön inom själva täktområdet är särskilt unikt i förhållande till områdets omgivningar och till Gotland i stort. Nordkalk har inte heller uppfattat Naturvårdsverket så att täktområdets naturvärden är unika i sig utan att bevarandevärdet ligger i att naturmiljön inom Naturvårdsverkets hela riksintresseområde ska lämnas helt orört. Bungefyndigheten måste som riksintresse för mineralförsörjningen anses som betydligt mer unik och minst lika bunden till platsen som naturmiljön på själva täktområdet. I förhållande till det hektar stora riksintresset för naturvården utgör täktområdet endast ett par procent. Kalksten kan inte brytas utan att naturmiljön inom området tas i anspråk. Den relevanta frågan för prövningen är därför om naturvårdsintresset inom riksintresseområdet Bästeträsk med omgivningar i stort kan anses tillräckligt väl tillgodosett samtidigt som Bungetäkten, som riksintresse för landets mineralförsörjning, tas i anspråk. Området förlorar inte sitt värde som riksintresse för naturmiljön på grund av Bungetäkten. Frågan gäller således inte om en långvarigt god hushållning i detta fall innebär naturvård eller kalkstensindustri. Miljöbalkens målsättning med en hållbar utveckling förutsätter att hänsyn inte endast tas till ekologiska aspekter utan att även sociala och samhällsekonomiska intressen värnas liksom att den materiella välfärden även för kommande generationer säkerställs. Det måste därför vara lagstiftarens målsättning att förutsättningarna för samexistens mellan olika angelägna men motstående intressen alltid ska eftersträvas. Det bör beaktas att den artrikedom som finns på täktfastigheten finns också i täktens omgivningar och på andra platser med motsvarande naturmiljö på Gotland. Eftersom stora områden runt täkten är formellt skyddade som naturreservat och Natura områden bör livsbetingelserna för djur- och växtlighet i dessa områden vara mycket goda. När det gäller gaffelfibblan har Nordkalk, utöver stöd till forskning, åtagit sig att flytta bestånd samt driva upp nya plantor t.ex. i tidigare kalkbrott.

5 5 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen Natura 2000 Naturvårdsverkets synsätt att varje påverkan på ett Natura 2000-område är otillåten även om den är helt liten, stämmer inte med den rättspraxis som har utvecklats. Enligt praxis är det endast befarade skador på de särskilt utpekade livsmiljöerna och arterna som omfattas av reglerna. Det är vidare skyddade arter och livsmiljöer i sin helhet som inte får skadas eller störas. Hela områdets gynnsamma bevarandestatus är således utgångspunkt för vad som är en tillåten påverkan. Det är den bedömda kvarstående påverkan efter vidtagande av skydds- och kontrollåtgärder som ska bedömas. Någon osäkerhet kring kunskapsläget finns inte. Genom de omfattande utredningar och undersökningar som har redovisats finns t.ex. stor kunskap om hur stor områdets specifika avrinning är, hur den varierar över året, hur vattenbalansen för Ojnaremyr och Tvärlingsmyr ser ut liksom hur vattenkemin varierar i rum och tid. Tvärlingsmyrs avrinningsområde har övervakats i fråga om vattenkvalitet och vattenstånd. Det finns också stor kunskap om hur vattnet avrinner vid olika tider på året, i vilka delar avrinningen sker via vattendrag, som översilning av täta ytor respektive genom marklagret. Det finns en mycket noggrann bestämning av var gränsen mellan inströmningsområde och utströmningsområde löper. Sprickkarteringen överensstämmer med förekomsten av våtmarker och det finns en klar bild av vilka våtmarker som är strikt nederbördsberoende och vilka som är delvis grundvattenförsörjda och hur stort detta grundvatteninflöde är för Ojnaremyr. Särskilda kontrollprogram har utarbetats och det bör noteras att floran och faunan i området torde vara tålig för tillfälliga variationer av de hydrologiska förhållandena, vilka Nordkalk åtagit sig att upprätthålla i nödvändig utsträckning. Det är oklart om miljödomstolens uttalanden och bedömningar beror på att domstolen satt nivån för tillåten påverkan alldeles för lågt eller om de hydrologiska utredningarna, tekniska skyddsåtgärderna och kontrollåtgärderna som har föreslagits har underkänts. Vattenverksamhet gör en felaktig bedömning av Bungetäktens påverkan på omgivningen sett från hydrologisk synvinkel. Domstolen har även felbedömt och underskattat behovet och nyttan av Bungetäkten. Vattenverksamheten är en nödvändig förutsättning för att kunna bryta Bungetäkten. Nyttan med vattenverksamheten är därför lika stor som nyttan av Bungetäkten sett från enskild och allmän synpunkt. De ekonomiska värden som Nordkalk frånhänds om Bungetäkten inte tillåts är oerhörda. Verksamheten på Gotland måste avvecklas. Det innebär arbetslöshet och därmed sociala och samhälleliga konsekvenser, såsom uteblivna skatteintäkter och problem för underleverantörer och serviceorganisationer. Bästeträsk ligger på ett avstånd av 1,8 km från täkten och Bungetäktens del av tillrinningen till Bästeträsk uppgår endast till ca 12 %, dvs. om inga åtgärder vidtas för att upprätthålla vattenbalansen. Vid fullt utbruten täkt beräknas i medeltal över året ca 30 liter vatten per sekund behöva bortledas från täkten. I syfte att upprätthålla vattenförhållandena i både yt- och grundvatten har förslaget till villkor 16 getts följande lydelse: 16. Vatten som pumpas ut från brottet till angränsande marker inom Bästeträsks avrinningsområde, får i kvalitetshänseende inte på något påtagligt sätt avvika från referensprov av yt- och grundvatten tagna i närheten av täkten. Vid avvikelser tas beslut om lämplig hantering av vattnet i samråd med tillsynsmyndigheten, t.ex. att behandla vatt-

6 6 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen net på plats, pumpa bort det via ett förberett slangsystem, eller till tankbil för vidare transport. Utpumpat vatten infiltreras i täktens omgivningar bl.a. i syfte att upprätthålla vattenbalansen och motverka eventuell grundvattenpåverkan. De hydrologiska utredningarna bygger på flera år av undersökningar av de hydrologiska förhållandena och påverkan på omgivningarna. Undersökningarna har involverat ett stort antal personer inom olika ämnesområden. Slutsatserna bygger således på detaljkunskaper om området. Tekniska åtgärder kommer att vidtas för att länshålla täkten och upprätthålla vattenbalansen och vattenkvaliteten för att säkerställa att inga negativa ekologiska konsekvenser uppstår i de omkringliggande Natura 2000-områdena. Dessa åtgärder innefattar bl.a. avskärande diken för att leda ytvatten förbi det framväxande täktområdet samt rening och återföring av länshållningsvatten från täkten via olika reningssteg och infiltrationsmetoder. Dessa tekniker är välbeprövade och okomplicerade. Det finns ingen anledning att i detalj fastställa hur åtgärderna ska utföras redan idag. Detta skulle kunna låsa utförandet så att ett optimalt slutresultat motverkas. Den hydrologiska övervakningen har pågått sedan år 2007 och kommer att fortsätta under anläggnings-, drift- och efterbehandlingsfasen. Vid en noterad risk kan anpassningar och justeringar göras i vad det avser infiltration och förbiledning av ytvatten. Utredningen i målet är fullt tillräcklig och denna tillsammans med föreslagna skyddsåtgärder, försiktighetsmått och kontrollmetodik visar att verksamheten är tillåtlig med avseende på täktens påverkan på omkringliggande våtmarker och på sjön Bästeträsk. Gotlands kommun och hydrologiska expertis har instämt i denna bedömning och tillstyrkt att tillstånd meddelas. SGU, som är den centrala myndigheten med ansvar och kompetens i grundvattenfrågor, har bekräftat kvaliteten och riktigheten i Nordkalks utredningar och slutsatser. Efterbehandling grundar även avslaget på att det föreligger osäkerhet kring täktens påverkan på Bästeträsk efter avslutad brytning för det fall att efterbehandlingsalternativet att vattenfylla den utbrutna täkten blir aktuellt. Täkten tar maximalt endast ca 12 % av Bästeträsks tillrinning under förutsättning att inget vatten återförs eller leds förbi täkten (dvs. om inga kontroll- eller skyddsåtgärder vidtas över huvud taget). Det är inte tekniskt svårare att kontrollera eller bortleda vatten efter brytningstiden än under tiden verksamhet pågår och det bör noteras att det krävs tillstånd innan en anläggning för bortledande av vatten tas ur bruk. Nordkalk har föreslagit att det ställs en säkerhet för efterbehandling på fem miljoner kr innan täkttillståndet tas i anspråk. Därefter byggs säkerheten på med ett belopp som nu höjts till motsvarande 250 kr/1000 ton producerad sten. Eftersom det är förenat med svårigheter att nu ange hur långt tid en uppfyllnad av täkten kommer att ta för det fall att efterbehandlingsalternativet Bungeträsket skulle bli aktuellt är Nordkalk berett att höja säkerheten vid fullt utbrutet brott till omkring 20 milj. kr.

7 7 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen Naturvårdsverket Det är fråga om en verksamhet som kommer att medföra mycket negativa effekter under mycket lång tid i ett område som har mycket höga och unika naturvärden. Att ta detta område i anspråk för utvinning av aktuellt material med de relativt kortsiktiga samhällsekonomiska effekterna är inte förenligt med miljöbalkens krav på långsiktig och god hushållning med mark och vatten. Under sådana förhållanden ska företräde enligt 3 kap. 10 miljöbalken ges till riksintresset för naturvård. Den sökta verksamheten kommer att påtagligt skada de naturvärden som gjort att området pekats ut som riksintresse. Det finns därför grund för att avslå överklagandet enligt 3 kap. 6 miljöbalken. Avseende Natura 2000-prövningen kan konstateras att de luckor i underlaget som påpekades i underinstansen fortfarande kvarstår, dels vad gäller den eventuella kumulativa effekten med anledning av SMA:s sökta utvidgning av täkten i Stucks, dels hur Nordkalk tänkt sig att de föreslagna försiktighetsmåtten ska fungera. Naturvårdsverket har noggrant redogjort för vilka naturtyper som kommer att påverkas och varför den utredning som sökanden presenterat inte på ett trovärdigt sätt kunnat visa att en gynnsam bevarandestatus kommer att kunna bibehållas för naturtyperna. Då Nordkalk inte har kunnat visa att det finns förutsättningar för att meddela tillstånd enligt 7 kap. 28 a miljöbalken finns grund för att avslå överklagandet enligt stoppregeln i 4 kap. 8 miljöbalken. Om Miljööverdomstolen skulle komma fram till att varken stoppregeln i 4 kap. 8 miljöbalken eller skyddsbestämmelsen i 3 kap. 6 miljöbalken enligt ovan skulle utgöra hinder för att meddela tillstånd har domstolen att bedöma hållbarheten i bolagets val av plats för verksamheten i förhållande till lokaliseringsbestämmelsen i 2 kap. 6 miljöbalken. Då bolagets val av plats inte uppfyller lokaliseringskravet finns ytterligare grund för att avslå överklagandet. Behovet på marknaden av kalksten ifrågasätts inte men detta behov kan tillgodoses på annat sätt. Den endemiska arten gaffelfibbla hotas av täkten. Kompensationsåtgärder som erbjudits av bolaget kan förvisso påverka arten positivt i ett kunskapssammanhang. Men då en betydande del av den nuvarande livsmiljön försvinner om täkten bryts kan dessa åtgärder inte läka skadan sett i ett livsbetingelsesammanhang. Länsstyrelsen i Gotlands län Den sökta täkt- och vattenverksamheten kommer sannolikt att skada livsmiljöer i Natura 2000-områden, allvarligt försämra hotade arters livsbetingelser samt riskera att hota Bästeträsks tillrinning och vattenkvalitet och därmed vattenförsörjningen på norra Gotland. Skyddsintressena överväger i detta fall utan tvekan intresset av att utvinna kalkmaterialet med hänsyn till att påverkan från en eventuell täkt skulle bli bestående. Länsstyrelsen ansluter sig till kommunens uppfattning om säkerhetens storlek. Gotlands kommun Kommunen tillstyrker ansökan men motsätter sig yrkandet om verkställighet. Det ifrågasätts om den av Nordkalk erbjudna säkerheten är tillräckligt omfattande. Den nu föreslagna säkerheten uppgår till 20 miljoner kr vid brytningens slut. Som jämförelse kan nämnas att säkerheten för Nordkalks befintliga täkt i Klinthagen uppgår till 16 miljoner kr. Efterbehandlingsåtgärderna i Bungetäkten kan bli väsentligt mer omfattande och komplicerade. Nordkalk har inte närmare redovisat kostnader för olika efterbehandlingsalternativ. Om vattenbalansen ska upprätthållas kan bolaget tvingas att pumpa och infiltrera vatten under de kanske 100 år som det tar att fylla kalkbrottet med

8 8 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen vatten sedan brytningen har avslutats. Miljökonsekvenserna av efterbehandlingen är inte kända. Med hänsyn till osäkerheten kring genomförandet av efterbehandlingsåtgärder bör den erbjudna säkerheten höjas väsentligt. Leif Gustafsson och Maj Gustafsson De känner oro för hur deras fastighet kommer att påverkas. Den samlade påverkan i området är inte bedömd. Prövningen av Nordkalks ansökan borde i enlighet med de krav som finns samordnas med ansökan från Gotlands kommun om vattentäkt i Bästeträsk och SMA:s ansökan om utvidgat täkttillstånd vid Stucks. Villkorsprövningen bör ske i miljödomstolen och bullervärden bör finnas i kontrollprogram. De motsätter sig att verkställighetsförordnande ges. Anders Falkgren och Eva Falkgren De bor ca 2 km från den planerade täkten och är oroliga för vattenförsörjningen till deras djur. De befarar även att de ska bli utsatta för buller från transportbandet och täktverksamheten samt att sprängningarna ska ge sprickbildningar i deras hus. Hans Bothorp och Charlotte Bothorp Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla en helhetsbedömning av samtliga konsekvenser och brister. Flera frågor är obehandlade. Om domstolen är osäker om rättsläget när det gäller skyddet i Natura 2000-områden bör förhandsbesked inhämtas från EGdomstolen. De motsätter sig att verkställighetsförordnande ges. Sakägarfrågan och rättegångskostnader Nordkalk Influensområdets utbredning beräknas till ca 300 meter från täktkanten. Efter minskat brytdjup kan det beräknas till under 200 m. Nordkalk har vidare redovisat var vattendelarna går mellan olika hydrologiska system. Endast en brunn på fastigheten Bunge Ducker 1:39 har identifierats inom influensområdet. Övriga fastigheter inom influensområdet bedöms inte utsättas för sådan risk för skada och olägenhet till följd av vattenverksamheten att ägarna är att betrakta som sakägare. Täktens hydrologiska påverkan på omgivningen har kraftigt överskattats av miljödomstolen. Risken för påverkan på fastigheter på kilometerlånga avstånd måste betraktas endast som teoretisk eller helt obetydlig. Ersättning till andra än Gotlands kommun och Kally Mårtensson ska därför inte utgå. Beloppen bör dock jämkas i enlighet med Nordkalks yrkanden och redovisade inställning i miljödomstolen. Det har framkommit att det, i motsats till vad som angavs vid huvudförhandlingen, inte finns någon brunn på Håkan Linders fastighet Bunge Stucks 1:146 som kan påverkas av vattenverksamheten. Håkan Linder är därför inte sakägare i vattenrättslig mening och ersättning för rättegångskostnader ska inte utgå. Att Nordkalk medgett yrkandet vid miljödomstolen kan inte utgöra ett processuellt hinder mot bifall till bolagets yrkande eftersom medgivandet grundades på den felaktiga uppgiften. Gotlands kommun Vid bedömningen av om rättegångskostnaderna varit skäliga för att tillvarata parternas rätt måste hänsyn tas till att kommunen är politiskt styrd och att beslutsfattandet skiljer sig avsevärt från t.ex. ett bolag. Kommunens ombud har haft fem olika kontaktpersoner hos huvudmannen och varit ansvarig för ett sammanhållet yttrande över ansökan.

9 9 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen Ombudet har haft omfattande kontakter med den sakkunnige Håkan Djurberg och med huvudmannen. Ersättning bör därför utgå med yrkat belopp. Ivar Magnusson Han bedömdes vara sakägare i målet som rörde provtäkterna. Det finns risk för saltinträngning i grundvattnet. jämkade ersättningen för ombudet till ca en tredjedel av det yrkade beloppet. Det har för såväl sakägarombud som för företrädare för allmänna intressen fordrats inträngande granskning och analyser för att göra domstolen uppmärksam på de förhållanden som sammantagna föranlett att verksamheten befunnits otillåtlig. Ett vederhäftigt bemötande av ansökan fordrade därför ett grundligt förarbete och stor kunskap i detaljfrågor vid huvudförhandlingen. Nedlagt arbete med 140 timmar har varit oundgängligen påkallat för att tillvarata huvudmannens intresse att räddas undan den omfattande och mycket störande verksamheten. Kally Mårtensson, Anna Engströms dödsbo och Bertil Ström Ombudet har varit involverat i målet under avsevärt längre tid än merparten av övriga juridiska ombud som anlitats av sakägare i målet. Det stod tidigt klart att det var de hydrologiska konsekvenserna av kalktäkten som var den centrala frågan. Kally Mårtensson anlitade därför professorn Bo Olofsson för att kunna sätta sig in i den hydrologiska komplexiteten. Arbetet har varit av väsentlig betydelse för att kunna ifrågasätta Nordkalks utredningar. Genom att arbetet initierades redan år 2007 saknades anledning för övriga sakägare att sätta sig in i det komplicerade materialet. Kally Mårtensson m.fl. tvingades sedan anlita Magnus Martinsson eftersom det var oklart i vilken utsträckning som sakägare och berörda myndigheter skulle presentera riskerna med täktverksamheten. En part som definieras som sakägare har rätt att åberopa samtliga omständigheter av betydelse i målet som kan tala till sakägarens fördel, alltså även allmänna intressen. Att närmast regelmässigt underkänna sakägares krav på ersättning för kostnader de haft för att ta tillvara sin rätt strider mot den i svensk rätt grundläggande kontradiktoriska principen. Håkan Linder Han har sina djur på bete norr om täkten vid Ojnaremyr. Ca 440 m från täktområdet finns det en källa som förser hans får med vatten. Intill källan finns en källmyr. Hela vattensystemet kommer att påverkas. Influensområdets utbredning skiftar. Genom minskad vattentillgång kommer skogen att försämras. Leif Gustafsson och Maj Gustafsson Det är alltjämt osäkert hur långt influensområdet sträcker sig. Det finns därför en risk, som inte är obetydlig, för att deras fritidsfastighet skadas. Om Miljööverdomstolen gör en annan bedömning än miljödomstolen i frågan om de ska anses var sakägare bör de åtminstone ha rätt till ersättning för sina rättegångskostnader fram till den ändrade bedömningen. Maria Karlsson och Bräntings Gård AB Genom den verksamhet hon bedriver med bl.a. djurhållning och turistverksamhet på sin fastighet är hon sakägare i vattenrättslig mening. Kommunens provborrning visade på ett influensområde om 2 km. Hela Blutmyr, som har vattenföringen mot hennes fastighet, kommer att påverkas.

10 10 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen Sigrid Nordström Hon känner oro för vattentillgången på sin fastighet, där det förekommer djurhållning. YTTRANDEN FRÅN REMISSINSTANSERNA Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) Miljööverdomstolen bör bifalla Nordkalks ansökan om täkttillstånd med därtill hörande följdverksamhet. De utredningar som Nordkalk har utfört avseende de hydrologiska förhållandena och de bedömda konsekvenserna för grundvattnet till följd av den ansökta täktverksamheten är trovärdiga och tillfyllest. Risk för påverkan på hydrologin och grundvattenförhållandena är liten även i ett långsiktigt perspektiv. Fyndigheten är unik och inte omlokaliseringsbar. Utöver Svenska Minerals kalkstensbrott i Stucks finns det inga kända alternativ till kalkstensfyndigheter i Sverige som svarar mot det av SGU utpekade riksintresseområdet på Bunge Ducker 1:64. Närmast liggande fyndigheter med likartad kalkstenstyp finns i södra Polen. Det råder inte någon generell vattenbrist på Gotland. Problemet med den gotländska vattenförsörjningen är av logistisk/teknisk natur. Det är inte sannolikt att det kommer att ske en inträngning av saltvatten i stenbrottet på grund av förekomsten av subhorisontella konduktorer. Svenska Naturskyddsföreningen Området är av synnerligen stor betydelse för naturvården. Det finns andra alternativ för kalkstenbrytning bl.a. i södra Polen. Svenska Botaniska Föreningen Naturen kring Bästeträsk på norra Gotland innehåller kalkhällmarker, alvarområden, kalktallskogar, kalkfuktängar, agkärr och sjöar i ett komplext mosaiklandskap med en unik artrikedom och artsammansättning vars motsvarighet inte finns någon annanstans i Europa eller i andra delar på jordklotet. Området är av riksintresse för naturvård och i Nationalparksplan för Sverige pekas Bästeträsk ut som ett nationalparksområde vars genomförande ska prioriteras under de närmaste fem åren. Området har dokumenterade värden av högsta dignitet för naturvetenskap och naturvård, både i nationellt och internationellt avseende. Om täktverksamheten kommer till stånd går ett av landets mest värdefulla naturområden förlorat och skadas på ett sådant sätt som aldrig kan repareras. Det innebär också att nationalparken Bästeträsk aldrig kan bildas. Natura 2000-områdena, naturreservaten och riksintresseområdet för naturvård kommer att skadas påtagligt. Det finns inte anledning att överlämna frågan om tillåtligheten till Regeringen eftersom ansökan så uppenbart strider mot lokaliseringsprincipen och bestämmelserna om vattenverksamheten. Gotlands Botaniska Förening Det är inte styrkt att områdets nuvarande, komplexa ytvattensystem, med stora variationer såväl mellan olika tidsperioder under året som i större skala mellan olika år kan bevaras oförändrat. Det råder således stor osäkerhet om vilka slutsatser som kan dras om omfattningen av grundvattenpåverkan på grund av brytningen. Föreningen håller för troligt att tillflödet av vatten till Ojnaremyr och Bästeträsk kommer att minska under den tid, som täkten vattenfylls efter avslutad brytning, gissningsvis under år utifrån redovisade modeller. Naturvärdena som idag finns inom det planerade täktområdet kommer att spolieras helt om tillstånd ges.

11 11 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen Fiskeriverket Bortledning av vatten kommer sannolikt inte att påverka ytvattennivån i Bästeträsk. Det är självklart viktigt att kontrollprogrammet noggrant följer förändringar i grundvattennivån och ytvattennivån i Bästeträsk och att en signifikant avvikelse ska leda till avbruten verksamhet. Detta måste regleras i villkor för verksamheten. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Gotlands kommun Den planerade täkten kommer att ligga inom ett vattenskyddsområde. En enig nämnd har därför avstyrkt ansökan. Nya bullerutredningar visar att bullret kan bli högre än vad Nordkalk förutsett. Detta på grund av att Nordkalks bullerutredning inte beaktat att marken, som består av sten och vatten, reflekterar ljud. Riksantikvarieämbetet Riksantikvarieämbetet har hänvisat till sin tidigare bedömning beträffande Ojnarevägen och ansluter sig i övrigt till länsstyrelsens bedömning. Föreningen Bevara Ojnareskogen har, utan att vara sakägare eller remissinstans, framhållit naturvärdena i området. MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL Tillåtlighet Enskilda sakägare har ifrågasatt om miljökonsekvensbeskrivningen uppfyller kraven enligt 6 kap. miljöbalken och även ansett att förhandsbesked bör inhämtas från EGdomstolen i fråga om omfattningen av skyddet i art- och habitatdirektivet. Det har även framställts krav på en samordnad prövning med Gotlands kommuns ansökan om vattentäkt och SMA:s ansökan om utvidgning av sin verksamhet. Miljööverdomstolen gör i likhet med miljödomstolen bedömningen att miljökonsekvensbeskrivningen kan godkännas. Skäl att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen föreligger inte. Det finns inte förutsättningar för att samordna prövningen med de ansökningar som inte ännu prövats av miljödomstolen. Prövningen i detta fall ska avse de miljömässiga konsekvenser som Nordkalks sökta verksamhet kan ge upphov till. Val av plats De rättsregler som blir tillämpliga i denna del framgår av miljödomstolens dom, dock att de särskilda prövningsreglerna om täkter i 9 kap. 6 a miljöbalken numera har upphävts. I stället för en prövning enligt 9 kap. 6 a ska en allsidig prövning ske främst genom tillämpning av bestämmelserna i 2 och 3 kap. miljöbalken. Platsen för den planerade täktverksamheten ingår i ett område som Naturvårdsverket pekat ut som ett område av riksintresse för naturvården. Täktområdet har samtidigt pekats ut av SGU som av riksintresse avseende ämnen och material för landets materialförsörjning. Utpekandet är inte rättsligt bindande, men Miljööverdomstolen instämmer i miljödomstolens bedömning att båda riksintressena föreligger för täktverksamheten. Miljööverdomstolen instämmer också i miljödomstolens bedömning att en täkt på den aktuella platsen skulle på det sätt som avses i 3 kap. 6 miljöbalken påtagligt skada natur- och kulturmiljön.

12 12 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen När oförenliga riksintressen på detta sätt står mot varandra och verksamheten kan befaras medföra påtaglig skada på riksintresset ska, enligt 3 kap. 10 miljöbalken, företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. En avvägning ska således göras mellan bevarande- och utnyttjandeintressena i ett långsiktigt hushållningsperspektiv. har vid sin prövning funnit att Bungeområdet inte är det enda alternativet för kalkbrytning på Gotland och på andra platser i landet, om än att det då kan röra sig om kalk av annan kvalité. Nordkalk har i Miljööverdomstolen framhållit att någon annan känd plats för brytning av kalk med samma goda kvalitet som i Bunge inte finns i Sverige. Nordkalk har vidare framhållit att prospektering har pågått i ca tio år och att länsstyrelsen, i samband med att bolaget avstod mark för naturreservat år 2001, hänvisat bolaget till Bungeområdet. Bolaget har hävdat att någon realistisk alternativ plats för kalkbrytning således saknas. Om tillstånd inte ges kommer verksamheten på Gotland enligt bolaget att läggas ner och inte ersättas av annan kalkbrytning i Sverige. Nordkalk har vidare hänvisat till de negativa konsekvenser för miljö och ekonomi som skulle uppkomma om industrins behov av kalk skulle tillgodoses från täkter i södra Polen och genom import från södra Europa. En täkt i Bungeområdet skulle enligt bolaget innebära en miljömässigt god logistik genom att transport av kalk inte skulle ske med lastbil utan med båt från Storugns. Vad Nordkalk anfört angående förutsättningarna för att bryta kalk på annan plats och kalkkvalitén i Bungeområdet har bekräftats av SGU, som är central förvaltningsmyndighet för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. Att kalk av den speciella kvalité som finns i området är väsentlig för stålindustrin har vidare bekräftats av dess företrädare, som yttrat sig i målet. Motparterna i målet har inte vederlagt dessa uppgifter. Miljööverdomstolen har därför, till skillnad mot miljödomstolen, som utgångspunkt för prövningen att någon realistisk alternativ plats för brytning av kalk av den kvalité som Nordkalks kunder efterfrågar saknas i närområdet och att ett vägrat tillstånd skulle leda till att råvaruförsörjningen skulle få ske genom import från mer avlägset liggande kalkbrott. Mot detta ska ställas de obestridliga naturvärden som finns i området. Dessa naturvärden är unika enligt Naturvårdsverket och består av omfattande ostörda hällmarks- och våtmarkskomplex med egenartad hydrologi och rik biologisk mångfald. Fåglar som t.ex. nattskärra, ängshök och havsörn finns i området. På själva täktområdet finns ett antal rödlistade arter, bl.a. den skyddsvärda gaffelfibblan. Företrädarna för de allmänna intressena har ansett att områdets värde som riksintresse för naturvård kommer att skadas allvarligt om täktverksamheten tillåts. Frågan är då om intresset av att bevara dessa naturvärden väger över i den bedömning som ska göras enligt 3 kap. 10 miljöbalken.

13 13 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen Skadorna på riksintresset för naturvård och kulturmiljön inskränker sig till själva täkten och närområdena intill samt barriäreffekter. Riksintresseområdet som helhet, mer än ha, kommer inte att skadas. Täktområdet utgör således en relativt begränsad del av det totala området som omfattas av detta riksintresse. Naturmiljön på täktområdet kommer naturligtvis att gå förlorad och kommer inte att kunna återställas i ursprungligt skick efter avslutad brytning. Däremot ger de skyddsåtgärder som bolaget åtagit sig att utföra goda förutsättningar för att närområdena kommer att kunna bibehålla sin karaktär. Miljööverdomstolen bedömer att skyddsåtgärder och försiktighetsmått kommer att kunna begränsa verksamhetens påverkan på yt- och grundvatten så att hänsynsreglerna i miljöbalken iakttas. Genom de åtaganden som Nordkalk gjort i fråga om bl.a. avsättning av ett annat markområde åt naturvården och för bevarandet av gaffelfibblan kommer naturvårdsintressena att i viss utsträckning kompenseras för den förlust av naturvärden som täkten orsakar. Det kommer också att finnas stora arealer kvar där flora och fauna kan leva vidare. Mot detta står att riksintresset för materialutvinning kommer helt att gå förlorat vid ett avslag på ansökan, med de negativa effekter som ovan redovisats. Utvinning kan ske under i vart fall 25 år, vilken tidsperiod enligt Miljööverdomstolens uppfattning är tillräckligt långsiktig. Miljööverdomstolen gör mot denna bakgrund bedömningen att intresset av materialutvinning från hushållningsoch samhällsekonomisk synpunkt väger tyngre än naturvårdsintressena. Miljööverdomstolen instämmer vidare i miljödomstolens bedömning att det förhållandet att Gotland enligt 4 kap. 2 miljöbalken angetts som ett område där intresset av turism och friluftsliv särskilt ska beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av ingrepp i miljön inte utgör något hinder för den planerade täktverksamheten. Vid en samlad bedömning finner Miljööverdomstolen att verksamheten är tillåtlig enligt de allmänna lokaliserings- och hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Natura 2000 Genom regeringens beslut i december 1998 utpekades området norr om fastigheten, Bästeträsk, som ett bevarandeområde. I januari 2001 pekades vidare ett område strax söder om fastigheten, Bräntings haid, på samma sätt ut som bevarandeområde. Täktområdet, som består av fastigheten Bunge Ducker 1:64 och som delvis gränsar till dessa två, omfattas däremot inte av något områdesskydd. Skyddet i ett Natura 2000-område gäller mot störningar av de arter och naturtyper för vilka området har utsetts. Enligt upprättade bevarandeplaner för de aktuella Natura 2000-områdena finns flera prioriterade naturtyper såsom kalkkärr med gotlandsag, nordiskt alvar och västlig taiga inom områdena. Av bevarandeplanerna framgår att framför allt kalkkärr med gotlandsag och rikkärr är känsliga för förändringar i hydrologin. Tillstånd enligt 7 kap. 28 a miljöbalken krävs för verksamhet som på ett betydande sätt kan påverka ett Natura 2000-område, oavsett om verksamheten ska bedrivas inom eller utanför området. Tillstånd får enligt 7 kap. 28 b miljöbalken lämnas endast om verksamheten inte kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i området som avses skyddas och inte heller medför att den art eller de arter som avses skyddas utsätts för störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i området av arten eller

14 14 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen arterna. Enligt 4 kap. 8 miljöbalken får en verksamhet som är tillståndspliktig inte komma till stånd om inte sådant tillstånd lämnats. Vid bedömningen av om en verksamhet är tillståndspliktig enligt 7 kap. 28 a miljöbalken ska prövningen göras med utgångspunkt från dess typiska effekter (jfr MÖD 2003:100 och Darpö, Juridisk Tidskrift , I s. 14). Vid denna prövning bör därför ingen mer detaljerad prövning göras av de försiktighetsmått och skyddsåtgärder som sökanden förklarat sig beredd att vidta i det konkreta fallet. En annan utgångspunkt bör vara att tillståndsplikten ska ges en förhållandevis vid tillämpning. När den planerade täkten bryts ut mot de omgivande Natura 2000-områdena är det enligt Miljööverdomstolens bedömning ofrånkomligt att de på ömse sidor om täkten befintliga våtmarkerna, som är känsliga för förändringar i hydrologin, skulle kunna komma att påverkas på ett betydande sätt. Tillstånd krävs därför enligt 7 kap. 28 a miljöbalken. Vid den därpå följande prövningen enligt 7 kap. 28 b miljöbalken av om tillstånd ska ges ska utgångspunkten vara den faktiskt bedömda påverkan efter det att nödvändiga villkor föreskrivits. För att tillstånd ska kunna lämnas fordras att den sökta verksamheten vid en samlad bedömning, ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter, inte kan skada de livsmiljöer som avses skyddas eller att skyddade arter inte utsätts för störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet av arterna i området. Det innebär att livsmiljöerna ska bibehålla sin funktion och att de skyddade arterna måste ha tillräckliga utbredningsområden för att bli en livskraftig del av livsmiljön. Det är de skyddade naturtyperna i de aktuella Natura 2000-områdena som helhet betraktat som inte får skadas (MÖD 2004:68). De hydrologiska förhållandena i området är av särskilt intresse för prövningen i detta fall. Dessa får inte förändras på ett sådant sätt att de skydda livsmiljöerna skadas. Möjligheterna för Nordkalk att även på lång sikt upprätthålla de hydrologiska förhållandena för att skydda livsmiljön och skyddade arter i Natura 2000 områdena är således av central betydelse för frågan om tillstånd kan lämnas. Det kan samtidigt konstateras att hydrologin i området är svårbedömd. Prövningen bör göras med detta i åtanke. Täktverksamheten kommer att påverka ytvatten- och grundvattenförhållanden för området omkring täkten. Nordkalk har vid sin beräkning av influensområdets utsträckning och genom den erfarenhet som finns från intilliggande kalkbrytningar kommit fram till att influensen är ca 300 m vid ett brytningsdjup om -9 m. Efter nya beräkningar som gjorts för brytningsdjupet +1 m har influensområdet funnits vara ca 200 m, men Nordkalk har dock hållit fast vid antagandet att områdets utsträckning kan bli högst 300 m. De miljöstörningar som kan bli följden av en täktverksamhet utan försiktighetsåtgärder utgörs enligt Nordkalk bl.a. av ändring av yt- och grundvattenströmmar, dränering av kringliggande områden och förändrad hydrokemi och därmed negativ påverkan på flora och fauna. För att motverka sådana störningar föreslås olika skyddsåtgärder i området runt täkten. Skärmdiken anläggs på uppströmssidan av täkten och vattnet leds till ytvattensystemen nedströms täkten. Sildammar anläggs på uppströmssidan mot Bräntings Haid för att skydda våtmarkerna

15 15 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen mot torrläggning. Till täkten inläckande grundvatten samt nettonederbörd renas och pumpas upp och tillförs yt- och grundvattensystemet nedströms täkten. Det finns enligt bolaget få sprickor, vilket gör att kapaciteten för utströmning av grundvatten på tre till fyra meters djup blir låg. Sildammarna avser att efterlikna den naturliga strömningen. För ytvattenrinningen kommer diken runt täktområdet att anläggas allt eftersom det utvidgas och placeras ca m från fastighetsgränsen. Visst tillskott av grundvatten kommer att tas om hand i diken. Nordkalk har hävdat att skyddsåtgärderna medför att den marginella påverkan som kan uppkomma i de skyddade områdena efter vidtagna skyddsåtgärder inte utgör hot mot naturtypernas bevarandestatus utan ligger inom ramen för vad som är godtagbart. Naturvårdsverket har gjort gällande att Bräntings haid och Bästerträsk kommer att åsamkas betydande skador i skyddade livsmiljöer genom förändringar i hydrologin på grund av täktverksamheten. Gynnsam bevarandestatus kommer inte att bibehållas för habitaten rikkärr resp. kalkkärr med gotlandsag. Verket har vidare inställningen att statiska skyddsåtgärder inte kan ur biologisk synpunkt ersätta ett känsligt och naturligt hydrologiskt system med variationer i vattenregim och ytvattenrörelser. Ett återinfiltrerat vatten med förändrade egenskaper riskerar ge biologiska långtidseffekter på habitat och arter. Även ökad dämning och ökad dränering ger enligt Naturvårdsverket olikartade negativa effekter på våtmarkshabitaten och innebär risk för förändrade naturtyper och typisk artsammansättning. Verket har särskilt pekat på att hydrologiska undersökningar i områdena runt täkten inte har utförts och att osäkerheten är betydande i den heterogena hydrauliska miljön i området. Länsstyrelsen har sett som ett genomgående problem med Nordkalks utredningar att huvudsakligen årsmedelvärden för avrinningen anges och med mätningar som gjorts under en förhållandevis kort period. Hur och var återföring av vatten till omgivningen ska ske och om aktuella jord- och bergarters egenskaper gör det möjligt redovisas inte i detalj. Reningsinstallationer måste finnas installerade redan i ett första brytskede och vara dimensionerade för att kunna hantera de variationer i flöden som kan förväntas. Vattenhanteringen kan även leda till ökad avdunstning och därmed minskad tillrinning till Ojnarmyr, Tvärlingsmyr och Bästeträsk. Länsstyrelsen pekar också på osäkerhet i fråga om hydrologin i täktens omgivning samt på risken för minskad tillrinning till Bästeträsk efter brytperiodens slut. Miljööverdomstolen gör i denna del följande bedömning. Regeringen har bestämt att livsmiljöer i områdena Bräntings haid och Bästeträsk ska skyddas men valt att inte skydda den del av Bunge Ducker 1:64 som sannolikt innehåller samma naturtyper som de utpekade Natura 2000-områdena. Det får förutsättas ha skett med synsättet att de ovan berörda intressena skulle kunna vara förenliga med varandra och att materialutvinningen inte skulle omöjliggöras. Detta får bilda utgångspunkten också vid tillståndsprövningen. För att bedöma de hydrologiska förhållandena och den planerade täktens påverkan på omgivande naturområden har Nordkalk använt en modell som ansetts bra av såväl SGU som Naturvårdsverkets sakkunnige. SGU, som har lång erfarenhet av hydrogeologiska frågor på Gotland, har vidare ansett att Nordkalks bild av grundvattenförhål-

16 16 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen landena är korrekt och riktig samt att någon nämnvärd påverkan på omgivning eller brunnar inte kommer att uppstå. Av utredningen i målet framgår att hydrologin i täktområdet och dess omgivning uppvisar stora heterogena förhållanden. Resultatet av beräkningarna innehåller därför osäkerheter. Som miljödomstolen funnit skulle emellertid ytterligare utredning inte ge något klarare besked om vad som kan förväntas i fråga om ändrade vattenströmmar vid full utbrytning av täkten. Det finns skäl att anta att de utpekade våtmarkerna, som delvis ligger inom influensområdet och som är känsliga för förändrad hydrologi i form av både torka, dämning och förändrad vattenkemi, i viss utsträckning kommer att skadas av täktverksamheten. Det är därför nödvändigt att skyddsåtgärder kan utföras och att verkningarna av dessa kan kontrolleras så att det säkerställs att skyddade livsmiljöer inte skadas och att den gynnsamma bevarandestatusen bibehålls. Frågan är då om de av Nordkalk föreslagna skyddsåtgärderna är tillräckliga för att förhindra skador på de skyddade naturtyperna och arternas livsmiljöer i de två Natura 2000-områdena under brytnings- och efterbehandlingstiden. Både Naturvårdsverket och Länsstyrelsen har bedömt att det inte är möjligt att genom artificiella åtgärder upprätthålla den naturliga hydrologin och har hävdat att utredningen inte ger tillräckligt underlag för en sådan bedömning. Miljööverdomstolen kan instämma i Naturvårdsverkets och länsstyrelsens bedömning att det finns en osäkerhet om föreslagna skyddsåtgärder är tillräckliga. Det kan dock konstateras att stora variationer i flöden inte är ovanliga på norra Gotland utan att livsmiljön tar skada. Det finns därför ingenting som talar för att förändringar i flödet, som inte blir bestående, kommer att skada livsmiljön så att dess bevarande inte kan säkerställas. Även om förhållandena inte är helt jämförbara och slutsatserna därför ska dras med försiktighet visar erfarenheter från Klinthagentäkten att grundvattenförhållandena 50 m från täkten är opåverkade trots att inga skyddsåtgärder vidtagits. Även vid Stuckstäkten finns en näraliggande våtmark ca m söder om pallväggen som inte har påverkats negativt av den bedrivna verksamheten. Genom skyddsåtgärder och en noggrann kontroll och övervakning av dessa bedömer Miljööverdomstolen att inte heller omgivningarna vid den planerade täkten riskerar att skadas allvarligt. Täktverksamheten kommer först efter ca tio år att närma sig de känsligaste områdena vid Bräntings haid och mot Tvärlingsmyr. Det ger möjligheter för bolaget att skaffa sig goda kunskaper om de förändringar som sker i områdena runt täkten och utveckla nödvändiga försiktighetsmått. Det ankommer på Nordkalk att fortlöpande göra undersökningar av vattenförhållandena i samråd med tillsynsmyndigheten och vid oväntade händelser vidta åtgärder som säkerställer för de skyddade livsmiljöerna och arterna nödvändiga förhållanden. Det finns inte anledning att betvivla att det finns teknik och kunskap för att uppfylla uppställda villkor som tillgodoser detta. Genom kontrollprogram kommer övervakning och uppföljning att kunna ske av villkor avseende livsbetingelserna för naturtyper och arter i täktens omgivningar. Det är, mot angiven bakgrund, enligt Miljööverdomstolens bedömning uppenbart att täktverksamheten i viss mån kommer att ge upphov till effekter på bevarandeområdena i täktens omedelbara närhet. Domstolen gör samtidigt bedömningen att, trots de osä-

17 17 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen kerheter som föreligger vad avser bedömningen av de hydrologiska förhållandena, de planerade skydds- och kontrollåtgärderna bör leda till att effekterna inte påverkar de skyddade livsmiljöerna i området som helhet eller medför att de skyddade arterna utsätts för en störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet av arterna i området. Vid en samlad bedömning av det som framkommit i målet finner Miljööverdomstolen att tillstånd enligt 7 kap. 28 a miljöbalken kan ges. Vattenverksamheten Vattenverksamheten är som miljödomstolen konstaterat en förutsättning för själva täkten. Kalkbrytningen har för Nordkalk och för Nordkalks kunder ett betydande värde. Samhällsnyttan och råvaruförsörjningen representerar också ett högt värde. Beträffande skador och olägenheter innebär kalkbrytningen självfallet att naturvärdena på täktfastigheten försvinner liksom att vissa olägenheter kommer att uppstå i områdena närmast täkten. Det finns ingen stark oro för att Bästeträsk skulle påverkas under brytningstiden medan farhågor finns för att sjön kan skadas under återfyllnadsperioden. De skyddsåtgärder som utförts under brytningstiden måste naturligtvis fortsätta även under efterbehandlingstiden i syfte bl.a. att inte skada Bästeträsks vattentillgång. SGU har inte bedömt att det finns någon risk för att Bästeträsk skulle hotas som vattentäkt. Miljööverdomstolen finner inte anledning att göra någon annan bedömning. Enligt Nordkalks förslag till villkor 16 krävs att vattnet som förs till omgivningen kontrolleras så att det har tillräcklig god kvalitet. Föroreningsrisken är liten vid kalkbrytning års beslut om förbud mot utsläpp av avloppsvatten utgör därför inget hinder mot tillstånd till vattenverksamheten. Kally Mårtensson och andra fastighetsägare har framför allt hyst oro för att brunnar kommer att påverkas genom saltvatteninträngning. Enligt SGU visar väl dokumenterade hydrogeologiska förhållanden att en negativ påverkan från salt grundvatten inte kommer att uppstå och att inträngning av salt grundvatten inte är trolig. Miljööverdomstolen instämmer i den bedömningen. Miljööverdomstolen finner sammanfattningsvis att vattenverksamhetens fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den. Den ansökta vattenverksamheten är därför tillåtlig. Sammanfattande bedömning Miljööverdomstolen bedömer att det av utredningen i målet får anses framgå att den skada och de olägenheter som verksamheten kommer att orsaka kan, med i huvudsak de villkor för verksamheten som ansökan innehåller, motverkas genom skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått så att endast begränsade skador på natur- och kulturmiljö uppkommer. Verksamheten bedöms inte heller hota bevarandet av någon livsmiljö i Natura 2000-områdena. Miljööverdomstolen anser således att den sökta täktverksamhet på Bunge Ducker 1:64 med angivna skyddsåtgärder kan bedrivas utan oacceptabla störningar för omgivningen. Miljööverdomstolen gör samma bedömning i fråga om transportbandet. När det gäller efterbehandling har det getts alternativ på olika möjliga metoder. Miljööverdomstolen ifrågasätter inte att efterbehandlingen kan ske med någon av metoderna med bibehållna naturvärden i omgivningen. Vilken metod som ska

18 18 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen användas bör kunna bestämmas i ett senare sammanhang. Verksamheten är därmed tillåtlig. Tillstånd till verksamheten kan därför meddelas. Med hänsyn till instansordningen bör det ankomma på miljödomstolen att meddela tillstånd till verksamheten och föreskriva de villkor och bestämmelser i övrigt som ska gälla. Målet ska därför hänvisas till miljödomstolen för fortsatt handläggning i denna del. Yrkandet om verkställighetsförordnande får prövas i samband med målets återupptagande. Rättegångskostnaderna vid miljödomstolen Miljööverdomstolen behandlar först frågan om vem som ska anses som sakägare i frågan om vattenverksamheten. Enligt 25 kap. 2 miljöbalken ska sökanden i ansökningsmål om vattenverksamhet svara för sina egna och motpartens kostnader i miljödomstolen under förutsättning att motparten är att betrakta som sakägare i den del av målet som avser vattenverksamhet. Genom Högsta domstolens avgörande i NJA 2004 s. 590 har slagits fast att sakägare är den, som berörs av en planerad vattenverksamhet på ett sådant sätt att han eller hon kan tillfogas skada eller utsättas för annan olägenhet och att risken inte anses vara enbart teoretisk eller helt obetydlig. Nordkalk har hävdat att ingen annan än Kally Mårtensson är sakägare och att följaktligen endast hon har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader. Som skäl för sin ståndpunkt att övriga fastighetsägare inte är sakägare i vattenrättslig mening har bolaget hänvisat till beräknat influensområde, avståndet mellan täkten och aktuella fastigheter samt att brunnarna är belägna i ett annat hydrologiskt system. Håkan Linders fastighet är den som ligger närmast av dem som Nordkalk inte anser berörs av vattenverksamheten. Fastigheten har inte någon brunn inom influensområdet, vilket enligt Nordkalk uppgavs vid miljödomstolen, men väl en källa belägen ca 440 m ifrån täktfastigheten. Nordkalk medgav vid miljödomstolen att utge ersättning till Håkan Linder på den grunden att han skulle anses som sakägare. Miljööverdomstolen anser inte att omständigheterna är sådana att Nordkalk ska tillåtas att nu återta sitt medgivande. Håkan Linder ska därför anses som sakägare. Anna Engströms dödsbo äger en fastighet som är belägen ca 700 m från täktfastigheten. Sigrid Nordströms, Ivar Magnussons samt Leif och Maj Gustafssons fastigheter ligger ca 1 km ifrån medan Maria Karlssons ligger på det dubbla avståndet. Bertil Ströms fastighet ligger enligt uppgift tre km bort. Risken för att fastigheternas brunnar kommer att skadas på grund av täktverksamheten får anses vara obetydlig mot bakgrund av djupet på täkten, som ligger på nivån +1 m öh, beräknat influensområde och att de är belägna utanför en vattendelare. Även om grundvattendelaren vid ett stort grundvatteninflöde i täkten kan förflytta sig något bedömer Miljööverdomstolen att grundvattentillgången på fastigheterna ändå inte ska påverkas. Någon laglig möjlighet att som miljödomstolen gjort döma ut ersättning till Maria Karlsson och Bräntings gård AB för utredningskostnader i sakägarfrågan finns inte. s dom ska alltså, med bifall till Nordkalks överklagande, ändras i fråga om utdömda ersättningar för rättegångskostnader till Sigrid Nordström, Ivar Magnusson, Bertil Ström, Anna Engströms dödsbo, Leif och Maj Gustafsson, Maria Karlsson och Bräntings gård AB.

19 19 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen När det sedan gäller att pröva vad som skäligen kan anses påkallat för tillvaratagande av parts rätt i frågan om ersättning till Gotlands kommun, Kally Mårtensson och Håkan Linder gör Miljööverdomstolen följande bedömning. Gotlands kommun har som skäl för att full ersättning för kostnader vid miljödomstolen bör dömas ut hänvisat till de särskilda svårigheter som är förenade med att bevaka en kommuns rätt och de speciella omständigheterna som förelegat i detta fall med fem olika kontaktpersoner. Nordkalk har som stöd för att ersättningen ska sänkas till vitsordat belopp bl.a. anfört att en stor del av arbetet avsett annat än det som ersättningsregeln avser. Det kan enligt Miljööverdomstolens mening inte anses skäligt att låta Nordkalk svara för kostnader som uppstått på grund av svårigheter inom kommunen att samordna frågorna som hör till Nordkalks ansökan. Inte heller finns det tillräckliga skäl för att sätta ned den av miljödomstolen bestämda ersättningen. s dom ska därför fastställas i denna del. När det sedan gäller Kally Mårtensson instämmer Miljööverdomstolen i miljödomstolens bedömning att en orimligt stor arbetsinsats lagts ner på frågor som inte direkt berör Kally Mårtenssons rätt och att någon ersättning inte ska utgå till Magnus Martinsson och Jonas Ebbesson. Eftersom någon ersättning för det arbete som belöper på Anna Engström och Bertil Ström inte ska utgå och ombudet Johan Öberg uppgett att 1/6 av nedlagt arbete avser var och en av dem, ska avdrag ske med 1/3. I övrigt instämmer Miljööverdomstolen i miljödomstolens bedömning. Den ersättning som Nordkalk således ska betala i ombudsarvode och för Bo Olofssons biträde uppgår till kr exkl. moms. I miljödomstolen företrädes Håkan Linder och Sigrid Nordström av ett gemensamt ombud och Nordkalk medgav viss ersättning åt Håkan Linder. Av den av miljödomstolen utdömda ersättningen ska jämkning ske med skäligt ansedda 1/6 eftersom Sigrid Nordström inte är att anse som sakägare. Rättegångskostnader i Miljööverdomstolen Enligt 25 kap. 2 andra stycket miljöbalken ska sökanden i ansökningsmål om vattenverksamhet svara för sina egna kostnader i högre rätt och för de kostnader som har uppkommit där för motparterna genom att sökanden har överklagat. Nordkalk ska därför svara för de kostnader som Gotlands kommun, Kally Mårtensson och Håkan Linder har haft i Miljööverdomstolen. Kostnadsyrkandena från Sigrid Nordström, Bertil Ström, Anna Engströms dödsbo, Ivar Magnusson, Leif och Maj Gustafsson, Maria Karlsson samt Bräntings gård AB ska avslås på de skäl som anförts ovan. Gotlands kommun har yrkat ersättning för rättegångskostnader med kr exkl. moms, varav kr avser ombudsarvode. Av dessa utgör kr ersättning för arbete avseende kommunens eget överklagande, vilket belopp Nordkalk bestritt, samt kr avser utlägg för tekniska biträdet Håkan Djurberg, också bestritt. Utlägget till Djurberg har bestritts med hänvisning till att utlåtandet inte åberopats av kommunen. Nordkalk har medgett att betala kr i ombudsarvode under hänvisning till att tidsåtgången till inte obetydlig del beror på den interna politiska beredningsproces-

20 20 SVEA HOVRÄTT DOM M Miljööverdomstolen sen inom kommunen samt till att arbetet till en del avsett miljöfarlig verksamhet. Övriga utlägg har vitsordats. Det arbete som lagts ner motsvarar, med den timkostnadsnorm som angetts vid miljödomstolen, ungefär 68 tim. Mot bakgrund av den tid som huvudförhandlingen tagit och den skriftväxling som skett i Miljööverdomstolen får det kommunen yrkat i ombudsarvode anses skäligt, dock efter avdrag med kr som avser arbetsinsats för kommunens eget överklagande, vilket inte bifallits. Håkan Djurbergs utlåtande, som innehåller en bedömning av SGU:s yttrande i Miljööverdomstolen, får anses ha varit av betydelse för kommunens ställningstaganden i målet varför yrkandet om ersättning för detta också bör bifallas. Kally Mårtensson m.fl. har yrkat ersättning med kr, varav kr (exkl. moms) avser ca 75 timmars arbete för ombudet. Nordkalk har medgett kr för ombudsarvode samt yrkad ersättning för utlägg. Med hänsyn till att yrkandet också innefattar arbete för Anna Engströms dödsbo och Bertil Ström, vilka inte är ersättningsberättigade, och Kally Mårtenssons eget överklagande inte bifallits, bör ersättning till ombudet bestämmas så att den motsvarar 60 timmars arbete eller kr exkl. moms. Håkan Linders yrkande om ersättning för rättegångskostnader har vitsordats som skäliga om han bedöms vara sakägare. Ersättning ska därför utgå med yrkat belopp. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast I avgörandet har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättsrådet Lars Dirke, miljörådet Sven Bengtsson och hovrättsrådet Rose Thorsén, referent. Enhälligt.