2005:101. Citadellet och Gråen. Anna Ligoura. Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne

Transkript

1 2005:101 Citadellet och Gråen 2005 Anna Ligoura Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne

2

3 Rapport 2005:101 Citadellet och Gråen - motivtext för skyddsföreskrifter 2005 Landskrona kommun Skåne län Anna Ligoura

4 Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne Kristianstad Box 134, Stora Torg Kristianstad Tel vx, Fax Lund Box 153, St Larsomr. Byggnad Lund Tel vx, Fax Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne Rapport 2005:101 ISSN Omslagsfoto: Citadellet från sydost. Anna Ligoura. Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr

5 Innehåll Administrativa uppgifter 5 Bakgrund 5 Övergripande beskrivning: Citadellet 7 Övergripande bevarandemotiv: Citadellet 8 Citadellområdet: byggnader inom borggården 9 Huvudbyggnaden och västtornet 9 Sjukhuslängan och nordöstra spärrmuren 15 Kommendantflygeln och sydöstra spärrmuren 17 Norra tornrundeln och nordvästra spärrmuren 20 Fängelsetornet 22 Kokhuset 25 Citadellet: miljön utanför borggården 27 Larmgatorna 27 Citadellet: byggnader utanför borggården 27 Underofficersbostället 28 Materialgårdsbyggnaden 29 Garage 30 Grindvaktsstugan 31 Gula kasernen 32 Officersflygeln 33 Tyghuset 34 Smedjan 36 Kronobageriet 37 Krutlaboratoriet 39 Citadellområdet: anläggningar 42 Övergripande beskrivning 42 Övergripande bevarandemotiv 48 Gråen: kruttorn och anläggningar 48 Övergripande beskrivning 48 Övergripande bevarandemotiv 49 Kruttornet 50

6 Citadellet och ön Gråen. Lantmäteriverket, Gävle. Dnr Citadellet och Gråen ligger i Landskrona kommun.

7 Objekt Kommun Administrativa uppgifter Citadellet och Gråen, L , 1291 Landskrona Bakgrund Inför upprättandet av skyddsföreskrifter för Citadellet och Gråen har Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne fått i uppdrag att utarbeta ett underlag, i form av motivtext för objekten och utpekande av betydelsebärande delar. Arbetet innefattar 17 byggnader och 20 anläggningar inom det aktuella området. Dessa byggnader omfattar den del av citadellområdet som är i statlig ägo samt Gråen, varav 16 byggnader är statliga byggnadsminnen. Åtta av dessa är skyddade interiört, övriga enbart exteriört. Undantagna objekt inom området är Konsthallen, Strandpaviljongen samt kolonibyggnaderna inom citadellet och på Gråen, vilka är kulturhistoriskt värdefulla men saknar försvarshistorisk betydelse. Citadellet och Gråen ingår i riksintresseområdet Landskrona stad. Utgångspunkten för arbetet har varit monumentvårdsplanen för Citadellet och Gråen från 1997, utarbetad av Månsson Dahlbäck Arkitektkontor AB på uppdrag av Statens Fastighetsverk. I vårdplanen har en genomgång av byggnaderna gjorts vad gäller historik, ritningsmaterial, byggmaterial och ombyggnader. I föreliggande arbete görs därför enbart en kortare summering angående dessa fakta. Denna rapport innebär en komplettering av den befintliga vårdplanen, i vissa fall ett förtydligande av objekten samt en kulturhistorisk värdering av de enskilda objekten och miljön som helhet. För vård och underhåll av citadellområdet finns en markvårdsplan framtagen (SFV, 1998). Byggnaderna och anläggningarna som har inventerats i denna rapport följer vårdplanens (1997) objekt inom det statligt avgränsade delen, med tillägg av Krutlaboratoriet. Nedan följer en lista över de aktuella byggnaderna och anläggningarnas byggnadsminnesstatus, deras nummer i vårdplanen samt nummer enligt byggnadsminnesbeslut. Byggnader och anläggningar inom skyddsområdet SBM Interiör (skydd) Nr. i Monumentvårdsplan 1997 Bastion Banér ja Bastion Wrangel ja Bastion Carolus ja Nr i SBMbeslut 5

8 Bastion Landskrona ja Huvudbyggnaden ja ja 5 2 Sjukhuslängan ja ja 6 4 Kommendantflygeln ja ja 7 1 Västtornet ja ja 8 21 Norra tornrundeln ja ja 9 18 Fängelsetornet ja ja Kokhuset ja ja Underofficersbostället ja Materialgårdsbyggnaden ja Garage ja Grindvaktstugan ja Gula Kasernen ja Officersflygeln ja Tyghuset ja Smedjan ja Kronobageriet ja Nordvästra kurtinen ja Norra ravelinen ja Lunett med redutt ja Betäckta vägen ja Glacin ja Fleche ja Contregarde ja Lunett ja Borggraven ja Larmgator ja Huvudgraven ja Ravelingrav ja Contregardegrav ja Lunettgrav ja Avantfosségrav ja Nordkap ja Gråen ja Kruttornet ja ja Krutlaboratoriet ja ja - 23 Antal: 17 byggnader, 20 anläggningar samt Gråen Alla byggnaderna har inventerats exteriört. Vissa interiörer har ej inventerats pga otillgänglighet. Detta gäller tyghuset, smedjan, kronobageriet, gula kasernen, garaget, grindvaktsstugan och kruttornet, samt delar av sjukhuslängan. De interiörer 6

9 som inte har inventerats tidigare eller i föreliggande arbete bör dokumenteras, för att se vilka delar som finns bevarade och kunna ta ställning till eventuellt skydd. Litteratur: - Jönsson, Åke. Historien om ett slott. Landskrona citadell under fem sekler, Höganäs Kulturvärden, 1998:3, Statens Fastighetsverk. Teckenförklaring På ritningar för varje objekt har en färgmarkering i grönt gjorts över de delar som är kulturhistoriskt värdefulla. - Helt grönmarkerad byggnad: Interiör och exteriör är bevarandevärda. - Linjemarkering utanför fasaden: Fasaden är bevarandevärd. - Enbart grön markering i ytterväggarna: Byggnaden har främst ett miljöskapande värde, genom sin form och placering. - Grön pil: Detalj i interiör eller exteriör av särskilt värde. Övergripande beskrivning: Citadellet Citadellet som försvarsanläggning Citadellets äldsta historia är som dansk försvarsanläggning, då fästningen uppfördes på 1550-talet. Huvudsyftet med anläggandet av borgen var försvarsfunktionen. Anläggningen bestod då, liksom idag, av en magasinsbyggnad med försvarsfunktion, samt fyra tornrundlar med mellanliggande spärrmurar. Infarten till borgen skedde via en bro med vindbrygga från sjösidan och genom portgången i magasinsbyggnaden. Efter uppförandet skedde viss modernisering av t. ex. tornrundlarna, men i övrigt tillkom de nya försvarsanläggningarna utanför själva borgen, under och 1700-talen. Årsringar från de olika anläggningstiderna är avläsbara inom citadellet. Citadellet som fängelse Anläggningen har en lång historia av fängelseverksamhet. Redan i den ursprungliga borgen fanns en fängelsehåla i västtornet. Periodvis satt fångar i stockhus på borggården och vid senare delen av 1800-talet uppfördes en nattcellsbyggnad mot nordvästra spärrmuren. I slutet av 1600-talet utnyttjades anläggningen som fästningsfängelse. På 1700-talet satt t.ex. ryska och polska fångar här blev citadellet fängelse för livstidsfångar. Kring 1800-talets mitt anpassades de flesta byggnaderna inom citadellet till fängelseverksamhet. Huvudbyggnaden användes för fångar, uppehälle och arbetslokaler. De tre låga kanonrundlarna byggdes om 7

10 för fångar. Inredningen av tornrundlarna till celler var det första steget mot en mer human fångvård, enligt tidens mått. Därefter följde byggandet av de ljusa cellerna i fängelsetornet. Från 1889 blev citadellet tvångsarbetsanstalt användes anläggningen som kvinnoanstalt, en tid då man även tog emot kvinnliga fångar. Från 1918 var citadellet den enda anstalten i landet för kvinnliga lösdrivare inrättades flyktingläger i citadellet. Byggnader inom citadellområdet Användningsområdet för miljön och de enskilda byggnaderna har varierat under århundradena. T.ex. har huvudbyggnaden fungerat som både magasin och fängelse. I vissa fall har äldre byggnader, främst av korsvirke, ersatts av nya på samma plats. I dagens citadellmiljö ingår färre byggnader än vad som en gång funnits på platsen. T.ex. låg byggnader av varierande storlek utmed spärrmurarna, både på borggården och ut mot vallgraven. Likaså var bastionerna bebyggda med flertalet hus. På talen byggdes flera hus för artilleri och fortifikation mellan huvudvallen och borggraven. Borggården I mitten av den kullerstensbelagda borggården finns en brunn, som anlades i början av 1600-talet. Vid utgrävningar som gjordes på 1970-talet hittade man även en äldre brunn i västra delen av borggården. Ett latrinsystem från den ursprungliga anläggningen finns delvis kvar men har till största delen återskapats i spärrmurarna, med latrinrännor och valvbågar mot vallgraven. Restaureringar På 1930-talet gjordes en omfattande restaurering av citadellmiljön, för att framhäva anläggningens 1700-talskaraktär. På 1970-talet gjordes restaureringar som istället inriktade sig på anläggningens fästningskaraktär. Den röda infärgningen av fasaderna och igensättning av fönster tillhör denna tid. Övergripande bevarandemotiv: Citadellet Värden och värdebärande delar Anläggningarna och byggnaderna inom citadellområdet utgör en försvarshistoriskt värdefull miljö genom att visa en kontinuitet - från 1500-talets försvarsteknik och byggnadstyper, över och 1700-talens försvarsanläggningar och byggnader. Likaså finns 1900-talets militära anläggningar väl representerade. 8

11 En viktig del i miljön är den fångvårdshistoria som avspeglas både inom borgmiljön - främst genom fängelsetornet och fängelsehålan i västtornet, men även i kommendantsflygeln, kokhuset och sjukhuslängan liksom i andra byggnader inom citadellet som fick en ändrad användning i samband med fängelsetiden, såsom tyghuset. Fängelsetornet är ett tydligt exempel på den humana fångvård man ville skapa vid senare 1800-talet. Vallarna med sina bastioner, den breda yttre graven och de tillhörande utanverken är Sveriges bäst bevarade fästningsanläggning från talen. Byggnaderna inom citadellområdet visar på en kontinuerlig användning av miljön. För vissa byggnader finns en lång tradition av bebyggelse på en och samma plats. Citadellområdet: byggnader inom borggården Huvudbyggnaden och västtornet Huvudbyggnaden användes ursprungligen som magasin, förmodligen till förvaring av spannmål. I byggnaden fanns även brygghus och bakstuga. På 1700-talet gjordes en omfattande modernisering av försvarsfunktionen hos huvudbyggnaden, då tunnvalv och strävpelarna mot borggården tillkom. På 1800-talet anpassades byggnaden till fängelseverksamhet och den ursprungliga södra gavelmuren revs och ersattes med en tunnare mur. Byggnaden användes för fängelseverksamhet även under 1900-talet. Det västra tornet har alltid varit ihopbyggt med huvudbyggnaden, men ursprungligen en låg rundel med fängelsehåla. Som sitt- och liggplatser för fångarna fungerade nischerna i väggarna, vilka finns kvar. I början av 1700-talet förvarades polska och ryska krigsfångar här. Här fanns två slutna batterier och ett öppet på murkrönet. De slutna batteriernas rökkanaler finns fortfarande kvar. Skyttegången på huvudbyggnadens tredje våning är förbunden med fångtornet (förbindelsegång gjord på 1600-talet) och vidare i en hög mur mot norr med pulpettak samt trappa ner till den nordvästra spärrmuren. Trappan återskapades i samband med arbetena med spärrmuren på 1970-talet. På 1970-talet gjordes en omfattande restaurering av huvudbyggnaden, både interiört och exteriört, vilket till stor del präglar byggnadens interiör i form av armaturer, nya bjälklag, nya golvmaterial, hissinstallation m. m. Restaureringen är gjord på ett diskret sätt som inte stör helheten. 9

12 Huvudbyggnaden, bottenvåning. Huvudbyggnaden, våning 1. Huvudbyggnaden, våning 2. 10

13 Huvudbyggnaden, våning 3. Värden och värdebärande delar Huvudbyggnadens försvarshistoriska värde är stort, då det både i exteriören och interiören finns en tydlig koppling till försvarsanvändningen, i kanonportarna, skottgluggarna, kastgluggarna, den slutna fasaden mot vallgraven, murarnas tjocklek och skyttegången på tredje våningen. Likaså finns den ursprungliga infarten till borggården kvar, med en bro (modern konstruktion) över vallgraven och ingång via portgången genom huvudbyggnaden. Västtornets försvarshistoriska värde är tydligt i kanonrummen med bevarade rökkanaler, tydligt både interiört och exteriört. Likaså finns ett socialhistoriskt värde i borganläggningens ursprungliga fängelsehåla, i tornets bottenvåning, med bevarade nischer som utnyttjades till sovplatser (valvslagningen ej ursprunglig). Huvudbyggnaden äger ett byggnadshistoriskt värde, som kombinerad försvars- och magasinsbyggnad från 1500-talet. Detta avspeglas i byggnadens slutenhet och rustika material. Huvudbyggnadens strävpelare (från 1700-talet) mot borggårdssidan och de ursprungliga volutgavlarna (den södra restaurerad på 1900-talet) är arkitektoniska uttryck som förstärker byggnaden som huvudmotiv i borgmiljön. Strävpelarna utgör ett karaktärsskapande inslag i citadellmiljön. Huvudbyggnadens historiska värde tydliggörs i murverkets olika tegelsorter både interiört och exteriört, där det röda munkteglet är från 1500-talet; byggnadens naturstensgrund syns i delar av bottenvåningens interiör: Vidare finns det bomlagshål på de olika våningsplanen och spår efter fönstersättningar i tredje våningens sal (mot öster). Dessa element förstärker upplevelsen av byggnadens ålder samt kontinuerliga och föränderliga användning. I exteriören finns spår av äldre fönstersättningar, ankarjärn och detaljer kopplade till försvarsfunktionen (se ovan). Mot borggårdssidan finns en stenportal, äldre portar och en trälucka (den senare i norra delen). Många av de förändringar som gjordes under 1700-talet är synliga i bygg- 11

14 naden, t. ex. bottenvåningens eldstäder, valvbågar genom alla våningarna som hör ihop med tunnvalvet på tredje våningen, samt trapphuset i den södra delen med karakteristisk valvslagning och robusta trappsteg i trä. Dessa detaljer förstärker det historiska värdet. Västtornets historiska värde förstärks av de interiöra spåren efter bomlagshål och igenmurningar som skett, inskriptioner i översta våningens valv, andra våningens obehandlade väggar samt äldre tegelgolv i kanonrummen. Trapphuset i tornets södra del har en ålderdomlig karaktär; den är trång och smal, har robusta trappsteg av trä, fönsternischer för ljusinsläpp och i passagerna till kanonrummen finns äldre portar till förvaringsutrymmen och en lucka i taket mellan andra och tredje våningen. Den restaurering som gjordes på 1970-talet och präglar en stor del av interiören, har ett historiskt värde som exempel på stilrestaurering från tiden. Bild t.v. kanonrum i västtornet med rökkanal. Bild t.h. fängelsehålan i västtornet med nischer som sovplatser. Del av huvudbyggnadens eldstäder i bottenvåningen, från 1700-talet. 12

15 Bild t.v. trappan i västtornet med grova träplank som trappsteg, samt armatur från 1970-talets restaurering. Bild t.h. spår av 1970-talets restaurering, med nytt tegelgolv, hissinstallation och kapprum av svartmålade stänger. Bild t.v. en av kastgluggarna ovanför infartsbron till borggården. Bild t.h. äldre dörrar, av träplank och med järnband, till förvaringsutrymmen i västtornet. 13

16 Huvudbyggnadens borggårdsfasad med sina karakteristiska strävpelare från 1700-talet. Huvudbyggnaden och infartsbron över vallgraven. Ovanför den bågformade portöppningen syns de två kastgluggarna. De små fönstren i fasadens övre del tillhör skyttegången. 14

17 Sjukhuslängan och nordöstra spärrmuren På 1690-talet uppfördes två längor med grundmurar och ovanvåning i korsvirke, placerade mot nordöstra respektive nordvästra muren, vilka utnyttjades till logement för garnisonen. Bottenvåningen i den nordöstra längan finns kvar i dagens byggnad, synligt i bottenvåningens interiör med frilagt tegel i väggen mot spärrmuren. Anknytning till fångvård har byggnaden haft ända sedan 1700-talet, i början med fängelserum, efter 1860-talets ombyggnader tillkom utrymmen för sjuka, läkare domstol, fängelsepräst m.m. och under början av 1900-talet fanns här t. ex. expeditioner, tingssal m.m. Större fönster sattes in i bottenvåningen på 1890-talet, men återgång till mindre fönster gjordes vid en restaurering på 1990-talet. I interiören finns några detaljer från tiden kring sekelskiftet 1900 kvar, såsom trappan i norr med järngrindar. Merparten av byggnaden har renoverats, både vad gäller ytskikt, fönster m.m. men även planlösningen har ändrats. Exteriört präglas byggnaden av det sena 1900-talets restaurering. Spärrmuren tillhör den ursprungliga anläggningen, men har restaurerats på 1970-talet, t.ex. fasaden mot vallgraven, bröstvärnet och valvbågarna till de tidigare latrinrännorna. I partiet närmast norra rundeln har några äldre naturstenar lämnats oputsade, förmodligen från den ursprungliga muren. Sjukhuslängan, bottenvåning. Pilen markerar de frilagda stenarna i spärrmuren. 15

18 Sjukhuslängans östra fasad mot spärrmuren, med takfotsgesims. Bild t.v. järngrind i sjukhuslängans norra trapphus tillkom under fängelsetiden. Bild t.h. den frilagda äldre muren. 16 Värden och värdebärande delar Byggnaden har ett miljöskapande värde, med sin för borgmiljön karakteristiska placering utmed en av spärrmurarna.

19 Längan äger ett byggnadshistoriskt värde, som påbyggnad av ett tidigare korsvirkeshus. I exteriören finns äldre byggnadsdetaljer som takfotsgesims och rundbågade entréportar, vilket knyter an till den ursprungliga utformningen. Den äldre frilagda muren av rött tegel i bottenvåningens interiör tydliggör byggnadens äldre ursprung. Järngrindarna i den norra trapphuset påminner om den tid då byggnaden användes för fängelseverksamheten. I övrigt präglas byggnaden av stora förändringar i rumsindelning, ytskikt och inredning. Kommendantflygeln och sydöstra spärrmuren Fasaden avfärgades i en röd kulör i samband med restaureringen av Citadellet på 1970-talet. Färgen har delvis försvunnit under årens lopp och det gula teglet börjar åter träda fram. På så vis syns ett tydligare samband mellan kommendantsflygeln och spärrmuren som den är sammanbyggd med (liksom med fängelsetornet). Spärrmuren är ursprungligen från 1550-talet men reparerades på 1860-talet, då kommendantsflygeln uppfördes, vilket syns i borggårdssidans gula tegel. Muren rekonstruerades på 1970-talet med rött tegel. Då återskapades även rännorna och valvbågarna till sanitetssystemet. Spärrmuren användes som terrass, efter det att kommendantsflygeln uppförts. På murkrönet låg inglasade verandor och trappor ledde ner till vallgraven där odling bedrevs. Rumsindelningen är bevarad, liksom dörrar, vikbara träluckor i vissa av ovanvåningens fönster, trätrappa upp till vinden m.m. Fönstren är utbytta. Ovanvåningens dörrar som leder ut till spärrmuren finns kvar, men deras historiska användning är oklar då inga verandor eller trappor ner till vallgraven finns kvar. Delar av interiören är välbevarad, såsom dörrar, vikluckor och vindstrappor (den ena förbyggd så vinden ej nås), dock finns nya tillägg såsom fritrappa, plastgolv, nya ytskikt och nya fönster. De gamla gluggarna genom spärrmuren är synliga i flera av bottenvåningens rum men har murats igen från utsidan, förmodligen när den yttre muren uppfördes. All fast inredning i byggnaden är borttagen. Vinden har delvis varit inredd. Tillägg från 1970-talet finns i interiören, som fritrappan och nya ytskikt. Kopplingen till fängelseverksamheten är inte tydlig i byggnaden. 17

20 Kommendantsflygeln, bottenvåning. Kommendantflygeln, ovanvåning. 18

21 Kommendantflygelns östra gavel, sammanbyggd med spärrmuren. I kommendantflygelns interiör finns bevarade snickerier, såsom trappan till vinden med svarvade balusterdockor, profilerade taklister, dörrlister och spegeldörrar samt golvlister. Värden och värdebärande delar Byggnaden utgör en viktig del i borggårdsmiljön genom sin placering som knyter an till borgens äldsta historia. Det finns en tydlig koppling mellan 19

22 byggnaden och spärrmuren, i material och färg. Byggnadens dekorativa inslag i exteriören, såsom takfotsgesimsen, förstärker dess historiska koppling. Delar av interiören är välbevarad, med äldre rumsindelning såsom entréhall, stora salar på bottenvåningen, mindre rum längs med korridoren mittemot salarna, igensatta fönsternischer mot vallgravssidan, samt bostadsinredning på ovanvåningen med äldre golv, dörrar, listverk, vikluckor till fönster samt trappor till vinden. Norra tornrundeln och nordvästra spärrmuren Tornrundeln är från anläggningens äldsta historia, dvs talet, och fungerade då som försvarstorn med kanonrum. Under fängelsetiden användes kanonrummen som celler. Spärrmuren rekonstruerades på 1970-talet, med latrinrännor. En äldre del av spärrmuren, av natursten med inslag av rött tegel, finns kvar närmast norra tornrundeln. Norra tornrundeln, plan. Pilen markerar den bevarade äldre delen av spärrmuren. 20

23 Norra tornrundeln från borggården. T.v. syns resterna av den äldre nordvästra spärrmuren, t.h. frilagda stenar i den nordöstra spärrmuren. T.v. norra tornrundeln mot vallgraven, med kanongluggar. T.h. interiör med ett av kanonrummen samt äldre murverk av tegel och natursten. Värden och värdebärande delar Fysiska spår efter citadellets äldsta försvarshistoria syns i den norra tornrundelns kanonrum (kasematter) med bevarade rökkanaler, dock igensatta i fasadlivet. Byggnaden ger en ålderdomlig karaktär genom sin slutna karaktär. Rundelns varierande tegelmaterial, samt inslag av natursten i interiören, framhäver den ålderdomliga karaktären och visar på försvarsanläggningens kontinuerliga reparationer och därmed användning. Den historiska kopplingen till den ursprungliga spärrmuren är tydlig i interiörens natursten. 21

24 Spärrmuren är en viktig del av borganläggningen, då den visar dåtidens slutna försvarsutformning, liksom ger exempel på det sanitära system som utnyttjades. Den bevarade äldre delen av spärrmuren visar den ursprungliga borganläggningens karaktär. Fängelsetornet Fängelsetornet är en på byggnad av den ursprungliga östra tornrundeln från 1500-talet, vilken bestod av krutmagasin och kanonrum gjordes magasin och kanonrum om till tre ljusa och två mörka celler till fångarna. Kring 1860 byggdes östra tornet på med två våningar och fick 32 ljusa celler. Cellsystemet sågs som en humanitär förbättring, en följd av de reformer inom fångvården som påbörjades redan på 1840-talet. En yttre restaurering och vissa interiöra lagningar gjordes på 1970-talet. Inredningen finns kvar i fängelset, t.ex. de isoleringsceller som gjordes i de gamla kanonkasematterna, med madrasserade väggar och en träbrits med torrklosett vid fotändan. Den humana fångvården syns i de ljusa utrymmena, såsom lanterninens och cellfönstrens ljusinsläpp, liksom i storleken på cellerna och att det fanns värmekällor i form av inmurade spisar. Fängelsetornet är den mest välbevarade byggnaden inom citadellet. Vissa spricklagningar har utförts i interiören vilka är tydligt redovisade, men i övrigt har inga ingrepp gjorts (förutom elinstallationer). Fängelset har aldrig vid användning sett ut som i dess nuvarande skick, med flagnande färglager på väggarna. Det är byggnadens fängelsehistoria som avspeglas i dagens byggnad, även om bottenvåningen fanns redan i den ursprungliga borgmiljön. Bottenvåningens fasad är putsad, till skillnad från de övriga våningarnas tegelrena fasadytor. Exteriören färgades röd på 1970-talet likt övriga byggnader inom området, både bottenvåningens putsade yta och det gula teglet i ovanvåningarna. Tegelpåbyggnaden är samtida med kommendantsflygeln, dvs. från 1860, vilket är tydligt i användandet av samma gula tegel, synligt under den röda infärgningen. 22

25 Fängelsetornet, bottenvåning. Plan våning 1. Plan våning 2. Fängelsetornets övre våningar, med gallerförsedda fönster och ljusinsläpp i form av en lanternin. 23

26 Bild t.v. fängelsets interiör med trappa i mitten av byggnaden. Bild t.h. dekorationsmålning ovanför celldörrarna. Fängelset, celler i översta våningen. Trappan har profilerade träräcken och målade smidesdetaljer. 24

27 Bild t.v. fängelset med titthål i celldörrarna. Bild t.h. isoleringscell i bottenvåningens gamla kanonrum, med väggfast träbrits. Värden och värdebärande delar Byggnaden utgör ett socialhistoriskt och mycket påtagligt dokument över borganläggningens användning som fängelse, även ur kvinnohistoriskt perspektiv. Interiören har kvar sin fasta inredning, med dörrar, eldstäder och trappräcken. I bottenvåningen illustreras både den äldre fängelsetiden, med slutna celler, liksom 1800-talets fängelse med isoleringsceller där all fast inredning finns kvar liksom de små gallerförsedda ljusinsläppen. I byggnaden illustreras skillnaden mellan den äldre tidens fängelseverksamhet jämfört med 1800-talets mer humana fängelsevård; skillnaden mellan bottenvåningens slutna, kalla små rum och ovanvåningarnas rymd, ljusinsläpp både till gemensamma ytor och till cellerna, liksom eldstäder vid cellerna. De dekorativa elementen i interiören - trätrappan i byggnadens mitt med svarvade mäklare och målade smidesdetaljer, väggmålningarna i byggnaden, dekormålningen ovanför dörrarna och runt eldstäderna på tredje våningen bidrar till förståelsen av tidens fångvårdsideal. Likaså spänner de olika färgskikten på väggarna mellan allt från ljust gult, över rött, till mörkgrått, vilket visar olika tiders stilideal. Kokhuset Den södra tornrundeln innehöll ursprungligen kanonrum, vilka finns bevarade byggdes rundeln om till kokhus för fängelseverksamheten. Rundeln fick ett koniskt tak täckt med tjärpapp, en spis murades upp med en skorsten som höjde 25

28 sig över taket. En laternin tillkom också i samband med inredningen till kokhus. Byggnaden har inte längre kvar spisen eller skorstenen i mitten, även om en fyrkantig pelare antyder dess forna plats. En ekonomibyggnad fanns bredvid kokhuset under fängelsetiden, där ett senare tillkommet uthus ligger idag. Kokhuset, plan. Kokhuset från borggårdssidan, med laternin i ovankant. 26

29 Bild t.v. kokhuset från vallgravssidan, med delvis igenmurade kanongluggar. Bild t.h. interiör från ett av kanonrummen. Värden och värdebärande delar Byggnaden har ett miljöskapande värde, med sin placering och form utgörande en viktig del i den ursprungliga borganläggningen. Byggnadens utformning idag, restaurerad på 1970-talet, har främst ett försvarshistoriskt värde. Detta uttrycks genom byggnadens slutenhet, de bevarade kanonrummen liksom i de igenmurade kanongluggarna och rökkanalerna, varav två av de senare finns kvar. Fasadens ankarjärn ger en historisk koppling. Byggnadens användning som kokhus är otydlig, då enbart en stiliserad skorsten upptar interiörens mitt och alla ytskikt är nya. Det på senare tid uppförda uthuset mellan kokhuset och huvudbyggnaden har ersatt en äldre byggnad och har ett miljöskapande värde då borggården tidigare hyste flertalet byggnader. Citadellet: miljön utanför borggården Larmgatorna Bebyggelsen, med anknytning till citadellområdets försvars- och fängelseanvändning, ligger utmed larmgatorna. Dessa vägstråk utgör därför en viktig del av miljön och tydliggör hur byggnader placerades kring den ursprungliga anläggningen. Citadellet: byggnader utanför borggården På 1700-talet låg flera byggnader runtom borgen, särskilt i bastionerna, vilket även idag illustreras av byggnadernas placering (jämför med garaget). T.ex. låg i bastion Banér fem mindre hus kring en gård, ett artillerityghus och ett brädskjul. 27

30 Underofficersbostället Byggnaden uppfördes 1857 som vakthus med rum för underofficerare samt arrestlokaler. Huset har en utformning som i vissa delar efterliknar områdets talsbyggnader, såsom putsfasaden och takfotsgesimsen. Byggnaden avviker dock från övrig bebyggelse genom sitt framskjutande entréparti med gavelmotiv och dekor med lisener. Byggnaden har välbevarade detaljer exteriört med takfotsgesims och skifferplattor, liksom interiört i rumsindelning och äldre snickerier såsom dörrar, fönsterluckor och trappa. Underofficersbostället, plan. Underofficersbostället med sitt karakteristiska framskjutande entréparti, liksom takfotsgesims och skiffertak. 28

31 Värden och värdebärande delar Byggnaden har ett historiskt värde i sin koppling till den militära användningen av citadellet. Den har också ett miljöskapande värde som del av bebyggelsen kring larmgatorna. Byggnaden har ett arkitektoniskt värde som representant för 1850-talets nyklassicistiska ideal, med välbevarade detaljer i exteriör och interiör, i rumsindelning, dörrar, fönsterluckor och vindstrappa. Materialgårdsbyggnaden byggdes ett fortifikationsstatshus framför mynningen till bastion Banér, med två intilliggande mindre hus och en inplankad materialgård mot borggraven. Idag finns den vinkelformade byggnaden kvar, med detaljer såsom flacka takkupor med träluckor mot gården samt takfotsgesimser. Byggnaden har byggts om i omgångar under 1900-talet och interiören är förändrad. Materialgårdsbyggnaden, plan. 29

32 Materialgårdsbyggnaden med takfotsgesims och flacka takkupor mot gården. Värden och värdebärande delar Byggnaden har ett miljöskapande värde, som del av bebyggelsen kring larmgatorna och genom sin placering i bastion Banérs mynning. Byggnaden har ett byggnadshistoriskt värde vad gäller material och utformning. Exteriören visar tydligt att byggnaden är gammal, genom takkupornas utformning och skevheten i takfotsgesimserna. Garage Garaget uppfördes 1935, i samband med att andra byggnader uppfördes inom citadellområdet (kronobageriet) och byggnaderna utmed larmgatorna gavs en enhetlig färgsättning. På 1920-talet låg en större träbyggnad på garagets plats, med långsidan mot vallgraven likt dagens byggnad. Dock låg byggnaden närmare vallgraven. Garaget, plan. 30

33 Garaget sett från vallgraven. Byggnaden ligger på samma plats som en äldre byggnad och har utformats för att passa in i bebyggelsen kring larmgatorna. Värden och värdebärande delar Byggnaden har ett viktigt miljöskapande värde för bebyggelsen i citadellområdet, genom sin placering knuten till en tidigare byggnad på platsen. Arkitektoniskt anknyter byggnaden till övrig bebyggelse kring larmgatorna, vad gäller färgsättning, takmaterial och formspråk såsom takfotsgesims. Grindvaktsstugan Byggnaden är från 1740-talet och fungerade som bageri på 1800-talet. Ett murparti med träport binder samman grindvaktsstugan med den intilliggande gula kasernen. Grindvaktsstugan, plan. 31