Gravfältet vid Övre Kymlinge

Transkript

1 UV MITT, RAPPORT 2007:14 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Gravfältet vid Övre Kymlinge Väg E18, sträckan Hjulsta Kista Uppland, Spånga socken, Sundbyberg 2:45, RAÄ 169 John Hamilton

2

3 UV MITT, RAPPORT 2007:14 ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Gravfältet vid Övre Kymlinge Väg E18, sträckan Hjulsta Kista Uppland, Spånga socken, Sundbyberg 2:45, RAÄ 169 Dnr John Hamilton

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt Instrumentvägen HÄGERSTEN Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Mitt, Rapport 2007:14 ISSN Kart- och ritmaterial Karlis Graufelds Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/3 Fig. 1 och 2 är godkända ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket (dnr /1288). Utskrift EO Grafiska, Stockholm 2007

5 Innehåll Inledning...4 Målsättning, metod och genomförande...4 Redovisning av undersökningsresultaten...5 Stensättningar...5 A A Skadad, osäker grav och grop...7 Anhopningar av röjningsstenar...7 Härdar...7 Utvärdering...7 Den vikingatida graven A Den vendeltida graven A Rituellt behandlad får/get A Sammanfattning...9 Referenser...10 Muntliga uppgifter...10 Administrativa uppgifter...11 Figurförteckning...34 Bilagor Anläggningsbeskrivningar Osteologisk analys av Berit Sigvallius Konserveringsrapport av Lena Holmquist Olausson, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet Fyndtabell...25

6 Med anledning av en planerad utbyggnad av vägförbindelserna vid E18, Hjulsta och Kista har Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt utfört en särskild undersökning av ett gravfält vid Övre Kymlinge. Undersökningarna genomfördes under november 2006 och gällde den mindre del av gravfältet, RAÄ 169, som inte berördes vid en arkeologisk undersökning Undersökningen visade att det inom undersökningsområdet fanns två bevarade stensättningar med brandlager, en skadad osäker grav, en grop, två anhopningar av röjningsstenar och två härdar. Den ena graven innehöll minst tre individer, varav en var en kvinna som varit smyckad med glaspärlor från 800-talets början. Den andra graven var en vapengrav från vendeltid där en sköldknapp från en sköldbuckla kunnat identifieras. Förutom ben av människa fanns också talrika ben från en häst i vapengraven. En av härdarna innehöll en deposition av brända ben av får/get och har daterats till yngre romersk järnålder. Inledning Med anledning av en planerad utbyggnad av vägförbindelserna vid E18 Hjulsta och Kista inom rubricerad fastighet har Länsstyrelsen i Stockholms län beslutat om särskild undersökning av ett gravfält. Undersökningarna genomfördes av Riksantikvarieämbetet, UV Mitt i november 2006, på uppdrag av Vägverket Region Stockholm. Ansvarig för undersökningen var John Hamilton som tillsammans med Susanne Svensson och Ingela Harrysson har utfört fältarbetet (fig. 1, 2 och 3). Undersökningen gällde den mindre del av ett gravfält i Kymlinge, RAÄ 169, som inte berördes vid en arkeologisk undersökning Vid undersökningen undersöktes totalt 72 gravar på gravfältet RAÄ 169 med dateringar från folkvandringstid till vikingatid (Biuw 1992). Den nu aktuella undersökningen föregicks tidigare samma år av en förundersökning, då fornlämningens bevarandestatus och begränsning klargjordes (Beronius Jörpeland 2006). Målsättning, metod och genomförande Målsättningen med undersökningen var enligt Länsstyrelsens beslut att undersöka och dokumentera den sedan undersökningen kvarvarande delen av fornlämningen. Merparten av det cirka 280 m 2 stora undersökningsområdet hade redan avtorvats i samband med förundersökningen (Beronius Jörpeland 2006). Efter en mindre kompletterande avtorvning och rensning mättes anläggningar in med totalstation, beskrevs och fotograferades. Anläggningarna sektionsgrävdes och dokumenterades i profil. Fynd och prover mättes in och togs tillvara för vidare bearbetning och analys. De preliminära resultaten summerades efter fältarbetets slut i form av ett PM ställt till Länsstyrelsen. I detta skede av undersökningen preciserades även de fortsatta behoven av analyser och konservering. En anläggning, A1597, dateras genom 14 C-analys. Anläggningen saknar arkeologiskt daterande fynd, men har haft en speciell funktion på gravfältet. Den bör dateras för att man ska kunna förstå till vilket skede av gravfältets användningstid den tillhör och huruvida den tillhör samma skede som tidigare konstaterade deponeringar av järnföremål av amulettkaraktär (jfr Biuw 1992). I förlängningen kan detta bidra till att belysa förekomsten av ritualer på gravfält vid sidan av gravanläggningarna under järnåldern. Att systematisera sådana iakttagelser och lämningar har generellt varit eftersatt men bidrar till att ge en helhetsbild av gravfältet. Av samma skäl bör benen i denna anläggning även genomgå en osteologisk bestämning. En osteologisk bestämning av benen från gravarna motiveras när det gäller graven A206 av att den innehöll separata koncentrationer av ben. Det gick inte att genom arkeologiska iakttagelser avgöra huruvida dessa koncentrationer är ett resultat av separata begravningar vid olika tillfällen (primärgrav och sekundärgrav) eller om det rör sig om en rituellt baserad uppdelning av ben från ett och samma gravbål. En osteologisk bestämning skulle kunna belysa denna fråga ytterligare. Även fördelningen av 4 Gravfältet vid Övre Kymlinge

7 övriga fynd bör vägas in i denna diskussion. För graven A376 motiveras en osteologisk bestämning av benmaterialet av att antalet djur samt artfördelningen har stor betydelse för bedömningen av den gravlagdes sociala ställning (jfr Bennett 1987:134, Biuw 1992:289). Redan den totala benmängden tillsammans med fynden från brandlagret belägger en man med relativt hög position. Den gravlagde bör kunna relateras till övriga vapengravar i omgivningarna. Det finns en aktuell diskussion om hur aristokratin kan tänkas ha agerat i området kring Rinkeby och Kymlinge, och där upptäckten av graven A376 har påverkat förutsättningarna (Biuw 1992: , Ljungkvist och Fischer 2005). Bland metallföremålen från gravarna har gjorts ett urval av fynd som bör konserveras för att kunna bevaras. De få föremålen och fragmenten av brons har prioriterats eftersom de bedömts som väsentliga för dateringen och för att kunna bedöma de gravlagdas samhällsställning. Enstaka föremål av järn kommer också att konserveras, men övervägande delen av fynden av järn består av bruksföremål såsom nitar, och kommer därför endast att dokumenteras och därefter gallras ut. I beskrivningar och tabell redovisas även fynden från förundersökningen för att ge en samlad och arkeologsikt relevant överblick över materialet. De beräknade resurserna räcker inte för en fullständig osteologisk bestämning av hela benmaterialet. Därför görs endast en översiktlig osteologisk genomgång för att kunna bedöma vilken potential benmaterialet besitter för att bearbeta ovanstående frågeställningar. Ur vetenskaplig synvinkel hade det dock varit önskvärt att göra en fullständig osteologisk bestämning av hela benmaterialet framför allt för att erhålla ett säkrare underlag vid bedömningen av vilket benmaterial som fanns i gravarna samt hur detta benmaterial behandlats i samband begravningarna. Redovisning av undersökningsresultaten Undersökningen visade att inom undersökningsområdet fanns två bevarade stensättningar (A206, A376) med brandlager, en skadad osäker grav (A429), en grop (A583), två anhopningar av röjningsstenar (A259, A567) och två härdar (A1597, A1705) (fig. 4). Stensättningar Båda stensättningarna hade skador i kanterna, vilket medfört att ursprunglig form, utbredning och eventuell kantmarkering inte kunnat dokumenteras. A206 I stenpackningen till graven A206 fanns en avvikande större mittsten och även en avplanad rundad sten som eventuellt har fungerat som gravklot. Fördelningen av fynden och den osteologiska analysen indikerar att minst tre, eventuellt fyra individer blivit begravda i denna gravanläggning (bilaga 2). Från den sotiga centrala och södra delen av brandlagret har en vuxen och ett barn identifierats vid den osteologiska bestämningen (F88). Norra Gravfältet vid Övre Kymlinge 5

8 delen av brandlagret var mindre sotigt, saknade övertäckande stenpackning och fynden dominerades här av järnnitar, varav några med rombiska nitplattor (F16), medan pärlorna (F64 F66) var avsevärt fåtaligare än i övriga delar av brandlagret. Möjligen talar dessa förhållanden för att den norra och den södra delen av brandlagret ska ses som separata begravningar. I västra delen av anläggningen fanns två ytterligare separata koncentrationer av brända ben (F87) tillsammans med fragment av en kam (F68, F69) och cirka 300 gram väl krossad keramik (F70). Den osteologiska bestämningen har visat att benfragment från dessa två sist nämnda och intill varandra liggande koncentrationer, har passning sinsemellan och att en ung person begravts i denna västra kant av graven. Denna bengömma bör ses som en sekundärbegravning i form av en urnegrav utan sotinblandning. I det centrala brandlagret påträffades en bronspärla med dekor (F15), sju nitar av båtnittyp (F18, F19), ett järnbeslag/bleck med nithål (F17), cirka 40 glaspärlor (F25 F63) samt några kamfragment (F67). Bronspärlan har dekor bestående av skåror som delar in ytan i åtta fält (jfr bilaga 3, 4). Glaspärlorna består delvis av mindre fragment och brandskadade exemplar, varför antalet är något osäkert. De utgörs av 31 segmenterade, silverfolierade, pärlor, åtta mönstrade och fyra monokroma pärlor. De segmenterade pärlorna består av en till fem segment. Flertalet har brottytor i kanterna runt hålet, varför det ursprungliga antalet segment är svårt att bestämma. Färgerna på det yttre glasskiktet varierar mellan blått, buteljgrönt, brunt och ofärgat. Det inre glasskiktet är opakt ofärgat och har en i längdriktningen utdragen, trådliknande struktur. Mellan glasskikten ligger lappar av silverfolie. Täckningsgraden för silverfolien varierar, vilket ger intryck av skiftande färgnyanser, beroende på från vilket håll pärlorna betraktas. Av de mönstrade pärlorna finns sex opakt vita med brunröda flätor (jfr B016, Callmer 1977). En pärla är av samma typ fast med omkastade färger, F30 (rödbrun grundfärg och vita flätor). En pärla är blå med ett öga i vitt och rött, F32 (jfr B505, Callmer 1977). Kammen från brandlagret är av typen sammansatt enkelkam och har en ornering av punktcirklar och dubbla kantföljande linjer (F67). Kamfragmenten från den separata bengömman i väster (F68, F69) påvisar tre kantföljande linjer på svickel och förmodligen stödskena. 6 Gravfältet vid Övre Kymlinge A376 Den andra stensättningen (A376) innehöll en bronsdetalj som sannolikt utgör en mittknapp till en sköldbuckla (F72). Den har plan ovansida och liknar nr 631, Taf. 71 i VZG (Nerman 1969). Knappen har varit täckt av en silverbeläggning (jfr bilaga 3, 4). Vidare framkom fragment av silverbleck (F73) och ett fragment av järnbeslag (F74) som möjligen kan ha tillhört sköldbucklan. I brandlagret påträffades även spelpjäser (F82), cirka 70 järnnitar av båtnittyp (F80), enstaka kamfragment (F83) inklusive två kamnitar (F76) och drygt 800 gram väl fragmenterad keramik (F84). Kammen är av typen sammansatt enkelkam och har en ornering av punktcirklar och dubbla kantföljande linjer. Det kraftiga brandlagret innehöll också cirka fem kilo brända ben (F90 F101). Vid den översiktliga osteologiska bestämningen kunde förutom människa identifieras häst, hund, får eller get och fågel. Fördelningen av benen tyder på att en hel häst funnits med vid kremeringen, vilket tycks vara huvudorsaken till den relativt stora totala benmängden i graven.

9 Skadad, osäker grav och grop Två enligt förundersökningen kraftigt skadade gravar (A429, A583), visade sig sakna tydliga konstruktionsdetaljer. I anläggningen A429 framkom ytterligare ett mindre antal fragment av brända ben, medan däremot inga fler fynd fanns i anläggningen A583, än den enstaka krukskärva som påträffades vid förundersökningen. Bedömningen från förundersökningen kvarstår att anläggningen A429 kan vara mycket skadade rester av en grav. Att anläggningen A583 varit en grav kunde däremot inte verifieras. Anhopningar av röjningsstenar Två av de förmodade gravanläggningarna visade sig vid undersökning endast bestå av anhopningar av röjningsstenar (A259, A567). Hela västra delen av undersökningsområdet var skadat och utfyllt i sen tid. Härdar Vid avtorvningen påträffades två tidigare okända härdar (A1597, A1705). I den ena av härdarna (A1597) framkom en samlad benkoncentration av cirka 100 gram brända ben av får/get. Benen låg så ihop klumpade att de måste ha blivit deponerade i anläggningen. Ett av dessa benfragment från härden A1597 har daterats genom 14 C-analys till yngre romersk järnålder (Ua-28283, 1730 ±35 BP). Utvärdering Den vikingatida graven A206 Pärluppsättningen daterar graven till början av vikingatiden (fig. 5). Bland pärlorna finns både enklare inhemska typer och segmenterade, silverfolierade pärlor av orientaliskt ursprung. Två inhemska pärlsorter från graven (B016, B505) är vanligast förekommande i Callmers grupp I, som dateras till cirka e.kr. Den gjutna bronspärlan är av en ovanligare typ. Allmänt sett kan de orientaliska pärlorna härledas till en första våg av handel där massproducerade varor från orienten finner vägen till Mälardalen genom östeuropeiska kontaktvägar (jfr Callmer 1990). De orientaliska pärlorna i graven A206 kan därigenom sägas symbolisera ett viktigt steg i Mälardalens integration med övriga Europa. För första gången kan organiserad långdistanshandel med massproducerade varor påvisas i dessa trakter. I sammanhanget kan även noteras att liknande pärlor har påträffats i svarta jorden på Birka (Ambrosiani 1995). När en stabiliserande permanent handelsplats som den på Birka etablerats har det också blivit möjligt för människor på landsbygden att införskaffa och smycka sig med dessa typer av pärlor, som man saknade teknologi för att tillverka hemmavid. På de undersökta gravfälten i Kymlinge och Ärvinge har uppemot 20 gravar med fler än en gravlagd individ konstaterats (Biuw 1992:293). Flertalet av dessa gravar har daterats till 800- och 900-talet och har setts som en indikation på hög samhällsställning för dessa individer (Biuw 1992:293, jfr även Fischer 2005:197). Graven A206 kan nu tillföras denna grupp i och med att den innehåller flera separata bengömmor. Gravfältet vid Övre Kymlinge 7

10 Stöd för att så är fallet finns både genom konstruktionens utseende, den interna fyndspridningen och genom den osteologiska bestämningen av de gravlagda individernas olika åldrar. Inget tyder på att någon längre tid förflutit mellan begravningarna i brandlagret och i den separata urnan i anläggningens västra kant. En fortsatt fördjupad analys av dessa gravar vore värdefull. Har dessa gravar fler gemensamma nämnare? Utgör de ett lokalt fenomen utifrån lokala förhållanden eller kan de ses som ett uttryck för en mer allmän samhällstrend? Den vendeltida graven A376 Innehållet i brandlagret talar för att den gravlagde var en vapenrustad ryttare, vilket främst uttryckts genom skölden, spelbrickorna och hästen. Sköldknappen daterar graven till tidig vendeltid (typ SBA, Nørgård Jørgensen 1999:78 79) (fig. 5). Även inom den del av gravfältet som undersöktes år har minst två vapengravar kunnat beläggas. I båda anläggningarna A7 och A22 fanns en sköldnit, som förmodligen suttit på sköldar liknande den som det nu påträffade fragmentet utgör en del av (jfr Biuw 1981). Bland benen kunde en häst urskiljas även i dessa gravar. Vid det undersökta gravfältet RAÄ 162 i intilliggande Ärvinge har fragment från en förmodad sköldknapp påträffats med ornering i vendelstil (Biuw 1992:91). I Rinkeby, som gränsar till Kymlinge i sydväst, undersöktes en stormannagrav av högsta klass (RAÄ 178) år 1967 (Biuw 1992: ). På senare år har den behandlats av Ljungkvist och Fischer I omgivningarna (bland annat vid gravfältet RAÄ 168, ett par hundra meter norrut) har flera vapengravar undersökts, och en sådan anhopning anses vara ovanlig för mälardalsförhållanden. En frågeställning har rört huruvida vapengravarna i området visar en succession med en beväpnad man per generation eller om de indikerar en mer komplex struktur med en hierarki av krigare. I och med att ytterligare en vapengrav nu framkommit har underlaget för denna diskussion förändrats. Graven A376 bör ligga i samma generation eller i generationerna närmast före eller efter Rinkebygraven. Det finns därmed anledning att räkna med att de gravlagda i dessa gravar haft en personlig relation till varandra. De två tidigare undersökta gravarna med fynd av sköldnitar från gravfältet RAÄ 169 har inte heller beaktats i diskussionen om vapengravarnas utbredning i området. Under yngre folkvandringstid och äldre vendeltid nyttjades de båda undersökta gravfälten i Kymlinge, RAÄ 168 och RAÄ 169, för begravningar (Biuw 1992:269). Förhållandet bör tolkas så att det under den perioden funnits två gårdar i Kymlinge, där beväpnade män haft sin bostad. Även intilliggande Ärvinge har en komplex fornlämningsbild med flera gårdslägen och gravfält. Sammanfattningsvis finns en potential att utveckla den bebyggelsehistoriska analysen under den aktuella tidsperioden med beaktande av resultaten från föreliggande undersökning. Rituellt behandlad får/get A1597 Den härdliknande anläggningen med en deposition av brända ben (A1597) framstår som gåtfull. Avsikten med den osteologiska bestämningen var att kunna bedöma om benen representerar en ordinär grav- 8 Gravfältet vid Övre Kymlinge

11 bengömma eller möjligen något helt annat. En alternativ tolkning som diskuterades i samband med fältarbetet innebär att de utgör lämningar efter ett speciellt djuroffer och att sådana handlingar utförts i samband med gravritualer. Att gravfältsområdet använts för ritualer vid sidan av anläggandet av gravar indikeras av ett flertal deponerade järnföremål av amulettkaraktär som påträffades vid undersökningen Tillverkningen av dessa järnföremål har av Biuw satts till vikingatiden (Biuw 1992: ). Däremot har inte fler anläggningar av samma karaktär som A1597 kunnat noteras vid en genomgång av dokumentationen från den äldre undersökningen (Biuw 1981). Den osteologiska analysen visade att de brända benen från anläggningen A1597 kan bestämmas till får/get. Det verkar som om det var ett djur. Det kan inte bevisas, men inget talar mot det. Det är ett vuxet djur, troligen några år gammalt p.g.a. skadan på ett tåben; osteofytbildningen tar lite tid och brukar inte drabba unga individer. Det fanns inte heller något övrigt som skulle tala för annat än att benen kommer från endast en vuxen individ (Sigvallius, muntlig uppgift). Den osteologiska analysen talar därmed för att anläggningen inte ska ses som en grav. Koldateringen till yngre romersk järnålder av benen i anläggningen A1597 visar att den är äldre än gravarna på gravfältet. Vid undersökningen daterades totalt 15 kolprover, varav flertalet bestod av träkol från härdar (Biuw 1992:243). Koldateringarna som gjordes på 1970-talet har jämförelsevis sämre precision men de indikerar ändå att platsen för gravfältet från yngre järnåldern har nyttjats för andra ändamål långt tidigare. Anläggningen A1597 är unik till sin karaktär men har varit del i en verksamhet som också resulterat i andra lämningar. Utifrån dateringarna skulle den samlade deponeringen av de brända benen efter ett djur (får/get) kunna ses som en del i initieringen av området som gravfält. Sammanfattning Undersökningen visade att inom undersökningsområdet fanns två bevarade stensättningar med brandlager, en skadad osäker grav, en grop, två anhopningar av röjningsstenar och två härdar. Den ena graven innehöll minst tre individer, varav en var en kvinna som varit smyckad med glaspärlor från 800-talets början. Den andra graven var en vapengrav från vendeltid där detaljer från en sköld kunnat identifieras. Förutom ben av människa fanns också talrika ben från en häst i vapengraven. En av härdarna innehöll en deposition av brända ben av får/get och har daterats till yngre romersk järnålder. I sin avhandling från 1992 pekade Biuw ut vissa tendenser till särdrag för Ärvinge Kymlinge bygden under yngre järnåldern som delvis kunnat verifieras och förstärkas vid den nu aktuella delundersökningen av gravfältet RAÄ 169. Fortfarande saknas dock en mer detaljerad och samlad genomgång av undersökningsmaterialet, inklusive fyndmaterialet och det osteologiska materialet från samtliga undersökningar inom området. Vid de ansatser till analyser som tidigare gjorts har knappast det uppgrävda materialets fulla potential utnyttjats. Gravfältet vid Övre Kymlinge 9

12 Referenser Ambrosiani, B Beads of Glass and Semi-precious Stone. I: Ambrosiani, B. & Clarke, H. (red) Excavations in the black earth Birkaprojektet. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Birka studies 2. Bennett, A Graven religiös och social symbol. Strukturer i folkvandringstidens gravskick i Mälarområdet. Theses and Papers in North-European Archaeology 18. Stockholms universitet. Beronius Jörpeland, L Två bytomter och tre gravfält vid Järvafältet. Väg E18, sträckan Hjulsta Kista. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2006:29. Stockholm. Biuw, A Spånga, Kymlinge, gravfält 169. Stockholms stadsmuseum. Arkeologisk rapport. Riksantikvarieämbetet. ATA, dnr 1462/ Norra Spånga. Bebyggelse och samhälle under järnåldern. Stockholmsmonografier utgivna av Stockholms stad, Vol 76. Stockholm. Callmer, J Trade Beads and Bead Trade in Scandinavia ca A. D. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 4. Nr 11. Lund The beginning of the Easteuropean trade connections of Scandinavia and the Baltic region in the eighth and ninth centuries A. D. Wosinsky Múzeum Evkönyve, 19. Szekszard. Fischer, S Roman imperialism and runic literacy: the westernization of Northern Europe ( AD). Aun 33. Diss. Uppsala universitet. Ljungkvist, J Vapen och brandgravskick under Vendeltid. TOR Vol. 30. Nerman, B Die Vendelzeit Gotlands im Auftrage der Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien 2. Tafeln. Monografier Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien 48. Nørgård Jørgensen, A Waffen und Gräber. Typologische und chronologische Studien zu skandinavischen waffengräbern 520/30 bis 900 n. Chr. Nordiske Fortidsminder. Serie B. Volume 17. København. Muntliga uppgifter Berit Sigvallius, osterolog, RAÄ, UV Mitt. 10 Gravfältet vid Övre Kymlinge

13 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Intrasisprojekt: M2006:030 (förundersökning och särskild undersökning i samma projekt). Undersökningstid: 6 17 november Projektgrupp: John Hamilton, Susanne Svensson (numera Östlund) och Ingela Harrysson. Underkonsulter: Ångströmlaboratoriet. Avd. för Jonfysik, 14 C-lab. Exploateringsyta: Vägområde Kista Hjulsta. Undersökt yta: 320 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10I 7e Bromsten. Koordinatsystem: RT 90, 2,5 gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x , y Höjdsystem: RH Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 3 profilritningar i skala 1:20 inskannade med Unr 4614_1 3 och 35 digitala foton med Unr 4614_4 38. Konserveringsrapport. Fynd: Fynd med Fnr är inlämnade för fyndfördelning till Statens historiska museum (SHM), Stockholm. Fynd nr 16 20, och har gallrats ut och finns ej bevarade. Bilagor Bilaga 1. Anläggningsbeskrivningar A206 Stensättning, rundad, 3,15 2,2 meter stor, cirka 0,3 meter hög. Brandlager och urnegrav. Dokumentationshandlingar: U4614_001 sektionsritning, U4614_ digitala foton. Stensättningen låg i östra delen av undersökningsområdet och bestod av en mestadels tvåskiktad stenpackning. Stenstorleken varierade mellan 0,1 och 0,4 meter. Företrädesvis låg små stenar, 0,1 meter stora, i det övre skiktet och större stenar, 0,2 0,4 meter stora, i det undre skiktet. Redan vid rensning under förundersökning påträffades ett sotigt brandlager (ID245) centralt i anläggningen. Då framkom även en röd glasflusspärla (F1) och brända ben i brandlagret. I den södra delen av anläggningen var stenarna i det undre skiktet skarpkantade och oregelbundna till formen medan de i den norra delen var mer rundade och jämna. I det övre skiktet var flertalet stenar skärviga. De större stenarna var lagda inifrån och ut och de mindre stenarna var lagda som utfyllnad mellan de större för att åstadkomma en välvd profil. Några stenar i den södra delen var större än de övriga, cirka 0,5 meter stora (fig. 6). Centralt i graven påträffades en 0,6 meter stor sten med flat ovansida och undersida, ID1275. Stenen var inte markfast och tolkades som varande en mittsten. Strax nordväst om denna mittsten fanns en rund sten, Gravfältet vid Övre Kymlinge 11

14 cirka 0,3 0,25 meter stor, ID1267. Denna sten skulle kunna tolkas som ett gravklot, men som dock flyttats från sitt ursprungliga läge. Gravöverbyggnaden var tämligen välbevarad i de centrala delarna, men något skadad i kanterna. I den norra delen låg det fyndförande brandlagret ytligt direkt under matjorden. I den södra delen har anläggningen störts av en sentida urgrävning med en stensatt kant, delvis ovanpå stensättningen. I den västra delen har stenpackningen en tydlig avgränsning och det fanns inga synliga tecken på att packningen skadats. Mellan stenarna och i den västra delen även utanför stenpackningen, fanns ett fyllningslager, ID1046. Detta lager bestod av en brungrå lera. I den västra delen av fyllningslagret påträffades två koncentrationer med brända ben (ID1086, ID1096). Vid den ena av dessa (ID1086) påträffades även en koncentration av krossad keramik bestående av bottenbitar och bukbitar men även en del mynningsbitar (F71). Troligen har här stått en kruka med brända ben som antingen har placerats utanför, intill gravöverbyggnaden, eller så har de stenar som eventuellt legat ovanpå plockats bort eller skadats under senare tid. Genom den osteologiska bestämningen kan konstateras att ID1086 och ID1096 innehöll benfragment från samma individ. Även en fyndkoncentration, ID1109, norr om brandlagret låg utanför gravöverbyggnadens sammanhängande stenpackning. Här ser det snarast ut som om fyndkoncentrationens utbredning sammanfaller med en oregelbundenhet i stenpackningen och att stenarna kan ha blivit bortplockade innan deponeringen av denna fyndkoncentration. Brandlagret och ID1109 var inte fullständigt planseparerade. Vid den övre nivån föreföll brandlagret täcka ID1109. Först en bit längre ner framträdde ID1109 som en separat enhet. Härigenom var vissa fyndkontexter i gränszonen något osäkra. Det som ändå talar för att det handlar om olika kontexter är, förutom hålet i stenpackningen, det olikartade fyndinnehållet och att ID1109 saknade markant inblandning av sot. Det senare framgår tydligt genom en jämförelse av de brända benen, där brandlagrets ben har en framträdande missfärgning av sot. ID1109 hade däremot ingen nämnvärd sotinblandning i fyllningen, och liknar i den meningen ID1086 och ID1096 i västra delen av gravanläggningen. Skillnaderna i fyndinnehåll består i att ID1109 innehöll ett 20-tal nitar (F16). Brandlagret innehöll istället flertalet av de i graven påträffade pärlorna och kamfragmenten. Det finns således sammanlagt tre fyndkoncentrationer med endast lätt sotade brända ben i gravens periferi, som skulle kunna utgöra spår av sekundärbegravningar eller spår av ritualer där vissa ben och föremål från bålet plockats ut och särbehandlats på olika sätt. 12 Gravfältet vid Övre Kymlinge Fynd från brandlagret ID245 F1 pärla av glas (förundersökningsfynd) F15 pärla av brons F17 beslag av järn (fragment) F18 nitar av järn F19 nit av järn F20 ten med ögla av järn F21 beslag av järn F22 ring av järn F23 järnfragment F25 F62 glaspärlor

15 F67 kam av ben/horn (fragment) F88 brända ben Fynd från benkoncentration ID1109 F2 keramikfragment (förundersökningsfynd) F6 brända ben (förundersökningsfynd) F16 nitar av järn F63 F66 glaspärlor F70 keramikfragment F89 brända ben Fynd från benkoncentration ID1086 F68 kam av ben/horn (fragment) F71 kärl av keramik (fragment) F87 brända ben Fynd från benkoncentration ID1096 F69 kam av ben/horn (fragment) F87 brända ben Fynd från fyllningslager ID1046 F24 nitar av järn A376 Stensättning, rund, 3,0 2,3 meter stor, 0,3 meter hög. Brandlager. Dokumentationshandlingar: U4614_002 sektionsritning, U4614_ digitala foton. Anläggningen låg i västra delen av undersökningsområdet. Den var skadad i västra kanten av en urgrävning. Efter avtorvning och rensning framträdde en stenpackning bestående av ett homogent stenmaterial, 0,3 0,4 meter stora stenar med mindre stenar som utfyllnad. Ett markant svart, sotigt brandlager (ID493) med inslag av brända ben syntes redan i detta moment av undersökningen, centralt i anläggningen. Utmed den norra och östra kanten av stensättningen löpte en ränna som var cirka 0,6 meter bred och 0,07 0,15 meter djup (ID1440). I fyllningen som bestod av sotig silt påträffades inga fynd. Rännan föreföll vara något överlagrad i kanten av stensättningens stenpackning (fig. 7). Vid undersökningen framkom en ställvis tvåskiktad stenpackning där mindre stenar lagts i två skikt för att få samma höjd som de större stenarna i packningen. Mellan stenarna fanns en fyllning av sand. Utmed den östra sidan var stenmaterialet något mindre än graven i övrigt, vilket kan ha tjänat som en kompensation för markens sluttning. Flertalet av stenarna var lagda med den flata sidan nedåt och det understa lagret låg i opåverkad morän, vilket kan vara en indikation på att ytan röjts innan graven anlagts. Sandlagret återfanns över hela graven och följde stenarna i packningen ned till den underliggande moränmarken. Brandlagret hade en fet karaktär och var som tjockast cirka 0,25 meter. Brandlagret var bemängt med brända ben, totalt cirka fem kilo. Gravfältet vid Övre Kymlinge 13

16 Fynd från brandlager ID493 F72 sköldknapp av brons F73 beslag av silver (fragment) F74 beslag av järn (fragment) F75 beslag av järn (fragment) F76 kamnitar av järn F77 förband av järn F78 kniv av järn (fragment, osäker bestämning) F79 kniv av järn (fragment, osäker bestämning) F80 nitar av järn F81 beslag av järn (fragment, osäker bestämning) F82 spelbrickor av ben/horn F83 kam av ben/horn F84 Kärl av keramik (fragment) F brända ben A429 Mycket skadad stensättning, oregelbunden form, 3,8 2,1 meter stor och 0,2 meter hög. Anläggningen framträdde i form av en gles anhopning med stenar inom ett mörkfärgat lager. Ingen distinkt form eller begränsning kunde urskiljas. Flertalet stenar var 0,2 0,4 meter stora, enstaka var 0,1 0,15 meter stora. I det mörka, mullhaltiga lagret (ID454), påträffades redan i samband med rensning vid förundersökningen flera recenta fragment av tegel, glas, yngre rödgods och porslin, men även två fragment av brända ben. Vid undersökning kunde inga konstruktionsdetaljer dokumenteras. Däremot påträffades ytterligare några enstaka fragment av brända ben. De brända benfragmenten ger en indikation om att lagret kan vara en rest av ett brandlager i en mycket skadad stensättning. Fynd från brandlagret? ID454 F5 brända ben (förundersökningsfynd) F7 brända ben (förundersökningsfynd) F12 keramik rödgods (förundersökningsfynd) F86 brända ben A1597 Härd, rund form i plan, 0,85 meter i diameter och skålformad sektion, 0,25 meter djup. Dokumentationshandlingar: U4614_003 sektionsritning. Överst i anläggningen fanns ett skikt av tätt packade skärviga och skörbrända stenar. I mellersta delen fanns enstaka stenar i sotig sand och mjäla med enstaka kolbitar. I botten fanns ett skikt av helt stenfri kraftigt sotfärgad mjäla. I härdens mitt fanns en cirka 0,15 meter stor koncentration av brända ben (fig. 8). Fynd F85 brända ben 14 C-Prov Ett benfragment från F85: Ua-28283, 1730 ±35 BP (fig. 9). 14 Gravfältet vid Övre Kymlinge

17 A1705 Härd, närmast oval form i plan 1,1 0,9 meter stor och oregelbunden sektion, 0,2 meter djup. I västra kanten gränsade anläggningen till ett större skadat och urgrävt område. Fyllningen bestod av en packning av skärviga och skörbrända stenar och sotig sand med enstaka kolbitar. A583 Grop, oregelbunden form, 3,0 1,6 meter stor och 0,2 meter djup. Anläggningen framträdde vid förundersökningen som en avlång anhopning av stenar i anslutning till en oregelbunden mörkfärgning. Recenta fynd av tegel, glas och rödgods påträffades vid rensning i samband med förundersökningen. Även ett fragment av förhistorisk keramik påträffades strax utanför det som uppfattades som anläggningens begränsning. Vid undersökning framträdde en oregelbunden grop fylld av mörkförgad silt. Gropen övergick i norra delen till ett lager. I ytan av gropen fanns enstaka intill 0,20 meter stora stenar utan inbördes ordning. I norra delen anslöt lagret till två block, cirka 0,6 och 0,8 meter stora. Vid undersökning kunde ingen distinkt form eller utbredning urskiljas. Fynd F3 keramikfragment (förundersökningsfynd) F13 rödgodsfragment (förundersökningsfynd) F14 rödgodsfragment (förundersökningsfynd) A259 Röjningsröse, oregelbunden form 3,9 3,4 meter stor och 0,5 meter hög. Dokumentationshandlingar: U4614_012 digitalt foto. Anläggningen sammanföll med den tidigare karterade graven A26. Karteringen gjordes i samband med undersökningen Denna anläggning finns inte omnämnd i rapporten bland de då undersökta anläggningarna. Då den låg på gränsen till det dåvarande undersökningsområdet kunde misstänkas att den lämnats kvar utan undersökning eller möjligen att den undersökts och därefter avfärdats. Anläggningen hade efter avtorvning och rensning en relativt tydlig form och begränsning och bestod i södra delen av 0,5 0,6 meter stora stenar. Centralt var stenarna cirka 0,15 0,30 meter stora. Vid fortsatt undersökning visade det sig svårt att hitta en distinkt begränsning. Anläggningen undersöktes fortsättningsvis i skikt för att söka finna en homogen karaktär eller en central sammanhängande stenpackning. Anläggningen bestod dock av blandat och löst stenmaterial utan inbördes ordning med en fyllning mellan stenarna av sand och grus. Omedelbart under stenpackningen påträffades en mindre sotfläck (A1134). Inga ben eller andra fynd påträffades i anläggningens centrala delar. Anläggningen kan tolkas som en ansamling av röjningssten som sannolikt lagts upp i samband markberedning i historisk tid. Fynd vid rensning F4 slipsten av bergart (fragment, förundersökningsfynd) Gravfältet vid Övre Kymlinge 15

18 A657 Röjningsröse, rund, cirka 3 meter i diameter och cirka 0,2 meter hög. Anläggningen var övertorvad och hade en jämn yta. Den bedömdes som en möjlig stensättning vid förundersökningen utifrån form och läge. Efter avtorvning visade sig dock anläggningen bestå av jordfyllning med en gles anhopning av röjningsstenar utan tydlig form. Den tolkades efter undersökning som en ansamling av röjningssten som sannolikt lagts upp i samband markberedning i historisk tid. Bilaga 2. Osteologisk analys av Berit Sigvallius Benmaterialet har analyserats i april Större delen av gravfältet undersöktes av Stockholms Stadsmuseum i början av 1970-talet och en osteologisk analys av materialet utfördes då (Sigvallius 1976). De tidigare analyserade brandgravarna ingår även i Sigvallius De nu undersökta anläggningarna utgörs av tre gravar: A206, A376 och A429, samt en härd: A1597. Samtliga innehöll brända ben. På grund av tidsbrist är 2007 års osteologiska analys inte fullständig. Anläggningarna har daterats till vendeltid äldre vikingatid. Metod Benen från A206, A429 och A1597 har undersökts på sedvanligt sätt genom okulär besiktning och med hjälp av en jämförelsesamling av kända skelett. A376 har endast undersökts översiktligt: ca ²/ ³ av benmaterialet har undersökts hastigt för att avgöra vilka arter som ingått i graven. Resultat Anläggning 206 Anläggning 206 innehåller tre begravda individer: en vuxen: Adultus = år, en ung person: juvenilis = år, samt ett barn: Infans II Juvenilis = 5 16 år. Ingen har kunnat könsbedömas. Anläggningen innehöll två arkeologiska lager: 245 och Benfynden har givits fyndnumren F87, F88 och F89. Lager 1046 har givits fyndnummer 87, det innehåller två F-nummer: F1046 och F1096, varav F1046 utgörs av brända ben från en urna. Hela lagret utgör en och samma begravning av en ung individ, år gammal. Får eller get har identifierats i F1046, i F1096 finns inga djurben. Lager 245 har givits fyndnummer 88 och 89, det är uppdelat dels söder, dels norr om profilen (fyndnummer 88), samt ytterligare en enhet med fyndnummer 89 (F1109). I lagret finns två individer av människa identifierade, dels en vuxen individ, år, dels en ung individ, 5 16 år. Av den unga individen finns endast ett fragment, ett skenben, identifierat. På grund av läget måste man utgå från att benet inte kommer från den unga personen i L1046, utan utgör en tredje individ. I alla fyndenheter, i L245, har dessutom påträffats ben av hund. Anläggning 376 Graven innehåller en ung vuxen man, år gammal. De djur som följt med på gravbålet är hund, häst, får eller get och fågel. Fågeln har inte artbestämts, men är troligen en hönsfågel. 16 Gravfältet vid Övre Kymlinge

19 Benen från A376 var uppdelade på 12 olika förpackningar med hänsyn till läge. Allt material har, av tidsskäl, inte kunnat undersökas. Den största mängden ben fanns dels norr om profilen dels i profilen. Den del av materialet som valdes för analys var den som var belägen norr om profilen. Varje förpackning har givits ett eget fyndnummer och inget material har slagits samman eftersom läget kan ha betydelse om en mer fullständig rapport någon gång skulle göras. Det benmaterial som undersökts har givits fyndnumren F90 till F94, det som inte undersökts har F95 till F101. Det icke undersökta materialet har en total vikt på ca gram medan den analyserade delen väger 3 144,1 gram. Ungefär 60 % av materialet har följaktligen undersökts. Analysen är emellertid inte fullständig, endast de fragment som omedelbart har kunnat identifieras, utan hjälp av en jämförelsesamling, finns upptagna i katalogen. Det verkar sannolikt att hela brandlagret utgör en enda begravning; både fragmenterings- och förbränningsgrad, liksom artinnehållet i den analyserade delen av materialet, är mycket likartat. De fyndnummer som har givits de olika förpackningarna är följaktligen en konstruktion som inte betyder att det finns flera olika begravningar i anläggningen. Benen i graven var dåligt och ojämnt förbrända. Både från människa och från häst har ben påträffats som varit i stort sett endast svedda. Det vanligaste utseendet är emellertid blåaktiga ben. Av hästen är det framförallt nedre delarna av extremiteterna som är dåligt förbrända och av människa kraniefragment och underarm, så vitt det är möjligt att bedöma utifrån den nuvarande analysen. Den dåliga förbränningen kan bero på kropparnas placering i gravbålet: om de legat direkt på marken blir de lägst belägna delarna dåligt förbrända. Även andra förklaringar finns, dels kan gravbålet ha varit för litet, dels kan vindförhållandena vid kremeringstillfället ha betydelse för hur effektiv kremeringen blivit. Anläggning 429 Inga benfragment har kunnat identifieras. Anläggning 1597 Anläggningen var en härd och innehöll endast djurben. Det identifierade materialet kommer från får eller get. Benmaterialet är hårt och jämnt förbränt. Referenser Bass W. M Human Osteology: a laboratory and field manual of the human skeleton 2 nd ed. Special Publications, Missouri Archaeological Society. Gejvall, N.-G Benbestämningar. I: Sahlström och Gejvall: Gravfältet på Kyrkbacken i Horns socken, Västergötland. KVHAA 60:2, 1948 Sigvallius, B Kymlinge, Spånga socken, fornlämning 168 och 169, Uppland. Brandgravar från järnåldern. Rapport. Stockholms stadsmuseum Funeral Pyres. Iron Age Cremations from North Spånga. Thesis and Papers in Osteology I. Stockholms Universitet. Gravfältet vid Övre Kymlinge 17

20 Katalog Anläggning: 206 Arkeologiskt lager: Fyndnummer: 87 brända ben från urna. F1086 0,1 liter något sotiga brända ben, 61,1 gram varav 12,6 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (10,2 g) En ung individ i åldersgruppen juvenilis (= år), vars kön ej kunnat bedömas. Identifierade fragment från: Skalltak 29 fragment (calvarium). Kranium 1 fragment (cranium). Fragmentet kommer från occipitale, ventralt om foramen magnum. Det har passning till ett fragment i F1096. Tand 1 rotfragment (dens) med öppen rotkanal = ung individ, juvenilis. Finger- eller tåben 1 fragment (phalanx I eller II). Får eller Get (Ovis aries/capra hircus): (2,4 g) Identifierade fragment från: Långa rörben 4 fragment (ossa longa). F1096 Mindre än 0,1 liter något sotiga brända ben, 28,4 gram varav 6,6 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (6,6 g) En ung individ (10 18 år) vars kön ej kunnat bedömas. Identifierade fragment från: Skalltak 12 fragment (calvarium). Kranium 2 fragment (cranium). Ett fragment från temporale: processus zygomaticus och ett av occipitale ventralt om foramen magnum. Passning till ett fragment i F1086. Sutura basilaris är helt öppen: yngre än 18 år (Bass 1971). Finger- eller tåben 2 fragment (phalanx III 1 fr, ospecificerad phalanx 1 fr). Tredjefalangen är hel, men den proximala epifysen saknas = ung individ. F1046 Ett bränt fragment, 0,2 gram, oidentifierat. Arkeologiskt lager: 245. Fyndnummer: 88. Söder om profil. Fyra påsar märkta 1 4. Benen har sorterats för sig men redovisas tillsammans här. 243,0 gram sotiga brända ben varav 28,4 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (24,7 g) En vuxen individ i åldersgruppen adultus (= år) samt en ung individ i åldersgruppen Infans II Juvenilis (= 5 16 år). Den unga individen har endast påträffats i den påse som är märkt 3. Skalltak 35 fragment (calvarium). 18 Gravfältet vid Övre Kymlinge

21 Kranium 1 fragment (cranium): ett fragment av pannbenet (frontale) med kanten mot ögonöppningen (margo supraorbitalis). Inga utpräglade könskarakteristika. Tand 1 rotfragment (dens). Ryggrad 2 fragment (atlas 1 fr, ospecificerad vertebra 1 fr). Revben 1 fragment (costa). Skenben 1 fragment (tibia sin/dx proximal diafys). Öppen metafysyta i knäleden = yngre än 16 år. Mellanhands- eller mellanfotsben: 1 fragment (metapodium). Hund (Canis familiaris): (3,7 g) Identifierade fragment från: Tand 1 rotfragment (dens). Ryggrad 6 fragment (vertebrae caudale 2 fr, ospecificerade vertebrae 4 fr). Fotledsben 2 fragment (talus sin/dx 1 fr, tarsal 1 fr). Tåben 5 fragment (phalanx I 1 fr, phalanx II 1 fr, phalanx III 2 fr, ospecificerad phalanx 1 fr). Sesamben 1 fragment (sesamoidea). Norr om profil Fem påsar, en omärkt och övriga fyra märkta ,0 gram sotiga brända ben varav 40,1 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (26,9 g) En individ i åldersgruppen adultus (= år) vars kön ej kunnat bedömas. Identifierade fragment från: Skalltak 30 fragment (calvarium). Kranium 1 fragment (cranium). Ett fragment från pannbenet (frontale) med kanten mot ögonöppningen (margo supraorbitalis). Inga utpräglade könskarakteristika. Underkäke 3 fragment (mandibula). Tänder 5 rotfragment (dentes). Ryggrad 3 fragment (vertebra thoracica 1 fr, ospecificerad vertebra 1 fr, sacrum 1 fr). Överarmsben 1 fragment (humerus sin/dx proximalt). Skenben 1 fragment (tibia sin/dx diafys). Mellanhands- eller mellanfotsben 1 fragment (metapodium). Finger- eller tåben 6 fragment (phalanx I 2 fr, ph. II 2 fr, ph. III 1 fr, ospecificerad phalanx 1 fr). Hund (Canis familiaris): (13,2 g) Identifierade fragment från: Tänder 2 rotfragment (dentes). Ryggrad 5 fragment (vertebra thoracica 1 fr, vertebrae caudale 3 fr, ospecificerad vertebra 1 fr). Revben 1 fragment (costa). Överarmsben 2 fragment (humerus sin/dx distalt). Bäckenben 1 fragment (os coxae). Knäskål 2 fragment (patella sin och dx). Fotledsben 5 fragment och ett helt ben (carpal 1 fr, tarsi 3 fr, calcaneus sin 1 hel). Mellanfotsben 3 fragment (metapodium). Tåben 6 fragment (phalanx II). Gravfältet vid Övre Kymlinge 19

22 Fyndnummer: 89 F1109 Ben från tre förpackningar märkta ,4 gram något sotiga brända ben varav 6,2 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (5,3 g) En vuxen individ (= år) vars kön ej kunnat bedömas. Identifierade fragment från: Skalltak 5 fragment (calvarium). Överkäke 1 fragment (maxilla). Lårben 1 fragment (femur sin/dx diafys). Finger- eller tåben 1 fragment (phalanx I). Hund (Canis familiaris): (0,9 g) Identifierade fragment från: Ryggrad 1 fragment (vertebra caudale). Strålben 1 fragment (radius sin proximalt: en lös epifys). Anläggning: 376 Arkeologiskt lager: 493. Fyndnummer: m N om profil, stick ,1 gram sotiga och ojämnt förbrända ben varav 74,5 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (26,5 g) En vuxen individ (= år) vars kön ej kunnat bedömas. Identifierade fragment från: Skalltak 2 fragment (calvarium). Dåligt förbrända. Strålben 1 fragment (radius sin/dx diafys). Armbågsben 1 fragment (ulna sin/dx diafys). Lårben 2 fragment (femur sin/dx diafys). Fotledsben 1 fragment (tarsal). Hund (Canis familiaris): (0,8 g) Identifierat fragment från: Ryggrad 1 fragment (ospecificerad vertebra). Häst (Equus caballus): (46,7 g) Identifierade fragment från: Underkäke 1 fragment (mandibula). Ryggrad 4 fragment (vertebrae caudale 2 fr, ospecificerade vertebrae 2 fr). Fotledsben 5 fragment (mesopodium). Mellanfotsben 6 fragment (metapodium). Dåligt förbrända. Tåben 1 fragment (phalanx III). Sesamben 1 fragment (sesamoidea). Får eller Get (Ovis aries/capra hircus): (0,3 g) Identifierat fragment från: Tåben 1 fragment (phalanx I). Fågel (Aves): (0,2 g) Identifierat fragment från: Vingben 1 fragment (carpometacarpus). Fyndnummer: m N om profil, stick ,6 gram sotiga brända ben varav 37,6 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (0,4 g) En vuxen individ (= år) vars kön ej kunnat bedömas. Identifierat fragment från: Ryggrad 1 fragment (ospecificerad vertebra). Hund (Canis familiaris): (0,6 g) Identifierat fragment från: Ryggrad 1 fragment (ospecificerad vertebra). 20 Gravfältet vid Övre Kymlinge

23 Häst (Equus caballus): (36,6 g) Identifierade fragment från: Skalltak 1 fragment (calvarium). Ryggrad 1 fragment (vertebra caudale). Revben 1 fragment (costae). Skenben 2 fragment (tibia sin/dx diafys). Fotledsben 5 fragment (mesopodium). Mellanfotsben 2 fragment (metapodium). Tåben 1 fragment (phalanx III). Sesamben 2 fragment (sesamoidea). Fyndnummer: m N om profilen, stick ,5 gram sotiga brända ben varav 30,8 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (8,8 g) En individ i åldersgruppen adultus (= år) vars kön ej kunnat bedömas. Identifierade fragment från: Skalltak 3 fragment (calvarium). Överkäke 1 fragment (maxilla). Tand 1 fragment (dens). En rot med rest av kronan, roten öppen i apex: ung vuxen individ. Ryggrad 3 fragment (ospecificerade vertebrae). Lårben 1 fragment (femur sin/dx diafys). Hund (Canis familiaris): (7,7 g) Identifierade fragment från: Underkäke 3 fragment (mandibula). Ryggrad 2 fragment (atlas). Lårben 1 fragment (femur sin/dx ofuserad caput). Fotledsben 2 fragment (mesopodium). Mellanfotsben 1 fragment (metapodium). Tåben 1 fragment (phalanx I). Sesamben 1 fragment (sesamoidea). Häst (Equus caballus): (14,3 g) Identifierade fragment från: Kranium 2 fragment (cranium: condylus occipitale 1 fr, petrosum 1 fr) Tand 1 rotfragment (dens). Ryggrad 1 fragment (ospecificerad vertebra). Revben 2 fragment (costae). Fotledsben 2 fragment (mesopodium). Mellanfotsben 1 fragment (metapodium). Tåben 2 fragment (phalanx III). Sesamben 1 fragment (sesamoidea). Fyndnummer: m N om profil, stick ,4 gram sotiga, dåligt förbrända, brända ben varav 41,3 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (24,4 g) En individ i åldersgruppen adultus (= år) vars kön ej kunnat bedömas. Identifierade fragment från: Skalltak 16 fragment (calvarium). Ryggrad 2 fragment (vertebrae thoracicae). Revben 1 fragment (costa). Överarmsben 1 fragment (humerus sin/dx distalt). Handledsben 1 fragment (carpal). Bäckenben 1 fragment (os coxae). Tåben 1 fragment (pedis: phalanx III). Gravfältet vid Övre Kymlinge 21

24 Hund (Canis familiaris): (2,5 g) Identifierade fragment från: Överkäke 1 fragment (maxilla). Ryggrad 2 fragment (vertebra caudale 1 fr, ospecificerad vertebra 1 fr). Mellanfotsben 1 fragment (metapodium). Tåben 3 fragment (phalanx I 1 fr, phalanx II 1 fr, ospecificerad phalanx 1 fr). Sesamben 1 fragment (sesamoidea). Häst (Equus caballus): (11,9 g) Identifierade fragment från: Kranium 1 fragment (condylus occipitale). Underkäke 1 fragment (mandibula). Tänder 4 rotfragment (dentes). Ryggrad 3 fragment (vertebrae caudale 2 fr, ospecificerad vertebra 1 fr). Får eller Get (Ovis aries/capra hircus): (2,3 g) Identifierade fragment från: Fotledsben 3 fragment (carpal 1 fr, centrotarsale 1 fr, tarsal 1 fr). Hälben 1 fragment (calcaneus: lös epifys). Fågel (Aves): (0,2 g) Identifierat fragment från: Tarsben 1 fragment (tibiotarsus). Fyndnummer: m N om profil, stick 3. 68,5 gram sotiga och dåligt förbrända ben varav 10,6 gram kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (8,6 g) En man i åldersgruppen adultus (= år). Könsbedömningen utförd på ett mått (mått 4) på strålbenets diafys (Gejvall 1948). Identifierade fragment från: Skalltak 2 fragment (calvarium). Överkäke 1 fragment (maxilla). Ryggrad 1 fragment (ospecificerad vertebra). Strålben 1 fragment (radius sin/dx diafys). Fragmentet är endast svett av eld. Mått 4 (Gejvall 1948) på diafysväggen ger 3,3 mm, d.v.s. en man. Tåben 1 fragment (pedis: phalanx I). Hund (Canis familiaris): (1,1 g) Identifierade fragment från: Tand 1 rotfragment (dens). Ryggrad 2 fragment (vertebra cervicale 1 fr, ospecificerad vertebra 1 fr). Häst (Equus caballus): (0,9 g) Identifierat fragment från: Fotledsben 1 fragment (mesopodium). Anläggning: 429 Arkeologiskt lager: 454. FB: Fyndnummer: fragment brända ben, 0,8 gram, oidentifierade. Anläggning: 1597 Fyndnummer: 85. Härd. 90,2 gram sotiga, väl, hårt och jämnt förbrända ben varav 27,1 gram kunnat identifieras. 22 Gravfältet vid Övre Kymlinge

25 Får eller Get (Ovis aries/capra hircus): (27,1 g) Identifierade fragment från: Skalltak 1 fragment (calvarium). Kranium 2 fragment (processus styloideus 1 fr, os zygomaticum 1 fr). Underkäke 5 fragment (mandibula). Tand 1 fragment (dens). Överarmsben 3 fragment (humerus sin distalt 2 fr av samma ben, sin/dx diafys 1 fr). Strålben 10 fragment (radius sin diafys 2 fr av samma ben, dx proximalt 1 fr, dx diafys 1 fr, sin/dx diafys 6 fr). Bäckenben 3 fragment (os coxae sin). Lårben 1 fragment (femur sin/dx diafys). Skenben 2 fragment (tibia sin proximalt 1 fr, sin/dx diafys 1 fr). Rullben 1 fragment (talus sin). Hälben 2 fragment (calcaneus sin, samma ben). Mellanfotsben 3 fragment (metapodium). Tåben 6 fragment (phalanx I 3 fr, phalanx II 2 fr, ospecificerad phalanx 1fr). Det ospecificerade tåbenet är troligen en phalanx I med osteofytbildningar. Kommentar: 4 fragment oidentifierade rörben, 2,1 gram, uttagna till 14 C- analys. Bilaga 3. Konserveringsrapport av Lena Holmquist Olausson, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet Tillstånd före behandling Vikingatida kvinnograv A206 F15 pärla, brons Föremålet var täckt av ett tunt hårt ytskikt, starkt krackelerat. Skiktet hade delvis fallit av. Pärlan var ornerad med punsade linjer. De bedömdes endast finnas kvar i ytskiktet. Under detta fanns ett skikt bestående av en ljusgrön pulverlik korrosion vilken hade orsakat korrosionsgropar. Föremålet bedömdes som fragilt och svårbehandlat. F21 föremål av järn, 2 fragment Föremålet var hårt korroderat, på ytan fanns enstaka jordbemängda korrosionsklumpar. Det bedömdes bestå av ett skal av metall med en genomkorroderad kärna. Föremålet bedömdes som mycket skört. Vendeltida mansgrav A376 F72 sköldknapp till sköldbuckla, brons med järnfäste Föremålet täcktes av en tunn mörkgrön beläggning, partiellt med inslag av ljusgrön korrosion. På baksidan av föremålet fanns ett hårt korroderat fäste av järn. Det var täckt av ett tjockare skikt korrosion bemängt med inslag av träkolsoch brända benpartiklar. Föremålet bedömdes som stabilt med undantag för järnfästet. Gravfältet vid Övre Kymlinge 23

26 F73 silver, 3 fragment Små lövtunna fragment som var täckta av en hård svart beläggning. I brottytorna framskymtade en porös ljusgrön korrosion fram. Fragmenten bedömdes som mycket ömtåliga. F74 fragment, järn Fragmentet täcktes av ett tunt skikt i vilket det fanns ett en korrosionsklump bemängd med små fragment av brända ben. Metallen bedömdes som stabil men skör p.g.a. tunnhet. F75 fragment, järn Fragment täckt av ett tunt ytskikt bestående av finfraktionerad jordblandad korrosion. Metallen bedömdes som stabil men skör p.g.a. tunnhet. Behandling Föremålen har behandlats med EDTA (C 10 H 14 N 2 Na 2 O 8 2H 2 O)-metoden. Inledningsvis lakades de i en 2 % lösning, ph 6,5 7, temp 40 under min. Därefter behandlades de med följande åtgärder, ultraljud upprepade gånger (1 min/gång) pensling med EDTA-lösning och/eller destillerat vatten samt skalpellbearbetning (d.v.s. försiktigt avlägsnande av jord och korrosionsprodukter). Processen kontrollerades kontinuerligt i stereolupp. De föremål som bedömdes vara tillräckligt stabila behandlades avslutningsvis med en mjukt roterande dentalborste. Denna behandlingsgång gällde inte för bronspärlan F72, då denna bedömdes var synnerligen ömtålig. Pärlan har enbart försiktigt penslats med ljummet destillerat vatten. Hela behandlingen har för samtliga föremål avslutats med en lakning i fosfatbuffert 1 % Na 2 HPO 4 med syftet att avlägsna eventuellt förekommande klorider. Detta skedde upprepade gånger till dess att kloridhalten var mindre än 5 ppm. Torkning har skett i värme (50 ) samt under vakuum i sammanlagt en veckas tid. Järnföremålen/fragmenten ytskyddades slutligen med paraffin (lösligt i värme) och bronsföremålen lackades med ett klarlack Paraloid B72 (lösligt i etanol). Resultatet av behandlingen Resultatet får ses som tillfredställande med tanke på flera av föremålens mycket sköra tillstånd. Den destruerande korrosionen har så långt det varit möjligt avlägsnats. Klorider har lakats ur och metallen har stabiliserats. På bronspärlan F72 har ornamentiken kunnat behållas och ytskyddet har förstärkts. För bronsknappen F15 får dock resultatet ses som mycket gott. Föremålet har fått en tilltalande yta och på baksidan har partier kunnat friläggas som visat att föremålet varit täckt av en silverbeläggning. Fragmenten F73 visade sig efter behandling vara av vitmetall, sannolikt silver. Observeras bör dock att metallerna enbart bestämts utifrån okulära bedömningar. 24 Gravfältet vid Övre Kymlinge

27 Bilaga 4. Fyndtabell Fyndtabell som visar samtliga fynd från både förundersökningen och den undersökning som redovisas i denna rapport. Fynd nr 1 14 tillhör förundersökningen, övriga tillhör den nu aktuella undersökning. Fnr Material Sakord Vikt, g Antal Fragmenteringsgrad Anmärkning Kontext ID 1 Glas Pärla 1,2 1 Komplett Rensfynd, röd, monokrom, opak (förund.) Keramik Svartgods 5,3 1 Fragment Rensfynd (förund.) Keramik Svartgods 3,1 2 Fragment Rensfynd (förund.) Bergart Bearbetad 22,3 1 Fragment Rensfynd, slipad yta (förund.) Ben 1,2 2 Fragment Rensfynd (förund.) Ben 0,9 2 Fragment Rensfynd (förund.) Ben 0,1 1 Fragment Rensfynd (förund.) Glas Bägare 2,1 2 Fragment Schaktfynd, ej inmätt (förund.) 9 Glas Bägare 1,1 1 Fragment Schaktfynd (förund.) Glas Butelj 16,4 3 Fragment Schaktfynd, sigill (förund.) Järn Beslag 8,3 1 Fragment Schaktfynd, osäker kontextrelation (förund.) Keramik Rödgods 20,9 2 Fragment Schaktfynd (förund.) Keramik Rödgods 26,5 1 Fragment Schaktfynd, hänkel (förund.) Keramik Rödgods 1,2 1 Fragment Schaktfynd (förund.) Brons Pärla 2,4 1 Komplett Fotodok. U4614_ Järn Nit 72,6 20 Del 5 st kompletta, ej bevarad, fotodok. U4614_ Järn Beslag 16,1 6 Fragment Ej bevarad, fotodok U4614_ Järn Nit 23,3 6 Fragment Ej bevarad, fotodok. U4614_ Järn Nit 17,7 1 Del Ej bevarad, fotodok. U4614_ Järn Järnten 1,4 1 3 delar, ej bevarad, fotodok U4614_ Järn Föremål 9,4 1 Del Fotodok. U4614_ Järn Järnring 2,7 1 Del Osäker bestämning, ej bevarad, fotodok. U4614_ Järn Föremål 5,1 4 Fragment Obestämbara, nit?, ej bevarad, fotodok. U4614_ Järn Nit 21,5 1 Komplett Ej bevarad, fotodok. U4614_ Glas Pärla 0,6 1 Komplett 2 delar Glas Pärla 0,8 1 Komplett Glas Pärla 0,7 1 Komplett 2 delar Glas Pärla 0,5 1 Del 3 delar Glas Pärla 0,5 1 Del 3 delar Glas Pärla 0,6 1 Komplett 3 delar Glas Pärla 0,5 1 Komplett Något brandskadad Glas Pärla 0,3 1 Del Halv del Glas Pärla 0,5 1 Komplett Fotodok. U4614_ Glas Pärla 2,3 1 Komplett Brandskadad Glas Pärla 1,4 1 Del Kraftigt brandskadad Glas Pärla 1,5 1 Del Glas Pärla 1,5 1 Del 3 delar Glas Pärla 0,9 1 Del Glas Pärla 0,7 1 Del Glas Pärla 0,6 1 Del Brandskadad Glas Pärla 0,6 1 Del Glas Pärla 0,7 1 Del Brandskadad Glas Pärla 0,4 1 Del Glas Pärla 0,3 1 Del Glas Pärla 0,3 1 Del Glas Pärla 0,5 1 Fragment 2 delar Glas Pärla 1,6 1 Del Brandskadad Glas Pärla 1,1 1 Del Glas Pärla 0,8 1 Del Glas Pärla 0,6 1 Del Glas Pärla 0,7 1 Del 245 Gravfältet vid Övre Kymlinge 25

28 Fnr Material Sakord Vikt, g Antal Fragmenteringsgrad Anmärkning Kontext ID 52 Glas Pärla 0,6 1 Del Glas Pärla 0,3 1 Fragment Glas Pärla 0,2 1 Fragment Glas Pärla 0,2 1 Fragment Glas Pärla 0,5 1 Del Glas Pärla 0,7 1 Del Glas Pärla 1 1 Komplett Brandskadad, 3 delar Glas Pärla 0,6 1 Fragment Glas Pärla 0,5 1 Komplett Glas Pärla 0,5 1 Fragment Ett segment Glas Pärla 0,4 1 Fragment Ett segment Glas Pärla 1,3 1 Komplett 5 segment Glas Pärla 1,2 1 Del 4 segment Glas Pärla 0,9 1 Del 3 segment Glas Pärla 1,2 1 Del 3 segment Horn Kam 5,7 1 Fragment Ca 25 fragm, fotodok. U4614_ Horn Kam 0,7 1 Fragment 2 fragment Horn Kam 0,8 1 Fragment 2 fragment Keramik Kärl 11,4 1 Fragment 12 fragment Keramik Kärl Fragment CU-leg Knapp 23,3 1 Komplett Beläggn. av silver. Fäste av järn, 493 fotodok. U4614_ Silver Beslag 0,6 1 Fragment 3 fragment, fotodok. U4614_ Järn Beslag 1 1 Fragment Fotodok U4614_ Järn Beslag 0,2 1 Fragment Järn Nit 1,1 2 Del Ej bevarad, fotodok. U4614_ Järn Förband 8,7 1 Del Ej bevarad, fotodok. U4614_ Järn Kniv 1,4 1 Fragment Osäker bestämning, ej bevarad, fotodok. U4614_ Järn Kniv 2,5 1 Fragment Osäker bestämning, ej bevarad, fotodok. U4614_ Järn Nit 70 Del Hela och fragmenterade, ej bevarad, fotodok. 493 U4614_ Järn Beslag 2,1 Fragment 4 fragment, osäker bestämning Horn Spelbricka 22,7 8 Del 15 fragment Horn Kam 6,8 1 Fragment 15 fragment, fotodok. U4614_ Keramik Kärl Fragment Mycket fragmenterat Ben 90,2 Fragment Får/get Ben 0,8 Fragment Ben 89,7 Fragment Även ben från ID Ben 509 Fragment Ben 117,4 Fragment Ben 167,1 Fragment 2 3 m N om profil, stick Ben 498,6 Fragment 2 3 m N om profil, stick Ben 687,5 Fragment 3 4 m N om profil, stick Ben 822,4 Fragment 3 4 m N om profil, stick Ben 68,5 Fragment 3 4 m N om profil, stick Ben 195 Fragment 2 3 m S om profil, stick 1, ej osteologi Ben 120 Fragment 3 4 m S om profil, stick 1, ej osteologi Ben 282 Fragment Profil, 2 3 m, stick 1, ej osteologi Ben 700 Fragment Profil, 3 4 m, stick 1, ej osteologi Ben 438 Fragment Profil, 3 4 m, stick 2, ej osteologi Ben 50 Fragment Ej osteologi Gravfältet vid Övre Kymlinge

29 Fig. 1. Undersökningsområdets läge markerat på utdrag ur Topografiska kartans blad 10I Stockholm NV. Skala 1: Gravfältet vid Övre Kymlinge 27

30 Fig. 2. Undersökningsområdet vid gravfältet RAÄ 169 och omkringliggande fornlämningar markerade på ett utdrag ur digitala Fastighetskartan 10I 7e Bromsten. Skala 1: Gravfältet vid Övre Kymlinge

31 Fig. 3. Översikt över östra delen av undersökningsområdet. I förgrunden ligger stensättningen A206 i framrensat skick. I bakgrunden syns mangårdsbyggnaden till Kymlinge Östergård. Foto: John Hamilton (U4614_29). Fig. 4. Schaktplan med numrerade anläggningar och undersökningsområdet markerade. Skala 1:200. Gravfältet vid Övre Kymlinge 29

32 F15 F67 F72 F83 F25 F29 Fig. 5. Ett urval av fynden från gravarna. Från A206 syns en pärla av brons F15 (U4614_14), några silverfolierade segementerade pärlor av orientalisk typ F25 F29 (U4614_18) och glaspärlor av inhemsk typ F36 F66. Från brandlagret i A206 framkom även fragment av en kam F67 (U4614_19). Från A376 syns en spetsknapp till en sköldbuckla F72 (U4614_20) och fragment av en kam F83 (U4614_25). Foto: John Hamilton. F36 F66 30 Gravfältet vid Övre Kymlinge