Förslag till insatser som kan motverka nedgången av vilda pollinatörer i Sverige

Transkript

1 SKRIVELSE Ärendenr: NV Förslag till insatser som kan motverka nedgången av vilda pollinatörer i Sverige Slutredovisning av Naturvårdsverkets regeringsuppdrag Kartlägga och föreslå insatser för pollinering (Regleringsbrev 2018) 1

2 Innehåll SAMMANFATTNING 3 1 INLEDNING Uppdraget Pollinatörer och pollinering 8 2 BAKGRUND OCH PROBLEMBESKRIVNING Många pollinatörer är rödlistade Påverkansfaktorer Bristande tillgång på livsmiljöer Användning av växtskyddsmedel Övriga påverkansfaktorer 17 3 UTGÅNGSPUNKTER FÖR NATURVÅRDSVERKETS FÖRSLAG Internationella åtaganden och nationella miljömål Beslutade styrmedel och strategier Landskapsperspektiv Förutsättningar att införa styrmedel 26 4 INSATSER I JORD- OCH SKOGSBRUK Gynna vilda pollinatörer i jordbruket Miljöhänsyn i skogsbruket Användning av växtskyddsmedel 56 5 INSATSER I URBANA OCH EXPLOATERADE MILJÖER Regeringsuppdrag till Trafikverket Uppdrag till Affärsverket svenska kraftnät Stimulera åtgärder i sand-, grus- och moräntäkter 65 6 NATURVÅRDSINSATSER Riktad vägledning och bidrag till länsstyrelserna Ökade insatser inom ÅGP Uppföljning av det generella biotopskyddet 71 7 FORSKNING, KOMMUNIKATION OCH MILJÖÖVERVAKNING Kommunikationsinsatser Projekt och ramverk för medborgarforskning Utveckling av redan etablerade miljöövervakningsprogram Utveckla habitatmodeller Utreda förutsättningar för fler långsiktiga ekologiska studieområden Inventera forskningsbehov och förstärka expertnätverk 86 8 SAMLAD KONSEKVENSBEDÖMNING 88 KÄLLFÖRTECKNING 90 2

3 Sammanfattning Naturvårdsverket har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga vilka insatser som görs för att motverka nedgången av vilda pollinatörer i Sverige, samt föreslå insatser som kan vända utvecklingen. Kartläggningen av befintliga insatser redovisades i en skrivelse till regeringen i april Föreliggande skrivelse redovisar förslag till insatser, med fokus på styrmedel och åtgärder som regeringen kan besluta om. Det är dock först när konkreta åtgärder vidtas i den fysiska miljön som positiva effekter uppnås. Insatserna är framtagna för att gynna ett brett spektrum av vilda pollinatörer, och flertalet av de insatser som föreslås gynnar även annan biologisk mångfald. Förslag riktade till regeringen är i korthet följande: Gynna vilda pollinatörer i jordbruket genom att: Ge i uppdrag till Jordbruksverket, Naturvårdsverket och länsstyrelserna att göra en fördjupad nationell analys av vad som krävs avseende areal och kvalitet av ängs- och betesmarker för att miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv ska kunna uppnås. Se över ersättningarna till restaurering och skötsel av betesmarker och slåtterängar. Höja ersättningen för omställning till ekologisk produktion i slättbygd. Återinföra miljöersättning för skötsel av småbiotoper. Anpassa och införa ersättning för att skapa småbiotoper i slättbygd. Igenväxning och bristande tillgång på lämpliga livsmiljöer är ett par av de största hoten mot vilda pollinatörer. Många marker som är värdefulla för vilda pollinatörer är kulturpräglade och kräver fortsatt hävd för att värdena ska bestå. Aktiv skötsel av den enskilda markägaren gynnar samhället i stort, genom en bevarad biologisk mångfald och en varierad landskapsbild. Det är därför angeläget att samhället säkerställer att jordbrukets miljöersättningar är utformade på ett sätt som kompenserar den enskilda markägarens arbetsinsats, så att samhällsnytta erhålls i tillräcklig grad. Naturvårdsverket föreslår vissa ändringar av befintliga miljöersättningar som bör genomföras i nuvarande programperiod för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. De förslag som avser nya eller nygamla stöd behöver utredas närmare, inom ramen för arbetet med att utforma stöden till kommande programperiod ( ). Regeringsuppdrag till Trafikverket att redovisa hur vilda pollinatörer ska beaktas och gynnas vid planering, anläggning och förvaltning av 3

4 infrastrukturmiljöer m.m. Infrastrukturmiljöer kan vara attraktiva miljöer för pollinatörer och Trafikverket har rådighet över planering, byggande och förvaltning av många infrastrukturmiljöer. Uppdra åt Svenska kraftnät att kontinuerligt förbättra och utöka insatser för att främja vilda pollinatörer och annan biologisk mångfald i kraftledningsgatornas infrastruktur. Kraftledningsgator utgör linjeelement i landskapet som kan vara attraktiva miljöer för pollinatörer. Svenska kraftnät har rådighet att förvalta stamnätet på ett sätt som gynnar vilda pollinatörer. Utred förutsättningar för etablering av fler långsiktiga ekologiska studieområden, genom ett uppdrag till något av de centrala forskningsråden eller en enskild utredare. I dessa studieområden ska pollinering, populationsdynamik hos vilda pollinatörer och deras värdväxter kunna följas, liksom andra aspekter av biologisk mångfald, genom långliggande empiriska studier och experiment. En utbyggd medborgarforskning inriktad på pollinering, innefattande ett pilotprojekt och ett ramverk. Pollinering kan vara en hävstång för att få till stånd medborgarforskning inom biologisk mångfald. Naturvårdsverket avser också genomföra insatser inom myndighetens ansvarsområde. Naturvårdsverket har i budgetunderlaget för framfört att myndigheten behöver en förstärkning av 1:3-anslaget med 25 miljoner kronor per år för ett åtgärdspaket av insatser som gynnar pollinatörer. Arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter framhålls särskilt. I budgetunderlaget anges även att miljöövervakningen av pollinatörer behöver förstärkas. Inom ramen för föreliggande regeringsuppdrag har Naturvårdsverket närmare analyserat vilka insatser som behövs. Större satsningar, exempelvis på åtgärdsprogram och miljöövervakning, förutsätter att myndigheten erhåller medel i den omfattning som myndigheten tidigare aviserat. Naturvårdsverket redovisar följande insatser: Stimulera åtgärder i sand-, grus- och moräntäkter (se 5.3). Riktad vägledning och bidrag till länsstyrelserna (se 6.1). Ökade insatser inom arbetet med åtgärdsprogram (ÅGP) för hotade arter (se 6.2). Kommunikationsinsatser (se 7.1). Utveckling av redan etablerade miljöövervakningsprogram avseende pollinatörer, genom tillägg och utökning av t.ex. NILS och Remiil (se 7.3). Utveckla habitatmodeller för pollinatörer och pollinering (se 7.4). Inventera forskningsbehov och förstärka expertnätverk (se 7.6). Därutöver har Naturvårdsverket i dialog med Skogsstyrelsen identifierat hur miljöhänsynen i skogsbruket bör utvecklas för att vilda pollinatörer i högre grad 4

5 ska beaktas (se 4.2). Det handlar om att komplettera branschens gemensamma målbilder, anpassa rådgivning och genomföra Skogsstyrelsens förslag om att ändra i föreskrifter om återplantering av skog. När det gäller användningen av växtskyddsmedel (se 4.3) konstaterar Naturvårdsverket, efter dialog med Kemikalieinspektionen och Jordbruksverket, att det finns ett omfattande regelverk som kontinuerligt uppdateras. Myndigheterna bedömer också att en större andel ekologisk odling kan förväntas leda till minskad användning av problematiska kemiska växtskyddsmedel i jordbruket, vilket i förlängningen minskar riskerna för pollinerande insekter. Därutöver arbetar Kemikalieinspektionen och Jordbruksverket med att se över hur information om bifarliga medel kan göras mer lättillgänglig. Utöver förslagen till insatser innehåller redovisningen även en beskrivning av uppdraget och dess genomförande (kap. 1), en beskrivning av bakgrund och problembeskrivning (kap. 2), samt av utgångspunkter för Naturvårdsverkets förslag (kap. 3). Uppdraget har genomförts i projektform av handläggare på Naturvårdsverket. Forskare vid institutionen för ekologi vid SLU och Artdatabanken har anlitats för att sammanfatta kunskapsläget för vilda pollinatörer och pollinering i Sverige (Naturvårdsverkets rapport 6841). Handläggare vid Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen, Skogsstyrelsen, Trafikverket, Boverket och Svenska kraftnät har bidragit med underlag och synpunkter på förslagen. Naturvårdsverket har även genomfört ett dialogmöte med ett 20-tal aktörer. Förslagen i redovisningen har stöd i den kunskap som lyfts fram i IPBES rapport om pollinatörer från Samtidigt är underlaget och kunskapen begränsad när det gäller pollinatörers utbredning, trender och samspel med andra arter. Vidare påverkas en viss art ofta av flera faktorer samtidigt, och vissa påverkansfaktorer samverkar. Detta innebär att det har varit svårt att uppskatta de föreslagna insatsernas specifika bidrag till att gynna vilda pollinatörer, och i förlängningen förslagens kostnadseffektivitet. Bristen på underlag adresseras genom förslag som kan bidra till ökad kunskap, samt genom att följa upp och utvärdera de insatser som genomförs. Samtidigt ska framhållas att förslagen generellt bidrar till att förbättra förutsättningarna inte bara för pollinatörer, utan även för biologisk mångfald i ett bredare perspektiv, vilket leder till mer livskraftiga och resilienta ekosystem. En anledning till denna övergripande slutsats är att pollinatörers behov och utsatthet liknar många andra hotade arters. Pollinering är dessutom en förutsättning för blomväxters fortplantning och därmed för alla de arter som lever av blomväxterna, samt en viktig ekosystemtjänst. 5

6 1 Inledning 1.1 Uppdraget Naturvårdsverket fick i regleringsbrevet för 2018 följande uppdrag: Kartlägga och föreslå insatser för pollinering Naturvårdsverket ska sammanställa vilka insatser som görs i Sverige för att motverka nedgången för vilda pollinatörer och föreslå kostnadseffektiva insatser som kan vända utvecklingen. I arbetet ska beaktas förslag från den mellanstatliga plattformen IPBES rapport om pollinatörer från 2016 och EU-kommissionens kommande meddelande om pollinatörer. Naturvårdsverket ska ta tillvara den kunskap som finns hos Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Kemikalieinspektionen, SLU och andra berörda myndigheter. Den delen av uppdraget som omfattar redovisning av vilka insatser som görs i Sverige ska redovisas senast den 16 april Uppdraget ska slutredovisas till Regeringskansliet (Miljö- och energidepartementet) senast den 1 november Regeringsuppdraget innebär att Naturvårdsverket ska utreda och föreslå insatser till regeringen. Regeringen kan påverka förutsättningarna för vilda pollinatörer exempelvis genom att införa styrmedel som lagstiftning, skatter och ekonomiska stöd. Regeringen kan också ge myndigheter och andra statliga aktörer i uppgift att vägleda, ta fram kunskapsunderlag etc. I de fall staten är markägare kan regeringen också ställa krav på statliga myndigheter och bolag att genomföra konkreta åtgärder i miljön. Staten äger många miljoner hektar mark. Merparten av Sveriges landareal ägs dock av privata aktörer, se vidare avsnitt 3.3. För att en markant förbättring av vilda pollinatörers situation ska uppnås behöver många olika aktörer bidra, såväl privata som offentliga och ideella. Det är först när praktiska och samordnade åtgärder genomförs ute i miljön som pollinatörernas livsmiljöer förbättras och hotbilden mot dem minskar. Det kan handla om att skapa fler lämpliga boplatser och fler blomrika miljöer, eller om att minska användningen av bekämpningsmedel. Sådana praktiska åtgärder kan genomföras på frivillig basis, men för att de ska ske i tillräcklig omfattning bör de stimuleras och underlättas genom olika styrmedel. Redovisningen fokuserar på styrmedel och åtgärder som regeringen har rådighet att besluta om. Skrivelsen redovisar också en del insatser som Naturvårdsverket avser driva. Större satsningar förutsätter att myndigheten erhåller medel i enlighet med vad som redovisats i Naturvårdsverkets budgetunderlag för

7 1.1.1 Genomförande Uppdraget genomfördes i projektform av handläggare på Naturvårdsverket. I projektgruppen ingick Hannah Östergård, Erik Sjödin, Fredrik Granath, Lisa Björk, Marianne Ekberg och Elin Forsberg (projektledare). Även Cecilia Lindblad, Johan Abenius, Maggie Javelius och Ola Inghe har bidragit i arbetet. Uppdraget delredovisades den 16 april 2018 och slutredovisas genom föreliggande skrivelse. Inför delredovisningen, som innehåller en kartläggning av befintliga insatser som gynnar vilda pollinatörer, hölls ett dialogmöte med ett 20-tal aktörer, bland annat Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Kemikalieinspektionen, Trafikverket, Svenska kraftnät, LRF, Hushållningssällskapet, WWF, Svenska botaniska föreningen, Svenskt växtskydd och Svenska golfförbundet. Naturvårdsverket har även presenterat uppdraget och inhämtat synpunkter i samband med en träff med nätverket Pollinera Sverige. Under hösten 2018 har dialog och avstämningar skett med företrädare SLU, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Kemikalieinspektionen, Trafikverket, Svenska kraftnät och nätverket Pollinera Sverige. Dessa aktörer är direkt berörda av de förslag som Naturvårdsverket lämnar. Förslagen påverkar även jord- och skogsbruket, bland annat föreslagna höjningar av olika ersättningar. Huruvida dessa förslag genomförs eller ej är en fråga för regeringen att avgöra. Nuvarande programperiod för EU:s gemensamma jordbrukspolitik pågår till Förhandlingar om hur jordbrukspolitiken ska utformas nästa period ( ) pågår. Inom ramen för uppdraget har forskare vid institutionen för ekologi vid SLU och Artdatabanken, på uppdrag av Naturvårdsverket, sammanfattat kunskapsläget för vilda pollinatörer och pollinering i Sverige. Kunskapssammanställningen är i stor utsträckning baserad på IPBES sammanställning om pollinatörer 1, samt på den svenska rödlistan, och har publicerats i Naturvårdsverkets rapportserie (rapport 6841) Fokus på vilda pollinatörer Regeringsuppdraget handlar om vilda pollinatörer. Pollinatörer associeras ofta med bin (tama och vilda bin, t.ex. humlor), men vilda pollinatörer återfinns inom ett flertal insektsgrupper. Till exempel är många blomflugor, andra steklar, fjärilar och getingar pollinatörer, liksom ett fåtal insekter i andra grupper, t.ex. vissa skalbaggar. Denna mångfald av olika arter är viktig. Ambitionen i uppdraget har varit att kartlägga och föreslå insatser för ett brett spektrum av vilda pollinatörer. 1 IPBES (2016). 7

8 1.2 Pollinatörer och pollinering Pollinering är en biologisk process där pollen överförs från en blommas ståndarknapp (blommans handelar) till pistillens märke (hondelar). Pollenöverföringen är en förutsättning för växtens befruktning. Pollineringen kan ske med hjälp av vind eller vatten, men de flesta av världens växter tar hjälp av djur (pollinatörer) för sin pollenöverföring. I utbyte får pollinatörerna föda i form av nektar och pollen. Pollinatörer och växter är således ofta ömsesidigt beroende av varandra. Drygt 90 procent av världens vilda växtarter och 75 procent av grödorna får hjälp med sin frösättning av pollinatörer. 2 I Sverige är det främst insekter som är pollinatörer, men i tropiska och subtropiska områden finns det även andra djur som bidrar till pollinering, till exempel fåglar och fladdermöss En mångfald av pollinatörer behövs På senare år har vikten av ett artrikt pollinatörssamhälle uppmärksammats alltmer och det har blivit tydligt att såväl naturen som jordbruket gynnas om det finns en mångfald av pollinatörer. Pollinering och pollinatörer är viktiga för fortlevnaden av många andra arter, exempelvis vilda växtpopulationer. En rik pollinatörsfauna ökar förutsättningarna för god pollinering och förökning hos växtarter och ett artrikt och blomrikt växtsamhälle skapar förutsättningar för att pollinatörsfaunan bibehålls. 3 Utöver detta betonas värdet av en så kallad funktionell mångfald. Pollinatörernas egenskaper skiljer sig åt, t.ex. i val av växter, hur de rör sig i blomman, aktivitetsperiod på dygnet, på säsongen och vid olika väderförhållanden. Arterna har också olika födosöksstrategier; vissa är generalister medan andra är specialister. Alla dessa faktorer påverkar arternas förmåga att pollinera. De olika arterna kompletterar varandra och tillsammans ger de fullgod pollinering av landskapets blomväxter. Arter skiljer även i känslighet för miljöförändringar och sjukdomar. Därför bidrar större artrikedom till lägre mellanårsvariation. En mångfald av arter agerar alltså buffert, där en pollinatör med stor framgång ett visst år kan täcka för en annan art med sämre framgång, vilket är särskilt viktigt när ekosystemen påfrestas av landskaps- och klimatförändringar. Pollinering av såväl vilda som odlade växter utförs av en kombination av vilda och odlade pollinatörer. I jordbruket bidrar vilda pollinatörer till fruktsättningen, såväl i närvaro som i frånvaro av odlade honungsbin. Hos den vilda floran ombesörjs pollineringsbehovet i stor utsträckning av vilda pollinatörer. En generaliserad beskrivning av ekologin hos insekter som fungerar som pollinatörer i Sverige finns i tabell 1. 2 IPBES (2016). 3 Albrecht m.fl. (2012); Fontaine m.fl. (2006). 8

9 Tabell 1. Generaliserad beskrivning av ekologin hos insektsgrupper som fungerar som pollinatörer i Sverige. Alla vuxna pollinatörer behöver energin eller näringen i pollen och nektar för att flyga eller för att producera ägg. Artgrupp Från växten Larvens föda Social Bo Övervintring Vildbin - Sandlevande Pollen/ nektar Pollen Nej Ja - Sandig mark Larv/vuxen - Vedlevande Pollen/ nektar Pollen Nej Ja - Död ved, växtstjälkar Larv - Humlor Pollen/ nektar Pollen Ja Ja - Hålor (gamla sorkbon) Vuxen - Boparasiter Pollen/ nektar Pollen Nej Nej - Snyltar hos andra Vuxen Andra steklar Nektar Byten Nej Ja - Sandig mark/död ved Larv/vuxen Blomflugor Pollen Byten Nej Nej Vanl. larv Fjärilar Nektar Växter Nej Nej Vanl. larv Skalbaggar Pollen Växt/ved Nej Nej Vanl. larv Pollinering är en värdefull ekosystemtjänst Pollinering är en så kallad reglerande ekosystemtjänst, eftersom den reglerar naturliga processer. Pollinering är också en förutsättning för livsmedelsproduktion, vilket räknas som en försörjande ekosystemtjänst. Odlade honungsbin bidrar även till andra försörjande ekosystemtjänster genom produktion av honung och andra biodlingsprodukter. Pollinatörer bidrar även till kulturella värden. Många former av friluftsliv och rekreation i Sverige är beroende av pollinatörernas samspel med växter, där biodling och bärplockning är två viktiga exempel. Det svenska kulturarvet, i form av visor och texter, är också rikt på referenser till pollinerande insekter och växter som är beroende av pollinatörer Pollinatörernas värde i jordbruk och trädgårdsnäring En majoritet av världens grödor får både större skörd och högre kvalitet om de får hjälp av insekter med sin pollinering. Många av våra livsnödvändiga vitaminer och mineraler kommer från insektspollinerade frukter och grönsaker. 4 I Sverige odlas främst spannmålsgrödor, som är vindpollinerade. Växtodlingen här är därmed inte lika beroende av insektspollinering som den är på många andra håll i världen, men även i Sverige finns insektspollinerade växter i jordbruket och framförallt i trädgårdsodlingen. År 2016 uppgick arealen insektspollinerade grödor till 5 procent av Sveriges totala brukade areal, se figur 1. 5 Värdet av pollinatörer i det svenska jordbruket är störst inom odlingen av oljeväxter, åkerbönor och klöverfrö. Raps är en kommersiellt viktig gröda i Sverige. I ett storskaligt fältförsök i Skåne blev rapsskörden 10 procent högre när honungsbin fanns tillgängliga för att pollinera blommorna. 6 Åkerböna får cirka 40 procent större skörd med hjälp av 4 Smith m.fl. (2015). 5 SCB (2017). 6 Lindström m.fl. (2016). 9

10 pollinerande insekter. 7 Rödklöver Sveriges mest odlade baljväxt kräver korspollinering 8 för frösättning. Rödklöverfröodlingen, som är viktig för efterföljande vallodling och foderproduktion, är alltså helt och hållet beroende av pollinerande insekter, framförallt långtungade humlor. Eftersom rödklöver fixerar kväve är växten även traditionellt viktig i växtföljder för att stärka åkerns näringsstatus. Särskilt viktig är denna egenskap i ekologisk odling, eftersom mineralgödsel då inte används. Trädgårdsnäringen utgör en mycket liten del (1,6 promille) av den totala jordbruksarealen i Sverige (se figur 1). Trädgårdsgrödorna har dock ett högt ekonomiskt värde per hektar. Trädgårdsodlingen står för en förhållandevis stor andel av användning av bekämpningsmedel, som ofta påverkar inte bara de arter som ska bekämpas, utan även nyttodjur som pollinatörer. I trädgårdsodling används ofta tambin (Apis millifera), och i växthusodlingar används ibland odlade humlor (Bombus terrestris). Dessa odlade pollinatörer sköter en stor del av pollineringen av trädgårdsgrödorna, men även vilda pollinatörer är viktiga. Det finns därför incitament för trädgårdsodlare att försöka åstadkomma bra lokala förhållanden för pollinatörer. I den yrkesmässiga odlingen används lähäckar och annan vegetation i och omkring odlingarna som också gynnar vilda pollinatörer. Det pågår även forskning och utvecklingsarbete. Jordbruksverket finansierar t.ex. demonstrationsodlingar med blomsterremsor inom Landsbygdsprogrammet. De visar tydligt att det förekommer många nyttodjur i dessa blomsterremsor. Vilken nytta remsorna gör för pollinatörer och mot skadedjur behöver fortlöpande utvärderas. Figur 1. Sveriges sammanlagda åkerareal är ca hektar. På ca ha (vilket motsvarar ca 5 procent) odlas grödor som är beroende av pollinatörer. Den procentuella fördelningen av dessa grödor framgår av cirkeldiagrammet till vänster (fördelat på trädgårdsodling, höstraps, vårraps, höstrybs, vårrybs och åkerböna). Ca 1,6 promille av åkerarelen (ca ha) används för trädgårdsodling. Den procentuella fördelningen av trädgårdsnäringens grödor framgår av cirkeldiagrammet till höger. Ca 50 procent av den areal som används för trädgårdsodling används för jordgubbsodling. 7 Bartomeus m.fl. (2014). 8 Vid korspollinering överförs pollen från en blomma till en annan blomma av samma art. 10

11 2 Bakgrund och problembeskrivning 2.1 Många pollinatörer är rödlistade Till de grupper som brukar betraktas som pollinatörer hör gaddsteklar (ca 640 arter), inklusive 299 vilda biarter (varav ca 40 arter är humlor), flera grupper av fjärilar (ca 140 arter), några grupper av flugor (770 arter, bland annat ca 400 arter av blomflugor). Därutöver finns även andra arter (t.ex. andra steklar och skalbaggar) som besöker blommor mer sporadiskt, och då kan fungera som pollinatörer. Bin är de effektivaste pollinatörerna. En tredjedel av Sveriges vilda biarter är rödlistade och sju arter finns med på IUCN:s 9 globala rödlista. Specialister, det vill säga arter med särskilda preferenser eller behov vad gäller föda eller boplats, är överrepresenterade i rödlistan. Bland annat är vildbiarter som behöver blottad sand eller mineraljord för att kunna bygga bo överrepresenterade i den svenska rödlistan. Dessutom är tre fjärdedelar av de rödlistade icke parasitära biarterna mer eller mindre specialiserade på att samla proviant till larverna från en eller ett litet antal närbesläktade växtarter. Mycket tyder på att populationer av vildbin minskar nationellt. Exempelvis speglar kraftigt minskade utbredningsområden 10 hos många arter med stor sannolikhet omfattande reella populationsminskningar. Bland de totalt 2600 svenska fjärilarterna är ungefär en femtedel rödlistade, och situationen är likartad för de ca 140 fjärilsarter som är pollinatörer. Många fjärilsarter är knutna till traditionell ängsmark, dvs öppna, näringsfattiga och blomrika marker, en naturtyp som har minskat i Sverige det senaste århundradet. Liksom för bin minskar utbredningsområden för många fjärilsarter nationellt. En del arter ökar sina utbredningsområden, sannolikt beroende på ett varmare klimat, men även på grund av andra faktorer, såsom landskapsförändringar. Drygt en tiondel av blomflugorna är rödlistade. Den lägre andelen rödlistade arter i denna grupp, jämfört med bin och fjärilar, kan möjligen förklaras av att arterna är generalister i högre grad, men skillnaden skulle också kunna bero på att kunskapen om blomflugorna är låg, särskilt avseende populationstrender. Det finns tecken på att blomflugor som är beroende av död ved minskar. De få arter som har specifika 9 IUNC (International Union for Conservation of Nature and Natural Resources), på svenska Internationella naturvårdsunionen, är ett internationellt organ för naturskydd, hållbar utveckling och biologisk mångfald med över 1000 medlemsorganisationer. 10 Utbredningsområde är den geografiska utbredningen där olika populationer av en art förekommer. När det råder brist på data om hur stor en arts population är, ger förändringar i utbredningsområdet en indikation på om arten ökar eller minskar. 11

12 värdväxter, och arter som är knutna till våtmarker, tycks också uppvisa negativa trender. 2.2 Påverkansfaktorer Vilka faktorer som påverkar en arts populationsstorlek beror främst på artens biologi och geografiska utbredning. Det finns en rad faktorer som påverkar livsförutsättningarna för olika vilda pollinatörer och deras värdväxter. Ofta påverkas en viss art av flera faktorer samtidigt, och vissa påverkansfaktorer samverkar. IPBES listar följande hot mot pollinatörer på global nivå: förändrad markanvändning, intensivt jordbruk och användning av pesticider, miljöföroreningar, invasiva främmande arter, sjukdomar och klimatförändringar. I begreppet förändrad markanvändning inkluderar IPBES bland annat igenplantering, avverkning och exploatering. Utöver det som nämns i IPBES är igenväxning ett stort problem i Sverige, vilket framgår av den svenska rödlistan. I samband med framtagande av rödlistan 2015 gjordes en bedömning av de viktigaste påverkansfaktorerna för alla rödlistade arter. 11 Enligt denna bedömning är de påverkansfaktorer som har störst betydelse för rödlistade bin i Sverige igenväxning och igenplantering, följt av bekämpningsmedel, ökad näringsbelastning och intensifierat jordbruk. För rödlistade fjärilar är det igenväxning, igenplantering, avverkning och ökad näringsbelastning som bedöms ha störst betydelse. Rödlistade blomflugor påverkas främst av avverkning, dikning/torrläggning och igenväxning. I samband med framtagande av rödlistan 2015 klassades även betydelsen av olika landskapstyper och biotoper för de rödlistade arterna i Sverige. Många rödlistade bin är knutna till odlingslandskap och urban miljö. Viktiga biotoper för dessa arter är bland annat öppna gräsmarker, exploaterad miljö och blottad mark. Rödlistade fjärilar är främst knutna till odlingslandskap, men vissa arter är knutna till skog och andra landskapstyper. Många av de rödlistade fjärilarna är beroende av öppna gräsmarker, men det finns även arter som behöver andra slags biotoper, exempelvis blottad mark, exploaterad miljö, trädbärande gräsmarker och ädellövskog. Rödlistade blomflugor är ofta knutna till skog, men även till odlingslandskap, våtmarker med flera landskapstyper. Viktiga biotoper för dessa arter är bland annat ädellövskog, trädbärande gräsmark och öppna gräsmarker, samt fuktiga miljöer som våtmarker, myrar och vattendrag. 2.3 Bristande tillgång på livsmiljöer Den förändrade markanvändningen och den bristande tillgången på lämpliga livsmiljöer är centrala faktorer för att förstå varför pollinatörerna minskar. 11 Se sammanfattning i Sandström m.fl. (2015). 12

13 Historisk men även nutida förlust och fragmentering av livsmiljöer i landskapet är en viktig anledning till populationsnedgångarna. JORDBRUKET 1900-talets teknik- och samhällsutveckling har medfört att jordbruket rationaliserats och moderniserats. Traditionella metoder har ersatts med intensivare odling, som gett högre avkastning bland annat till följd av användningen av mineralgödsel och växtskyddsmedel. Detta har lett till företagsekonomiskt mer effektiva jord- och skogsbruk, men det har skett på bekostnad av landskapsvariation och biologisk mångfald. Strukturomvandlingen har medfört marginalisering och nedläggning av små enheter, till förmån för större brukningsenheter och ökad specialisering. De processer som i hög grad skapade variationen i landskapet och dess biologiska mångfald är i stor utsträckning historia. I Sverige har exempelvis ängs- och betesmarker minskat med drygt två tredjedelar sedan slutet av 1800-talet. Betesdjuren som förr hölls i skogen har flyttats in till gammal ängsmark, eller till betad åker. Vinterfoder som förr togs från ängen tas idag från åker. Småjordbruken och torpen har mer eller mindre försvunnit. Den geografiska spridningen av mängder av små enheter, ofta med ett fåtal djur, fruktträd, bärbuskar, grönsaksland och prydnadsväxter gav förutsättningar för vilda pollinatörer i stort i sett hela landskapet, men i takt med industrialisering och urbanisering har förutsättningarna radikalt förändrats. Förändringarna ser olika ut i olika delar av landet. I skogs- och mellanbygd, framförallt i landets mellersta och norra delar, försvinner det mosaikartade och varierade landskapet främst till följd av igenväxning, som har ett samband med nedläggning av jordbruk. I jordbruksområden i landets södra delar, främst slättbygden, är orsakerna istället intensifiering och storskalighet. I slättbygd behövs därför ofta tillskapande av variation, medan det i skogs- och mellanbygd i första hand behövs ett livskraftigt jordbruk och fortsatt hävd för att upprätthålla variationen. TRÄDGÅRDSNÄRINGEN Trädgårdsnäringen behöver pollinatörer för produktion av bär och frukt. Arealen trädgårdsodling är liten jämfört med arealen annan jordbruksmark. Det saknas sammanhängande statistik och därmed jämförbara siffror över hur den kommersiella trädgårdsarealen förändrats över tid under 1900-talet, men förändringar av de relativt små arealerna kommersiell trädgårdsodling bedöms inte ha påverkat förutsättningarna för vilda pollinatörer särskilt mycket på nationell skala. På lokal skala, nära odlingarna, kan dock t.ex. blommande fruktträd utgöra en värdefull resurs för både tama och vilda bin tidigt på säsongen. Sett i ett nationellt perspektiv bedöms dock förändringar av annan mer vanligt förekommande markanvändning, såsom betesmarker och åkerareal med 13

14 blommande grödor (t.ex. raps och baljväxter), samt hur privata trädgårdar odlas, vara av större betydelse. 12 SKOGEN I skogslandskapet har utvecklingen av ett produktions- och tillväxtinriktat skogsbruk under de senaste drygt 100 åren lett till minskad variation. 13 Precis som jordbruket har skogsbruket blivit alltmer storskaligt och rationellt. Äldre tiders bruk, som svedjebruk, fäbodbruk, kolmilor, hamling, lövtäkt och skogsbete, medförde störningsregimer som i princip har upphört. Istället har gödsling och markavvattning blivit vanligare, liksom monokulturer och trakthyggesbruk. Sammantaget har detta medfört belastningar på skogens ekosystem och begränsat tillgången på livsmiljöer som gynnar vilda pollinatörer och annan biologisk mångfald. På många ställen finns ännu spår av äldre tiders användning av skogen, liksom arter som är knutna till dessa miljöer, men de försvinner successivt, om inte förr så vid slutavverkning. Enligt rödlistan är det framförallt avverkning av gammal eller tidigare extensivt skött skog och igenväxning som hotar biologisk mångfald i skogslandskapet. Slutavverkning begränsar skoglig kontinuitet, som är en förutsättning för vissa arter, inte minst vedlevande insekter. Igenväxning och igenplantering leder till minskad luckighet och mindre ljusinsläpp, vilket missgynnar en artrik flora som i sin tur är en viktig förutsättning för en mångfald av pollinatörer. Särskilt i södra Sverige återplanteras skogsmarker i stor utsträckning med monokulturer av gran, vilket påverkar många andra arter negativt. ANDRA STORSKALIGA FÖRÄNDRINGAR I LANDSKAPET Tillgången till vatten i landskapet har förändrats. Många rinnande vatten har rätats ut, sjöar har reglerats och myr-, skogs- och åkermark har dikats ut. Hävd av våtmarker, t.ex. myrslåtter, har nästan helt försvunnit. För vissa pollinatörer (ca 150 arter av blomflugor) är stående näringsrikt vatten nödvändigt för larverna. Landskapet har även förändrats till följd av befolkningsökning, bebyggelseutveckling, urbanisering och ny infrastruktur. Många olika slags öppna gräsmarker skapas och hålls öppna tack vare verksamheter som är knutna till denna utveckling, exempelvis kraftledningsgator, golfbanor och parker. Samtidigt har dock andra inslag i landskapet som förr var vanliga blivit ovanliga. Bebyggelseutvecklingen har också medfört fragmentering och minskad konnektivitet mellan populationer. ETT VARIERAT LANDSKAP GYNNAR POLLINATÖRER En hög grad av rumslig och tidsmässig variation i landskapet gynnar såväl biologisk mångfald generellt som vilda pollinatörer specifikt. Rumslig variation 12 Muntlig uppgift från Riccardo Bommarco, Institutionen för ekologi vid SLU, SCB (2018). 14

15 omfattar olika typer av strukturer och markanvändning i ett landskap. Tidsmässig variation innebär till exempel att växter blommar vid olika tidpunkter, att skogen består av träd i olika åldrar och att skörd sker vid olika tillfällen. En hög grad av variation i landskapet skapar goda förutsättningar för hög biologisk mångfald, genom att erbjuda flera olika livsmiljöer för växter och djur med tillgång till föda, boplatser och övervintringsplatser. IPBES slår fast att ett varierat landskap ger ökat antal pollinatörer och ökad mångfald i pollinatörssamhället, samt mer effektiv pollinering. Detta gäller även i landskap som domineras av brukad mark. Mindre användning av mineralgödsel och kemiska växtskyddsmedel, större antal odlade grödor, mindre fältstorlek och artrik vegetation i kantzoner är några av de faktorer som enligt IPBES bekräftats vara positiva för pollinatörer och pollinering. Odling av en mångfald av grödor i varierade växtföljder, integrerat växtskydd, bevarandebiologiska åtgärder i odlingslandskapet och en ökad andel ekologiskt jordbruk kan tillsammans motverka de pollinatörsnedgångar som det rationella och storskaliga jordbruket lett till, enligt IPBES. Landskapets sammansättning påverkar inte alla grupper av pollinatörer på samma sätt. Artspecifika egenskaper, såsom födosök, spridningsförmåga, hemområde, värdväxtförhållande, kroppsstorlek och beteende, spelar roll för hur en art svarar på olika landskapsförändringar, och påverkar dess förmåga att upprätthålla livskraftiga populationer i livsmiljöer av, för arten, sämre kvalitet. Exempelvis är större arter som kan flyga långa sträckor mindre känsliga för ökade avstånd mellan livsmiljöer, men inte nödvändigtvis mindre känsliga för minskat livsutrymme. 2.4 Användning av växtskyddsmedel Användning av växtskyddsmedel utgör ett hot mot pollinatörer, t.ex. genom toxiska effekter, förändrade livsmiljöer och genom minskad tillgång på föda. Användningen av växtskyddsmedel kan delas in i de tre huvudkategorierna herbicider (mot ogräs), fungicider (mot svampar) och insekticider (mot insekter), och dessa kan påverka pollinatörer på olika sätt. De flesta insekticider är bredverkande, dvs. de påverkar även andra insekter och spindeldjur än de skadegörare som medlet syftar till att få bukt med. Insekticider kan vara direkt dödliga för pollinerande insekter. Pollinatörer kan skadas av insekticiderna genom exponering via oralt intag (föda eller vatten) eller genom kontakt med bomaterial. 14 Exponeringen kan även ske vid direktkontakt med sprutdimma. Herbicider minskar utbredningen av växter som i vissa fall används av pollinatörer för föda. När det gäller fungicider är kunskapsläget om påverkan på pollinatörer begränsad. Många fungicider har ingen effekt på pollinatörer, men andra kan ha effekt, särskilt i kombination med andra växtskyddsmedel EFSA Raimets et.al

16 Merparten av insekticiderna används inom jordbruket; av totalt 36,2 ton försålda insektsmedel år 2017 stod jordbruket för 26,7 ton och frukt- och trädgårdsnäringen för ytterligare 3,8 ton. Hushållen stod för en inte oväsentlig användning (2,2 ton insektsmedel per år, exklusive myggmedel) och även för en tredjedel av försålda ogräsmedel, om man även räknar mossmedlen dit. Skogsbruket står för en liten del av användningen av insekticider; år 2017 uppgick den försålda mängden till skogsbruket till 1,3 ton. I skogsbruket används insektsmedel framförallt på plantskolor, bl.a. för att förhindra att unga plantor angrips av snytbagge. Kemiska snytbaggemedel håller på att fasas ut, till förmån för mekaniska skydd, bl.a. eftersom skogsbranschen inom ramen för certifieringsarbetet under FSC Sweden (Forest Stewardship Council) uttalat en målsättning att nå ett giftfritt skogsbruk. Glyfosat är det mest använda ogräsmedlet i Sverige och godkänt enligt EU:s växtskyddsmedelsförordning. Efter intensiva EU-diskussioner kring ämnets egenskaper blev glyfosat i november 2017 fortsatt godkänt i ytterligare 5 år, till december Det finns studier som påvisar direkta negativa effekter av glyfosat på honungsbin (Apis mellifera) genom påverkan på tarmfloran med ökad dödlighet som följd på grund av att motståndskraften mot vissa infektioner minskade. 16 Huruvida liknande effekter kan förekomma hos humlor och vildbin behöver ytterligare studeras. En grupp verksamma ämnen som diskuterats intensivt under de senaste tio åren är neonikotinoider och deras påverkan på pollinerande insekter. Efter att flera studier 17 visat att ämnena är extremt farliga för bin har långtgående begränsningar för användningen av växtskyddsmedel med dessa ämnen införts inom EU. Mot bakgrund av en bedömning av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) förbjöd EU-kommissionen i maj 2018 all utomhusanvändning av växtskyddsmedel innehållande klotianidin, imidakloprid och tiametoxam. 18 Vissa neonikotinoider är dock fortfarande tillåtna för användning i växthusodling och ämnena kan även förekomma i andra bekämpningsmedel (biocidprodukter) som inte räknas som växtskyddsmedel; t.ex. kan myrmedel innehålla imidakloprid. Naturvårdsverket finansierar för närvarande en studie för att se om ämnena kan spridas till miljön från användning i växthusodling. 16 Motta, E.V.S., Raymann, K., & Moran, N.A. (2018) Glyphosate perturbs the gut microbiota of honey bees. Proceedings of the National Academy of Sciences. 17 Se bl.a. Lundin m.fl. (2015). 18 Official journal of the European union, 30 maj

17 2.5 Övriga påverkansfaktorer Övergödning Övergödning är ett miljöproblem som har negativa konsekvenser även för pollinatörer. Hög näringsbelastning i gräsmarker leder till att kvävegynnade växter, ofta gräs, tar över med minskande mångfald och brist på blommande örter som följd. Det kan även bidra till att markens ytskikt blir för tätt för att marklevande insekter, såsom bin och andra steklar, ska kunna gräva sig ned och anlägga bon i marken. Detta får negativa konsekvenser för pollinatörer knutna till näringsfattiga och sandiga marker Invasiva främmande arter Invasiva främmande arter kan förändra näringsväven i ett ekosystem, genom att konkurrera ut arter lokalt och ändra sammansättningen i såväl växt- som insektssamhället. Sammetsgeting (Vespa velutina) förekommer idag inte i Sverige, men arten kan etablera sig och bli invasiv främst i södra Sverige. Arten förekommer bland annat i Belgien, Storbritannien och Tyskland och kan introduceras i Sverige via godstransporter som fripassagerare vid införsel av exempelvis trävaror och växter. Sammetsgetingens främsta föda är honungsbin. Introduktion av nya växtarter kan påverka enskilda arter av pollinatörer positivt, men även leda till minskad artrikedom av pollinatörer. Ett exempel är blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus), som räknas som en invasiv främmande art i Sverige, och som är mycket konkurrenskraftig. Arten är kvävefixerande och förändrar näringsinnehållet i jordmånen och dominerar växtsamhällen på många håll, t.ex. i vägrenar. Arten har nordamerikanskt ursprung och introducerades från början som trädgårdsväxt. Blomsterlupinen är gynnsam för humlor, men det artfattigare växtsamhälle som uppstår när blomsterlupinen etablerar sig kan ha negativa konsekvenser för andra pollinatörer, vars födoresurser konkurreras ut Klimatförändringar Klimatförändringar spås ha stor påverkan på pollinatörers framtida utbredningsområden. Förändringar i pollinatörssamhällens artsammansättning kommer att märkas av i såväl växtsamhällets artrikedom som i ändrade pollineringstjänster i jordbruket. Hur väl växter och pollinatörer klarar av att följa med klimatförändringarna beror på artspecifika egenskaper, som spridningsförmåga. Nordliga arter riskerar att försvinna helt när det inte finns mer landområde i norr att sprida sig till. För Sverige relevanta exempel på detta är bland annat polarhumla (Bombus polaris) och högnordisk högfjäril (Colias hecla), vilka av klimatmodeller förutsägs kunna vara utrotade om år, på grund av förlust av livsmiljön inom hela deras 17

18 utbredningsområde. 19 Andra arter, som frukthumla (Bombus pomorum) och sälgskimmerfjäril (Apatura iris), spås kunna få en nordligare utbredning under samma tid, vilket kan innebära att frukthumlan återetablerar sig i Sverige och sälgskimmerfjärilen ytterligare ökar sin utbredning i landet. Klimatet spelar även roll för samspelet mellan insekten och växten. För att samspelet ska gynna båda parter är det viktigt att de två möts vid en viss tidpunkt. Klimatförändringar kan rucka på den enas eller ibland bådas schema. En orsak kan vara att växten styrs mer av ljuset medan insekten påverkas mer av temperaturen. Då kan pollinatörerna börja flyga innan deras pollen och nektarkällor finns och pollinatören står utan mat, och växten utan någon som kan utföra pollentransporten. En experimentell studie av solitära bin och deras värdväxter visade att en förskjutning i tid mellan insekter och växter på bara några dagar minskade binas överlevnad och fortplantningsförmåga, då bina började flyga innan det fanns tillgång till nektar och pollen. 20 Studien visade också att olika arter klarade förskjutningen olika bra. Det kan också bli tvärtom att varmare väder tidigarelägger en växts blomningsperiod, varpå insekterna inte hinner dyka upp i tid för att besöka dem. Ett flertal studier har påvisat effekter av ett förändrat klimat på timingen (fenologin) hos samspelande arter, men dessa studier ger sammantaget en mycket varierad bild, vilket nyligen adresserades i en global metastudie. 21 Studien visade att samspelande arters fenologi har påverkats i stor utsträckning de senaste decennierna, men att det emellertid finns stor variation i riktningen, det vill säga om samspelande arter blir mer eller mindre synkroniserade med varandra Samspel mellan vilda och odlade pollinatörer Den vilda pollinatörsfaunan påverkas på olika sätt av odlade pollinatörer. Till exempel kan det uppstå konkurrens om födoresurser. Många insatser som görs för att gynna tambin kan dock vara gynnsamma även för vilda pollinatörer (och vice versa). En annan viktig samspelsfaktor är eventuell spridning av sjukdomar, som påverkar pollinatörernas överlevnad och fortplantning. I biodlingen är detta en viktig fråga, där varroakvalster och amerikansk yngelröta är särskilt problematiska. Sjukdomsutbrott hos honungsbin och andra odlade pollinatörer sker oftast hos samhällen som är under någon form av stress, till exempel näringsbrist. Bisjukdomar kan ibland överföras från honungsbin till vilda pollinatörer; exempelvis kan jordhumlor smittas av Deformed wing virus, en virussjukdom som bland annat orsakar missbildade vingar. Kunskapen om smittorisker för vilda pollinatörer är bristande, och att virusförekomst 19 Rasmont m.fl & Settele m.fl som citerades i IPBES Schenk m.fl. (2018). 21 Kharouba m.fl. (2018). 18

19 noteras hos en vild population betyder inte automatiskt att sjukdom kommer att uppstå. Samspelet mellan vilda och odlade pollinatörer har fått ökad uppmärksamhet och flera pågående svenska projekt arbetar för att öka det begränsade kunskapsunderlaget i dessa frågor. 19

20 3 Utgångspunkter för Naturvårdsverkets förslag 3.1 Internationella åtaganden och nationella miljömål Sverige har genom Konventionen om biologisk mångfald (CBD) åtagit sig att bevara sin biologiska mångfald. Sverige ska därmed främja skyddet av ekosystem, naturliga livsmiljöer och livskraftiga populationer av arter i deras naturliga miljöer. På nationell nivå genomförs konventionsarbetet inom ramen för det svenska miljömålssystemet, det vill säga generationsmålet, de 16 miljökvalitetsmålen och etappmålen. Det finns flera delar av miljömålssystemet som kopplar till detta regeringsuppdrag, främst vissa preciseringar under Ett rikt växt och djurliv och Ett rikt odlingslandskap, men också inom övriga terrestra naturtypsmål och miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Miljökvalitetsmålen kan betraktas som den ekologiska dimensionen av FN:s hållbarhetsmål inom Agenda När det gäller insatser för pollinering är det främst hållbarhetsmål 15 och 2, men även till viss del hållbarhetsmål 11 som är relevanta. Insatser för pollinering och vilda pollinatörer kan i förlängningen utgöra en hävstång för att nå nationella, europeiska och internationella målsättningar, både när det gäller bevarande av arter och naturtyper och ur aspekten att säkerställa leverans av viktiga ekosystemtjänster. 22 I juni 2018 presenterade EU-kommissionen ett meddelande om pollinatörer. 23 Meddelandet beskriver Kommissionens syn på vad som behöver göras för att motverka minskningen av pollinatörer och bidra till att arterna bevaras i EU. Initiativet innehåller mål och åtgärder fördelat på tre prioriterade områden: 1. Öka kunskapen om minskningen av pollinatörer, samt dess orsaker och konsekvenser. 2. Hantera orsakerna till minskningen. 3. Öka medvetenheten, engagera hela samhället och uppmuntra till samarbete. Åtgärderna planeras genomföras och Kommissionen avser följa upp genomförandet i slutet av EU antog 2011 en strategisk plan för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Den har som överordnat mål att sätta stopp för förlusten av biologisk mångfald och förstörelsen av ekosystemtjänster i EU senast 2020 samt i möjligaste mån att återställa dem. Samtidigt ska planen förstärka EU:s bidrag till att motverka förlusten av biologisk mångfald på global nivå. Se EUkommissionen (2018). Halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020, SWD(2015) 187 final. 23 EU-kommissionen (2018a). EU Pollinators Initiative. COM(2018) 395 final. 20

21 Sommaren 2018 skrev Sverige under Coalition of the willing of pollinators, ett initiativ som lanserades av Nederländerna efter att IPBES sammanställt sin rapport om pollinatörer. Parter som skriver under Coalition of the willing förbinder sig bl.a. att vidta åtgärder för att skydda pollinatörer och deras livsmiljöer, dela med sig av erfarenheter, söka samverkan med ett brett spektrum av aktörer och utveckla forskning för att öka kunskapen om bevarande av pollinatörer. 3.2 Beslutade styrmedel och strategier I detta avsnitt redovisas vissa pågående processer som drivs av regeringen eller statliga myndigheter, och som kan förväntas ha positiv effekt på vilda pollinatörer. Naturvårdsverket har utgått ifrån att dessa styrmedel och strategier kommer att genomföras. PLAN FÖR ODLINGSLANDSKAPETS BIOLOGISKA MÅNGFALD Inom ramen för Miljömålsrådet har Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna gemensamt tagit fram en plan med syfte att hejda minskningen av arter och värdefulla livsmiljöer i odlingslandskapet och att på sikt öka livsmiljöernas kvalitet och areal i landskapet. Flera av förslagen har stor potential att gynna pollinatörer. Planen är ännu inte beslutad. NATIONELL LIVSMEDELSSTRATEGI Riksdagen har antagit propositionen En livsmedelsstrategi för Sverige fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet 24 med det övergripande målet en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Som komplement till propositionen har regeringen antagit en handlingsplan 25 som innehåller konkreta insatser för att uppnå strategins målsättningar. I handlingsplanen finns bland annat ett inriktningsmål för ekologisk konsumtion och produktion som säger att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska utgöras av certifierad ekologisk jordbruksmark år 2030 och 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska utgöras av certifierade ekologiska produkter år Som ett led i att uppnå inriktningsmålet har Jordbruksverket på uppdrag av regeringen tagit fram en åtgärdsplan 26 som nu ska genomföras. 27 En ökad andel ekologisk produktion har positiva effekter för vilda pollinatörer. Se vidare avsnitt Prop. 2016/17: Näringsdepartementet (2017a). En livsmedelsstrategi för Sverige Fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Regeringens handlingsplan. 26 Jordbruksverket (2018d). 27 Näringsdepartementet (2018b). 21

22 REGIONALA HANDLINGSPLANER FÖR GRÖN INFRASTRUKTUR Regionala handlingsplaner för grön infrastruktur är en viktig åtgärd i regeringens proposition Svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. 28 De regionala handlingsplanerna ska vara etablerade 2018 och utgöra ett underlag för pågående markanvändning, prövningsärenden och fysisk planering samt förvaltning av naturresurser. Handlingsplanerna kan utgöra ett underlag för att ta hänsyn till och gynna bland annat vilda pollinatörer. NATIONELL HANDLINGSPLAN FÖR HÅLLBAR ANVÄNDNING AV VÄXTSKYDDSMEDEL Nuvarande plan för hållbar användning av växtskyddsmedel gäller åren Jordbruksverket har tagit fram ett förslag till ny handlingsplan för perioden som har remitterats. ÖVERGÅNGSZONER MELLAN SKOGS- OCH JORDBRUKSMARK Brynmiljöer är viktiga för den biologiska mångfalden, men det finns en risk att de inte uppmärksammas i regelverken som ofta är inriktade mot specifika sektorer. Därför har flera myndigheter genom Miljömålrådet gemensamt tagit fram en rapport som bland annat ger förslag på nya och förändrade styrmedel för att öka mängden värdefulla skogsbryn. 29 Brynmiljöer är viktiga även för vilda pollinatörer och det vore värdefullt om förslagen genomfördes. NATURNÄRA JOBB Naturnära jobb är en regeringssatsning för att skapa enklare vägar till jobb inom de gröna näringarna för personer som är nyetablerade i Sverige eller som varit arbetslösa en längre tid. Idag saknas arbetskraft inom de gröna näringarna och satsningen kan bidra till att personer som står långt från arbetsmarknaden får erfarenheter och kompetenser och samtidigt möta behovet av arbetskraft inom de gröna näringarna. Satsningen bidrar också till att genomföra viktiga natur- och miljövårdsåtgärder i hela landet. I satsningen ingår även utbildning, t.ex. röjsågskörkort, skoglig grundkurs och utbildning i naturvård. Insatserna samordnas och koordineras av Skogsstyrelsen. Även länsstyrelserna, Sveriges geologiska undersökning (SGU), Trafikverket, Naturvårdsverket och Arbetsförmedlingen medverkar. Satsningen uppgår till 270 miljoner kronor 2018 och 320 miljoner kronor årligen 2019 och Naturvårdsverket bedömer att satsningen bidrar till att åtgärder som är viktiga för pollinatörer blir genomförda. Exempelvis har röjning, slåtter och stängsling genomförts. 28 Regeringens prop. 2013/14: Jordbruksverket rapport 2018: Budgetpropositionen för