Europeiska unionens råd Bryssel den 29 november 2017 (OR. en)

Transkript

1 Europeiska unionens råd Bryssel den 29 november 2017 (OR. en) Interinstitutionella ärenden: 2016/0360 (COD) 2016/0361 (COD) 2016/0362 (COD) 2016/0363 (COD) 2016/0364 (COD) 2016/0360B (COD) 14896/1/17 REV 1 EF 307 ECOFIN 1034 CODEC 1913 DRS 75 CCG 37 RAPPORT från: till: Ärende: Ordförandeskapet Ständiga representanternas kommitté/rådet Bankpaketet (CRR/CRD/BRRD/SRMR/IFRS9/BCH) Lägesrapport I. INLEDNING 1. Den 17 juni 2016 antog rådet slutsatser om en färdplan för att fullborda bankunionen, där man underströk vikten av att vidta åtgärder för att minska och dela risker i lämplig ordning. 2. I enlighet med rådets färdplan 2016 lade kommissionen den 23 november 2016 fram ett paket med förslag till banklagstiftning (nedan kallat bankpaketet), som framför allt innehöll förslag avseende kapitalkravsförordningen, kapitalkravsdirektivet, krishanteringdirektivet och förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen. 3. Arbetsgruppen för finansiella tjänster träffades 31 gånger under de slovakiska, maltesiska och estniska ordförandeskapen för att granska förslagen i bankpaketet. Arbetsgruppens möten var uppdelade i två separata arbetsflöden: tillsynskrav (kapital, likviditet och tillsyn av finansinstitut) samt återhämtning och resolution av banker /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 1

2 4. Det estniska ordförandeskapet anser att detta arbete har medfört stora framsteg med bankpaketet. 5. Två delar av paketet som hade påskyndats slutfördes med framgång på politisk nivå. Den 25 oktober 2017 nådde rådet och Europaparlamentet en politisk överenskommelse om både ett utkast till direktiv om ändring av krishanteringsdirektivet vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki och ett utkast till förordning om övergångsbestämmelser för IFRS 9 och stora exponeringar. Dessa två rättsakter bör offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning före årets slut. 6. Vad gäller de återstående fyra delarna i paketet har ordförandeskapet utarbetat kompromissförslag om förslagen avseende kapitalkravsförordningen, kapitalkravsdirektivet, krishanteringdirektivet och förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen (som återges i dokumenten 14891/17, 14892/17, 14894/17 och 14895/17). 7. Ordförandeskapet anser att ovannämnda lagtexter tillsammans utgör ett välbalanserat paket som i nuläget är den bästa möjliga kompromissen. Som framgår av lagtexterna har man nått en preliminär överenskommelse för flera olika frågor, med förbehåll för en övergripande kompromiss. 8. Under förhandlingarna framkom ett antal centrala politiska frågor. Dessa anges i detalj i avsnitt II i denna rapport och ordförandeskapet ger, där så är lämpligt, förslag på hur man ska gå vidare. 9. Ordförandeskapet konstaterar dessutom att ett flertal tekniska anpassningar behöver göras på lämpligt sätt i kompromisstexterna. Särskilt texten i förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen behöver anpassas ytterligare så att den återspeglar särdragen i den gemensamma resolutionsmekanismen och så att man på lämpligt sätt säkerställer överensstämmelse med regelverket i krishanteringsdirektivet. 10. Denna lägesrapport har utarbetats under överinseende av det estniska ordförandeskapet och kan inte åberopas som bindande för delegationerna. Rapporten ska skapa kontinuitet och göra det lättare för det tillträdande ordförandeskapet /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 2

3 II. CENTRALA POLITISKA FRÅGOR A. MAKROTILLSYNSRAMAR OCH PELARE I det nuvarande kapitalkravsdirektivet är pelare 2-ramarna en uppsättning bestämmelser som ger behöriga myndigheter möjlighet att införa ytterligare kapitalkrav och andra försiktighetsåtgärder om de själva bedömer att vissa risker (helt eller delvis) inte täcks av de krav som baseras på kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet. Pelare 2-ramarna ger de behöriga myndigheterna möjlighet att använda dessa befogenheter för både mikrotillsyn och makrotillsyn. 12. Kommissionens förslag innebär en betydande ändring av pelare 2-ramarna. De nya ramarna skulle ge behöriga myndigheter möjlighet att införa ytterligare kapitalkrav som endast är avsedda för mikrotillsyn och uteslutande för enskilda institut. 13. Flera medlemsstater motsätter sig detta tillvägagångssätt med kraft eftersom de anser att förlusten av makrotillsynsverktygen i pelare 2 inte kompenseras genom andra ändringar i tillsynsramarna som skulle ge deras myndigheter möjlighet att åtgärda makrorisker med andra lämpliga medel. 14. Ordförandeskapet har föreslagit flera ändringar i de nuvarande tillsynsramarna för att lösa detta. Det har särskilt föreslagit ändringar som ska säkerställa att verktygslådan för makrotillsyn förblir flexibel och omfattande. Ordförandeskapet har även effektiviserat formföreskrifterna (där så har behövts) och därigenom kompenserat för den upplevda flexibilitetsminskningen i kommissionens förslag. Målet med makrotillsynen är att fylla tomrummet mellan den makroekonomiska politiken och mikrotillsynen av finansinstitut. Det finns därför ett påtagligt behov av en tillräckligt flexibel (men inte obligatorisk) verktygslåda för makrotillsyn för att förhindra en alltför stor ansamling av systemrisk /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 3

4 15. Två centrala utmaningar kvarstår på detta område, nämligen i) nivån på bufferttaket för andra systemviktiga institut, inklusive för dotterföretag och ii) det övergripande taket och additiviteten för globalt systemviktiga banker eller bufferten för andra systemviktiga institut och systemriskbufferten, i stället för att man endast tillämpar det högre av dessa två i enlighet med nuvarande regler. Bufferttak för andra systemviktiga institut och bufferttak för andra systemviktiga institut för dotterföretag 16. Andra systemviktiga institut är sådana institut som inte klassas som systemviktiga enligt internationella bankstandarder men som ändå bedöms vara systemviktiga för den inhemska bankmarknaden i en medlemsstat. Dessa andra systemviktiga institut omfattas av specifika ytterligare kapitalkrav i form av en buffert som tar hänsyn till deras systemviktiga karaktär. Medlemsstaternas myndigheter har dock endast befogenhet att införa denna buffert upp till ett visst tak. 17. Många medlemsstater skulle vilja kunna sätta ett högt tak för att tillåta en högre kapitalbuffert för den finansiella stabilitetens skull. Vissa andra medlemsstater skulle däremot vilja ha ett lägre tak så att tillsynsmyndigheterna inte kan sätta överdrivet höga nivåer för kapitalbuffertarna. 18. Ordförandeskapet har begrundat de diskussioner som hittills hållits inom rådet och föreslår att taket för ett annat systemviktigt institut bör fastställas inom utrymmet mellan 3 % och 3,5 %, samtidigt som tillsynsmyndigheterna med godkännande från kommissionen har möjlighet att gå högre. Detta motsvarar en höjning på 2 % i förhållande till nivån i kapitalkravsdirektivet, och ska kompensera för oförmågan att komma till rätta med makrotillsynsrisker genom pelare Det har också visat sig vara svårt att enas om en nivå för taket på bufferten för andra systemviktiga institut för dotterföretag som bestämmer hur stort utrymme behöriga/utsedda myndigheter har att införa högre kapitalnivåer för dotterföretag som bedöms vara systemviktiga för den nationella marknaden /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 4

5 20. Många medlemsstater vill ha antingen inget tak alls eller ett högt tak på bufferten för andra systemviktiga institut för dotterföretag, eftersom de anser att det är viktigt att säkerställa en tillräcklig kapitalnivå i lokala dotterföretag i syfte att säkerställa finansiell stabilitet och lika villkor mellan de nationellt systemviktiga instituten i en medlemsstat. Några medlemsstater vill dock att taket för bufferten för andra systemviktiga institut för dotterföretag ska hållas begränsat, eftersom de är oroliga för att ett högre tak kan medföra betydligt högre kapitalkrav för dotterföretagen till bankgrupper och leda till fragmentering av kapital. 21. Med tanke på att man behöver ta itu med riskerna med dotterföretag (som är viktigare för en nationell marknad än vad moderbanken är på sin hemmamarknad eller bankgruppen som helhet) bör myndigheterna ändå ha rätt att fastställa ett buffertvärde för dotterföretag som är högre än bufferten för bankgruppen. 22. Ordförandeskapet har föreslagit att taket på buffertvärdet för dotterföretag ska fastställas till en nivå motsvarande nivån för bankgruppen som helhet plus ytterligare 1 % eller 1,5 % (som mest) med ett övergripande tak på 3 % respektive 3,5 %. Med tanke på bankpaketets olika delar och den breda inledande enighet som uppnåtts kring andra delar av det paket som ingår i den slutliga överenskommelsen, anser ordförandeskapet att ett tak på buffertvärdet för dotterföretag motsvarande bankgruppens nivå plus som mest 1 % (dvs. med ett övergripande tak på 3 %) skulle utgöra en välavvägd kompromiss. Additivitet och övergripande tak på bufferten för andra systemviktiga institut och systemriskbufferten 23. En annan fråga som har diskuterats intensivt är huruvida det bör vara tillåtet att addera den specifika bufferten för globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut och systemriskbufferten och, i så fall, om ett övergripande tak bör gälla för summan av de två kraven. 24. Många medlemsstater stöder buffertadditivitet utan införande av tak. Vissa andra kan dock godta additivitet men skulle vilja ha ett övergripande tak för att undvika att potentiellt överdrivna kapitalkrav byggs upp /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 5

6 25. Ordförandeskapet föreslår en övergripande tröskel på 5 %, som endast kan överskridas med kommissionens förhandsgodkännande. Ordförandeskapet anser att den övergripande tröskeln bör behållas enligt förslaget, oavsett nivån på taket för andra systemviktiga institut. B. GENOMFÖRANDET AV BASELREFORMERNA 26. Den stora ännu olösta frågan när det gäller genomförandet av Baselreformerna gäller övergångsarrangemangen för infasning av tillämpningen av vissa delar av den nya likviditetsstandarden, (den stabila nettofinansieringskvoten (NSFR)), och den nya standarden för marknadsrisk (Fundamental Review of the Trading Book (FRTB)). Infasningen av Financial Risk in the Trading Book (FRTB) 27. Den kalibrering av FRTB som har diskuterats på internationell nivå innebär en betydande skärpning av kapitalkraven för marknadsrisk. En infasning är därför nödvändig för att övergången ska bli smidig. Medlemsstaterna har dock olika åsikter när det gäller infasningens olika aspekter (längden, förfarandet för införande av nya krav och frågan om huruvida de nya internationella kraven ska införas automatiskt). De flesta medlemsstater skulle föredra att behålla anpassningen till tidsplanen och de krav som ställs enligt internationella avtal, trots att dessa fortfarande håller på att diskuteras. Andra medlemsstater skulle föredra att invänta resultatet av de internationella förhandlingarna och bedöma om de europeiska särdragen behöver tas i beaktande innan man fattar ett slutligt beslut om deras relevans. 28. Ordförandeskapet föreslår därför en genomförandeperiod på fyra år, för att banker och tillsynsmyndigheter ska få möjlighet att anpassa sig till de nya kraven. Genomförandeperioden skulle följas av en delegerad kommissionsakt för införande av de nya internationellt överenskomna modellkraven och därefter en tvåårig schablonmässig infasning på 65 % av de fullständiga kapitalkraven, med en automatisk höjning till en kalibrering på 100 % i slutet /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 6

7 Stabil nettofinansieringskvot för derivat 29. Enligt internationella avtal får kraven på stabil finansiering för finansieringsrisk som genereras av derivat fastställas till mellan 5 % och 20 %. Medlemsstaterna har olika åsikter om vad som är rätt procentsats. Åtskilliga medlemsstater har intagit en mer försiktig hållning och skulle vilja tillämpa 20 %, men andra vill bara tillämpa 5 % och pekar på att det fortfarande skulle vara tillräckligt för att man ska följa internationella avtal. 30. Med tanke på den bristande enigheten under förhandlingarna och det faktum att det lägre kravet på 5 % fortfarande anses vara tillräckligt försiktigt på internationell nivå, anser ordförandeskapet att ett krav på 5 % för derivat åtföljt av en översynsklausul i det fall standarden ses över på internationell nivå skulle vara lämpligt. Stabil nettofinansieringskvot för repor och omvända repor 31. Den internationellt överenskomna standarden för den stabila nettofinansieringskvoten är asymmetrisk för kortfristiga transaktioner med krav på att bankerna har stabila finansieringskällor när de lånar ut kontanter (omvända repor eller repoavtal), men stabil finansiering erkänns inte vid inlåning av kontanter (repor). Några medlemsstater anser att detta är överdrivet försiktigt. 32. Vissa medlemsstater vill tillämpa internationella standarder med en övergångsperiod, men andra vill införa ett lägre krav för stabil finansiering (också vid utlåning av kontanter omvända repor) för att minska asymmetrin. Mot bakgrund av bristen på enighet under de tekniska förhandlingarna och det faktum att några medlemsstaters hållning skulle avvika från vad som internationellt kan betraktas som försiktigt, anser ordförandeskapet att en lämplig kompromiss vore att införa en längre fas för tillämpningen av internationella avtal /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 7

8 33. Sammanfattningsvis föreslår ordförandeskapet att den stabila nettofinansieringskvoten för repor och omvända repor införs med en fyraårig schablonmässig infasning (5 % och 10 %), med en automatisk ökning till 10 % respektive 15 % i slutet av infasningen (såvida inte kommissionen föreslår något annat i ett separat lagstiftningsförslag avseende nivå 1). C. KAPITAL- OCH LIKVIDITETSUNDANTAG I KAPITALKRAVSFÖRORDNINGEN 34. Enligt förslaget till kapitalkravsförordning ska tillsynsmyndigheterna inom ramen för strikta villkor ha rätt att ge dispens från enskild tillämpning av kapital- och likviditetskrav inom bankgrupper eller på gränsöverskridande basis. 35. Emellertid anser en majoritet av medlemsstaterna att denna möjlighet är skadlig för den finansiella stabiliteten och att den är förhastad så länge konsekvenserna av ett bankfallissemang fortfarande delvis måste bäras på nationell nivå tills bankunionen är fullbordad. Samtidigt tycker vissa medlemsstater att undantagen underlättar gränsöverskridande förvaltning av likviditet och kapital inom paneuropeiska bankgrupper, och anser att de är rimliga med tanke på de tillhörande villkoren i detta skede av bankunionens fullbordande. 36. Mot bakgrund av det starka motstånd mot undantag som har uttryckts sedan förhandlingarna under det maltesiska ordförandeskapet ägde rum, föreslår ordförandeskapet att ändringarna avseende gränsöverskridande undantag ska utgå ur rättsakten. D. TILLÄMPNINGSOMRÅDE: UNDANTAG FRÅN KAPITALKRAVSFÖRORDNINGEN/KAPITALKRAVSDIREKTIVET 37. Två medlemsstater har begärt att deras nationella utvecklingsbanker ska undantas från kapitalkravsförordningen/kapitalkravsdirektivet i enlighet med en befintlig bestämmelse som redan är tillgänglig för ett antal utvecklingsbanker i andra medlemsstater. En annan medlemsstat har begärt samma undantag för sina sexton regionala investeringsbanker /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 8

9 38. En stor majoritet av delegationerna är eniga om att förteckningen över undantag från kapitalkravsförordningens/kapitalkravsdirektivets tillämpningsområde bör stå öppen för kreditunioner och investerings- eller utvecklingsbanker som för närvarande inte står med på förteckningen. Det finns också brett stöd för den begäran som gjorts av de ovannämnda två medlemsstaterna när det gäller deras nationella utvecklingsbanker. Några delegationer har dock uttryckt farhågor avseende undantagen för de sexton regionala investeringsbankerna såsom den tredje medlemsstaten har begärt, med motiveringen att det skulle undanta ett relativt stort segment av banksektorn i den medlemsstaten från det enhetliga regelverket. 39. Som en kompromiss föreslår ordförandeskapet att de två ovannämnda medlemsstaterna ska ges möjlighet att undanta sina nationella utvecklingsbanker från kapitalkravsförordningen/kapitalkravsdirektivet, och att samma möjlighet ska ges endast de mindre regionala investeringsbankerna i den tredje medlemsstaten, närmare bestämt de som har tillgångar på mindre än 30 miljarder euro. E. KALIBRERING AV MINIMIKRAVET FÖR KAPITALBAS OCH KVALIFICERADE SKULDER (MREL) 40. Den standard för total förlusttäckningskapacitet (TLAC) för globalt systemviktiga banker som antagits av rådet för finansiell stabilitet behöver införas i den nuvarande MREL-ramen. Ett antal aspekter av MREL-ramen för andra banker ses också över för att förbättra bankers allmänna möjligheter till resolution. Tillämpningsområdet för MREL-kravet inom ramen för pelare TLAC-standarden anger en harmoniserad miniminivå av förlusttäcknings- och rekapitaliseringskapacitet för globala systemviktiga institut, vilken generellt sett ska uppfyllas med efterställda instrument. Kommissionen har föreslagit att den totala förlusttäckningskapaciteten ska införlivas som ett MREL-krav inom ramen för pelare /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 9

10 42. Några medlemsstater skulle helst utvidga tillämpningsområdet för MREL inom ramen för pelare 1 till andra systemviktiga banker (andra systemviktiga institut och/eller banker under gemensamma resolutionsnämnden över ett visst tröskelvärde). De allra flesta medlemsstater skulle hellre behålla TLAC-standardens tillämpningsområde. 43. Ordförandeskapet har därför behållit TLAC-standardens tillämpningsområde för MREL-kravet inom ramen för pelare 1, vilket gäller för globala systemviktiga banker. Kalibrering av MREL-kravet inom ramen för pelare 2: Hur ett överskridande av marknadsförtroendebufferten påverkar begränsningar av det högsta utdelningsbara beloppet 44. Den övergripande kalibreringen av MREL-kravet inom ramen för pelare 2 bör ge utrymme för en förlusttäckningskapacitet av lämplig storlek (motsvarande kapitalkraven för tillsyn inklusive kapitalvägledningen) och för rekapitalisering av en bank upp till en nivå som skulle göra det möjligt för banken att uppfylla sina auktorisationskrav och att ha en tillräckligt stor marknadsförtroendebuffert, i enlighet med de åtgärder som ingår i resolutionsplanen. 45. För att kunna inrätta en proportionerlig stege av ingreppsåtgärder som resolutionsmyndigheterna ska ha tillgång till vid tidpunkten för ett icke-uppfyllande av ett MREL-krav, har kommissionen föreslagit att införa en vägledning för MREL inom ramen för pelare 2 så att begränsningar av det högsta utdelningsbara beloppet skulle tillämpas i ett senare skede när icke-uppfyllandet av MREL-kravet når en viss nivå (dvs. en lägre kapitalnivå). 46. Det MREL inom ramen för pelare 2 som kommissionen föreslår omfattar alltså själva MREL-kravet och MREL-vägledningen. Både kravet och vägledningen är obligatoriska och måste alltid uppfyllas /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 10

11 47. Det MREL-krav inom ramen för pelare 2 som kommissionen föreslår är avsett att omfatta i) förlusttäckning som motsvarar tillsynens kapitalkrav och ii) rekapitaliseringskrav som skulle göra det möjligt för banken att uppfylla sina auktorisationskrav efter resolution. 48. Den MREL-vägledning som kommissionen föreslår omfattar ytterligare förlusttäckning upp till nivån av kapitalvägledning för tillsyn och marknadsförtroendebufferten. För att undvika en begränsning av det högsta utdelningsbara beloppet i situationer där banker fortfarande utan svårighet uppfyller tillsynskraven föreslog kommissionen att begränsningar av det högsta utdelningsbara beloppet inte bör tillämpas i de fall MREL-vägledningen (vilken inbegriper marknadsförtroendebufferten) inte uppfylls. Om MREL-vägledningen däremot varaktigt inte uppfylls får resolutionsmyndigheterna omvandla den till ett MREL-krav (i vilket fall begränsningarna av det högsta utdelningsbara beloppet är tillämpliga). 49. Frågan om marknadsförtroendebufferten bör behållas i MREL-vägledningen eller flyttas till MREL-kravet (vilket, i det senare fallet, skulle utlösa tidigare begränsningar av det högsta utdelningsbara beloppet) har diskuterats ingående det senaste året. 50. Många medlemsstater föredrar att MREL-kravet ska täcka marknadsförtroendebufferten. Dessutom anser dessa medlemsstater att, om marknadsförtroendebufferten skulle bli kvar i MREL-vägledningen, vägledningen i så fall automatiskt borde omvandlas till MREL-krav om icke-uppfyllandet varar längre än tre månader. 51. Andra medlemsstater anser att marknadsförtroendebufferten bör vara en del av vägledningen. Dessa medlemsstater föredrar dessutom att en MREL-vägledning endast bör omvandlas till ett MREL-krav efter ett diskretionärt beslut av resolutionsmyndigheten /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 11

12 52. Som en kompromiss och i syfte att jämka mellan medlemsstaternas extremt skilda ståndpunkter föreslår ordförandeskapet att marknadsförtroendebufferten bör behållas i pelare 2-vägledningen och göras obligatorisk för globala systemviktiga banker och andra systemviktiga institut. Om denna pelare 2-vägledning inte uppfylls varaktigt, bör resolutionsmyndigheterna åläggas att fatta beslut om en omvandling av pelare 2- vägledningen till ett pelare 2-krav vid lämplig tidpunkt. Kalibrering av MREL-kravet inom ramen för pelare 2: Sanktioner för ickeuppfyllande av MREL 53. Kommissionen föreslog vidare att begränsningar av det högsta tillåtna utdelningsbeloppet skulle börja tillämpas först efter sex månader om begränsningarna införts på grund av att skulder som omfattas av MREL inte har förlängts. 54. Flera medlemsstater höll inte med om att det behövdes en sådan anståndsperiod och hänvisade till internationella TLAC-standarder, enligt vilka förlusttäcknings- och rekapitaliseringskapacitet ska behandlas som ett minsta kapitalkrav. Vissa medlemsstater ville få bort all automatik och göra begränsningarna av det högsta tillåtna utdelningsbeloppet till ett valfritt verktyg vid ett eventuellt icke-uppfyllande av MREL. 55. Ordförandeskapet föreslår som kompromiss att godta kommissionens förslag och automatiskt tillämpa begränsningar av det högsta tillåtna utdelningsbeloppet efter en anståndsperiod på sex månader. Kalibrering av MREL-kravet inom ramen för pelare 2: Koppling av MREL-kravet till skuldnedskrivningsregeln om minst 8 % 56. En central fråga som dykt upp under förhandlingarna är om MREL-kravet ska kopplas till skuldnedskrivningsregeln om minst 8 % av den totala summan av skulder och kapitalbas, och i så fall hur /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 12

13 57. Flera medlemsstater vill att MREL-kravet för alla banker ska vara minst 8 % av den totala summan av skulder och kapitalbas. 58. Andra medlemsstater håller inte med om ett sådant koncept eftersom att även om en skuldnedskrivning på 8 % uppnås så innebär det ingen garanti för bidrag från den gemensamma resolutionsfonden i ett verkligt resolutionsfall. Dessa medlemsstater anser att skuldnedskrivningsnivån på 8 % inte bara skulle kunna uppnås med MREL utan även med alla andra instrument (eftersom nedskrivningsbara instrument har ett bredare tillämpningsområde än MREL). 59. Ordförandeskapet föreslår därför att när resolutionsmyndigheter bestämmer nivån på en MREL-vägledning så borde de ha möjlighet att ta hänsyn till skuldnedskrivningsregeln om 8 % i de fall detta är förenligt med resolutionsplanerna och till förekomsten av andra nedskrivningsbara skulder som inte omfattas av MRELkrav. 60. Ordförandeskapet anser att denna kompromiss är en lämplig avvägning mellan de olika medlemsstaternas ståndpunkter. Efterställning 61. Kommissionen föreslog att MREL inom ramen för pelare 1 ska uppfyllas med efterställda instrument. Resolutionsmyndigheterna kan dock själva begära efterställning för MREL inom ramen för pelare 2 (både för MREL-krav och för MRELvägledning) där så är nödvändigt för att säkerställa att borgenärer inte behandlas sämre vid en resolution än vid insolvensförfaranden. 62. Den centrala frågan är om efterställning bör bli obligatoriskt vid högre kalibreringsnivåer än MREL inom ramen för pelare 1 och för ett bredare urval av banker än globala systemviktiga banker /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 13

14 63. Vissa medlemsstater vill att hela MREL-kravet inom ramen för pelare 2 ska uppfyllas med efterställda instrument för alla banker. De vill också att ett MREL motsvarande 8 % ska uppfyllas med efterställda instrument för alla banker. 64. Andra medlemsstater föredrar att inskränka den obligatoriska efterställningen till enbart MREL-krav inom ramen för pelare 1. Vissa medlemsstater föredrar dessutom att resolutionsmyndigheterna inte ska få begära efterställning för MRELvägledningen. 65. Ordförandeskapet föreslår som kompromiss att obligatorisk efterställning endast ska gälla för pelare 1-kravet (vilket endast gäller för globala systemviktiga banker). Vad gäller efterställningen för pelare 2-krav och pelare 2-vägledning kan diskretionära beslut fattas om efterställning och resolutionsmyndigheterna ska (när vissa tröskelvärden uppnåtts) bedöma huruvida det är nödvändigt med efterställning. 66. Vad gäller övergångsperioder hävdade vissa medlemsstater att de befintliga MRELreglerna, som baseras på det nuvarande krishanteringsdirektivet och är tillämpliga sedan 2016, bör tillämpas utan särskild övergångsperiod, förutom när en sådan behövs för specifika banker. Andra medlemsstater föredrar explicita minsta övergångsperioder och tillräckligt långa övergångsperioder för vissa banker, såsom institut som till största delen är inlåningsfinansierade. 67. Ordförandeskapet föreslår även att enskilda tidsfrister för uppfyllande av MREL ska kunna beviljas fram till och med 2024 och sedan förlängas (om så är berättigat i det enskilda fallet) /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 14

15 III. SLUTSATSER 68. Det estniska ordförandeskapet uppmanar rådet att notera denna rapport, i syfte att föra arbetet ytterligare framåt. 69. Det bulgariska ordförandeskapet uppmanas att bygga vidare på de framsteg som gjorts när det tar över, att fortsätta att arbeta mot en förstärkning av bankunionen och att ta itu med de olika arbetsflöden som man enades om i färdplanen i juni /1/17 REV 1 em,ch/gg,mm/ab 15