twist Test canik tp9v2 Med en

Transkript

1 Med en En pistol som till det yttre ser sund ut och som har en prislapp på kronor? När en svensk butik tog upp Canik TP9v2 i sitt utbud blev jag nyfiken. Kunde den vara den heliga gral en prisvärd instegspistol som inte begränsar skytten? Av Henrik Kalling Oavsett prislapp duger det inte med ett vapen som begränsar skytten. Förvisso får man acceptera en del tillkortakommanden i takt med att prislapparna blir lägre, men det får ändå inte vara så stora brister att man står där med en pistol som enbart smäller varje gång man drar i avtryckaren, utan att ge någorlunda förutsättningar för hyfsade träffar. Sen har vi ju frågan för vilka sportskyttegre- twist nar den passar en del vapen lämpar sig bättre för vissa, och sämre för andra. Oavsett ska vapnet i vart fall vara lämpligt för minst en skyttegren. Där har ni mina fem öre när det gäller vapen för sportskytte. Den twist som rubriken skvallrar om är lite rolig. För det mesta hinner jag göra mina efterforskningar redan medan jag väntar hem ett testvapen, men inte denna gång. Samtidigt som vi var i den intensiva slutproduktionen av nummer 8 av VT gjordes beställningen av testvapnet och det damp ned dagen efter vi hade lämnat till tidningen till tryck. Korta puckar med andra ord. Därför var pistolen ett hyfsat oskrivet blad för mig, när jag hämtade ut försändelserna efter några sena kvällar vid skrivbordet och med en i motsvarande grad avtrubbad hjärna. Statusen på hjärnvindlingarna brukar vid denna tidpunkt motsvara den som infinner sig efter en kräftskiva, så dagen efter tryckning brukar ägnas åt rutinarbete. Det blir liksom bäst så... Det jag hade hunnit med var en titt på hemsidorna för Wanderoo AB och den turkiska tillverkaren. Canik TP9V2 beskrivs som en SA/DA-pistol med decocker, min traditionalistiska hjärna gjorde därför en notering att det var en pistol med hane och hanfällare. Så är inte fallet, utan här har vi en pistol med ett helt annat avfyrningssystem. Redan vid uppackningen av stommen kom denna insikt, och jag vaknade till när jag insåg att detta trots allt skulle bli ett både intressant och roligt test att utföra. Förvisso har jag ännu inte gäspat vid något vapentest, men det är extra roligt när något sticker ut (och då menar jag inte enbart pistoler med slide-racker). Canik är inte okända för mig, de har varit representerade på IWA-mässan under många års tid. På något sätt 44 vapentidningen 2017

2 känns det som att de under denna tid har gått från klarhet till klarhet med sina pistoler, eller snarare från oklarhet till klarhet. De verkar ha haft ett öra mot marknaden och en del lustiga lösningar samt färgsättningar har försvunnit med åren, kvar är ett mer renodlat och tilltalande utbud. Den pistol vi testar är heller inte ny på marknaden, så barnsjukdomar borde vara kurerade. Samtidigt behöver alla vapen som säljs, oavsett tillverkare och om det är en första version av en ny modell, supportas. Det behöver finnas möjlighet till service och reservdelar i det land där pistolen säljs, för ingen vill vänta i månader på att få en så enkel del som en rekylfjäder eller en utdragare. Det är en av aspekterna som jag kontrollerar när ett testvapen erbjuds och Wanderoo AB ska erbjuda både service och reservdelar. Inga tveksamheter här inte. Det är rejäla anslag. Greppet fick tummen upp, två tummar upp hade vi gett om vi även hade kunnat variera bredden med inlägg. För att få en bredare bild av vad tillverkaren förmår beställdes även en annan modell, en TP9 SFx. Den kan ni läsa mer kortfattat om i anslutning till artikeln. Det udda Visst är det irriterande när någon nämner en sak utan att förklara allt, när man lämnas i ovisshet med en försäkran om att man snart ska få höra allt? Spänd förväntan brukar en del kalla det, medan jag själv närmast står och studsar av frustration och har svårt Siktet duger, men visst hade det varit en stor fördel om det även hade kunnat ställas i höjd. Här har vi en pistol med ett helt annat avfyrningssystem Reglaget för att slacka slagfjädern. Vi kom aldrig åt det av misstag. Du bör lägga ett finger över reglaget när du tar bort bakplattan och slagstiftet för vård, för annars kan du riskera att få leta fjädrar. för sådana försök till dramaturgi. Som man känner sig själv känner man andra, och för er som också har svårt för cliffhangers serverar jag därför direkt avfyrningssystemet. Det är aningen udda. Kanske inte så udda som det ansågs vara på den första versionen av pistolen. Denna version betecknades som en SApistol (single action) med decocker. En tydligare beteckning på den hade varit pre-cocked striker-fired. När det gäller den modellen förmodar jag att tanken bakom avspännaren inte var Den syns knappt och märks lika lite med avtryckaren i detta läge, alltså säkringen i avtryckaren. att man skulle slacka slagfjädern innan hölstring av laddat vapen, utan att den fanns där för att man skulle kunna slacka inför demontering utan att behöva torravfyra. En del jänkare gick dock i taket över detta, av döma av en del recensioner på webben. Förmodligen utgick de från att en decocker är något som man alltid trycker på för att slacka slagfjädern innan man hölstrar, alltså tyckte de att det var en vansinnig funktion på en SA-pistol. Då går ju pistolen nämligen inte att avfyra efter draget från hölstret, utan man behöver börja med en mantelrörelse... Då mina och tillverkarens språkkunskaper inte matchar har jag inte fått min teori bekräftad, men visst låter mitt antagande rimligt? Fast nu handlar det om TP9v2, som betecknas som en SA/DA-pistol med decocker. För att förstå systemet får du sudda ut den traditionella betydelsen av beteckningarna från medvetandet, här handlar det nämligen om en strikerfired pistol utan hane. Beteckningen bör istället utläsas som att du kan välja mellan uppspänd slagfjäder (pre-cocked) och inte uppspänd slagfjäder, och detta väljer du med hjälp av decockern. För att uttrycka det enkelt: Gör mantelrörelse och slagfjädern spänns upp, den är Det här är lite kul, på båda sidor av stommen finns små friktionshöjande ytor. Det blir aningen trångt i siktskåran med detta korn, men inte värre än på många andra och det är en smaksak. vapentidningen

3 nu pre-cocked och du har lägre avfyrningsvikt. Tryck på avspänningstangenten och slagfjädern slackas, nu har du högre avfyrningsvikt då du får använda avtryckaren för att spänna upp slagfjädern vid skottet. En del kanske frågar sig varför ett sådant system används. En förklaring är att en del anser det önskvärt med högre avtrycksvikt för det första skottet, det anses reducera risken för vådaskott i stressande situationer med adrenalinpåslag. Detta avspeglas också i regelverket för bland annat dynamiskt skytte med vapen inom Production Division (för vilken TP9v2 är godkänd), där Det är Mec-Gar som står för magasinen och de var ett nöje att handskas med. lägsta avtrycksvikt anges till 2,27 kilogram för det första skottet. Efter det kan det vara önskvärt med lättare avfyrningsvikt och då kommer detta med pre-cocked in i bilden alltså att slagfjädern spänns upp vid repeteringen i alla fall i teorin. Det som får benämnas SAtryck väger in på 2,3 kilogram, medan DA-vikten ligger på 3,8 kilogram. Beaktat sportskytte hade jag önskat 2,6 kilogram på DA-trycket och kanske 1,6 för SA-trycket (med tanke på dynamiskt skytte och nationellt, med höjd för lättning genom inslitning). Det förstnämnda är faktiskt behagligt kort och du behöver bara släppa fram avtryckaren 3,5 millimeter för att möjliggöra ett nytt skott. Det kan inte liknas vid en brytande glasstav, men det är ett trevligt trycke som är enkelt att behärska beaktat konstruktionsprincipen. DAtrycket bjuder dock på skrap under avfyrningen. Det har gradvis blivit bättre under testets gång men jag börjar tvivla på att det räcker med inslitning för att bli av med allt skrap, utan de som retar sig får nog hänge sig åt polering. Reglage och riktmedel Ett signalstift under siktet lyser ilsket rött när slagfjädern är uppspänd. Ett tryck på avspänningsreglaget slackar fjädern och signalstiftet dras in. Detta reglage sitter inte som en traditionell hanfällare på sidan av manteln eller stommen, utan ovanpå manteln. Formen gör att det kan nås lika enkelt oavsett om du är högerskytt eller vänsterskytt. Det går att manövrera reglaget med skjuthandens tumme om du löser upp greppet om pistolen och utför lite fingergymnastik, men enklast och med minst risk för viftningar eller ett pekfinger i varbygeln gör du det med stödhandens tumme. Hur vi än försökte klanta oss vid mantelrörelse lyckades vi inte spänna av fjädern av misstag, men skulle du mot förmodan lyckas med detta är det ju inte hela världen, utan du får bara lite högre avfyrningsvikt på det första skottet. Något annat som nås lika lätt av en vänsterskytt är magasinspärren, i alla fall om du vänder den. Den sitter dock nästan i jämnhöjd med greppet, så du får antingen ha lång tumme eller lägga upp långfingret på varbygeln för att kunna trycka ut utan att behöva Hur som vinkla pistolen i handen. Däremot helst är siktbilden distinkt spärren dubbel- är inte mantelsidig eller vändbar, men den har och duger vettig form på så sätt att den enkelt kan manövreras utan att vara i vägen för skjuthandens grepp. Siktet kan flyttas i sida, men där slutar också justeringsmöjligheterna. Du får de tre vita prickarna (ej nattsikten) och även ett litet vitt lodrätt En aning fasade kanter men magasinens form gjord det enkelt att göra snabba byten. När slagfjädern är spänd tittar ett litet stift ut, tryck på avspänningsreglaget och den försvinner hem igen. Något under fyra millimeter, det är vad du behöver släppa fram avtryckaren för att möjliggöra nytt skott. Plocka ut slagstiftsäkringen och gör rent även där mellan varven. Lång tumme på skjuthanden? Då kan du lyckas trycka ut magasinet utan att behöva lägga upp även långfingret på varbygeln. 46 vapentidningen 2017

4 streck under siktskåran. Personligen ser jag inte sådana hjälpmedel när jag skjuter, min hjärna sållar bort dem om den inte finner dem för störande. Så var det här, jag tänkte inte på prickarna eller strecket. Skulle du ändå störas är det bara att måla över. Hur som helst är siktbilden distinkt och duger, utan att kanske vara optimal, för sportskytte. För min del innebar riktmedlen att jag fick sikta boll med fabriksammunition på 25 meter. Personligen hade jag målat över det vita på siktet och monterat ett något smalare korn med fiberinlägg, i alla fall för dynamiskt skytte och fältskytte. Detta för oss också in på detta med eftermarknadsdelar, vilket finns men ännu inte i något större utbud. Kommentarer på ett forum för Canik-ägare gör dock gällande att man till TP9v2 ska kunna använda korn passande Smith & Wesson M&P och sikten för Glock 43, möjligen efter lätt anpassning av kornfot. En ägare skrev att han hade monterat ett korn med fiberinlägg från Dawson Precision (artikelnummer ), med en bredd på.110 och en höjd på Den må kallas för SA/DA, men den är striker-fired Det hade gett direktträff och ett sådant korn hade varit mitt val. Säkring finns i form av ett blad i avtryckaren, likt Glock och många andra. Detta blad känns dock inte av vid skyttet (det känns inte vid avfyrningen och snärtar heller inte ut och smiskar avtryckarfingret). Nu kan jag inte våldföra mig hur mycket som helst på vapen som ska lämnas tillbaka, men några slag med en gummiklubba baktill, på sidorna och ovanpå manteln fick inte slagstiftet att frigöras. Pistolen uppfyller också militära standarder, men så gjorde även Sig Sauer P320. Ergonomiskt får pistolen godkänt. Greppet har bra textur framtill och baktill, medan det på sidorna finns acceptabelt greppmönster. Det är heller inget biffigt grepp och på båda sidor finns tumhyllor som fungerar bra vid skytte utan stödhand. En aningen tunnare varbygel i bakkant hade dock gett mig ett högre grepp, nu kunde jag inte pressa upp handen maximalt. På skjutbanan Det medföljer ett hölster med varje vapen, en Serpa-liknande En bra konstruktion mantelspärren sticker inte ut nämnvärt men är ändå enkel att manövrera. Det finns hyfsad styrning för manteln men den löper inte precis på hela skenor... konstruktion. På så sätt behöver du inte stressa med inköp, men du bör ändå skynda på en aning. För den låsning som används på sådana hölster är ingen favorit. Gör du som tillverkaren har tänkt sig, lägger hela pekfingret över knappen, så hamnar skjutfingret längs manteln vid draget. Trycker du däremot med fingertoppen på knappen, så är det stor risk att fingret slinker in i varvbygeln i draget från hölstret. En del har också svårt att kombinera ett rejält grepp om vapnet samtidigt som de har ett avslappnat avtryckarfinger, så även om de trycker med hela fingret kan det bli olyckligt... Lösningen är ett annat hölster eller att modifiera det medföljande så att det inte låser utan bara ger lite motstånd. Förutom anpassningsbara race-hölster finns hölster från bland annat Fobus. För att bära ett oladdat vapen vid markering och liknande duger dock det medföljande, så längre du aldrig drar något annat än ett tomt vapen från det hölstret. På skjutbanan lyckades vi inte få ett enda eldavbrott även om vi försökte tvinga fram sådana genom att hålla extremt löst om vapnet och skjuta med mjuka handleder. Det som användes var vanligt förekommande fabriksammunition. Beaktat den kraft det krävs för att göra mantelrörelse kan du dock riskera funktionsproblem med riktigt fisladdad ammunition, detta kunde vi dock inte bekräfta. Ergonomin, efter att ha monterat det mindre kolvinlägget, och det trevliga SA-trycket gjorde det ganska enkelt att hålla ihop träffarna. Det gick också ganska snabbt att vänja sig vid DA-trycket, det krävdes inte många skott innan hjärnan förstod hur den skulle styra handen. Riktmedlen var drägliga i skjuthallen och ute i dagsljuset, dock hade jag önskat aningen smalare korn för de snabbare skytteformerna. Precisionen då? Ett par serier sköts med fullgott stöd. En mätte 68 millimeter och en 79 millimeter, detta med tio skott vardera på ett avstånd av 25 meter. Den ammunition som verkade föredras var Magtech 9C. Lyckas du skjuta liknande på frihand har du alltså en pistol som förmår hålla alla skott inom nians ring på banskjutningstavlan. För vem och varför Funktionen under testet var som nämndes oklanderlig. Däremot kan vi inte säga något om hur pistolen står sig i långa loppet, efter våra i det sammanhanget blygsamma 500 patroner. Det vi kan säga är att vi inte ser något påtagligt slitage. Ett test är heller inte fullständigt utan en jämförelse. Och det saknas inte konkurrenter. De må heta Sig Sauer P320, Glock 17/19 eller något annat. Gemensamt för dem är dock högre prislappar. När även den parametern vägs in går det inte att jämföra olika nyinköp fullt ut, det kokar alltid ned till hur mycket det får svida i plånboken. Begagnat kan dock vara ett alternativ. Störst utbud finns det av begagnade Glock, vilket inte alls är ett dumt val. Det vill dock till att du trivs med den ergonomin och att du är beredd att torrträna vapentidningen

5 avfyrningar, för att lära dig behärska trycket. Är det då den heliga gral, som vi frågade oss i ingressen? Det beror på, blir svaret. Det beror på dig och vilka sportskyttegrenar du utövar. Pistolen kan göra hyfsad tjänst inom Production Division. Samma vid fältskytte och du behöver inte skämmas vid precision på lägre nivå om du bara kan utnyttja potentialen. Dess låga vikt och kortare visirlängd innebär dock en nackdel under de båda sistnämnda skytteformerna. Så någon helig gral är det inte, men pistolen överraskade positivt och har en tilltalande prislapp. Den får anses prisvärd, men hade de lagt på ett par tusen kronor till på priset hade betyget blivit betydligt svalare och konkurrenterna fler. Tack till Holmgrens Vapen i Vinslöv för hjälp med logistiken! Putsgarnityr, hölster och två magasin medföljer. Höger: Riktmedlet gav hög träffbild för min del men du har tekniska förutsättningar att sätta alla skott inom nians ring. Begreppsförklaring Striker-fired ett avfyrningssystem som bygger på ett fjäderbelastat slagstift, alltså finns ingen hane som slår på slagstiftet. Pre-cocked Det finns olika varianter av strikerfired, på en del pistoler spänns hela slagfjädern upp med avtryckaren och på andra spänns slagfjädern helt eller delvis upp vid repeteringen. Det senare benämns pre-cocked och ger lägre avfyrningsvikt. Decocker populärt Canik TP9v2 översatt till hanfällare, används för att efter repetering växla över till DA-läge med fälld hane (eller på en striker-fired, för att slacka slagfjädern så att den inte är precocked). SA Single Action, innebär vanligen att en Canik TP9v2 Tillverkare: Canik, Leverantör: Wanderoo AB, Pris: kr Totallängd: 18,2 cm Piplängd: 10,3 cm Vikt (med tomt magasin): 790 g Magasinkapacitet: 18 patroner uppspänd hane frigörs med hjälp av avtryckaren (hanen spänns upp manuellt eller vid repetering). DA Double Action, innebär vanligen att man både spänner upp och frigör en hane med avtryckaren. Distinkt, lagom brett och med en tunn fiberstav. Ett sådant här korn hade även platsat på TP9v2. Bra grepp, men plusbottnarna bygger så mycket att pistolen inte går ned i lådan för Standard Division. Förutom lättad mantel skvallrar även de större reglagen om att pistolen har tävlingsfokus. Canik TP9 SFx Det känns lite dumt att ha haft en pistol för jämförelse, utan att skriva några ord om den så att ni också får en uppfattning om modellen. Det här är en mer tävlingsanpassad version med lättad mantel, större reglage och magasin med plusbottnar. Den är också förberedd för montage av rödpunktsikte och det medföljer adapterplattor för en rad olika sikten: En platta för Docter, Meopta, Insight och Vortex, en för Trijicon, en för C-More samt en för Leupold, Shield och J-Point. Nu kanske en del av er tänker: Aha, ett billigt alternativ för att kunna prova vapengruppen Production Optics inom dynamiskt skytte med pistol, men med sin piplängd på 5,2 tum är den inte godkänd. Därmed återstår Standard Division eller Open Division. Den går dock inte ned i måttlådan för Standard Division med sina originalmagasin, däremot gick den ned med god marginal när vi provade med ett magasin till TP9v2. Fast allt handlar inte om dynamiskt skytte, personligen hade jag inte känt mig hämnad av denna pistol vid fältskytte och jag presterade guldserier vid Precision. Samtidigt är det personligt vad man kan prestera med, ha det i åtanke. Det handlar om en uteslutande pre-cocked striker-fired pistol och avtrycksvikten ligger på något under två kilogram. Precis som på TP9v2 är trycket kort och trevligt, med en reset på knappa fyra millimeter. Förutom reglagen är de ergonomiska aspekterna desamma. Däremot är inte riktmedlen desamma som på TP9v2, utan här finns ett distinkt och smalt korn med fiberinlägg. Det har dock sällskap av ett sikte med antydan till u-skåra. Testvapnet sköt bra, det gav jämna träffbilder som alla understeg de för TP9v2 med runt 11 millimeter. Lyft på hatten (plattan för siktet) och du kan montera ett rödpunktsikte lågt med hjälp av någon av de fyra medföljande adapterplattorna. Siktet har en antydan till u-skåra, varför har jag inte riktigt förstått... Vänster: Ett enklare hölster, två magasin, adapterplattor och något som fler borde ta efter en liten ask med fiberstavar i olika färger. Canik TP9 SFx Tillverkare: Canik, Leverantör, Wanderoo AB, Pris: kr Totallängd: 21 cm Piplängd: 13,2 cm Vikt (med tomt magasin): 860 g Magasinkapacitet: 20 patroner 48 vapentidningen 2017