Hur bra kan en tv-kanal vara?

Transkript

1 Högskolan i Halmstad Sektionen för Hälsa och Samhälle Medie- och kommunikationsvetenskap p Handledare: Veronica Stoehrel Hur bra kan en tv-kanal vara? - en kritisk diskussion kring SVT:s plats i det demokratiska samhället - Tomas Fyhr och Erik Juhlin

2 Högskolan i Halmstad VT 2006 Sektionen för Hälsa och Samhälle Medie- och kommunikationsvetenskap p Handledare: Veronica Stoehrel Hur bra kan en tv-kanal vara? - en kritisk diskussion kring SVT:s plats i det demokratiska samhället - Tomas Fyhr och Erik Juhlin

3 Abstract Titel: Författare: Handledare: Examinator: Typ av uppsats: Utbildning: Syfte: Problem: Tillvägagångssätt: Resultat: Sökord: Hur bra kan en tv-kanal vara? en kritisk diskussion kring SVT:s plats i det demokratiska samhället Tomas Fyhr och Erik Juhlin Veronica Stoehrel Ulrika Sjöberg C-uppsats Högskolan i Halmstad Sektionen för Hälsa och Samhälle Medie- och kommunikationsvetenskap poäng Uppsatsens syfte är att blottlägga de antaganden som ligger bakom public service-begreppet och de konkreta villkoren för SVT. Syftet är inte att utvärdera huruvida SVT sköter sitt public service-uppdrag utan varför det överhuvudtaget finns ett public service-uppdrag och vilka värden det grundas på. Vissa värden som finns i public service-begreppet och därmed också hos SVT, som vilken roll medier ska ha i en demokrati och om de kan förmedla sanningsenlig journalistik, problematiseras som regel inte. Varför anses SVT vara en institution som är trovärdigare än andra? Går det överhuvudtaget att erbjuda en public service via television som regeringen menar sig kunna göra? Denna uppsats tillämpar inte den traditionella uppdelningen innehållandes teori, metod, analys och resultat utan diskussioner och resonemang, teori och analys förenas kontinuerligt. Uppsatsen är i första hand teoretisk och utgår ifrån tillgänglig litteratur och SVT:s styrdokument. Med detta som grund förs en kritisk diskussion kring public service-uppdraget och dess innebörd. Public service existens eller icke-existens baseras i mångt och mycket på vilken typ av samhälle vi vill ha. Public service har förvisso vissa brister och kan omöjligt erbjuda allt de säger sig kunna göra, men alternativet är ett medieutbud baserat på ekonomisk vinst och styrt av kommersiella intressen. Regeringen och SVT vill genom public service-television styra medborgarna till att vara demokratiska, och den eviga frågan är om det kan anses vara demokratiskt, när staten uppfostrar medborgarna. Demokrati, medborgare, medier, public service, SVT, TV. 2

4 Tack till: Vår handledare Veronica Stoehrel Erik Lillen Jonsson för ovärderligt stöd och fruktbara diskussioner David Brent för inspiration och skratt vi vill även passa på att tacka varandra för ett fint samarbete 3

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Problemområde Syfte och frågeställning Tillvägagångssätt Kritisk realism och misstankens hermeneutik Disposition Bakgrund Public service ur ett historiskt perspektiv i Sverige Sveriges Televisions historia Kommersiell konkurrens Synen på medier i demokrati Public service-uppdraget Tema 1 Demokratiska värden Den demokratiske medborgaren Medborgarnas SVT Krav på medborgare Procedurdemokrati Konkurrensdemokrati Deltagardemokrati Samtalsdemokrati Den svenska demokratimodellen Habermas och det goda samtalet Borgerlig offentlighet Det allmänna bästa Kommunikativt handlande Den borgerliga offentlighetens förfall Kritik mot Habermas SVT i demokratin Tema 2 Medier och public service i demokrati Idén om fria medier - Yttrande- och tryckfrihet i Sverige Fyra medieideologier Den auktoritära ideologin Den marxistiska medieideologin Den frihetliga ideologin Den sociala ansvarsideologin Olika krav på medier Krav på medier i procedurdemokrati Krav på medier i konkurrensdemokrati Krav på medier i deltagardemokrati

6 3.3.4 Krav på medier i samtalsdemokrati Public service som demokratiskt ideal Problematisering av public service Public service existensberättigande Mediers roll i politiken Den politiska kommunikationen SVT:s roll i den politiska kommunikationen Medier som förutsättning för politiskt styre SVT i politikernas tjänst Tema 3 Medier och makt Mediers självklara maktställning Makten bakom medier Makten bakom SVT Makten runt medier Makten runt SVT Makten i medier Medielogik Mediers nyhetsvärdering Agenda-setting Utveckling av agenda-setting Priming Framing Makten i SVT Mediers tolkningsrätt Medier, objektivitet och sanning Slutdiskussion Källförteckning

7 1. Inledning 1.1 Problemområde Public service har sedan tv-sändningarna startade i Sverige varit ett centralt tänkande inom svensk television. Enligt public service-förespråkare har det varit nödvändigt för den svenska tv-tittaren och det svenska demokratiska samhället. Från samma håll kan det även skönjas en viss stolthet för att vi i Sverige har en public service tradition jämfört med det marknadsstyrda utbudet i exempelvis USA. Efter 1991 då tv-monopolet officiellt avreglerades i Sverige innehar inte SVT längre samma självklara position som förmedlare av samhällsinformation. Förvisso är förtroendet för SVT fortfarande starkt, 68 procent av de tillfrågade i Förtroendebarometern 2005, men deras tittarsiffror har påtagligt minskat i och med konkurrensen från kommersiella kanaler. Från 1994 till 2004 minskade SVT:s totala tittarantal från 63 procent till 56 procent ( Dagens public service-debatt kretsar i mångt och mycket om i hur stor utsträckning SVT:s tittarantal kan minska innan idén om public service i allmänhetens tjänst urholkas. Den tidigare målsättningen efter avregleringen, att ha över 50 procent av totala antalet tittare på både SVT1 och SVT2, fick omvärderas då denna gräns underskreds för båda kanalerna på mitten av nittiotalet (2004 hade SVT1 47 procent av tittarna och SVT2 36 procent). Med den framtida rikstäckande nedsläckningen av det analoga nätet, vilket underlättar tillgången till kommersiella kanaler, har SVT en än större utmaning framför sig. Den självklara frågeställningen under rådande omständigheter är hur länge SVT kan legitimera sin egen existens samt motivera en licensfinansierad television utan en majoritet av tittarna. Givetvis kämpar SVT och vänsterkoalitionen för ett bevarande av en livskraftig public service-television, något som den nya propositionen Viktigare än någonsin! Radio och TV i allmänhetens tjänst (prop.2005/06:112) visar på. SVT har dock som tidigare nämnts en stor styrka förtroendet från allmänheten. SVT har distanserat sin närmsta konkurrent TV4 i detta avseende de senaste åren. TV4 har fastnat på ca 50 procents förtroende medan SVT stigit under 2000-talet och närmar sig nu 70 procent ( Frågan blir då vad är det som ger SVT detta stora förtroende? Är det att de är en public serviceinstitution? Och i så fall, vad i begreppet public service är det som befolkningen har förtroende för? Och varför har de det? Inom många samhällsteorier kopplas en väl fungerande demokrati ihop med väl fungerande medier som ska granska och kommentera makten. Denna uppgift åläggs mestadels nyhetsprogrammen, och till viss del faktabaserade samhällsprogram. SVT har Sveriges mest sedda nyhetsprogram i Rapport och besitter därmed en position som innebär ansvar, och kanske även makt? Nyhetsförmedlingen är väldigt viktig för 6

8 SVT som vill jobba för folkbildning, vilket ska leda till att allmänheten är informerad om omvärlden för att kunna vara en aktiv demokratisk medborgare. För att detta ska kunna vara möjligt är det viktigt att vara saklig och korrekt. SVT profilerar sig som Fri TV som är helt opåverkade av utomstående ekonomiska och politiska intressen och menar därmed implicit att alla andra kanaler kan vara påverkade av dessa utomstående krafter. SVT gör sig därmed oumbärliga för en fri och demokratisk journalistik, även om varenda nyhetskanal i världen påstår sig vara sakliga och korrekta (jfr Fox News slogan Fair and balanced News ). Frågan blir således hur viktig och bärande just public service nyhetsjournalistik är för det demokratiska samhället? Det som blir intressant att utröna är vad det finns för antaganden om dels public service och dels dess betydelse för demokratin. Vad är det som bestämmer vad som är viktigt och vad varje medborgare bör veta? Det finns styrdokument i form av radio- och TV-lagen, sändningstillstånd och propositioner som fastställer hur SVT ska bedriva sin verksamhet. Men på vilka premisser har dessa formats? Samhället består av olika strukturer och dessa strukturer hänger ihop med makt. Hur kan då SVT säga sig vara helt fri från yttre påverkanskrafter? 1.2 Syfte och frågeställning Utifrån ovan diskuterade problemområde kommer denna uppsats att ta sitt avstamp. Syftet är att blottlägga de antaganden som ligger bakom public service-begreppet och de konkreta villkoren för SVT. Varför ser de ut som de gör? Vilka antaganden finns det bakom SVT:s explicita uppdrag som bevarare av demokratiska värden? Syftet blir alltså inte att utvärdera huruvida SVT sköter sitt public service-uppdrag utan varför det överhuvudtaget finns ett public service-uppdrag och hur det upprätthålls. Frågan leder givetvis till i vems intresse det uppehålls. Medborgarnas? Politikernas? Statens? SVT:s? Syftet är också att utifrån olika författares syn på problematiken diskutera relationen mellan medborgare, politiker och medier i demokratiska samhällen. Anledningen till frågeställningen är att det i mångt och mycket saknas en debatt kring hela idén med public service och att det kan ge oss rätt information om samhället. Diskussionerna brukar mestadels handla om hur SVT sköter sig och om tittarna får valuta för sina licenspengar. Denna uppsats syfte lägger sig ovan detta och försöker se motsättningar och bakomliggande krafter inom public service. Går det överhuvudtaget att producera någon form av public service genom television? 7

9 1.3 Tillvägagångssätt Denna uppsats är i första hand en teoretisk uppsats. Därför tillämpas inte den traditionella uppdelningen innehållandes teori, metod, analys och resultat. Diskussioner och resonemang, teori och analys kommer istället att förenas fortlöpande. Denna uppsats kommer främst att inta ett kritisk realistiskt förhållningssätt och kritiskt tolka idéerna kring public service. Anledningen till detta är att uppsatsen avser att ta reda på varför de antaganden som ligger bakom public service-begreppet och de konkreta villkoren för SVT ser ut som de gör, och inte hur de ser ut. För att klargöra denna teoretiska ansats kommer den nedan kortfattat att beskrivas. Det kommer även att förklaras hur teorin kommer att tillämpas i uppsatsen Kritisk realism Generellt sett utmärks samhällsvetenskapen av ett dualistiskt synsätt rörande dess metodologier och utgångspunkter. Diskussionen rör huruvida utgångspunkterna ska vara hermeneutiska eller positivistiska, om metoden ska vara kvalitativ eller kvantitativ etc. Detta antingen-eller-synsätt motsätter sig den kritiska realismen, som istället hävdar att det bör handla om ett både-och-synsätt (Danermark m.fl., 2003:15). Den kritiske realismens förgrundsgestalt, Roy Bhaskar, hävdar att den kritiska realismen innebär ett byte från epistemologi till ontologi, och inom ontologin ett byte från händelser till mekanismer. För att göra resonemanget lättöverskådligt bör ovanstående begrepp förklaras. Ontologi innebär hur världen är beskaffad och hur ting kan ha ett väsen medan epistemologi handlar om vetenskapens möjligheter att nå kunskap om verkligheten. Med Bhaskars synsätt är den viktigaste frågan inom vetenskapen: Hur måste verkligheten vara beskaffad för att vetenskapen ska kunna finnas? (ibid:20). Med detta menar Bhaskar att vetenskapen måste förstå hur världen fungerar för att överhuvudtaget kunna säga något om den. Den kritiska realismen hävdar att verkligheten är differentierad i tre olika domäner av verkligheten. Verklighetens domän är den mest grundläggande där mekanismerna existerar. De existerar även om de inte framkallar en händelse. När mekanismerna framkallar en händelse faller de under den faktiska domänen, och när en sådan händelse observeras blir händelsen ett empiriskt faktum, vilket leder till att den faller under den empiriska domänen. Den kritiska realismens syn på världen är således att det finns något större än den empiriska domänen för vetenskapen att arbeta med, och dessutom ska arbeta med. Vetenskapligt arbete består i att utreda och identifiera sammanhang respektive icke sammanhang mellan det vi erfar, det som faktiskt händer och de underliggande mekanismer som producerar händelserna i världen (ibid:47-48). 8

10 För att kunna införskaffa kunskap om verkligheten, alltså verklighetens domän och den faktiska domänen, måste vetenskapen undersöka den empiriska världen. Men uppgiften är inte att försöka förutsäga skeenden i samhället, då verkligheten är för komplex. Dock går det att söka de orsakande mekanismerna till att den upplevda verkligheten ser ut som den gör. Problemet med den empiriska verkligheten för en samhällsforskare är att när fenomen tolkas är de redan tolkade av andra individer som själva besitter samma meningsskapande kapacitet som forskaren, vilket kallas dubbel hermeneutik. Detta problem kännetecknar hela samhällsvetenskapen då vår kunskap av verkligheten alltid filtreras genom begrepp som är relativa och föränderliga i tid och rum. Vetenskapliga observationer och teorier är alltid begreppsberoende, men inte begreppsbestämda (ibid:70-75). I denna uppsats blir denna teori av vikt då dess syfte är att blottlägga och förstå de bakomliggande mekanismerna till varför SVT:s public service-uppdrag är utformat som det är. 1.4 Disposition Uppsatsen är uppdelad i tre teman demokratiska värden, medier och public service i demokrati och slutligen medier och makt. I det första temat kommer de demokratiska grundvärderingarna att förklaras och hur olika teorier om demokrati påverkat synen på medborgare och hur detta i förlängningen gestaltas i public service-uppdraget. I tema två diskuteras hur synen på demokrati hänger ihop med krav på medier och även vilken roll public service anses ska spela i ett demokratiskt samhälle. Slutligen kommer det i tema tre diskuteras vilka olika former av makt som finns bakom, runt och i medier. Vilka maktstrukturer påverkar mediers verksamhet? Och vilken makt kan medier sägas ha? Uppsatsen går alltså från att förklara de grundläggande idéerna till hur de gestaltas rent konkret. Dessa tre olika teman kan på många ställen sägas gå i varandra, men syftet med uppdelningen är att ge en överskådlig bild av problematiken. 1.5 Bakgrund Innan fenomenet public service problematiseras ges här en kort, oproblematisk, förklaring av den historiska utvecklingen till det idag explicita public serviceuppdraget Public service ur ett historiskt perspektiv i Sverige När etermedierna utvecklades under 1920-talet jämställdes de med fysiska kommunikationsmedel som järnvägar eller nationella infrastrukturer som elnät. Radiovågorna var en begränsad resurs som alla i samhället borde ha rätt till, härur föddes tanken om att etermedier var en allmän nyttighet public service. 9

11 Frekvenserna skulle fördelas på ett så rättvist sätt som möjligt och ansvaret lades på staten att tillse detta. Finansieringen löstes genom licensbetalning så att staten inte behövde avsätta skattemedel för detta nya medium. Tilltron till att radion kunde förmedla en fullständigt opartisk och korrekt bild av verkligheten var under denna tid mycket stor. Denna tilltro blev under 1930-talet underminerad, inte minst på grund av nazisternas utnyttjande av radion som ett rent propagandainstrument. För att motverka detta missbruk föddes idén om att det behövdes ett regelverk som skulle kunna stävja detta, krav ställdes nu på självständighet, objektivitet, saklighet och opartiskhet. Fortfarande fanns tron på att radion, och televisionen, skulle kunna vara allt detta. En tro som fortfarande syns i SVT:s sändningstillstånd. Under och 1970-talet dominerade dessa tankar och man ville att public service både skulle förmedla olika värderingar och främja kulturell och moralisk fostran (Edin & Widestedt, 2002:13-14) Sveriges Televisions historia År 1925 startar Sveriges Radio sina sändningar i Sverige, sedermera påbörjas även lokala TV-sändningar Företaget delas på 1980-talet upp i tre delar: Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion ( Televisionen i Sveriges kännetecknades från början av dess monopolställning. Konkurrens existerade inte och TV skulle enbart arbeta i allmänhetens tjänst. Avsaknaden av konkurrens ledde främst till två saker: förpliktelser mot staten och allmänheten men också ett oberoende av kommersiella intressen. Under denna tidiga period innehöll Sveriges Television en ohotad ställning i de svenska medborgarnas vardag. De var den enda leverantören av folkbildning, samhällsinformation, kultur och underhållning. Sveriges Television fungerade som ett sammanhållande kitt för hela befolkningen. Utbudet stod oemotsagt och baserades på public service honnörsbegrepp saklighet och opartiskhet. När medievärlden började förändras under 1980-talets andra hälft hade Sveriges Television onekligen en mycket stark ställning att försvara (Furhammar, 2006:20) Kommersiell konkurrens Slutet på 1980-talet innebar att upprätthållandet av tv-monopolet blev en omöjlighet. Den tekniska utvecklingen med satellitsända kanaler gav plötsligt tv-tittaren möjlighet att ta in mångdubbelt fler kanaler än vad som var möjligt under SVT:s monopol. Efter otaliga politiska turer beslutades att avreglera tv-monopolet, med andra ord släpptes televisionens marknad fri. Reklamfinansierade kanaler äntrade arenan och plötsligt hade SVT många seriösa konkurrenter (ibid:21). I och med detta blev public service-televisionens tidigare självklara auktoritet svårare att motivera. SVT:s motdrag blev att mer och mer framhäva det unika och goda med public service, alltså mångfald, kvalitet och i allmänhetens tjänst. Underliggande i 10

12 denna positionering ligger då att de kommersiella kanalerna enbart är för vissa människor, håller låg kvalitet och enbart arbetar för kommersiella intressen. Tv-landskapet är dramatiskt förändrat och public service-televisionen måste hela tiden omdefiniera sig själv. Edin och Widestedt för diskussionen att public service numer har frångått uppdraget att uppfostra medborgarna och forma samhället till att vara ett forum för det moderna, pluralistiska och mångkulturella samhällets samtal med sig själv. Public service ska ge plats för olika värderingar, meningar och kulturer, där alla ska kunna få uttrycka sig (Edin & Widestedt, 2002:15) Synen på medier i demokrati Mediers roll i ett väl fungerande demokratiskt samhälle är en självklarhet och underskattas aldrig i dagens debatt. Mediers betydelse för det offentliga samtalet har genom åren ökat och idag förs i princip all offentlig diskussion via medier. I och med detta har medier även blivit ett krav för att demokratin överhuvudtaget ska kunna fungera. Dahlgren uttrycker det som att en fungerande offentlig sfär är uppfyllandet av de kommunikativa kraven i en giltig demokrati (Dahlgren, 1995:9). Förvisso är inte medier, som ofta kallas den tredje eller fjärde statsmakten, en officiell del av det demokratiska styrelseskicket, men föreställningen om att medier behövs för en fungerande demokrati är idag självklar. Det anses fundamentalt för demokratin att medborgarna är så välinformerade som möjligt så att de kan delta i det offentliga samtalet på egna och fria premisser. Varje individ ska förutsättningslöst kunna ta ställning och även få möjligheten att göra detta genom att ta del av samhällsdebatten. För att detta ska kunna vara möjligt spelar medier en central roll och är praktiskt taget en förutsättning för åsiktsbildning, som kräver omfattande tillgänglig information. I den demokratiska processen och i det offentliga samtalet verkar medier alltså på två olika sätt både som en aktör (åsikts- och opinionsbildare) och som en arena (diskussionsforum) (Jönsson, 2004:19-20) Public service-uppdraget Innebörden av begreppet public service har sedan dess uppkomst förändrats. Edin & Widestedt menar att de olika definitionerna inte har avlöst varandra, utan snarare lagts på varandra. Public service är därmed inget entydigt begrepp utan består av olika lager med betydelser som i vissa fall kan tyckas vara motsägelsefulla. Olika värden har getts olika betydelser genom historien och anpassats till tidsåldern. Detta är enligt Edin & Widestedt anledningen till att public service har kunnat överleva. De tidiga principerna har aldrig frångåtts, utan nya adderats, utan att de gamla övergetts (Edin & Widestedt, 2002:15). Att de idéer och ideal som kopplas samman med public service inte varit givna en gång för alla, utan kommit till i en lång utdragen och föränderlig process påverkad av strukturella villkor som teknologi och ekonomi, är en av anledningarna till dess mångtydighet (Edin, 2000:16). 11

13 Nedan följer dock en oproblematiserad skildring av SVT:s public service-uppdrag. Helt enkelt hur de ska bedriva sin verksamhet och bestämmelser kring hur utbudet ska se ut. Edin sammanfattar SVT:s public service-uppdrag i tio punkter som inledningsvis ger en god överblick av villkoren. Dessa är: 1. Rikstäckande sändningar 2. Redaktionell självständighet 3. Opartiskhet och saklighet 4. Demokratiska värden 5. Mångfald och decentralisering 6. Hög kvalitet 7. Kulturansvar 8. Minoritetsprogram 9. Folkbildningsambitioner 10. Spegla hela landet (Edin, 2000:15) Med rikstäckande sändningar menas att minst 99,8 procent av den bosatta befolkningen ska kunna ta emot SVT:s sändningar. Detta innebär att SVT alltid måste tillse att alla som vill kunna se på SVT också ska ha möjlighet att göra det (SVT:s sändningstillstånd 1 ). Redaktionell självständighet innebär att verksamheten skall bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. SVT ska alltså vara helt oberoende av yttre maktfaktorer när de producerar sina sändningar, ingen ska kunna gå in och ändra innehållet för sitt eget syfte (ibid.). Punkten om opartiskhet och saklighet hänger samman med den ovan berörda och fastställer att SVT också ska beakta yttrandefriheten och informationsfriheten i televisionen. Vad det gäller sakligheten ska sakuppgifter i program kontrolleras innan sändning, så noggrant som omständigheterna medger (ibid. 6 ). De demokratiska värden som SVT ska beakta är att programmen har betydelse för den fria åsiktsbildningen och därmed ska olika åsikter och meningsriktningar ges utrymme (ibid. 8 ). SVT ska främja mångfald genom att tillgodose skiftande förutsättningar och intressen hos befolkningen. Men mångfald betyder också att olika intressen kommer till tals och att olika religioner och kulturer representeras. Även i nyhetssändningarna ska mångfald vara ett ledord inom nyhetsurval, analyser och kommentarer. Med decentralisering menas att alla program inte ska produceras i Stockholm, och att lokala 12

14 program även ska ha en stark lokal prägel. Detta givetvis också i syfte att främja mångfalden (ibid. 8, 10, 16 ). Kraven på kvaliteten inom SVT:s produktioner är höga och denna höga kvalitet ska genomsyra alla programgenrer (ibid. 8 ). SVT ser sig själva som kulturbärare med speciellt ansvar för att befolkningen får ta del av kultur. SVT ska verka för debatt kring kulturfrågor, bevaka och granska kulturhändelser och stimulera till kulturaktiviteter. Vidare ska SVT vara nyskapande i både egna produktioner och inköp av färdiga program. Utsändningar av olika kulturhändelser såsom konserter och föreställningar är också prioriterat. SVT åläggs också att bidra till svensk filmproduktion samt att se till att alla olika kulturer i Sverige blir representerade (ibid. 11 ). I Sverige finns det ett antal minoritetsspråk och dessa minoriteter skall representeras i SVT:s programutbud, de som främst ska synas är samiska, finska, romani chib och meänkieli (tornedalsfinska). Detta ansvar delas mellan SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion (ibid. 15 ). För att Sveriges befolkning ska kunna orientera sig och ta ställning i olika samhällsoch kulturfrågor har SVT ett stort ansvar att förmedla nyheter, stimulera debatt samt kommentera och belysa viktiga händelser. Makthavare (myndigheter, organisationer och företag) som har inflytande på medborgarna ska granskas och deras verksamhet ska göras synlig. Hela SVT:s utbud ska präglas av folkbildningsambitioner, inte bara inom politiska områden utan även kultur (ibid. 8, 10 ). SVT ska finnas för hela Sveriges befolkning och därmed ska man spegla hela landet. Det syns bl.a. genom lokala nyhetssändningar och den tidigare nämnda decentraliseringen. Samhället ska speglas utifrån olika geografiska, sociala och andra utgångspunkter. Specifikt nämns minoriteter, barn och funktionshindrade som grupper som bör ges särskild uppmärksamhet. Kort sagt ska SVT vara allt för alla (ibid. 10, 12, 14, 15, 16 ). 13

15 2. Tema 1 Demokratiska värden I radio- och tv-lagen sägs att all programverksamhet i radio och TV som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. (6: e kap, :844). Med det demokratiska statsskickets grundidéer menas en statsform som bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt, samt fria och hemliga val (Prop. 2005/06:112:32). I propositionen Viktigare än någonsin! Radio och TV i allmänhetens tjänst hävdas att radio och TV har ett särskilt ansvar för att skapa insikt om och förståelse för den värdegrund som ett levande demokratiskt samhälle vilar på. (ibid:31. Vår kursivering). Och i och med detta vill man kunna stärka demokratin. Varifrån kommer då denna tro att SVT är en nödvändighet för demokratins fortlevnad? För det första bör det inte helt enhetliga begreppet demokrati redas ut. Gränsen för när ett samhälle blir demokratiskt kan inte sägas vara helt självklar. Det kan förvisso sägas att det finns vissa grundkrav för att ett land ska räknas som demokratiskt. Enligt Strömbäck, som baserar sig på Freedom House (en organisation som arbetar för demokratiska värden), är de demokratiska grundkraven följande: 1) Valda makthavare Alla personer med politisk makt ska vara folkvalda, det finns alltså inte plats för monarkier, där man ärver politisk makt, i demokratier. 2) Fria, rättvisa och återkommande val Tvångsröstande får inte förekomma och det ska råda en reell konkurrens mellan dem som vill ha folkets stöd. De sidor som förlorar ska ha möjlighet att på samma villkor försöka återta makten. Intervallet för återkommande val varierar lite, men vanligtvis pendlar det mellan 3 och 5 år. 3) Yttrandefrihet Alla medborgare ska kunna uttala sig om politiska frågor och kritisera valda makthavare helt fritt och utan risk för repressalier. 4) Fri tillgång till information Alla medborgare ska ha rätt att fritt söka och skaffa sig den information de vill ha, makthavare ska inte ha någon generell makt att hindra denna informationssökning. Detta leder till att censur och alla former av informationsmonopol är förbjudna inom en demokrati. Detta krav betyder också att pressfrihet är en stor del av en demokrati. 5) Förenings- och gemenskapsfrihet Makthavare ska inte kunna hindra medborgare att sluta sig samman i föreningar eller gemenskaper, oavsett om de är privata eller politiska. Dessa föreningar och gemenskaper ska sedan också få stå fria från makthavare och inte styras på något sätt, förutom att de måste följa lagen. 6) Inkluderande medborgarskap Staten ska inte ha rätt att frånta medborgare deras medborgarskap med tillhörande rättigheter. Staten ska också vara generös med att inkludera människor som medborgare, alltså att låta så många som möjligt ha rättigheten att bl.a. rösta. 14

16 7) Rättsäkerhet Här ingår likhet inför lagen, förutsägbarhet (medborgare ska kunna förutsäga om deras handlingar är brottsliga), integritet (privatlivet ska skyddas från intrång) och rättstillgänglighet (ingen medborgare ska vara rättslös). I rättsäkerheten ingår även att minoriteter måste skyddas vilket innebär att majoritetens åsikter inte alltid ska följas (Strömbäck, 2004:53-54). Dessa grundkrav får anses vara en ganska okomplicerad syn på om en nation är demokratisk eller inte. Givetvis finns det fler och försvårande omständigheter i praktiken, exempelvis vad en medborgares uppgift är. Diskussionen handlar således om vad som krävs för att en nation ska anses vara en god demokrati. Räcker grundkraven som mestadels är krav ställda på statsmakten, eller kan det sägas finnas krav på medborgarna i demokratiska samhällen? Enligt radio- och tv-lagen ska all programverksamhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer, vilket preciseras som fri åsiktsbildning, allmänna lika rösträtt samt bevarandet av den enskilda människans frihet och värdighet. Detta går igen i SVT:s sändningstillstånd där i princip alla paragrafer angående innehållet i SVT:s sändningar har demokratiska värden inskrivet i sig. Ord som återkommer är just den fria åsiktsbildningen, mångfald, yttrandefrihet etc. För att återkoppla till de tio punkter som Edin tar upp (se 1.4.5) går det i princip att säga att alla punkter på något sätt är laddade med demokratiska värden. Det handlar om att televisionen skall vara fri och dessutom erbjuda sina differentierade medborgare ett mångsidigt utbud. I den senaste propositionen om radio och TV ges även ett särskilt ansvar för ett bevarande av dessa demokratiska värden. Allt detta tyder på att regering och riksdag ser public service-mediet som ett oerhört kraftfullt verktyg för bevarandet av den svenska demokratin. Detta leder i sin tur till synen på att public service är ett politiskt färgat verktyg då politik är en så pass stor del av demokratin. Det är just de politiska aspekterna av samhället som public service har ansvar för. De är alltså helt fria och är till för allmänhetens bästa, så länge de inte är anti-demokratiska. Dessa demokratiska värden är då givetvis de värden som är fastställda av regeringen och riksdagen. Huvuduppgiften är just den fria åsiktsbildningen, och detta ska åstadkommas genom att beskriva och kritiskt granska skeenden, förmedla kunskap, förklara sammanhang, belysa mindre kända förhållanden och initiera debatter (Prop:2005/06:112:32). Detta visar på att regeringen har en specifik syn på vad medborgare behöver i ett demokratiskt samhälle. Men frågan är vad ett medborgarskap egentligen betyder, och vilka krav som kan ställas på den demokratiske medborgaren? 2.1 Den demokratiske medborgaren Det finns olika syn kring hur en medborgare ska verka i en väl fungerande demokrati, och vad en medborgare är. Det moderna medborgarskapet uppkom under 1700-talet och markerade individens självständighet gentemot staten. Enligt Lokrantz Bernitz var den ursprungliga betydelsen och definitionen av 15

17 medborgarskap kopplat till de politiska rättigheterna i ett samhälle och medborgarskapet ansågs länge innebära endast ett politiskt medlemskap. Det är svårt att ge en allmängiltig definition av det moderna medborgarskapet och dess innebörd för den enskilde individen. Det är ett föränderligt begrepp såväl vad gäller definition som närmare innebörd. Det som avgör innebörden är kanske först och främst om medborgarens hemland är en demokrati av västerländsk typ eller en stat med mer totalitärt styre (Lokrantz Bernitz, 2004:44). En ofta använd teori om medborgarskapet är dock den som T. H. Marshall presenterar. Marshall delar upp medborgarskapet i tre olika delar en civil, en politisk och en social. Marshall menar att om alla dessa tre delar är uppfyllda är individen en fullvärdig medborgare. Den civila delen består av de rättigheter som skyddar den personliga friheten, exempelvis yttrandefrihet och religionsfrihet. Den politiska delen innebär en jämlik demokratisk rätt för medborgarna att delta i utövandet av politisk makt. Den sociala delen innebär att medborgaren ska vara tillförsäkrad viss social grundtrygghet enligt den standard som råder i samhället. Ur ett historiskt perspektiv menar Marshall att dessa tre delar utvecklats under de tre senaste seklerna, där den civila utvecklades under 1700-talet, den politiska under 1800-talet och den sociala under 1900-talet (ibid:45). En naturlig utveckling av det sociala medborgarskapet är kravet på en välfärdsstat. Dock påpekar Dahlgren att den sociala delen av medborgarskapet idag har förfallit i och med en utbredd fattigdom i flera delar av världen. Det kan tyckas att en utökad välfärd för att stärka det sociala medborgarskapet är den enda utvägen, men Dahlgren tar dock upp den kritik som M. Roche framför av det sociala medborgarskapet. Roche hävdar att det sociala medborgarskapet med sin inriktning mot att medborgarna har rätt till välfärd tenderar att bli ett medborgarskap utan skyldigheter och ansvar. En medborgare känner inte längre av några plikter gentemot samhället och medborgarskapet blir avpolitiserat och konsumentinriktat (Dahlgren, 1995: ) Medborgarnas SVT Genom de demokratiska krav som ställs på SVT kan de sägas ha ett ansvar för att främja medborgarna på både en civil, en politisk och en social nivå. SVT ska alltså bevaka medborgarnas intressen genom att granska och bevaka olika maktsfärer för att försäkra att medborgarnas rättigheter aldrig kränks. Detta säkerställs genom det uttalade målet att vara helt fria från politisk och ekonomisk inblandning. I det sociala medborgarskapet ingår vissa rättigheter som går utanför det politiska och civila medborgarskapet. I sändningsavtalet och regeringens proposition framgår att det är en rättighet för varje medborgare att ha tillgång till fri och opartisk information, vilket också är ett demokratiskt grundkrav. Detta ger en uppfattning att medborgarens enda möjlighet till fri och opartisk information är via SVT. I princip leder detta till att alla andra informationskanaler (kommersiella/privata) fråntas 16

18 legitimiteten att förmedla korrekt information. En ytterligare faktor är att då SVT hävdar att de kan ge allmänheten just det de behöver, så behöver inte allmänheten söka information någon annanstans än hos det allvetande Sveriges Television. För att koppla denna diskussion till Roches resonemang om att välfärdssystemet frambringar en politisk slöhet hos medborgarna, kan man säga att medborgarna får en så pass stor tilltro till att public service kommer att leverera det de behöver, så att de upphör att vara politiskt aktiva. Medborgarna ses som politiska kunder istället för politiskt aktiva. 2.2 Krav på medborgare Ett hett debattämne i många västerländska demokratier är det sjunkande valdeltagandet. Detta tas ofta som ett tecken på att demokratin inte fungerar som den ska, medan vissa menar att en utebliven röst kan vara ett tecken på att medborgarna är ganska nöjda med tillståndet i nationen. Alternativt kan det vara så att de som inte röstar helt enkelt inte vet tillräckligt om politik för att kunna ta ställning. Vad är då bäst? Att alla röstar bara för att det är en demokratisk plikt, eller att bara de som är insatta i den politiska debatten röstar? Många liknande frågor kring medborgarnas roll i samhället kan ställas men ingen kan besvaras utifrån de grundläggande krav som ställs på en demokrati. Däremot finns det ett antal olika teorier om den goda demokratin som har väldigt specifika krav på politiker, medborgare och medier. Strömbäck ger en god översikt över fyra demokratimodeller som får anses representera de mest vanligen förekommande idéerna kring den goda demokratin. Alla dessa fyra är idealtyper och kan inte sägas existera enskilt någonstans, de tenderar att glida in i varandra. (Strömbäck, 2004:54-55) Procedurdemokrati Procedurdemokratin nöjer sig med att en nation överhuvudtaget har lyckats bli en demokrati och anser att övriga krav inte går att ställa på en demokrati då vissa länder inte ens har lyckats uppfylla grundkraven. I en procedurdemokrati ska grundkraven för en demokrati respekteras men det ställs inga krav på att medborgarna ska utnyttja sina friheter. Detta betyder alltså att procedurdemokratin inte bekymrar sig särskilt över ett lågt valdeltagande, det kan betyda att medborgarna är nöjda med hur landet styrs. Däremot ska de ha möjligheten att uttrycka sitt missnöje över makthavarna i fria och återkommande val. (ibid:56-57) Konkurrensdemokrati Det centrala inom konkurrensdemokratin är just konkurrensen mellan olika eliter om folkets röster, valet är viktigt då det är där det avgörs vem som vinner. Detta betyder att det är politiker som agerar och medborgarna som reagerar, vad medborgarna tycker mellan valen betyder inte så mycket, det viktiga är att de engagerar sig lagom till valtider då de ska döma makten. Syftet med val enligt den konkurrensdemokratiska modellen är tredelat. För det första ska medborgarna kunna 17

19 utkräva ansvar av de som haft makten. För det andra ska medborgarna kunna bestämma vilka som ska få makten. För det tredje bidrar konkurrensen till att de mest lämpade blir valda, annars skulle valen kunna avgöras genom lottning eller dylikt. Den tredje punkten är viktig då det betyder att de som väljs på något sätt ska vara bättre än de som väljer. Det kan även hävdas att demokratiska val oundvikligen blir ojämlika då förvisso alla har jämlikt fördelad rösträtt men alla har inte jämlika möjligheter att tävla om medborgarnas röster, valen blir aristokratiska. I konkurrensdemokratin är detta dock inget negativt, här menas att en demokrati fungerar bäst när de mest lämpade styr och resten av medborgarna endast får kontrollera att makten används på rätt sätt för att sedan påverka detta i val (ibid:58-61) Deltagardemokrati Den deltagande demokratimodellen skiljer sig kraftig åt från de två tidigare. I en deltagardemokrati räcker det inte att bara gå och välja vart fjärde år och sedan låta det politiska spelet pågå utan inblandning från medborgarna. Enligt denna modell byggs demokrati underifrån i ständigt pågående processer som så många som möjligt ska vara delaktiga i. En god demokratisk medborgare väljer inte bara vart fjärde år, den lever för demokratin hela tiden och det påverkar inte bara de politiska besluten utan även alla delar av det sociala livet. Medborgare i en demokrati måste engagera sig i de beslut som påverkar samhället. Enligt deltagardemokratin blir en demokrati så stark och livskraftig som dess medborgare gör den och med det menas att det krävs engagemang, intresse och deltagande från medborgarnas sida. Det är inte politiker som skapar demokrati, det är folket. Detta innebär också att medborgare inte bara har juridiska skyldigheter och rättigheter utan även vissa moraliska aspekter läggs till medborgarskapet. En god medborgare ska verka för det allmänna bästa och se sig som en del av det demokratiska samhället och därför intressera och engagera sig i viktiga politiska och samhälleliga frågor. Enligt Strömbäck skapar detta ett problem för den moderna människan som alltmer ser sig som kund då kommersialismen breder ut sig. Detta tenderar även att färgas av på det politiska livet, medborgarna agerar som kunder som ser till sitt eget bästa och enbart tar ansvar för sitt egna individuella välbefinnande. Enligt deltagardemokratin är detta förödande då en demokrati ska baseras på ömsesidighet, allmänintresse, tillit och förmågan till kollektivt handlande (ibid:58-65) Samtalsdemokrati Samtalsdemokrati kallas även för deliberativ demokrati och den centrala delen är inte helt oväntat samtal och diskussion. För att en demokrati ska kunna vara levande krävs det att den fylls med dialoger och diskussioner, ett levande offentligt samtal. Samtalsdemokratin värderar liksom deltagardemokratin ett högt engagemang från medborgarna, men skillnaden ligger i att man lyfter fram just den kommunikativa processen som det essentiella i en demokrati. Medborgare som deltar i det offentliga 18

20 samtalet ska tränas i att vara toleranta mot andra åsikter och respektera andra medborgare. Politiska beslut ska grundas på ett allmänintresse och inte egenintresse. Men vad som är det allmänna bästa är givetvis svårt att veta, det kommer alltid att finnas olika åsikter och konflikter är oundvikliga. Samtalsdemokratin lyfter då fram samtal och debatt som det enda acceptabla sättet att lösa sådana problem. Antingen löses problemet genom diskussion eller så skapas åtminstone förståelse för de beslut som tas, målet ska vara att nå ömsesidigt acceptabla beslut. Politiska beslut ska alltid föregås av ordentlig diskussion där alla grupper ska få komma till tals. Detta kommer att leda till bättre beslut då ju fler deltagare diskussionen har, desto fler aspekter blir belysta och oövertänkta beslut kan undvikas. Samtalsdemokratin anser att de flesta åsikter sällan är ordentligt genomtänkta och vinner på att dras ut i offentligheten och diskuteras. I diskussionen fördjupas, förädlas och förändras de egna åsikterna och samtidigt kan man inse att någon annans argument är starkare eller är baserade på nya kunskaper. En god diskussion måste dock följa vissa regler. För det första ska alla vara välkomna att delta och ingen tvång eller försök till att dominera andra deltagare får förekomma. För det andra ska inte målet med diskussionen vara att vinna över sin motståndare utan att uppnå ett gemensamt acceptabelt beslut. För det tredje måste diskussionerna baseras på lyssnande och intellektuell öppenhet, deltagare måste alltså vara beredda på att lyssna och försöka förstå att ens egen ståndpunkt inte behöver vara den bästa. För det fjärde måste diskussionen vara baserad på sakliga och rationella argument då det är en förutsättning för att påståenden ska kunna bemötas och utvecklas, argument baserade på fördomar eller känslor hör inte hemma i en samtalsdemokrati. Dessa krav på god diskussion ska respekteras av både medborgare och politiker, båda parter ska alltid vara beredda på att ta en diskussion i offentligheten och beslut bakom stängda dörrar är förbjudna. En öppenhet för att ändra sina åsikter är också viktig, det ska absolut inte ses som en svaghet att ändra sin uppfattning om något, snarare en styrka och tecken på intellektuell öppenhet. Det viktigaste är dock att alla deltagare i det offentliga samtalet alltid ska ha det allmänna bästa för ögonen och inte blanda in särintressen, diskussioner ska präglas av respekt och tilltro för alla inblandade (ibid:65-69) Den svenska demokratimodellen Sverige har en lång tradition av att ha deltagardemokratin som ideal, med stor tilltro till andra organisationer än de rent politiska. Fackföreningar, frikyrkor och nykterhetsrörelsen är organisationer som historiskt sett spelat stor roll för Sveriges utveckling, även om de inte var rent politiska skapade de ändå politiska aktörer då medborgarna engagerade sig och möttes på jämlika villkor (ibid:63). Denna tradition återspeglas mycket i de krav som regeringen ställer på SVT, då deras huvuduppgifter är att skapa debatt och ge utrymme för en mångfald av åsikter och meningsyttringar. Man vill alltså att medborgarna ska vara väldigt aktiva, vilket betyder att idealet också drar åt den samtalsdemokratiska modellen. 19

21 2.2.6 Habermas och det goda samtalet Den samtalsdemokratiska demokratimodellen går med lätthet att spåra tillbaka till den tyska sociologen Jürgen Habermas. Hans teorier om den offentliga sfären och det goda samtalet har satt djupa avtryck inom många olika vetenskapliga områden. De har även format tanken på hur politisk diskussion och debatt ska se ut. För att ge en större förståelse för begreppen inom samtalsdemokratin följer här en historisk genomgång av Habermas teorier Borgerlig offentlighet Den borgerliga offentlighetens ursprung kan spåras tillbaka till den tidiga kapitalismens utveckling i 1200-talets Europa. I och med den ökade handeln ökade också mängden information som behövde spridas i handelns kretsar. Hamnstäder och handelsmässor blev platser där nyheter florerade, dock endast mellan och inom firmor och handelshus, och inte till allmänheten. Här påbörjas också en uppdelning mellan staten (kungen) och det privata (den offentliga ekonomin). Staten förändrades från att vara en personlig makt som även ägde och kontrollerade all handel, till att bli en övervakande offentlig myndighet. För att få ut sina befallningar och förordningar använde sig staten av tidningar, och därmed blev medborgarna en läsande publik. Det är under denna period som pressen utvecklas, för att kunna tillgodose handelsmännens ständiga behov av information. Denna tidiga form av press hade en tydlig publik av bildade medborgare (borgerligheten) handelsmän, bankirer, förläggare och manifakturägare. Informationen var alltså inte avsedd för allmänheten, till stor del på grund av att de inte kunde läsa. Denna borgerlighet kom att dominera marknaden och det ekonomiska livet och utvecklades till en specifik social sfär. Med denna nya makt och position som mottagare eller motpol till staten började borgerligheten att ställa krav. I hamnstäder, handelsplatser och på finansgator började borgerligheten att inrätta sociala institutioner som salonger, kaffestugor och värdshus där de träffades och diskuterade innehållet i tidningarna. Den borgerliga offentligheten var född. Nu fanns ett forum där privata medborgare samlades för allmän diskussion och offentlig debatt. Ur dessa diskussioner som baseras på kritiska resonemang föds ett krav på frigörelse från staten. Det är här idén om fri handel, avskaffande av monopol, församlingsfrihet, religionsfrihet och tryckfrihet uppstår. Även allmän rösträtt var ett krav, allmän i betydelsen alla de som ingick i borgerlighetens sociala institutioner (Dahlkvist i Habermas, 1998:viii-xii) Det allmänna bästa En effekt av den borgerliga offentligheten och dess diskussioner blev en strävan efter att fastställa en offentlig mening, en allmän opinion. Denna allmänna opinion blir i förlängningen också vad som anses vara det allmänna bästa, vilket leder till uppfattningar om vad som är sant, rätt och legitimt. Den borgerliga modellen utgjorde en upplösning av maktförhållanden då diskussionen där alla fick delta formade en vilja som är allmän, delas av alla och är rätt. Denna tanke blev dock 20

22 problematisk då alla enbart innebar den bildade borgerligheten. Givetvis ville även resten av allmänheten också delta i diskussioner och beslutsfattning. Problemet för borgerligheten var att det obildade folket riskerade att förstöra tanken på den upplysta och kritiska diskussionen (ibid:xiv-xv) Kommunikativt handlande För att den borgerliga offentligheten skulle kunna fungera ändamålsenligt lyfter Habermas fram vikten av det kommunikativa handlandet. Habermas ser inte kommunikation som en ren överföring av budskap eller information, utan snarare något ömsesidigt där kommunikativt handlande syftar till att skapa dialog. För att diskussionen ska kunna vara rationell är det viktigt att varje uttalande försöker vara begripligt, trovärdigt, legitimt och uppriktigt. Om inte uttalandet uppfyller dessa villkor menar Habermas att kommunikationen i princip är meningslös. I Habermas idealdiskussion finns det alltså inte plats för lögn, förställning, uttryck för socialt oacceptabla normer eller obegripliga utsagor. Istället eftersträvas en störningsfri kommunikation där det är styrkan hos det goda, väl grundade argumentet, inte makt, status, expertvälde, manipulation och prestige, som ligger till grund för de uppfattningar som bildas. Argument prövas och diskuteras tills enighet uppstår (konsensus) om att en viss uppfattning är den riktiga och sanna. Även om Habermas anser att diskussionsdeltagares genomslagskraft kan variera beroende på kunskap, erfarenhet och tyngd i framlagda argument bör alla ändå ha möjlighet att lägga fram sin åsikt. Den ideala samtalssituationen kan endast existera om och endast om, det föreligger för alla möjliga deltagare en symmetrisk fördelning av chanser att välja att tillämpa talhandlingar. (Alvesson & Sköldberg, 1994: ) Den borgerliga offentlighetens förfall För Habermas är den borgerliga offentligheten ett ideal, ett samhälle där medborgarna samlas, är aktiva och diskuterar politiska frågor för att komma fram till konsensus. En annan fördelaktig och viktig aspekt av den borgerliga offentligheten var att den var friställd från både staten och den privata sfären. I och med 1900-talets början börjar även den borgerliga offentligheten att förfalla. Staten blandar sig i privata angelägenheter och det privata blandar sig i statliga angelägenheter. Exempelvis genom statens kontroll av ägande och regleringar såsom tullar, eller genom att privata organisationer fick plats i offentliga myndigheter såsom politiska partier och intresseorganisationer (Dahlkvist i Habermas, 1998:xv-xvi). Som konsekvens av den borgerliga offentliga sfärens förfall, samt senkapitalismens utbredning blev, enligt Habermas, publikums roll förändrad. I den borgerliga offentligheten bestod publikum av läsande privatpersoner som formade offentlig mening och allmän opinion. Publikum var kulturellt och politiskt resonerande. Med tiden har dock publikum blivit mer och mer konsumerande. Tidigare bildades uppfattningar och problem diskuterades i salonger och kaffestugor, men enligt Habermas är nu publikum mer passiva och tar in färdiga åsikter från TV och andra 21