EUROPAPARLAMENTET Utskottet för konstitutionella frågor ARBETSDOKUMENT

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för konstitutionella frågor ARBETSDOKUMENT Förfarande och praxis för 2014 års utfrågningar av nominerade kommissionsledamöter Utskottet för konstitutionella frågor Föredragande: Richard Corbett DT\ doc PE v01-00 Förenade i mångfalden

2 1. Bakgrund De offentliga utfrågningarna av eventuellt blivande ledamöter av Europeiska kommissionen är en mycket givande uppgift. Även om det helt hade saknats problem med någon av de nominerade kommissionsledamöterna utgör utfrågningarna ett tillfälle för parlamentet och allmänheten att lära känna kandidaternas personlighet, allmänna förhållningssätt och prioriteringar samt att bedöma deras kvalifikationer. Och när det finns problem är det bättre att dessa upptäcks innan kommissionsledamoten tillträder sin tjänst än efteråt. Man kan faktiskt fundera över vad som skulle hända om ett sådant förfarande skulle genomföras på nationell nivå när ministrar ska utses ett tre timmar långt offentligt korsförhör innan de tillträder sina tjänster skulle kunna vara avslöjande! Förfarandet för utfrågningarna föreskrivs inte i fördraget. Det är en praxis som utvecklats under de senaste tjugo åren tack vare parlamentets envetenhet. Enligt denna praxis krävs endast att de nominerade kommissionsledamöterna kommer till en utfrågning med det eller de av parlamentets utskott som motsvarar deras portföljer. Detta sker innan parlamentet håller sin förtroendeomröstning om kommissionen (som föreskrivs i fördraget, nämligen i artikel 17 i EU-fördraget). Förfarandet utgör nu väletablerad praxis. Formellt sett röstar parlamentet i sin helhet om kommissionen i sin helhet, och enskilda utskotts inställning till enskilda kandidater har ingen rättslig betydelse. Icke desto mindre var det denna gång, förra gången och förrförra gången så att ett eller flera utskotts negativa inställning till en eller flera kandidater ledde till ändringar i kommissionens sammansättning eller i fördelningen av portföljer. I praktiken är ett sådant resultat möjligt endast om det finns en ganska bred samsyn mellan olika politiska grupper i parlamentet om att en kandidat är olämplig. Utfrågningarna är säkerligen inte något tillfälle att försöka ändra kommissionens politiska sammansättning, som återspeglar den politiska balansen bland de nationella regeringarna snarare än inom parlamentet. En kandidat som misslyckats kommer att ersättas av en ny person som nominerats av samma regering. Detta är faktiskt anledningen till att de politiska grupperna och parlamentet använder hela förfarandet och förtroendeomröstningen till att koncentrera sig mer på program och politik än på personer politiskt sett förblir kommissionen en koalition. Även om medierna har en tendens att nästan uteslutande fokusera på om en kandidat eller en annan misslyckats, resulterar processen i andra utvecklingar som kan vara mindre spektakulära i medialt avseende, men likväl viktiga. Dessa kan innebära politiska förtydliganden och åtaganden, anpassning av portföljer och som denna gång ökad klarhet i fråga om förbindelserna mellan de vice ordförandena och övriga kommissionsledamöter (även om detta utan tvekan kommer att bli en ständigt aktuell fråga). Bra illustrationer av detta är exempelvis att ansvaret för hållbarheten tilldelades förste vice ordförande Timmermans, att rollerna för och arbetsförbindelserna mellan kommissionsledamöterna Katainen och Moscovici tydliggjordes och att det klargjordes att kommissionsledamoten med ansvar för hälsofrågor kommer att behålla ansvaret för läkemedel och läkemedelsprodukter. Det finns alltid utrymme för förbättringar. Liksom för fem år sedan (Duff-betänkandet) bör vi utvärdera förfaranden och metoder och se vilka lärdomar som bör dras i syfte att förbättra processen nästa gång. PE v /7 DT\ doc

3 2. Spelregler Utfrågningarna genomförs i enlighet med parlamentets arbetsordning (artikel 118 och bilaga XVI) och ramavtalet mellan parlamentet och kommissionen från Fördragets kriterier för kommissionsledamöter är allmän duglighet, fullständig oavhängighet och engagemang för Europa (ett nytt kriterium som infördes genom Lissabonfördraget) (artikel 17.3 i EU-fördraget). Parlamentet försöker särskilt att se till att varje kommissionsledamot har goda kunskaper när det gäller den egna portföljen, är bra på lagarbete och har god kommunikationsförmåga (bilaga XVI till arbetsordningen). Parlamentet ska ta särskild hänsyn till könsfördelningen. Det får uttala sig om den nyvalda kommissionsordförandens fördelning av ansvaret för portföljer (bilaga XVI till arbetsordningen). Parlamentet får inhämta all information som behövs för att fatta beslut om huruvida en nominerad kommissionsledamot är lämplig. Det förväntar sig att all information om ekonomiska intressen lämnas ut. De nominerade kommissionsledamöternas intresseförklaringar ska för granskning sändas till utskottet med ansvar för rättsliga frågor (bilaga XVI till arbetsordningen). 3. Tekniska lösningar Dessa har fungerat. Sammanträdeslokalerna (2Q2 och 4Q2) var tillräckligt stora för ledamöterna, deras personal, berörda parter och medierna. I lokalerna fanns också två skärmar och en klocka för att förenkla för de nominerade kommissionsledamöterna och låta processen löpa smidigt. Varje utfrågning varade i tre timmar och hölls parallellt med en annan, förutom den med den nominerade kommissionsledamoten och nominerade vice ordföranden Frans Timmermans. Parlamentets personal bör än en gång tackas och gratuleras till att förfarandena löpte smidigt. 4. Frågeformulär Alla nominerade kommissionsledamöter fick sina frågor i tid av Europaparlamentets talman, Martin Schulz. Frågeformulären innehöll två gemensamma frågor: den första om allmän duglighet, engagemang för Europa och personlig oavhängighet och den andra om hantering av portföljen och samarbete med parlamentet. Det ansvariga utskottet fick ställa tre frågor (två frågor var om processen genomfördes tillsammans med ett annat utskott). De skriftliga svaren från de nominerade kommissionsledamöterna inkom i god tid, vilket gav utskottsledamöterna möjlighet att utvärdera dem före utfrågningarna. Frågorna är ett användbart verktyg för att förhöra sig om kommissionsledamöternas engagemang för Europa och sondera vad de vill använda sin portfölj till. Detta i sin tur är bakgrunden till de muntliga frågorna till kommissionsledamöterna. 5. Utfrågningarnas struktur DT\ doc 3/7 PE v01-00

4 Utfrågningarna anordnades av talmanskonferensen på rekommendation av utskottsordförandekonferensen. Ordföranden och samordnarna för varje utskott var ansvariga för detaljerna i upplägget. Utskotten hade rätt att utse föredragande, vilket dock få gjorde eftersom nyttan med detta inte är uppenbar. Det hölls nio utfrågningar med gemensamma utskott och nio med associerade utskott. De flesta utskott gav de nominerade kommissionsledamöterna upp till femton minuter för ett inledande anförande. De flesta utskott följde en enkel struktur med frågor och svar, med 45 frågor på en minut var och 45 svar på två minuter var. o Vissa utskott valde en pingpongmodell för frågor och svar under den inledande omgången med gruppernas samordnare (med frågor och svar som varade i respektive en minut, två minuter, en halv minut och en minut, eller en minut, en minut och fyrtiofem sekunder, tjugofem sekunder och en halv minut). o Några tillät enstaka följdfrågor om detta begärdes och om det fortfarande fanns kvar oanvänd tid inom treminuterspasset. o Inget utskott använde en systematisk pingpongmodell för frågor och svar, med tanke på talmanskonferensens beslut om 45 enskilda frågor och svar. 6. Resultat De 27 inledande utfrågningarnas resultat: 18 fall där samordnarna enades, med skrivelser om att acceptera eller godkänna kandidaten 7 fall där utskottet godkände kandidaten först efter en omröstning i utskottet/de gemensamma utskotten o I 1 av dessa 7 fall krävdes en andra utfrågning (Hill) o I 1 av dessa 7 fall krävdes en ny bedömning av kandidatens intresseförklaring i utskottet för rättsliga frågor (Arias Canete) I 1 fall röstade ett utskott för att helt enkelt underkänna kandidaten (Bratusek) I 1 fall röstade utskottet för att godkänna den nominerade kommissionsledamoten men inte den föreslagna portföljen (Navrascics) De 2 följande utfrågningarnas resultat: 2 fall där samordnarna enades, med skrivelser om att godkänna kandidaten Resultaten av parlamentets omröstningar Resultatet av omröstningen om den nya kommissionen liknande det vid den föregående omröstningen om Juncker som kommissionens ordförande. Så har inte alltid varit fallet, vilket framgår av tabellen nedan. PE v /7 DT\ doc

5 Barroso som ordförande 21 juli 2004 Kommissionen i sin helhet 18 november 2004 Barroso som ordförande 16 september 2009 Kommissionen i sin helhet 9 februari 2010 Juncker som ordförande 15 juli 2014 Kommissionen i sin helhet 22 oktober 2014 Medierna EUROPAPARLAMENTETS OMRÖSTNINGAR OM EUROPEISKA KOMMISSIONEN ,33 % ,03 % ,2 % ,01 % ,88 % ,66 % ,45 % ,9 % ,5 % ,66 % ,29 % ,47 % 44 6,21 % 82 12,06 % ,30 % 72 10,33 % 47 9,87 % 67 9,44 % (varav 10 inte validerade) Det fanns ett avsevärt medieintresse för utfrågningarna, inte bara i de traditionella mediekanalerna utan också via internet (varav mycket via Europaparlamentets webbplats) och sociala medier. De senare har vuxit enormt i jämförelse med för fem år sedan: Enligt parlamentets tjänsteenheter förekom under utfrågningarna omnämnanden på plattformar för sociala medier, på nyhetsplattformar, på bloggar och 210 på forum sammanlagt omnämnanden, varav många sedan lästes av tusentals följare. På likande sätt förtecknade parlamentets Twitterpanel fler än Twittermeddelanden. Dessutom mottog de flesta ledamöter tusentals e-postmeddelanden om utfrågningarna. 7. Diskussionspunkter a) Tidsaspekten Även om kommissionen tillträde i tid rådde det tidspress eftersom vissa länder nominerade sina kandidater sent. Detta innebar mindre tid inte bara för de nominerade kommissionsledamöterna, som skulle ha möjlighet att läsa in sig på de ämnen de fått där vissa av dem var noviser utan också, och framför allt, för parlamentet, som fick begränsat utrymme för den andra omgången med utfrågningar med nya eller omplacerade kommissionsledamöter. Man bör därför överväga att fastställa ett datum då alla medlemsstater måste ha nominerat en kandidat, för att förenkla uppgiften för alla berörda parter. Detta bör vara tillräckligt bindande för att undvika att en motsträvig regering håller resten av EU som gisslan. 709 DT\ doc 5/7 PE v01-00

6 b) Talmanskonferensens roll Utfrågningen av den nominerade kommissionsledamoten och nominerade vice ordföranden Frans Timmermans ledde till ett antal höjda ögonbryn. Talmanskonferensen anordnade i praktiken denna utfrågning i strid med arbetsordningen, även om detta skedde av begripliga skäl. Härav uppstår frågan om detta bör bli en normal del av våra förfaranden om framtida kommissioner ger en eller flera vice ordförande särskild status. c) Utfrågningarnas uppläggning Talmanskonferensens beslut om 45 frågor på en minut var och 45 svar på två minuter var under varje utfrågning minskade potentialen för noggrannare utfrågning. Syftet med utfrågningarna är inte att ge talartid åt ett så stort antal ledamöter som möjligt, utan att utsätta de nominerade kommissionsledamöterna för inträngande granskning. Det vore bättre med ungefär 25 frågor och en möjlighet till omedelbar respons för varje frågeställare (på exempelvis 30 sekunder med ett svar på en minut). Detta skulle i sin tur kräva en bättre förberedelse inom och mellan de politiska grupperna när det gäller vilka frågor som ska ställas. d) Bedömning Det behövs större klarhet i fråga om förfarandet för samordnarnas bedömningssammanträden. I flera fall rådde det förvirring om vad som kunde göras när de politiska grupperna inte kunde enas. Det finns därför ett behov av tydligare riktlinjer för bedömningsprocessen, kanske enligt följande: Om samordnarna enhälligt godkänner kandidaten skrivelse om godkännande Om samordnarna enhälligt underkänner kandidaten skrivelse om underkännande Om samordnare som representerar en tydlig majoritet godkänner kandidaten skrivelse om godkännande med stor majoritet. Minoriteter kan begära att det nämns att deras politiska grupp inte delar majoritetens åsikt. Om tydlig majoritet saknas eller om en majoritet är emot: o Först begärs mer information med hjälp av fler skriftliga frågor. o Om detta inte är tillfredsställande: begäran om en ytterligare utfrågning på 1,5 timmar (med halva antalet frågor) med talmannens godkännande. o Om det fortfarande saknas enighet eller överväldigande majoritet bland samordnarna omröstning i utskottet. e) Offentliggörande av bedömningarna av utfrågningarna I arbetsordningen anges att bedömningarna bör offentliggöras inom 24 timmar efter utfrågningen. Det är emellertid inte klart var dessa faktiskt offentliggörs. Det bör finnas ett särskilt och synligt ställe på parlamentets webbplats där bedömningarna bör placeras inom 24 timmar. Vidare bör bestämmelsen ändras så att den hänför sig till 24 timmar efter bedömningen, med tanke på att vissa bedömningar inte färdigställs förrän efter ytterligare förfaranden. PE v /7 DT\ doc

7 f) Övergripande frågor Hur bör vi på bästa sätt hantera övergripande frågor som uppstår under utfrågningarna men som i praktiken inte hänför sig till den individ som frågas ut? Bland dessa frågor ingår den könsmässiga och etniska balansen i kommissionen som helhet, kommissionens interna struktur och politiska prioriteringar. I slutändan är detta frågor för kommissionens ordförande, som inte behöver genomgå en enskild utfrågning. Bör det hållas ett sammanträde med kommissionens ordförande och talmanskonferensen i slutet av förfarandet, där man kan ta upp övergripande frågor som uppkommit under utfrågningarna, eller är debatten i kammaren ett lämpligare (och mer offentligt) tillfälle att ta upp sådana frågor? Och hur gör man med övergripande frågor som det är bäst att ta upp redan innan utfrågningarna inleds, till exempel kommissionens könsmässiga och etniska balans? Bör det hållas ett inledande sammanträde med kommissionens ordförande för att sätta igång utfrågningarna, med en möjlighet att låta dem bli försenade om situationen ännu inte är tillfredsställande? g) Intresseförklaringar Förklaringar om ekonomiska intressen granskas av utskottet för rättsliga frågor. Det framkom viss oro över att utskottet inte agerat hårdare när det gällde vissa förklaringar. Utskottet måste dock tillämpa de aktuella reglerna för vad som ska ingå i sådana förklaringar. Detta ärende bör övervägas på nytt i ett separat betänkande under den närmaste tiden, i fråga om både kommissionsledamöternas och parlamentsledamöternas förklaringar. Tvivelsutan finns det fler frågor, och jag ser fram emot att kolleger och andra tar upp dem. DT\ doc 7/7 PE v01-00