Kurt Hultgren, Stockholm

Transkript

1 1 Ref ReFo 0708 Kurt Hultgren, BV dnr F /SA20 Stockholm Remissyttrande över Banverkets reviderade framtidsplan Resenärsforum är en av de organisationer som har ombetts att avge ett remissyttrande över Banverkets reviderade framtidsplan. Resenärsforum har som uppgift att företräda resenärerna inom kollektivtrafiksektorn såväl inom spårburen trafik som inom vägbunden kollektivtrafik. I detta yttrande kommenterar Resenärsforum Banverkets redovisning av prioriteringen inom spårtrafiksektorn. Banverkets framtidsplan redovisar på ett gediget sätt olika överväganden - och motiven för dessa överväganden - för prioritering eller senareläggning av en rad större och mindre infrastrukturprojekt. Det påpekas uttryckligen hur viktig tillgängligheten är för att resenärerna ska kunna utnyttja kollektivtrafiken på spår. Dock finns en grundläggande faktor som först av allt måste kommenteras, nämligen bristen på resenärsperspektiv. Trots att Banverket numera är en sektorsmyndighet behandlas så gott som enbart spårbyggen. Hela framtidsplanen handlar om investeringar som ska göras tidigare eller senare. I texten ingår visserligen också det välkända resonemanget om att underhållet har fått stå tillbaka för nyinvesteringar. Vi kan också konstatera att Banvekets nya organisation på ett föredömligt sätt lyfter fram leveransfunktionen, att dagens avsedda prestationer måste kunna åstdkommas utan att blockeras eller skymmas av intressantare och mera spektakulära nyinvesteringar. Det är oerhört viktigt att dagens avsedda produkton också fungerar klanderfritt. Otillräckligt resenärsperspektiv Resenärsforums grundläggande kommentar gäller resenärsperspektivet i hela framtidsplanen. Även om det talas om resenärsperspektiv och tillgänglighet i förbigående, så handlar hela framtidsplanen enbart om hur man ska investera. Det faktum att Banverket numera är en sektorsmyndighet, som har till uppgift att se till att resenärerna inom spårsektorn får en fullgod prestation, kommer i skymundan. Det är i mycket stor utsträckning så att de underhållsfrågor som konkret lyfts fram är ett av symptomen på bristande resenärsfokus. Men ändå allvarligare är att åtskilliga förbättringar skulle kunna åstadkommas på relativt kort sikt

2 2 genom vissa enkla och i sammanhanget billiga lösningar. Serviceåtgärder kan ge tydliga resultat redan på kort sikt. Resenärerna har farit illa i den genomförda bolagiseringen av gamla Statens Järnvägar, och resenärerna upplever idag problem som inte fanns för några år sedan. Det finns en rad enkla åtgärder som går att genomföra, så att resenärerna får en enkare och attraktivare kollektivtrafik på spår - gärna i samverkan med kollektivtrafik på vägar och gator - åtgärder som inte kräver stora investeringesmedel. I själva verket skulle en bråkdel av de stora investeringsbelopp som diskuteras kunna läggas på driftfrågor som idag behöver förbättras. Det kan inte riktigt jämföras med underhållsfrågan, men det handlar om leverans som kostar driftmedel. Resenärsservicen är idag till stor del en fråga som handlar om gemensamma uppgifter inom kollektivtrafiksektorn, gemensamma för olika intressenter såsom operatörer, fastighets- och infrastrukturägare, kommuner och resenärer. Många frågor saknar idag huvudman, t ex all service på stationerna. Banverket behöver ta ett grepp för att lösa detta huvudmannaskap, så att resenärerna slipper irra på det sätt som idag är fallet. En mycket viktig fråga är att stationerna får en huvudman. Det finns idag ingen myndighet eller annan instans som utövar något samlat ansvar för stationerna. Trafikföretagen gör det inte, Banverket gör det inte, Jernhusen gör det definitivt inte, kommunerna gör det i allmänhet inte. Och det aktuella hotet är att de resecentrum som etablerades unde 1990-talet håller på att falla sönder genom att operatörerna drar sig bort från stationerna eftersom Jernhusen kräver mera än rimligt betalt. Det beror på att det av Jernhusen definierade vinstintresset i vissa byggnader inte har som mål att betjäna resenärerna, men det beror också på att Banverket inte har en tillräckligt utbyggd organisation för att hantera stationerna, och det beror till sist på att operatörerna endast ser till sina - med all rätt kortsiktiga - lönsamhetsintressen. Resenärernas önskemål och krav har helt fallit bort i hanteringen. Det är en av orsakerna till Resenärsforum kommit att bli en aktör för resenärerna på ett sätt som många kanske inte hade förväntat sig. Försummelser på stationsområdet måste repareras Resenärerna kommer idag i kontakt med Banverket i huvudsak på stationerna. Banorna är ju en teknikalitet, som ligger mellan påstignings- och avstigningsstation. Men själva banorna har resenärerna i allmänhet ingen kontakt med. Det är stationerna som är resenärernas och allmänhetens kontaktyta mot Banverket. Men Banverket har idag en ytterst rudimentär organisation för att tillgodose resenärernas krav på stationerna. Det krävs ett omtänkande och det krävs en styrning av löpande driftmedel till denna kontaktyta mellan resenärer och Banverket. Det krävs en organsiation som prioriterar stationsfunktionen, på ett sätt som i stort sett saknas idag. Det handlar inte bara om väntsalsfunktionen och nödvändig service av typen toaletter och hissar. Det handlar också om att se till att det finns tillräckligt mycket personal för att resenärernas rimliga krav på mänskligt bemötande ska kunna tillgodoses. Inget av operatörsföretagen kan idag anställa stationspersonal som endast till en bråkdel ska arbeta åt just detta operatörsföretag. Därför måste någon huvudman ta på sig att anställa den stationspersonal som faktiskt krävs, och vars utnyttjande kan debiteras på berörda operatörer med flera. Ledsagning nyckelfunktion i resenärsservicen

3 3 Ledsagningen måste utföras i en organisation som är likartad över hela landet, annars fungerar inte resorna mellan en del av landet och en annan del. Det blir helt enkelt för svårt för resenärerna att klara ut olikheterna. Denna organisation måste nödvändigtvis arbeta tillsammans med Banverket, men den behöver inte nödvändigt vara en del av Banverket. Ledsagning och många andra tjänster kan utföras av en lokal organisation under Banverkets överinseende, samtidigt som dessa "ögon på plats" kan förebygga både vandalisering och eliminera resenärernas räddhåga och oro. Att det finns personer att ställa enkla fågor till är också en servicefråga för alla resenärer, oavsett funktionshinder. Alla är i någon mån ovana, "bortkomna" i betydelsen bortresta, och behöver förvissa sig om att de går rätt. En kollektivresenär som kommer fel blir mycket mera drabbad än en bilist som kör fel och bara kan köra vidare åt rätt håll. Därför krävs bättre service på stationerna. Det ingår i pålitligheten. Att skapa trygghet för resenärerna är en faktor som i princip sägs ligga högt prioriterad i Banverket, men dessa enkla åtgärder betraktas kanske som alltför enkla för att genomföras. Det tycker vi från Resenärsforum är anmärkningsvärt. Banverket som sektorsmyndighet skulle exempelvis kunna ta initiativ till att låta en befintlig organisation få ett utökat uppdrag. Det skulle t ex kunna bestå i att regeringen ändrar Jernhusens bolagsordning så att Jernhusen får ett uppdrag som idag saknas. Idag har Jernhusen ingen uppdrag alls som skiljer det bolaget från Vasakronan. Men initiativet att lägga ett sådant ansvar på Jernhusen måste föras fram av sektorsmyndigheten, som har överblicken och som har fått i uppgift att föreslå förbättringar. Det är dags att föreslå dessa förbättringar nu. Det gäller inte minst i samband med det uppdrag som Banverket och Vägverket har fått inom ramen för Koll Framåt, där också till synes enkla åtgärder bör prioriteras. Inte minst måste organisatoriska hinder åtgärdas. Skarvproblematiken måste lösas. Resenärsforums förslag i detta sammanhang är alltså dels att inrätta en huvudman för stationerna, dels att inrätta stationsvärdar som kan utföra uppdrag åt olika operatörer, men också åt husägare, kommunen mm. Infrastrukturen för information och biljettförsäljning En annan fråga som gäller infrastruktur på serviceområdet gäller distributionen av biljetter och biljettsystemet, tillsammans med information om kollektivtrafiken. Resenärerna har ett stort behov av att kunna få information samlad på ett ställe för både egna lokala och regionala resor och för långväga resor med utgångspunkt från den egna orten. Till detta hör också att det måste finnas ett biljettsystem som är enkelt och som är kompatibelt mellan olika operatörer. För bilisterna är det en fullständig självklarhet att samma vägmärken gäller i hela landet och även i andra länder. Och det är lika självklart att man kan köpa bensin på sitt kontokort överallt, utan att betala i förskott eller trassla med olika konstiga system. För kollektivresenärerna föreligger hela tiden risken att råka ut för att man reser på en biljett som på något sätt är fel, och man har alltid en känsla av att biljettfel kan göra att man blir avslängd eller förödmjukad av en myndig biljettkontrollör. Detta beror till största delen på att biljettsystemet är så krångligt att man riskerar att göra fel alldeles oavsiktligt. Därför måste

4 4 skyndsamt ett gemensam biljettsystem införas. Det ska naturligtvis tillåta olika priser på olika sträckor och med olika operatörer eller för olika tjänster. Men samma biljettsystem måste kunna erbjuda enkla resor för resenärerna. Annars kommer kollektivtrafiken aldrig att bli så attraktiv som den måste bli, inte minst i ett läge med en starkt ökad efterfrågan på grund av klimatargument mm. Det finns tekniskt färdiga system för kontaktlösa kort som skulle kunna anvädas i all kollektivtrafik i landet, dessutom användbart i flera länder. Men alltför många av trafikföretagen ser sina egna "varumärkesfrågor" som överordnade. Det fordras beslut hos åtminstone ett trettiotal operatörer i Sverige för att genomföra det system som borde genomförts för länge sedan. Det är också Banverkets roll som sektorsmyndighet att påskynda detta arbete. Intressant nog har samma biljettsystem redan beslutats av folketinget i Danmark gällande för hela Danmarks alla operatörer, och liknande system är på gång i Storbritannien och Holland. Det vore angeläget för resenärerna att svensk kollektivtrafik kan delta - om inte i täten så åtminstonen hänga med - i utvecklingen i denna för hela Europa så viktiga fråga, så att resenärerna får ett positivt val. Risken är annars att resenärerna i Sverige kommer att hamna i en sämre situation. Infrastrukturen vad gäller service kan i vissa lägen kräva en lagstiftning om inte en lösning nås inom acceptabel tid på frivillighetens grund. Resenärsforum föreslår här att Banverket driver fram en tidpunkt för genomförande av det gemensamma systemet med kontaktlösa kort, laddningsbara och efterdebiterbara, och med en sådan teknik att påstigning och avstigning kan registreras så att bästa pris automatiskt erhålles för dem som reser på en sträcka utöver deras vanliga pendlingsresor. EU kräver resenärsperspektiv Från EUs sida drivs konsumentfrågorna hårt, eftersom det är konsumenterna som kan avgöra utfallet av den konkurrens som syftar till bättre och attraktivare utbud. Användarperspektivet har alltså en mycket viktig uppgift inom konkurrensen, och det gäller i högsta grad resenärernas synpnkter inom kollektivtrafiken. Inte minst gäller det i en situation när det allmänt uttalas att fler borde resa kollektivt. Då måste attraktiviteten hos kollektivtrafiken förbättras. Och det kräver lösningar som är enkla och tillgängliga. Tillgängligheten ska här uppfattas både som en fråga om funktionshinder, och som tillgänglighet, närhet, lätt att välja. Biljettautomater Biljettautomater som allmänheten ska använda på platser där det inte finns manuell inköpsmöjlighet ska vara sådana att alla biljetter enkelt kan köpas i samma automat. I dessa automater måste också kontokort, både svenska och utländska, kunna användas. Vi upplever i ökande utsträckning att personer bosatta i ett annat land ska köpa biljetter i Sverige och att de har extra svårigheter med biljettsystem och biljettautomater. Trygghet genom informations- och nödanropspelare

5 5 På nästan alla stationer i Schweiz och Tyskland förekommer en sorts pelare som ger resenärerna möjlighet att ställa frågor till en trafikansvarig person på annan plats. Genom en knapptryckning kommer man i kontakt med trafikledning eller serviceledning. Man kan fråga både om förseningar, bussproblem och biljetter. Samma pelare kan också användas för att göra ett nödanrop om man känner sig hotad eller utsatt. En sådan pelare kan med fördel kombineras med en liten övervakningskamera och med en monitor som gör att personen på plattformen kan få även visuell kontakt. Denna sorts trygghetsanordning bidrar alltså både till bättre service och ökad trygghet. Det är Banverket som måste svara för den sortens investeringar. Sverige ligger efter. Spårvägstrafik på hårt belastade stadslinjer Resenärsforum anser också att Banverket inom sin framtidsplan måste säkerställa att kollektivresandet på spår kommer till användning i de situationer när spårtrafik är kvalitetsmässigt överlägsen och resandevolymen är tillräckligt stor. Attraktiviteten är en faktor som både dagens kollektivresenärer och potentiella kollektivresenärer (som idag reser huvudsakligen med bil) måste känna som mycket tydlig. Spårburenheten är en fördel. Den gör att resan kan bli bekvämare, delvis på grund av större utrymme, men också på grund av spårfordonens bättre gångegenskaper. Att spårfordon automatiskt ger bättre tillgänglighet vid påstigning och avstigning genom att fordonen ansluter med centimeterprecision till plattformen eller refugen, är en styrka som inte ska underskattas. Spårtrafikens styrka är också pålitlighet för delvis okunniga och ängsliga resenärer. Spårtrafiklinjer ändras inte så snabbt, medan busslinjer snabbt kan förändras. En busstrafikförbättring uppfattas av många som en tillfällig insats, medan en spårtrafikförbättring betrakts som en permanent förbättring. Därför är det också viktigt att lokal spårtrafik, inte minst modern låggolvsspårväg, får ett ökat utrymme i Banverkets framtidsplan. Intensivt trafikerade lokala busslinjer bör med fördel göras om till spårvägslinjer, både av attraktivitetsskäl och av driftkostnadsskäl. Det ökar kollektivtrafikens attraktivitet. Banverket har en roll att vara pådrivande i dessa fall. Statliga investeringsmedel är särskilt motiverade när denna sorts förbättringar behöver genomföras, eftersom trafikföretagen huvudsakligen ser till driftkostnaderna, medan samhället (stat, landsting och kommun) måste svara för infrastrukturen. Men det är Banverket som är sektorsmyndighet och bör därför vara pådrivande. Nya finansieringsmöjligheter Möjligheten att finna lösningar med OPS kan vara olika i olika delar av landet. Det är möjligt att spårvägslinjer kan vara ett område där OPS kan vara extra lämpligt, eftersom kommuner finner att markvärdena stiger i områden som får spårtrafik - dvs en permanent god kollektivtrafik. Det gynnar också resenärerna. Resenärsforum anser inte att bidrag till spårvägar ska senareläggas. Det är kontraproduktivt. Resenärernas inflytande Resenärerna bör beredas plats eller medverkan i olika planerande organ inom kollektivtrafiken. Det är viktigt att användarna kommer till tals, och att det finns väl

6 6 upparbetade kanaler till de beslutsforum som handlägger frågor som berör resenärerna. I Storbritannien är detta en fråga som blev föremål för lagstiftning samtidigt som konkurrensen släpptes fri i början av 1990-talet. Och denna sorts inflytande för resenärerna måste också stödjas, eftersom det är ett samhällsintresse att användarsynpunkterna kommer fram, både på lokal och nationell nivå. Detta är särskilt angeläget i ett läge när energihushållning eftersträvas, och kollektivtrafiken behöver bli ännu attraktivare för dem som reser. Kurt Hultgren Kurt Hultgren generalsekreterare Resenärsforum