Remissyttrande över betänkandet av E-hälsokommittén Nästa fas i e-hälsoarbetet (SOU 2015:20)

Transkript

1 YTTRANDE 1(3) Diarienr Dnr 2015/254-ÄN-010 Dnr 2015/145-NF-010 Dnr 2015/610-IFN-010 Er referens 2015/716-KS-010 Sociala nämndernas förvaltning Mats Rundkvist Strateg Remissyttrande över betänkandet av E-hälsokommittén Nästa fas i e-hälsoarbetet (SOU 2015:20) Sammanfattning Kommunen delar utredningens nulägesbeskrivning och syn på dagens problematiska situation när det gäller informationshantering inom vård och omsorg. Utredningens förslag är på det stora hela steg i rätt riktning. I vissa fall som med förslagen kring läkemedelshanteringen är de tydliga och konkreta och kan förväntas få stor och positiv inverkan på utvecklingen men i andra fall ser vi en risk att effekterna blir små, sena eller till och med uteblir. Vi vill betona vikten av att se till hela vård- och omsorgssektorn kring individen, såväl landsting/regioner som kommuner, såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst samt att inte förbise den viktiga framväxande sektorn inom välfärdsteknologin. Bakgrund Kommunen har beretts tillfälle att yttra sig över e-hälsokommitténs betänkande SOU 2015:32, Nästa fas i e-hälsoarbetet. Betänkandet har remitterats till de tre sociala nämnderna där ärendet har beretts på uppdrag av kommunstyrelsen. Uppdraget för utredningen har varit att se över ändamålsenlighet och ansvarsfördelning när det gäller tillhandahållande och utformning av it-stöd för personal, vård- och omsorgsgivare och andra aktörer inom hälso- och sjukvård och socialtjänsten. Sammanfattningsvis går utredningens förslag ut på att utveckla lagstiftning och andra regelverk, koordinera det nationella e-hälsoarbetet i en samverkansorganisation, inrätta ett särskilt beslutsorgan för krav på interoperabilitet, skapa en gemensam läkemedelslista samt på förtydligade myndighetsuppdrag. Synpunkter och kommentarer De sociala nämnderna i Västerås stad delar utredningens bedömning att den nuvarande situationen när det gäller informationshantering inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten dras med svagheter som gör att rätt information inte alltid finns tillgänglig för rätt användare i rätt tid vilket i sin tur leder till brister i såväl patientoch brukarsäkerhet som kvaliteten i verksamheterna. ID: p_13_yttrande Nästa fas i e-hälsoarbetet

2 Västerås stad 2 (3) De orsaker som utredningen tar upp i form av otydlig nationell rollfördelning och otillräcklig styrning samt bristande teknisk och semantisk interoperabilitet är också viktiga faktorer som det är viktigt att komma tillrätta med. Däremot kan vi sakna en tydlig målbild för vad som bör eftersträvas liksom en mer entydig avgränsning av vad man menar med e-hälsobegreppet. När det gäller de föreslagna åtgärderna så tror vi att de som handlar om förbättrad informationshantering i läkemedelsprocessen är adekvata och kan komma att leda till tydliga förbättringar inom en relativt snar framtid. Övriga förslag är överlag steg i rätt riktning men frågan är om de är tydliga och omfattande nog för att åstadkomma verklig skillnad och i vissa fall är de kanske tämligen verkningslösa. En genomgående svaghet i utredningen är att väldigt mycket fokus ligger på hälsooch sjukvården både den som finansieras av landsting och regioner och den som finansieras av kommunerna men att socialtjänsten berörs mer perifert trots att motsvarande och delvis egna utmaningar finns även där. Nedan redovisas synpunkterna från Västerås stad under rubriker motsvarande de i utredningens sammanfattning. Bygg upp en samverkansorganisation och tillsätt en nationell samordnare Det känns som att detta eller liknande har prövats förut med måttlig framgång. Det är vår uppfattning att ett framgångsrikt arbete på det här området kräver samverkan men vi är inte övertygade om att den föreslagna samverkansorganisationen kommer att bli det som har saknats. Vi ser en risk att situationen om 5-10 år inte har förbättrats avsevärt. Det kan också befaras att den föreslagna samverkansorganisationen inte kommer att kunna arbeta tillräcklig mycket på tvären utan snarare riskerar att bidra med ett stuprörstänk i en värld som behöver mer av holistiska grepp kring våra medborgare som har behov av stöd i livssituationer snarare än i relation till organisatoriska och konceptuella myndighetsperspektiv. Inrätta en beslutande nämnd Det här förslaget är intressant, inte minst eftersom det är avsett att komma tillrätta med ett av dem mest påtagliga problemen på området det att information som hanteras i olika system kring individen inte kan överföras till andra system på ett ändamålsenligt sätt, så kallad interoperabilitet. Det känns svårt att bedöma om en nämnd sådan som utredningen beskriver den kommer att kunna styra riktningen av och påskynda utvecklingen mot mer interoperabilitet. Vi saknar exempel på att liknande verktyg har kunnat åstadkomma den effekten på annat håll i världen och ser en fara att det kan komma att ta decennier innan resultat börjar märkas i verksamheterna med en process bestående av prioritering, beredning, beslut, förändrade krav i upphandlingar och så småningom implementering hos tillräckligt många verksamheter för att effekterna ska uppstå. Skulle någon typ av certifiering av system där leverantörerna själva strävar efter att i marknadsföringssyfte påvisa stor följsamhet mot normerade gränssnitt för informationsutbyte kunna vara en snabbare väg framåt? Oavsett vilka åtgärder som vidtas för ökad interoperabilitet känns det angeläget att dessa omfattar inte bara hälso- och sjukvårdens informationsmängder utan också socialtjänstens och inte minst de framväxande system inom välfärdsteknologin som där bristande informationsutbyte mellan systemen samt med övriga verksamhetssystem är en viktig förklaring till det långsamma upptaget av den individnära tekniken för ökad självständighet, trygghet och aktivitet. Tydligare myndighetsuppdrag om gemensam informationsstruktur Helt klart råder idag en otydlighet när det gäller ansvarsfördelning i e-hälsofrågorna, både mellan de statliga myndigheterna men också mellan myndigheterna, huvudmännen och övriga aktörer som till exempel SKL, Inera och SKI Kommentus.

3 Västerås stad 3 (3) Vi stöder förslaget om tydligare myndighetsuppdrag och hoppas att det ska leda till ett effektivare arbete med frågorna. Förbättra informationshanteringen i läkemedelshanteringen Här finns enligt vår bedömning de förslag som har störst potential att åstadkomma verklig skillnad för kvalitet i vård och omsorg samt patient- och brukarsäkerhet. Vi stöder fullt ut såväl de olika förslagen som den indelning i tre faser som utredningen föreslår och hoppas att det ska vara möjligt att hålla den tidplan som utredningen föreslår. Gör huvudmännens ansvar tydligare I Västerås stad är varje extern utförare själv informationsägare av uppgifter i, och ansvarar själv för upphandling och förvaltning av, dokumentationssystemen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Att som utredningen föreslår lägga ett krav på kommunen som finansiär att vid upphandling av externa utförare kravställa ändamålsenliga system som möjliggör att information följer patienten/brukaren är inte nödvändigtvis tillräckligt för att säkerställa en god vård och omsorg. Ett annat sätt vore att genom de reformer av lagstiftning och regelverk som utredningen föreslår lägga nationella krav på alla utförare av vård och omsorg att leva upp till sådana krav. Kanske vore det en effektivare väg framåt än att över 300 kommuner, landsting och regioner ska utforma dessa krav var och en inom sitt ansvarsområde? En och samma individ får ju också ofta vård och omsorg av utförare finansierade av olika huvudmän och ur individens synvinkel är det inte tillräckligt att interoperabilitet skapas för system hos en finansiär utan uppgifter måste kunna följa individen mellan kommun och landsting samt till andra landsting i samband med utomlänsvård samt även andra kommuner i samband med till exempel flytt. Därför känns det inte tillräckligt att lägga ansvaret för att kravställa interoperabilitet på huvudmännen/finansiärerna. Ge e-hälsomyndigheten en central roll Det kan behövas en central koordinator av e-hälsofrågorna men vi kan känna en viss tveksamhet kring just e-hälsomyndighetens centrala roll det är något som i så fall kräver att myndigheten lämnar sin bakgrund inom läkemedelshanteringen och förmår att greppa hela det vida begrepp som e-hälsa är inom såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst.

4

5

6

7

8

9

10