metoder sch fosskarg&rwing. f första Izand i det moonrloenftala

Transkript

1 Ii. d. HA~T~IAS i»kl&ndska kongressen sch &ss fhirbistoria~ I- "V- Acta Xeadeiliiae Aboensis HuinanHora , uom forhiillandet irnel- Ba~1 Kar1 WII och GOB"~Z p& utrikespolitikens omride ef?;erkonarngenrsl~emkomst fr&n Turkiet till haas död (17d4-%718)». Hist. Tidskr. for Finland »Karl XII och hans forniimsta tronnnln)), Historiallinen Lirkisto Sh, ),Kring Ksrl xb--i:sproblernen i mins arbeten», Karolinska forbrrndets arsbok nb&gra inllgg t diskussionen om Karl XII:problemen». Acta Academiae Xboensis. Hrimnniora ukad XIL och hessarnao. Acta.%cademiae Aboensis. Huinaniora metoder sch fosskarg&rwing. I den riralandssvens~áa urril ersiéets-.i~ublikaficinren Acaderniae Aboennsis, Humaniora» k035 ingar en Eiingre uppcaas. betitlad»karl XII och hessarnsa» ar K J. Hartmein. Iibetet Bfraqa ntg6r dutcteriena till en forskarinsaks a\. mindru x anlig karaktär, Som ung akademiker fick Haï&man för nara 50 ar sedan siar uppmiirksamhet fast vid problemen kring Sveriges sista kamp fur sitt stormakts\5kcde. Restultabet blev en avhandling om )Tsar Petesc rinderhandlingar "n7l ona Basidgang i Skbe), genom lélken 1 diskussionen Ilafördes en förut föga beaktad eller utnyttjacl materialgrinpy, den ryska. Detta upp slag kom emellertid icke att TrillfUFQas. Fairfattlren iigrlade sig under en Iáiag foljef a\- ar åt annan renksamhet och kunde fbrst efter 1 iirldsksiget aterupp taga sina forskningar. De {Besla resaaltaten barav liar han pub%icerat i nyss- namnda f första Izand i det moonrloenftala arbetet om >A~iindsk~ kongressen och dess förhistoria). I ett flertal mindre rappsatser har han ytterligare atveeklat, i mera Xatti1IgangToig forn fram- s%%h1% och försvarat sina teorier. Di första delen ar >,Alandskep kongressen och dess förhistoria ) i'bkboga',, byggde forskningen ännu endast eller f(aretrzidec.vl~ p5 \Pssa materialgrupper. F. F. (,:ire,son hade 1851 i en för sin tid

2 106 Gösta Lindeberg. kungt vägande avhandling framlagt \issa delar av det svenska material, som är knutet till fredsunderliandlingarna under senare delen av Marl XBI:s regering. 4 arbetena»sverige och Frankrike )) ( ) samt»kejsaren, Sverige och de nordiska allierade fran Marl XH:s hemltomst från Turkiet till alliansen i IVien 1719)) (Karol. förbundets årsbok ) hade Per Sörensson utnyttjat framför allt svenskt och franskt men aven saxiskt, österrikiskt och preussiskt material. Det sistnarnnda materialet var mera detaljerat genomgåiiget av B. Lundberg i >.Sverige och Preusseri )) ( ). Danska kallor hade anvanls av P. E. HoIm i»studier till den Xordiske Krigs Histork» ( ), och irki engelsk synpunkt hade I-nandelseförloppet skildrats av J, Ll-iance bland annat i»georg I and the Northern \Tar» (1909). Det ryska inateraalet var däremot jamforelsevis obetydligt kant En del akter fran Alandskongressen hade emellertid tryckts i Bacmeisters»BeySriige zur Geschichte Peters des Grosseni)). Detta arbete hade bland annat använts av Sörensson 1 det förstnarniida av Iians arbeten. Martinan kunde alltså för vissa delar av sitt arbete bygga ph dessa och andra forskares resultat med anlitande av samma material som de. I de tre första delarna av sitt huvuclverk står han oclts5 ännu på samma ståndpunkt som sina föregångare ifraga om tilltron till kallorna. Men nier och mer nytt material, frarnf6r allt ryskt och hessislit, indrages av honom i undersökningarna, och s2 srnåilingc?m kommer han att slå in på helt andia a-agar 211 vad tidigare skett. I den fj5rde delen börjar man iakttaga den begynnande onisviingningen; den ïramtr5der fu%bt tydligt i de därpå följande häftena av femte delen och i de mindre uppsatserna. Hartman gör ingen hemlighet av att han andrat ståndpunkt. Han underkastar silra tidigare resultat en ingaende kritik och vidgår titan vidare de fel och förbiseenden soan han anser sig ha begått. Gången av och förititsattriiiigarna fur de underhandlingar, som 1718 kulminerade i fredskongressen mellan Sverige och Ryssland I dela lilla byil LUVU i ålandska skärgården, skildrar Hartnian P de tre första delarna av sitt stora verk i omedelbar ankllytning till sitt ~~iigdomsarbete on1 de dansk-rysk-engelska iiandstigningsplanerna 1716 och deras niisskyckande. Han bygger har fortfaraxide i huvudsak på ryslit material, men blir på grund av den större omfattningen av detta i stånd att på ett intressant satt komplettera föregående sindersökningar. Tsar Peter spelar

3 Ii. J. v art ma ii, 107 till en början en donninerande roll och hans trollet mot hundsl6~vanterna anser ftirfattaren icke liaanna betvivlas. Då tsarera slutgiltigt beslöt sig för att avsta från det landstlgningsf~rsök laan planerat i Skaiie 1716 och aterförde sina trupper till deras ryska operatioaasbas och vinterkvarter, AIecBlenbarg, synites för ett ögonblick ett öppet krig mellan honon11 6 ena sidan och Georg av EngBai-rd-H-Bannover och det av densie beroende Daaaraaark endast vara en tidsfråga. Konungen-kurfurstens vrede över vad han Biallade tsarens Böi'tesBsrott och misstankarna mot hans planer i 'Fysliland kommo i varje fall akt ~aaider de lö1- jande åren omöjliggöra varje enhetlig och sainlad aktion fran den nordiska ligans sida. England ocli Danmark Praslirankle sig till en i och fhir sig nog s5 besvarande handelsblockad n~ot Sverige och tsaren gjorde ge\-ar för fot. Under tiden söker Georg pi allt saat starka sin stallninig; nled Holland och Frankrilie avsbwréir han trippebabbiansen. Peter a sin sida HaAller sina tyska och ryska diplomater i livlig verlisamlaet. Genom Hartsnans forskningar far man en betydligt klarare bild an tidigare av sa~nmanliiangei B denn ryska politikern och av dess sträl-anden efter att övervinna verknlngaraia av Isrytniiigen med E~iglarad. Tsarera 1yeYcades knyta en aar Iigans medlemmar. Prei~sseim, fast till sig ocla vann t. o. m. anknytning ii11 Frnrmlirike. Genom lantgreven av Hessen-Kassel fick han aven lianning med wealska fredstrevare. Mern Hartman betonar GraTligl - ocli detta i full elverensstiiinanelse med sin davarande uppfattning ona nnakrialets tillförlitlighet - att tsaren samtidigt som Hian bedriver dessa innderh~iaidlingar~ sepkes forverkliga den gamla taaalcen oin ett gelmeaisanilat anfall mot Sverige.»Det erbjöd)). sager Bian,»ett vida sakrare satt att erhalla fred och de eröl rade proviiiser~ias hesittaiingsratt tryggah). Han framhäver ofta den försiktighet rarined tsaren gick tillvaga i den svenska negociatioriera l. Tsarens position skildras soan ganska god; Iran laar lyckats bryta den av Georg skapade dsoleringeas kring honom och stgr ad titrumque paratus: beredd till förhand.- Bingar om fred och förbund ined Georg saviil sona ined Sverige ". Det blir har nödvandigt att följa Hartmans ramstalkning mera no.foraiit för att Iiomana -&B11 ful1 förstaelse av hur hans uppfattiaiiag '?r5seiit1iga punkter p& detta tidigare stadium sv holii fa~rskningar lett frani till de niya synpuzsk8er, som lian senare gör sig till toek f6r. OfBjrenli.$~tsn av de uppgifter, soan från rysk8 och annat håll lämnas om resp. l5nders politik, koxxanaer diirigenom till synes, Det ar Just derann oförenlighet soami senare kommit Hartman - att slå ila pa nya vägar. Alandskongressen I s. 5. I s. 39.

4 P- 108 Gösta Lindeberg. Lantgreve Karl av Hessen var som behant genoin sin son Fredrili med starka band knuten till Sverige. Han framstår p& detta stadium av Hartmans arbete son1 den mest franiiradande representanten för den s\ enslia diplomatien. vilken nu efter basta fh>rmi%ga söker begagna sig- av splittringen inom den nordiska ligan.»mana kan utan överdrift saga, att under aret 1716 och en stor del av 1717 den svenska utrlliespolitiliem väsentligaste trådar förenades i lantgrevens hand» l. Hartman framhåller docli skarpt med stöd av de ry.;ka kallorna, att dennes medlingsförsök mellan Sverige och Ryssland endast resulterade i ett konstaterande av oförenligheten i respektive ståndpunhter. Tsaren ville p2 sin hejd glterlamna Finland, Karl rar endast villig atl överlamna Petersburg med område på viss tid. Av särskilt intresse ar nu att vi för första gången se de två motståndarna formulera sina fredsvillkor. Karl av Hessen \ille dock om möjligt hehalla ledningen av underhandlingarna i sin hand och i maj 8/17 lyckades han av sin syenske namne utverka fuilmakler för greve Wellingk och kommissionssekreleraren Preis i Haag att underhandla med England resp, Ryssland; den förre skulle darlid samråda med honom sj5lv. Men konungens standpunkt ifråga om fredsvilikoren med Ryssland ar alltjanat densamina som förut '. 4; ett par väsentliga punkter kan Hartman med sitt ryska material komplettera det framför allt av Sörensson framlagda franska och svenska. Det galler sarskilt hans frainstallning alt de anstrangningar. som från Franlirikes sida gjordes för att under alla omstandigheter Ilevara inflytandet i norra Europa at sig och från de engelska jakobiternas sida för att f2 till stånd en europeisk koalition mot de hatade liannoveranarna. För båda dessa parter kunde en s~ensk-rysk fred erbjuda stora inojligheter. Under tsarens \istelse i viistra Europa somniaren 1717 fördes livliga förhandlingar mellan \enska och ryska diplomater. Preis och Wellingk, Poniato\vsliy, den i svensk tjänst veslicamme polacken, Erila Sparre från sin sandebudspost i Paris, lantgreven och hans förtrogna, en Ranck, en Itettler och en Dallvigk, skymta dar i större eller mindre roller. Redan 1/46 framkastas planen på en fredskongress vid finska gränsen, Intresset koncentreras alltmer kring en enda person, Görtz. Hartman introducerar honom ganska sent och, som det \il1 synas, nästan med en xiss motvilja i framstallningen. Den bild han ger av honom och hans Iiungliga uppdragsgivare ar värd att särskilt uppmarksamrritis, Den kvarstar i stort sett oförändrad i de tre första delarna a, >hiandska kongressen och dess förhistoria». i :3 ' I s 84 o Ioli

5 klyfta11 mellan Georg I och iialis engelska undersatar, som kil1 dryga priser måste köpa det numharliga svenska järnet via Hol- Band eller Iiölilgsherg. eftersom de av sin konungs tyska smafurstepolitik hindrades från alt sjaha bedrri~n dea vanliga? vinstgivande liaildelri p2 Sverigei. Den engelsk-danska blockadeii. som 1717 Iyckats pressa ned Sveriges utrikeshandel till ett minimum, bröts därigeilorni octi utrikeshandeln steg ~ ~nder L118 högre an nhgot annat krigsår efter 1108" Det ar med Panke p5 Hollands ovan aiitydda roll8 liriappast "troligt, att detta land 1 Ciörtz' system intog cien plats, som Hartman förmodar - sonx blott och hart ett exparisioi~sobjekt för den franske bundsf6r.- svanten Som ettytterligare, ytterst beteclinaiide exempel p& hur diplomatiska Fiarasyn och motiv 5ro sammailviivda med rent ekonomiska i Görtz' politik, Ball iiamnas Införaridet av vagsedlar p5 jarn, stål, koppar och övriga exportvaror under vareii och sommaren 1717 saini av frisedlar fr3n Upphandllngsdeputafionen som villkor för exporten. Dessa atgärder uppfattades fran officiellt arnbetsmannah5ll elels som en förman 5t ett hollandskt finans- och köpmannakoi~sortlsim. soin slagit sig att infösa och mynta silver, dels som en skyddsatgard åt inhemska närings- idkare~ mot utländskt och iiihemskt kapipabägarför8ryek4. i$a- Göstz' förratnamnda brev från fangelset i Arilhem framgår emellertid, att de dessutom hade till uppgift attneufralisera verkningarna av den fientliga ha~idelsblocknden genom att satta de svenska exportörerna i stand att avvakta lampligaste tidpuiikfen f6r utförseli?. Görtz tankte sig Sven att uteblivandet fr511 världsmarknadear av vissa f6r sarskilt Vasteuropa oumbärliga svenska varor, skulle kunna anviindas som påtrycknlngsmedeg \-id kommande underhandlingar. j. Som en frarnghg fös hans plan maste det nog i viss mai-n "»teckiias, att t. ex. engelsmannen i Om det engelska missriöjct och dess orsaker se J. Chance: Stie Ncrthern questinn in 1718, Engl. Hist. Review 19'06 s. 461 samt E. Heckschcr: Yn grand chapiire de I'histoire de fer, Xe moaopole suedois. Anrinies d'histoire econoinique et sociale 1032 s "nligt rad statens inliomster ar stora sjökrilleii utvisa..$xel,sn~~: Sveriges Iillstånd p% Rar1 XII:s tid s V: 1 s "Kommerskollegii protokoll 9 i. o. m. 14 mars RA, Förordningarna tryckta i Stiernnlans >)Samling af Iiongl. Stadgar, Bref och Förordningar», s och ; Görtz' myntningskontrakt f 31oseis»Reiiung der Ehre und Uiischiild » s "Vestrin a. a. H. S s

6 128 Gösta Lindeberg. ju faktiskt visade sig ur stand att undvara det svenska jaramet: trots det alt de masie köpa detsamma i andra eller tredje hand till hogre priser an vanligt. vl4ar imporhen ingen \Zseaflig minskning l. Utöver vad har sagts torde uppiysninqas av vikf kunm vinnas genom en undersölining av den diplomatiska verk3nmheken och partikampen under arelm närmast efter Karl XII:q d6d2. Partistriderna \id 1719 ars riksdag. IioIsteinaraias nederdag och icke minst den vicllvfkiga och Isngvariga ax\eckliimgen av det»görtzka» systemet ha endast del.iis undersökts, men det vill synas som om de kuilna ge jtskilligt utöver vad som redaar framkommik 3. För att aitr endast namna ett enda exempel. sa finilas i protokollen och handlingarna fraii deii kommission. som undersökte U~~phnndlingsdeputalionens och Kontributionsranteriets förvaltning. ett flertal intresarita fakta, oumbärliga för der1 som vill söka komma till klarhet om förutsattnarigarna f6r och de stora dragen ax Gortz' politik " 1 xissai punkter kommer man harvid till helt andra resultat 511 Hart- man. Såluaida synes det hessiska partiets subordination under G6rtz7 utrikespolitiska syrtern tämligen tvivelaktig och den absoluta enighet- bland holsteinariin inbördes. som Hartman. nästan tar för given. icke bestyrkt. Fiendskapen meilaai Görtz och H. F. Bassewitz efter och i anledning av den serinres misslyckade beskickning till Petersburg 1714 anser Haatsnan vare earnoufiage 5 Bassewitz' uppträdande efter Görtz' fal1 ger inte% st6d at denna i~ppfattning 6.»Den riktigaste frligan galler självklart Görtz' förhållande filil konungen. Uppklararidet harav underlattar P hög grad de Ovriga problemens Itisning», säger Hartman i cri replik till sinn 1 Se Heckschers och Cha~ices ojan anförda arbeten samt en tabell över Englands järnimport i en bilaga till E. Heekscher: ProcS~aBLpiakatei. Rist. studier tilliigriade Harald Hjärne s "fr. Einar Carlssoi~. Freclei~ i NysiacZ T. Uppsala Grundläggande %r har C. C. 1Iaimströins redogörelse i Sveriges politiska historia '2 I. Kornniissionx över %rnbe!sf6rseelser in. m. RA. S Kring Karl X1I:sproblemen s. 19. Jfr. K. Almquist: Hois!ein- Gottorp, Sverige och den nordislia ligan. kap. V; siirskilt s "asseavitz bidrog genom sina viti~iesitiål inför kommissionen syi ytterligare försvåra Görtz' redan förut svaga stallning och det synes sanno. likt alt det var lian som förmådde hertigen att avskeda den störtacie ministern. Cedrrsehjöid. Binnng till Ril.rsdageia 6719 ss l73 och 182.

7 Bi. J. Hartman. 129 kritiker i. \'i ha redan hatt tillfälle att taga del ab den viveck- Bing, som hans egen uppfaatniimg undergatt ifraga om detta centrala problem. Man stallex sig emellertid t\ivlarmde iliformöjliglieten nr att komma till klarhet pa den tag hars anvisat. Problemet om Görtz9 f6rhallanade till konungen syner naig sa árriteckllt, att ett försök kil1 likning darav måste komma B sista hand. Jägerskiölcl iiiller icke någo% skarpt. preciserat orndai~le i denna sak men synes förutsiitta, att Görlz under Karls sista kid I stort sett aklajöt dennes odel:ide förtroende. Xot detta maste undertecknad anmäla eii \is? skepsis. Aven om maix icke sattes någon tilltro till en Feifs eippqift att konungen skulle ha hal1 f6s avsikt att lata arrestera G6rtz vid dennes ankomst till bögkvarteret fran sista beqöket p5 &aidrkongressen. mashe n7:bhl betanka att Görtz' stallning \ar 5 ttefst svår och Bangt ifrh oarkgriplig. De administrati~a reformer, för vilka han åtrnirastone delvis var ansvarig. undanskjutundet a\ de gamla Rrnbetsverkeei, de många ingreppen i näringsidkarnas privilegier och andra fbrnnåner, de lunga sliaiitebördorna m. m, hade under år ngtt sin Iieijd. Hätskheten mot Görtz inom så inflytelserika samhällslager som adella. b-råkratlen och borgerskapet var rrtomordentligt stor. Det förefaller som om hans ekonomiska politik visserligen p5 ett aiigorlunda tillfredsstallande satt föi" matt säkerställa de \aldaga rustningarna for Yarorges intagande genoni ett kortare falttag meri därmed ocksa ilait granserna f6r sin prestatlonsförmaga. Den beryktade sjattepenilbngsatgiftetn maste nog betechnias som en allra yttersta nödfallseatvag. en bottenshrapning av de sista resurserna 3kisslyckades GCPrtz i de uppgifter. av politisk och ekol~oraiisk natur. som han åtagtt sig att lösa. kan detta näppeligen ha undgått att inenligt inverka pk hans stallaili~g i andra a\seenclem och försvaga kori~ai-~ge~as f8rtroende till ~IOIIQIIB. SOIII ett beris p2 att han själv icke odelat litade clarpa lian man lianslae betrakta de persinnistiiska och. enligt mitt förailealunde, ytterst som påtr\rcknlrmgsrnedd gentemot I~onungeii atsedda brev, som von Der11atI-i skrev till ho:~arn p5 hösten l Deit synes mig alltsa förlinstat att p& dosskningens nuvarande ståndpunkt bygga alltför mycket y& tesen om Karl XIH:s orubbade förtroende för Görtz. i»n'ågrn irilagg)) s 57. ' Cedelhchjold Bihang till Riksdageil l719 s 213 ' Forordningen, som atsåg att skaffa redbart m~iit i och f01 import ax ~1agasinsspailnrn51 med a~lledilirig ax dålig skbrd undei aret uihom deib 20 no\ 1718 meil hailil aldrig tillampas Siierlirnan a a. Vb s 5Bx Jfr den o\aii sid. 120 not 1 och s ~ ai~fo~da uppsatsen 9

8 130 Gösta Lindeberg. Man kan, som förrit påpekats. satta In med kritik sch kompbetteriiig p5 rninga punkter nr Hartmans monumentala arbete. Det galler dock att under en grainskning. som varje vetenskapsman måste vara beredd att underkasta sig, icke förlora ur sikte de stora och bestaende tjänster, han gjort den karolinska forslrningen. Det ligger elptiör my-cbet av underskaditning 3 en fragestii11nilig <cm denna:»om Hartmank med intuitiv klarsyn kommit ngra \7erklPghefen eller om hans insats ar begransad till den - J; och för sig betydande - bedriften ätt ha fört in vissa begränsade ballgrupper i diskussionen och vissa allmanna uppslag)) l. Likniedes svnes del rara ett alii för tidigt omdöme, da Mildebrand med tydlig vink om \em som ska11 gorait och upptaga den fallna manteln. talar om»dein rad av \G.gr(idjaae med modet att göra misstag. som har sin siste rep~esentant i K, J. blarernan?» ^. Lamplicgare vore val att siiitu honom Bland de fbrsta av dem, som viqat kränga vidare p5 ett orniade, dar forskningen p5 en och annan v3sentiig punkt tvingats att g6ra p5 stallet marsch och riktat et8 svart slag mot den obegränsade tilltron p2 depeschmaterialetss allena saligg6aande betydelse fös 1700-talets diplomatiska $istoria. Den debatt han \iickt till liv har sakest Ioir malign - kanske icke minst för hans kriiiker - medi0rt rittgaende uppslag och framtvingat ett djanpare intrangande i problemen. Ingen scm i framtiden km B~rnma att till DehancBlln,o upptaga perioden i Sberiges historia lian enndga att taga del av I<. J. Hartmans resultat och skallning till hans teorier. Gostcc Li~deberg. i Hildebrand a. rec. s A. a. s (Tryckt april 1936).