Bilaga Bakgrund och uppdrag Göran Lithner, Einar Hörnström ITM

Transkript

1 --9 Utvärdering av biologiska förhållanden i metallförorenade sjöar i Gladhammarområdet 99-9 med användande av Bersbosjöar och opåverkade sjöar som jämförelsebas. Göran Lithner, Einar Hörnström ITM. Bakgrund och uppdrag Det är väl känt att gruvavfall från den nedlagda koppar-och kobolt gruvan i Gladhammar medför omfattande läckage av metaller (Cu, Co, Pb och Fe) till den närbelägna. Dessa föroreningar påverkar också nedströms liggande sjöar som, Kyrksjön och Maren i nu nämnd ordning. Mätningar som utfördes 99 visade att kopparhalterna i sjösediment var mycket höga i (Mv=83 µg/g TS) och även i nedströms belägna sjöar där halten minskade successivt i (3 µg/g TS), Kyrksjön (7 µg/g TS) och Maren (-87 µg/g TS) (Johansson & Willaredt 99). Vattnets kopparhalt var i 77 µg/l och i nedströms liggande sjöar µg/l, µg/l respektive <-3 µg/l. Liknande men något lägre halter av metaller i vatten och sediment uppmättes 99-9 av ITM. Kinsten (99) ansåg att metallföroreningar i kunde vara orsaken till varför glacialrelikta kräftdjur saknas i denna sjö som är förhållandevis djup och belägen under den högsta kustlinjen och därför borde ha glacialrelikter (Kinsten 99). Även avsaknaden av vitfisk (mört m m) har påtalats för s del (Johansson & Willaredt 99). ITM har bedrivit biologiska undersökningar i ett antal olika gruvområden, däribland Gladhammar, som studerats både i regionalt perspektiv och i lokalt perspektiv (Bersbo). Eftersom även Gladhammar ingår i dessa undersökningar har vi blivit ombedda att sammanställa biologiska data som kan vara belysande för behovet av åtgärder i detta område. Till vår hjälp har vi haft ett relativt omfattande jämförelsematerial från andra gruvområden och bakgrundsområden, vilket gör det möjligt att sätta in Gladhammar i ett större sammanhang. Bedömningen av biologiskt status omfattar vätplankton, djurplankton och bottenfauna (på grunda mjukbottnar) och inbegriper därigenom en stor del av ekosystemet. Följande redovisning berör i första hand och samt i någon mån Kyrksjön och Maren. Dessa sjöar har jämförts med referenssjöar och med metallpåverkade sjöar i Bersbo-området, där man 988 genomförde åtgärder mot läckande gruvavfall. Åtgärderna hade fram till 99-9 medfört en halvering av metallhalterna (Cu, Zn) i sjövatten. Bersbojöarna är större (,8-7, km ) och djupare (33-7 m) än Gladhammarsjöarna. Vattenomsättningen är långsam (- år) vilket även är fallet i (, år) och Ekenässjsön (, år). Maren har etremt snabb vattenomsättning (,3 år) p g a Botorpsströmmen. Metaller från gruvavfallet i Bersbo belastar i tur och ordning sjöarna,, och. Halterna i sjövatten av Cu, Pb och Co är högre i och Ekenäsjön än i och, medan halterna av Zn är högst i sistnämnda sjöar. I ligger halterna av metaller i närheten av naturliga bakgrundshalter. Sjöarna har påtagligt humösare karaktär i Gladhammar än i Bersbo. 3

2 . Provtagning och metodik De undersökta sjöarnas belägenhet framgår av karta. Provtagning har skett centralt i sjöarna eller vid markerade punkter (Fig. ). Vattenkemiska prover samt klorofyll a har tagits på ca.3 meters djup togs även fytoplankton på detta djup, medan djurplankton håvades vertikalt från ca meters djup, dels med maskstorlek 7 µm (diam=7 cm), dels med µmhåv för insamlig av smärre rotatorier. I Maj - September 99 utfördes integrerade provtagningar av vätplankton med Rambergrör där även djurplankton i vattenskiktet m insamlades för kvantitativ analys. Kemisk/fysikaliska analyser har i huvudsak följt svensk Standard, medan analys av vätplankton och djurplankton utförts med beprövad teknik med hjälp av reverterat mikroskop respektive lupp, där förekommande taa har identifierats och kvantifierats. Bottenfaunaprover togs med Ekmanhuggare (/33 m ). Vid sållning användes nät med, mm maskstorlek. Proverna plockades färska mot vit bakgrund vid ggr förstoring. Djuren klassificerades, räknades samt vägdes med, mg noggrannhet efter - sek avfuktning på filterpapper. Povtagningen ägde mestadels rum på 3- m djup i slutet av april. Provtagningen omfattade i s NO, NV och SO delar (N=3,, 3), s N och S delar (N=, ) samt Marens N och S delar (N=, ). Förekommande vegetation avskiljdes och vägdes i vått skick (Bilaga ). Figur. Undersökningsområde 3

3 3. Resultat och diskussion 3.. Vattenkemi De undersökta sjöarna är ej försurade, utan har normala och ibland relativt höga ph-värden (Bersbosystemet) i jämförelse med svenska sjöar i allmänhet. Det organiska innehållet i sjövattnen, särskilt humus (av betydelse för metalltoicitet) är relativt betydande i Gladhammar med färgtal på uppemot mg Pt/l, medan Bersbosystemets sjöar i stort sett saknar humusämnen (Fig. ). Högre vattenfärg kan också vara en viktig orsak till det lägre siktdjupet i Gladhammar jämfört med Bersbo (Fig. 9). Halten av närsalter, särskilt fosfor, styr den biologiska produktionen. Totalfosforhalten varierar i huvudsak mellan och ca µg/l i oligotrofa sjöar, en kategori som klart dominerar i Sverige. Inom detta koncentrationsintervall återfinns de studerade sjöarna där och referenssjön har de lägsta halterna medan och referenssjöarna Taggen och Önn hade betydligt högre halter (Fig. Bil. ), vilket är väsentligt att observera när man jämför artantalet, eftersom inte bara algvolymen utan också artantalet inom vissa gränser ökar med näringsnivån. Löst Zn (% av total) Löst Cu (% av total) Vattenfärg (mg Pt/L) N = Grumlighet (FNU,) Figur. Vattenfärg, grumlighet och metallers löslighet (dialyserbarhet) i sjövatten i Gladhammar och Bersbo maj-sep 99 (Mv). Kopparhalten i vatten och sediment var i och - gånger högre än den var i och (Fig. Fig. ), medan zinkhalten var - gånger lägre i Gladhammar (Fig. 3). kännetecknas av höga halter av kobolt i vatten ( µg/l) och sediment (- µg/g TS). Även halten av bly i sediment var påfallande hög i (- µg/g TS). Blyhalten i vatten var absolut mätt låg (- µg/l) men var ändå väsentligt högre än i och (,-, µg/l). 37

4 3. Vätplankton Det totala antalet taa av vätplankton var påtagligt lägre i än i övriga studerade sjöar (Bil. a-b ) och påverkan noterades även i (Bersbo) vid ca µg Cu/l (Fig. 3). I noterades c taa och i c taa, vilket motsvarade ungefär 3 % respektive % av normalvärdena i opåverkade sjöar. Sjö-jämförelsen i Bilaga a-b ger vid handen att även artrikedomen i är påverkad. Det totala antalet taa i denna sjö var emellertid, inklusive oidentifierade monader, något högre än det här angivna, och det är således tveksamt om metalleffekter på vätplankton föreligger, trots hög totalhalt av koppar. Biotester med grönalgen Selenastrum 993 indikerade inte heller förekomst av fria Cu-joner i toiska koncentrationer (se bifogat manus). 8 8 Antal taa Maj-sep 99 Antal taa Ö. V. Aug-9 Aug-93 Aug-9 N = Ö. V Figur 3. Antal vätplankton taa i Gladhammar och Bersbo i maj-sep 99 (Mv±9 % K.I.) resp. aug Koppar (µg/l) 8 Zink (µg/l) 8.8. Ö. Ö. Ekeneässjön V. V. Figur. Genomsnittliga totalhalter av koppar och zink i sjövatten maj-september 99 i Gladhammar och Bersbo. 38

5 Antalet taa var i stort sett omvänt korrelerat mot vattnets kopparhalt, med undantag för där antalet taa var högt samtidigt som kopparhalten var hög (Fig. ). Diskrepansen kan tänkas bero på att hade högre humushalt och grumlighet jämfört med Bersbo, vilket kan ha medfört ökad komplebindning och minskad biotillgänglighet hos koppar (Fig. ). Även lägre zinkhalter kan bidra till ökad artrikedom i jämfört med och (Fig. ) medan nävaron av kobolt (, µg/l) kan tänkas ha en viss stimulerande effekt på vissa arter i. Bland huvudgrupperna, saknades i cyanobakterier (Cyanophyceae), okalger (Conjugatophyceae) och i stort sett kiselalger (Bacillariophyceae) (Bil. ). En jämförelse av sjöar med varierande kopparhalter visar att även arter av gruppen pansarflagellater (Dinophyceae) minskar med stigande halt av koppar (Fig. ). Bland okalgerna saknades Closterium, Cosmarium, Staurastrum och Staurodesmus helt i medan de fanns t e i (Fig. ). Den vanligt förekommande pansarflagellaten Ceratium hirundinella saknades helt i och medan den fanns i om än i deformerat skick. Även kiselalgen Cyclotella comta och grönalgen Scenedesmus, saknades nästan helt i och men var annars vanligt förekommande (Fig. ). 8 3 Relativ förekomst Okalger Closterium Cosmarium Relativ förekomst Stauratrum Staurodesmus Ö. Cyclotella comta Kiselalg Scendesmus spp Grönalg V. 3 Maren Kyrksjön V. Ö. Pansarflagellater Ceratium hirund. Peridinium cinctum Figur. Relativ förekomst av vissa former av okalger, pansarflagellater och andra alger i Gladhammar och Bersbo maj-sep

6 Plankton biomassa.. mg/l Total-P (,). Djurplankton Vätplankton. Figur. Planktonbiomassa och totalfosforhalt i Gladhammar och Bersbo maj-sep 99 (Mv). Algvolymen (~biomassan) uppvisade ett minimum i som sannolikt beror på låga fosforhalter (Mv=µg/l) snarare än metallförorening. Sålunda samvarierade biomassa och fosfor starkt i bägge undersökningsområden (Fig. ). Även erfarenheter från andra områden tyder på att algbiomassan som sådan är förhållandevis okänslig för metallpåverkan (se t e Lithner 998). 3. Djurplankton Det totala antalet taa av djurplankton var signifikant reducerat i från ca till 3 (Bil. c, Fig. 7). Djurplankton uppvisade alltså en likartad utbredning som vätplankton. Likheten förstärks vid jämförelse av hjuldjur enbart (Rotatoria) (Fig. 7 t h). Liknande markanta effekter förelåg inte hos hinnkräftor (Cladocera) och hoppkräftor (Copepoda). Reproducerbarheten i tiden var inte lika god hos hjuldjur som den var hos vätplankton (jfr. Fig. 3). Aug-9 Antal taa Maj-sep 99 Antal taa Aug-9 Aug-93 N = Figur 7. Antal djurplankton taa 99 (Mv±9 % KI) och 99-9.

7 Relativ förekomst Kyrksjön Maren Ascomorpha (Hjuldjur) Asplanchna priod. (Hjuldjur) Relativ förekomst 3 Kyrksjön Maren Polyarthra remata (Hjuldjur) Daphnia cristata (Hinnkräfta) Figur 8. Relativ förekomst av vissa arter av hjuldjur och hinnkräftor i Gladhammar och Bersbo augusti Av de arter som påverkades negativt kan nämnas två storväta former av hjuldjur, Ascomorpha och Asplanchna priodonta, vilka bägge saknades eller förekom sparsamt i,, och. (Fig. 8, t v). I och saknades även arten Polyarthra remata. Hinnkräftan Daphnia cristata förekom sparsamt i men var annars väl representerad (Fig. 8, t h). 3.3 Bottenfauna på grunda mjukbottnar Provtagningen ägde rum på djup som var genomsnittligt mindre i Gladhammar (c m) än i Bersbo (,-7, m). Eftersom provtagningsdjupet sammanfaller ganska väl med siktdjupet (Fig. 9) kan proverna karakteriseras som sublitoral-prover. Sedimentets innehåll av organiskt material var betydligt högre i (3 %) och ( %) än i övriga sjöar (- %), vilket kan bero på att de sistnämnda sjöarna är mer eponerade för vindar och strömmar (Maren) som försvårar sedimentationen av organiskt material (Fig. 9). Även högre humushalter kan medverka till höga halter av organiskt material i. Kopparhalten i sediment (Fig. ) varierade på likartat sätt som kopparhalten i vatten. Provtagningsdjup - bottenfauna Siktdjup (m) 8 7 m 3 Maren Ekeneässjön Figur 9. Provtagningsdjup för bottenfauna samt siktdjup.

8 Glödförlust i ytsediment Koppar i ytsediment 3 3 % TS µg/g TS 3 Maren 3 Maren Figur. Koppar och organiskt material (glödförlust) i ytsediment. Bottenfauna - biomassa Bottenfauna - fåborstmaskar (Oligochaeta) g FV/m 3 Individer / m 3 Bersbo 9 N = 8 Bersbo 9 7 Gladhammar 9 3 N = 8 7 Gladhammar 9 3 Maren Maren Figur. Bottenfaunans totala biomassa (mjukvävnad), respektive individtätheten hos fårborstmaskar. Gladhammar och Bersbo april-maj 99 (Mv ± 9 % KI). Resultaten av bottenfaunastudierna i Gladhammar redovisas i Bilaga. Där framgår att vattenmossa och annan vegetation var vanligt förekommande i prover från,-3 m djup i och Maren. Däremot saknades vegetation helt i de prover som togs i. Bottenfaunan gav ett magrare intryck i s NO delar (där varphögarna finns) jämfört med s NV och SO delar. Vattengråsuggan, Asellus aquaticus, som är relativt tålig mot metallförorening, var väl representerad i proverna från s NV och SO delar. Märkligt nog observerades inga vattengråsuggor i och Maren trots gynnsamma substrat i form av vattenmossa och högre vegetation. Ett annat påfallande drag hos bottenfaunans fördelning är avsaknaden av fåborstmaskar i, liksom i och (Fig., t h). Även den totala biomassan var påfallande låg i. Följande jämförelse av biomassan baseras enbart på mjukvävnader och prover utan vegetation. Detta innebär att biomassan i och Maren är underskattad eftersom vegetationen där ofta åtföljdes av ökande biomassa. Biomassan var trots detta klart lägre i (p=,) än den var i och Maren, medan den låg på ungefär samma nivå som i (Fig., t v).

9 . Slutsatser I var både plankton och bottenfauna 99-9 starkt påverkade av metallförorening från gruvvarp. Effekterna visade sig som starkt minskat artantal hos vätoch djurplankton (minus 7 resp. %). Även planktonbiomassan var påfallande låg i. Detta beror sannolikt fr a på den låga näringsnivån i, men det är också möjligt att att planktonproduktionen till viss del hämmas av metallföroreningen. 3 Brunnsj Biomassa vs. kontamineringsgrad genom näringsnivå g FV/m 3 Långsj Idresj Grycken Rossen Rällsj Forssj RafDamm Bollsj FinnDamm Åsgarn Bäsing Grycken StUlvsj Särnasj Amungen Orsasj Rogsj Storsilj Gopen LjusternAmungen Gruvsj Runnc *...3 Skattung Kf (Zn+Cu):/Total P Figur. Bottenfaunans biomassa på grunda bottnar har här avsatts mot kontamineringsgraden av metaller (Cu, Zn) sediment sedan denna viktats mot vattnets totalfosforhalt (R =,377 *** ). Diagrammet är baserat på data från Dalälvens Vattenvårdsförbund och från ITM s undersökningar i Bersbo (se Lithner 998). Förekommande artförskjutningar och utsläckning av vissa arter påverkar näringvävens utseende och därmed sannolikt också dess funktionalitet. Vätplankton uppvisade relativt små mellanårsvariationer. Bottenfaunans biomassa var påfallande låg på grunda mjukbottnar, vilket f n inte kan tolkas annat än som en effekt av föroreningarna. Detta gäller även med hänsyn tagen till den låga närsaltnivån i (jfr Fig. ). Att även artsammansättningen hos bottenfauna påverkats negativt av föroreningarna framgår t e av att fåborstmaskar saknades helt i. Kunskapen om bottenfaunans status behöver förbättras genom ytterligare provtagningar i profundalen och på grunda bottnar. För att kunna belägga eventuella effekter på artsammansättningen hos bottenfaunan behöver den taonomiska analysen fördjupas. Detta gäller även förefintligt material. Av aktuella metaller (Cu, Pb, Co, Fe) utgör koppar sannolikt den största enskilda riskfaktorn eftersom den är giftigast och förekommer i mycket höga halter både i vatten och sediment. Till saken hör att koppar (i fri form) generellt har hög giftighet och kan påverka plankton, bottendjur, fiskar såväl som nedbrytningen av organiskt material. Även kobolt kan vid 3

10 förekommande halter i vatten ( µg/l) vara toisk för ryggradslösa djur. Möjligen gäller detta även sedimentlevande djur som i eponeras för mycket höga halter av kobolt (- µg/g TS). Även lokala utfällningar av järnhydroider i sedimenten kan ha en negativ inverkan på bottenfaunans utveckling. När det gäller bly är halterna i vatten mestadels så låga (ma. - µg/l) att de knappast utgör någon direkt fara för vät-och djurlivet. Detta understryks av blyets förmåga att bilda stabila humuskomple med låg biologisk tillgänglighet. Halten av bly i sediment är desto högre (- µg/g TS), men eftersom bly binds starkare än koppar till organiskt material, och kopparhalten är mycket högre (3- µg/g TS), vågar man förmoda att bly spelar en underordnad roll som giftfaktor i sedimenten. Även i är halten av koppar mycket hög i sediment och vatten (- µg/g TS resp. - µg/l), vilket även gäller kobolt i sediment (3-7 µg/g TS). Trots detta tycks inga tydliga och påtagliga biologiska effekter förekomma, liknande dem vi sett i och. Detta utesluter inte att vissa effekter framför allt av koppar kan förekomma. Ett tecken på detta är att vissa hjuldjur saknades i Ett annat tecken är de stora årstidsvariationerna hos djurplankton, som kan innebära att eventuella effekter till viss del är årstidsbundna. Det är därför angeläget att framgent utföra mer ingående biologiska undersökningar av bl a plankton och bottenfauna i denna sjö.

11 . Hänvisningar Johansson, Å. & J. Willaredt. 99. Metallutlakning från Gladhammar gruva-påverkan på nedströms belägna sjöar. Kalmar högskola. Institutionen för naturvetenskap. Eamensarbete 99:M. Kinsten, B. 99. Inventering av glacialrelikta kräftdjur i Kalmar län 98. Länsstyrelsen i Kalmar län informerar 99:3. Lithner, G.998. Effekter i vattenmiljön av gruvavfall. I: Gruavfall-miljöeffekter och behov av åtgärder. Naturvårdsverket, Rapport 98.

12 Bilaga Bottenfauna i 9--7 Siktdjup:,9 m Ekman-huggare: /33 m Stn N-N3 Vik i NO södra stranden väster om varphögar Stn N-N8 Vik i NV utanför gult hus Stn S-S3 Utloppsviken I SO N N N3 N N N N7 N8 S S S3 Fjädermyggor Svidknott Tofsmyggor Dagsländor. Caenis Ephemera Nattsländor Molanna Oyethira Sävsländor Sialis lutaria Iglar Helobdella Skinnbaggar Fåborstmaskar Kräftdjur Asellus aq. 3 7 Cyclops Kvalster 3 Snäckor Valvata Physa font. Musslor Pisidium Totalt antal ind/hugg ind/ m Total våtvikt mg/ hugg g/ m,9,,,8,88,,7,8,3,3 Vegetation g/hugg Djup(m) 7, 3,,, 3 3

13 Bottenfauna i 9-- Siktdjup:,3 m Ekman-huggare: /33 m Stn N-N Norra delen Stn S- S Södra delen Station: N N N3 N N N S S S3 S S S Fjädermyggor Svidknott 3 Tofsmyggor Dagsländor. Caenis Ephemera Nattsländor Molanna Oyethira 3 Sävsländor Sialis lutaria 9 Iglar Helobdella Skinnbaggar Coria Fåborstmaskar 3 3 Kräftdjur Asellus aq. Cyclops Kvalster 3 7 Snäckor Valvata Physa font. Musslor Pisidium Totalt antal ind/hugg ind/ m Total våtvikt mg/ hugg g/ m,7,9 3,,,8,3,98,, 3,3 9,,8 Vegetation g/hugg, ) full ) full ) 9 3) 7,8 ) Djup(m),7,,, 3, 3,, 3,, 3,,8 3, ) Ranunculus peltatus + mossa ) Mossa 3) Isoetes 7

14 Bottenfauna i Maren 9-- Siktdjup:, m Ekman-huggare: /33 m Stn N-N Norra delen Stn S- S Södra delen Station: N N N3 N N N S S S3 S S S S7 S8 S9 S Fjädermyggor Svidknott 3 Tofsmyggor Dagsländor. Caenis Ephemera 3 Nattsländor Molanna Oyethira Sävsländor Sialis lut. Iglar Helobdella Skinnbaggar Coria Fåborstmask Kräftdjur Asellus. Pallasea Cyclops Kvalster Snäckor Valvata Physa font. Musslor Pisidium Totalt antal ind/h ind/ m Total våtvikt mg/ h *) g/ m,3,,,,7,,3 7,,,3,,9,9,,3 Vegetation g/h,9 ) ) bark 3, ) Djup(m),,8, 3,9,9,,7 3,,7,, 7 *) + stora Anodonta 8

15 Bilaga a KEMIDATA FRÅN TJURSBOSJÖN OCH FYRA REFERENSSJÖAR Tjursbosj. Fäljaren Taggen Önn Metaller Cu Zn Co.-. <. <. <. <. Cd Ni Pb Kemi/Fysik ph Alk Turbiditet TOC Färg - <- -.- Närsalter Tot-P 7 9. Tot-N NO3-N 3 38 < < 9

16 Bilaga b FYTOPLANKTON I TJURSBOSJÖN OCH EKENÄSSJÖN (Cu-påverkade) OCH FYRA REFERENSSJÖAR Tjursbos. Ekenäs Fäljaren Taggen Önn Cyanophyceae Anabaena flos-aquae Anabaena spp Aphanocapsa spp Aphanizomenon spp Aphanothece ellipsoidea Chroococcus limnet. Lyngbya sp Merismopedia ten. Microcystis spp Oscillatoria ag. Snowella lacustris Woronichia naegeliana naegel. Antal taa Dinophyceae Ceratium hirundinella Gymnodinium helvet. " " uberrimum " " spp Peridinium cinctum " " inconspicuum " " willei " " spp Dinophyceae spp Glenodinium spp Antal taa 9 Cryptophyceae Cryptaula spp Cryptomonas spp Katablepharis ovalis Rhodomonas minuta Antal taa Chrysophyceae Bitrichia chodatii Bicosoeca spp Chrysochromulina spp Chrysidiastrum catenatum Chrysococcus spp Chrysosphaerella l. Dinobryonbavaricum Dinobryon borgei Dinobryon crenulatum

17 Dinobryon cylindricum Dinobryon divergens Dinobryon sociale Dinobryon suecicu suesicum Dinobryon spp Kephyriopsis entzii Mallomonas akrokomos Mallomonas caudata Mallomonas spp Monader Ochromonas sp Pseudokephyrion spp Pseudopedinella Rhizochrysis sp Spiniferomonas sp Stichogloea doederleinii Synura spp Uroglena spp Antal taa 8 Bacillariophyceae Asterionella formosa Aulacosira alpigena " " ambigua " " spp Cyclotella radiosa " " stelligera " " spp Fragillaria crotonensis Fragillaria nanana Rhizosolenia longiseta Stephanodiscus spp Tabellaria fenestrata " " flocculosa Antal taa 9 3 Euglenophyceae Euglena spp Phacus sp Trachelomonas spp Antal taa 3 Chlorophyceae Botryococcus sp Chlamydomonas Chlorophyceae indet. Coelastrum microp. Crucigenia tetrap. Crucigeniella spp Dictyosphaerium spp Elakatothri gen. Gyromitus cordif. Monoraphidium contortum

18 " " dybowskii " " griffithii Nephrocytium agardhianum Oocystis spp Pediastrum boryanum " " tetras Planctosphaera gelat. Scenedesmus spp Schroederia sp Scourfieldia sp Tetraedron minimum Tetrastrum spp Quadrigula spp Willéa irregularis Antal taa 3 9 Conjugatophyceae Closterium spp Cosmarium spp Geminella sp Spondylosium planum Staurastrum anatinum " " chaetoceros " " cingulum " " luetkemuellerii " " pingue Staurastrum spp Staurodesmus eten. " " crassus " " cuspidatus " " patens " " mamillatus " " sellatus " " spp Antal taa 8 7 Antal taa totalt Bilaga c FÖREKOMST AV DJURPLANKTON I TJURSBOSJÖN OCH I EKENÄSSJÖN SAMT I FYRA REFERENSSJÖAR OPÅVERKADE AV METALLER (r= riklig förekomst). SJÖAR Tjursbo. Ekenäs Fäljaren Taggen Önn

19 ROTATORIA Ascomorpha sp r Asplanchna priodonta Collotheca sp Conochilus unicornis Gastropus sp Kellicottia longispina r Keratella cochlearis r Pleosoma hudsoni " " truncatum Polyarthra remata " " vulgaris Synchaeta spp Trichocerca spp Antal taa 9 CLADOCERA Bosmina longispina Bythotrephes longim. Ceriodaphnia quadr. Daphnia cristata r r r D. galeata r r Diaphanosoma brach. r Eubosmina coregoni Holopedium gibberum Leptodora kindtii Limnosida frontosa Antal taa COPEPODA Cyclops spp r r r r r Diaptomus gracilis r r r r Heterocope appendic. Limnocalanus Antal taa 3 3 Totalantal taa 3 3