Teknisk Und informerar

Transkript

1 Teknisk Und informerar Årgång 12 Nr FMV3349-4:1 Korvettklassen Steregusjtjij, sid 3... Eurocopter X3, sid Plath TRACE telekrigssystem, sid Konceptroboten Perseus, sid och mycket annat...

2 Ledare Ledare Förändringar och trender. Du håller FMV Teknisk Und Informerar i din hand. Sedan föregående nummer har dispositionen förändrats så att nyheterna istället presenteras arenavis, vilket jag hoppas gör underlaget lättare att ta till sig. En annan förändring av dispositionen är att jag nu börjar med att i ledarform sammanfatta och kommentera det som händer i världen på materialutvecklingsfronten. Vi ser idag ett flertal trender och jag kommer att ägna denna allra första ledare åt en översiktlig genomgång av dem. Ökande civila inslag. Det blir idag allt vanligare med ett ökande civilt inslag i verksamheten. Det märks på flygutställningar, där andelen civila flygplan ökar, och det märks i samtal om finansiering där det, som ett exempel, har dragits slutsatsen att offshore-industrin är på väg att ersätta militären som ledande finansiär av utvecklingen inom området elektriska sensorer. Osäkerhet om anslagen och färdriktningen. Runt om världen brottas försvarsmakternas planerare med sänkta försvarsanslag och en allmän osäkerhet om huruvida utvecklingen ska gå mot fortsatt fokus på asymmetrisk krigföring eller om det istället ska satsas på ett mer konventionellt uppträdande. Detta får till följd att den omfattande materielutveckling som ändå pågår, i båda riktningar och trots att flera projekt har lagts ner, bland annat i Ryssland, inte leder till särskilt många beställningar. Den moderna materielen finns men inte köparna. En trend är därför att tillverkarna gör kostnadsjakten till ett viktigt inslag i sin marknadsföring. Man strävar efter att erbjuda köparna inte bara bättre system än tidigare, utan också billigare, vilket onekligen är ett trendbrott mot hur det har varit förr. Teknisk Und informerar och rapporter från Teknisk Und finns för nedladdning på: Teknisk Und Webb FM IP-nät: Fokus på skydd. Det är slående att mycket av den moderna materiel som presenteras är till för att förbättra skyddsfaktorn för personalen. Det handlar, bland mycket annat, om nya hjälmar och säkrare fordon. Modernt också i öst. Den nyutveckling som äger rum i Ryssland ger ett modernt intryck. Med ökade anslag och ett återupptagande av sådana projekt som för närvarande ligger i malpåse kan Ryssland mycket väl bli en producent av högkvalitativa system att räkna med framöver. Per-Olof Bengtsson C Teknisk Und Mark Innehåll Hawkeye M137A1, 105 mm haubits 3 Sjö Ubåtsklassen Sankt Petersburg 4 Korvettklassen Steregusjtjij 4 Patrullbåtsklassen Astrachan 5 Ledningsenhet 83T611-E 5 Club-K, mark- och sjörobotsystem 6 Harbor Wing, obemannad ytfarkost 8 Marelec 2011, konferens om elektriska sensorer 10 Ugolok-MN-E, skenmål 11 Flyg Lockheed Martin F F-35 Joint Strike Fighter 12 Eurocopter X3 13 AGAT, radarmålsökare 14 Ledning Plath TRACE, telekrigssystem 15 Qinetiq MEWS och AS3, inmätningssystem 16 Elta EL/L-8265, radarvarnare 17 Gemensamt MBDA CVS40 Perseus, konceptrobot 18 Igenkänning Lösningar och nya uppgifter 19 Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

3 Mark Hawkeye M137A1, 105 mm haubits med mjukrekyl I ett samarbete mellan företagen Mandus Group och Rock Island Arsenal, båda i Illinois, USA, har en prototyp till en haubits med mjukrekyl tagits fram. Det handlar om ett nytt försök att skapa en artilleripjäs med dämpad rekyl, ett koncept som inte har nått serieproduktion tidigare. Tekniken innebär att eldröret ges en framåtriktad rörelse omedelbart före avfyrandet. I utgångsläget, en mellanrekylposition, är eldröret låst mot ett tryck från nitrogenfylld behållare. Vid avfyrandet kommer låset att öppnas och eldröret att börja röra sig framåt. Rörelsen övervakas av sensorer och när en bestämd hastighet har uppnåtts avfyras granaten. Den rekylerande kraften ska då först fånga upp och vända den framåtriktade rörelsen vilket minskar rekylkraften mot lavetten med upp till 70 %. Den återstående energin används till att återställa eldröret till det ursprungliga läget. Hawkeye monterad på en Renault Sherpa. Foto: FMV. Eldrör med nitrogenbehållare. Idén är att skapa en pjäs som kan monteras på ett flertal olika lättare plattformar, även luftburna. Konceptet presenteras som modulärt vilket innebär att eventuella köpare kommer att ha en hög valfrihet ifråga om plattformar samt laddnings och eldledningssystem. Tillverkarna siktar inte främst in sig på marknaden för 105 mm haubitsar utan ser istället pjäsen som en konkurrent till 120 mm granatkastarsystem. De anser att den har en bättre förmåga avseende skottvidder i kombination med möjligheten att kunna skjuta direktriktat. De pekar också på en snabbare reaktionstid genom att bantiden för en projektil blir kortare. Den lägre sprängämnesvikten per granat anser de kan kompenseras av eldgivningstekniken med simultana nedslag samt med användande av en ny sorts granater med tunnare höljen. Konstruktionen ställer stora krav på funktionaliteten. Träffsäkerheten är beroende av att granaten avfyras vid exakt rätt rörelsehastighet i eldröret. Om tändsatsen inte detonerar så måste rekylsystemet ändå kunna fånga upp den framåtriktade rörelsen. Det är ännu oklart om systemet är tillräckligt robust. Eldrörslängd Skottvidd sgr Skottvidd reatil Sidriktning Höjdriktning Grupperingstid Bemanning Eldhastighet Pjäsvikt Foto: FMV. 27 kal 11,500 m 15,100 m 360 grader -5 / +72 grader sek 4 personer skott/min 998 kg Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 3

4 Sjö Ubåtsklassen Sankt Petersburg SANKT PETERSBURG är den modernaste konventionella ryska ubåtsklassen. Hittills har dock bara en enhet byggts färdigt trots att hon sjösattes redan år Byggnationen av ytterligare två enheter uppges ha påbörjats 2005 respektive 2006 men har avbrutits. Troligtvis beror detta på brister i konstruktionen. För att fylla behovet av dieselelektriska ubåtar har istället tre enheter av den äldre konstruktionen KILO 636 beställts av den ryska flottan. Även om Sankt Petersburg har överlämnats till flottan och därmed kan betecknas som operativ har ännu inga beställningar på någon av exportversionen LADA offentliggjorts. Byggstart 1997 Överlämning 2010 Längd Bredd Deplacement uläge 67 m 7,1 m 2700 t Besättning 35 Beväpning 6 st 53-cm torpedtuber Upp till 18 torpeder/robotar eller 22 minor. Sankt Petersburg i Sankt Petersburg. Foto: FMV. Korvettklassen Steregusjtjij Till skillnad från SANKT PETERSBURGklassen tycks serieproduktionen av korvett STERE- GUSJTJIJ kommit igång. På IMDS visades de bägge första enheterna i klassen upp. Vissa smärre skillnader kan noteras på skrovet, men den största skillnaden är luftförsvarssystemen. Soobarzitelniyj är försedd med ett luftvärnssystem med längre räckvidd. Soobarzitelniyj av Steregusjtjij-klass. Foto: FMV. Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

5 Sjö Patrullbåtklassen Astrachan ASTRACHAN-klassen benämns light gunnery ship med huvuduppgift att med hjälp av raketartilleri ge understöd vid landstigningsoperationer. Den andra enheten, Volgodonsk, visades upp på mässområdet. Volgodonsk av ASTRACHAN-klass. Foto: FOI Ledningsenhet 83T611-E Det ryska företaget FNPT:s OAO NPO Mars från Uljanovsk har tagit fram en modern ledningsenhet som benämns 83T611-E. Den är containerbaserad och är avsedd för fast eller mobil installation på lastbilschassin. Det finns även en variant avsedd för fasta anläggningar. Det är även tänkt att en funktionalitet för 83T611-E skall finnas på fartyg och ubåtar. Innanmätet i 83T611-E består av integrerade arbetsstationer för ledning och lägesövervakning samt kommunikationssystem. Kommunikationssystemet medger samband med tråd, VHF-radio samt UHFradiolänk. Radiolänken MIK-RL400M är tillverkad av ZAO NPF Mikran från Tomsk. Frekvensområdet är / MHz och har datahastigheten 2048 kbit/s. Med denna har man förbindelser med högre nivå. Med VHF kan samband upprättas med ytfartyg, ubåtar, flygfarkoster och markbaserade robotförband inom räckviddsområdet, vilka också antas ha 83T611-E eller motsvarande. Via tråd det vill säga dataförbindelser (ethernet) erhålls information från olika typer av sensorer. Länkarna är krypterade. Genom att flera noder med 83T611-E tillhörande olika typer av förband kopplas samman erhålls en gemensam lägesbild i var och en av enheterna. Order från högre nivåer kan distribueras i nätverken. 83T611-E utgör så att säga en del av ett enhetligt ledningssystem, som kan utnyttjas av olika typer av förband som tillhör sjö- och kustförsvar. Bilden visar en version av 83T611 baserad i en container som är maskerad. I mitten syns en radiolänkantenn samt till vänster finns en VHF-antenn. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 5

6 Sjö Club-K, containerbaserat mark och sjörobotsystem Den ryska koncernen Morinformsystem-Agat JSC har utvecklat hårdvara till två versioner av det containerbaserade mark- och sjörobotsystemet Club-K. Club-K baseras på civila containers som kan lastas på fartyg, trailers, järnväg eller grupperas på land. I grundutförande består systemet av en 40-fots container som innehåller en eldledningshytt, ett eleverbart robotfundament med fyra robotar som avfyras vertikalt samt ett kraftförsörjningsaggregat. Club-K med eldledningshytt och fyra robotar inom Club familjen i en 40-fotscontainer. Foto: FOI. Eldledningshytten har två operatörsplatser, en sambands- och ledningsplats för mottagning av mållägen och ordertrafik och en eldledningskonsol för preparering av robotar innan avfyring. Eldledningen kan hantera totalt 16 robotar vilket innebär att systemet kan kompletteras med ytterligare tre containrar som inte behöver innehålla någon eldledningshytt. Systemet utnyttjar egen eller extern kraftförsörjning. 40-fots containern kan bestyckas med mark- och sjömålsrobotar inom Club-familjen: Markmålsroboten 3M-14TE (SS-N-30) är avsedd att användas mot stationära markmål som vapen- och oljedepåer och ledningsplatser samt hamnar och flygfält. 3M-14E har en maximal räckvidd på 275 km. Anflygning sker i underljudsfart på höjd ner till 20 m över hav och 50 m över land. Navigering sker med hjälp av tröghets- och satellitnavigering. I slutfasen används även en aktiv radarmålsökare, ARGS-14E, från Radar MMS. Stridsdelen väger 450 kg. Sjömålsroboten 3M-54TE (SS-N-27) är avsedd att bekämpa korvetter och större fartyg som uppträder enskilt eller i formering. Maximal räckvidd är 220 km. Anflygning sker på 20 m höjd i underljudsfart där roboten kan använda flera brytpunkter för att undvika upptäckt och bekämpning av luftvärnssystem. I slutfasen accelererar roboten upp till en medelhastighet över 700 m/s och styrning sker med hjälp av en aktiv radarmålsökare, ARGS-54E, från Radar MMS. Stridsdelen väger 200 kg. Sjömålsroboten 3M-54TE1 har en maximal räckvidd på 300 km. Anflygning sker på 20 m höjd i underljudsfart där roboten kan använda flera brytpunkter för att undvika upptäckt och bekämpning av luftvärnssystem. I slutfasen sker nertagning till 5-10 m höjd och styrning sker med hjälp av en aktiv radarmålsökare. Stridsdelen väger 400 kg. Data 3M-14TE 3M-54TE 3M-54TE1 Längd: (m) 6,2 8,2 6,2 Diameter: (m) 0,53 0,53 0,53 Totalvikt: (kg) Stridsdelsvikt: (kg) Målsökare Aktiv radar Aktiv radar Aktiv radar Räckvidd: (km) <300 12, ,5-300 Fart: (m/s) /> Flyghöjd över hav: (m) Flyghöjd över land: (m) Måltyp: Markmål Sjömål Sjömål Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

7 Sjö Under IMDS2011 premiärvisades Club-K med en 20-fots container, innehållande ett eleverbart robotfundament och fyra sjömålsrobotar av typen Kh-35UE. Eldledning sker från en eldledningshytt av samma typ som beskrivs i texten ovan. Eldledningshytten och kraftaggregat kan placeras i en annan container eller på bärande plattform. Sjömålsroboten Kh-35UE premiärvisades vid försvarsutställningen MAKS 2009 och är en vidareutveckling av Kh-35E (SS-N-25). Roboten finns i flera versioner avsedda att avfyras från fartyg, land, helikopter och flygplan. Nedan beskrivs fartygs-, land- och helikopterversionen. Club-K med fyra sjömålsrobotar Kh-35UE i en 40-fotscontainer. (Foto: FOI) Sjömålsrobot Kh-35UE. (Foto: FOI) Kh-35UE har samma dimensioner som Kh-35E men är ca 30 kg tyngre då den bland annat försetts med en ny digital målsökare, större bränsletank och en ny turbojetmotor. Robotens maximala räckvidd har fördubblats från 130 km till 260 km. Avfyring sker från vinklade tuber. Efter avfyring sker anflygning i underljudsfart på m höjd över hav och upp till 600 m över land. Under navigeringsfasen används satellitstöttad tröghetsnavigering och roboten har flera brytpunkter. På max 50 km avstånd från mål kan roboten göra en pop-up manöver och uppdatera målläget med hjälp av den aktiva radarmålsökaren. Efter mållåsning sker en nertagning till ca 4 m höjd. Data Längd: Diameter: Spännvidd: Totalvikt: Stridsdelsvikt: Målsökare: Räckvidd: Fart: Flyghöjd navigeringsfas: Flyghöjd slutfas: Måltyp: Kh-35UE 4,4 m 0,42 m 1,33 m 650 kg (helikopter) 670 kg (fartyg och land) 145 kg Aktiv radar km m/s m 4 m Sjömål Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 7

8 Sjö Harbor Wing, obemannad ytfarkost Första prototypskrovet. FMV Teknisk Und har tidigare beskrivit obemannade undervattensfarkoster med extrem räckvidd (senast 11FMV3349-1:2). Information om motsvarande ytfarkoster har dock varit betydligt mera sällsynt. Företaget Harbor Wing har i all tysthet sedan 2006 bedrivit provverksamhet på Hawaii med en AUSV (Autonomous Unmanned Sailing Vessel). Farkosten har varit en 30- fots trimaran med ostagat vingsegel, det senare en teknik använd på extrema segelbåtar sedan 60-talet. Sedan 2005 har verksamheten finansierats av amerikanska flottan, med målet att skapa en autonom övervakningsplattform för oceanbruk. Enligt företaget skall provseglingar med skrov nummer 2, det första produktionsskrovet, starta under slutet av Målet är att under början AUSV under utprovning. av 2012 genomföra en autonom segling San Diego Hawaii. Skrov nummer 2 skall enligt öppna uppgifter redan vara sålt till amerikanska kustbevakningen, att användas för kostnadseffektiv övervakning av marina naturskyddsområden. Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

9 Sjö Detta nya skrov skall vara ett 50-fots skrov med ett deplacement på minst 10 ton. På reklammaterial har det dessutom varit utrustat med nedsänkbara bärplan, vilket på ett markant sätt skulle öka dess hastighet. Huvudsakliga framdrivningsmetoden sägs vara segel, men dieselelektrisk hybriddrift garanterar navigatorisk frihet oberoende av väder. Med en uthållighet på över 3 månader och farter på upp till 25 knop är målsättningen att skapa en kostnadseffektiv övervakningsplattform. Farkosten styrs förutom med ett konventionellt roder, dessutom genom att hela masten vrids med det stelt monterade seglet samt genom att på seglet monterade vingroderytor också kan vridas. Första produktionsskrovet. Tekniken är inte ny, delar av den utprovades ombord Stars & Stripes 1988 samt med BMW Oracle Racing 2009 inför Americas Cup. Harbor Wing s undervattensskrov. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 9

10 Sjö Marelec 2011, konferens om elektriska sensorer Konferensvärdar för årets konferens: MARELEC 2011 var Scripps Institution of Oceanography i San Diego. Konferensens syfte var främst erfarenhetsutbyte inom området elektriska sensorer. I militära sammanhang har dessa tidigare främst använts som sensor i mintändare till sjöss. I takt med nya forskningsresultat och ökad miljökunskap kan man idag se tecken på framtida utnyttjande av såväl aktiva som passiva elektriska sensorer inom till exempel oljeprospektering, seismisk forskning, minröjning och ubåtsjakt. Forskningsområdet är inte lika välutforskat som det radar och hydroakustiska, varför transportsträckan till operativa elektriska sensorpaket kan förväntas att bli lång. PGS (Petroleum & Geo-Services) presenterade PGS EM Streamer, en ny elektrisk sensor för komplettering av hydroakustisk olje- och gasprospektering. Systemet består av en elektrisk sändare på meters djup och en mottagararray på ett antal kilometers längd. Mottagararrayen bogseras tillsammans med sändaren på meters djup. Målet är att kunna bedöma resistiviteten i berggrunden för att exempelvis kunna differentiera mellan sprickzoner i berggrunden med gas respektive vatten. Under utvecklingen har PGS haft konsulthjälp av svenska FOI med framtagandet av hårdvara och analysverktyg. För att röja oexploderad ammunition på land finns det fastlagda rutiner, liksom att röja sjöminor till sjöss. Men för att röja enskilda ammunitionseffekter under vatten, saknar idag amerikanska flottan fastlagda ruti- Ytdelen av PGS sensorarray. ner och effektiva sensorer. För utveckling av nya sensorer etablerades 2005 en undervattensbana med utlagd ammunition i storlek från flygbomber ner till handgranats- och tändrörsstorlek. Målsättningen var att prova sensorsystem vilka kan hitta enskilda ammunitionseffekter av tändrörs storlek i djup från meter med en positionsnoggrannhet på ±1 meter. Företaget Sky Research s förslag är en sökdrake med 5-7 magnetometrar vilka bogseras 1-1,5 meter över botten. Systemet är avsett att detektera och presentera det magnetiska fältet i 3-D, till skillnad från vanliga magnetdetektorer vilka mäter summan av magnetfältet. Diskussioner mellan FOI och Sky Research har genomförts avseende samarbete. En av konferensens slutsatser är att offshoreindustrin kan vara på väg att ersätta militären som finansiär och kravställare inom delar av såväl grundforskning som riktad teknisk utveckling inom området, på samma sätt som redan skett inom området obemannade undervattensfarkoster. Resistivitetsdata pålagd på hydroakustiska data. Exempel på sökdrake med magnetsensorer. Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

11 Sjö 2008 fick ryska Research Institute of Coating & Products (NIIRPI) uppdraget från ryska försvarsministeriet att utveckla ett nytt marint radarskenmål. Under IMDS2011 presenterades resultatet i form av ett det uppblåsbara flytande radarskenmålet med beteckningen Ugolok-MN-E. Ugolok-MN-E har producerats i tre versioner, avsedda att installeras på ytstridsenheter, stödfartyg och andra beredskapsfartyg för att vilseleda radarmålsökande sjömålsrobotar. Skenmålet förvaras på däck i glasfiberbehållare av samma typ som används till uppblåsbara livflottar. Behållaren innehåller ett rombformat uppblåsbart skenmål med ett väderskydd i canvas och radarreflektorer av ett finmaskigt nät i radarreflekterande material. I samband med robothot fälls en eller flera behållare med en fjärrkontroll placerad på bryggan eller manuellt av personal på däck. När behållaren slår i vattnet och säkringslinan sträcks, aktiveras en tryckluftbehållare och skenmålet utvecklas. Efter fällning har skenmålet ingen koppling till fartyget och behållaren fungerar som drivankare. Bredvid och nedan redovisas data för fällare, behållare och skenmål. Ugolok-MN-E, skenmål Radarskenmål Ugolok-MN-E-1. Foto: FOI. Data DS-1 DS-2 Längd fällare (cm) Bredd fällare (cm) Höjd fällare (cm) Vikt fällare (kg) Skenmål Ugolok-MN-E-1 Ugolok-MN-E-2 Ugolok-MN-E-3 Data Ugolok-MN-E-1 Ugolok-MN-E-2 Ugolok-MN-E-2 Längd behållare (cm) Diameter behållare (cm) Vikt behållare & skenmål (kg) Diameter skenmål (cm) Utvecklingstid (s) <15 <25 <30 Varaktighet (h) >8 >8 >8 Reflektorlängd (cm) Radarsignatur 10 GHz (m 2 ) >1000 >2500 >3500 Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 11

12 Flyg Lockheed Martin F-16 Lockheed Martin F-16 Foto: FMV Vid årets Paris Air Show visade amerikanska försvarsdepartementet och Lockheed Martin återigen upp F-16 Fighting Falcon för som det kan tyckas 111:de gången sedan första uppvisningen i Paris Det var då endast drygt ett år sedan första flygningen av teknologidemonstratorn YF-16. Amerikanska försvarsdepartementet meddelade i början på 1975 att F-16 skulle anskaffas av US Air Force. Parisvisningen 1975 föranleddes av att ett antal NATO-länder hade för avsikt att byta ut sina F-104 Starfighter till modernare flygplan. F-16 tog hem de beställningarna efter en utvärdering där även en version svenska JA 37 deltog (om inte författaren minns fel, med beteckningen SAAB 37E Eurofighter!?). 36 år senare har det tillverkats över F-16 i ett stort antal versioner för 26 länder och 37-systemet har gått ur tiden för flera år sedan. Lockheed Martin meddelade under mässan att de fortfarande har förhoppning om ytterligare order för F-16. Om inte dessa materialiseras kommer produktionen att avslutas i slutet av F-35 Joint Strike Fighter Projektet lider av flera års försening och kostnadsfördyring. Det drabbades ytterligare under sommaren då ett provflygplans IPP (Integrated Power Package) upplevde en mindre explosion under en motorkörning på marken. IPP kombinerar i ett paket APU, reservgenerator m fl funktioner. Samtliga exemplar fick flygförbud under tiden som felet undersöktes. Flygförbudet hävdes i slutet av augusti. En positiv nyhet för F-35-projektet offentliggjorde under Paris Air Show. Norge har beställt sina första fyra F-35A flygplan. Leverans skall ske under 2016 och flygplanen kommer troligen att användas i USA för skolning av norska piloter. Kostnad för dessa flygplan har uppgivits som 4,8 miljarder norska kronor. Det är dock oklart vad som ingår i beställningen. Norge planerar att beställa ytterligare 56 flygplan med leveransstart I USA blir man mer på det klara med att kostnadsfördyringar kan komma att påverka det totala antalet flygplan som flygstridkrafterna planerar att beställa, f n 2443 i tre versioner. Det spekuleras även om att F-35B versionen kan komma att läggas ned, vilket kan leda till att US Marine Corps väljer F-35C i stället. F-35A är en konventionell version. F-35B är vertikalstartande. F-35C kan baseras på hangarfartyg med katapultsystem. Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

13 Flyg Eurocopter X3 Ett nytt helikopterkoncept har tagits fram av Eurocopter. X3 är en hybrid mellan helikopter och flygplan med avsikt att kombinera hög marschfart med förmåga att kunna landa och starta vertikalt. X3 är försett med en fembladig huvudrotor och två stubbvingar försedda med varsin propeller. Propellrarna är drivna, via en växellåda, från de två huvudmotorerna. X3 har demonstrerat en maxfart på 232 knop i planflykt. Om proven blir lyckosamma har Eurokopter planer på en betydligt större variant med beteckningen H3. Eurocopter X3 Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 13

14 Flyg AGAT, radarmålsökare AGAT Research Institute har förevisat två målsökare som tidigare endast presenterats i Ryssland. Den ena av målsökarna benämnd 9B-1103M-200PS är en passiv/ aktiv radarmålsökare och den andra, 9B-1103M-200PA är en aktiv/ semiaktiv radarmålsökare. Båda målsökarna är avsedda för jaktrobotar och genom att använda en passiv eller semiaktiv mod innan den aktiva målsökaren tar vid kan roboten få en ökad räckvidd. Detta beror på att den aktiva moden drar mycket ström från batteriet medan en passiv mod har en liten strömförbrukning. I och med att batteriets livslängd ökar kan också robotens räckvidd ökas. Den passiva/ aktiva radarmålsökaren 9B-1103M-200PS har ett sökarhuvud med en aktiv antenn omgärdad av sju passiva antenner. Räckvidden på den passiva målsökardelen uppges vara mer än 96 km och räckvidden på den aktiva målsökardelen mer än 17 km vid låsning på mål med 5 m 2 radarmålarea. Den aktiva/ semiaktiva radarmålsökaren 9B-1103M-200PA använder den semiaktiva radarmålsökaren till dess att roboten är tillräckligt nära målet för att använda den aktiva målsökaren. Den aktiva radarmålsökaren uppges ha en räckvidd på mer än 25 km vid låsning på mål med 5 m 2 radarmålarea. Efter att den aktiva målsökaren startats används den aktiva och den passiva delen parallellt genom att målsökaren växlar mellan 9B-1103M-200PA är en aktiv/ semiaktiv radarmålsökare. Foto FMV. 9B-1103M-200PS är en aktiv/passiv radarmålsökare för jaktrobotar Foto FMV. dem. Den semiaktiva målsökaren uppges jobba i L-bandet och den aktiva målsökaren jobbar i Ku-band. Fördelen med att jobba i olika band parallellt är att störfastheten ökar då det är svårt att störa i flera band samtidigt. Sökaren värderar inkommande signaler mellan aktiv och passiv mod beroende på vilken mod som får starkast signal och väljer bort den kanal som eventuellt är störd. AGAT uppger att det inte finns några köpare till målsökarna i dagsläge men genom att ställa ut målsökarna visar de vad företaget är kapabelt att leverera teknikmässigt. Sid 14 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

15 Ledning Plath TRACE, telekrigssystem Riktningsinmätningsantennen CMA 2400 (t.v.) med tillhörande elektronik (mitten) samt delar av störarelektroniken (t.h.). Foto: FMV (från plansch) Tyska Plath har presenterat ett nära nog komplett system, kallat TRACE, för frekvens- och riktningsinmätning av kommunikationsutrustning samt störning av den samma inom frekvensbanden HF, VHF och UHF. Inmätnings- respektive störarutrustning integreras i separata fordon. TRACE har funnit i några år men nytt är en funktion vilken möjliggör att på puls till puls basis kunna följa och störa ett frekvenshoppande kommunikationssystem. Mottagarsystemet har en momentan bandbredd på 80 MHz i VHF- och UHF-banden och 8 MHz i HF-bandet. Riktningsinmätningen sker med ett antennsystem, kallat CMA 2400, bestående av sju antenner som genom interferometri uppnår en riktningsnoggrannhet bättre än 2. Om kunden önskar inmätning med TDOA (Time Difference of Arrival) så samarbetar Plath med tyska IZT vilka har utvecklat en TDOA-mottagare vilken kan implementeras i inmätningssystemet. Störaren, kallad JDS 2000, kan samtidigt störa med fyra kanaler men option finns att utöka till 16 kanaler. Diverse olika störformer så som AM, FM, PSK och bredbandigt brus finns att tillgå. CMA 2400 Frekvensområde, MHz: Delband, MHz: , , Inmätningsnoggrannhet MHz, : 2 RMS MHz, : 1,5 RMS Vikt, kg: 41 JDS 2000 Frekvensområde, MHz: Delband, MHz: , , , Störaren JDS 2000 från Plath. Foto: FMV Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 15

16 Ledning Brittiska Qinetiq har tillsammans med L-3 TRL Technology utvecklat ett portabelt stativmonterat inmätningssystem kallat MEWS (Manportable EW System). Antennen ingick även som komponent i andra utställares system. MEWS mäter in i frekvens (från 2 MHz till 3 GHz) och riktning (360 ) samtidigt. Flera MEWS kan användas tillsammans för att lokalisera en sändare. Systemet kan även vara behjälpligt efter exempelvis en IED-incident då radiotrafiken i efterhand kan analyseras. Qinetiq MEWS och AS3, inmätningssystem Qinetiq har utvecklat ett UAV-buret inmätningskoncept kallat AS3 vilket enligt tillverkaren skall vara så litet att det relativt lätt kan monteras i en liten till medelstor UAVs befintliga sensorutrymme. AS3 mäter först in i frekvens och dyker något intressant upp initieras Delar av MEWS med antennen överst till vänster, processorlådan under denna samt batteri längst till höger. Foto:FMV vinkelinmätningen. Positionering av sändaren görs genom bäringsdragning uppkommen av flygplanets rutt. Qinetiq skissar även på ett koncept kallat AS4 vilket har flera på flygplanet distribuerade antenner. Detta medför dock, jämfört med AS3, avsevärda kostnadsökningar ifråga om integration mm. Konceptet AS3 med antennen i botten och tillhörande elektronik för frekvens- och riktningsinmätning ovanpå. Foto:FMV. Sid 16 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

17 Ledning Elta EL/L-8265, radarvarnare EL/L-8265 RWL radarvarnare med tillhörande antenn. Foto:FMV Israeliska Elta har presenterat en nyare flygplansintegrerad varnare benämnd EL/L Denna har rönt vissa exportframgångar till ett antal ej namngivna länder. Varnarens frekvenstäckningen är 2 18 GHz och kan antingen anslutas till redan befintliga antenner alternativt till de antenner som Elta har anpassat till varnaren. Enligt Elta behöver inte systemet kalibreras innan drift och det är möjligt att integrera varnaren med olika störare. I samband med presentationen hölls ett mycket intressant föredrag om framtida krav och teknologi för telekrigssystem. Föredragshållaren, Eyal Danan, pekade på alla motstridiga krav som finns på ett telekrigssystem, exempelvis smalbandigt respektive bredbandigt för att uppnå hög känslighet och klara CW-radar (Continous Wave) respektive stor upptäcktssannolikhet och möjlighet att detektera LPIradar (Low Probability of Intercept). Eltas lösningar till ovanstående och ett flertal andra konflikter är att systemet är bredbandigt, har en digital mottagare där sampling sker med flera bitar direkt på RF. När det gäller framtida störsändare så satsar Elta på aktivt elektriskt styrbara antenner (AESA) och effekten kommer från förstärkare gjorda i galliumnitrid (GaN) vilka jämfört med dagens galliumarsenidförstärkare (GaAs) bl.a. har högre verkningsgrad och termisk konduktivitet (värmeldningsförmåga). Dessa faktorer kan medge högre uteffekter med bibehållen primärkrafttillgång samt minskat kylbehov. Elta visade en jämförelse mellan en AESA med GaAsrespektive GaN-förstärkare. Den senare hade för samma storlek och primärkrafttillgång fyrafaldigad uteffekt men 20% mindre värmeutveckling. Enligt Eltas representant på mässan tillverkar Elta egna GaN-förstärkare i Israel och att denna typ av förstärkare är den som framgent skall användas i Eltas produkter när så är tillämpligt. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 17

18 Gemensamt MBDA Missile Systems har förevisat konceptroboten CVS401 Perseus. Roboten är resultatet av MBDA:s andra koncept och visionsprojekt som denna gång siktat på att ta fram ett nytt vapenkoncept vilket skulle kunna tas i operativt bruk runt Roboten är en attackrobot med allvädersförmåga avsedd att bekämpa sjö- och markmål. Den är modulärt uppbyggd och skall kunna avfyras från ubåtar, fartyg och flygplan. Roboten är fem meter lång och har en startvikt på 800 kg. En flygburen variant skulle vara något mindre då MBDA vill göra den kompatibel med JSF (Joint Strike Fighter, F-35) som skulle bära roboten internt. MBDA förevisade ett uppdragskoncept där satellit, UAV eller specialförband identifierar målet och sänder över målinformation till stridsledningen som fattar beslut om insats. Efter insatsbeslut avfyras roboten från någon av plattformarna ubåt, fartyg eller flygplan. Roboten har en räckvidd på 300 km och är utrustad med en AESA-radar samt en laserradar för slutfasen. Roboten skulle även kunna använda en lasermålsökare för att följa rörliga mål. I slutskedet kan Perseus fälla två stridsdelar som väger 50 kg vardera. De fällda stridsdelarna erhåller sina nya målkoordinater innan fällning. Efter att stridsdelarna fällts har Perseus fortfarande kvar en stridsdel på 200 kg vilket ger roboten möjlighet att bekämpa tre mål simultant eller exempelvis ett större fartyg. Hastigheten för roboten planeras vara Mach 3 och roboten kommer drivas av en ramjetmotor. MBDA säger att tekniken för roboten finns idag och roboten skulle kunna vara i operativt bruk redan om några år. T.ex. skulle motorn från Meteor kunna användas men räckvidden skulle bli något sämre än om deras tänkta ramjetskoncept tas fram. Perseus skulle utgöra en ny generation av attackrobotar och ersätta robotar som Harpoon, Exocet, Storm Shadow och Scalp EG. MBDA CVS401 Perseus, konceptrobot Konceptroboten CVS401 Perseus Foto FMV Sid 18 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

19 Igenkänning Lösningar till igenkänningsuppgift 3/2011 Vinnare: Patrik Lakhsasi HKV INSS J6. Grattis! Lösningar och vinnare Bild 1. Ka-27PS Helix-D Bild 2. Ka-52 Hokum-B Bild 3. Ka-50 Hokum-A Bild 4. Mi-26 Halo Nya uppgifter Bild 1 Bild 2 Sänd ditt svar med e-post, senast , till: tekniskund@fmv.se Vinnare blir den som skickar in den först dragna rätta lösningen. Han/hon erhåller ett pris och får sitt namn publicerat i nästa nummer. Bild 3 Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 19

20 Sändlista Regeringskansliet Myndigheter UD-MK (2 ex avsett för Utrikesminister Carl Bildt och Ss) Siun (2 ex) UD-FIM (1 ex avsett för Amb Henrik Persson) FHS (30 ex varav 1 ex biblioteket) UD-UrP (1 ex avsett för Bo Eriksson) FRA (5 ex) Fö (2 ex varav 1 ex SUND) FOI (22 ex varav 2 ex biblioteket Grindsjön) FORTV (7 ex. 1 ex Rolf Dalenius, 1 ex Anders Persson) Försvarsmakten Krigsarkivet (1 ex) HKV (15 ex) Centralförbundet Folk och Försvar (2 ex) INS, OPS (10 ex vardera) ATS, MTS, FTS (5 ex vardera) Myndigheter som hör till övriga departement PROD (10 ex) RPS, ISP, KBV (2 ex vardera) MUST (25 ex) LG, I19, A9, Ing 2, Trängs R, 1. ubtlj (5 ex vardera) Inom FMV P 4, P 7 (7 ex vardera) GD (1 ex) 3.sjöstriflj, AMF 1 (5 ex vardera) SML (5 ex) 4.sjöstiflj (5 ex varav 1 ex RDDIV) AK Mark (7 ex) LedR (15 ex. varav 3 ex FMTKSE, LedR Telekrigbat) AK Sjö (7 ex) Lv6 (5 ex varav 1 ex byggn 116 skolhus) AK Led (7 ex) F7 (5 ex) AK Flyg&Rymd (5 ex) F 17, F 21 (11 ex vardera) AK Gem (5 ex) Hkpflj (6 ex) Ak Log (5 ex) FMLOG/Teknikdiv, MVM, MVK (4 ex vardera) Teknisk Und (17 ex) K 3 (25 ex varav 8 ex FJS, 2 ex BU, 2 ex UAVE, 2 ex CBG) Bibliotek (1 ex) Information (1 ex) Centra och skolor Arkiv (1 ex) MHS K, MHS H (5 ex vardera varav 1 till biblioteket) MSS, LSS, SSS (20 ex vardera) FMTS, FMTM, HvSS (2 ex vardera) SkyddC (3 ex varav 1 ex MUSAB) FMundSäkC (30 ex) SWEDEC (6 ex varav 1 ex AMTEK) FSC, MarinB (2) FörmedC (2) FMV - Försvarets Materielverk SML Teknisk Und, Stockholm Telefon Teknisk Und Informerar är ett informationsblad som beskriver materiel inom i första hand mark-, flyg och marinstridskrafterna. Informationsbladet utkommer ca 6 nummer per år. Ansvarig utgivare Per-Olof Bengtsson (per-olof.bengtsson@fmv.se) Redaktör Maria Avellina (maria.avellina@fmv.se) Sid 20 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr