en globaliserad värld (SOU 2017:5)

Transkript

1 Arbetsgivarverket ErtdnrS2017/00606/SF Vårt dnr 2017/0421 Socialdepartementet Socialförsäkringseriheten Yttrande över betänkandet Svensk social trygghet i en globaliserad värld (SOU 2017:5) Sammanfattande synpunkter Arbetsgivarverket välkomnar utredarens gedigna genomgång av gällande rätt och försäkringsvillkor i de sociala trygghetssystemen i gränsöverskridande situationer. Arbetsgivarverket är också mycket positivt till det övergripande syftet med utredningen att de svenska sociala trygghetssystemen ska vara väl anpassade för de möjligheter och utmaningar som följer av en ökad globalisering med en allt mer integrerad världsekonomi och en ökad gränsöverskridande personrörlighet. Arbetsgivarverket är en medlemsstyrd statlig arbetsgivarorganisation. Arbetsgivarverkets medlemmar är 250 statliga myndigheter, affärsverk och andra arbetsgivare med anknytning till det statliga området. Arbetsgivarverkets medlemmar är således både statliga myndigheter och privata arbetsgivare. Arbetsgivarverket begränsar sitt yttrande till de förslag som är mest relevanta för Arbetsgivarverkets medlemmar i gränsöverskridande situationer ur ett arbetsgivarperspektiv. Ytterligare några förslag som rör det arbetsmarknadspolitiska området kommenteras. Arbetsgivarverket är generellt positivt till åtgärder som kan förbättra för både statliga och privata arbetsgivare att verka utomlands. Arbetsgivarverket välkomnar till exempel förslaget om att Försäkringskassan ska kunna medge en förlängd möjlighet för privata arbetsgivare att tillhöra den svenska socialförsäkringen under tre års utsändning istället för ett år. Arbetsgivarverket hade emellertid gärna sett att det också hade införts en generell utsändningstid på två år för privata arbetsgivare, och beklagar att utredaren valt att inte lämna ett sådant förslag. Arbetsgivarverket välkomnar också de förslag på regeländringar som förbättrar villkoren för medföljande till statligt utsända. Arbetsgivarverket anser emellertid att dessa regeländringar även borde gälla för medföljande till privata arbetsgivare. Såsom utredningen påpekat är den svenska ekonomin djupt integrerad i världsekonomin. Många arbetsgivare verkar på den globala marknaden. För dessa är det viktigt att såväl deras utsända personal som medföljande har en adekvat Postadress/ Postal address P. O. Box 3267 SE STOCKHOLM Besöksadress/ Visiting address Sveavägen 44 Telefon/ Telephone E-post/ registrator@arbetsgivarverket. Webbplats/ Website se Registreringsnummer Bankgiro

2 social trygghet. Att förbättra även för medföljande till privata arbetsgivare skulle vara ett steg i rätt riktning för att underlätta att svenska arbetsgivare kan verka och konkurrera på den globala marknaden. Arbetsgivarverket är också mycket positivt till förslaget om att det ska införas en lagstadgad rätt i socialförsäkringsbalken (SFB) för en enskild att på begäran få ett intyg som visar om de är försäkrade enligt SFB, liksom att det införs en möjlighet för den enskilde att överklaga detta beslut om försäkring enligt SFB. Detta är ett förslag som är mycket välkommet, både ur rättssäkerhetssynpunkt for den enskilde men också för att arbetsgivare ska veta var sociala avgifter ska betalas. Arbetsgivarverket önskar dock att förslaget kompletteras så att det även ger arbetsgivare en rätt att begära sådant intyg, i likhet med vad som gäller inom EU/EES. Ett område som Arbetsgivarverket hade önskat få närmare belyst av utredaren är frågan om när distansarbete utanför EU/EES för både arbetstagare med statlig respektive privat arbetsgivare kan anses som arbete i Sverige, vilket innebär att personen tillhör den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen. Enligt tidigare förarbeten ska det, för bedömningen av om distansarbete kan anses som arbete i Sverige, vara styrande om det finns en stark anknytning till Sverige. Såsom utredaren har konstaterat verkar antalet arbetstagare som distansarbetar öka, och Arbetsgivarverket kan se att det av flera skäl kan vara lämpligt för en arbetstagare att kunna arbeta på distans i en gränsöverskridande situation. Försäkringskassans nuvarande tolkning att distansarbete utomlands inte kan anses som arbete i Sverige enbart på gmnd av att det inte fysiskt utförs i Sverige är därför problematisk. Arbetsgivarverket anser att rättsläget behöver klargöras vad gäller försäkringstillhörigheten vid distansarbete i länder utanför EU/EES. Det vore önskvärt om ytterligare vägledning kunde ges i förarbetena alternativt att regeringen ger Försäkringskassan i uppdrag att se över sin nuvarande tillämpning och ta fram normerande styrdokument for när anknytningen till Sverige är så stark att distansarbetet utomlands kan anses som arbete i Sverige. Vad gäller övriga förslag i utredningen instämmer Arbetsgivarverket till stor del i dessa eller har inget att invända. Slutligen konstaterar Arbetsgivarverket att endast ett av de kollektivavtal som finns på det statliga området för utsända statsanställda, Avtal om utlandstjänstgöring (UVA), kommenteras och beskrivs närmare i utredningen. Arbetsgivarverket vill uppmärksamma att merparten av utsändning och utlandsstationering sker genom tillämpning av Avtal om utlandskontrakt och riktlinjer för anställningsvillkor vid tjänstgöring utomlands (URA). URA är det generella utlandsavtalet vid statlig utsändning. UVA är därmed i kollektivavtalsform ett undantag från URA och omfattar enbart vissa av Regeringskansliets och Sidas utsända personal vid utlandsmyndigheter.

3 Rubrikerna i detta yttrande följer mbriksättningen i betänkandet Möjligheten till intyg om att omfattas av social trygghet i Sverige i gränsöverskridande situationer Utredaren föreslår att det ska införas en lagstadgad rätt i SFB för en enskild att på begäran fä ett intyg som visar om de är försäkrade enligt SFB, liksom att det införs en möjlighet för den enskilde att överklaga detta beslut. Arbetsgivarverket ställer sig mycket positivt till förslaget om intyg och möjligheten för den enskilde att överklaga beslutet om forsäkringstillhörighet. Både med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet men också för att det kan underlätta for arbetsgivare när de har behov av att låta en arbetstagare arbeta utomlands. En arbetstagare kan vara mindre benägen att tacka ja till ett erbjudande om utlandstjänstgöring om det finns en osäkerhet i fi-ågan om vilket lands socialförsäkring han eller hon kommer tillhöra. I vissa situationer är ett intyg om socialförsäkringstillhörighet även en nödvändig förutsättning for arbetsgivarens bedömning och ställningstagande om en utlandsstationering är juridisk möjlig eller inte. Statliga förvaltningsmyndigheter har i nonnalfallet inte den juridiska statusen att agera arbetsgivare och anställa personal lokalt i verksamhetslandet. Möjligheten med utlandsstationering av arbetstagare fi-ån myndighetens sida är därför av avgörande betydelse för möjligheten till att bednva verksamhet utomlands. Flera av Arbetsgivarverkets medlemmar har i olika sammanhang framfört till Arbetsgivarverket att det i vissa fall är oklart om en arbetstagare och dennes medföljande kommer att omfattas av svensk socialförsäkring eller inte. Detta kan försvåra eller fördröja ett beslut om till exempel utsändning eller distansarbete. Det är också positivt att det införs en möjlighet för den enskilde att överklaga dessa beslut. Det ligger även i sakens natur att en sådan prövning inte får ta för lång tid. Arbetsgivarverket anser dock att det även bör införas en skyldighet for Försäkringskassan att underrätta en enskilds arbetsgivare i förekommande fall om ett sådant beslut och vad det innebär samt att utfärda ett intyg om tillämplig lagstifitning även på en arbetsgivares begäran. Detta eftersom en arbetsgivare har behov av att veta var sociala avgifter ska betalas och har ett inta-esse av vilket beslut som fattas i frågan. Det torde vara i linje med vad som gäller inom EU/EES. När det gäller gränsöverskridande situationer inom EU/EES anges i förordning 987/2009 att den behöriga instih.itionen i den medlemsstat vars lagstiftning enligt avdelning II i grundförordningen 883/2004 blir tillämplig, ska underrätta den berörda personen och, i förekommande fall, personens arbetsgivare om de skyldigheter som föreskrivs i den lagstiftningen. Vidare framgår att på begäran av den berörda personen eller av arbetsgivaren, ska den behöriga institutionen utfärda ett intyg om att sådan lagstiftning är tillämplig.

4 Arbetsgivarverket tillstyrker med andra ord de förslag som ges i detta avsnitt, men anser att de behöver kompletteras med bestämmelser som rör arbetsgivare Definitioner av förvärvsarbete och olika arbetsformer Utredaren gör bedömningen att det inte finns behov av att i SFB närmare definiera eller detaljreglera vad som avses med förvärvsarbete och med de olika formerna av arbete (anställd, arbetstagare, egenföretagare, uppdragstagare). Arbetsgivarverket instämmer i denna bedömning. Det får anses vara tillräckligt att det i förarbetena ges viss ledning för vad som kan anses utgöra förvärvsarbete. Likaså instämmer Arbetsgivarverket i utredningens bedömning att det kan innebära praktiska svårigheter när det gäller att finna adekvata definitioner för olika former av arbete, eftersom dagens arbetsmarknad består av en rad olika anställningsformer som ständigt utvecklas och förändras över tid. Detta innebär att uttryckliga definitioner i SFB skulle kunna utesluta vissa grupper eller leda till en fyrkantig och rigid tillämpning, samt få felaktiga konsekvenser i en nationell kontext eftersom dessa ligger till grund for flera olika regelverk. Det är därför bättre att en bedömning av begreppen görs i det enskilda fallet där hänsyn kan tas till samtliga omständigheter Efterskyddstiden ska inte förändras Syftet med de svenska efiterskyddsreglema är att säkerställa socialförsäkringsskydd vid kortare arbetsuppehåll, som till exempel vid byte av anställning, samt vid arbetshinder som sjukdom och arbetslöshet. Reglerna har utformats utifrån en nationell kontext och reglerna tillämpas även i gränsöverskddande situationer. Utredaren gör bedömningen att reglerna om efterskyddstid med en tidsgräns på tre månader för att fortsätta tillhöra den arbetsbaserade delen av socialförsäkringen även fortsättningsvis ska gälla. Detta eftersom de reglerna fyller en funktion i både gränsöverskridande och icke gränsöverskridande situationer för att säkerställa ett socialförsäkringsskydd vid kortare arbetsuppehåll. Arbetsgivarverket instämmer i denna bedömning Inga ytterligare kvalifikationskrav Utgångspunkten är att det arbetsbaserade socialförsäkringsskyddet gäller under den tid som en person har ett arbete eftersom den arbetsbaserade försäkringen ska ge skydd mot förlorad arbetsinkomst. Det finns inga särskilda villkor för att komma in i den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen. Med den definition Sverige har av vad som utgör förvärvsarbete kan en person anses vara arbetstagare även när arbete utförs i mycket liten omfattning och det finns inget krav på en minimigräns i form av inkomstkrav. Dock kan arbetstillstånd för tredjelandsmedborgare anses vara en typ av kvalifikationskrav.

5 Vidare är den sjukpenninggrundande inkomsten (SIG) nära sammanflätad med att tillhöra den arbetsbaserade försäkringen och är därför att anses som ett ytterligare villkor, som delvis kan ses som ett slags kvalifikationsvillkor. Utredaren har övervägt att införa ytterligare kvalifikationskrav for att omfattas av socialförsäkringssystemet genom arbete (detta ska inte blandas ihop med kvalifikationskrav för förmåner), men bedömt att införandet av sådana kvalifikationskrav för att omfattas av den arbetsbaserade socialförsäkringen inte är önskvärt eftersom det kan få negativa konsekvenser för vissa grupper av arbetstagare, såsom exempelvis nytillträdda på arbetsmarknaden. Införandet av kvalifikationskrav är också särskilt problematiskt i relation till arbetsskadeförsäkringen eftersom det skulle kunna innebära att arbetstagare som utfor riskabla arbetsuppgifter inte har rätt till ersättning vid en skada. Utredarens sammantagna bedömning är att det inte ska inforas några ytterligare kvalifikationskrav, såsom krav på att arbetet ska pågå viss tid eller minimiinkomst, for att tillhöra den arbetsbaserade socialförsäkringen. Arbetsgivarverket instämmer i denna bedömning. De krav som finns i dag i form av arbetstillstånd och att en persons måste ha en fastställd SGI för att ha möjlighet att ta del av de flesta arbetsbaserade förmåner torde vara tillräckliga Utsända arbetstagare av annan än statlig arbetsgivare Andra situationer som liknar utsändning Detta avsnitt behandlar bland annat fi-ågan om när distansarbete utomlands kan anses som arbete i Sverige, vilket skulle innebära att den som distansarbetar tillhör den svenska arbetsbaserade socialförsäkringen. Utredaren har övervägt att närmare ange kriterier för när den som distansarbetar kan anses ha en så stark anknytning till Sverige att distansarbetet kan anses som arbete i Sverige. Utredaren gör dock bedömningen att anknytningen kan se så olika ut fi-ån fall till fall att det är svårt att mer exakt definiera begreppet "stark anknytning" och avstår därför från att göra detta. Arbetsgivarverket anser att detta är olyckligt, då verket ser ett behov av att rättsläget klarläggs i länder utanför EU/EES för både arbetstagare med statlig respektive privat arbetsgivare, och att Försäkringskassan ser över sin nuvarande tillämpning. Det anges i utredningen att det inte finns någon rättslig definition av begreppet distansarbete, men att det kan beskrivas som arbete som utförs utanför den ordinarie arbetsplatsen ofta med hjälp av moderna teknologiska hjälpmedel. Här vill Arbetsgivarverket erinra om att det finns en rättslig definition av distansarbete genom det europeiska distansarbetsavtalet, som slöts mellan arbetsmarknadens parter på EU-nivå Det har implementerats genom nationella kollektivavtal

6 och på statens område genom Avtal om distansarbete (2005). Definitionen är där följande. "Distansarbete är ett sätt att organisera och/eller utföra arbete med användande av infonnationsteknik inom ramen för ett anställningsavtal eller anställningsförhållande, där arbete, som också kan utföras i arbetsgivarens lokaler, regelbundet utförs utanför dessa lokaler. " Denna definition torde kunna användas även för distansarbete utanför EU/EES. Vidare anges i utredningen att det noteras i förarbetena till den tidigare socialförsäkringslagen att arbete på distans inte per automatik innebär att en person omfattas eller exkluderas av svensk socialförsäkring. Styrande för om en person omfattas av socialförsäkringssystemet skulle i stället vara om det fanns en stark anknytning till Sverige. Det preciserades dock i förarbetena inte några kriterier för när arbete skulle anses utfört i Sverige, utan det överlämnades till de rättsvårdande myndigheterna, såsom exempelvis Försäkringskassan i detta fall, att fastställa under vilka omständigheter arbete som helt eller delvis utförs i hemmet eller på distans ska anses som arbete i Sverige. Det sägs också i ub-edningen att Försäkringskassan i sin vägledning har framhållit att det är lagstiftningen i det land där arbetet fysiskt utförs som är tillämplig, oavsett var arbetsgivaren finns. Försäkringskassans nuvarande tolkning innebär att personer som arbetar på distans i ett annat land utanför EU/EES inte kan vara försäkrade i Sverige även om de utför arbete åt svenska arbetsgivare med verksamhet i Sverige. Vidare är den rättspraxis som har utvecklats på området varken tydlig eller anpassad till dagens olika arbetsformer. Utredaren konstaterar att distansarbete i gränsöverskridande situationer idag inte är ovanligt och säkerligen kommer att öka framöver i takt med ny teknologi och nya anställningsformer. Det uppkommer därför frågor om hur en arbetsgivare och det offentliga ska kunna tillförsäkra arbetstagaren socialt skydd i dessa situationer. Utredaren säger också att distansarbete i gränsöverskridande situationer är viktigt för att möjliggöra att vissa gmpper, såsom exempelvis medföljande till utsända, kan fortsätta att arbeta samt behålla en koppling till den svenska arbetsmarknaden. Dessa kan dock inte fortsätta att omfattas av den arbetsbaserade socialförsäkringen om krav på att vara fysiskt i landet finns. Arbetsgivarverket vill också tillägga i detta sammanhang att en arbetstagare, utöver arbetet som sådant, kan ha en väldigt liten anknytning till Sverige i vissa fall. Det kan till exempel handla om forskare i andra länder som anställs av svenska lärosäten och där arbetet i sig lämpar sig väl för att utföras på distans i det andra landet. Arbetsgivarverket konstaterar att frågan om distansarbete utomlands ska anses som arbete i Sverige som regel inte torde bli aktuell för de av Arbetsgivarverkets medlemmar som är statliga myndigheter och har arbetstagare som distansarbetar inom EU/EES. Detta eftersom dessa arbetstagare som regel är försäkrade i Sverige trots att arbetet rent fysiskt inte utförs i Sverige. Enligt artikel b. i förordning (EG) 883/2004 omfattas en person som är offentligt anställd av

7 lagstiftningen i det medlemsland till vilket förvaltningen som sysselsätter personen hör. Det gäller oavsett var personen är bosatt, var personen arbetar och anställningens omfattning (med undantag för "marginellt arbete"). Det finns inte heller någon tidsgräns för hur länge personen kan arbeta i det aktuella medlemslandet. Denna remiss rör inte ändringar av regelverket som sådant inom EU/EES, men Arbetsgivarverket vill ändå nämna att även om denna regel är fördelaktig i många fall, har Arbetsgivarverket uppmärksammat att den i vissa situationer skulle kunna vara ett hinder för statliga myndigheter vid rekrytering på en internationell arbetsmarknad. Det är inte helt ovanligt att till exempel en forskare är anställd i fler än ett land. Har forskaren då sin huvudsakliga anställning på ett lärosäte som drivs i privat regi i det andra landet, kommer den forskaren att tillhöra svensk socialförsäkring genom den statliga anställningen i Sverige, oavsett omfattningen i den anställningen. Forskaren kan i det fallet vilja fortsätta att tillhöra det landets socialförsäkring där han eller hon har sin huvudsakliga anställning vilket kan innebära att han eller hon tackar nej till ett erbjudande om arbete på den svenska myndigheten. För de av Arbetsgivarverkets medlemmar som är privata arbetsgivare är det ofta mer svårbedömt var M-betstagaren är försäkrad vid distansarbete inom EU/EES, men även här finns ett regelverk som i grunden anger vad som gäller. De vanliga reglerna för arbete inom EU torde bli tillämpliga, vilket innebär att det är där arbetstagaren fysiskt utfor sitt arbete som är huvudregeln. Om arbetstagaren däremot växlar mellan att arbeta på plats i det land där arbetsgivaren finns och distansarbeta i annat EU/EES-land torde istället reglerna om arbete i flera länder bli tillämpliga. En person som arbetar i två eller flera medlemsländer omfattas av lagstiftningen i det medlemsland där personen är bosatt om han eller hon utfor en väsentlig del av sitt arbete i det medlemslandet enligt artikel ai förordning (EG) nr 883/2004. För att avgöra vad som är en väsentlig del av arbetet ska man vid en samlad bedömning av arbetsförhållandena komma fram till att 25 procent av arbetet utförs i bosättningslandet. För det fall att arbetstagaren inte arbetar en väsentlig del i bosättningslandet gäller andra kriterier för att bedöma vilket lands lagstiftning denne ska tillhöra. Frågan om distansarbete kan anses som arbete i Sverige blir således endast aktuell vid distansarbete i länder utanför EU/EES, och då blir den aktuell för både de av Arbetsgivarverkets medlemmar som är statliga myndigheter och privata arbetsgivare. I dessa fall anser Arbetsgivarverket att rättsläget behöver klargöras närmare. 1 Enligt artikel a i förordning (EG) nr 883/2004 omfattas den som arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare av lagstiftningen i det medlemsland där han eller hon arbetar. Platsen för utövandet av verksamheten som anställd eller egenföretagare är ett huvudkriterium när man fastställer vilken lagstiftning som är tillämplig. Platsen för utövandet av verksamheten är den plats där personen i fråga rent konkret utför de handlingar som hänger samman med verksamheten. (C-137/11, Partena).

8 Såsom utredningen har konstaterat förefaller antalet arbetstagare som distansarbetar att öka. Arbetsgivarverket kan se att det av flera skäl kan vara lämpligt för en arbetstagare att kunna arbeta på distans i en gränsöverskridande situation. Det kan även vara en konkurrensfördel för arbetsgivare att kunna erbjuda distansarbete som arbetsform. Arbetsgivarverket instämmer också i utredarens bedömning att det kan underlätta för medföljande till utsända arbetstagare att behålla sin anknytning till den svenska arbetsmarknaden genom distansarbete. För bedömningen av om det distansarbete en arbetstagare (med såväl statlig som privat arbetsgivare) utför ska anses ha sådan anknytning till Sverige att det ska ses som arbete i Sverige skulle exempelvis EU-rätten kunna ge viss vägledning, utifi-ån vad som gäller när en person arbetar i flera länder (som beskrivits ovan). Även de allmänna råd som Försäkringskassan har för att bedöma om en person omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen vid vistelse och arbete utomlands skulle eventuellt också kunna ge viss vägledning för hur bedömningen ska göras vad gäller om distansarbete kan anses ha tillräcklig anknytning till Svenge. Försäkringskassan har vid bosättningsbedömningen att ta ställning till var personen har sitt egentliga hemvist. Till hjälp för denna bedömning finns allmänna råd som är knutna till utlandsvistelsens längd (RAR 2000:1, till 5 kap. 3 SFB). De allmänna råden rekommenderar bland annat att den som på grund av arbetsförhållanden vistas regelbundet utomlands mer än halva året bör anses vara bosatt i Sverige. En fömtsättning är att han eller hon inte har starkare anknytning till något annat land, vilket kan vara fallet när någon regelbundet arbetar mer än sex månader iföljdper år i ett och samma land. (RAR 2000:1). Utifrån vad som gäller för bosättning skulle det eventuellt kunna vara aktuellt att resonera på liknande sätt vad gäller arbetets anknytning till Sverige. Det vill säga om någon arbetar mer än sex månader i följd per år på distans i ett och samma land kan arbetet anses ha en starkare anknytiiing till det andra landet och ska då inte ses som arbete i Sverige. Detta kriterium bör givetvis bedömas tillsammans med andra omständigheter såsom exempelvis arbetsgivarens verksamhet, arbetets karaktär etc. Det skulle också möjligen kunna vara aktuellt att tillåta mer än sex månaders distansarbete i följd i ett annat land under vissa omständigheter, exempelvis för medföljande till utsända arbetstagare för att gagna utsändning av både statliga och privata arbetsgivare och på så sätt underlätta Sveriges kompetensförsörjning och konkurrensmöjligheter utomlands. Sammanfattningsvis anser Arbetsgivarverket att rättsläget behöver klargöras vad gäller försäkringstillhörigheten vid distansarbete i länder utanför EU/EES for både arbetstagare med statlig respektive privat arbetsgivare och att distansarbete inte enbart ska bedömas utifrån var det fysiskt utförs utan att en bedömning ska göras av arbetets anknytning till Sverige, där framför allt arbetets längd och arbetets förhållande till anställning i Sverige kan få betydelse. Det vore önskvärt om

9 ytterligare vägledmng kunde ges i förarbetena alternativt att regeringen ger Försäkringskassan i uppdrag att se över sin nuvarande tillämpning och ta fram nonnerande styrdokument för när anknytningen till Sverige är så stark att distansarbetet utomlands kan anses som arbete i Svenge Oförändrad huvudregel gällande tidsfrist för utsändning, samt Försäkringskassan ska kunna medge att arbete utomlands som utsänd ska anses som arbete i Sverige i som längst tre år. Utredaren har övervägt att göra utsändningstiden för utsända av annan än statlig arbetsgivare mer konfonn med det som gäller för utsända inom EU/EES och i vissa länder genom bilaterala avtal, genom att förlänga den nuvarande utsändningstiden från ett år till två år. Utredaren har emellertid valt att inte lämna ett sådant förslag om en generellt förlängd utsändningstid därför att dessa regler inte är kompatibla med reglerna för folkbokföring och hälso- och sjukvård. Utredaren föreslår istället att Försäkringskassan i vissa fall ska kunna medge att arbete utomlands som utsänd (för annan än statlig arbetsgivare) ska anses som arbete i Sverige i tre år. Arbetsgivarverket konstaterar att statliga arbetstagare sedan länge har haft möjlighet att vara utsända utan tidsgräns både inom och utanför EU/EES och omfattas då både av den arbetsbaserade och bosättningsbaserade försäkringen. Genom att ge möjlighet for arbetstagare till annan än statlig arbetsgivare att vara utsända under längre tid än ett år i länder utanför EU/EES blir deras villkor mer jämställda med statliga arbetstagare vad gäller deras möjligheter att verka på en global arbetsmarknad. Deras villkor blir också mer konforma med vad som gäller for deras gropp vid utsändning inom EU/EES. Arbetsgivarverket ser detta som positivt och instämmer i utredarens bedömning om de fördelar som en möjlighet till längre utsändningstid kan innebära. Arbetsgivarverket anser dock att det vore fördelaktigt med en generell regel om förlängd utsändningstid på två år for annan än statlig arbetsgivare, som inte krävde prövning av Försäkringskassan. Arbetsgivarverket anser att de lagändringar som krävs för att göra socialförsäkringslagstiftningen mer kompatibel med hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och folkbokföringslagen (FÖL) borde kunna genomföras, och ser inte att behovet av dessa ändringar är tillräckliga skäl för att inte införa en generell regel för annan än statlig arbetsgivare om förlängd utsändningstid på två år. Arbetsgivarverket anser också att det vore fördelaktigt om de utsända och deras medföljande skulle kunna omfattas av den bosättningsbaserade försäkringen under denna tid, för att på så sätt ytterligare underlätta möjligheterna för annan än statlig arbetsgivare att konkurrera och verka på den globala marknaden.

10 10 Arbetsgivarverket tillstyrker utredarens förslag om att Försäkringskassan ska kunna medge att arbete utomlands som utsänd (för annan än statlig arbetsgivare) ska anses som arbete i Sverige i tre år, i de fall det finns behov av det Utsända arbetstagare från Sverige Arbetsgivarverket har inget att invända mot förslaget att det förtydligas i lagen att en person ska vara försäkrad enligt SFB vid tidpunkten för utsändning från Sverige för att kunna fortsätta vara försäkrad under utsändningstiden. Arbetsgivarverket instämmer med bedömningen att arbetstagare i merparten av utsändningarna i praktiken redan är försäkrade enligt svensk socialförsäkring eftersom en arbetstagare omfattas av den arbetsbaserade socialförsäkringen från första anställningsdagen Utsändning av arbetstagare till Sverige I nuvarande lydelse av 6 kap. 4 SFB anges bland annat att vid utsändning av arbetstagare från Sverige ska arbete utomlands for en arbetsgivare med verksamhet i Sverige anses som arbete här i landet. Det anges vidare att när en utländsk arbetsgivare under motsvarande förhållande sänder någon till Sverige för arbete ska arbete i Sverige inte anses föreligga. Arbetsgivarverket har inget att invända mot utredningens bedömning att det nuvarande rekvisitet "motsvarande förhållande" inte ska förändras. Arbetsgivarverket har heller inget att invända mot utredningens bedömning att med motsvarande förhållande inte bör avses att den utsände omfattas av offentligt inrättade socialförsäkringssystem i utsändningsstaten En svensk frivillig försäkring Utredaren har övervägt att infora en frivillig försäkring för att omfattas av svensk social trygghet, och gör jämförelser med det försäkringssystem som finns i Norge. Utredaren landar emellertid i slutsatsen i det inte är lämpligt att införa en statligt administrerad ffivillig försäkringslösning som är helt försäkringsmässig i det att den ställer krav på individuella riskbedömningar i fonn av t. ex. hälsokontroller och individuellt beräknade premier. Att införa ett fi-ivilligt försäkringsskydd utan rimliga krav på forsäkringsmässighet riskerar att leda till problem med framför allt moturval. En fördel för en allmän obligatorisk försäkring är att det undanröjer riskerna för moturval då hela försäkringskollektivet tvingas vara med i försäkringen. Detta undanröjer behovet av individuella riskbedömningar vilket gör försäkringen kostnadseffektiv och ger ett effektivt skydd även för dem med höga risker till en kostnad som är lägre än i andra försäkringslösningar.

11 11 Arbetsgivarverket instämmer i utredarens bedömning att en fiivillig försäkring for att omfattas av svensk social faygghet inte bör inforas. Detta ställningstagande i sig utesluter inte att våra kollektivavtal kan innehålla olika typer av trygghetslösningar om parterna finner det lämpligt Tydligare skiljelinje mellan bosättning i gränsöverskridande och icke gränsöverskridande situationer Arbetsgivarverket har inget att invända mot utredningens förslag att bestämmelsen om hemvist i 5 kap. 2 SFB endast ska gälla i icke gränsöverskridande sit.iationer samt att bestämmelsen i 5 kap. 3 SFB ska gälla endast i gränsöverskridande situationer. Arbetsgivarverket har inte heller något att invända mot att det uttryckligen ska fi-amgå av bestämmelsen i 5 kap. 3 SFB att bedömningen av om en person är bosatt i Sverige ska utgöras av en samlad bedömning av samtliga omständigheter, och att den nuvarande tidsgränsen (längre tid än ett års vistelse) inte längre ska vara ett avgörande kriterium för bosättning. Arbetsgivarverket anser också att det är bra att kriterierna för vad som gäller for att en person som kommer till Sverige ska anses bosatt här tydligare dejfinieras, och ser det som positivt att en persons arbetsförhållanden även fortsatt kommer att vara ett av de kriterier som beaktas för att bedöma om en person kan anses bosatt i Sverige. Arbetsgivarverket instäinmer i utredningens bedömning att detta bidrar till att främja och stärka den svenska arbetslinjen Barns bosättning ska bedömas enskilt Arbetsgivarverket har inte något att invända mot att barns bosättning ska bedömas och fastställas fiistående från föräldrarnas bosättning Tolkning av det EU-rättsliga bosättningsbegreppet Arbetsgivarverket mstämmer i utredningens förslag att se över tolkningen av det EU-rättsliga bosätfaiingsbegreppet samt om möjligt utveckla gemensamma nationella riktlinjer för hur begreppet ska tolkas av myndigheter. Detta eftersom uta-edningen har funnit att flera myndigheter anser att tillämpningen av gällande regelverk är svåröverskådlig och att det finns problem i tillämpningen Efterskyddstid för medföljande till biståndsarbetare Utredaren föreslår att reglerna om efterskyddstid ska gälla för medföljande till biståndsarbetare, vilket även innebär att reglerna om vilande SGI i praktiken blir tillämpliga även för denna gmpp. 126 kap. 24 SFB finns regler om vilande SGI under utlandsvistelsen för sådana personer som enligt 5 kap. 6 och 8 SFB anses som bosatta i Sverige även under

12 12 vistelse utomlands. Den sjukpenninggrundande inkomsten ska vid återkomsten till Sverige motsvara lägst det belopp som utgjorde deras sjukpenninggrundande inkomst omedelbart före utlandstjänstgöringen. Denna bestämmelse gäller för biståndsarbetare som är anställda av en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet, eller ett svenskt trossamfund eller ett organ som är knutet till ett sådant samfund. Även deras medföljande omfattas i dag av deima bestämmelse. Enligt 6 kap. 8 SFB upphör den arbetsbaserade socialförsäknngen att gälla tre månader efter den dag då arbetet upphört, så kallad efterskyddstid. Efterskyddstiden innebär ett generellt efterskydd i tre månader efter att ett arbete har upphört och syftar till att ge försäkrade skydd i samband med kortare förvärvsavbrott, till exempel vid arbetslöshet eller glapp mellan anställningar. Det har således egentligen inte till syfte att förlänga försäta-ingsskyddet för den som frivilligt avstår från förvärvsarbete under en längre tid. 16 kap. 12 SFB finns dock en särreglering för biståndsarbetare om att efterskyddstiden först ska börja löpa när en biståndsarbetare återvänt till Sverige. Medföljande familjemedlemmar till biståndsarbetare har, som sagt, enligt dagens regelverk möjlighet till vilande SGI under utsändningstiden, men omfattas inte av särregeln för eflterskydd, som endast gäller för biståndsarbetare. Det innebär att reglerna om vilande SGI i praktiken inte gäller för den medföljande familjemedlemmen, eftersom de inte blir försäkrade för arbetsbaserade förmåner vid återkomsten till Sverige. Arbetsgivarverket välkoinnar och tillstyrker förslaget att det ska inforas en rätt även för medföljande till biståndsarbetare att omfattas av särregleringen om efterskyddstid i 6 kap. 12 SFB. Arbetsgivarverket anser att det, generellt vid utsändning, är viktigt att ge medföljande till utsända arbetstagare ett bra försäkringsskydd, och utvecklar detta närmare nedan under rubriken Socialförsäkringsskydd avseende arbetsbaserade förmåner för medföljande Socialförsäkringsskydd avseende bosättningsbaserade förmåner för medföljande familjemedlemmar Utredaren gör bedömningen att det inte ska krävas att en statsanställds medföljande familjemedlem tidigare har varit bosatt i Sverige för att kunna omfattas av den bosättningsbaserade socialförsäkringen. Det fors resonemang i förarbetena gällande fi-ågan och rättspraxis tyder också på att en sådan tolkning vore rimlig. Utredaren pekar också på det faktum att de personer som enligt UVAförsäkringen uppfyller villkoren för att räknas som medföljande till en statligt

13 13 utsänd vid flytt till ett nytt land omfattas av de regler som gäller för medföljande oberoende av till exempel nationalitet och folkbokföringshemvist. Dänned kan de exempelvis få medföljandetillägg om villkoren i övrigt är uppfyllda. Oavsett bakgrund kommer de att befinna sig i det nya landet till följd av den svenska staten har beslutat att sända dit en familjemedlem, den statligt utsände. Det talar för att det finns en tydlig koppling till den svenska staten och det bör därför falla inom statens ansvar att tillgodose medföljande familjemedlemmars behov även inom ramen för socialförsäkringssystemet. Arbetsgivarverket instämmer i denna bedömning och vill tillägga att samma villkor gäller för medföljande till de statsanställda som omfattas av URAförsäkringen Socialförsäkringsskydd avseende arbetsbaserade förmåner för medföljande familjemedlemmar Utredaren föreslår att det ska införas särbestämmelser för medföljande make eller maka till statligt anställda gällande efterskyddstid och vilande SGI. Därutöver föreslås vissa särskilda villkor for föräldrapenning - förslaget innebär att det vid fastställande av 240-dagarsvillkoret ska bortses fi-ån utlandsvistelsen. I samband med utsändning av en statligt anställd avbryter ofta den medföljande familjemedlemmen sin anställning för att kunna flytta med sin make eller maka till stationeringsorten. Medföljande som inte arbetar under utsändningstiden för en svensk arbetsgivare förlorar sin SGI efter tre månader utan arbete, vilket betyder att de vid återkomsten till Sverige inte har rätt till arbetsbaserade förmåner om de inte har återupptagit sitt arbete eller återvänder till Sverige inom ramen for efterskyddstiden. Avsaknaden av SGI betyder också att medföljande som blir föräldrar under utsändningen eller vid hemkomst till Sverige inte har rätt till föräldrapenning på SGI-nivå. Enbart föräldrar som är försäkrade genom arbete i Sverige har rätt till föräldrapenning på SGI-nivå de första 180 dagarna. Det uppställs ett krav på 240 dagars försäkringstid före barnets födelse för att få ersättning på SGI-nivå. Arbetsgivarverket ser mycket positivt på dessa förslag på regeländringar som förbättrar villkoren för medföljande till statligt utsända. Arbetsgivarverket anser dock att dessa regeländringar även borde gälla för medföljande till privata arbetsgivare. Såsom utredningen påpekat är den svenska ekonomin djupt integrerad i världsekonomin. Många arbetsgivare verkar på den globala marknaden. För dessa är det viktigt att såväl deras utsända personal som deras medföljande har en adekvat social trygghet. Att förbättra även för medföljande till privata arbetsgivare skulle vara ett steg i rätt riktning för att underlätta att svenska arbetsgivare kan verka och konkurrera på den globala marknaden.

14 14 Arbetsgivarverket tillstyrker således förslagen men anser att de bör utvidgas till att gälla medföljande till samtliga utsända Folkbokföring av utsända i svenska statens tjänst Utredaren föreslår att en person som har avregistrerats från folkbokföringen och som sedan blir utsänd för anställning på utländsk ort i svenska statens tjänst åter ska kunna folkbokföras i Sverige. Folkbokföring i Sverige ska även vara möjlig för de familjemedlemmar som följer med. Genom en ökad internationalisering av arbetsmarknaden har det blivit vanligare att de som utstationeras inte är folkbokförda i Sverige. Det kan såsom utredaren exemplifierar handla om nyanställda som är bosatta utomlands och som direkt efter introduktionsutbildningen stationeras vid en utlandsmyndighet. Ett annat exempel anges vara anställda i Regeringskansliet eller Sida som direkt efter tjänstledighet för arbete vid internationella organisationer, som till exempel Europeiska utrikestjänsten och FN, placeras på tjänster inom utrikesrepresentationen på svenska utlandsmyndigheter. För att dessa personer ska kunna bli folkbokförda i Sverige igen krävs att de återvänder till Sverige och vistas här i minst ett år. Arbetsgivarverket har även uppmärksammat att denna "ettårsregel" är ett reellt hinder för god kompetensförsörjning exempelvis vid statliga universitet och högskolor när det gäller rekrytering för utsändning av forskare respektive för forskningsmeritering (doktorander, Post doc, med flera) med stöd av URA-avtalet när dessa personer har varit anställda i annat land och avregistrerats från folkbokföringen i Sverige. Denna regel har då i vissa fall väsentligt försenat alternativt omöjliggjort en utsändning. Detta har varit särskilt besvärande när forskningsfinansiering redan beviljats via externa aktörer. Folkbokföringsuppgifter ligger till grund för ett stort antal rättigheter och skyldigheter i Sverige som kan vara beroende av såväl att en person är folkbokförd som var denne är folkbokförd. Utifrån ett socialt trygghetsperspektiv skulle detta förslag möjliggöra tillgång till subventionerad svensk hälso- och sjukvård för vissa utsända statligt anställda och deras medföljande som i dag inte kan folkbokföras i Sverige. Även om det i dag finns en viss kompletterande försäkring genom URA- respektive UVA-forsäkringen är denna inte heltäckande och är tidsbegränsad till tre månader, vilket kan innebära att denna grupp har en mer begränsad tillgång till vård än andra statligt utsända och deras medföljande som är folkbokförda i Sverige. Arbetsgivarverket tillstyrker detta förslag Översyn av lagen om arbetslöshetsförsäkringens konstruktion Utredaren gör bedömningen att konstruktionen av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkringen (ALF) bör ses över, för att förtydliga vilket

15 15 försäkringsskydd lagen ger. Det behöver exempelvis framgå tydligt när arbetslöshetsförsäkringen börjar gälla och när den upphör. Mycket av arbetslöshetsförsäkringen bygger dessutom i stor utsträckning på praxis och föreskrifter. Ett syfte med en översyn bör enligt utredaren även vara att överföra en del av den praxis som finns till lagstiftning. Arbetsgivarverket har inget att invända mot detta. Det är viktigt med klara spelregler på arbetsmarknaden, med tydliga riktlinjer för vad som gäller, så att enskilda kan förutse konsekvenserna av sina val Tydliggörande gällande medlemskap i arbetslöshetskassa under arbete utomlands Utredaren ger förslag om att vid prövning av medlemsvillkoret enligt 7 ALF får inte månader av medlemskap i en svensk arbetslöshetskassa under arbete utomlands beaktas, då svensk lagstiftning enligt förordning (EG) 883/2004 eller andra av Sverige ingångna avtal om social trygghet inte varit tillämplig. Arbetsgivarverket anser att frågan är komplex och att det är svårt att utifrån betänkandet bedöma dess konsekvenser. Frågan behöver analyseras ytterligare, och Arbetsgivarverket avstår därför i nuläget firån att lämna synpunkter i denna del Rätt till inträde i en svensk arbetslöshetskassa efter arbete utomlands En person som söker sig till Sverige efter arbete utomlands och som inte har något arbete och som inte heller är en helt arbetslös gränsarbetare med bosättning i Sverige som omfattas av samordningsförordningen, har inte rätt till inträde i en svensk arbetslöshetskassa. För att kunna bli medlem i en arbetslöshetskassa måste den personen börja arbeta i Sverige. Dock uppstår situationen att även om personen relativt snabbt efter ankomst till Sverige hittar en sysselsättning och då går med i en arbetslöshetskassa, så kommer personen inte vara berättigad till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet innan personen upparbetat 12 månaders medlemskap. I dagsläget kan det dock bortses från ett kortare avbrott mellan en tidigare försäkringsperiod eller en period som likställs med en forsäkringsperiod, och en medlemsperiod i svensk arbetslöshetskassa, men det varierar mellan arbetslöshetskassorna hur lång period som tillåts. Utredaren föreslår därför en bestämmelse, som tillåter retroaktivt medlemskap om ansökan inkommit inom åtta veckor efter att försäkringsskyddet i det andra landet upphört (i likhet med det som gäller inom Norden enligt den nordiska konventionen). Vidare ges förslag på vad som ska gälla om en ansökan gått till fel arbetslöshetskassa. Det anges att en sökande, som ansökt till en arbetslöshetskassa inom vars verksamhetsområde han eller hon inte arbetar eller inte vid det senaste

16 16 arbetstillfället arbetade inom, och som därför nekats inträde, ska om ansökan till en aiman arbetslöshetskassa görs inom tre veckor, och inträde beviljas, kunna få räkna inträdet från det datum som ansökan till den första arbetslöshetskassan gjordes. Förslag ges också om att den som är medlem i en annan svensk arbetslöshetskassa inte har rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa. Syftet med förändringen är endast att tydliggöra att medlemskap inte ska kunna nekas enbart på grund av samtida medlemskap i en dansk eller finsk arbetslöshetskassa. Arbetsgivarverket tillstyrker dessa förslag. Arbetsgivarverket anser att det generellt sett är viktigt med regler som skapar incitament och förutsättningar for att vara med i en arbetslöshetskassa årsregeln bör tas bort Utredaren gör bedömningen att nuvarande 64-årsregel i 34 första stycket lagen om arbetslöshetskassor (LÄK) bör tas bort så att rätten att bli medlem i en arbetslöshetskassa i stället upphör vid den tidpunkt då rätten till dagpenning upphör enligt 22 fjärde stycket ALF, det vill säga vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller 65 år. Detta med anledning av att åldersgränsen riskerar att bryta mot EU-lagstiftningen om den tillämpas vid en gränsöverskridande situation. Då ett liknande förslag remitterats nyligen avstår utredaren dock fi-ån att lämna ett eget förslag om detta. Arbetsgivarverket har inget att invända mot denna bedömning. Beslut i detta ärende fattas av Eva Liedström Adler. I den slutliga handläggningen deltog även chefsjurist Karl Pfeifer, kommunikationscheflars Andrén, chef Arbetsgivarutveckling Åsa Krook, rådgivare Dan Hultgren och socialförsäkringsexpert Jenny Lindmark, föredragande. 2lv^ Eva Liedström A / Jenny Lindmark