Utbildning och forskning

Transkript

1 2017/18 JO1 Utbildning och forskning Ett universitet lämnade i en undervisningsplan missvisande information om att en begäran om omprövning skulle framställas inom en viss tidsfrist. Texten i undervisningsplanen gav också intryck av att begreppet omprövning endast användes för situationer som avsåg rättelse (Dnr ) Beslutet i korthet: Enligt undervisningsplanen för kursen rättshistoria vid juridiska institutionen, Stockholms universitet, kunde en student begära omrättning av sin tentamen inom en viss tidsfrist. Omrättning innebar att examinatorn gjorde en ny materiell bedömning av tentamen. Efter tidsfristens utgång kunde studenten begära omprövning som enligt informationen i undervisningsplanen endast gjordes på formella grunder. I en anmälan till JO uppgav en student att universitetet begränsade studenternas rätt till omprövning till att i princip avse rättelse. JO konstaterar att det inte finns stöd för att ställa upp krav på att en begäran om omprövning ska framställas inom en viss tidsfrist och att texten i undervisningsplanen ger intryck av att begreppet omprövning endast används för situationer som avser rättelse. I beslutet uttalar JO att det finns en risk för att den missvisande informationen kan ha lett till att studenter har avstått från att begära en materiell omprövning efter tidsfristens utgång. Universitetet kan inte undgå kritik för att undervisningsplanen har innehållit felaktigheter i det aktuella avseendet. Anmälan I en anmälan till JO klagade Alfred P. på juridiska institutionen vid Stockholms universitet. Han uppgav bl.a. följande: Under hösten 2015 tenterade han i kursen rättshistoria. Enligt information på kursens webbsida för studenter kan en elev begära omrättning eller omprövning av tentamen. För omrättning gäller en tidsfrist. Efter tidsfristens utgång kan eleven begära omprövning. Enligt informationen omfattar en omprövning endast formella fel. Elevens rätt till omprövning begränsas därmed till att i princip avse rättelse. Utredning En föredragande hos JO hämtade in muntliga upplysningar från Milicia Vavan, kursadministratör i rättshistoria, juridiska institutionen vid Stockholms universitet. Sedan hämtades den undervisningsplan som gällde för kursen in. I undervisningsplanen angavs, under rubriken Begäran om omrättning respektive omprövning (s. 18), följande: 477

2 2017/18 JO1 U TBILDNING OCH FORSKNING 478 Efter varje skrivningstillfälle anordnas en tentamensgenomgång, då examinator redogör för sin rättning av PM respektive salsskrivning. Studenten har möjlighet att inom en angiven tidsfrist, normalt inom sju dagar, begära omrättning av sin tentamen, vilket innebär att examinator gör en förnyad materiell bedömning. Motivering av examinators bedömning måste särskilt begäras. Efter tidsfristens utgång kan studenten alltid begära en omprövning, som då endast görs på formella grunder, d.v.s. examinator utför en självrättelse om det t.ex. visar sig att poängen är felaktigt hopsummerad. JO begärde att rektor för Stockholms universitet skulle yttra sig över det som Alfred P. hade anfört om att studenternas rätt till omprövning enligt högskoleförordningen (1993:100) hade begränsats till att i princip avse rättelse. I ett yttrande anförde rektorn Astrid Söderbergh Widding bl.a. följande (de omnämnda bilagorna har utelämnats): Yttrande över anmälan mot Stockholms universitet På kursen Rättshistoria (9 hp) har det avseende promemorian i romersk rätt i tillägg till reglerna för rättelse och omprövning - införts en möjlighet för studenten att inom en period om två veckor efter att resultatet meddelats begära omrättning av promemorian. Skillnaden mellan en omrättning och omprövning ligger i att studenten vid omrättning får sin promemoria helt rättad på nytt och att betyget till skillnad från vad som gäller vid omprövning kan höjas även om det ursprungliga betyget inte framstår som uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter. Efter det att tvåveckorsfristen har löpt ut kan studenten endast begära omprövning eller rättelse. I undervisningsplanen till kursen Rättshistoria har texten avseende begreppen omprövning och rättelse erhållit en olycklig utformning (bilaga 1). Där anges att studenten alltid kan begära omprövning och att prövningen då endast görs på formella grunder. Som exempel på detta anges självrättelse om poängen är felaktigt summerad. Studenten har emellertid alltid rätt till omprövning och för denna finns ingen tidsgräns. Detsamma gäller i fråga om rättelse. För att betyget ska höjas efter tvåveckorsfristen fordras emellertid som ovan anförts att betyget är uppenbart oriktigt. Examinator rättar därmed inte om promemorian från grunden som i fallet med omrättning utan gör en bedömning på grundval av vad studenten har anfört (det bortses då från att examinator självfallet alltid kan göra en självrättelse). Trots den bristande formuleringen i undervisningsplanen har bestämmelserna om omprövning inte åsidosatts eller begränsats till att avse rättelse. Detta framgår av e-post till studenten den 15 december 2015 (bilaga 2). Möjligheten till omrättning inom kursen har dock gått utöver skyldigheterna i högskoleförordningen. Studenten har dock även efter tvåveckorsfristen löpt ut inte varit fråntagen möjligheten att begära omprövning eller rättelse. Examinator har också motiverat varför studenten erhållit betyget Ba istället för AB (bilaga 3). Det förfarande som använts med omrättning inom kursen Rättshistoria saknar enligt universitetets bedömning förvaltningsrättsligt stöd och utgör heller inte praxis inom universitetet. Tillämpningen av "omrättelse" under den aktuella kursen kan möjligen ha visst samband med att det inte är helt klart i vilken utsträckning betygsbeslut kan ändras även i andra fall än där uppenbarhetsrekvisitet i omprövningsbestämmelsen är uppfyllt (se t.ex. Högskoleverkets rapport 2008:36, Rättssaker examination, sid 66-68). Universitetet avser mot bakgrund av det inträffade att se över rutinerna för omprövning och rättelse och kommer att korrigera den omtalade formuleringen i undervisningsplanen. Alfred P. kommenterade remissvaret.

3 U TBILDNING OCH FORSKNING 2017/18 JO1 I ett beslut den 10 januari 2017 anförde JO Holgersson följande. Bedömning En examinators beslut om betyg får inte överklagas (12 kap. 4 högskoleförordningen jämförd med 2 i samma kapitel). Det finns dock särskilda regler om omprövning och rättelse av betygsbeslut. Om en examinator finner att ett beslut om betyg är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning ska han eller hon ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och om det inte innebär att betyget sänks (6 kap. 24 högskoleförordningen). När det gäller rättelse av betygsbeslut hänvisas i 6 kap. 23 högskoleförordningen till 26 förvaltningslagen (1986:223) där det anges att ett beslut får rättas av den myndighet som har meddelat beslutet om det innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende. Ett beslut om rättelse av betyg ska fattas av en examinator (6 kap. 23 högskoleförordningen). Möjligheten att begära rättelse eller omprövning av ett betyg är viktig för studenternas rättssäkerhet. Reglerna i högskoleförordningen medför en skyldighet för en examinator att i vissa situationer ändra ett betyg. I rapporten Rättssäker examination, 2008:36 R, s. 66, uttalade dåvarande Högskoleverket att det finns ett visst utrymme att även i andra fall ompröva ett betyg till fördel för en student. Den möjlighet till omrättning som universitetet erbjuder inom ramen för den aktuella kursen är ett exempel på en sådan utvidgad möjlighet till omprövning av ett betygsbeslut. Enligt den undervisningsplan som gällde vid den aktuella tidpunkten skulle en begäran om omrättning framställas inom en angiven tidsfrist. Efter tidsfristens utgång kunde studenten begära omprövning, som då enligt texten i undervisningsplanen endast gjordes på formella grunder. Jag konstaterar att det inte finns stöd för att ställa upp krav på att en begäran om omprövning ska framställas inom en viss tidsfrist. Texten i undervisningsplanen ger intryck av att begreppet omprövning endast används för situationer som avser rättelse. Som universitetet har anfört hade texten i undervisningsplanen fått en olycklig utformning när det gällde begreppen omprövning och rättelse. Visserligen är det inte utrett att universitetet i praktiken har åsidosatt bestämmelserna om omprövning. Det finns dock givetvis en risk för att studenter har avstått från att begära omprövning i materiellt hänseende på grund av den missvisande informationen i undervisningsplanen. Universitetet kan inte undgå kritik för att undervisningsplanen har innehållit felaktigheter i det aktuella avseendet. Jag förutsätter att universitetet har sett över rutinerna för omprövning och rättelse samt att formuleringen i undervisningsplanen har korrigerats. Det som Alfred P. har uppgett i övrigt ger inte skäl till någon åtgärd eller något uttalande från min sida. Ärendet avslutas. 479

4 2017/18 JO1 U TBILDNING OCH FORSKNING Ett förbud för elever att använda den svenska flaggan på skolan innebar en otillåten inskränkning av elevernas yttrandefrihet då förbudet inte var motiverat av ordningsskäl (Dnr ) Beslutet i korthet: En elev använde den svenska flaggans färger på ett sätt som skolledningen uppfattade som stötande. Det ledde till att skolans rektorer i ett meddelande riktat till bl.a. eleverna uttalade att det inte var tillåtet för eleverna att använda den svenska flaggan på skolan. Meddelandet togs bort efter någon dag. Frågan om en skola kan förbjuda elever att använda en flagga är i grunden en fråga om yttrandefrihet. Bedömningen av om ett förbud mot att använda den svenska flaggan på en skola är godtagbart ska göras efter samma principer som gäller för märken och symboler i övrigt. Det innebär att skolledningen kan förbjuda användning av den svenska flaggan på skolan endast om det är motiverat av ordningsskäl. I annat fall strider förbudet mot yttrandefriheten. Det nu aktuella förbudet var inte motiverat av ordningsskäl. Förbudet innebar därför en otillåten inskränkning av elevernas yttrandefrihet. Även om meddelandet togs bort efter något dygn anser JO att rektorerna inte kan undgå kritik för meddelandet. Initiativet I november 2015 tog JO emot en anmälan från en person som uppgav sig heta Per Björkliund. Anmälan innehöll en länk till en artikel på webbplatsen I artikeln anfördes bl.a. följande: Svenska flaggan förbjuden En maskerad, där en högstadieelev målat ansiktet i svenska flaggans färger, och även använt ett leksaksvapen, har väckt reaktioner från skolledningen på Söndrumsskolan. Rektor Hans Åkerlund och Maria Rüter har nu informerat om vad som gäller framöver i skolans verksamhet. Artikeln innehöll också följande citat, av det som uppgavs vara skolledningens nya regler: Med anledning av att oskrivna men självklara regler utmanas så tas nu regler ner i skrift. På Söndrumsskolan skall den svenska flaggan användas vid flaggdagar enligt svensk almanacka. Skolledningen ansvarar för flaggning. Övrigt användande av svensk eller annan flagga sker i samband med internationellt utbyte. Inget annat användande av svensk flagga är tillåtet. Traditionerna på skolan är något de flesta elever ser fram emot. När vi har dagar med inslag av maskerad och musik är målet att dessa dagar skall upplevas som positiva av alla. Den svenska flaggan får inte ingå i maskeraddräkten. Maskerad och uppvisningar skall dessutom vara fria från inslag av vapen. Det är positiva och ljusa känslor som skall lyftas fram. Kan vi dessutom med denna regel hjälpa någon att inte kränka annan person, att inte begå ett brott som benämns som hets mot folkgrupp eller att inte bryta mot reglerna för användandet av svensk flagga eller så är lyckan dubbel. 480

5 U TBILDNING OCH FORSKNING 2017/18 JO1 Skolfotografering är något många tycker är viktigt. Det är en bild som många tittar på. Den når genom katalogen ut i hela Halmstad. Skolfotot skall självklart vara fritt från nationella symboler och vapen. Efter att anmälan hade remitterats till Barn- och ungdomsnämnden i Halmstads kommun kom det fram att anmälaren sannolikt inte hade uppgett sitt riktiga namn. JO ansåg att det ändå fanns skäl att fortsätta handläggningen. Utredning I sitt remissvar anförde barn- och ungdomsnämnden huvudsakligen följande: Redogörelse för vad som hänt Under en maskerad på skolan uppträdde en elev på ett sätt som vanärade den svenska flaggan. Utifrån denna händelse framstod det för rektorerna nödvändigt att förklara för eleverna att Sveriges flagga omgärdas av vissa rekommendationer kring hur den bör användas och att den i egenskap av nationalsymbol ska behandlas med respekt. Samma dag som händelsen inträffade gick skolan därför ut med ett internt meddelande på lärplattformen Fronter. Av det interna meddelandet framgick bland annat att den svenska flaggan endast fick användas vid flaggdagar enligt svensk almanacka samt vid internationellt utbyte. Vidare framgick att skolan på detta sätt ville undvika att någon blev kränkt eller begick brott som benämns hets mot folkgrupp. Rektor uppger att denna formulering blev felaktig, flaggan kan aldrig utgöra hets mot folkgrupp eller anses vara kränkande. Det interna meddelandet togs bort efter något dygn. Bedömning Av det som framkommit av rektor Hans Åkerlunds redogörelse, särskilt med hänvisning till att det interna meddelandet togs bort från lärplattformen efter något dygn, är det barn- och ungdomsnämndens uppfattning att det inte föreligger någon anledning till klander mot nämnda rektorer. I ett beslut den 10 april 2017 anförde JO Holgersson följande. Bedömning Inledning och rättslig reglering Det finns vissa bestämmelser som direkt tar sikte på Sveriges flagga. 263 De reglerna behandlar dock i huvudsak frågor om hur flaggan ska se ut och om den får användas i näringsverksamhet. Bestämmelserna saknar betydelse för bedömningen i detta ärende. Frågan om en skola kan förbjuda elever att använda en flagga eller, för den delen, att göra en ansiktsmålning i en flaggas färger är i grunden en fråga om yttrandefrihet. Enligt 2 kap. 1 regeringsformen är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, vilket innebär frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter 263 Se t.ex. lagen (1982:269) om Sveriges flagga och lagen (1970:498) om skydd för vapen och vissa andra officiella beteckningar. 481

6 2017/18 JO1 U TBILDNING OCH FORSKNING och känslor. Yttrandefriheten kan dock under vissa förutsättningar begränsas genom lag (2 kap. 20 regeringsformen), bl.a. om det behövs för allmän ordning och säkerhet (2 kap. 23 första stycket regeringsformen). Till exempel kan den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för bl.a. en folkgrupp dömas för hets mot folkgrupp (16 kap. 8 brottsbalken). Skolan har ett ansvar för värdegrunderna i utbildningen. Enligt skollagen (2010:800) ska utbildningen förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på (1 kap. 4 första stycket). Utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling (1 kap. 5 första och andra styckena). Utbildningen ska vidare utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero (5 kap. 3 ). Rektor ska därför besluta om ordningsregler (5 kap. 5 ). Skollagens 5 kap. innehåller också bestämmelser om disciplinära och andra särskilda åtgärder som viss personal kan vidta mot bl.a. ordningsstörande uppträdande. Tidigare beslut från JO och JK JO har gjort uttalanden i frågan om skolor kan förbjuda elever bl.a. att bära vissa kläder eller märken (JO 1997/98 s. 436, dnr m.fl.). JO Wahlström uttalade bl.a. följande: Om märkena enbart uttrycker odemokratiska åsikter skall skolledningen ingripa genom sådana insatser som skulle kunna beskrivas som uppfostrande och undervisande, alltså genom samtal med eleven, och med hemmet om eleven är omyndig, och t.ex. fördjupad utbildning. Om märkena är sådana att de enligt en seriös bedömning riskerar att förorsaka störning av ordningen i skolan, t.ex. i form av bråk mellan elever eller så att diskussioner om märkena tar orimligt mycket lektionstid i anspråk, får skolledningen antingen genom generella ordningsregler eller genom beslut i det konkreta fallet förbjuda eleverna att bära märkena synligt i skolan. Förbudet får emellertid inte verkställas på annat sätt än genom de åtgärder som i allmänhet tillkommer en skolledning, alltså genom sådana uppfostrande eller undervisande insatser som nyss sagts eller genom disciplinära åtgärder enligt skollagen och skolförordningarna. Någon avstängning av grundskoleelever eller konfiskation av märkena får t.ex. inte förekomma. Om märkena är sådana att de uttrycker missaktning för andra elever eller personal är skolledningen skyldig att ingripa, för att enligt bestämmelserna i 1 kap. 2 skollagen [1985:1100, JO:s anm.] och i läroplanerna hindra att elever utsätter andra för kränkande behandling och för att motverka trakasserier. Inte heller i denna situation har emellertid skolledningen andra befogenheter än vad jag sagt i stycket ovan. Skolledningen bör emellertid i denna situation överväga att göra en polisanmälan. Justitiekanslern, JK, har prövat frågan om en skola kan förbjuda elever att använda ett visst klädesplagg (beslut den 13 november 2009, dnr ). JK, som hänvisade till det nyss redovisade JO-beslutet, uttalade bl.a. följande: 482

7 U TBILDNING OCH FORSKNING 2017/18 JO1 [Sådana] generella ordningsregler som innebär förbud att bära vissa märken [kan] endast anses godtagbara om de är motiverade av ordningsskäl. I annat fall utgör de en otillåten inskränkning av yttrandefriheten. Kan en skola förbjuda användandet av Sveriges flagga? Både JO:s och JK:s beslut avsåg sådana märken och kläder som kunde uppfattas förmedla odemokratiska, framför allt rasistiska, åsikter. Den svenska flaggan kan i vissa sammanhang ha ett starkt symbolvärde, men den kan typiskt sett inte kopplas till någon viss åsikt eller ideologi på samma sätt som de märken m.m. som tidigare har varit föremål för bedömning. Principerna för hur man ska bedöma ett förbud mot att använda flaggan på en skola är dock desamma som för märken och symboler i övrigt: Rektor kan förbjuda användandet av den svenska flaggan genom en generell ordningsregel eller i det konkreta fallet endast om det är motiverat av ordningsskäl. I annat fall strider förbudet mot yttrandefriheten. Att flaggan i ett visst sammanhang används på ett sätt som kan uppfattas som stötande är alltså inte tillräckligt för att införa en ordningsregel som förbjuder att flaggan används. För att ett förbud ska anses vara godtagbart krävs dessutom en konkret risk för att användandet orsakar ordningsstörningar, t.ex. bråk mellan eleverna eller diskussioner som tar orimligt mycket lektionstid i anspråk. Jag vill också framhålla att ingripanden mot ordningsstörande beteenden på en skola i första hand bör ske genom uppfostrande och undervisande insatser, t.ex. samtal med eleven och hans eller hennes föräldrar, samt genom de disciplinära och andra särskilda åtgärder som anges i skollagens 5 kap. Det finns sällan skäl att besluta om en generell ordningsregel på grund av en enstaka händelse. Rektorernas meddelande stred mot yttrandefriheten I ett meddelande på lärplattformen Fronter uppgav skolans rektorer att det var förbjudet för eleverna att använda den svenska flaggan på skolan. Upprinnelsen till meddelandet var att en elev vid ett tillfälle hade använt den svenska flaggans färger på ett sätt som skolledningen uppfattade som stötande. Det har inte kommit fram att händelsen var ordningsstörande på det sätt som bör krävas för att besluta om ett förbud, och under alla förhållanden var det fråga om en enstaka händelse. Om skolan ansåg att det var nödvändigt att ingripa mot elevens beteende borde man i första hand ha gjort det genom uppfostrande och undervisande insatser eller genom de särskilda åtgärder som anges i skollagens 5 kap. Meddelandet kan inte uppfattas på något annat sätt än som ett generellt förbud mot att använda den svenska flaggan, vilket inte var motiverat av ordningsskäl. Förbudet innebar därför en otillåten inskränkning av elevernas yttrandefrihet. Även om meddelandet togs bort efter något dygn kan rektorerna inte undgå kritik för meddelandet. Ärendet avslutas. 483

8 2017/18 JO1 U TBILDNING OCH FORSKNING Beslut om tillträdesförbud till en skola ska fattas av huvudmannen genom den ansvariga nämnden. Beslutanderätten kan delegeras till rektor (Dnr ) Beslutet i korthet: Rektorerna beslutade vid två tillfällen att förbjuda två vårdnadshavare att besöka skolorna, med undantag för utvecklingssamtal och föräldramöten. Enligt JO är det en uppgift för huvudmannen, genom den ansvariga nämnden, att fatta beslut i frågan om tillträdesförbud. Rätten att besluta om tillträdesförbud kan delegeras till rektor. I det aktuella fallet hade nämnden delegerat till rektorerna att fatta beslut i arbetsmiljöfrågor. Enligt JO innefattar inte en sådan delegation på ett tillräckligt tydligt sätt rätten att besluta om tillträdesförbud. Rektorerna var därför inte behöriga att fatta besluten. Med hänsyn till att behörighetsfrågan kan ha uppfattats som svårbedömd av rektorerna, och till att även huvudmannen var av uppfattningen att det var rektorernas uppgift att besluta i frågan, finns det dock inte tillräckliga skäl för att kritisera rektorerna för att de fattade beslutet trots att de inte var behöriga. Rektorerna kan dock inte undgå kritik för att det första beslutet saknade tidsbegränsning. Anmälan I en anmälan till JO klagade N.B. och Y.B. på rektorn för Västra hamnens skola och rektorn för Stapelbäddsskolan, båda i Malmö kommun. De anförde bl.a. följande: De är vårdnadshavare till två barn som går i Västra hamnens skola. Rektorerna beslutade att begränsa N.B:s och Y.B:s tillträde till skolorna, som delar lokaler. Beslutet borde ha fattats av grundskolenämnden. Det fanns dessutom inte skäl för att fatta ett beslut om att begränsa tillträdet. Till anmälan bifogades en handling som rektorerna hade upprättat. I denna anförde rektorerna följande: Till berörda vårdnadshavare med anledning av tillbud den 25 september 2015 på Västra hamnens skola Med anledning av fredagens händelse på Västra hamnens skola/stapelbäddsskolan har rektorerna vid de båda skolorna utrett händelsen och gjort en anmälan om tillbud. Ert besök på skolan i fredags resulterade i att tryggheten på skolan inte kunde garanteras. Tillbudet har resulterat i följande åtgärder för att garantera trygghet och säkerhet på de båda skolorna: Skolan är ingen allmän eller offentlig plats. Det är skolans rektor som beslutar vem som får vistas på skolan och det är också rektor som ansvarar för ordningen på skolan. Rektorn kan utifrån säkerhets-, ordnings- och verksamhetsresonemang inskränka personers tillträde till skolans område och lokaler, vilket innefattar även vårdnadshavare till barn som är elev på 484

9 U TBILDNING OCH FORSKNING 2017/18 JO1 skolan. Ni, [N.B. och Y.B.], är som vårdnadshavare välkomna till skolan och skolans område i samband med utvecklingssamtal och föräldramöten. Om ordningen störs kommer händelsen anmälas till polisen som utreder. Om ni som vårdnadshavare önskar kontakt med era barns lärare eller med rektor sker detta initialt via mail eller telefon. I de fall ni har synpunkter eller klagomål avseende Västra hamnens skola eller Stapelbäddsskolan ska detta lämnas in enligt gällande rutin för klagomålshantering upprättad av Grundskoleförvaltningen i Malmö stad ( där förvaltningen behandlar ärendet i enlighet med upprättad rutin. Om ni som vårdnadshavare inte är nöjda med ovanstående åtgärder vänder ni er till kommunens klagomålshantering. I en annan skrivelse från rektorerna, daterad den 5 oktober 2015, anfördes bl.a. följande: Beslut Under verksamhetstid begränsas [N.B:s och Y.B:s] tillträde till Västra hamnens skolas/stapelbäddsskolans lokaler och område. Detta beslut gäller omedelbart och från den 5 oktober 2015 till den 30 november Beslutet kommer därefter att omprövas av rektorerna. Ärendet [Här redovisade rektorerna hur de uppfattat de händelser som hade lett fram till beslutet, JO:s anm.] Mot bakgrund av vad som hänt skickade rektorerna vid Västra hamnens skola och Stapelbäddsskolan ett informationsbrev till vårdnadshavarna den 28 september Motivering Skolans lokaler är inte en allmän eller offentlig plats. Det är skolans rektor som beslutar vem som får vistas på skolan och det är också rektor som ansvarar för ordningen på skolan. En vårdnadshavare ges normalt tillträde till skolans lokaler för att kunna besöka sitt barn och få en inblick i den verksamhet som skolan bedriver. Under vissa förutsättningar kan det dock bli nödvändigt att begränsa en vårdnadshavares tillträde till skolans lokaler. Det kan bland annat bli aktuellt när skolan, personalen eller elever påverkas negativt av en vårdnadshavares närvaro. Rektorn kan utifrån säkerhets-, ordnings-, arbetsmiljö- och verksamhetsskäl inskränka personer tillträde till skolans område och lokaler. Mot bakgrund av de incidenter som förekommit, och som ovan redogjorts för, bedöms det finnas skäl att neka N.B. och Y.B. tillträde till skolans lokaler. Eftersom både Västra hamnens skola och Stapelbäddsskolan bedriver verksamhet i lokalerna omfattar beslutet båda skolorna. N.B. och Y.B. får besöka skolan vid utvecklingssamtal och föräldramöten om de i övrigt vill besöka Västra hamnens skola/stapelbäddsskolan sker detta efter överenskommelse med rektor. Kontakt med rektor eller lärare sker via telefon eller e-post. Utredning JO begärde att grundskolenämnden skulle yttra sig över anmälan. I sitt remissvar anförde nämnden huvudsakligen följande: 485

10 2017/18 JO1 U TBILDNING OCH FORSKNING Vem kan fatta beslut om att begränsa vårdnadshavares tillträde? I skollagen beskrivs två nivåer av skolans organisation, en huvudmannanivå och en skolenhetsnivå. En kommun är en huvudman inom skolväsendet. För en skolenhet står en rektor för ledningen av utbildningen. Huvudmannens ansvar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna. Rektor beslutar om sin enhets inre organisation och fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i skollagen eller andra författningar. Denna åtskillnad mellan vad en huvudman ansvarar för och rektor beslutar om och har ansvar för är viktig i skollagstiftningen. En huvudman kan inte besluta om något som rektor har getts beslutanderätt eller ansvar för genom skollagen eller andra författningar. När det gäller ordnings-, säkerhets- eller verksamhetsskäl ligger ansvaret för dessa frågor inom en skolenhets inre organisation. Det är därför en av rektors uppgifter att bedöma dessa skäl när något händer inom rektorns skolenhet. Av flertalet beslut från bland annat JO framgår att utomståendes tillträde till en skola är en ordningsfråga som det ankommer på skolans ledning att ta ställning till. Vad gäller arbetsmiljöuppgifter har grundskolenämnden delegerat detta till förvaltningsdirektör med möjlighet till vidaredelegation. Arbetsmiljöuppgifter för en skolenhet är delegerat till rektor för skolenheten. Det är således rektor som ska vidta åtgärder utifrån arbetsmiljölagstiftningen. Det finns även rättsfall där det bedömts att en skola kan begränsa vårdnadshavares tillträde till skolan utifrån arbetsmiljöskäl. På en skola kan det röra sig många olika människor. Självklart finns det elever och anställda vid skolan eller huvudmannen men det kan även finnas andra på skolan. Det kan finnas andra barn i grundskoleåldern, vårdnadshavare och andra anhöriga samt andra som kan ha ett tillfälligt skäl till att befinna sig på skolan. Det måste anses självklart att det är skolan som måste göra en bedömning av om dessa får befinna sig på skolans område eller inte. På samma sätt som det måste vara någon som har ansvar att bedöma vilka som ska få tillgång till ett kontor, exempelvis personal i en reception som öppnar en låst dörr eller nekar någon tillträde till ett kontor om det inte finns en anledning till besöket, måste någon på en skola ha ansvar att bedöma vilka som ska ha tillträde till en skola. Inom grundskoleförvaltningen kan detta vara någon som är anställd på skolan och ytterst rektor för skolenheten som har detta ansvar att bedöma vem eller vilka som ska ha tillträde till en skola. Sammanfattningsvis är det grundskolenämndens uppfattning att det är rektor för en skolenhet som har ansvar för att fatta beslut om att ge någon tillträde till skolans lokaler eller att begränsa någons tillträde till skolan. I detta beslut ska en bedömning av relevanta omständigheter göras. När det gäller vårdnadshavare ska det särskilt beaktas vårdnadshavarens starka intresse kring sitt barn och skolans skyldigheter kring information och samarbete mellan skola och hem. Fanns grund för att fatta detta beslut i nu aktuellt ärende? Skolan är ingen allmän plats. Varken i skollagen eller i annan lagstiftning finns föreskrivet att vårdnadshavare har en rätt att befinna sig på en skola. Någon generell rätt att befinna sig på skolans område finns således inte för vårdnadshavare till elev som går på skolan. Det är därför möjligt att begränsa en vårdnadshavares tillträde till en skola. I en bedömning att begränsa någons tillträde till en skola kan flera skäl vägas in. Det kan vara ordnings-, säkerhets- eller verksamhetsskäl men även arbetsmiljöskäl. 486

11 U TBILDNING OCH FORSKNING 2017/18 JO1 Som ovan nämnts kan det finnas ordningsskäl till att begränsa en vårdnadshavare tillträde till en skola. Vad gäller arbetsmiljöskäl har Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2012 ref. 62) bland annat uttalat att det finns en skyldighet att vidta åtgärder för att se till att skolpersonalen och elever har en god arbetsmiljö. Det kan därför finnas behov av att ingripa mot personer som annars bedömts ha rätt (i ärendet en personlig assistent som även var vårdnadshavare) att vistas i skolan men som genom sin närvaro har visat sig ha en alltför negativ påverkan på arbetsmiljön. Det finns en laglig rätt att fatta beslut om begränsat tillträde för en vårdnadshavare om denne har en alltför negativ inverkan på arbetsmiljön. Vårdnadshavarens ansvar enligt skollagen är att se till att barnet fullgör sin skolplikt. Skolans ansvar gentemot sina elever är omfattande. Skolan ska bland annat ge elever grundläggande utbildning i allmän skola. Utbildningen ska även utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. Skolan ska även samarbeta med och ge information om en elev till elevens vårdnadshavare. Det samarbete som är föreskrivet kan ske på många olika sätt och med olika personer på skolan. Det finns starka och självklara skäl till att en vårdnadshavare ska ha tillgång till en skola. Det ligger alltid i skolans intresse att det finns ett bra samarbete mellan skolan och hem för att ge eleven en så bra utbildning som möjligt. En avvägning mellan skälen till att begränsa en vårdnadshavare tillträde till skolans lokaler måste alltid göras mot vårdnadshavarens intresse. Rektorerna för Västra hamnens skola och Stapelbäddsskolan har fattat beslut om att begränsa vårdnadshavares tillträde till Västra hamnens skola och Stapelbäddsskolan. Under en tid har de två skolenheterna och de två rektorerna delat på lokaler som egentligen tillhör Västra hamnens skola. Stapelbäddsskolan kommer till höstterminen 2016 flytta från Västra hamnens skola till andra lokaler. Eftersom båda skolenheterna delar på lokalerna och har personal anställda på de olika skolenheterna i lokalerna har det blivit nödvändigt för båda skolenheternas rektorer att fatta beslutet. Innan beslutet fattades skickades ett informationsbrev till vårdnadshavarna. Vid tillfället den 25 september 2015 finns det beskrivet i rektorernas beslut vad som hänt. Den bild som där beskrivs är även den bild som grundskolenämnden har av händelseförloppet. Det beskrivna händelseförloppet mellan rektorernas beslut och den till JO inkomna anmälan skiljer sig åt. Det är självklart att upplevelsen av en händelse kan skilja sig åt. När ett ingripande beslut som att begränsa tillträde fattas, är det viktigt att ta reda på vad som hänt så långt som möjligt. Rektor måste i sitt beslutsfattande både väga personalens syn på händelseförloppet men även vårdnadshavarna. När rektor bedömer ordnings- och arbetsmiljöskäl måste det dock utgå från personalens ansvar för att upprätthålla ordning och personalens arbetsmiljö. Personalens uppfattning av händelsen måste väga tungt. I en sammanfattande bedömning, där händelsen den 25 september 2015 var en del, har rektor kommit fram till att skäl att begränsa vårdnadshavares tillträde till skolan väger över vårdnadshavarens intresse. Utifrån ett elevperspektiv har även elevernas behov av sina föräldrar vägts in. Rektorerna har beaktat säkerhets- ordnings-, arbetsmiljö- och verksamhetsskäl. Beslutet var begränsat i tid. Efter att beslutets giltighetstid passerats kunde det konstateras att det inte förelåg skäl att förlänga rektorernas beslut. Under beslutets giltighetstid har rektorerna varit noga med att säkerställa att ett gott samarbete ska fortsätta utifrån förutsättningarna. Rektorerna har även säkerställt att vårdnadshavarna ska få information om sina barns skolgång och har varit tillgängliga per telefon under hela den tid tillträdet varit 487

12 2017/18 JO1 U TBILDNING OCH FORSKNING begränsat. Vårdnadshavarna har varit i kontakt med rektor för Västra hamnens skola vid många tillfällen under den tid beslutet gällde, långt mer än någonsin tidigare under elevernas skolgång på skolan. Det är grundskolenämndens bedömning att det funnits grund för rektorernas beslut om att begränsa vårdnadshavare tillträde till skolan. I skollagen finns reglerat att varje huvudman ska ha en klagomålshantering och att information om detta finns ska lämnas. I ärendet har ett klagomål getts in till klagomålshantering och har handlagts enligt de rutiner som finns upprättade. N.B. och Y.B. kommenterade remissvaret. I ett beslut den 29 juni 2017 anförde JO Holgersson följande. Bedömning Inledning Skollagens (2010:800) femte kapitel innehåller bestämmelser om vissa ordningsfrågor. Grundprincipen är att utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero (3 ). I 4 finns en hänvisning till reglerna i arbetsmiljölagen (1977:1160). Vidare framgår att en rektor eller en lärare får vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande beteende (6 ). Bestämmelsen gäller dock endast åtgärder som är riktade mot elever. Skollagen innehåller inte några regler som tar sikte på hur skolans personal kan agera vid ordningsstörningar som orsakas av andra än elever, t.ex. föräldrar. Frågan om föräldrars tillträde till en kommunal skola får i stället bedömas enligt de principer som allmänt gäller för tillträde till myndigheters lokaler. JO har gjort flera uttalanden om detta (se bl.a. JO 1982/83 s. 203, dnr , 1996/97 s. 381, dnr , 2006/07 s. 408, dnr , och 2013/14 s. 466, dnr ). En skola är inte en allmän plats. Frågan om huruvida en person ska få tillträde till lokalerna är därför beroende av eventuella regler som har utfärdats av den som bedriver verksamheten. I praktiken innebär det att endast den som har ett befogat intresse av tillträde till lokalerna har rätt att vistas där. Kan vårdnadshavare förbjudas att besöka skolan? Vårdnadshavare till en elev i grundskolan kan ofta ha ett befogat intresse av tillträde till skolans lokaler, inte minst i samband med hämtning och lämning i skolan. Om vårdnadshavarna stör ordningen vid besöken får deras intresse av att besöka skolan vägas mot de andra intressen som måste beaktas: elevernas trygghet och studiero samt personalens arbetsmiljö. Enligt min mening måste utgångspunkten vara att vårdnadshavarnas rätt att besöka skolan får stå tillbaka om den inkräktar på studieron, tryggheten och arbetsmiljön på skolan. Det är en självklarhet att skolans personal kan ingripa vid sådana akuta situationer där brottsbalkens regler om nöd och nödvärn är tillämpliga. Därutöver har skolans personal också möjlighet att vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som krävs för att komma till rätta med andra ordningsstörningar som 488

13 U TBILDNING OCH FORSKNING 2017/18 JO1 orsakas av föräldrar och utomstående. Personal på skolan kan alltså i det konkreta fallet avvisa föräldrar och andra från skolans område. Om föräldrar vid upprepade tillfällen agerar på ett sätt som medför en negativ påverkan på elevernas trygghet och studiero eller personalens arbetsmiljö kan det finnas skäl att begränsa deras tillträde till skolan för viss tid. En sådan begränsning ska komma till uttryck i ett beslut. Beslutets utformning Ett förbud för vårdnadshavare att besöka skolan måste vara tydligt utformat. Det bör vara begränsat i tiden och innehålla en redovisning av skälen för beslutet. Vem kan fatta beslut om tillträdesbegränsning? Bestämmelser om ansvarsfördelning mellan kommunen, som är huvudman för grundskolan, och rektor finns i skollagens 2 kap. Där framgår bl.a. följande: Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med de bestämmelser som finns (8 ). Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor (9 ). Rektorn beslutar om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten efter elevernas olika förutsättningar och behov. Rektorn fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i skollagen eller andra författningar (10 ). Varken skollagen eller dess förarbeten ger någon närmare ledning i frågan om huruvida ett beslut om att begränsa vårdnadshavares tillträde till en skola ska fattas av rektorn eller av nämnden. Å ena sidan är det normalt sett rektorn som beslutar i ordningsfrågor på sin skolenhet. Å andra sidan är ett beslut om att begränsa vårdnadshavares tillträde till skolan för viss tid en ingripande åtgärd som torde komma i fråga endast i undantagsfall. Ett sådant beslut kan vara av så ingripande karaktär att det är rimligt att den som har fått ett sådant beslut emot sig ska ha möjlighet att få en rättslig prövning av beslutet. Det finns inga bestämmelser i skollagen eller arbetsmiljölagen som ger vårdnadshavare rätt att överklaga sådana beslut. Ett beslut om att förbjuda vårdnadshavare att besöka en skola måste enligt min mening vara att betrakta som ett beslut i kommunallagens (1991:900) mening. För att beslutet ska kunna bli föremål för rättslig prövning genom laglighetsprövning enligt bestämmelserna i kommunallagens 10 kap. krävs att det är huvudmannen, genom nämnden, som har fattat beslutet (10 kap. 2 kommunallagen). Att fatta beslut om tillträdesbegränsning för vårdnadshavare är därför enligt min mening en uppgift för nämnden (jämför dock JO:s beslut den 24 april 1997, dnr ). Jag kan inte se något hinder mot att nämnden delegerar beslutanderätten till rektorn. Bedömningen i detta fall Rektorerna var inte behöriga att besluta om tillträdesförbud I sitt remissvar har nämnden anfört att beslut i arbetsmiljöfrågor har delegerats till rektorerna. Ett beslut om tillträdesförbud kan dock enligt min mening inte 489

14 2017/18 JO1 U TBILDNING OCH FORSKNING anses vara endast ett beslut i en arbetsmiljöfråga. Under alla förhållanden innefattar en sådan delegation inte på ett tillräckligt tydligt sätt rätten att besluta om tillträdesförbud. Nämnden hade därför inte delegerat rätten att besluta om att begränsa vårdnadshavarnas tillträde till skolan till rektorerna. Rektorerna var alltså inte behöriga att fatta beslutet. Med hänsyn till att behörighetsfrågan kan ha uppfattats som svårbedömd av rektorerna, och till att även huvudmannen var av uppfattningen att det var rektorernas uppgift att besluta i frågan, anser jag inte att det finns tillräckliga skäl för att kritisera rektorerna för att de beslutade om tillträdesförbud. Beslutet i rektorernas första skrivelse borde ha tidsbegränsats Rektorerna har i två olika skrivelser gett uttryck för att N.B. och Y.B. (med undantag för utvecklingssamtal och föräldramöten) förbjuds att besöka skolan. Nämnden har i remissvaret anfört att den första skrivelsen (28 september 2015) var ett informationsbrev. Skrivelsen kan dock inte uppfattas på något annat sätt än att det var fråga om ett beslut om att begränsa vårdnadshavarnas rätt att besöka skolan. Den första skrivelsen skiljer sig från den andra (5 oktober 2015) bl.a. på så sätt att den inte innehåller någon tidsbegränsning för beslutet. Rektorerna kan inte undgå kritik för att beslutet saknade begränsning i tiden. Övrigt Jag vill avslutningsvis framhålla att jag inte uttalar mig i frågan om det var befogat att begränsa vårdnadshavarnas tillträde till skolan. Det som N.B. och Y.B. i övrigt har anfört leder inte till någon ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida. Ärendet avslutas. 490

15 U TBILDNING OCH FORSKNING 2017/18 JO1 Genom att vidarebefordra viss mejlkorrespondens till en enskilds arbetsgivare agerade en rektor i strid med kravet på saklighet i 1 kap. 9 regeringsformen. Åtgärden var även olämplig med hänsyn till anonymitetsskyddet i tryckfrihetsförordningen då den innebar att uppgiften om att den enskilde begärt ut vissa handlingar fördes vidare (Dnr ) Beslutet i korthet: N.N. klagade på en rektors handläggning av frågor och framställningar om att få ta del av allmänna handlingar samt på att rektorn hade vidarebefordrat viss mejlkorrespondens till N.N:s arbetsgivare. JO konstaterar att det inte har funnits något sakligt skäl för rektorn att vidarebefordra mejlkorrespondensen till N.N:s arbetsgivare. Rektorns agerande har därmed inte varit förenligt med kravet på saklighet i 1 kap. 9 regeringsformen. Genom att vidarebefordra mejlkorrespondensen har rektorn dessutom fört vidare uppgiften om att N.N. hade begärt ut vissa handlingar. Åtgärden har därför även varit olämplig med hänsyn till anonymitetsskyddet i tryckfrihetsförordningen. JO riktar allvarlig kritik mot rektorn i denna del. Rektorn kritiseras också för brister i handläggningen av N.N:s frågor och framställningar om att få ta del av allmänna handlingar. Anmälan I en anmälan till JO den 22 februari 2016 klagade N.N. på rektor Marianne Johansson vid Pershagenskolan i Södertälje kommun. Klagomålen gällde bl.a. att rektorn inte hade besvarat frågor eller lämnat efterfrågad information. N.N. var också missnöjd med att rektorn hade vidarebefordrat mejlkorrespondens till hans överordnade. N.N. uppgav bl.a. följande: Under hösten 2015 riktade han ett antal frågor till rektorn för Pershagens skola. Rektorn svarade inte på dessa utan hänvisade till klassföreståndare. Frågorna var dock av en sådan karaktär att lärarna knappast kunde svara på dessa. Efter en incident i skolan den 27 januari 2016 skrev han åter till rektorn för att få svar på sina frågor och ta del av arbetsskadeanmälan och den blankett som skickas in till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), en s.k. OSIS-anmälan. Denna gång använde han sin arbetsmejladress. Den 7 februari 2016 svarade rektorn på hans brev, men inte på hans frågor. Rektorn skickade en kopia av sitt svar, med all tidigare korrespondens bifogad, till hans överordnade. Den vidarebefordrade korrespondensen behandlade frågor om honom, hans fru och hans barns relation till Pershagenskolan och information om hans sons hälsa. Han fick inte ta del av någon arbetsskadeanmälan eller liknande. Den 8 februari 2016 bad han åter att rektorn skulle försöka besvara frågorna och sända över det som han initialt hade bett henne om. Han har inte fått något svar från rektorn. 491

16 2017/18 JO1 U TBILDNING OCH FORSKNING Utredning JO begärde att Utbildningsnämnden i Södertälje kommun skulle yttra sig över det som hade framförts i N.N:s anmälan. I sitt yttrande uppgav nämnden bl.a. följande: 3. Vidarebefordra e-post Den 5 februari kontaktade vårdnadshavare rektor via e-post angående klargörande av brister på skolan från sin arbetsgivares e-postadress. Tidigare kommunikation hade skett via vårdnadshavarens privata gmailadress. Vårdnadshavarens byte av avsändaradress samt ämnesrubrik gjorde att rektor blev tveksam på om vårdnadshavaren skrev meddelandet som myndighetsperson eller som förälder. Rektor uppger att hon skickade kopia av sitt svar till vårdnadshavaren den 7 februari till myndighetens ledning för att få klarhet kring detta. Rektor har uppgett att hennes avsikt hade varit att radera mailhistoriken för att undvika att vidarebefordra känsliga uppgifter om eleven, men att detta inte gjordes. Södertälje kommuns uppfattning är att det inte var ett korrekt agerande av rektor att vidarebefordra kommunikation och därmed information till vårdnadshavarens arbetsgivare. Till yttrandet var bifogat bl.a. följande synpunkter från Marianne Johansson: Fråga 3 Anmälaren anmärker mot att rektor genom att sätta hans myndighetschefer på kopia i ett mejl till anmälaren har valt att sprida information om sonens hälsa Rektors yttrande När jag tog emot mejlet från N.N. gjorde jag bedömningen att det, med tanke på avsändaradress och ämnesrubrik inte helt kunde uteslutas att det var i rollen som myndighetsperson i en tillsynsmyndighet, som N.N. skrev till mig. I bifogad kopia av N.N:s svarsmejl från myndigheten, ger han själv uttryck för att ämnesrubriken kan ha varit missledande (Denna del av svarsmejlet har N.N. utelämnat i den annars utförliga dokumentationen från hans sida). För att få klarhet i saken skickade jag kopia på mitt svar till myndighetens ledning. I skolans värld är myndighetsutövning en viktig fråga och vi på Pershagenskolan är särskilt angelägna om att hantera alla relationer till såväl barn, föräldrar och personal på ett korrekt sätt och sätta barnen i första hand och inte minst att skydda dem sekretessmässigt. Frågan om sekretess hanterar vi i stort sett dagligen inom skolan i olika elevärenden, när det ska bedömas vilken information som kan lämnas vidare i olika kontakter inom skolan och externt, då ofta i kommunikation med andra myndigheter. När jag i mejlsvaret till N.N. satte myndighetsledningen på kopia, gjorde jag det för att skapa klarhet i om P.K. företrädde myndigheten eller inte. Det hade därför räckt med att svara, utan att bifoga den korrespondens som följde i mejltråden där vårdnadshavaren hade lämnat uppgifter om sin son. Min avsikt var att radera mejltråden, men slarvigt nog blev inte det gjort. Det beklagar jag. N.N. kommenterade nämndens yttrande. I ett beslut den 30 juni 2017 anförde JO Holgersson bl.a. följande. 492

17 U TBILDNING OCH FORSKNING 2017/18 JO1 Rättsliga utgångspunkter Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 regeringsformen, RF). De grundläggande bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet och om utlämnande av sådana handlingar finns i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF). Enligt dessa bestämmelser har var och en rätt att ta del av en handling som förvaras hos en myndighet om den är inkommen till myndigheten eller upprättad där, förutsatt att den inte omfattas av sekretess. En myndighet får inte på grund av att någon begär att få ta del av en allmän handling efterforska vem han är eller vilket syfte han har med sin begäran i större utsträckning än som behövs för att myndigheten ska kunna pröva om det finns hinder mot att handlingen lämnas ut (2 kap. 14 tredje stycket TF). Även om identiteten hos en person som begär att få ta del av allmänna handlingar är känd bör myndigheten, utifrån grundtanken bakom anonymitetsskyddet i 2 kap. 14 TF, inte utan vidare föra uppgifterna vidare (se bl.a. JO 2000/01 s. 527, dnr , och JO 2011/12 s. 580, dnr ). Bedömning [I beslutet tog JO först ställning till handläggningen av N.N:s frågor och framställningar om att få ta del av allmänna handlingar. Dessa delar refereras inte.] Vidarebefordran av mejlkonversation till N.N:s arbetsgivare N.N. har vidare klagat på att rektorn vidarebefordrade viss mejlkonversation till hans överordnade vid Inspektionen för socialförsäkringen. Rektorn har i sitt yttrande uppgett att hon gjorde detta eftersom N.N. hade använt sin arbetsmejladress och hon ville skapa klarhet i om han agerade i rollen som myndighetsperson vid den tillsynsmyndighet där han arbetade eller inte. Både med hänsyn till mejlets innehåll och då Inspektionen för socialförsäkringen inte har någonting med tillsynen över skolväsendet att göra måste det ha varit uppenbart att N.N. inte hade skickat mejlet i egenskap av anställd på inspektionen. Det fanns inte något sakligt skäl för rektorn att, till N.N:s överordnade, vidarebefordra svarsmejlet och den tidigare mejlkorrespondensen som innehöll uppgifter om bl.a. N.N:s och hans sons privatliv. Rektorns agerande var inte förenligt med kravet på saklighet i RF. Genom att vidarebefordra mejlkonversationen till N.N:s överordnade förde rektorn dessutom vidare uppgiften om att N.N. hade begärt ut vissa handlingar. Åtgärden var därför även olämplig med hänsyn till anonymitetsskyddet i TF. Rektorn förtjänar allvarlig kritik för att hon vidarebefordrade mejlkonversationen till N.N:s arbetsgivare. Hon ska även kritiseras för bristerna i handläggningen av N.N:s frågor och framställningar om att få ta del av allmänna handlingar. Det som i övrigt har kommit fram ger inte anledning till några kommentarer från min sida. Ärendet avslutas. 493