Kvinnors erfarenhet av Auroraverksamhet.

Transkript

1 Barnmorskeprogrammet Kvinnors erfarenhet av Auroraverksamhet. En kvalitativ innehållsanalys. Cecilia Nilsson Magisteruppsats Linnéuniversitetet Vårterminen 2010 Institutionen för Hälso- och vårdvetenskap Examinator: Lektor Marie Oscarsson

2 Titel Författare Utbildningsprogram Handledare Examinator Adress Nyckelord Kvinnors erfarenhet av Auroraverksamhet. En kvalitativ innehållsanalys. Cecilia Nilsson Barnmorskeprogrammet Lena Lendahls Marie Oscarsson Linnéuniversitetet. Institutionen för hälsooch vårdvetenskap. barnmorska, förlossningsrädsla, innehållsanalys, kvalitativ, upplevelse ABSTRACT The aim of the present study was to gain a deeper understanding of the experiences of the contact with the fear of childbirth -team (called Aurora-team) made by women who feared childbirth. Qualitative content analyses according to Graneheim and Lundman was used to analyse 91 womens own written notes made at the end of a questionnaire which (with a quantitative approach) evaluated the counseling made by the Aurora-team at a hospital in the south of Sweden. The following five categories developed during the analyses; experience of the conversation, not knowing creates fear, thoughts regarding mode of delivery, the importance of how the birth plan is managed and the personnel s standpoint regarding fear of childbirth. These categories can be seen as parts of the themes of experiences which made the fear of childbirth easier or which made it worse. This study shows the importance of meeting the individual woman in the Aurora-consultation in order for the woman to feel respected by the midwife. In order to do so education in communicative techniques should be offered to the Aurora-midwives. It would benefit the feeling of security of the women if the personnel would treat and acknowledge fear of childbirth in the same way, ie from a uniform and professional standpoint. Most women wanted someone to talk to about the delivery experience. This show of the preventive role the postpartum-consultation could have of fear of childbirth. KEY WORDS: content analyses, experience, fear of childbirth, midwife, qualitative. SAMMANFATTNING Syftet med aktuell studie var att få en djupare förståelse för förlossningsrädda kvinnors erfarenheter av kontakt med Aurora-verksamhet. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman användes för att analysera 91 kvinnors egna kommentarer givna i slutet av ett frågeformulär som användes för att utvärdera (med kvantitativ metod) Aurora-verksamheten vid ett sjukhus i södra Sverige. Resultatet visade fem kategorier av erfarenheter; upplevelsen av samtalet, ovisshet skapar oro/rädsla, tankar kring förlossningssättet, betydelsen av förlossningsplanens handläggande och personalens förhållningssätt. Dessa kategorier kan ses som delar av de teman som utkristalliserades under analysen; erfarenheter som lindrat förlossningsrädslan och erfarenheter som förvärrat förlossningsrädslan. Denna studie visar på vikten av att se till den individuella kvinnans behov och situation i Aurora-verksamheten för

3 att hon ska känna sig respekterad och sedd. För att underlätta och förbättra detta kunde Aurorabarnmorskor erbjudas utbildning i samtalsteknik. En tydlig plan för hur förlossningsrädda kvinnor ska handläggas skulle kunna medföra en större känsla av trygghet för dessa kvinnor eftersom då ett mer enhetligt förhållningssätt från personal skulle kunna uppnås. De flesta kvinnor önskade någon att samtala med om sin upplevelse av förlossningen. Detta visar på den preventiva effekt postpartumsamtal skulle kunna ha för att förebygga uppkomsten av förlossningsrädsla hos omföderskor. NYCKELORD: barnmorska, förlossningsrädsla, innehållsanalys, kvalitativ, upplevelse.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND 6 Förlossningsupplevelsen 6 Innebörden av förlossningsrädsla 6 Kvinnors sätt att hantera förlossningsrädsla 8 Behandling av förlossningsrädsla 8 Resultat av behandling av förlossningsrädsla 9 Förlossningsplan 10 Anknytning till vårdvetenskapliga begrepp 10 PROBLEMFORMULERING 11 SYFTE 11 METOD 12 Analysprocessens begrepp 12 Tillvägagångssätt 13 Analys 13 Etiska reflektioner 14 RESULTAT 15 Upplevelsen av samtalet 15 Blivit hörd 15 Att inte bli sedd och bekräftad som individ 16 Ovisshet skapar oro/rädsla 17 Tankar kring förlossningssättet 18 Betydelsen av förlossningsplanens handläggande 19 Personalens förhållningssätt 19 DISKUSSION 20 Metoddiskussion 21

5 Resultatdiskussion 22 Samtalets betydelse 22 Postpartumsamtalet 23 Förlossningsplanen 23 Personalens förhållningssätt 24 SLUTSATS 25 Förslag till framtida forskning 26 REFERENSER 27

6 BAKGRUND Förlossningsupplevelsen Förlossningsupplevelsen påverkas av det samhälle vi lever i. I dagens Sverige med medicinskt trygg och säker vård har upplevelsen av förlossningen fått allt större uppmärksamhet. Hur förlossningsvården utformas har betydelse för hur upplevelsen av förlossningen blir. Det är av stor vikt att vårdgivarna visar respekt, stödjer och kommunicerar med kvinnan. Betydligt fler kvinnor är nöjda med den vård de fått än med förlossningsupplevelsen. Idag förväntas förlossningen bli en upplevelse för livet av både kvinnan och partnern (SFOG, 2004; Waldenström, 2005). Enligt Socialstyrelsen (2001) skall målet med vården under en förlossning vara att uppnå en frisk kvinna, ett friskt barn samt en positiv upplevelse av förlossningen med så få ingrepp som möjligt. Hur förlossningen upplevs påverkas av faktorer före graviditeten, under graviditeten och under förlossningen. Förlossningsupplevelsen är komplex och kan innehålla både positiva och negativa komponenter (SFOG, 2004). En känsla av delaktighet under förlossningens förlopp och stöd av barnmorska eller annan person har visats vara två viktiga komponenter för hur upplevelsen blir liksom om de förväntningar kvinnan hade på förlossningen infriades (Christiaens & Bracke, 2007; Hodnett, 2005). Förlossningsupplevelsen har visats ha stor betydelse för kvinnan och partnern både i anslutning till förlossningen och i deras framtida liv tillsammans. Kvinnans självbild och utveckling påverkas av hur hon upplevt förlossningen (Waldenström, 2005). En negativ upplevelse kan påverka framtida barnafödande negativt, kvinnan tenderar att skaffa färre barn och om hon blir gravid önskar hon oftare kejsarsnitt än en kvinna utan negativ förlossningsupplevelse bakom sig (Hofberg & Ward, 2003). Hon riskerar även att få depressiva symtom under kommande graviditet/er (Waldenström, 2005). I en studie där kvinnor med traumatisk förlossningsupplevelse fick stödjande samtal med barnmorska inom 72 timmar efter förlossningen och sedan ytterligare samtal via telefon efter fyra till sex veckor ökade kvinnornas självförtroende inför framtida barnafödande (Gamble, Creedy, Moyle, Webster, McAllister & Dickson, 2005). Carlgren och Berg (2008) undersökte kvinnors förväntningar på och förekomsten av postpartum samtal. Resultatet visade att majoriteten av kvinnor önskar ha ett postpartum samtal men endast hälften erbjuds det. Kvinnorna uttryckte att de kände behov av att prata om förlossningsupplevelsen, tiden efter förlossningen, BBtiden och framtiden. Flera kvinnor behövde även prata om rädslor de upplevt i samband med förlossningen. Författarna sammanfattar att postpartum samtalet har stor betydelse för kvinnors möjlighet att bearbeta förlossningsupplevelsen och även för att förebygga förlossningsrädsla (Carlgren & Berg, 2008). I en australiensisk studie (Bayes, Fenwick & Hauck, 2008) undersöktes hur kvinnor själva upplevde förlossningen för att kunna hitta karakteristika i förlossningsupplevelsen som kvinnorna mindes som viktiga, hur de påverkades av förlossningsupplevelsen samt hur de integrerade denna och gick vidare med livet därefter. Författarna menar att genom att ta del av vad kvinnor upplevde betydelsefullt under förlossningen kan vårdpersonal inom mödra- och förlossningsvården öka sin medvetenhet om vikten av ett bra möte med och bemötande av gravida kvinnor, med hänsyn till potentiell psykologisk, emotionell och beteendemässig påverkan av händelser under förlossningen (Ibid.). Innebörden av förlossningsrädsla Att kvinnor känner rädsla inför förlossning förekommer i olika omfattning, från att inte känna någon rädsla alls till värsta tänkbara rädsla. Rädslan kan finnas både före, under och efter en graviditet och förlossning (SFOG, 2004). Saisto och Halmesmäki (2003) skriver i en review 6

7 artikel att förlossningsrädsla beräknades förekomma hos ungefär 20 procent av gravida kvinnor. Kvinnor med ångestsyndrom eller psykisk ohälsa har en ökad förekomst av förlossningsrädsla (Ryding, 1998; Ryding, Wirefeldt, Wängborg, Sjögren & Edman, 2007; Zar, Wijma & Wijma, 2002). Liljeroth (2002) funderade på om förlossningsrädsla var en ny diagnos för dessa kvinnor med tidigare psykisk ohälsa eller om det var en naturlig del av psykisk ohälsa som fick ett annat uttryck till följd av den påfrestning som graviditet och förlossning innebar? Hofberg och Brockington (2000) genomförde en intervjustudie med syfte att klassificera förlossningsrädsla/tokofobi för medicinsk litteratur. De fann att förlossningsrädslan kunde delas in i tre grupper; primär förlossningsrädsla vilken fanns före en graviditet, sekundär förlossningsrädsla vilken kunde bero på tidigare negativ förlossningsupplevelse eller att förlossningsrädsla kunde vara ett symtom på oupptäckt depression. I litteraturen har förlossningsrädsla delats in i olika subgrupper; lätt/lindrig förlossningsrädsla, måttlig förlossningsrädsla, svår förlossningsrädsla samt tokofobi. En lindrig rädsla innebär en oro inför förlossningen som kvinnan själv kan hantera vilken ger henne möjlighet att förbereda sig inför förlossningen. Vid måttlig rädsla har kvinnan en oro som hon kan behöva hjälp att hantera men den är inte så svår att hon ständigt mår psykiskt dåligt av den. Svår förlossningsrädsla är en rädsla inför, under eller efter förlossningen som gör att kvinnan inte vågar bli gravid eller föda vaginalt, rädslan gör att kvinnan mår psykiskt dåligt och påverkar hennes vardag. Tokofobi, förlossningsfobi, står för en extrem rädsla inför och undvikande av graviditet och vaginal förlossning som en liten del kvinnor lider av (Hagberg, Marsál & Westgren, 2008; SFOG, 2004). Förlossningsrädsla ses som en graviditetskomplikation där kvinnans oro och rädsla förknippats med olika konsekvenser såsom längre förlossningsförlopp, ökad risk för interventioner under förlossningen, elektivt och akut kejsarsnitt, prematuritet, ökat behov av smärtlindring, depression hos mamman, amningsproblem och sämre anknytning mellan mor och barn (Laursen, Johansen & Hedegaard, 2009; Ryding, Persson, Onell & Kvist, 2003; Saisto, Salmela-Aro, Nurmi, Könönen & Halmesmäki, 2001; Waldenström, Hildingsson & Ryding, 2006). Hos sex till tio procent av gravida kvinnor beräknades enligt Saisto och Halmesmäki (2003) förlossningsrädslan vara svår vilket gav uttryck som mardrömmar, svårigheter att koncentrera sig på arbetet eller att delta i familjens aktiviteter liksom olika klagomål över fysiska besvär. Rädslan för förlossning kunde orsakas av rädsla för smärta, tidigare upplevelser, sociala problem eller brist på socialt stöd, även partnerns inställning och känslor inför förlossningen påverkade hur kvinnan såg på den (Ibid.). Fler förstföderskor uppgav rädsla inför förlossning än omföderskor, dock var rädslan större hos omföderskorna. Rädslan tycktes också öka under graviditetens gång och var större i slutet av denna (Rouhe, Salmela-Aro, Halmesmäki & Saisto, 2008). Även kvinnans personlighet har visats ha samband med förlossningsrädsla. Ångestbesvär eller kort stubin visades vara mer vanligt hos förlossningsrädda kvinnor som sökt hjälp än hos en jämförelsegrupp (Ryding et al., 2007). Det var vanligt att förstföderskor hade en vag bild av vad som skrämde dem medan omföderskor ofta hade en tidigare jobbig förlossning bakom sig (Melender, 2002). De som hade blivit sexuellt utnyttjade kunde ha förlossningsrädsla av den anledningen (Hofberg & Ward, 2003). Omföderskor förknippade ofta en tidigare jobbig förlossningsupplevelse med smärtan och det bemötande de fått under förlossningen (Nilsson & Lundgren, 2009). 7

8 Förlossningsrädda kvinnor uttryckte oftare en önskan om att förlösas med kejsarsnitt än icke förlossningsrädda kvinnor (Rouhe et al., 2008). Kvinnors sätt att hantera förlossningsrädsla Melender (2002) undersökte i sin studie hur förlossningsrädda kvinnor hanterar sin rädsla. Melender fann att kvinnorna använde sig av fyra olika strategier; att tala om rädslan, att skriva om den, genom ökad kunskap och genom att resonera om rädslan inför förlossningen. När kvinnorna sökte hjälp av någon för att bearbeta sin förlossningsrädsla gjorde de det i första hand hos någon i sitt sociala nätverk och i andra hand hos personal inom sjukvården. De gav exempel på vad som lindrade förlossningsrädslan såsom att diskutera rädslan, öka kunskapen om förlossningen, besök på MHV (mödrahälsovården), besök på förlossningsavdelning, tänka på egna positiva erfarenheter eller ta del av andra personers positiva erfarenheter. Kvinnorna i studien använde sig av dessa strategier på olika sätt, gemensamt för dem tycktes vara att ökad kunskap för att förstå var viktigt för att hantera förlossningsrädslan (Ibid.). Eriksson, Jansson och Hamberg (2006) fann i sin studie hur kvinnor med förlossningsrädsla bearbetar denna på olika sätt vid olika tillfällen beroende på vilket sätt som uppfattades som mest effektivt i den situation de befann sig i för tillfället. De sätt som förekom var att undvika konfrontation med sin rädsla, att bearbeta sin rädsla med ökad kunskap exempelvis genom att upprätta en förlossningsplan eller besök på förlossningsavdelning och genom att prata om sin rädsla och bearbeta den på så sätt. Behandling av förlossningsrädsla I Sverige har en diskussion förts kring förlossningsrädda kvinnor sedan början av 1980-talet. Förlossningsrädsla definieras och klassificeras olika i olika länder. Finland har som enda land en obstetrisk diagnoskod för förlossningsrädsla. Även innan symtom och tillstånd definieras som sjukdomar eller får diagnoskoder kan de existera och vara vanligt förekommande. Vad som betecknas som sjukdom är beroende av ett sammanhang och kan ses som en social konstruktion vilket förändras över tid (Liljeroth, 2002). Den ökade uppmärksamheten av förlossningsrädsla ledde i slutet av 80-talet till att speciella verksamheter startades för att kunna erbjuda förlossningsrädda kvinnor ett bättre omhändertagande. Namnet som valdes för dessa verksamheter var Aurora, morgonrodnadens gudinna, vilket syftar till att symbolisera att dessa strävar efter att ge kvinnorna en ljusare syn på barnafödandet. Idag finns sådan verksamhet vid de flesta svenska regionala sjukhus (SFOG, 2004). Målet med Auroraverksamhet är att kvinnorna ska känna sig mer förstådda och lugna, vara delaktiga i planeringen av förlossningen och att de ska få en positiv upplevelse av denna oavsett förlossningssätt (Onell & Thelin, 2005). Förekomsten av behandlingskrävande förlossningsrädsla är kring sex procent hos gravida svenska kvinnor. Förlossningsrädsla har koppling till ångesttillstånd, tidigare upplevelse av komplicerad förlossning och personliga krissituationer (SFOG, 2004; Sjögren, 2005). Av dem som söker hjälp för förlossningsrädsla är ungefär 1/3 förstföderskor och resterande omföderskor, en liten del utgörs av kvinnor som önskar hjälp innan de överhuvudtaget vågar bli gravida. Det är viktigt att kvinnans rädsla tas på allvar och att hon får stöd under graviditeten. Om en kvinna under graviditeten är rädd för att föda är hon väldigt ofta också rädd under förlossningen och efter denna. Förlossningsrädda kvinnor har högre frekvens av kejsarsnitt än genomsnittet, de har ofta svårt att förbereda sig inför moderskapet och riskerar sämre anknytning till barnet (Onell & Thelin, 2005). 8

9 En av de verksamma barnmorskorna i Auroraverksamheten vid den klinik där den utvärdering denna analys grundar sig på beskriver innehållet i verksamheten på följande sätt; Efter inkommen remiss rings kvinnan upp och tid för samtal på cirka 60 minuter bokas. Vid besök är mannen välkommen om så önskas. Samtalet inleds med att Aurorabarnmorskan presenterar sig själv och verksamheten samt syftet med ett Aurorasamtal. Kvinnan uppmuntras att själv berätta om sin rädsla/oro och tidigare upplevelser. Aurorabarnmorskans huvuduppgift är att ledsaga kvinnan genom samtalet, lyssna, skapa tillit till personalen och trygghet inför förlossningen. En visning av Förlossnings- och BB avdelningen utförs i den mån det är möjligt för att skapa trygghet i miljön. Målet med samtalen är att ge kvinnan möjlighet att glädjas åt sin graviditet och underlätta anknytningen till barnet, känna trygghet inför sin förlossning, skapa självtillit och hitta sina egna resurser inför födandet. En födelseplan eller förlossningsplanering med läkare kan vara till god hjälp för att skapa trygghet. (Andersson & Torstensson, 2009). Resultat av behandling av förlossningsrädsla Efter individuell handläggning av kvinnor med förlossningsrädsla efter deras egna behov kunde många kvinnor tänka sig en vaginal förlossning istället för att endast se kejsarsnitt som ett alternativ vid förlossningen. Genom kontakt med Auroraverksamhet kunde kvinnan erbjudas behandling anpassad efter hennes individuella behov och situation. För att kvinnan skulle känna trygghet med erhållen vård var det viktigt att den information hon fick var enhetlig vilket krävde samarbete mellan de olika personalkategorier som mötte kvinnan (Ekman-Ordeberg, Irested, Olofsson, Sjögren & Wirefeldt, 1999). Studier av behandling med samtalsstöd till förlossningsrädda kvinnor under graviditeten har visat skilda resultat. Vissa har tytt på att förlossningsrädda kvinnor som fått behandling med rådgivning och samtal under graviditet fått en mer positiv förlossningsupplevelse än förlossningsrädda kvinnor som inte fått detta stöd (Waldenström et al., 2006) liksom att oron kring graviditet och förlossning minskade och förlossningsarbetets längd blev kortare (Saisto et al., 2001). Fler kvinnor vågade föda vaginalt efter stödjande samtal efter att initialt önskat förlösas med kejsarsnitt på grund av sin rädsla (Nerum, Halvorsen, Sörlie & Öian, 2006; Saisto et al., 2001). Andra studier har funnit resultat där kvinnor efter att ha fått samtalsstöd på grund av förlossningsrädsla under graviditeten rapporterat en mer negativ förlossningsupplevelse än kvinnor som inte uttryckt förlossningsrädsla (Ryding et al., 2003). De kvinnor som fått samtal uttryckte dock att de var nöjda med den vård de fått. Ryding et al. (2007) fann att kvinnor som sökt hjälp för förlossningsrädsla trots samtalsstöd varit mer rädda för förlossningen och förlossningssmärtan än jämförelsegruppen utan förlossningsrädsla. Erikssons et al. studie (2006) tydde på att även om det var till hjälp för kvinnan att ha fått prata om sin förlossningsrädsla var det någonting som varit svårt för henne att göra. Det fanns vissa villkor som måste uppfyllas för att kvinnan skulle våga avslöja och prata om sin rädsla såsom en barnmorska som visade förståelse, var intresserad och tillåtande. Nilsson och Lundgren (2009) menade att kvinnor med förlossningsrädsla behövde mycket stöd under graviditeten och förlossningen för att öka kvinnans tilltro till sin egen förmåga att föda. Sjögren (1998) undersökte hur förlossningsrädda kvinnor som fått psykosocialt stöd under graviditeten upplevt förlossningen och om de efter stöd valt att föda vaginalt efter att initialt önskat kejsarsnitt. De förlossningsrädda kvinnorna jämfördes med en matchad kontrollgrupp. Resultatet visade att kvinnorna med förlossningsrädsla hade upplevt sin graviditet mer påfrestande än vad kontrollgruppen gjort men att båda grupperna hade skattat 9

10 förlossningsupplevelsen på likartat sätt. Flera kvinnor kommenterade hur viktigt det var att personalen visade förståelse för deras förlossningsrädsla. Antalet förlossningsrädda kvinnor som förlöstes med kejsarsnitt minskade vilket Sjögren konstaterade gjorde att det även fanns en ekonomisk vinning i att ge psykosocialt stöd till förlossningsrädda kvinnor. I Anderssons och Torstenssons (2009) studie uppgav majoriteten av kvinnorna (över 80 %) att de var nöjda med innehållet i de samtal de haft med Aurorabarnmorskan. Kvinnorna hade upplevt sig ha möjlighet att ta upp egna frågor och problem liksom ha blivit trodda och tagna på allvar. Emellertid fanns det ett fåtal kvinnor som uttryckt att de inte var nöjda, inte känt sig trodda eller tagna på allvar. Så gott som alla kvinnorna (95 %) i studien ansåg att de blivit hjälpta av kontakten med Auroraverksamheten. De flesta kvinnor som hade haft en önskan om att förlösas med kejsarsnitt kände att barnmorska eller läkare hade försökt påverka deras inställning till hur förlossningen skulle ske och endast en fjärdedel av dessa födde med kejsarsnitt (Ibid.). Förlossningsplan Förlossningsplanens syfte var att fokusera relationen mellan den födande kvinnan och barnmorskan som assisterade henne för att öka kvinnans trygghet och hennes känsla av kontroll. Då kvinnan i förhand hade tänkt igenom förlossningsförloppet och vilka handlingsmöjligheter som kunde finnas tillgängliga i olika situationer som kunde uppstå hade hon skaffat sig en ökad beredskap att hantera detta liksom ett underlag för kommunikation med barnmorskan (Lundgren, Berg & Lindmark, 2003). Brown och Lumley (1998) undersökte i en australiensisk studie om en skriven förlossningsplan påverkade kvinnors förlossningsupplevelse, deras uppfattning om den vård de fått och möjligheten de haft att vara delaktiga i beslutsfattandet under förlossningen. Deras resultat visade att kvinnor med förlossningsplan var mer nöjda med den smärtlindring de fått under förlossningen. Resultatet fann dock ingen skillnad i hur kvinnor med förlossningsplan respektive utan förlossningsplan hade upplevt vården eller möjligheten att vara delaktiga i beslutsfattandet. Författarna menade att förlossningsplanen varit positiv för vissa kvinnor genom att den möjliggjorde diskussion kring förlossningen under graviditeten men att andra kvinnor inte haft någon glädje av den under förlossningen då personalen inte alltid hade läst förlossningsplanen (Ibid.). Lundgren et al. (2003) fann i sin svenska studie att förlossningsplanen inte hade varit till hjälp för att förbättra kvinnornas förlossningsupplevelse. Kvinnorna hade uppfattat en sämre kontakt med den första barnmorskan de mötte under förlossningen vad gällde hur barnmorskan lyssnade och uppmärksammade kvinnans önskemål liksom det stöd och den respekt som kvinnan upplevt sig få. Omföderskor som haft en förlossningsplan hade upplevt mindre rädsla för förlossningen och mindre rädsla för förlossningssmärtan. Förstföderskor med förlossningsplan hade fått en mer positiv upplevelse av förlossningssmärtan än de väntat sig. I den studie som utvärderade Auroraverksamheten (Andersson & Torstensson, 2009) hade 99 procent av de kvinnor med en förlossningsplan upplevt att den ökade tryggheten inför förlossningen, dock var det endast drygt en tredjedel av kvinnorna som haft en förlossningsplan. Anknytning till vårdvetenskapliga begrepp Lidande delas av Eriksson (1997) upp i tre former; sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande. 10

11 Sjukdomslidande upplevs i relation till sjukdom eller behandling, det kan handla om själsligt lidande och/eller kroppslig smärta. Graviditeten medför oundvikligen smärta vid förlossningen vilket finns i den förlossningsrädda kvinnans medvetande under hela graviditeten och kan orsaka sjukdomslidande. Barnmorskan kan hjälpa kvinnan att finna en mening i sitt lidande genom att lyssna, vara närvarande och visa medlidande samt att ge kvinnan möjlighet att uttrycka sitt lidande. Genom att ge stöd och bekräftelse av människan patienten skapas en möjlighet att vara i lidandet (Eriksson, 1997). Det lidande som uppstår i samband med vård benämns vårdlidande vilket kan uppstå om vården utesluts. Vårdlidande kan bero på en bristande förmåga hos vårdpersonalen att se kvinnans behov och vilja. Kvinnans känslor och upplevelser måste tas på allvar om hennes värdighet inte ska kränkas (Eriksson, 1997). Att bli förnekad som lidande människa ger också ett vårdlidande, ofta är det faktorer i vårdrelationen som är grunden till att vårdlidande uppkommer (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003). Om kvinnan inte upplever att hon har kontroll eller att hon kränks i vårdsammanhang kan detta leda till vårdlidande (Wiklund, 2003). Kopplingen mellan otrygghet i vården och vårdlidande är stark. Att inte förstå personalens agerande, uppleva att man inte får tillräcklig information eller inte förstår sig på vårdmiljön kan göra att kvinnan känner sig otrygg (Dahlberg et al., 2003). Livslidande gör att kvinnans livssituation förändras. När människan får besked om något som kan hota hälsan uppstår livslidande. För en förlossningsrädd kvinna kan graviditeten utgöra det hot mot hälsan som orsakar livslidandet. Detta kan minskas om kvinnan får svar på de frågor som hon har, är delaktig i vården och informerad om vad som händer. Vid ett livsvärldsperspektiv krävs ett förhållningssätt som ser till kvinnans levda och kanske komplexa verklighet. Det är väsentligt att försöka få ta del av hur den enskilda individen upplever sin verklighet, vilken mening och vilka innebörder som finns i hennes erfarenheter. Att få en uppfattning om hur kvinnan ser sig själv i förhållande till omvärlden ger möjlighet att få en större förståelse för hennes livshållning. Genom öppna frågor får hon möjlighet att berätta utifrån sin synvinkel. Att fråga kvinnan vad hon behöver hjälp med och att lyssna på vad hon säger utan att vifta bort det är tecken på att vilja möta hennes livsvärld för att kunna se henne lite mer ur hennes egen synvinkel och förstå mer av hur hon uppfattar världen (Dahlberg et al., 2003). PROBLEMFORMULERING Förlossningsrädsla innebär ökad risk för en mängd olika faktorer, varav förlängt förlossningsförlopp, interventioner under förlossningen och negativ förlossningsupplevelse är några (Fenwick, Gamble, Nathan, Bayes & Hauck, 2009). För barnmorskor som handlägger den normala graviditeten och förlossningen är det viktigt att vara medveten om de konsekvenser obehandlad förlossningsrädsla kan leda till och ha förståelse för vad de kvinnor som deltagit i Auroraverksamheten själva anser vara betydelsefullt i kontakten med förlossningsverksamheten. Detta för att på bästa sätt kunna utforma omvårdnaden av dessa kvinnor under graviditet, förlossning och postpartum. SYFTE Syftet var att få en djupare förståelse av förlossningsrädda kvinnors erfarenheter av Auroraverksamhet. 11

12 METOD Den metod som användes i studien var kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats enligt Graneheim och Lundman. Kvalitativ metod anser sanningen vara subjektiv och att den kan se olika ut beroende genom vems glasögon den ses med. Med en induktiv ansats görs analysen av texten förutsättningslöst (Graneheim & Lundman, 2008). Analysprocessens begrepp Kvalitativ innehållsanalys används inom beteendevetenskap, humanvetenskap och vårdvetenskap och innebär tolkning av en text. Texten kan utgöras av utskriften från en genomförd intervju, dagboksanteckningar, journaler, protokoll från observationer eller filmat material (Graneheim & Lundman, 2003). I kvalitativ innehållsanalys eftersträvas att beskriva variationer i den text som analyseras genom att hitta likheter och skillnader i textens innehåll. Likheter och skillnader redovisas i form av kategorier och teman med olika abstraktionsnivå. Graneheim och Lundman talar om manifest och latent nivå, den manifesta nivån ger en konkret beskrivning av textens innehåll och den latenta nivån förmedlar vad texten säger på en abstrakt nivå. När dessa kategorier och teman identifieras är det betydelsefullt att tolkningen av texten sker med en medvetenhet om studiens kontext (Graneheim & Lundman, 2008). En text får sin mening då någon läser den (Krippendorff, 2004, i Graneheim & Lundman, 2008). En text har alltså inte endast en mening utan hur den tolkas beror på vem som läser den. Viktiga begrepp i den kvalitativa innehållsanalysen som används för att beskriva analysprocessen är analysenhet, domän, meningsenhet, kondensering, abstraktion, kod, kategori och tema. Analysenhet är enligt Graneheim och Lundman (2008) det dokument som analyseras. Analysenheten bör vara stor nog att utgöra en helhet men samtidigt liten nog att hantera i analysprocessen. En domän utgörs av en del av texten som handlar om ett speciellt område, domäner utgör den basala strukturen och går att identifiera med låg grad tolkning. Meningsenheterna utgör grunden för analysen. En meningsenhet kan vara ett ord, mening eller stycke av texten som hör samman genom sitt innehåll och det sammanhang det uttrycks i, det vill säga att textinnehållet har samma innebörd. När meningsenheterna sedan analyseras sker detta genom kondensering och kodning. Vid kondensering kortas antalet ord ned vilket gör texten lättare att hantera samtidigt som innebörden i meningsenheten bevaras. Den kondenserade texten förses med koder för att ge möjlighet att se texten på ett nytt sätt och ger en högre abstraktionsnivå. Koderna förstås utifrån den text de härstammar. Koderna sammanförs sedan till kategorier eller teman. Koden beskriver den meningsbärande enhetens innehåll kortfattat. En kategori innehåller flera koder med liknande innehåll. Innehållet i en kategori har liknande innebörd men skiljer sig från innehållet i en annan kategori. Kategorin ger en beskrivning av materialet och svarar på frågan vad?. Ingen kod ska passa in i två olika kategorier eller falla mellan kategorierna, ingen kod som innehåller ett svar på syftet får utelämnas för att det inte 12

13 finns en passande kategori (Graneheim & Lundman, 2008). För att redovisa en noggrann analys av koder till kategorier kan belysande citat av skillnader och likheter ges i texten. (Burnard, Gill, Stewart, Treasure & Chadwick, 2008). Kategorier kan delas in i underkategorier med olika abstraktionsnivåer. Ett tema länkar samman innehållet i olika kategorier och kan ses som en röd tråd i texten. Temat svarar på frågan hur? och ger ett svar på en tolkande nivå. Även teman kan delas in i eller utgöras av underteman (Graneheim & Lundman, 2008). Tillvägagångssätt Det material som utgör underlag för denna analys är informanternas egna kommentarer givna i den enkätbaserade studie som utvärderade Auroraverksamheten vid en klinik i södra Sverige (Andersson & Torstensson, 2009). Alla kvinnor som hade eller hade haft kontakt med Auroraverksamheten under 2007 eller 2008 tillfrågades om att delta i studien som skulle utvärdera verksamheten. Av dessa 197 kvinnor valde 136 att delta i enkätstudien och 91 av dessa skrev egna kommentarer. Av de 91 kvinnor som skrev egna kommentarer hade 85 kvinnor fött sina barn (29 förstföderskor och 56 omföderskor) och sex kvinnor (tre förstföderskor och tre omföderskor) var fortfarande gravida. Kvinnorna var vid studiens genomförande mellan 20 och 44 år. Kvinnorna tillfrågades skriftligen om deltagande i studien genom ett informationsbrev. Detta brev skickades hem till de kvinnor som varit i kontakt med eller hade en pågående kontakt med Auroraverksamheten under 2007 och Information gavs om studiens syfte, att deltagandet var frivilligt och att materialet skulle behandlas konfidentiellt. Bifogat fanns enkät och svarskuvert som ombads skickas tillbaka inom två veckor. En påminnelse skickades ut till de som inte svarat efter fyra veckor. Enkäten som användes utformades efter diskussion med verksamma Aurorabarnmorskor och efter samråd med statistiker gjordes vissa justeringar av frågorna. Som en form av validering av enkätens innehåll testades den på sex kvinnor innan studien inleddes. Två enkäter användes i studien, en för de som var gravida då de besvarade enkäten och en till de som fött sina barn. Enkäterna inleddes med frågor kring kvinnans bakgrund, bostadsförhållanden, familjesituation, paritet, graviditet och orsak till förlossningsrädslan. Därefter kom mer specifika frågor kring kontakten med Auroraverksamheten och hur den upplevts, bland annat om antalet samtal, om hon var nöjd med antalet, om hon fått möjlighet att ta upp de frågor som hon önskat och om hon upplevt sig bli tagen på allvar av Aurorabarnmorskan. Kvinnorna gjorde en egenskattning av förlossningsrädslan innan och efter kontakten med Auroraverksamheten på en VAS-skala (visual analog scale) graderad från siffran 0 till 10, där 0 stod för ingen rädsla alls och 10 för värsta tänkbara rädsla. Avslutningsvis i enkäten fanns tomma rader där kvinnorna gavs möjlighet att uttrycka sig fritt genom att skriva egna kommentarer. Analys Innan analysen inleddes transkriberades kvinnornas kommentarer till ett eget dokument som var fristående från de enkäter de ursprungligen erhölls från. Kommentarerna lästes igenom upprepade gånger för att författaren skulle få en känsla för materialet som helhet och för att få en blick över textens olika innebörder. Texten i dokumentet markerades med olika färger beroende på vilken innebörd den hade, på detta sätt erhölls meningsenheterna vilka har exemplifierats genom citat i resultatet. För att kunna bearbeta den text som fanns i meningsenheterna kondenserades de och gavs koder, detta gav möjlighet att se materialet på 13

14 ett nytt sätt. Kondenserade meningsenheter och koder med liknande innebörd grupperades sedan i tillfälliga kategorier som beskrev innebörden i den ursprungliga texten. Vid upprepade genomläsningar av materialet under arbetets gång flyttades olika kondenserade meningsenheter och koder mellan olika tillfälliga kategorier för att slutligen hitta den kategori där de bäst hörde hemma. Exempel på analysgången. KATEGORI KOD KONDENSERING MENINGSBÄRANDE ENHET Ovisshet skapar oro/rädsla Förhindra/mota bort rädslan Vad hände förra gången bena upp vad som hände under min förra förlossning och eftervårdstiden på BB (nr 9) Personalens förhållningssätt Upplevelsen av samtalet Våga bli gravid igen Uppföljningen efter första förlossningen (både på BB och sen) med ett telefonsamtal gjorde att jag vågade bli gravid igen. (nr 5) Djupa spår Ont fortfarande Gått nästan ett år efter förlossningen men det gör ont Att bli hörd Lyssnade och tog min oro på allvar fortfarande i min själ. (nr 3) Under samtalet kände jag att någon lyssnade på mig och tog min oro och mina tankar på allvar. (nr 14) Känna sig sedd Hon fick mig att känna mig sedd och att jag hade rätt att tycka att min första förlossning var jobbig. (nr 42) Som en form av validering har handledare läst igenom materialet som utgör underlag för analysen. Under analysen har författaren vid olika tillfällen diskuterat med handledare kring innehållet i olika kategorier för att få ett annat perspektiv på analysprocessen och minska den egna förförståelsen av materialet. Etiska reflektioner De etiska aspekterna i utvärderingen av Auroraverksamheten som denna analys grundar sig på har beaktats och etiskt godkännande erhållits från det lokala Forskningsetiska Rådet (Beslutsnummer 1/2009). Informanterna fick information om studiens syfte och tillfrågades om de ville delta i studien varefter de gav sitt informerade samtycke till deltagande. Information gavs om att deltagande informanters identitet inte skulle kunna avslöjas i studien och att materialet endast skulle användas i forskningssyfte och som kvalitetssäkring. Vid denna analys användes informanternas egna kommentarer för en kvalitativ innehållsanalys. Dessa kommentarer har inte tidigare analyserats och användes inte vid den tidigare nämnda utvärderingen. Författaren har strävat efter att hålla sig nära den text som analyserats för att undvika att innehållet i textens innebörd förvanskas eller förändras från det 14

15 kvinnorna själva skrivit i sina kommentarer. Denna analys av kvinnors erfarenhet av Auroraverksamhet hoppas kunna bidra med ökad kunskap hos personal som möter förlossningsrädda kvinnor i sitt arbete. Vidare kan analysen användas som underlag för barnmorskor som möter förlossningsrädda kvinnor under graviditet, förlossning eller i Auroraverksamhet att reflektera och vidareutveckla sitt arbetssätt och bemötande av dessa kvinnor. Författaren anser att nyttan med analysen överväger den eventuella skada som skulle kunna påverka dem som deltagit eller andra i samma situation. RESULTAT De kommentarer som har analyserats i denna studie har varit av varierande längd, från en enstaka mening till över en hel fullskriven sida där kvinnan haft erfarenheter som hon velat dela med sig av. Vid analysen av dessa kommentarer utkristalliserades två övergripande teman som kännetecknade innehållet i de erfarenheter som kvinnorna valt att dela med sig av. Dessa teman var erfarenheter som lindrat förlossningsrädslan och erfarenheter som förvärrat förlossningsrädslan. Ur de två temana framkom fem huvudkategorier vilka beskriver olika aspekter av vad kvinnorna upplevt lindra respektive förvärra förlossningsrädslan. Kategorierna var upplevelsen av samtalet, ovisshet skapar oro/rädsla, förlossningssätt, betydelsen av förlossningsplanens handläggande och personalens förhållningssätt. Kategorin upplevelsen av samtalet bestod av två underkategorier; att bli hörd respektive att inte bli sedd och bekräftad som individ. Upplevelsen av samtalet Blivit hörd Vissa kvinnor beskrev den barnmorska som de träffat under Aurorasamtalen som sin Aurorabarnmorska. De som använde sig av den beskrivningen hade varit nöjda med sin kontakt och upplevt ett möte med barnmorskan under samtalet. De kvinnor som varit nöjda med kontakten hade känt att de blivit lyssnade på, att någon haft tid för dem, tagit deras oro och rädsla på allvar och att de fått svar på några av sina frågor. Tack för att ni lyssnade, tog er tid och tog mig på allvar! (nr 79) jättenöjd med det bemötande och omhändertagande som jag fick av. Kände sig inte längre som patient i mängden! (nr 76) Det bemötande och stöd som gavs genom Auroraverksamheten beskrevs ha påverkat hela graviditetstiden för några kvinnor och gjort denna tid uthärdlig vilket de inte trodde den skulle ha blivit annars. En av de kvinnor som fortfarande var gravida vid besvarandet av enkäten skrev att hon till och med ser fram emot den (förlossningen) (nr 85) efter samtalen hon haft med Aurorabarnmorskan. En kvinna framhöll att hon hade sett en skillnad i att ha ett professionellt samtal kring sin förlossningsrädsla och vad det gett henne jämfört med de samtal hon haft med vänner och anhöriga. Jag kunde få svar av någon som visste, så är det ju inte om man pratar med vänner/familjen. Det hjälpte mig oerhört. (nr 59) 15

16 Genom samtal med Aurorabarnmorska hade kvinnorna getts möjlighet att ventilera de frågor de haft med en person som hade kunskap om graviditet och förlossning. Kvinnorna uttryckte att de hade fått en mer realistisk beskrivning av förlossningen än vad de fått på föräldrakursen på MHV. De upplevde att de fått mer information om hur en förlossning kunde vara, vad som kunde ske under förlossningen och därefter känt sig mer förberedda inför denna. Kvinnorna uppgav att de fått peppning och redskap att hantera den kommande förlossningssituationen genom kontakten med Auroraverksamheten. En kvinna med tidigare negativ förlossningsupplevelse kände att hon blivit stärkt och fått den coachning hon behövt för att våga gå igenom ytterligare en förlossning. Kvinnorna skrev att de hade fått hjälp av Aurorabarnmorskan med att hitta andra sätt att tänka på vilket hjälpte dem att hantera rädslan inför förlossningen. En kvinna exemplifierar hur hon fick hjälp med att flytta fokus från det som hon upplevde jobbigt och var rädd för och istället fokuserade på det positiva som graviditeten skulle leda till. Hon hjälpte mig att koncentrera mig på att bli mamma, istället för att oroa mig för förlossningen. (nr 88) Ett konkret sätt på hur kvinnans förlossningsrädsla möttes av barnmorskan var genom visning av förlossningsavdelningen vilket några kvinnor känt varit betydelsefullt. Besöket hade bidragit till att deras rädsla inför förlossningen hade minskat. Genom att de hade fått se och vara på avdelningen där förlossningen skulle äga rum vid ett tillfälle som de kunnat förbereda sig inför hade deras känsla av trygghet ökat. De hade fått möjlighet att ställa frågor om apparater och dylikt under ordnade former då de inte varit påverkade av förlossningsarbete. kändes bra att få känna in sig, kolla på maskinerna mm och ställa en massa frågor. (nr 85) Att inte bli sedd och bekräftad som individ De kvinnor som inte upplevt en god kontakt och ett möte med Aurorabarnmorskan uttryckte att de känt det som om de inte blivit tagna på allvar. De tyckte inte de hade fått svar på sina frågor och att samtalet känts som ett slutgiltigt konstaterande av att ingen vet egentligen vad som kommer att hända och att det inte finns några garantier. Samtalen jag hade kändes väldigt flummiga. Barnmorskan ville hela tiden att jag skulle prata, beskriva mina känslor mm, men det enda jag ville var ju att få fakta, fakta och mer fakta, för att få kontroll över den kommande situationen. (nr 37) En kvinna som via telefonkontakt med Auroraverksamheten berättat om sin oro över bäckenträngsel hade upplevt att detta blivit bortviftat som extremt ovanligt när hon tagit upp det. Hon kände att ingen tagit henne eller hennes oro på allvar. Kvinnorna beskrev känslan av att inte egentligen ha haft någon möjlighet att påverka sin situation under samtalen. En kvinna skrev att hon kände sig lurad efteråt då hon hade haft förhoppningar om att kunna påverka sättet att föda sitt barn på men inte riktigt känt sig tagen på allvar. Flera kvinnor skrev om vikten av personkemi, att samtalen anpassades efter den kvinna som kom för samtal kring sin förlossningsrädsla och just hennes behov. Vissa kvinnor kände att de behövde någon som lyssnade på dem medan andra kvinnor kände behov av att få fakta och information kring förlossningen. 16

17 samtalet verka inövat precis som efter en mall (nr 15) veta allt för att bli trygga och blir ännu mer oroliga av känslan att någon försöker lugna en genom att inte vilja eller kunna ge tillräcklig info. (nr 50) En kvinna reflekterade över huruvida hon inte kunnat ta till sig det stöd hon fått under samtal med Aurorabarnmorskan på grund av att hon varit fast i sina egna negativa tankar. Hon skrev om att hon behövt någon som mer tagit tag i henne för att rucka hennes tankemönster. låst i mina negativa tankar för att vara mottaglig för andras åsikter (barnmorskan) var väldigt rar och vänlig. Behövt någon med lite mer ruter i. (nr 68) Några kvinnor hade känt behov av fler samtal men inte vågat be om att få det. De kände att det fanns ont om tider i Auroraverksamheten och hade haft känslan av att deras behov måste vara enorma för att rättfärdiga fler besök innan förlossningen. Jag hade önskat fler samtal men upplever det svårt att ringa och boka tid då jag inte vet vad som är vanlig rädsla och/eller vad som är till följd av min förlossning. Man vill inte vara besvärlig om det är sådan oro alla känner. (nr 67) Ovisshet skapar oro/rädsla Vid tidigare negativa förlossningsupplevelser som gjort kvinnan rädd för att bli gravid och föda igen hade stödjande samtal med en Aurorabarnmorskan hjälpt kvinnan att bearbeta det hon varit med om och gjort att hon kunnat gå vidare. Hade jag fått det (samtal) innan och efter mitt första barn hade jag haft fler barn idag. (nr 16) Flera av omföderskorna beskrev hur de genom samtal med Aurorabarnmorskan fått hjälp att gå igenom tidigare förlossningsförlopp vilket hade varit en förutsättning för dem att våga skaffa fler barn. Kvinnorna beskrev att de varit rädda att behöva gå igenom en lika jobbig förlossning till. Rädd för att allt ska hända igen. Ska jag nu ha ett barn till vill jag göra kejsarsnitt. Förlossningen var hemsk! (nr 1) Ett antal av kvinnorna hade inte varit förlossningsrädda medan de väntade sitt barn. De hade inte haft någon kontakt med Auroraverksamheten under graviditeten utan endast efter förlossningen. Kvinnorna hade själva känt behov av att prata om förlossningen eftersom den upplevts jobbig och då tagit kontakt med Auroraverksamheten. Några hade blivit erbjudna kontakt med Auroraverksamheten på grund av att de haft en traumatisk förlossning. Kvinnorna som inte varit förlossningsrädda innan de födde sitt barn tydliggjorde detta i sina kommentarer och berättade att de känt behov av att prata med någon om förlossningen efteråt. Dessa kvinnor berättade att de upplevt förlossningen jobbig och annorlunda mot hur de hade tänkt sig att den skulle vara. en förlossning som var skrämmande för mig och långt ifrån mina förväntningar. (nr 44) En grupp kvinnor efterlyste uppföljande samtal som mer obligatoriskt. De önskade att Auroraverksamheten alltid hade ett samtal efter förlossningen för att se hur det blivit för 17

18 kvinnan och hennes partner. En kvinna som gått på Aurorasamtal och sedan haft en långdragen förlossning skrev att Någon form av hjälp borde man få efter förlossningen. Det är lika viktigt som hjälpen man får innan förlossningen annars känner man sig precis som jag, lurad av någon. (nr 55). En annan kvinna hade fått erbjudande om samtal efter förlossningen men inte tagit emot det då hon velat lägga locket på och glömma det som varit jobbigt. När hon sedan blev gravid igen kom den obearbetade förlossningsupplevelsen tillbaka och gjorde att hon då sökte sig till Auroraverksamheten för att få hjälp och stöd, vilket hon upplevt sig ha fått. En kvinna som fått ett möte med Aurorabarnmorskan efter sin förlossning berättade hur mycket det betytt för henne. Att hon fått tillfälle att prata ut och gå igenom hela förlossningsförloppet. Hon hade haft svårt att minnas vad som hänt under förlossningen bland annat på grund av förlossningssmärtorna. Tankar kring förlossningssättet Att önska en förlossning med planerat kejsarsnitt var någonting som återkom i flera kvinnors kommentarer. De beskrev vilken lättnad det var att ha fått ett planerat kejsarsnitt beviljat eller hur negativt de upplevt att de inte blivit lyssnade på och fått gehör för sin önskan om planerat kejsarsnitt. Kände att barnmorskan i Auroraverksamheten enbart ville få mig att ändra mig angående kejsarsnitt.. prata med läkare som genast sa att jag skulle få planerat kejsarsnitt. Det var en underbar upplevelse. (nr 30) Upplevde det MYCKET negativt att den läkare jag träffade försökte påverka hur jag skulle förlösa mitt barn. (nr 7) Uppfattningen om att det som förlossningsrädd kvinna var möjligt att få välja ett planerat kejsarsnitt genom besök hos Auroraverksamheten fanns uttryckt bland kommentarerna. En kvinna, som fått kejsarsnitt efter samtal med läkare i Auroraverksamheten, menade att många kvinnor inte är medvetna om möjligheten att gå till Aurora och begära kejsarsnitt. En annan kvinna som inte fått kejsarsnitt beviljat var besviken över detta och menade att I Stockholm är det ju helt ok att få snitt om man är förlossningsrädd. (nr 45) Några kvinnor skrev även om hur de trodde att medias bild av kejsarsnitt påverkade kvinnors önskan om en förlossning med planerat kejsarsnitt istället för vaginal förlossning. Kvinnorna ansåg att medias bild av kejsarsnitt inte var rättvisande, att det inte var så lätt att genomgå ett kejsarsnitt som det framställdes och därmed kunde uppfattas som ett sätt att undvika den vaginala förlossningen vilket kvinnorna tyckte framställdes som värre. De menade att media förskönade bilden av hur ett kejsarsnitt var och att det uppfattades som ett sätt många kändisar födde sina barn på vilket fick det att verka mer eftersträvansvärt. Om kunskapen ökade om hur ett kejsarsnitt gick till, vad det innebar för kvinnan och barnet, skulle nog fler kvinnor välja en vaginalförlossning istället för att önska en förlossning med kejsarsnitt. mådde även mycket dåligt efter detta (kejsarsnittet) och har oro över att om jag kommer att få fler barn måste det göras på detta sätt. (nr 41) Några kvinnor hade blivit inducerade på grund av förlossningsrädslan. De upplevde det lugnande att veta när barnet skulle födas och att deras partner då säkert skulle kunna vara med under förlossningen. Kvinnorna uppgav även att deras känsla av kontroll ökat inför och under 18

19 förlossningen, att de kunnat följa med mer i förloppet då de inte blivit överrumplade av ett plötsligt värkarbete. Betydelsen av förlossningsplanens handläggande Kvinnor som skrivit förlossningsplaner som hjälp inför förlossningen berättade om hur dessa upplevts vara till stor nytta för kvinnan vid de tillfällen barnmorskan bekräftat vad som stod i den under förlossningen. Att barnmorskan tagit del av förlossningsplanen och varit insatt i den uppfattades av kvinnorna som att de blivit sedda, respekterade och tagna på allvar. underbar förlossning och jag kände att alla var insatta i min förlossningsplan. (nr 4) De kvinnor som skrivit förlossningsplaner och upplevt att barnmorskan vid förlossningen varit insatt i denna tycks ha känt sig bekräftade genom detta. Att barnmorskan har brytt sig om att lyssna på deras önskningar inför förlossningen. Då kvinnorna hade skrivit sin förlossningsplan hade de även fått tillfälle att förbereda sig och tänka igenom vad förlossningen kunde komma att innebära. det som var bra var att ha en plan vilket fungerade. Blev lyssnad på. (nr 13) Däremot undrade en del kvinnor om personalen läste deras journaler och förlossningsplaner över huvud taget. De upplevde ett glapp mellan det stöd de fått genom Auroraverksamheten och övrig personal när det var dags att föda som gjorde att förtroendet för personalen försvann. Meningen med att formulera en förlossningsplan för kvinnan var att den skulle kunna hjälpa henne att föra sin talan om känslor och eventuella önskemål under förlossningen. Detta då hon själv kunde ha svårt att uttrycka sig till exempel under värkarbetet, i synnerhet om hon var rädd. Det skulle ha varit bra om någon läst igenom journalen, det kan ju hända att det står något i den!!! Tack vare att ingen gjorde detta hade jag ingen nytta av Aurorasamtalen och förlossningsplanen alls! (nr 24) personalen hade det stressigt personalen hann inte att ta hänsyn till den planeringen. (nr 46) Erbjudandet om att göra en förlossningsplan uppfattades även väldigt olika av olika kvinnor. en auroraplan gör ändå att jag känner mig tryggare och mer förberedd. (nr 87) Den ökade oron med ca 100%. (nr 90) Det var inte alla kvinnor som hade gjort en förlossningsplan eller blivit erbjudna att göra en under samtalet med Aurorabarnmorskan. En kvinna skrev om hur hon trodde det skulle ha påverkat henne om hon haft en förlossningsplan. Jag hade gärna velat ha en förlossningsplan i form av att det blivit ett kejsarsnitt om förlossningen drog ut för länge. Tänkte inte på detta alternativet förrän efter mina besök på aurorasamtalen, blev heller inte erbjuden det. Om jag haft det hade jag varit lugnare inför förlossningen. (nr 82) Personalens förhållningssätt 19