6846/17 kh/chs 1 DGC 2B

Transkript

1 Europeiska unionens råd Bryssel den 6 mars 2017 (OR. en) 6846/17 LÄGESRAPPORT från: av den: 6 mars 2017 till: Föreg. dok. nr: Ärende: Rådets generalsekretariat Delegationerna COHOM 28 COPS 74 CFSP/PESC 200 FREMP 20 DEVGEN 31 SOC 159 JAI 181 JEUN 30 ILO /17 COHOM 19 COPS 44 CFSP/PESC 134 FREMP 13 DEVGEN 21 SOC 159 JAI 181 JEUN 30 ILO 3 Översyn av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter (2017) Inget barn ska lämnas utanför För delegationerna bifogas en översyn av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter (2017) Inget barn ska lämnas utanför, som antogs av rådet vid dess 3525:e möte den 6 mars /17 kh/chs 1 DGC 2B SV

2 BILAGA Översyn av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter (2017) Inget barn ska lämnas utanför (Utrikesrådet den 6 mars 2017) Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 3 A. Skäl till åtgärder... 3 B. Syfte och tillämpningsområde PRINCIPER FÖR EU:S ÅTGÄRDER... 6 A. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen)... 6 B. Ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt som omfattar alla mänskliga rättigheter... 9 C. Integrering PRIORITERINGAR FÖR EU:S ENGAGEMANG EU-VERKTYG FÖR ATT FRÄMJA OCH SKYDDA BARNETS RÄTTIGHETER OPERATIVA RIKTLINJER GENOMFÖRANDE OCH UTVÄRDERING AV DESSA RIKTLINJER Bilaga I EU:s rättsliga instrument och policydokument Bilaga II Förteckning över de mål och delmål för hållbar utveckling som är mest relevanta för barn Bilaga III EU:s riktlinjer för mänskliga rättigheter, Europeiska kommissionens meddelande och rådets slutsatser /17 kh/chs 2

3 1. INLEDNING A. Skäl till åtgärder Barnets rättigheter är mänskliga rättigheter. De är odelbara, allmänna och oförytterliga. Fördraget om Europeiska unionen (Lissabonfördraget), som trädde i kraft 2009, innehåller ett uttryckligt åtagande om att främja skyddet av barnets rättigheter i EU:s interna och externa åtgärder (se bilaga I för en översikt över EU:s rättsliga instrument och policydokument). Med dessa riktlinjer bekräftar Europeiska unionen sitt engagemang för att i sin externa människorättspolitik främja och skydda barnets rättigheter på ett heltäckande sätt i enlighet med vad som anges i FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll samt andra relevanta internationella standarder och fördrag. Världen över dör barn varje dag, mestadels av orsaker som skulle kunna förebyggas eller behandlas. Nära hälften av alla dödsfall bland barn under fem år orsakas av undernäring. I hela världen finns nästan 230 miljoner barn under fem år (ungefär ett av tre) vars födsel aldrig har registrerats officiellt 1. Var femte minut dör ett barn till följd av våld i hemmet, skolan eller samhället. Runt om i världen har upp till en miljard pojkar och flickor i åldern 2 17 år utsatts för fysiskt, sexuellt eller psykiskt våld under det senaste året 2. Barn utsätts för olika slags barnarbete, särskilt de värsta formerna. De könsspecifika riskerna för flickor och pojkar kräver särskild uppmärksamhet. Barn blir offer för sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Flickor och pojkar kan tvingas ingå tidiga äktenskap och tvångsäktenskap och flickor kan tvingas utstå skadliga sedvänjor såsom kvinnlig könsstympning. Alltför många barn saknar tillgång till god utbildning. För närvarande är det 124 miljoner barn som varken går i skolan 3 eller har tillgång till ordentlig hälso- och sjukvård och social omsorg. 1 Statistik från Unicefs webbplats (oktober 2016), 2 The Global Partnership to End Violence against Children (Globalt partnerskap mot våld mot barn) evalence_consequences_a4.pdf 3 Unesco, 2015: /17 kh/chs 3

4 Barn i utsatta situationer, såsom barn som lever i fattigdom, i konfliktområden och i instabila situationer, barn med funktionsnedsättning, barn som frihetsberövats eller barn i konflikt med lagen, migrerande barn och flyktingbarn (världen över har nästan 50 miljoner barn migrerat över gränser eller tvångsfördrivits och i dag är hälften av alla flyktingar barn 4 ) samt ensamkommande barn och barn utan familj, utsätts för särskilda risker och är föremål för diskriminering, marginalisering, institutionalisering och utanförskap. Sedan antagandet av riktlinjerna 2007 har en hel del hänt när det gäller barnets rättigheter i världen och utvecklingen av EU:s politik för barnets rättigheter i EU:s yttre åtgärder, vilket gör denna översyn av riktlinjerna nödvändig. Bara under 2015 antogs en rad viktiga internationella överenskommelser, däribland Agenda 2030 för hållbar utveckling 5, där man åtar sig att erbjuda en stimulerande miljö för barn och ungdomar så att de fullt ut ska kunna förverkliga sina rättigheter och förmågor (punkt 25), och överenskommelsen om utvecklingsfinansiering 6 (Addis Abebahandlingsplanen), vilka är särskilt relevanta. En av de viktigaste principer som ligger till grund för Agenda 2030 för hållbar utveckling är att "inte lämna någon utanför". Detta innebär att det internationella samfundet och staterna i synnerhet kommer att stärka insatserna för att säkerställa att alla människor har lika möjligheter och för att nå ut till de mest utsatta och marginaliserade. I september 2016 sammankallade FN:s generalförsamling för första gången till ett toppmöte på stats- och regeringschefsnivå om stora flykting- och migrantströmmar. Slutdokumentet blev New York-deklarationen 7 som innehåller åtaganden om att skydda de mänskliga rättigheterna för alla flyktingar och migranter, oavsett status. Bland annat åtar man sig att se till alla flyktingbarn och migrerande barn får gå i skolan inom några månader efter sin ankomst, att förebygga och bemöta sexuellt och könsrelaterat våld, att arbeta för att praxisen med att hålla barn i förvar för att bestämma deras migrationsstatus ska upphöra, att skydda kvinnors och flickors rättigheter samt främja deras fullständiga medverkan på lika villkor och på ett meningsfullt sätt i processerna för att hitta lösningar. 4 Uprooted: The growing crisis for refugee and migrant children (ej översatt till svenska), Unicef (september 2016), s. 3 och 6. 5 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, resolution antagen av generalförsamlingen den 25 september 2015 (UNGA A/RES/70/1). 6 Addis Abeba-handlingsplanen från den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering (Addis Abeba-handlingsplanen), A/RES/69/313, augusti New York-deklarationen om flyktingar och migranter, A/71/L.1* av den 13 september /17 kh/chs 4

5 I den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik 8 betonas betydelsen av målen för hållbar utveckling och åtagandet att integrera de mänskliga rättigheterna i alla politikområden inom ramen för EU:s yttre åtgärder. I enlighet med den mångfasetterade strategin för resiliens finns också en fast beslutsamhet att intensifiera arbetet med utbildning, kommunikation, kultur och ungdom. I Europeiska kommissionens förslag till ett nytt europeiskt samförstånd om utveckling 9 framhålls också detta åtagande om att integrera de mänskliga rättigheterna och anpassa EU:s politik för utvecklingssamarbete till Agenda Dessutom åtog sig EU att gå mot ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt i sin verksamhet (se avsnitt 2B, Ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt) i och med antagandet av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2012) 10 och rådets slutsatser om en rättighetsbaserad strategi för utvecklingssamarbete (maj 2014) 11. B. Syfte och tillämpningsområde Syftet med EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter (nedan kallade riktlinjerna) 12 är att erinra om internationella standarder när det gäller barnets rättigheter och ge tjänstemän inom EU:s institutioner och EU:s medlemsstater praktisk vägledning för att i) stärka deras roll i främjandet och skyddet av alla barns rättigheter i EU:s yttre åtgärder genom att uppmuntra och stödja stärkandet av partnerländernas egna system och ii) ytterligare stärka deras samarbete med internationella organisationer och organisationer i civilsamhället En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik Förslag till ett nytt europeiskt samförstånd om utveckling Vår värld, vår värdighet, vår framtid, COM(2016) 740 final av den 22 november EU:s strategiska ram och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, dok /2012, juni Rådets slutsatser om en rättighetsbaserad strategi för utvecklingssamarbete, dok. 9987/14, maj Kommissionen tog fram en verktygslåda för att vägleda personalen i genomförandet av ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt, Commission Staff Working Document Tool-Box A Rights-Based Approach, Encompassing all Human Rights for EU Development Cooperation (ej översatt till svenska) (SWD(2014) 152 final) (dok. 9489/14 av den 5 maj 2014). Se bilaga III för en förteckning över länkar till EU:s riktlinjer, kommissionens meddelanden och rådets slutsatser som kompletterar riktlinjerna om främjande och skydd av barnets rättigheter. 6846/17 kh/chs 5

6 För att fullgöra sina åtaganden i fråga om främjande och skydd av barnets rättigheter verkar EU för barnkonventionens allmänna genomförandeåtgärder i enlighet med allmän kommentar nr 5 till konventionen 13. Avsikten med de allmänna genomförandeåtgärderna är att verka för att alla barn till fullo ut ska åtnjuta alla rättigheter i konventionen, genom lagstiftning, budgetanslag, inrättande av (statliga och oberoende) samordnings- och tillsynsorgan, genom heltäckande insamling av data, genom medvetandehöjande åtgärder och utbildning samt genom att man tar fram och genomför lämpliga politiska strategier, tjänster och program. De allmänna genomförandeåtgärderna utgör sålunda själva grunden för förverkligandet av barnets rättigheter i och med att man här säkerställer att nödvändiga strukturer och resurser finns att tillgå genom en systemstärkande strategi. I enlighet med det centrala temat för målen för hållbar utveckling syftar dessa reviderade riktlinjer till att "inget barn ska lämnas utanför" genom att man i dessa riktlinjer antar ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt som omfattar alla mänskliga rättigheter för genomförandet av de allmänna genomförandeåtgärderna. De åtgärder som krävs för att uppnå denna målsättning anges i del 5, Operativa riktlinjer. 2. PRINCIPER FÖR EU:S ÅTGÄRDER A. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) EU:s politik för barnets rättigheter styrs i hög grad av barnkonventionen. Samtliga EUmedlemsstater är parter i barnkonventionen, som är det vidast ratificerade människorättsfördraget i historien och i dagsläget har ratificerats av 196 konventionsstater. Det är det mest omfattande människorättsfördraget och rättsliga instrumentet för främjande och skydd av samtliga rättigheter som är relevanta för barn ekonomiska, sociala, kulturella, medborgerliga och politiska. I konventionen, som antogs 1989, fastställs universella standarder för alla barns omsorg, behandling, överlevnad, utveckling, skydd och deltagande. Det var det första internationella instrumentet som uttryckligen erkände barn som sociala aktörer och aktiva rättsinnehavare. I barnkonventionen definieras ett barn som varje människa under 18 år. 13 FN:s konvention om barnets rättigheter, Allmän kommentar nr 5, Allmänna åtgärder för genomförandet av konventionen om barnets rättigheter (artiklarna 4, 42 och 44.6) CRC/GC/2003/5 av den 27 november /17 kh/chs 6

7 Barnkonventionens fyra allmänna principer Barnkonventionen tillämpas med vägledning av fyra allmänna principer som återges nedan. Principerna tjänstgör som vägledning vid tolkning och tillämpning av konventionens alla andra artiklar och utgör själva grunden för ett tillvägagångssätt som grundar sig på barnets rättigheter. EU bör utöver andra relevanta artiklar i konventionen, de fakultativa protokollen och kommitténs allmänna kommentarer 14 även beakta dessa fyra allmänna principer vid utformningen och genomförandet av sin politik och sina åtgärder på området barnets rättigheter. Artikel 2 Icke-diskriminering: Alla barn ska skyddas mot alla former av diskriminering på grund av barnets och dess föräldrars ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Artikel 3 Barnets bästa: Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. (Se även allmän kommentar nr 14 till barnkonventionen 15 CRC/C/GC/14,2013) 14 Kommittén för barnets rättigheter är ett organ med oberoende experter som övervakar hur konventionsstaterna genomför barnkonventionen. Kommittén utfärdar allmänna kommentarer i syfte att förklara och ge vägledning om hur barnkonventionen och dess fakultativa protokoll ska genomföras. De allmänna kommentarerna är inte bindande för konventionsstaterna. 15 Allmän kommentar nr 14 (2013) om barnets rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet (art. 3.1)*, CRC/C/GC/ /17 kh/chs 7

8 Artikel 6 Rätt till livet, överlevnad och utveckling: Barn har rätt till livet och konventionsstaterna ska till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och fullständiga utveckling. Artikel 12 Respekt för barnets åsikter: Alla barn som är i stånd att bilda egna åsikter ska ha rätt att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. (Se även allmän kommentar nr 12 till barnkonventionen 16 CRC/C/GC/ ) Fakultativa protokoll 17 till konventionen Det finns tre fakultativa protokoll till konventionen: i) det fakultativa protokollet om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi (173 konventionsstater), ii) det fakultativa protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter (165 konventionsstater) och iii) det fakultativa protokollet om en klagorättsprocedur (29 konventionsstater). Genom att ratificera och genomföra det fakultativa protokollet om en klagorättsprocedur ger man enskilda barn möjlighet att föra fram klagomål angående särskilda kränkningar av deras rättigheter enligt konventionen och dess två första fakultativa protokoll. Härigenom visar man också sitt engagemang för att främja och skydda alla aspekter av barnets rättigheter så som de formuleras i barnkonventionen, särskilt i artikel 12 om respekt för barnets åsikter Allmän kommentar nr 12 (2009) om barnets rätt att bli hörd, CRC/C/GC/12. Fakultativa protokoll till människorättsfördrag är fristående fördrag som parterna i huvudfördraget kan underteckna, ansluta sig till eller ratificera. 6846/17 kh/chs 8

9 Tillsammans med andra internationella och regionala standarder för barnets rättigheter, däribland dem som Europarådet antagit, utgör dessa instrument en solid grund för att alla barn ska kunna åtnjuta mänskliga rättigheter utan åtskillnad. De utgör också en referenspunkt för främjande och övervakning av framstegen med förverkligandet av barnets rättigheter. Viktiga framsteg har också uppnåtts med den alltmer omfattande ratificeringen och genomförandet av ILO:s konvention nr 182 om de värsta formerna av barnarbete (180 konventionsstater) och ILO:s konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete (169 konventionsstater). B. Ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt som omfattar alla mänskliga rättigheter I EU:s strategiska ram och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 18, som antogs i juni 2012, gjorde EU ett åtagande för ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt som omfattar alla mänskliga rättigheter. För att omsätta åtagandet i praktiken antog kommissionen 2014 ett arbetsdokument som innehåller en "verktygslåda" för genomförandet av det rättighetsbaserade tillvägagångssättet som omfattar alla mänskliga rättigheter 19. Detta tillvägagångssätt är en arbetsmetod som bygger på att integrera mänskliga rättigheter (se avsnitt C nedan) genom att införa standarder och principer för mänskliga rättigheter både som ett medel och som ett mål för samarbetet, och genom att integrera förverkligandet av mänskliga rättigheter i utformning, genomförande, övervakning och utvärdering av all politik och alla program. Det rättighetsbaserade tillvägagångssättet som omfattar alla mänskliga rättigheter grundas på de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet, principerna om deltagande, icke-diskriminering, öppenhet och ansvarsskyldighet EU:s strategiska ram och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, dok /2012, juni Commission Staff Working Document Tool-Box A Rights-Based Approach, Encompassing all Human Rights for EU Development Cooperation (ej översatt till svenska) (SWD(2014) 152 final) (dok. 9489/14 av den 5 maj 2014). 6846/17 kh/chs 9

10 Principerna för det rättighetsbaserade tillvägagångssättet som omfattar alla mänskliga rättigheter avspeglar barnkonventionens fyra vägledande principer som utgör ett synsätt som grundar sig på barnets rättigheter. Definitionen av ett barnrättsbaserat synsätt enligt allmän kommentar nr 13 till barnkonventionen 20. "Ett barnrättsbaserat synsätt är ett som främjar förverkligandet av rättigheterna för alla barn som de fastställs i konventionen genom att utveckla skyldighetsinnehavarnas kapacitet att uppfylla sina skyldigheter att respektera, skydda och uppfylla rättigheter (artikel 4) och rättighetsinnehavarnas kapacitet att göra gällande sina rättigheter, med ständig vägledning av rätten till ickediskriminering (artikel 2), hänsyn till barnets bästa (artikel 3.1), rätten till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6) samt respekt för barnets åsikter (artikel 12). Barn har även rätt att få ledning och råd av omvårdare, föräldrar och medlemmar av samhällsgemenskapen i enlighet med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga när det gäller utövandet av sina rättigheter (artikel 5). Denna helhetssyn på barnets rättigheter lägger betoningen på att stödja barnets egna styrkor och resurser och alla sociala system som barnet utgör en del av: familj, skola, samhälle, institutioner, religiösa och kulturella system." (vår fetstilsmarkering). 20 Allmän kommentar nr 13 (2011) om barnets rätt till frihet från alla former av våld CRC/C/GC/13, s /17 kh/chs 10

11 Med "EU" avses tjänstemän inom EU:s institutioner och EU:s medlemsstater. I enlighet med ovanstående gäller följande vägledande principer för EU:s åtgärder i fråga om barnets rättigheter till stöd för våra partnerländer för att tillämpa de allmänna genomförandeåtgärderna: De mänskliga rättigheternas laglighet, universalitet och odelbarhet samtliga åtgärder som vidtas av EU och partnerländerna måste vara förenliga med barnkonventionen. Exempelvis måste ett partnerland se till att lagstiftning står i överensstämmelse med bestämmelserna i barnkonventionen. Orsaksbaserad strategi EU bör arbeta tillsammans med partnerländerna för att ta itu med de underliggande orsakerna till varför en rättighet inte respekteras, skyddas och förverkligas. Genom en bedömning av barnets rättigheter kan landet kartlägga de kränkningar som sker (vad, mot vem, var, varför, i vilken omfattning osv.) och landet kan på grundval av detta med EU:s hjälp fokusera på att ta itu med den bakomliggande orsaken till kränkningarna 21. Systemstärkande strategi EU bör fokusera på att stödja partnerländerna i stärkandet av deras system och, när så är möjligt, undvika att inrätta eller stödja parallella åtgärder eller strukturer (till exempel genom att finansiera en mängd olika projekt). Partnerländerna är centrala samtalspartner för EU när det gäller att försöka stärka barnets rättigheter av den enkla anledningen att de, i sin egenskap av parter i barnkonventionen, är nyckelaktörer som ansvarar för förverkligandet av barns rättigheter inom sin jurisdiktion. EU kommer därför att fokusera på att hjälpa partnerländerna att stärka varje del i systemet, enligt vad som fastställs i de allmänna genomförandeåtgärderna, så att alla barns samtliga rättigheter bättre respekteras, skyddas och förverkligas. Långsiktiga och hållbara lösningar samtidigt som man strävar efter omedelbara förbättringar för de berörda barnen EU:s yttre åtgärder bör leda till en långsiktig, hållbar och positiv förändring för barn. För att åtgärderna ska få större effekt och skapa bestående nytta är det viktigt att man fokuserar på samarbete med de ansvariga för att stärka de befintliga systemen. 21 För en översikt över analyser av landsspecifika förhållanden när det gäller barnets rättigheter, se modul 1 i EU:s och Unicefs verktygslåda för barns rättigheter: Integrating Child Rights in Development Cooperation /17 kh/chs 11

12 Deltagande och egenmakt EU bör arbeta tillsammans med partnerländerna för att öka barns förmåga att delta i beslutsfattandet och de processer som berör dem, på lokal, nationell, regional och internationell nivå, i enlighet med artikel 12 i barnkonventionen och allmän kommentar nr 12. EU bör sträva efter att öka medvetenheten hos de ansvariga om behovet av att samråda med barn och främja förbättrade styrformer i enlighet därmed. På detta sätt kommer barn att ges ökad egenmakt och lära sig viktiga färdigheter för livet. EU bör sträva efter att samråda med lokala organisationer som arbetar med barn för att garantera att det bästa sättet används för att bidra till att främja barnets rättigheter på lokal nivå. Icke-diskriminering/jämlikhet EU bör arbeta tillsammans med partnerländerna för att säkerställa större jämlikhet mellan alla barn, genom att ta itu med diskriminerande lagar, politik eller praxis och genom att inrikta sig på de mest marginaliserade barnen. EU kommer att vara mycket noga med att inte oavsiktligt förstärka befintliga diskriminerande situationer, inbegripet könsdiskriminering, utan i stället prioritera de mest marginaliserade för att överbrygga klyftorna för dem som halkat efter mest, genom att ta itu med de bakomliggande orsakerna till problemen och föreslå varaktiga lösningar. Ansvarighet och tillgång till rättsstaten EU:s åtgärder bör syfta till att förbättra partnerländernas ansvarsskyldighet och öppenhet gentemot barn, deras familjer och samhällen när det gäller deras ansträngningar för att förverkliga barnets rättigheter. Om rättigheter ska ha någon mening måste effektiva rättsmedel stå till buds för gottgörelse av kränkningar. I sina åtgärder bör EU sträva efter att ägna särskild uppmärksamhet åt att säkerställa att barn och deras företrädare har tillgång till effektiva och barnanpassade förfaranden. Öppenhet och tillgång till information: EU:s åtgärder bör syfta till att förbättra insynen när det gäller partnerländernas ansträngningar för att förverkliga barnets rättigheter och bidra till att garantera barnets frihet att söka, ta emot och sprida information i linje med barnkonventionen. För att barnen ska få egenmakt måste de exempelvis ha tillgång till åldersanpassad information, varvid man bör vara särskilt uppmärksam på könsdiskriminering. EU skulle kunna öka partnerländernas medvetenhet om behovet av att tillhandahålla sådan information på alla områden, inklusive vad beträffar budgetbeslut och utgifter. Det är också viktigt att utvecklingsprogram och -projekt är öppna för insyn och att information är tillgänglig och lämnas till rättsinnehavarna. 6846/17 kh/chs 12

13 Konsekvent politik för barnets rättigheter EU bör sträva efter att säkerställa att ingen policy eller åtgärd i någon sektor (handel, energi, migration osv.) undergräver barnets rättigheter utan att de snarare stöder förverkligandet av dem. Politiken förkroppsligar därför en strategi som går ut på att inte vålla skada. Kopplingar mellan ett rättighetsbaserat tillvägagångssätt som omfattar alla mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män Könsaspekten utgör en integrerad del i det rättighetsbaserade tillvägagångssättet som omfattar alla mänskliga rättigheter och EU står fast vid sitt engagemang för främjande, skydd och förverkligande av alla mänskliga rättigheter och ett fullständigt och effektivt genomförande av Handlingsplanen från Peking och handlingsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling och resultaten från konferenserna för översyn av dessa, samt står, i detta sammanhang, fast vid sitt engagemang för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter 22, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och kampen mot alla former av diskriminering av kvinnor, EU:s strategi för jämställdhet, den övergripande strategin för EU:s genomförande av Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet samt EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt. Agenda 2030 för hållbar utveckling är ett centralt nytt inslag i det internationella samförstånd som råder om vikten av att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män och av att respektera, skydda och förverkliga kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, och agendan tjänar samtidigt som en ram för uppnåendet av dessa mål. 22 Rådets slutsatser om jämställdhet i utvecklingssamarbetet från maj 2015, dok. 9242/ /17 kh/chs 13

14 C. Integrering Integrering består i att systematiskt införliva barnets rättigheter inom EU:s alla politikområden, åtgärder och program. Genom integrering utökas införlivandet av barnets rättigheter till att utöver traditionellt barninriktade sektorer som kost, hälsa och utbildning, också omfatta andra sektorer som energi, jordbruk, transport, handel och investeringar, utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd, infrastruktur, klimatförändring och miljö. Få, om ens några, politikområden eller program är barnneutrala: de flesta har en direkt eller indirekt positiv eller negativ påverkan på barn. Dessutom är de flesta sektorer, om inte alla, sammankopplade och ömsesidigt beroende av varandra. För att vi ska kunna nå resultat i fråga om barnets rättigheter måste alla sektorer bidra. Därför betonas i dessa riktlinjer betydelsen av att integrera barnets rättigheter i alla sektorer och all programplanering, och ett viktigt verktyg framhålls: EU:s och Unicefs verktygslåda för barns rättigheter: Integrating Child Rights in Development Cooperation (integrering av barnets rättigheter i utvecklingssamarbetet) 23. EU och Unicef har gått samman för att gemensamt utveckla detta innovativa verktyg. Verktygslådan lanserades 2013 och ger praktisk vägledning om hur man ska säkerställa att barnets rättigheter effektivt integreras och tillämpas i de olika programmen för bilateralt och multilateralt utvecklingsbistånd. Den innehåller drygt 80 innovativa verktyg och praktisk vägledning i form av 8 tematiska moduler som täcker barnets rättigheter i utvecklingsplanering och sektorspolitik, barns deltagande, konsekvensanalys, samarbete med det civila samhället, barnets rättigheter i samband med styrning, i krissituationer och vid budgetering. Det är ett ovärderligt verktyg för tjänstemän inom EU:s institutioner, EU:s medlemsstater och alla aktörer på utvecklingsområdet. En översikt av verktygslådan finns tillgänglig på internet på engelska, franska och spanska: En webbplats har också skapats för att marknadsföra utbildningsseminarier som anordnas vid EU:s delegationer för alla utvecklingspartner: Här finns verktygslådan tillgänglig på arabiska, engelska, franska, tyska, spanska och portugisiska. 23 EU-UNICEF Child Rights Toolkit: Integrating Child Rights in Development Cooperation /17 kh/chs 14

15 3. PRIORITERINGAR FÖR EU:S ENGAGEMANG Stödja och uppmuntra partnerländer att uppfylla sina rättsliga skyldigheter för att påskynda genomförandet av barnkonventionen och dess tre fakultativa protokoll och andra internationella och regionala instrument och standarder för barnets rättigheter. I synnerhet öka medvetenheten om och uppmuntra och stödja ratificeringen av det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om en klagorättsprocedur 24 (OP3 CRC), som trädde i kraft den 14 april Skapa medvetenhet om och främja bättre förståelse av barnkonventionens principer och bestämmelser, dess tre fakultativa protokoll och allmänna kommentarer samt andra internationella och regionala instrument och standarder med relevans för barnets rättigheter, både i partnerländer och bland EU:s personal på alla nivåer, även sådan personal som inte direkt arbetar med barnets rättigheter. Följa barnkonventionens rättighetsbaserade tillvägagångssätt för genomförandet av de allmänna genomförandeåtgärderna i enlighet med vad som föreskrivs i allmän kommentar nr 5, alltid med vägledning av barnkonventionens fyra allmänna principer, dvs. ickediskriminering, barnets bästa, barnets överlevnad och utveckling och barnets deltagande, för att alla barn fullt ut ska åtnjuta alla rättigheter enligt konventionen. Skapa medvetenhet och främja jämställdhet mellan alla pojkar och flickor genom att särskilt ta itu med könsdiskriminering och säkerställa att flickor får större egenmakt. Förbättra enhetligheten i EU:s yttre åtgärder för barn. Främja synergier och stärka interinstitutionellt samarbete, bland annat när det gäller initiativ avseende barnets rättigheter som Europeiska kommissionen och den höga representanten verkar för och avseende EU:s yttre åtgärder för barn och insatser som genomförs av EU:s medlemsstater. 24 OP3 CRC är ett internationellt människorättsfördrag som gör det möjligt för FN:s kommitté för barnets rättigheter att pröva klagomål om att ett barns rättigheter har kränkts. Barn kommer endast att kunna vända sig till FN om de inte kunnat få rättelse för kränkningen genom det nationella rättssystemet. 6846/17 kh/chs 15

16 Komplettera och stärka pågående EU-ansträngningar i multilaterala forum och ge barnets rättigheter större tyngd på den internationella dagordningen för att de ska fortsätta att förverkligas och kränkningarna av barnens rättigheter förhindras världen över. Stödja genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling, med särskild inriktning på de mål som är mest relevanta för barn (se bilaga II). Dessa riktlinjer kommer att tjäna som komplement till EU:s övriga ansträngningar för att genomföra Agenda 2030 för hållbar utveckling. 4. EU-VERKTYG FÖR ATT FRÄMJA OCH SKYDDA BARNETS RÄTTIGHETER EU har ett brett spektrum av verktyg och finansieringsinstrument till sitt förfogande för att främja och försvara barnets rättigheter. För att arbeta med barns rättigheter på ett effektivt sätt och säkerställa en hållbar utveckling måste EU säkra en enhetlig användning av sina olika instrument där dessa kompletterar varandra. Politiska dialoger ger tillfälle att regelbundet och inom en formell ram diskutera bilaterala, regionala och internationella frågor av gemensamt intresse med partnerländerna. Även om dessa dialoger inte enbart inriktas på mänskliga rättigheter finns mekanismer, såsom strukturerade dialoger, för att ta upp människorättsfrågor, däribland barnets rättigheter. Människorättsdialoger 25 inriktas på mänskliga rättigheter. Huvudsyftet med dialogerna är att göra det möjligt för EU att ta upp farhågor om människorättskränkningar med partnerländerna, att samla in information och att försöka förbättra människorättssituationen i det berörda partnerlandet. Förutom dialogerna på EU-nivå har medlemsstaterna också dialoger med partnerländerna på nationell nivå. I förekommande fall bör dialoger omfatta barnets rättigheter och i synnerhet främja de olika systemrelaterade delar som ett land måste stärka för att förverkliga barnets rättigheter (som anges i avsnitt 6 i de operativa riktlinjerna). Diskussionerna bör utgå från en analys av situationen för barnets rättigheter i det berörda landet och belysa de viktigaste kränkningar och problem som barn ställs inför. 25 EU har människorättsdialoger/underkommittéer för mänskliga rättigheter/människorättssamråd med fler än 40 länder i hela världen. 6846/17 kh/chs 16

17 Uttalanden och démarcher är också viktiga verktyg för att skapa medvetenhet om barnets rättigheter och om internationella normer och standarder för främjande och skydd av dem. De kan öppna möjligheter för att påskynda genomförandet av barnkonventionen och dess tre fakultativa protokoll. Barnets rättigheter återspeglas också och behandlas i EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter och demokrati. EU:s delegationer kan prioritera vissa frågor, och i många strategier lyfts barnets rättigheter fram som en prioritering. Även om så inte sker inser EU att frågan är av övergripande karaktär. Landstrategierna ger en möjlighet att genomföra djupgående analyser av barns situation i ett visst land och identifiera potentiella brister samt vilka åtgärder och mekanismer som krävs för att säkerställa skyddet av barnets rättigheter. EU använder sitt bilaterala och multilaterala samarbete för att främja och skydda barnets rättigheter genom en kompletterande användning av EU:s geografiska och tematiska finansieringsinstrument i samarbete med de nationella myndigheterna, FN, det civila samhället och andra partner. I den nyligen offentliggjorda strategin Handel för alla 26 fastställs en ambitiös och heltäckande agenda för att se till att ekonomisk tillväxt går hand i hand med social rättvisa, respekt för de mänskliga rättigheterna och höga arbets- och miljöstandarder. GSP+ 27 är EU:s viktigaste handelsinstrument för att främja efterlevnaden av grundläggande internationella standarder inom områdena mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter, miljöskydd och god samhällsstyrning i utvecklingsländerna. Genom GSP+ beviljas utsatta utvecklingsländer som åtar sig att ratificera och effektivt genomföra 27 grundläggande internationella konventioner unilateralt och generöst marknadstillträde 28. Bland de 27 grundläggande konventioner som ingår i GSP+-ordningen återfinns konventionen om barnets rättigheter (1989) och konvention nr 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete (1999). Det är en incitamentbaserad ordning som regelbundet övervakas i syfte att stödja och uppmuntra utvecklingsländer att följa en väg som leder till hållbar utveckling. 26 Handel för alla: mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik, oktober I dagsläget omfattas följande länder av GSP+: Armenien, Bolivia, Filippinerna, Georgien, Kap Verde, Kirgizistan, Mongoliet, Pakistan och Paraguay FN-förklaringar om mänskliga rättigheter, 8 ILO- konventioner om arbetstagares rättigheter, 8 multilaterala miljöavtal samt 4 förklaringar om god samhällsstyrning. 6846/17 kh/chs 17

18 Dessutom innehåller EU:s nyligen ingångna frihandelsavtal rättsligt bindande bestämmelser om arbetstagares rättigheter och miljöskydd. Förbud mot barnarbete enligt ILO:s definition ingår uttryckligen i kapitlen om handel och hållbar utveckling i alla nyligen framförhandlade handelsavtal mellan EU och partnerländer. För ett lyckat genomförande av dessa handelsinstrument är det av central betydelse att engagera civilsamhället, bland annat civilsamhällets barninriktade aktörer, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, näringslivsorganisationer, miljöorganisationer och människorättsförsvarare, och det bidrar till att fastställa problemområden och framtida åtgärdsområden. Regelbundet förekommer också möjligheter till möten för civilsamhällena i EU och våra partnerländer där relevanta frågor kan diskuteras. 5. OPERATIVA RIKTLINJER I riktlinjernas operativa del fastställs sätt och metoder för ett effektivt arbete för att främja och skydda barnets rättigheter i partnerländerna samt de åtgärder som EU kommer att vidta med utnyttjande av alla ovannämnda verktyg på bästa sätt. Där tas hänsyn till en rad olika åtgärder som enligt kommittén för barnets rättigheter krävs för ett effektivt genomförande av barnkonventionen. Dessa allmänna genomförandeåtgärder 29 omfattar lagstiftningsåtgärder, administrativa och andra åtgärder som stater måste få till stånd för att kunna genomföra rättigheterna i barnkonventionen. Tillämpningen av de allmänna genomförandeåtgärderna bör alltid vägledas av barnkonventionens fyra allmänna principer (se avsnitt 3). Genom att tillämpa en systemstärkande strategi behandlar staterna hela spektrumet av barnets rättigheter eftersom en systemstrategi syftar till att skydda alla rättigheter för alla barn, inbegripet och i synnerhet de mest utsatta och marginaliserade, såsom barn som är internflyktingar, migrerande barn eller flyktingbarn, inbegripet ensamkommande barn, barn med funktionsnedsättning och barn som tillhör någon minoritetsgrupp. Hänsyn tas också till flickors och pojkars olika köns- och åldersbaserade behov. 29 FN:s kommitté för barnets rättigheter utarbetade allmän kommentar nr 5 (2003) med anledning av artikel 4 i barnkonventionen. Där anges konventionsstaternas skyldigheter att ta fram åtgärder för genomförande av barnkonventionen, s.k. allmänna genomförandeåtgärder. 6846/17 kh/chs 18

19 Nedanstående avsnitt behandlar varje del av ett sådant system och beskriver åtgärder som EU bör vidta och åtgärder som EU bör arbeta med tillsammans med partnerländerna för att uppnå bättre skydd för alla barns rättigheter. A. Lagstiftning och politik Åtgärder för att främja och skydda barnets rättigheter måste ha en tydlig grund i den nationella lagstiftningen samt kompletterande politik och riktlinjer som stöder genomförandet av dem. Det är avgörande att all nationell lagstiftning och politik följer bestämmelserna i barnkonventionen och dess fakultativa protokoll. Detta kan uppnås antingen genom att man införlivar dessa bestämmelser direkt i den nationella lagstiftningen eller genom att man anpassar den nationella lagstiftningen i enlighet med internationella skyldigheter. EU bör stödja och uppmuntra partnerländerna att göra följande: Ansluta sig till, ratificera och följa och/eller genomföra och upprätthålla relevanta internationella eller regionala instrument och standarder 30 för främjande och skydd av barnets rättigheter, i synnerhet barnkonventionen och dess tre fakultativa protokoll samt ILO-konventionerna 138 och 182. Se över och dra tillbaka reservationer som landet har gjort avseende barnkonventionen och dess tre fakultativa protokoll. Stödja antagande och översyn av nationell lagstiftning och tillhörande administrativa riktlinjer för att garantera förenligheten med relevanta internationella normer och standarder för barnets rättigheter, främst barnkonventionen och dess fakultativa protokoll. Vid översynen måste konventionen beaktas ur ett helhetsperspektiv likaväl som artikel för artikel, med erkännande av de mänskliga rättigheternas odelbarhet och ömsesidiga beroende. 30 Dessutom påverkar även andra konventioner, standarder och principer för mänskliga rättigheter barnets rättigheter och kan åberopas vid den diskriminering på flera grunder som barn möter, exempelvis konventionen angående flyktingars rättsliga ställning och dess protokoll, konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. 6846/17 kh/chs 19

20 Se över och revidera relevant lagstiftning angående rättsväsendets funktion och barns tillgång till rättslig prövning för att förbjuda och bestraffa kränkningar av barnets rättigheter, inklusive i strafflagstiftningen, se till att de som gör sig skyldiga till kränkningar av barnets rättigheter ställs inför rätta, se till att alla barn har lika tillgång till rättvisa, tidseffektiva och ändamålsenliga rättsmedel för att få upprättelse vid överträdelser, utveckla barnanpassade förfaranden för barns deltagande i rättsliga åtgärder i samband med utredning av och åtal för kränkningar av barnets rättigheter, ombesörja att barn vars rättigheter har kränkts får återhämta sig, rehabiliteras och återintegreras i samhället, och främja tillgång till stödtjänster för brottsoffer, utveckla alternativ till frihetsberövande av barn, i synnerhet för barn som döms till långa straff. EU betonar vikten av att främja alternativ omvårdnad av barn och ge dem lämpligt stöd så att de kan delta i samhällslivet och få tillgång till allmänna tjänster. EU stöder FN:s riktlinjer för alternativ omvårdnad av barn, som framhåller vikten av att förhindra att barn skiljs från familjen och av att genom en noggrann bedömning av vad som är till barnets bästa erbjuda lämplig alternativ omvårdnad och lämpligt skydd för barn som inte tas om hand av sina föräldrar. 6846/17 kh/chs 20

21 B. Nationella strategier/dokument och handlingsplaner EU bör förespråka att man utvecklar övergripande och rättighetsbaserade nationella strategier på grundval av barnkonventionen. En effektiv strategi måste relatera till situationen för alla barn och till alla rättigheter i barnkonventionen och utvecklas genom en samrådsprocess, inklusive samråd med barn och unga. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att fastställa och ge prioritet åt marginaliserade och missgynnade barngrupper, lika väl som åt de i utsatta situationer, för att se till att inget barn lämnas utanför. Jämställdhetsfrågor bör ges speciell uppmärksamhet. För att ge tyngd åt strategin bör statsförvaltningens högsta nivå ställa sig bakom den och den bör kopplas till nationell utvecklingsplanering och ingå i statsbudgeten. Nationella handlingsplaner bör omfatta verkliga och uppnåbara mål som avser hela spektrumet av alla barns ekonomiska, sociala, kulturella, medborgerliga och politiska rättigheter 31. EU bör stödja och uppmuntra partnerländerna att göra följande: Anta en nationell strategi för främjande, skydd och förverkligande av barnets rättigheter. Samråda med det lokala civilsamhället, berörda FN-organ och andra relevanta multilaterala aktörer samt barn och unga vid utformningen och genomförandet av en sådan strategi och/eller sådana handlingsplaner. Se till att strategin grundar sig på en genusmedveten barnrättighetsanalys av barns situation i landet och att hänsyn tas till de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för barnets rättigheter. C. Bilateralt och multilateralt samarbete Samarbetet för att stödja och uppmuntra partnerländerna att genomföra barnets rättigheter kan ta sig många uttryck, alltifrån att tillhandahålla ekonomiskt eller tekniskt stöd till att arbeta med andra berörda aktörer i partnerlandet eller i internationella forum. 31 Se Allmän kommentar nr 5 (2003), Allmänna åtgärder för genomförandet av konventionen om barnets rättigheter, s /17 kh/chs 21

22 EU bör förstärka inriktningen på barnets rättigheter i alla sina yttre förbindelser och samarbetsinitiativ, och främja ett enhetligt och kompletterande tillvägagångssätt, ta upp barnets rättigheter i alla dialoger, handelsförhandlingar och andra förhandlingar, programdiskussioner, landstrategier för mänskliga rättigheter och demokrati, i samverkan med partnerlandet om Agenda 2030 etc. Samarbete med det civila samhället Partnerländerna bör ha ett nära samarbete med icke-statliga organisationer i vidaste betydelse, samtidigt som deras autonomi respekteras; här ingår till exempel icke-statliga människorättsorganisationer, barn- och ungdomsledda organisationer och ungdomsgrupper, föräldra- och familjegrupper, trossamfund, akademiska institutioner och yrkesorganisationer. EU bör arbeta i nära samarbete med organisationer i det civila samhället både i syfte att förstå de viktigaste problem som barn ställs inför när det gäller kränkningar av deras rättigheter och hinder för att rättigheterna ska förverkligas, och för att fastställa de bästa lösningarna. Ett sådant samarbete med det civila samhället bör också tjäna till att främja en mer tillåtande miljö för det civila samhällets aktörer. EU bör uppmuntra partnerländerna att göra följande: Arbeta i nära samarbete med organisationer i det civila samhället, inklusive icke-statliga människorättsorganisationer, barn- och ungdomsledda organisationer och ungdomsgrupper, föräldra- och familjegrupper, trossamfund, akademiska institutioner och yrkesorganisationer, fackföreningar, näringslivsorganisationer och miljöorganisationer. Föra en dialog med icke-statliga organisationer i rapporteringsprocessen i samband genomförandet av den nationella strategin eller handlingsplanerna och vad gäller rapporteringen till FN:s kommitté för barnets rättigheter. 6846/17 kh/chs 22

23 Internationellt samarbete och samarbete med andra aktörer Enligt artikel 4 i barnkonventionen ska konventionsstaterna i fråga om "ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter [...] vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete" (vår fetstilsmarkering). Partnerländer kan vid genomförandet av konventionen dra nytta av tekniskt bistånd, till exempel från Unicef, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) och andra FNorgan. EU bör stödja berörda internationella och regionala aktörers arbete i samband med barnets rättigheter, framför allt FN-organen och konventionsorganen, i synnerhet kommittén för barnets rättigheter, och FN:s specialförfaranden och mekanismer, i synnerhet den särskilda rapportören om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi och FN:s generalsekreterares särskilda representanter för barn och väpnad konflikt respektive frågor som rör våld mot barn, stödja berörda FN-organisationer ILO, OHCHR, UNFPA, UNHCR, Unicef, UN Women, Ocha, IOM och WHO, stödja regionala mekanismer såsom Europarådet, OSSE, det europeiska nätverket för barnombudsmän etc., fortsätta att lägga fram den årliga resolutionen om "barnets rättigheter" tillsammans med stater i Latinamerika, både vid FN:s generalförsamling och människorättsrådet. EU uppmanar regelbundet stater att underteckna, ratificera och genomföra barnkonventionen och dess fakultativa protokoll. EU bör stödja och uppmuntra partnerländerna att göra följande: Uppfylla krav på skyddsåtgärder, avgöranden, beslut och rekommendationer från internationella människorättsorgan, i synnerhet från kommittén för barnets rättigheter. 6846/17 kh/chs 23

24 Samarbeta med relevanta FN-mekanismer och förfaranden på människorättsområdet, inbegripet FN:s kommitté för barnets rättigheter, tematiskt såväl som landsinriktat, särskilt sådana med relevans för främjande och skydd av barnets rättigheter. Samarbeta med regionala mekanismer för att garantera främjande och skydd av barnets rättigheter, även övervakning av framsteg. Samarbeta med relevanta Europarådsmekanismer och främja efterlevnaden av beslut av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna när gäller barnets rättigheter. D. Mobilisering av ekonomiska resurser, säkerställande av effektiv fördelning, påverkan och användning I allmän kommentar nr 19 (2016) till barnkonventionen om offentlig budgetering för förverkligandet av barnets rättigheter ges rekommendationer till konventionsstaterna om hur de kan förverkliga alla rättigheter i konventionen, i synnerhet de som gäller barn i utsatta situationer 32, genom funktionellt, effektivt, rättvist, öppet och hållbart beslutsfattande i samband med den offentliga budgeten. Allmän kommentar nr 19 till barnkonventionen bygger på allmän kommentar nr 5 om de allmänna genomförandeåtgärderna, eftersom lagstiftning, politik och program inte kan genomföras om inte tillräckliga ekonomiska resurser mobiliseras, fördelas, och används på ett ansvarigt, effektivt, rättvist, öppet och hållbart sätt. Budgetanslag och utgiftsprioriteringar måste göras så att barnets bästa kommer i främsta rummet. 32 Som fastställs i punkt 3 i allmän kommentar nr 19, CRC/C/GC/ , avses med "barn i utsatta situationer" barn som löper särskild risk att utsättas för kränkningar av sina rättigheter, såsom men inte begränsat till barn med funktionsnedsättning, barn i flyktingsituationer, barn från minoritetsgrupper, barn som lever i fattigdom, barn i alternativ omvårdnad och barn i konflikt med lagen. 6846/17 kh/chs 24

25 EU bör fortsätta att stödja barnets rättigheter i programplaneringen genom en tredelad strategi: o o o verka för alla barns rättigheter i sina politiska dialoger, integrera barnets rättigheter i alla projekt och program (med EU:s och Unicefs verktygslåda för barns rättigheter som vägledning), stödja specifika projekt och program för barn, säkerställa bättre och effektivare fördelning och användning av resurser vid genomförandet av den ovannämnda tredelade strategin och se till att resurserna får största möjliga inverkan på barnets rättigheter genom en kompletterande användning av EU:s geografiska och tematiska instrument och förfaranden, sträva efter att förbättra samordningen och konsekvensen mellan finansieringsverksamheter, inbegripet gemensam programplanering och gemensamma åtgärder mellan medlemsstaterna samt i Europeiska unionens övergripande yttre åtgärder för barnets rättigheter, utnyttja EU:s och Unicefs verktygslåda för barns rättigheter för att stärka barnperspektivet i programplaneringen inom alla områden och särskilt uppmärksamt se över program för budgetstöd som kan ha tagits fram utan någon uttrycklig analys av barnets rättigheter, fortsätta att säkerställa att man i könsuppdelade konsekvensbedömningar där så är relevant tar hänsyn till barnets rättigheter, i enlighet med det krav avseende bättre lagstiftning som går ut på att bedöma grundläggande och mänskliga rättigheter, uppmuntra och utforska möjligheterna att, inom EU:s finansieringsprogram för EU:s yttre åtgärder, kräva att icke-statliga och internationella organisationer som arbetar direkt med barn ska anta riktlinjer för barnskydd (som kan omfatta registerkontroll av personal, utbildning, rapporteringsmekanismer etc.). 6846/17 kh/chs 25