INVENTERING AV IHÅLIGA TRÄD, FLADDERMÖSS OCH HÅLTRÄDSKLOKRYPARE I LUNDS STADSPARK

Transkript

1 INVENTERING AV IHÅLIGA TRÄD, FLADDERMÖSS OCH HÅLTRÄDSKLOKRYPARE I LUNDS STADSPARK RAPPORT Andreas Malmqvist & Johan Ahlén

2 Uppdragsgivare Lunds kommun Tekniska förvaltningen Uppdragstagare Naturcentrum AB, 2016 Strandtorget 3, Stenungsund Tel Uppdragsansvarig på Naturcentrum: Andreas Malmqvist (förstudier, fältarbete, rapport) Tel Medverkande personal: Johan Ahlén (fladdermöss, fältarbete och rapport) Tel Kartmaterial Kartmaterial har tillhandahållits av uppdragsgivaren. Lantmäteriet Foton Om inget annat anges är foton i rapporten tagna från aktuellt område under 2015/2016. Andreas Malmqvist Naturcentrum AB. Framsida Hålträdsklokrypare Anthrenochernes stellae i mulm från ihålig Tysklönn. Lunds stadspark

3 Innehåll SAMMANFATTNING... 4 UPPDRAG OCH BAKGRUND... 5 HÅLTRÄD... 6 FLADDERMÖSS... 6 HÅLTRÄDSKLOKRYPARE ANTHRENOCHERNES STELLAE (NT)... 7 ÖVRIGA ARTER... 7 METODIK... 8 INVENTERING AV HÅLTRÄD... 8 INVENTERING AV FLADDERMÖSS... 8 INVENTERING AV HÅLTRÄDSKLOKRYPARE... 9 ÖVRIGA ARTER FÄLTBESÖK I INVENTERINGSOMRÅDET RESULTAT HÅLTRÄDSINVENTERINGEN Jämförelse mellan 2004 och FLADDERMÖSS Artobservationer Sammanfattning och utvärdering HÅLTRÄDSKLOKRYPARE Åtgärder för att gynna Hålträdsklokryparen ÖVRIGA ARTER REFERENSER BILAGA 1. HÅLTRÄD I LUNDS STADSPARK 2015/ BILAGA 2. FOTON PÅ INVENTERADE HÅLTRÄD 2015/

4 Sammanfattning Naturcentrum AB har genomfört en inventering av ihåliga träd och fladdermöss i Lunds stadspark. Inventeringen har också omfattat ett riktat eftersök av den lilla och rödlistade hålträdsklokryparen (Anthrenochernes stellae). Detta lilla spindeldjur ligger till grund för utpekandet av Lunds stadspark som Natura 2000-område. Arten sågs senast 1996 men har trots senare eftersök inte påträffats i parken. Totalt noterades 90 hålträd 2015 vilket är betydligt fler än vad som noterades Trots detta har många av de mest värdefulla hålträden, bland annat flera lindar och almar med stora håligheter och mycket mulm (trämjöl), försvunnit från parken. Många av dagens hålträd är relativt sentida och har endast små håligheter och i dagsläget ett ganska begränsat naturvärde i jämförelse med de försvunna träden. Det är en påtaglig förlust av biologiskt värdefulla träd som skett under den senaste 10-årsperioden vilket också innebär negativa konsekvenser för många känsliga och krävande arter. Inventeringen av fladdermöss visar att Lunds stadspark som helhet är relativt artrik med 8 arter funna på två nätters inventering. Av de påträffade arterna är en rödlistad, sydfladdermus (starkt hotad, EN) medan övriga arter är mycket till måttligt vanliga. Nordfladdermus och dvärgpipistrell är de enda som observerades med sådan regelbundenhet och sådana antal att man kan anta att de bor i något större utsträckning i själva parken. De andra arterna kan antingen komma från andra trädmiljöer i eller utanför staden eller, om de bor i parken, vara relativt fåtaliga. Fladdermuskolonier finns inte enbart i stora gamla vrakekar utan faktiskt mer ofta i måttligt grova ädellövträd med enstaka hål efter grenar eller hackspetthål, alternativt lösa barksjok som ofta är sommarboplats för fladdermöss. Det är alltså viktigt att bevara förekomsten av måttligt grova träd med håligheter, till exempel genom att hellre tillgripa kronbeskärning än att direkt avverka när man upptäcker röta eller hål. Ytor med större täthet av vilda blommor eller bara i allmänhet ett lite spretigare, mindre välskött utseende kan sannolikt öka mängden bytesdjur och därigenom också öka möjligheterna för fler individer och arter av fladdermöss att uppträda i parken. Tjugor år efter den senaste observationen av hålträdklokryparen i Lunds stadspark återfanns den glädjande nog i en ihålig tysklönn under hösten Förutsättningarna för arten har dock tyvärr blivit sämre i Stadsparken i och med förlusten av många grova hålträd med mycket mulm. Även dessa små och okända arter som tillhör verklighetens ovanliga Pokémons (liknelsen gick inte att undgå i Stadsparken!), är en del av ekosystemet och viktiga delar av den biologiska mångfalden. Arten är dessutom en god indikator på värdefulla trädmiljöer. 4

5 Uppdrag och bakgrund På uppdrag av Lunds kommun (Cecilia Christensson Backe) har Naturcentrum genomfört en inventering av ihåliga träd, fladdermöss och hålträdsklokrypare Anthrenochernes stellae (NT) i Lunds stadspark. Utöver ovan nämnda artgrupper eftersöktes även andra naturvårdsintressanta arter vid besöken. Samtliga naturvårdrelevanta fynd rapporteras till Artportalen. Det inventerade område upptar drygt 13 ha (Figur 1) och av dessa ingår 11,3 ha i det Europeiska nätverket av skyddad natur, Natura Miljön utgörs av en lövträdsrik park med ask, ek, tysklönn, hästkastanj, lönn och andra trädslag. Många av träden är gamla med skador och håligheter. Ett flertal träd har dock tagits ner de senaste åren. Det finns gott om småträd/buskar, brynmiljöer samt även vattenmiljöer. Fältskiktet utgörs i huvudsak av en trivial en tämligen trivial gräsyta. Parken är för övrigt i huvudsak omgiven av bebyggelse och vägar. Figur 1. Inventeringsområdet är avgränsat med en röd linje. Natura 2000-området avgränsat med gul linje. 5

6 Tidigare undersökningar har visat att det förekommer en lång rad ovanliga arter i parken, bland annat ett flertal rödlistade (Andersson 1999, Sörensson 2004, Malmqvist 2004b, Molander 2012). Hålträd Det lilla hålträdslevande spindeldjuret hålträdsklokrypare Anthrenochernes stellae utgör grunden för utpekandet som Natura 2000-område (se mer nedan). Att följa utveckling och status för områdets ihåliga träd har därför varit angeläget. I håligheterna ansamlas trämjöl från insektsgnag, rester från fågelbon mm. Detta material kallas mulm och utnyttjas av en lång rad organismer, bland annat av skalbaggar, tvåvingar och spindeldjur. Artsammansättningen ser olika ut beroende på om mulmen är blöt eller torr och till vis del även beroende på trädslag. Även andra naturvårdsintressanta arter utnyttjar förstås de ihåliga träden, inte minst fåglar och fladdermöss. En tidigare inventering av hålträd genomfördes 2004 (Malmqvist) och det är den som nu följs upp med en ny inventering. Fladdermöss Samtliga fladdermusarter i Sverige omfattas av fjärde bilagan till EU:s habitatdirektiv. Denna bilaga innehåller de djur- och växtarter gemenskapen anser vara viktiga och vilka kräver strängt skydd. Det är med andra ord förbjudet att avsiktligt döda, fånga, störa (särskilt under fortplantningstiden) samt nyttja dem i kommersiellt syfte. Det är dessutom förbjudet att förstöra eller skada de platser där dessa arter förökar sig och rastar (fortplantningsområden och viloplatser). Några arter omfattas också av bilaga 2, vilket innebär att medlemsländerna ska avsätta bevarandeområden och genomföra specifika skyddsåtgärder (nätverket Natura 2000). Direktivet är implementerat bland annat genom att arterna är upptagna i Artskyddsförordningen (SFS 2007:845). Förbudet mot att förstöra eller skada fortplantningsområden och viloplatser, som omnämns ovan, återfinns i förordningens 4 4 punkten. Sverige har också skrivit på EUROBATS, det europeiska fladdermusavtalet, vilket innebär att vi förbundit oss (Ahlén 2006, Rodrigues m.fl. 2008) att bland annat ange platser som är viktiga för fladdermössens bevarandestatus, vidta lämpliga åtgärder för att skydda fladdermöss och att trygga de bestånd som är hotade. Det kan vara svårt att avgränsa exakt vad som är en miljö där fladdermöss riskerar att påverkas. Jaktmiljöer är de mest uppenbara vid inventering, men en komplicerande faktor är att djuren ofta rör sig flera kilometer under en och samma jaktnatt, för att utnyttja flera olika jaktmarker. Rörelser mellan lämpliga biotoper kan alltså ske även genom för fladdermössen annars ganska triviala miljöer. Exakta koloni- och viloplatser är mycket svåra att hitta och under inventeringsarbete får man endast indikationer i de flesta fall. Fladdermössen byter dessutom ofta plats för kolonier eller annat dagviste, ibland flera gånger under en säsong. Vi koncentrerar oss därför normalt på att peka ut bra jaktmiljöer och miljöer inom vilka det är sannolikt att fladdermössen bor. 6

7 Hålträdsklokrypare Anthrenochernes stellae (NT) Hålträdsklokryparen är endast noterad vid ett tillfälle i Stadsparken, den 11 juni 1996 då 4 exemplar hittades liftande (!) på en blomfluga Myathropa florea. Den är översiktligt eftersökt 2004 (Malmqvist) och senare också genom en riktad inventering (Molander 2012) men utan positivt resultat. Det har därför varit osäkert om arten fortfarande finns kvar i parken. Den har enligt EU:s art- och habitatdirektiv ett sådant unionsintresse att särskilda skyddsområden (fågeldirektivet) eller bevarandeområden (art- och habitatdirektivet) behöver utses (Natura 2000-områden). Fynd av hålträdsklokrypare ligger till grund för Stadsparkens utpekande som Natura 2000-område. Hålträdsklokryparen är rödlistad som Nära hotad (NT) (Artdatabanken 2015) och den är beroende av en god tillgång på lämpliga hålträd med mulm. Därför är det värdefullt att regelbundet följa utvecklingen av hålträd i Stadsparken. Arten är dock ganska svår att påvisa då den endast är några millimeter lång och lever undanskymt inuti ihåliga träd. Övriga arter Andra naturvårdsintressanta arter har eftersökts och noterats då de påträffats. I samband med genomgång av mulmprover har även skalbaggsfragment samlats in för artbestämning. Den lilla almsavbaggen Nosodendron fasciculare (EN) har tidigare påträffats på savande almar i Stadsparken (Malmqvist 2004). Arten är starkt knuten till savande almar och på grund av almsjukan och tas upp i den senaste rödlistan (Artdatabanken 2015) som starkt hotad (EN). Efter att de flesta almarna nu försvunnit har denna art särskilt eftersökts i savande partier på bland annat tysklönn och hästkastanj. 7

8 Metodik Inventering av hålträd Samtliga träd med håligheter som har kunnat observeras nere från marken och som bedömts vara av värde för hålträdslevande arter har fotograferats och markerats på karta på samma sätt som Som hålträdslevande arter avses diverse insekter, spindeldjur, fladdermöss, fåglar och andra djur som i första hand utnyttjar trädhåligheter som sin livsmiljö. Träd med mycket små eller ytliga håligheter och som okulärt bedömts ha ingen eller marginell betydelse för hålträdslevande arter har inte tagits med. Dessa kan dock på sikt utvecklas till fina miljöer för hålträdslevande arter. I inventeringen 2004 gjordes en grov kvalitetsuppdelning i träd som bedömdes ha mer en 5 eller mindre än 5 dl mulm. Detta har dock visat sig vara svårt att uppskatta och den nu genomförda inventeringen utgår därför från håligheter som bedöms vara av värde för hålträdslevande arter. Det är dock viktigt att vara medveten om att det finns en stor skillnad i potential för naturvårdsintressanta arter mellan olika hålträd. Störst potential återfinns nästan alltid i träd med stora och gamla håligheter med god tillgång på mulm. Är dessutom själva håligheten och mulmen skyddad från påtaglig exponering från både vind, sol samt större mängder nederbörd är det ofta positivt. Fuktiga eller blöta håligheter är också värdefulla, bland annat för många blomflugor. Inventering av fladdermöss Inventeringen har genomförts enligt artkarteringsmetoden, det vill säga med lyssning med handhållen detektor samt med autoboxar utlagda på strategiska platser i inventeringsområdet. Insatserna fördelas på ett sådant sätt över inventeringsområdet att man försöker maximera utbytet, i form av noterat antal arter. Ett ytterligare mål med inventeringen var att kunna karaktärisera inventeringsområdets olika delmiljöers funktion för fladdermöss. Inventering utfördes under två kvällar med tillräckligt bra väder för att man skulle kunna förvänta sig fladdermusaktivitet i minst normal omfattning (Tabell 1). Under tidig kväll, före solnedgång, lades autoboxar (3 stycken) och från solnedgång och ett antal timmar efteråt genomsöktes området med handhållen detektor och stark lampa. Tabell 1. Uppgifter om fältbesöken. Datum Temperatur Vind Nederbörd C svag-måttlig C stilla - 8

9 Figur 2. Platser för autoboxar vid fladdermusinventeringen. Inventering av hålträdsklokrypare Klokrypare är små spindeldjur som är nära släkt med skorpioner men de saknar skorpionernas karaktäristiska bakkroppsgadd. I gengäld har flera av klokryparna har små taggar med gift på sina klor. I Sverige är 20 arter kända varav vissa, främst de skogslevande, betraktas som intressanta naturvårdsarter. Åtta av klokryparna är rödlistade (Artdatabanken 2015). Eftersom arten lever i mulm (träspån, fågelbon, vedrester och annat som ansamlas i hålträd eller skadade träd) har inventeringen i första hand skett genom sållning av mulm från ihåliga eller skadade lövträd. Mellan 2 och 10 dl har samlats in från håligheter och siktats genom ett såll med maskstorleken 5 mm. Materialet har sedan lagts ut på ett vitt lakan och under minuters tid okulärt under- 9

10 sökts ute i fält. Efter genomgång av materialet har allt hällts tillbaka i trädhåligheten. Klokrypare har samlats in och därefter artbestämts med stereolupp. Övriga arter Naturvårdsintressanta arter har eftersökts i fält (bland annat med hjälp av håv) samt vid sållningen efter klokrypare. Den starkt hotade almsavbaggen har särskilt eftersökts i savstråk på olika lövträd. Fragment av skalbaggar har samlats in i samband med sållning av mulm. Fältbesök i inventeringsområdet Hålträdinventeringen genomfördes den 14 och 18 december 2015 med mindre kompletteringar vid senare besök. Vissa liknande trädslag kan blivit felbestämda Eftersom de var lövfria under perioden. Fladdermusinventeringen genomfördes nätterna juli och augusti (se mer detaljer ovan). Fältbesök för eftersök av klokrypare genomfördes 3 juni, 27 juni, 17 augusti och 27 oktober då också andra naturvårdsintressanta arter eftersöktes. Vid samtliga tillfällen var väderförutsättningarna goda för inventering. Resultat Hålträdsinventeringen 2015 Totalt noterades 90 hålträd i Stadsparken vid inventeringen 2015 (Figur 3) vilket innebär ca 6,5 hålträd/ha. Som tidigare nämnts är detta träd där håligheterna bedöms ha ett värde för hålträdlevande arter. Hur många av dessa som har större ansamlingar av mulm är dock okänt. Det finns också ytterligare träd med håligheter men dessa har bedömts som alltför små och obetydliga i dagsläget Figur 3. Hålträdens fördelning på olika trädslag i stadsparken 2015/2016. Håligheter finns hos flera olika trädslag där hästkastanj var det trädslag med flest hålträd av (Figur 3). Trots det stora antalet hålträd har det i fält konstaterats att 10

11 det är ont om träd med stora håligheter och med god tillgång på mulm. Detta är negativt för många av de hålträdslevande arterna negativt. Samtliga registrerade hålträd presenteras på karta (Bilaga 1) och med foton (Bilaga 2). Jämförelse mellan 2004 och 2015 Vid inventeringen i januari 2004 noterades 54 hålträd och av dessa har 23 träd försvunnit från parken (Figur 4). Med endast något undantag har i stort sett samtliga träd med tidigare fynd av rödlistade arter i parken försvunnit. Många av dessa var lindar och almar med stora fina håligheter och med en rik fauna av bland annat sällsynta skalbaggar. Vissa träd var även savande almar. En så omfattande förlust av biologiskt värdefulla träd under en 10-årsperiod innebär negativa konsekvenser för många känsliga och krävande arter. Det bli en ökad risk för förlust av arter och för minskande populationer av arter som utnyttjar ihåliga träd. I dagsläget finns det betydligt färre träd med stora håligheter och god tillgång på mulm än vad det gjorde 2004, även om det totala antalet hålträd är större nu. Det finns även färre savande träd än tidigare (egna observationer) År 2004 Kvar År 2016 Figur 4. Kvarstående hålträd fördelade på olika trädslag. Jämförelse mellan samma träd 2004 och 2015/2016. Många sentida håligheter har sannolikt uppkommit vid grenbrott i samband med stormarna/orkanerna Gudrun och Per 2005 respektive Detta är sannolikt en starkt bidragande orsak till det större antalet hålträd Flera av dessa håligheter har i dag ett värde för hålträdslevande arter men de har ännu inte utvecklats till några större håligheter. Området har i och med inventeringen 2015 inventeras en andra gång och sannolikheten att hitta hålträd ökar ju fler gånger ett område inventeras, vilket också kan ha bidragit till ökningen i viss mån. Även beskärning av träd de senaste åren har gett upphov till håligheter och röta. Detta kan både vara positivt och negativt. Det är värdefullt att det skapas många träd med håligheter men samtidigt finns en risk att träden går en alltför tidig död till mötes och att många likåldriga träd drabbas samtidigt. 11

12 Fladdermöss Artobservationer Tabell 2 nedan visar antal inspelningar fördelade på datum, autobox och art. Observera att antal inspelningar är ett mått på aktiviteten på precis den plats där autoboxen placerats, inte en uppgift om antal individer. En jagande vattenfladdermus eller nordisk fladdermus kan till exempel genom att flyga fram och tillbaka ge upphov till många tiotals inspelningar. Tabell 2. Antal artregistreringar från inspelningar. Under rubriken Observation anges autobox 1-3 (Figur 2) eller handhållen detektor D1000X. Datum Observation vattenfladdermus dvärgpipistrell trollpipistrell större brunfladdermus sydfladdermus nordfladdermus gråskimlig fladdermus brunlångöra D1000X D1000X 6 1 Totalt hittades 8 arter under inventeringen, vilket är ett relativt högt artantal. Av de påträffade arterna är sydfladdermus rödlistad (starkt hotad, EN). Övriga arter är mycket till måttligt vanliga. I sydvästra delen av Skåne finns ett antal platser med fler arter, men dessa är i regel lantliga skogs- eller gårdsmiljöer. Det gäller även för trakten runt Lunds. En nyligen genomfört inventering av Önneslövs och Dalby fäladsmarker, ca 1 mil OSO om Lund, resulterade i hela 12 arter fladdermöss (Malmqvist m.fl. 2016). Av observationerna är påfallande få av arter från släktet Myotis eller av andra arter som är ljuskänsliga. Detta är ett väntat resultat i en park, belägen inne i staden, omgiven och genomkorsad av stråk med gatubelysning och andra lampor. Vattenfladdermus observerades med ett fåtal exemplar jagande över Dammen. Tämligen vanlig art. Dvärgpipistrell var tillsammans med nordfladdermus den mest frekvent observerade arten. Den förekom spritt i hela parken, både i öppnare och ljusare partier och i mörkare och mer trädtäckta. Denna art är också vanlig i hela Syd- och Mellansverige, åtminstone i jordbruks- och lövskogsbygder. 12

13 Trollpipistrell observerades vid ett tillfälle där Gyllenkroks allé viker av mot nordost efter att ha gått parallellt med stadsvallen. Denna art har ökat de senaste åren/decennierna och är nu relativt vanlig i Skåne och ganska väl spridd i hela Götaland. Ett fåtal exemplar av större brunfladdermöss verkar ha flugit över parken eller jagat över byggnaderna vid Gamla Observatoriet och Fontänen. Arten förekommer generellt spridd i rika odlingsbygder i Syd- och Mellansverige. Syd- och nordfladdermus använder främst gläntor och öppna områden strax utanför bryn. Det fåtal inspelningar som gjorts av sydfladdermus är från den ganska öppna miljön runt Gamla Observatoriet. Spridda förekomster av arten finns i södra Sverige. Nordfladdermus, Sveriges vanligaste fladdermusart, uppträder spritt i parken. Kanske finns en tyngdpunkt i de öppna områdena i norra delen. Gråskimlig fladdermus och brunlångöra hördes med ett fåtal passager vid Gamla Observatoriet. Båda arterna förekommer i hela Syd- och Mellansverige, men har en lite mer fläckvis förekomst än till exempel nordfladdermus eller dvärgpipistrell och uppträder också ofta med färre individer där de förekommer. Sammanfattning och utvärdering Stadsparken som helhet är relativt artrik med 8 arter funna på två nätters inventering. En stor andel av landets vanliga arter förekommer, åtminstone med ett fåtal besökande exemplar. Dock är det endast nordfladdermus och dvärgpipistrell som observerades med en sådan regelbundenhet och sådana antal att man kan anta att de bor i något större utsträckning i själva parken. De andra arterna kan antingen komma från andra trädmiljöer i eller utanför staden eller, om de bor i parken, vara relativt fåtaliga. Eftersom förutsättningarna för jakt är relativt goda är det rimligt att anta att parken fungerar lite som en ö i en sjö. Ytan kanske är för begränsad för att många arter ska kunna vara bofasta, men avståndet till andra platser där ytterligare arter förekommer, är så pass litet att ett måttligt antal individer kommer dit en bit in på natten. Sett till funktion för fladdermöss kan man dela upp parken i en öppnare, nordvästlig del, kring Lekplatsen-Fontänen-Gröningen och en lite mer sluten, med tätare trädtäckning från Urskogen, öster om Dammen och upp till Gamla Observatoriet. I den öppnare delen är förutsättningarna goda för fladdermöss som ute i ett mer lantligt sammanhang jagar i bryn och över åkrar och betesmarker som till exempel nordfladdermus, större brunfladdermus och gråskimlig. I den mer slutna delen är förutsättningarna för skogsarter, som till exempel tajgafladdermus, brunlångöra och pipistrell-arterna relativt goda. Flest arter noterades, nästan som man kan vänta sig, kring Gamla Observatoriet, där de öppna och de mera slutna delarna 13

14 möts. Där finns också äldre byggnader som i sig skapar bra mikromiljöer, med till exempel lä undan vind. Antalet observerade individer under inventeringen var ganska lågt, vilket kanske delvis förklaras av ö-resonemanget ovan, men det kan också vara så att området har mycket bra förhållanden sett till trädskiktet, medan de välskötta gräsmattorna och grusgångarna gör att markförhållandena ger en sämre produktion av flygande insekter, som är det som fladdermössen huvudsakligen jagar. Ytor med större täthet av vilda blommor eller bara i allmänhet ett lite spretigare, mindre välskött utseende kan sannolikt öka mängden bytesdjur och därigenom öka möjligheterna för fler individer och arter att uppträda i parken. Ur fladdermussynpunkt hade sannolikt det bästa varit att låta nötkreatur beta en del av parken, även om detta naturligtvis inte fungerar i en centralt belägen stadspark. Ädellövträden är naturligtvis av stort värde för fladdermöss. Många träd med goda boplatsmöjligheter finns. Påfallande många fladdermuskolonier finns inte i stora vrakekar utan snarare i måttligt grova ädellövträd med enstaka hål efter grenar eller hackspetthål, alternativt lösa barksjok, som ofta är sommarboplats för fladdermöss. Det är alltså viktigt att bevara förekomsten av måttligt grova träd med håligheter, till exempel genom att hellre tillgripa kronbeskärning än att direkt avverka när man upptäcker röta eller hål. Mängden träd och stråk med sådana sett över hela staden har sannolikt betydelse för hur mycket fladdermöss som förekommer, både i själva Stadsparken och i Lunds stadskärna som helhet. Dammen borde åtminstone tidvis kunna vara jaktmiljö för främst vattenfladdermus, men också andra arter, till exempel vid kläckning av fjädermyggor. Vid inventeringsbesöken var fladdermusaktiviteten låg. Kanske kunde mer vegetation, till exempel säv eller vass förbättra födotillgången för fladdermöss. Viss forskning tyder på att belysning, gatljus och fasadbelysning är negativt för fladdermöss. De sydöstra och östra delarna av parken, särskilt stråket utmed Högevall och Observatorieparken är ganska mörka och kan därigenom vara av betydelse för fladdermusfaunan, åtminstone om fler Myotis-arter ska kunna finnas än vad som kunnat konstateras i denna inventering. Om projekt för ökad belysning ska genomföras kan man överväga lösningar med rörelseaktiverad belysning och/eller begränsad ljusspridning. Hålträdsklokrypare Det finns mycket få lämpliga träd att sålla mulm ifrån eftersom många hål är små eller alltför fuktiga/blöta. Detta uppmärksammades även vid den tidigare undersökningen 2012 (Molander). Ett antal träd, lågor och högstubbar kunde dock sållas med huvudsakligt fokus på klokrypare (Tabell 3). Intressanta skalbaggsfragment samlades också in och artbestämdes. Ett av de sållade träden (träd 19) sållades även av Molander

15 Tabell 3. Sållade träd och lågor. Sållad mängd mulm samt översiktligbeskrivning av håligheten samt trädets beskuggning/solexponering. Träd (nummer enligt hålträdsinventering) Sållad mängd Beskrivning 4. Hästkastanj 10 dl Hästkastanj med stamskada och gott om mulm. Håligheter även högre upp i trädet. Beskuggad. 13. Tysklönn 10 dl Stamhålighet cirka 2,5 m över marken. Något fuktig mulm. Solexponerad. 19. Hästkastanj 3 dl Stor, stamskada med måttliga mängder mulm. Solexponerad. 41. Bok 10 dl Högstubbe med hålighet nertill. Gott om torr mulm. Halvöppet. 53. Ask 2 dl Liten hålighet nära marken. Svårt att få ut mulm. Solexponerad. 58. Oxel 2 dl Liten hålighet från grenbrott. Blöt mulm. Beskuggad. Boklåga 10 dl Gott om mulm i rutten boklåga. Beskuggad. Högstubbe (alm?) 5 dl Torr mulm vid inventeringstillfället. Solexponerad. Högstubben var borta vid besöket 27/10. Fynd av klokrypare Rutklokrypare Chernes cimicoides 2 ex Hålträdsklokrypare Anthrenochernes stellae 1 ex Rutklokrypare Chernes cimicoides 1 ex Glädjande nog kunde ett exemplar av hålträdklokryparen (Figur 5) hittas i mulmen av en tysklönn (träd 13) som sållades den 27/ år efter det tidigare fyndet. Artbestämningen har även bekräftats av entomolog Hans-Erik Wanntorp (Brottby). Trädet står tämligen exponerat på den västvända slänten av stadsvallen. Stamhålet är västvänt och beläget på cirka 2,5 m höjd (Figur 6). Mulmen, cirka 10 dl, var tämligen fuktig (ej blöt) och finfördelad. Fyndet visar att arten fortfarande förekommer i parken. Det tidigare fyndet från 1996 utgjordes av 4 exemplar som liftande på en blomfluga Myathropa florea, medan detta fynd är det första från ett hålträd med mulm. Hålträdsklokryparen sprids genom att just lifta med andra djur (troligen främst insekter) och artens fortlevnad i Stadsparken är sannolikt beroende av andra miljöer i staden med en god tillgång på hålträd. Exempel på potentiella miljöer är Sankt Lars Parken och Helgonabacken. 15

16 Figur 5. Hålträdklokrypare (Anthrenochernes stellae) krypande i mulm från en ihålig tysklönn i Stadsparken 27/ Figur 6. Tysklönn och håligheten med hålträdsklokryparen i Stadsparken 27/ Förutsättningarna för arten har dock blivit sämre i Stadsparken i och med förlusten av många grova hålträd med mycket mulm. Som tidigare nämnts är hålträdsklokryparen en liten art med ett undanskymt leverne, så trots få fynd i såväl Skåne som i övriga landet finns betydligt fler individer och lokaler än vad som är känt. Arten förekommer i en miljö som skapas sent i trädens succession och som i stort sett saknas i rationellt skötta skogsmiljöer. Idag förekommer den framför allt i 16

17 ekhagar, alléer, parker och andra trädmiljöer där träden tillåts bli tillräckligt gamla för att håligheter med mulm ska hinna skapas. Bland andra klokrypare hittades tre exemplar av rutklokrypare Chernes cimicoides vid inventeringen. Även dessa noterades från hålträd med mulm (2 ex träd 4, 1 ex träd 19, se tabell 3). Åtgärder för att gynna Hålträdsklokryparen Hålträdklokryparen förekommer främst i ihåliga träd med mulm men kan också leva i lågor och högstubbar med trämjöl och mulm. Genom att värna befintliga hålträd, gamla träd, rötangripna träd samt genom att tillåta högstubbar och lågor som en naturlig del av parkmiljön gynnas både hålträdsklokryparen och en lång rad andra krävande arter. Att stadens gröna område, särskild de med kända naturvärden, tillåts få goda förutsättningar att producera biologisk mångfald är sannolikt en förutsättning för en långsiktig överlevnad för många tillbakaträngda arter. Dessa små och okända arter som tillhör verklighetens ovanliga Pokémons (liknelsen gick inte att undgå i Stadsparken!), är en del av ekosystemet och viktiga delar av den biologiska mångfalden. Övriga arter Den hotade almsavbaggen Nosodentron fasciculare (EN) som tidigare hittats i parken eftersöktes på ett flertal savande träd men utan resultat. Tyvärr är det nog så att arten försvunnit i samband med att almarna försvann. Den kan dock i undantagsfall utnyttja sav på andra trädslag så hoppet är inte helt ute. Bland övriga skalbaggar gjordes flera fynd av fragment i samband med sållningarna. De flesta arter var triviala som, vanlig svampsvartbagge, strimmig trägnagare, skäckig trägnagare, kamhornad trägnagare och knäpparen Melanotus villosus. Till de mer intressanta fynden hör fyrfläckad vedsvampbagge Mycetophagus quadriguttatus (NT). Arten noterades redan 2004 från två ihåliga parkalmar och nu från ihålig bok (träd 41) och hästkastanj (träd 19). Den lever i anslutning till svampar på lövträd och påträffas ofta i hålträd. Även den mindre allmänna hålträdslevande arten kolsvart kamklobagge Prionychus arter är värd att notera. Den verkar förekomma tämligen rikligt och hittades på flera platser, både i hålträd, bakom bark och i lågor. Den är liksom många andra mer krävande arter beroende av gamla rötangripna träd med mulm. Dessutom hittades en ny förekomst av den hotade laven sydlig blekspik Sclerophora amabilis (VU) på den omtalade tysklönnen vid paviljongen. Arten är nu känd från två träd i parken. Referenser Ahlén, I Handlingsprogram för skydd av fladdermusfaunan. Åtaganden enligt det europeiska fladdermusavtalet EUROBATS. Naturvårdsverket Rapport

18 Andersson, H Rödlistade eller sällsynta evertebrater knutna till ihåliga, murkna eller savande träd samt trädsvampar i Lunds stad. Ent. Tidskr. 120: ArtDatabanken Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Malmqvist, A., Ahlén, J., Morin, J. & Larsson, M Önneslövs och Dalby fälader. Inventering av arter och förslag till utvecklingsplan. Naturcentrum AB. Malmqvist, A. 2004b. Lunds stadspark och S:t Larsparken. Naturvärdesbedömning och inventering av skyddsvärda arter knutna till gamla träd. Naturcentrum AB. Molander, M Inventering av hålträdsklokrypare (Anthrenochernes stellae) i Lunds stadspark Lunds kommun Rodrigues, L., L. Bach, M.-J. Dubourg-Savage, J. Goodwin & C. Harbusch Guidelines for consideration of bats in wind farm projects. EUROBATS Publication Series No. 3 (English version). UNEP/ EUROBATS Secretariat, Bonn, Tyskland Sörensson, M Faunadepåer i Lund en preliminär uppföljning av insektsfaunan. Lunds kommun. 18

19 Bilaga 1. Hålträd i Lunds stadspark 2015/

20 Bilaga 2. Foton på inventerade hålträd 2015/