Språkrådets omvärldsrapport 2016

Transkript

1 Språkrådets omvärldsrapport 2016

2 Innehåll Förord... 6 Rapportens disposition Språklagen Myndigheten och uppdraget... 8 I omvärlden... 8 På Språkrådet... 9 Språkval i högskolesektorn Svenskan Sammanfattning I omvärlden Satsningar på svenskundervisningen inom SFI och SVA Språkvårdare inom dagspress försvinner Mediedebatten om de och dem Läsförståelse i PISA Svenska och engelska i vetenskapligt skrivande På Språkrådet Ny organisation för den offentliga terminologin Enkät om svensklärares attityd till språkriktighet Lansering av ensamrad Klarspråk Sammanfattning Klarspråkspriset

3 Klarspråksarbete och yrkeslivsskrivande Sammanfattning Språkteknologi Sammanfattning Internetanvändning och digital litteracitet Informationstillgänglighet Språkinfrastruktur och öppna data Nationella minoritetsspråk Sammanfattning I omvärlden Förslag för en stärkt minoritetspolitik Förslag om undervisning i minoritetsspråken De samiska språken i Sverige Språkpolitiskt handlingsprogram Skrivelse om en bättre lärarförsörjning Revitaliseringsprojekt vid Samiskt språkcentrum Minoritetspolitikens utveckling Diskriminering och utsatthet Inflytande och delaktighet Språk och kultur Sveriges återrapportering till Europarådet Ramkonventionens syfte är att skydda de nationella minoriteterna Ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter Den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk

4 Universitetsutbildningar på och om de nationella minoritetsspråken Nationella minoritetsutbildningar På Språkrådet Minoritetsspråkspriset Nya läromedel för de nationella minoritetsspråken har tagits fram Språkvårdsseminarium i finska Språkvårdsseminarium i romska Bidrag till de nationella minoritetsspråken Svenskt teckenspråk Sammanfattning Tolktjänst i arbetslivet Teckenspråk i skolan Föräldrar till döva barn Andra språk Sammanfattning Tolkutbildning i Sverige - ett kritiskt vägval Bakgrunden till rapporten TÖI:s slutsatser och förslag Språkanvändning och språkutveckling i förskolan Det språkpolitiska året 2016 avslutande kommentarer Tillgången till svenska och andra språk behöver stärkas Behovet av språkfrämjande insatser bör lyftas fram Namnval har en symbolisk betydelse Synen på teckenspråkiga som språkgrupp behöver få större genomslag

5 Referenser

6 Förord I regleringsbrevet för 2008 fick uppdraget att i samband med årsredovisningen lägga fram en omvärldsanalys. Uppdraget var kopplat till språklagen som trädde i kraft den 1 juli Omvärldsanalysen skulle enligt regleringsbrevet ta upp de förändringar och utvecklingstendenser i samhället som har betydelse för det svenska språkets, det svenska teckenspråkets och de nationella minoritetsspråkens utveckling. Enligt beslut från generaldirektören lades uppdraget på Språkrådet, den avdelning inom institutet som har huvudansvaret för språkvård och språkpolitiska frågor. Sedan 2011 har institutet inte längre någon formell skyldighet att ta fram en omvärldsanalys, men har valt att fortsätta att årligen sammanfatta viktiga språkpolitiska händelser och lyfta fram politiska beslut, myndighetsrapporter och vetenskapliga rön av betydelse för institutets språkpolitiska uppdrag samt att göra nedslag i väsentliga mediala debatter i språksamhället under året. Språkrådet i november 2017 Rapportens disposition Språkrådets omvärldsrapport ger en tillbakablick på det år som gått. Rapporten är en sammanfattning av händelser i språksamhället som är centrala utifrån språklagens perspektiv. Tidigare rapporter har getts ut under våren och återspeglat det år som gått. Det här året har vi valt att invänta resultatet av den minoritetspolitiska utredningen Nästa steg? (SOU 2017:60), som lades fram i oktober Därför släpps omvärldsrapporten för 2016 i slutet av Rapporten innehåller främst händelser från 2016 men även en del skeenden från Rapporten är indelad i de områden som Språkrådet arbetar med och bevakar: språklagen och dess implementering, klarspråk, de nationella minoritetsspråken, svenskt teckenspråk, övriga språk samt språkteknologi och språklig tillgänglighet. Kapitel två om svenskan (s.10 22) samt kapitel fyra om de nationella minoritetsspråken är indelade i två delar. Den första delen På Språkrådet berättar om särskilt angelägna delar av Språkrådets arbete under Den andra delen I omvärlden fokuserar på händelser i omvärlden under samma period. Anledningen till uppdelningen är att Språkrådet själv står bakom en stor del av den språkvårdande verksamhet rapporten tar upp. Syftet med uppdelningen är att skapa större tydlighet om vad som är internt arbete och vad som inte är det. 6

7 Kapitel ett berör språklagens formella tillämpning. Det består av dels en genomgång av de JO-ärenden som varit aktuella under 2016, dels av ett referat från en rapport som Språkrådet publicerade i början av 2017 och som handlar om språkvalsdokument på svenska universitet och högskolor. Det andra kapitlet summerar händelser under året som rör statusfrågor kopplade till svenska språket. Det som lyfts fram av Språkrådets verksamhet under perioden är bland annat en enkätundersökning bland svensklärare som berör språkriktighetsfrågor i undervisningen, regeringsuppdraget om förslag till en ny organisation för den offentliga terminologin. I omvärlden rapporterar vi bland annat om de satsningar på svenska för invandrare, SFI, som gjorts under 2016 samt mediedebatten om de och dem. Kapitel tre sammanfattar händelser under 2016 som berört klarspråk, med betoning på de aktiviteter som Språkrådet anordnat under året. Efter det följer ett referat av en översikt över klarspråksforskning som tagits fram under året. Det fjärde kapitlet består av en sammanfattning av viktiga beslut, nyheter och utredningar inom områdena it-användning, språkteknologi och språklig infrastruktur. Kapitlet tar också upp digital litteracitet och aktuella språkteknologiska projekt kopplade till målet om ökad tillgänglighet. Kapitel fem behandlar situationen för de nationella minoritetsspråken. Kapitlet innehåller en inledande sammanfattning av minoritetspolitiska händelser som aktualiserats under Här sammanfattas innehållet i en statlig utredning om minoritetslagstiftningen, som inleddes under 2016 och lades fram sommaren Avsnittet refererar också innehållet i de mest centrala minoritetspolitiska myndighetsrapporter som getts ut under året; årsrapporterna från Länsstyrelsen i Stockholms län, Sametinget och Samiskt språkcentrum. Det sjätte kapitlet handlar om det svenska teckenspråket och sammanfattar de viktigaste språkpolitiska händelserna under året, bland annat en utredning om vardagstolkning som lades fram under Det sjunde kapitlet tar upp två frågor som rör tillgången till andra modersmål. Dels refereras innehållet i en rapport om tolkutbildningar i Sverige som gavs ut av Tolkoch översättarinstitutet (TÖI) under 2016, dels lyfts frågor om flerspråkighet i förskolan, ett ämne som är aktualiserats utifrån olika perspektiv de senaste åren. Det sista kapitlet består av avslutande kommentarer, i vilket Språkrådet kommenterar en del av nyheterna i årets rapport samt ger sin syn på de viktigaste språkpolitiska händelserna under det gångna året. 7

8 1. Språklagen 2016 Myndigheten och uppdraget har regeringens uppdrag att följa upp myndigheternas tillämpning av språklagen (SFS 2009:600). Uppdraget har lagts på Språkrådet, den avdelning inom institutet som ansvarar för en stor del av det språkpolitiska arbetet. En central del i uppföljningsarbetet består i att följa den tillsyn av lagen som faller under Justitieombudsmannens (JO) ansvar. I följande kapitel presenteras nyheter som berör tillämpningen av språklagen och som varit aktuella under 2016 och den första delen av Avsnittet innehåller dels en sammanfattning av de JO-ärenden som aktualiserats under perioden, inklusive en JOanmälan som Språkrådet själv står bakom. I omvärlden Under 2016 gjordes fyra anmälningar till JO som rörde språklagen. En av anmälningarna rör ett klarspråksfall med en patient som anmält Akademiska sjukhuset i Uppsala. Anmälan gäller blankett som patienten fick när hen skulle ge samtycke till lagring av resultaten från ett blodprov. Patienten anger i anmälan att blanketten är svårläst och nästintill obegriplig. Två anmälningar är gjorda av samma person, och rör Linnéuniversitetets användning av andra språk än svenska vid interna möten. Anmälaren är kritisk mot att man inte använder svenska som mötesspråk. Den fjärde anmälan gjordes av Språkrådet och gällde beslutet om namnbyte som Jönköping University genomförde under 2016 från Högskolan i Jönköping till Jönköping University. Ingen av de fyra anmälningarna som gjordes under 2016 prövades av JO (JO 2016a, JO 2016b, JO 2016c, JO 2016d). I de tre första fallen beslöt JO att inte ta upp ärendena för prövning eftersom man gjorde bedömningen att ingen av förseelserna gav någon anledning till åtgärd. I fallet med Jönköping University motiverar JO däremot beslutet att inte pröva ärendet på grund av högskolans ägandeform (högskolan ägs av en stiftelse). Under första halvåret 2017 har en anmälan gjorts. Anmälan gäller, även den, Jönköping University. Högskolan anmäls för att de på en studentmässa marknadsfört högskolan som ett universitet, enligt anmälaren. Inte heller denna anmälan prövades av JO, med hänvisning till högskolans ägandeform (JO 2017). 8

9 På Språkrådet JO-anmälan mot Jönköping University I maj 2016 valde Språkrådet att göra en JO-anmälan mot Jönköping University för att få högskolans beslut att byta namn från Högskolan i Jönköping till Jönköping University prövat gentemot språklagen. Enligt JU själv, som kommenterade namnbytet i en artikel i Universitetsläraren i februari 2016, vill man ha en enhetlig avsändare både internationellt och nationellt. Eftersom Jönköping University jobbar mycket med internationalisering var det självklart att välja det engelska namnet i all kommunikation, menade skolans ledning. De flesta högskolor har namn på andra språk som används i internationella sammanhang. Det som skiljer situationen med JU från andra högskolor och universitet är högskolans beslut att använda ett engelskt namn också när man talar och skriver på svenska. I anslutning till Jönköping Universitys namnbyte publicerade tidningen Curie 1 i maj 2016 en artikel som innehöll en sammanställning av svenska lärosätens engelska namn, som alltså används parallellt med de svenska namnen. I artikeln rådfrågas Språkrådet om hur vi ser på Jönköping Universitys namnval. Språkrådet lämnade rekommendationen att behålla det svenska namnet i tal och skrift på svenska (Engelmark 2016). Språkrådets anmälan till JO gjordes för att få högskolans namnbyte prövat i förhållande till språklagens bestämmelse om det allmännas ansvar för användningen av svenska. Som framgått ovan valde JO att inte ta upp ärendet för prövning, med hänvisning till att Jönköping University är en stiftelseägd högskola, och alltså inte kan betraktas som en myndighet. Det innebär därmed att hela högskolans verksamhet formellt sett står utanför JO:s tillsynsansvar. Språkval i högskolesektorn Under våren 2017 publicerade Språkrådet rapporten Språkpolitik vid svenska högskolor och universitet (Karlsson 2017). Rapporten innehåller en genomgång av centralt antagna språkvalsdokument 2 vid svenska lärosäten. Utgångspunkten för 1 Curie är en nättidning som ges ut av Vetenskapsrådet och som bevakar forskning och forskningsfrågor vid universitet och högskolor. 2 Susanna Karlsson, som skrivit rapporten, har valt att använda ordet språkvalsdokument, istället för t.ex. språkpolicydokument eller andra benämningar. 9

10 undersökningen är språklagens bestämmelse om att svenska språket ska vara huvudspråk i Sverige. Universitets- och högskolesektorn är ett av de områden där principen om svenska som myndighetsspråk möter flest utmaningar i form av internationaliseringssträvande och samverkan över nationsgränserna. Av den anledningen har det varit relevant att närmare undersöka lärosätenas språkval såsom de kommer till uttryck i språkvalsdokumenten. Nedan sammanfattas rapportens resonemang och slutsatser. Språkpolitik vid svenska universitet och högskolor I Sverige finns det 49 3 universitet, högskolor och enskilda utbildare med tillstånd att utfärda examen på universitets- eller högskolenivå (Universitetskanslerämbetet 2016). Av dessa har 21 lärosäten år 2016 någon form av dokument som reglerar språkval i olika delar av verksamheten. Det är tretton fler än vid Språkrådets senaste kartläggning 2010 (Salö 2010), då endast nio lärosäten hade den här typen av dokument. Dessutom har sju högskolor uppgivit att de arbetar med att utveckla en språkpolitik, men att en sådan ännu inte är antagen. Språkpolitik vid svenska universitet och högskolor är en komplicerad fråga. De språkvalsdokument som har samlats in under 2016 förhåller sig nära till högskolornas internationaliseringsarbete. Men eftersom frågor om språk i svenska myndigheter och i högre utbildning är så mycket större än bara frågan om internationalisering kommer även andra uppdrag att påverka formulerandet av en språkpolitik. En del av uppdragen och lagarna skapar ett dilemma för högskolorna. Å ena sidan ska de erbjuda en internationaliserad miljö och rekrytera internationell personal och studenter. Å andra sidan ska de driva en förvaltning på samma sätt som andra svenska myndigheter. De flesta svenska lärosäten ingår i internationaliseringsinsatser som syftar till att skapa utbytesmöjligheter för studenter, forskare och lärare. Forskningen ska också vara internationaliserad på så vis att den sprids internationellt och ingår i ett internationellt vetenskapligt samtal (Universitetskanslerämbetet 2015). Ett särskilt framträdande steg i internationaliseringen av högskolorna är Bolognaprocessen, som inleddes 1999 (Prop. 2004/05:162 s ) och fick påverkan på svenska lärosäten 3 Antalet beror på hur man räknar: summan blir 49 om man räknar Dans- och cirkushögskolan, Operahögskolan och Stockholms dramatiska högskola som separata utbildningsanordnare, vilket görs i vissa sammanhang (t.ex. på Behandlar man dem i stället som en organisatorisk enhet, Stockholms konstnärliga högskola, som de ingår i sedan 2014, blir summan

11 genom en ändring i högskoleförordningen 2007, då den svenska examensordningen anpassades till europeisk standard. Internationaliseringen av den högre utbildningen leder ofrånkomligen till en påverkan på sammansättningen av såväl studentgruppen som av de anställda, men också på undervisningsutbudet och forskningen. I sin rapport En högskola i världen från 2008 uppmanade dåvarande Högskoleverket (numera Universitetskanslerämbetet) svenska universitet och högskolor att med anledning av internationaliseringsuppdraget formulera en egen språkpolitik (Högskoleverket 2008). En rad områden som skulle kunna omfattas av en lokal språkpolitik föreslås, men det finns, till skillnad från i exempelvis Norge, ingen instruktion för vad som bör omfattas av en språkpolitik för högre utbildning och forskning. Trots detta utkristalliseras vid en tematisk analys av dokumenten ett visst mönster: De verksamheter som finns inom högskolan fungerar organiserande för språkvalsdokumenten: Utbildning, forskning och administration, som utgör högskolans huvuduppgifter, blir tillsammans med kommunikation centrala teman i de flesta språkvalsdokument. Till de olika temana kan man knyta språklagens paragrafer 10 12: I anslutning till administration nämns 10, kommunikation berörs av 11 och 12 knyts till undervisning och forskning. Samtliga språkvalsdokument diskuterar svenskans och engelskans roll. Svenska är huvudspråket vid alla lärosäten, utom vid Stockholms Handelshögskola, där engelska är huvudspråket. Språkvalsdokumenten genomsyras av en ambition att svenska och engelska ska kunna fungera parallellt, utan att något av språken förfördelas. Andra språk, som används som en samlingsterm för språk som inte är svenska eller engelska, inrymmer alla världens övriga språk. Även om en del av språkvalsdokumenten indikerar att andra språk än engelska kan bidra till internationalisering, är det ändå tydligt att det är engelska som symboliserar internationaliseringsprocessen, och som är det språk utöver svenska som all personal förväntas behärska. För att kunna delta fullt ut i arbetet vid svenska universitet och högskolor krävs inte bara att man kan delta i forskning och undervisning, utan också i administration och styrning. Högskoleadministrationen är myndighetsutövning; det språk som är tillgängligt är alltså svenska. Detta leder till att internationellt rekryterade medarbetare inte alltid kan delta fullt 11

12 ut i ledningsarbetet, vilket kan påverka deras möjlighet att bidra till styrningen och utvecklingen av arbetsplatsen. Det kan i sin tur leda till att meriteringsoch karriärvägar stängs. Det kan också leda till att en del anställda kan få svårt att ta del av beslut som berör dem. Vikten av att behärska svenska för den som arbetar vid ett svenskt lärosäte kan dock knappast överskattas. Det är därför av yttersta vikt att lärosätena ger såväl tillsvidareanställda som visstidsanställda goda möjligheter att studera svenska. I en del språkvalsdokument framhålls att lärosätena erbjuder språkutbildning, i andra framhålls i stället kommunala SFI-kurser (svenska för invandrare). I ett fåtal läggs vikt på kollegernas möjlighet att bidra till såväl språklig som social integration genom att välja att prata svenska med internationellt rekryterade kolleger. Av språkvalsdokumenten att döma avser många lärosäten att ta ett aktivt ansvar för att skydda svenskans roll som vetenskapligt språk och motverka en situation där svenskan drabbas av domänförlust och slutar användas som vetenskapligt språk. Detta görs genom att exempelvis reglera att den doktorand som skriver avhandling på ett annat språk än svenska ska ha en svensk sammanfattning, och genom att ge utrymme för den enskilde forskaren att publicera på svenska om den egna forskningstraditionen föreskriver detta. Flera lärosäten sätter dock upp som mål att fler avhandlingar ska skrivas på engelska, och att den som skrivit avhandling på svenska bör sprida sin forskning även på engelska, men inte vice versa, vilket ger ett motstridigt budskap. Av de många olika sätt att lösa dilemmat som uppstår när internationaliseringsuppdrag och nationell språkpolitik ska jämkas samman framgår att högskolorna vinnlägger sig om att trots en motstridig styrning erbjuda medarbetarna en god arbetsmiljö som är likvärdig för alla. Genom att studera språkvalsdokument är det möjligt att skapa sig en uppfattning om de ideologier som ligger bakom värderingar som kommer fram i dokumenten. Däremot kan man inte veta något om vilka språkpraktiker och språkgemenskaper som finns i de olika verksamhetsgrenarna. Man kan inte heller utifrån de här dokumenten veta något om vilka styrmedel som ledningarna använder sig av för att driva igenom sin språkpolitik (Baldauf 2006; Siiner 2016; Spolsky 2004). Detta kräver ytterligare studier. 12

13 Hur väl de olika strategierna fungerar vet vi i dagsläget lite eller inget om. Hur praktiken ser ut och om hur praktiken förhåller sig till den bild styrdokumenten målar upp, är en angelägen fråga för nya undersökningar. 13

14 2. Svenskan Sammanfattning Värnandet om svenskan som huvudspråk och det samhällsbärande språket i Sverige utgör språklagens grund. Språklagens paragrafer 14 och 15 anger att: Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska. Hur tillgången till svenska för de som invandrar till Sverige ska organiseras och effektiviseras är en fråga som varit särskilt aktuell de senaste åren på grund av den ökade flyktinginvandringen, som nådde sin topp Det råder fortfarande brist på behöriga lärare som kan undervisa i skolämnet svenska som andraspråk (SVA) och inom svenska för invandrare (SFI). Under 2016 fattade regeringen ytterligare beslut i syfte att öka antalet lärare, främst inom SFI. Språkvårdarna inom nyhetsmedier har blivit färre. I slutet av 2016 rapporterade Språktidningen att den sista fast anställda språkvårdaren inom svensk dagspress, en anställd språkvårdare på Sydsvenska dagbladet och Helsingborgs dagblad, fått sluta till följd av sparkrav. Resultatet från läsförståelseprovet i den senaste PISA-undersökningen publicerades i december 2016 och visade att svenska ungdomars läsförståelse förbättrats sedan den senaste undersökningen fyra år tidigare. Under 2016 kom två doktorsavhandlingar som berör språkval och vetenskapligt skrivande på engelska och svenska. Linus Salö vid Stockholms universitet har undersökt hur språkval görs under produktionen av vetenskapliga texter. Karyn Sandström vid Umeå universitet fokuserar i sin forskning på hur textrespons fungerar som stöd i skrivprocessen när studenter med svenska som modersmål skriver akademiska texter på engelska. Nedan presenteras några av dessa nyheter mer utförligt. I omvärlden Satsningar på svenskundervisningen inom SFI och SVA Antalet personer som studerar inom SFI fortsätter att öka. Enligt statistik från Skolverket studerade drygt elever på SFI under 2015, vilket är en ökning med 14

15 11 procent sedan Antalet elever har ökat varje år under 2000-talet och sedan 2006 har antalet elever mer än fördubblats. Både nybörjare och elever på avancerad nivå ökar (Skolverket 2016a). Andelen legitimerade och behöriga lärare i svenska som andraspråk är dessutom låg ca 55 procent i grundskolan och 35 procent i gymnasieskolan under läsåret 2015/16 (prop. 2015/16:1). Under 2015 gjordes en del satsningar på SFI, bland annat för att förbättra möjligheterna för asylsökanden att lära sig svenska. Studieförbunden fick ett riktat stadsbidrag för att anordna språkundervisning för asylsökanden i Migrationsverkets flyktinganläggningar. Under 2016 togs fler beslut som rör asylsökandes rätt till svensk undervisning. Länsstyrelserna har sedan den 1 februari 2016 ansvaret att samordna de resurser som avsätts för olika typer av insatser för asylsökanden, vilket inkluderar språkundervisning. Länsstyrelserna ska samordna den regionala samverkan mellan kommun, statliga myndigheter och organisationer i civilsamhället samt andra aktörer som kan erbjuda insatser för asylsökanden. Studieförbunden, som från och med 2015 får ett riktat statsbidrag för att kunna anordna språkundervisning för asylsökanden, är ett exempel på en aktör som är tänkt att ingå i nätverket (Arbetsmarknadsdepartementet 2017). De särskilda medel som regeringen avsatte för att ersätta kommuner för kostnader i samband med SFI-undervisning i anläggningsboenden har används mycket lite under 2015 och 2016, och har därför slopats från och med februari 2017 (Arbetsmarknadsdepartementet 2017). När det gäller svenska som andraspråk, aviserade regeringen i höstbudgeten 2016 att man ska satsa på fler utbildningsplatser på lärar- och förskollärarutbildningarna. I budgeten skriver man: Behovet av lärare i svenska som andraspråk har ökat kraftigt. I utbyggnaden som beskrivs [...] är det därför viktigt att utbildningar med denna inriktning prioriteras (prop. 2016/17:1). Språkvårdare inom dagspress försvinner Under hösten 2016 rapporterade Språktidningen att den sista språkvårdaren i svensk dagspress, anställd på Sydsvenska dagbladet och Helsingborgs dagblad, fått sluta från och med januari 2016, som en följd av ett större sparpaket. En majoritet av Sydsvenskans redaktion skrev innan beslutet på en namninsamling med krav på att språkvårdartjänsten skulle vara kvar. Kulturnytt i P1, Sveriges Radio, sände ett reportage där man tog upp frågan om en nedmonterad mediespråkvård. I reportaget intervjuades Ola Karlsson, språkvårdare i svenska på Språkrådet. Ola Karlsson, som 15

16 också är medlem i Mediespråksgruppen 4, en samarbetsgrupp för språkvårdare inom press, radio och tv, menade i intervjun att det är mycket som tyder på att mediespråket blivit sämre. Mediespråksgruppen skrev i november 2016 ett yttrande till Sydsvenska dagbladet och Helsingborgs dagblad, för att betona språkvårdens viktiga roll inom dagspress och svensk media. I yttrandet skrev gruppen bland annat att: [...] Mediespråket har en enorm påverkan på svenskan, både som läsprodukt och som en rikslikare för svenskans ord och ordformer. Det är bara genom språkliga kvalitetfilter vi kan åstadkomma korrekt återgivning av till exempel arabiska ortnamn, isländska personnamn och engelska lånord. Varje nyhetsredaktion har ett ansvar för att bidra till ett sådant korrekt, vårdat och genomtänkt språk [...] (Mediespråksgruppen 2016). Enligt Pia Rehnquist, chef på Sydsvenska dagbladet, handlar beslutet om att säga upp språkvårdaren om prioriteringar och att tidningen måste värna det lokala och regionala nyhetsarbetet. Med undantag för tidningen ETC, finns numera inga heltidsanställda språkvårdare kvar inom svensk press. Public service-bolagen Sveriges Radio och Sveriges Television har dock fortfarande anställda språkvårdare (Svensson 2016). Mediedebatten om de och dem Under 2012 fördes en livlig debatt i medierna om pronomenet hen. Uppmärksamheten började med att bokförlaget Olika lanserade en barnbok som enligt förlaget var den första boken i Sverige som genomgående använde ett det könsneutrala pronomenet hen istället för hon och han. Många tog chansen att uttrycka sin synpunkt om hen, särskilt på sociala medier, och den stora uppmärksamheten ledde till att många medier tvingades ta ställning till sin egen användning av hen (se Språkrådets omvärldsrapport 2012, s.17). 4 I Mediespråksgruppen ingår representanter för TT, Språkrådet, Sydsvenska dagbladet, Helsingborgs dagblad, Sveriges Radio, Sveriges Television, Utbildningsradion, Dagens Nyheter, Expressen, Aftonbladet, Dagens Industri, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten och Institutet för de inhemska språken (Finland). Gruppen träffas regelbundet och har som uppgift att i så stor utsträckning som möjligt hitta en gemensam hållning i språkfrågor samt ge rekommendationer till journalister runt om i landet. 16

17 I debatten var ett argument mot en etablering av hen det faktum att hen är ett pronomen. Pronomen utgör en av språkets viktigaste byggstenar och när nya ord tillförs svenskan så är det i allmänhet fråga om ord i periferin snarare än centrala ord som pronomen. Att byta ut pronomen kunde riskera att skapa större oreda i språksystemet. Fyra år senare kan det dock konstateras att användningen av hen inte bara hållit sig på den höga nivå som uppmättes i samband med hen-debatten, utan till och med ökat stadigt sedan Under hösten 2016 stod pronomenen de och dem i fokus för den mediala uppmärksamheten. Inte heller diskussionen om de och dem är ny, utan har förekommit i olika sammanhang under lång tid. Diskussionen inleddes med en debattartikel i Svenska Dagbladet i oktober Henrik Birkebo, gymnasielärare i svenska och engelska, menade att det är dags att slopa de och dem i det svenska skriftspråket till förmån för den mer talspråksnära formen dom. Birkebos argument var att förändringar i textsamhället medfört att de elever som går gymnasiet nu inte har kvar den intuitiva känsla för de och dem som äldre generationer haft, och att det därför är dags för en mer pragmatisk inställning till användningen. Hans förslag var således att de och dem ersätts med dom i skriftspråket (Birkebo 2016). Artikeln skapade motreaktioner. I en intervju i Svenska Dagbladet menade lingvistikdocent Lars Melin vid Stockholms universitet att skolelever mycket väl kan lära sig att skilja mellan de och dem men att de antagligen saknar motivation att göra det. Han pekade på användningen av sociala medier (där talformen dominerar) som den största förklaringen till att unga inte lär sig skriftspråket. Anledningen till varför de och dem fortfarande används är, enligt Lars Melin, att många vill ha kvar den prestige dessa former för med sig. Han pekade på att Svenska Akademin försökt att införa försvenskade stavningar av ord som whiskey (visky) och jazz (jass) men att de inte fått genomslag, antagligen på grund av att den ursprungliga stavningen förknippas med prestige (Alestig 2016). Krönikörer i Göteborgs-Posten och Blekinge Läns Tidning vände sig tydligt mot ett slopande av de och dem. De framhöll skolans ansvar att föra vidare de kunskaper som, enligt krönikörerna, varje individ behöver för att inte försätta sig i ett språkligt underläge (Andersson 2016, Askelöf 2016). Krönikören i Blekinge Läns Tidning menade att det blir svårare att läsa äldre texter om vi tappar grunderna i svenskan. 5 Uppgift från språkforskare Karin Milles, Södertörns högskola, februari

18 I en krönika i Dagens Nyheter skrev Patrik Hadenius, chefredaktör på Språktidningen, att det största skälet till att folk i hög grad förfarande avvänder de och dem är bildningsskryt. Att skriva dom sänder en signal om att skribenten i fråga inte lärt sig språket ordentligt. Hadenius förutspådde att skiftet kommer att gå snabbare än en generation, och menade att det faktum att frågan diskuteras i ett nyhetsinslag i TV är ett tecken på det. Enligt Hadenius behövs det någon med stor legitimitet inom området, exempelvis Dagen Nyheter, som börjar med att slopa de och dem, så kommer svenska folket snart följa efter, och jämförde med när Bror Rexed, generaldirektör på Medicinalstyrelsen, lade bort titlarna och gick över till du 1967 (Hadenius 2016). Flera akademiker har under en längre tid lobbat för en reform. Till dem hör Olle Josephson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet. Han har i olika forum tagit upp frågan om att slopa de och dem, men förespråkar ett genitiv-de istället för dom (Josephson 2016). Också Per Ledin, professor i svenska vid Södertörns högskola har vid tillfällen innan den senaste dom-debatten uttryckt stöd för ett slopande av de och dem genom inlägg på sin blogg om svenska språket (Ledin 2013). Lars-Gunnar Andersson, professor i svenska vid Göteborgs universitet framhöll i en språkspalt i Göteborgs-Posten samband med debatten under hösten 2016 att om slopandet av de och dem ska ske, så bör det vara de etablerade skribenterna; de som redan behärskar skriftspråket och dess regler; journalister och författare, som ska börja. Argumentet för det var, enligt Lars-Gunnar Andersson, att det offentliga språket ändå fortsätter att utgöra normen. Om skolelever skulle vara de första att börja gå över till dom, så skulle många unga komma ut i arbetslivet utan att ha tillägnat sig det skriftspråk som förväntas av dem i det offentliga livet. En ledare i Värmlands nya tidning sammanfattade de reaktioner som de och demdiskussionen har väckt. Ledaren argumenterade emot en reform och stödde sig på flera av de argument som handlar om att den gradvisa övergången till dom är ett uttryck för språklig utarmning. Ledarskribenten ser övergången som en del av en förenkling där språket alltmer ersätts med emojis och bilder. I samband med debatten genomförde Språktidningen en webbomröstning bland sina läsare. De ställde frågan: Har det blivit dags att ersätta de och dem? Av de som röstade klickade 6 % (55 röster) i svaret: Ja, inför enhets-de. 14 % (120 röster) valde alternativet: Ja, inför enhets-dom. En stor majoritet av Språktidningens läsare, 80 % (685 röster), valde alternativet: Nej, dvs. de ville inte se någon förändring av nuvarande regler. Precis som i den offentliga debatten om hen verkar en majoritet av de som uttrycker synpunkter i offentliga forum vara negativt inställda till en förändring i språkanvändningen (Svensson 2016). 18

19 I de sociala medierna blev diskussionen livlig. Den stora majoriteten inlägg på till exempel Facebook motsatte sig mycket starkt tanken om att överge de och dem. Många av dem menade att diskussionen snarare borde handla om att skolan borde bli bättre på att lära ut regeln. Lena Lind Palicki, språkvårdare på Språkrådet intervjuades i SVT:s Aktuellt några dagar efter det att debattartikeln publicerats i Svenska Dagbladet. I inslaget poängterade hon att Språkrådet agerar neutral partner i frågan. Hon framhöll också att Språkrådets viktigaste uppgift är att sätta in diskussionen i ett sammanhang, till exempel genom att informera om hur språklig förändring brukar gå till, hur det har sett ut historiskt och vilka för- och nackdelar det kan finnas med en reform. Lind Palicki pekade dock på att en utveckling från de och dem mot dom redan kan skönjas. Frågan är snarare hur snabbt det kommer att gå och om övergången blir till enhets-de eller till enhets-dom. Hon framhöll i inslaget att det finns många fördelar med en reform framför allt blir språket enklare att lära sig och använda. Förändringen skulle dock innebära ett stort ingrepp i skriftspråksbilden, vilket skulle kunna betraktas som en nackdel. Det är också så att vissa dialekter fortfarande upprätthåller skillnaden i talspråket, vilket enligt Lind-Palicki komplicerar saken. I inslaget förklarade Lind Palicki också att språklig förändring ofta väcker debatt och känslor. Hon jämförde med stavningsreformen 1906 då dåvarande ecklesiastikministern Fridtjuv Berg, trots stort motstånd, drev igenom att reformen skulle genomföras i skolorna. 6 Lind Palicki påpekade att diskussionen om de, dem och dom inte heller är ny utan att den har pågått till och från i många år. Särskilt intensiv var den på 1970-talet. Då hade det att göra med en allmän informalisering av språket, och man diskuterade en övergång till former som sej, dej och mej (Institutet för språk och folkminnen 2016). Läsförståelse i PISA 2015 Enligt den senaste PISA-undersökningen 7 som genomfördes 2015, och vars resultat presenterades i december 2016, har svenska elevers läsförståelse förbättrats sedan 6 Stavningsreformen som genomdrevs 1906 förenklade stavningen av "v" och "t" i svenska språket. Hvad blev vad, hvalf blev valv etc. Reformen kallades då den genomdrevs för stafningsukasen, och väckte mycket upprörda känslor inom en del kretsar. Stavningsreformen innebar början till slutet för den äldre standard som i dag kallas gammalstavning. 7 PISA är en förkortning av Programme for International Student Assessment. Det är en internationell undersökning som organiseras av OECD (Organisation for Economic Cooperation and Development). Totalt deltog 72 länder eller regioner i PISA 2015, däribland 19

20 den förra mätningen En analys av svenska elevers resultatutveckling i läsförståelse visar att både den nedgång som skedde mellan 2000 och 2012 samt uppgången mellan 2012 och 2015 i stort sett hänger samman med förändringar i resultat bland de relativt lågpresterande eleverna. Totalt sett visar resultatet i läsförståelse på ökade klyftor mellan låg- respektive högpresterande elever mellan 2000 (när den första PISA-mätningen genomfördes) och Men samtidigt minskar klyftan mellan de både grupperna mellan de sista mätningarna 2012 och 2015 (Skolverket 2016b). Förändring över tid OECD-länder Medelvärde Finland Norge Sverige Danmark OECD-genomsnitt Fig. 1. Medelvärde vid PISA-undersökningen 2015 samt förändring över tid. Källa: Skolverket. Svenska och engelska i vetenskapligt skrivande Under 2016 lades två avhandlingar fram som berör svenskans ställning som vetenskapligt språk. Linus Salö, doktorand vid Stockholms universitet, har undersökt användningen av svenskan och engelskan i den akademiska skrivprocessen. Karyn Sandström vid Umeå universitet har studerat hur doktorander som inte har engelska som modersmål kan öka sin kunskap i att skriva vetenskapligt på engelska genom att ge respons på varandras texter. Utgångspunkten för båda avhandlingarna är engelskans dominerande ställning i undervisning och publicering vid svenska universitet och högskolor. Men Linus Salö understryker samtidigt att relationen mellan användningen av svenska och engelska varierar stort mellan olika vetenskapliga discipliner. Naturvetenskapliga och tekniska alla 35 OECD-länder. Ungefär åriga elever testades totalt i PISA I Sverige deltog knappt 5500 elever från 202 skolor. De flesta eleverna gick i grundskolans årskurs nio. PISA har tidigare genomförts år 2000, 2003, 2006, 2009 och

21 discipliner använder nästan uteslutande engelska, medan svenskan dominerar inom humaniora. Samhällsvetenskaperna lägger sig någonstans mitt emellan. Överlag skrivs dock nio av tio avhandlingar på engelska vid svenska lärosäten. Salö pekar på flera orsaker till att engelskan kommit att dominera i undervisning och publicering. Först och främst är den ett resultat av globaliseringen och behovet av ett gemensamt språk som forskare över hela världen kan använda för att diskutera och sprida sin forskning. Bolognaprocessen, vars överordnade mål är att skapa en europeisk utbildningsmarknad med fri mobilitet och akademisk utbyten mellan gränserna, har medfört en internationalisering på högskolor och universitet som i många fall betytt ett större kursutbud på engelska. För den enskilda forskaren kan det också finnas individuella drivkrafter bakom språkvalet, menar Salö, och dessa drivkrafter leder till fördelar för engelskan i vissa fall och för svenskan i andra. Att publiceras i de stora prestigefyllda engelskspråkiga tidskrifterna ger den enskilda forskaren viktiga meriter. Linus Salö, som i sin forskning undersökt skrivprocessens samtliga delar, menar dock att det språk som en artikel publiceras på är en sak och de språk som används under dess tillkomst en annan. I dag är det vanligaste att man samarbetar med andra forskare när en man skriver en vetenskaplig text ofta står fler än en författare bakom en artikel. Under processens gång kommunicerar forskare med varandra, skickar e-post, har möten etc. Mellan svenska forskare sker den processen för det mesta på svenska, och de använder i mycket hög utsträckning disciplinspecifik svenska, dvs. facktermer som hör till deras eget forskningsfält, visar Salös forskning. En av avhandlingens huvudsakliga resultat innebär alltså att engelskans starka ställning som undervisning och publiceringsspråk inte per automatik leder till att svenska inte används som forskningsspråk. Enligt Salö behöver engelskans starka ställning inte heller nödvändigtvis leda till en antingen-eller-situation. Forskare behöver egentligen inte välja, de kan publicera sig både på svenska och på engelska, men att välja båda språken kräver kanske ett medvetet förhållningssätt till språkvalet. Enligt Linus Salö står den mest bekymmersamma motsättningen egentligen inte mellan användningen av svenska och engelska, utan mellan engelska och andra språk. Engelskan har alltmer kommit att bli det gemensamma språket för det internationella forskarsamhället. Det finns positiva aspekter av att det blivit så, menar Salö. Ett gemensamt språk gör det naturligtvis möjligt för forskare från olika länder att ha en dialog inom sitt specifika forskningsfält, även om det är mycket litet. Det är lättare att bilda en kritisk massa som är nödvändig för att föra forskningen framåt. 21

22 Den negativa aspekten av ett alltmer enspråkigt forskarsamhälle är bristen på mångfald i språk och publiceringskanaler. Publicering av artiklar i engelskspråkiga tidskrifter blir det enda sättet att avancera på för de enskilda forskarna, och det är olyckligt menar Linus Salö. Att svenskan skulle försvinna som vetenskapligt språk inom en överskådlig framtid tror dock inte Salö, och menar därför att det är ett resonemang som inte är så meningsfullt att föra i dag. Eftersom förhållandet mellan engelska och svenska skiljer sig så mycket åt mellan de olika vetenskapliga disciplinerna menar Salö att man inom vissa områden skulle behöva skriva mer på svenska, medan man inom andra snarare skulle få fördelar av att använda engelskan mer. Det viktiga är att inte hamna i ett antingen-eller-synsätt på svenskan och engelskans användning, understryker Salö (Salö 2016, Sveriges Radio 2016). En annan studie som handlar om att skriva vetenskapliga texter på engelska är Karyn Sandströms avhandling som lades fram vid Umeå universitet 2016: Practices of L2 Doctoral Students in the Natural Sciences. Sandströms utgångspunkt liknar Linus Salös: nämligen att doktorandstudenter i dag, särskilt inom de naturvetenskapliga ämnena, förväntas behärska förmågan att skriva vetenskapligt och presentera sin forskning på engelska. Trots detta hinner få bli tillräckligt duktiga på engelska för att kunna presentera sina forskningsresultat på bästa sätt under de fyra år som doktorandtiden varar, menar Sandström. Det finns dock mycket få formella instruktioner om hur vetenskapliga texter ska skrivas på engelska inom de aktuella disciplinerna. Många fakulteter har inte de ekonomiska resurser som krävs för att skapa de stödfunktioner som skulle behövas för att hjälpa studenterna. Karyn Sandström har i sin avhandling undersökt hur doktorander i brist på sådana stödfunktioner kan hjälpa varandra att skriva vetenskapliga artiklar genom att ge respons på varandras texter. Sandström studerade hur en grupp med elva studenter som ingick i en responsgrupp arbetade om texterna med stöd av respons från andra doktorander. Responsen gällde främst ordval och syntax men också disposition, resonemang och stil. Mer sällan handlade kommentarerna om rena språkriktighetsaspekter. Resultatet från Sandströms studie visade att responsen hade flera positiva återverkningar. Förutom de konkreta ändringsförslag doktoranderna fick av varandra, utbytte de också andra kunskaper som främjade deras förmåga att skriva vetenskapligt på engelska. En annan positiv effekt var att när studenterna gick igenom responsen de fått från kollegor medförde det att de ägnade mer tid åt att förbättra texterna (Sandström 2016, Umeå universitet 2016). 22

23 På Språkrådet I följande avsnitt presenteras ett litet urval av händelser inom den del av Språkrådets verksamhet som sorterar under det språkvårdande uppdraget i svenska. Avsnittet innehåller en redogörelse för bakgrunden till och innehållet i det förslag om en ny organisation för den offentliga terminologin, som Institutet för språk och folkminnen (hädanefter ISOF) tog fram under våren 2017 på regeringens begäran. Efter det summeras några resultat från en attitydundersökning om språkriktighet som Språkrådet genomfört bland svensklärare. Resultaten har bland annat presenterats på konferensen Svenskans beskrivning 2016 samt i dess efterföljande konferensvolym. Sist i avsnittet redogörs för en kampanj för ordet ensamrad som Språkrådet genomförde under 2016 tillsammans med organisationen Svenska Tecknare. Ny organisation för den offentliga terminologin I regleringsbrevet för 2017 fick ISOF regeringens uppdrag att lämna ett förslag på hur ansvarsfördelningen inom det offentliga terminologiarbetet skulle kunna organiseras. Nedan redovisas bakgrunden till uppdraget samt en sammanfattning av myndighetens förslag till en ny organisation. Förslaget utgår från en verksamhet som i huvudsak skulle bedrivas på Språkrådet. Bakgrunden till förslaget Hösten 2015 beslutade regeringen att en översyn skulle göras av det offentliga terminologiarbetets organisation och struktur (Näringsdepartementet 2015). I januari 2016 presenterades översynen i form av en promemoria från Näringsdepartementet. Promemorians förslag var att ISOF ska få ett tydligare och mer övergripande ansvar för svensk terminologi. Den framhöll också att de statliga myndigheterna, kommunerna och landstingen behöver riktlinjer och stöd för sitt terminologiarbete så att de bättre kan leva upp till språklagens bestämmelse om terminologi (Näringsdepartementet 2016). Regeringen gjorde i budgetpropositionen för 2017 (prop. 2016/17:1) bedömningen att ISOF:s övergripande ansvar för svensk språkvård och genomförande av språkpolitiken tydligare bör omfatta även svensk terminologiutveckling. I enlighet med förslagen i promemorian ansåg regeringen att det statliga bidraget till Terminologicentrum TNC (hädanefter enbart TNC) bör preciseras och inriktas på ett 23

24 antal definierade allmännyttiga tjänster, samt att en del av medlen därmed även borde kunna bekosta ISOF:s övergripande ansvar för verksamheten. ISOF gavs därefter regeringens uppdrag att ta fram ett förslag på hur ansvarsfördelningen inom det offentliga terminologiarbetet kan preciseras ytterligare. I uppdraget ingick att bedöma vilka uppgifter som bör ingå i ISOF:s övergripande ansvar för svensk terminologisk utveckling såväl avseende offentliga aktörers som näringslivets behov, samt att redovisa vilka allmännyttiga tjänster och uppgifter som bör finansieras via statens bidrag till terminologisk verksamhet. För att inhämta underlag för bedömningen anlitades Kerstin Norén, professor i nordiska språk vid Göteborgs universitet. På myndighetens uppdrag samlade Norén in synpunkter från representanter för både offentlig och privat sektor och genomförde ett 40-tal intervjuer med olika aktörer inom terminologiområdet. Bland de intervjuade fanns personer med uppdrag inom olika myndigheter i Sverige eller inom EU-samarbetet, representanter för lärosäten, för termgrupper samt för ett urval större svenska företag. Flera intervjuer genomfördes med ledningen och anställda vid TNC, liksom med dess styrelseledamöter. Besök har även gjorts på TNC för att inhämta erfarenheter och tankar om framtiden rörande ansvaret för det offentliga terminologiarbetet. Vidare hölls en workshop med TNC:s ägare. Institutet för språk och folkminnes förslag I den promemoria som Näringsdepartementet lämnade i januari 2016 gjordes bedömningen att ISOF bör få ett tydligare och mer övergripande ansvar för svensk terminologi ( 2017). I översynen framhålls också att de statliga myndigheterna, kommunerna och landstingen behöver riktlinjer och stöd för sitt terminologiarbete så att de bättre kan leva upp till språklagens bestämmelse om terminologi. I institutets förslag till en ny ansvarsfördelning poängterar myndigheten att ett utökat ansvar för myndigheten skulle innebära att terminologifrågorna blir en integrerad del av språkpolitiken och språkvården. De förslag som ISOF presenterar i rapporten har sin utgångspunkt i språklagens krav på att staten ska tillgodose att det finns en enhetlig svensk terminologi inom samtliga sektorer i den offentliga sektorn. Det innebär bland annat att nya termer fortlöpande behöver skapas för aktuella samhällsfenomen om svenskans ställning som huvudspråk i Sverige långsiktigt ska värnas. I förslaget till regeringen menar ISOF att myndigheten bör tillhandahålla ett antal allmännyttiga tjänster som utgör en grund för den offentliga terminologins organisation, och som främjar det viktiga termarbete som utförs både inom statliga 24

25 myndigheter, kommuner och landsting och inom näringslivet. Genom uppdraget kan ISOF fungera som en kunskapsbas för termarbetet i den offentliga sektorn. Inom vissa områden förekommer redan i dag så kallade termgrupper, där representanter inom en viss sektor, till exempel sjukvården, samlas för att samråda om facktermer. Dessa grupper utgörs i många fall av representanter för både statliga myndigheter och näringsliv. Den preciserade uppgiften för ISOF blir att koordinera och stödja termgrupperna samt initiera nya grupper, ge stöd och hjälp i detta arbete samt att samla in, kvalitetsgranska och tillgängliggöra myndighetsterminologin. ISOF:s förslag innebär att myndigheten blir en resurs för andra myndigheter samt kommuner och landsting och får i uppgift att genomföra terminologiska utredningar inom prioriterade områden, besvara termfrågor, ta fram informationsmaterial och riktlinjer samt erbjuda föreläsningar och seminarier. I myndighetens samordnande roll, med det befintliga klarspråksnätverket som förebild, är det möjligt att bygga upp och driva nätverk där terminologiansvariga på olika myndigheter kan utbyta erfarenheter och kunskap om att driva termprojekt. Vikten av vetenskaplig samverkan och kunskapsutbyte med exempelvis lärosäten och Svenska Akademien, är också central. Myndigheten menar att det är viktigt att terminologiska begrepp görs fritt tillgängliga för de som är verksamma inom offentlig sektor, näringslivet, forskare och andra intresserade. ISOF föreslår att Rikstermbanken tillsvidare utgör denna bas som grund för tillgängliggörande och att den fortsatt ska administreras av TNC. Rikstermbanken har funnits sedan 2009 och innehåller termer och begrepp från olika ämnesområden. Det är viktigt att den kunskap och erfarenhet som byggts upp vid TNC genom arbetet med Rikstermbanken inte går förlorad i samband med en förändring av ansvaret för det nationella terminologiarbetet. ISOF föreslår därför att TNC tillsvidare fortsatt bör ansvara för drift, underhåll och utveckling av den nationella Rikstermbanken och dess innehåll och tilldelas ett statligt bidrag för detta. Det är viktigt att Rikstermbanken utvecklas till en fritt tillgänglig databas öppen för olika användare. Myndigheternas medverkan i arbetet med en central termbank är av avgörande för dess användbarhet och betydelse. Det finns därför skäl för att ISOF, som är det organ som leder och samordnar myndigheternas termarbete, också på sikt tar över ansvaret för Rikstermbanken. Myndighetens bedömning är att arbetet med språkteknologi och terminologi inom offentlig sektor därmed skulle kunna stärkas och en fortsatt utveckling mot öppna data gynnas. Fördelar med förslaget 25

26 Förslaget innebär att ISOF får ett utpekat samordningsansvar för den offentliga terminologin vilket medför att statliga myndigheter och kommunala verksamheter får en statlig myndighet som kunskapsresurs och samarbetsparter. Detta kan bidra till att öka medvetenheten om det terminologiska ansvar som den offentliga sektorn har och öka möjligheterna att skapa en samordnad normering inom flera områden. Ett samlat övergripande myndighetsansvar för den offentliga terminologin skulle dessutom kunna medföra en större tyngd och ett större mandat i uppföljningen av myndigheternas terminologiarbete. Ett öppet, transparant och långsiktigt terminologiarbete skulle dessutom garanteras. Genom ett samlat myndighetsansvar åstadkoms en tydligare kontroll över de offentliga resurserna och på sikt skulle förslaget innebära en effektivare användning av statens medel. ISOF skriver i förslaget att den samlade effekten av språkpolitiskt och språkvårdande arbete skulle gynnas genom samordning av arbetet med svensk terminologi. Upparbetade och väl fungerade arbetsmetoder inom till exempel arbetet med klarspråk, språkteknologi och uppföljning av språklagen kan användas även för terminologiarbetet. Sådana synergieffekter kan också gynna språkvården för de nationella minoritetsspråken och andra språk. En annan fördel som myndigheten ser med förslaget är att den nya organisationen kan bidra till att stärka förutsättningarna för att kunna bedriva terminologiarbete på vetenskaplig grund. Myndigheten kan erbjuda befintlig forskningskompetens och upparbetade samarbeten med olika lärosäten. På liknande sätt menar ISOF att myndighetsformen ger goda förutsättningar att utveckla de terminologiska nätverken. Språkrådet arbetar sedan länge aktivt i olika termgrupper, särskilt inom termområden som gränsar till allmänspråk eller på annat sätt berör många i samhället. Myndigheten medverkar också aktivt i nationella och internationella nätverk gällande till exempel namnterminologi. En ensam aktör kan dock inte tillgodose behoven inom alla samhällsområden och ISOF ser det därför som viktigt att språklagens bestämmelser kring offentlig terminologi mer tydligt avspeglas i styrningen av olika typer av offentlig verksamhet. Förslaget till ny organisation för den offentliga terminologin bereds för tillfället på Regeringskansliet. Enkät om svensklärares attityd till språkriktighet Under 2015 genomförde språkvårdare på Språkrådet, Susanna Karlsson och Lena Lind Palicki en enkätstudie om svensklärares attityder till språkriktighet (Lind-Palicki och Karlsson 2016). Undersökningen är en upprepning av en äldre enkätstudie som 26