Yttrande om promemorian Uppdrag om offentlig terminologi

Transkript

1 Näringsdepartementet STOCKHOLM Yttrande om promemorian Uppdrag om offentlig terminologi Sammanfattning Utredningen om den offentliga terminologiverksamheten i Sverige har genomförts under kort tid och av en utredare med ringa förkunskaper inom området. Den promemoria som är resultatet av utredningen ger därför inte en riktig beskrivning av nuläget för terminologiverksamheten i Sverige och i Norden. Bland annat belyser utredaren inte tillräckligt terminologiverksamhetens roll i samhället utanför språkvårdens område. Därtill innehåller utredningen faktafel och generaliserande omdömen som saknar grund i fakta. Baserat på beskrivningen av terminologiverksamheten i promemorian föreslår utredaren ändå ett antal förändringar av styrningen och organisationen av den offentliga terminologiverksamheten, varav somliga är rimliga och andra mindre genomtänkta. TNC ställer sig positivt till att myndigheterna ges tydligare riktlinjer för sin terminologiverksamhet. Vi är också positiva till att styrningen av den offentliga terminologiverksamheten förtydligas, förutsatt att resurserna till området inte minskas. I promemorian behandlas frågan om resurser översiktligt och det framstår (på s. 24) som att resurserna till terminologiverksamhet och språkvård kommer att minska. styrningen är kompetent och utförs av en organisation som förstår terminologiverksamhetens villkor och betydelse för samhället. TNC är mycket tveksamt till om styrningen blir bättre av att flyttas till Kulturdepartementet och Institutet för språk och folkminnen ISOF. ett centrum för terminologiverksamhet i Sverige bevaras med ett ansvar för samordning, utveckling och spridning av terminologier och terminologiskt kunnande. TNC är kritiskt till att ISOF ges ett större ansvar för terminologiutvecklingen 1 i Sverige. ISOF saknar specialiserad kompetens i terminologiverksamhet: den terminologiska läran, dess metoder och det praktiska terminologiarbetet. Terminologiverksamhet är också alltför olik den befintliga verksamheten inom ISOF för att samordning ska löpa smidigt och synergieffekter ska uppstå. Det finns redan samarbete och samordning i de delar där det är ändamålsenligt och ger mest effekt att samarbeta, för närvarande t.ex. inom Svenska datatermgruppen och i projektet Flerterm. 1 Vad terminologiutveckling innebär beskrivs inte i promemorian. Om det avser utveckling av den terminologiska läran och den terminologiska metoden eller utveckling i form av att nya termer skapas eller samlas in är oklart. I detta yttrande används termen terminologiarbete om det praktiska arbetet där terminologiläran tillämpas och termen terminologiverksamhet mer övergripande om den samlade verksamhet som bland annat omfattar terminologiarbete men även andra saker som utbildning, metodutveckling osv. 1

2 Riskerna med och konsekvenserna av att genomföra förslagen är inte alls genomlysta i promemorian. TNC bedömer att riskerna är alltför stora för att förändringarna ska vara försvarbara. Ett i dag fungerande centrum för terminologiverksamhet i Sverige, som tar ansvar för utveckling och samordning av den terminologiska metoden, terminologiläran och det praktiska terminologiarbetet i Sverige, riskerar att gå förlorat. Promemorians nulägesbeskrivning Utredningens promemoria har ett antal brister i sin nulägesbeskrivning. Till att börja med beskrivs terminologiverksamheten väldigt summariskt (överst s. 2). Det sägs inget om vad terminologiverksamhet har för praktisk nytta utöver att styra val av språkligt uttryck. Arbete med terminologi är, enligt undersökningar gjorda av TSK i Finland, till cirka 75 % kunskapsstrukturering och konsensusskapande. Det språkliga arbetet, i form av att skapa nya eller lyfta fram etablerade termer och utforma definitioner, är förvisso betydelsefullt men det är enbart en delaktivitet och inte huvudsaken i seriös terminologiverksamhet. Inte heller finns en rättvisande beskrivning i promemorian av hur de faktiska fackspråkliga behoven i samhället ser ut, varken på ett övergripande nationellt plan, eller inom enskilda branscher och organisationer på myndigheter, och företag, inom EU osv. Här beskriver utredaren ytterst summariskt terminologiverksamhetens roll i samhället utanför språkvårdens område. Det gör att utredningens förslag haltar. På s. 20, fjärde stycket, sägs att TNC inte uppfattar sig ha något ansvar för samordningen mellan myndigheterna. Detta stämmer inte, samordning är en viktig del i all terminologiverksamhet och en förutsättning för ett hållbart resultat. I TNCs uppdrag och rådgivningsverksamhet är samordning alltid ett viktigt inslag. Några andra exempel som kan nämnas är Rikstermbanken som med sitt innehåll stöder samordning genom att det blir möjligt att se hur andra tidigare definierat begrepp Termostat, en gemensam metod för terminologiarbete på myndigheter TNCs konsekventa arbete för samordning av terminologiarbetets metoder och principer i uppdrag och utbildning. Beskrivningen av TNCs arbete och organisation innehåller faktafel. Så var till exempel resultatet för 2014 cirka kronor, inte kronor (s. 8 under Resurser och finansiering). Situationen i andra länder i Norden beskrivs mycket översiktligt (avsnitt 5). Utredaren har till exempel missat, eller bortsett från, de organisationsförändringar som pågår av den offentliga terminologiverksamheten i Danmark. Hon nämner inte heller något om andra organ i Finland som bedriver terminologiverksamhet, som Vasa universitet och Statsrådets kansli. Inte heller problematiseras bilden i Norge, där terminologiverksamheten sedan 2001 sorterar under norska Språkrådet. Har terminologiverksamheten gynnats eller missgynnats av att inordnas i Språkrådet? En sådan analys hade varit värdefull för utredningen. En annan fråga som helt förbises i nulägesbeskrivningen är hur terminologiläran som vetenskap ska förvaltas akademiskt i Sverige. I våra nordiska grannländer ligger ansvaret på lärosäten (Vasa universitet i Finland, Norges Handelshøyskole i Bergen och Copenhagen Business School i Köpenhamn), men i Sverige är det TNC som axlar det uppdraget. Promemorian nämner inte detta faktum över huvud taget. Inte heller beskrivs hur utbildning i terminologiläran och den terminologiska metoden bedrivs i dag vid våra lärosäten. I den mån det förekommer utförs sådan utbildning till stor del av TNC eller med stöd av underlag som tagits fram av TNC. Även i internationella sammanhang används läromedel som TNC utvecklat, t.ex. i den webbaserade terminologiutbildningen Termdist. 2

3 Utredaren menar att TNC saknar förankring i forskning (s. 22 första stycket). Det är ett märkligt påstående med tanke på att TNC på regelbunden basis samarbetar med de lärosäten som nämns ovan, under det gångna året till exempel genom en gemensam webbutbildning i terminologiläran, ett gemensamt terminologiprojekt och i planeringen av ett finsk-svenskt forskningssamarbete. Dessutom medverkar vi ofta på samma konferenser som forskare i terminologi, inte minst den gemensamma nordiska terminologikonferensen Nordterm. Inget nämns heller om TNCs deltagande i internationella konferenskommittéer, bidrag till internationella läroböcker eller om TNCs arbete med praktikanter och handledning av uppsatser. Utredaren menar att ISOF, som ju bedriver språkforskning, borde kunna förbättra förutsättningar för att stärka kunskapsutvecklingen för den svenska terminologiverksamheten (s. 23, sista stycket). Det är okunnigt att påstå det; den forskning som bedrivs vid ISOF har en helt annan inriktning, och inte någon där forskar om terminologi. Promemorians analys och observationer Utredningens syfte är att föreslå förändringar som ska göra den offentliga terminologiverksamheten i Sverige mer effektiv, långsiktig och ändamålsenlig. Det talas också om att ge förutsättningar för synergier. TNC ser inga genomtänkta argument för hur promemorians förslag fyller utredningens syften. Utredningen öppnar i stället för fler frågor än tydliga förslag: På vilket sätt blir terminologiverksamheten mer effektiv, långsiktig och ändamålsenlig av att arbetet splittras på flera organisationer? Kompetensen tunnas snarare ut med färre terminologikunniga utspridda på olika organisationer, något som inte heller gynnar synergier. På vilket sätt gynnas terminologiverksamheten av att ansvaret delas upp på ett nytt sätt som innebär att ansvar förs över till en organisation som är oerfaren inom terminologiområdet? ISOF har inte den kompetens som krävs, och det kommer att krävas kompetens för att utföra de styrande uppgifter som promemorian pekar ut. För att kunna samverka nationellt och internationellt om terminologi eller att stötta myndigheter i deras terminologiverksamhet krävs kunskaper i terminologilära och praktiskt terminologiarbete, vilket ISOF saknar i dag. Vad blir bättre av att styrningsansvaret flyttas och att vägen från anslag till utförare blir längre? I beskrivningen av nuläget beskrivs uppdelningen av ansvar och uppgifter mellan ISOF och TNC som en de facto-lösning som i sig skulle vara problematisk. TNC har mycket svårt att förstå varför en praktisk hållning med ett inarbetat samarbete skulle vara problematisk. Hur gynnas terminologiverksamheten av att få en huvudman som har en helt annan utgångspunkt i det språkliga arbetet än TNC? Det är nämligen vitt skilda utgångspunkter för allmänspråkligt språkvårdsarbete och fackspråkligt terminologiarbete, här finns olika behov inom myndigheter och företag. Till exempel har kommunikationsavdelningar ofta behov av klarspråkssatsningar, medan verksamhetsutveckling, statistikavdelningar och IT-nära verksamheter snarare behöver terminologisk hjälp. I den mån verksamheterna på TNC och ISOF har beröringspunkter finns ett samarbete som självklart ska bestå och utvecklas. TNC välkomnar ett tydligare samarbete med den instans som ska styra och följa upp vårt arbete för det offentliga. Vi vill se en styrning som är grundad i erfarenhet och kompetens kring sakfrågorna, och insikt i terminologiverksamhetens betydelse för samhället. Det rimmar illa att flytta ansvaret från ett departement till ett annat när det inte framgår av utredningen hur ett byte av departement skulle gynna den offentliga 3

4 terminologiverksamheten. Vi ser det som mer effektivt och långsiktigt att jobba vidare med det samarbete som byggts upp mellan Näringsdepartementet och TNC än att flytta styrningen och riskera att tappa fart i ett framtida förändringsarbete. Promemorians förslag och rekommendationer Utredningens förslag sammanfattas i fyra punkter: 1. ISOFs övergripande ansvar och verksamhet ska tydligare omfatta även svensk terminologiutveckling. 2. Statligt bidrag till TNC bör preciseras och inriktas på ett antal definierade allmännyttiga tjänster. 3. Myndigheterna behöver riktlinjer och stöd för sin terminologiverksamhet. 4. TNC har en viktig roll som terminologiskt kompetenscentrum med attraktiva tjänster till företag, organisationer, myndigheter i samhället. När det gäller punkt 4 kan TNC bara instämma. TNC har en viktig roll i Sverige som kompetenscentrum, men inte enbart som tjänsteföretag i terminologibranschen. Lika mycket behövs ett terminologiskt kompetenscentrum som kan samordna, förvalta och utveckla terminologisk metod, terminologilära och praktiskt terminologiarbete. Och till det behövs statliga medel. TNC är i princip positivt till punkt 3, och menar att det måste innefatta att myndigheterna får bättre förutsättningar att leva upp till språklagens paragraf 12. Myndigheterna behöver först upplysning om är vad terminologiverksamhet bidrar till inom en myndighet, sedan om hur den förväntade nyttan ska förverkligas. Det är dock även viktigt att minnas att myndigheterna har behov som sträcker sig bortom språklagen. Svenska myndigheter har till exempel behov av stöd inom e-förvaltningen för att skapa så kallad semantisk interoperabilitet 2, och för det behövs terminologisk kunskap, erfarenhet och metod. Även punkt 2 kan TNC till viss del ställa sig bakom. Det är av godo att TNCs uppdrag för det allmänna blir tydligare. En kontinuerlig dialog mellan TNC och styrande instans kan bidra till terminologiverksamhetens utveckling i Sverige. Men det är viktigt att den styrande instansen har rätt kunskaper och förstår terminologiverksamhetens betydelse för samhället, och att fokus inte bara läggs på efterlevnaden av paragraf 12 i språklagen. Terminologiverksamhet är mycket mer än språkvård och paragraf 12, det är en förutsättning för precis kommunikation och väl fungerande samarbete i yrkeslivet. TNC menar därför att styrning även fortsatt bör komma från Näringsdepartementet för att bevara kopplingen till de fackområden som ligger till grund för samhällsutvecklingen. Därtill vill TNC betona att uppdraget och de resurser som följer med det måste överensstämma. TNC har i dag ett brett statligt uppdrag och utför det med relativt små resurser, motsvarande 4 5 tjänster. Förslaget i promemorian innebär att TNCs uppdrag snävas in och viss verksamhet förs över till ISOF. TNCs resurser för det statliga uppdraget halveras. Delar av den verksamhet som i dag bedrivs av TNC måste då rimligen föras över till ISOF. Här finns en stor risk att långsiktighet och effektivitet i terminologiverksamheten hotas. Det behövs en genomgripande analys för att se till att inga vitala funktioner försvinner. TNC ser alltså stora risker med förslag 1, att ISOF ges ett större uppdrag för terminologiverksamheten i Sverige. I en större organisation med många olika uppdrag, som ISOF är, finns det risk att resurserna varierar över åren, vilket hotar kontinuiteten. Det är något som terminologiverksamheten vid norska Språkrådet har fått uppleva. 2 Semantiskt interoperabilitet innebär förmågan att utväxla information mellan datorsystem på ett sådant sätt att mottagande system utan manuell intervention kan tolka informationens innebörd och producera för slutanvändaren användbara resultat. Källa: Digisam, Digital informationshantering och infrastruktur för kulturarvet 4

5 I promemorian används ordet terminologiutveckling för att beskriva ISOFs framtida uppdrag. Det är svårt att förstå om utredaren menar utveckling av terminologiläran och den terminologiska metoden eller framtagande av terminologiska samlingar eller något annat. Oavsett vilket ser TNC att ISOF saknar den specialiserade kompetens som krävs för båda delarna. Hur är det tänkt att det specialiserade kunnande i terminologiarbetets metoder och principer som i dag finns på TNC ska byggas upp inom ISOF? Inom vilken tidsram? Det framgår inte heller hur de faktiska resurserna för verksamheten ska se ut: hur stora de ska vara, vem som ska tilldelas dem och vem som ska dela ut och styra dem. I utredarens uppdragsbeskrivning stod att utredaren skulle lämna förslag på hur infrastrukturen för svensk terminologi kan organiseras. TNC kan inte se att något förslag på detta framkommer i promemorian, men anser att Sverige redan har en terminologisk infrastruktur bestående av ett nationellt centrum (TNC), paragraf 12 i språklagen samt Rikstermbanken. Slutord Promemorian utgör ett bristfälligt underlag för att fatta beslut om den offentliga terminologiverksamhetens framtid i Sverige, en verksamhet som under 75 år bedrivits med väl beprövade metoder och med överblick, samordning, kontinuitet och förnyelse som ledord. Stora och viktiga delar av den terminologiska situationen i Sverige är inte beskrivna. Konsekvensanalys, riskanalys och konkretion saknas. Att på basis av detta underlag fatta beslut om en viktig samhällsfunktion framstår som förhastat. För Terminologicentrum TNC Anna-Lena Bucher Styrelsens ordförande Karin Dellby Verkställande direktör 5