EARTH SCIENCES CENTRE GÖTEBORG UNIVERSITY B INTRA-URBAN DAGGUTFÄLLNING I GÖTEBORG

Transkript

1 EARTH SCIENCES CENTRE GÖTEBORG UNIVERSITY B INTRA-URBAN DAGGUTFÄLLNING I GÖTEBORG Anders Fredriksson Jenny Olsson Department of Physical Geography GÖTEBORG 2003

2

3 GÖTEBORGS UNIVERSITET Institutionen för geovetenskaper Naturgeografi Geovetarcentrum INTRA-URBAN DAGGUTFÄLLNING I GÖTEBORG Anders Fredriksson Jenny Olsson ISSN B347 Projketarabete Göteborg 2003 Postadress Besöksadress Telefo Telfax Earth Sciences Centre Geovetarcentrum Geovetarcentrum Göteborg University S Göteborg Guldhedsgatan 5A S Göteborg SWEDEN

4

5 ABSTRACT Intra-urban dewfall in Göteborg The purpose of this paper was to examine the pattern of the intra-urban dewfall. The research for this paper is made in the area of Göteborg by the Swedish west coast. The dew research has been made with dew-plates at five different locations in Göteborg. Four of the dew-plates have been placed inside the city while one of the dew-plates has been located in the country, about 10 km northwest of the inner city. In the city, two of the dewplates have been located at the roof level while the other two have been located at the street level. Research of nocturnal net radiation, temperature, wind, absolute humidity, sky-view factor and cloud observations have been accomplished together with the dewfall research. The research of dewfall shows that there are differences in the dewfall pattern between the city and the country. The results show that the wind is a determent factor for the amount of dew in the city and in the country. When it is calm, stable layers develops in the country that curbs the dewfall as no layer mixture occurs. During these nights the city will get larger amounts of dewfall because of the relief of the city creates better conditions for a turbulent exchange between the layers close to the ground. The research of intra-urban dewfall patterns shows that the amounts of dew are larger at the roof level then at the street level which is explained with the turbulent mixture, higher skyview factor and because of that a faster cooling at the roof level. The research have further showed that the amounts of dew are larger in the heights of the city than in the lower parts which could be explained with that heights over 70 m not are affected by the urban heat island circulation and because of that gets a lower wind velocity than the lower parts of the city. i

6 SAMMANFATTNING Syftet med denna C-uppsats var att undersöka mönstret för den intra-urbana daggutfällningen och vilka faktorer som påverkar det. Undersökningen har genomförts i Göteborgsområdet på Sveriges västkust. Daggmätningar har genomförts med daggplattor på fem olika platser i Göteborgsområdet. Fyra av daggplattorna har varit placerade inom staden medan en daggplatta var placerad på landsbygden, ca 10 km nordväst om Göteborgs innerstad. Två av plattorna i innerstaden har varit placerade i taknivå medan de två andra har varit placerade i gatunivå. Mätningar av nettostrålning, temperatur, vind, absolut fuktighet, sky-view faktor och molnmängd har genomförts i anslutning till daggmätningarna. Mätningarna av daggutfällning visar att det föreligger skillnader i daggutfällningsmönstret mellan staden och landsbygden. Vinden har en avgörande betydelse för om daggmängderna blir störst i staden eller på landsbygden. Då det är vindstilla utvecklas det en stabil skiktning på landsbygden som hämmar daggbildningen då ingen omblandning av luftlagren sker. I dessa fall erhåller staden större daggmängder då stadens relief skapar förutsättningar för ett turbulent utbyte mellan luftlagren. Undersökningen av det intra-urbana daggutfällningsmönstret visar att daggmängderna är större i taknivån än i gatunivån vilket anses hänga samman med större turbulent omblandning, högre sky-view faktor och därmed hastigare avkylning i taknivån. Vidare har undersökningarna visat att daggmängderna är större i stadens höjdområden än nere i de lägre nivåerna vilket skulle kunna hänga samman med att höjdområden över 70 m inte påverkas av omlandsbrisen och därmed erhåller lägre vindhastigheter än stadens lägre områden. ii

7 FÖRORD Denna C-uppsats är ett självständigt arbete på 10p som ingår i fördjupningskurs 1, p, i geografi vid Göteborgs universitet hösten Idén till denna uppsats fick vi genom diskussioner med vår handledare Dr. Björn Holmer som vi vill tacka för god handledning och hjälp med färdigställandet av denna uppsats. Vidare vill vi tacka Hans Alter för hjälp med den tekniska utrustningen. Vi vill även tacka Jesper Lindgren vid Miljöförvaltningen i Göteborg som givit oss tillgång till Femmanhuset och väderdata från klimatstationen där. Ett särskilt tack vill vi rikta till de väderbiträden som hjälpt oss att genomföra mätningar på Säve Flygfält. iii

8 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING Bakgrund Syfte och frågeställningar Luftfuktighet Nettostrålning Meteorologiska förutsättningar för daggutveckling Stadens klimat OMRÅDESBESKRIVNING METODIK Daggmätning Strålningsmätning Mätning av temperatur, vind och luftfuktighet Sky-view faktorn RESULTAT Väderförhållanden i Göteborgsområdet under mätnätterna Daggutfällningens mönster Skillnader i rural och urban daggutfällning Skillnader i det intra-urbana daggutfällningsmönstret Topografins påverkan på det intra-urbana daggutfällningsmönstret DISKUSSION Skillnader i rural och urban daggutfällning Skillnader i det intra-urbana daggutfällningsmönstret Topografins påverkan på det intra-urbana daggutfällningsmönstret SLUTSATSER REFERENSER Litteratur Muntliga källor...29 iv

9 1. INLEDNING 1.1 Bakgrund Förhoppningen med denna uppsats har varit att klargöra mönstret för den intra-urbana daggutfällningen och vilka faktorer som påverkar den. Staden är en heterogen miljö vars fysiska egenskaper skiljer sig från landsbygdens. Skillnader i byggmaterial, vegetation och topografi är faktorer som torde kunna påverka det intra-urbana daggutfällningsmönstret. Tidigare forskning har syftat till att utröna skillnader i daggutfällningsmönstret mellan landsbygd och stad, denna uppsats inriktar sig huvudsakligen på skillnader inom staden. Wallberg och Wänström (1997) utförde under våren 1996 daggmätningar för att utröna skillnader i daggutfällningsmönstret mellan landsbygd och stad i Göteborgsområdet. En ny metod togs fram för att enkelt mäta daggutfällning, samma metod har använts i denna uppsats. Wallberg och Wänström kom fram till att daggmängderna var större i stadens taknivå jämfört med nere i gatunivån. Mängden dagg var med få undantag störst på landsbygden. Under hösten 1998 genomförde Sandström och Lindqvist (1999) en mätserie där de tillämpade Wallberg och Wänströms mätmetod av daggutfällning. Syftet med deras uppsats var att undersöka sambandet mellan dagg och negativ nettostrålning i och utanför Göteborgs värmeö. Det kunde inte fastsällas ett tydligt samband mellan stor nettostrålning och daggutfällning men för mätningen på landsbygden kunde en viss tendens till större daggutfällning vid stor negativ nettostrålning skönjas. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka mönstret för den intra-urbana daggutfällningen. Parametrar som har använts är nettostrålning, luftfuktighet, vind, molnslag, sky-view faktor och höjd över marknivån. Frågeställningar: Hur skiljer sig det urbana och rurala daggutfällningsmönstret? Hur skiljer sig daggutfällningen mellan tak- och gatunivå? Hur påverkar topografin den intra-urbana daggutfällningen? Vilka faktorer påverkar daggutfällningen i staden? 1

10 2. AVGÖRANDE FAKTORER FÖR DAGGBILDNING 2.1 Luftfuktighet Vatten förekommer i tre aggregationstillstånd i atmosfären: fast (is), vätska (vatten) och gas (vattenånga). Växelverkan mellan dessa tillstånd sker ständigt. Förändring från vatten till ånga benämns evaporation och är en process som kräver energi. Kondensation äger rum när vattenånga övergår till vätska. Den sistnämnda processen är avgörande för daggutfällning och är i motsatts till evaporation energigivande. Direkt övergång från gas till fast form sker genom sublimation. Rimfrostutfällning är ett exempel på denna process och skiljer sig inte i princip från daggutfällning (kondensation). I denna uppsats kommer hädanefter daggutveckling och rimfrostutveckling benämnas med det samlade begreppet dagg. Fuktigheten i luften är av avgörande betydelse för daggbildning då det är ångan i atmosfären som är den mest betydande givaren av fukt till kondensationsprocessen. Vattenånga innehållande stora mängder latent värme, transporteras mellan markytan och atmosfären (Oke 1987). Under dagen är flödet av latent värme riktat från marken mot atmosfären och avdunstning sker. Under klara och stilla kvällar kyls jordytan och luftlagren närmast marken stabiliseras. Fuktig luft kan då inte transporteras uppåt i atmosfären vilket innebär att luftfuktigheten ökar i de marknära skikten. Nattlig nertransport av ånga till de nedre luftlagren är dock vanlig. Detta nedåtriktade flöde av vattenånga gynnar daggbildning. Halten dagg som fälls ut utgör dock bara en bråkdel av det vatten som avdunstat under dagen. Som mått på hur mycket vattenånga en given del av atmosfären innehåller anges luftens absoluta fuktighet. Den absoluta fuktigheten definieras som massan av vattenånga i gram per volymsenhet luft i kubikmeter (g/m 3 ) (Bogren et al. 1995). Den temperatur då daggutfällningen inleds kallas daggpunktstemperatur. Daggpunktstemperaturen är högre för fuktigare luft än den torra luften vilket innebär att en fuktig luft kräver en mindre avkylning för att fuktighet skall kunna fällas ut. 2.2 Nettostrålning Strålning är elektromagnetiska vågor som färdas med ljusets hastighet och inte är beroende av luftmolekyler för att överföra värme (Bogren et al. 1995). Strålning är den enda process genom vilken jorden och dess atmosfär mottar energi från solen. Likaså är strålning också den enda mekanism för värme att lämna jorden och dess atmosfär. Samtliga objekt på jorden kan både absorbera och emittera strålning i större eller mindre utsträckning. Emissionen är beroende av objektets temperatur. Detta innebär att alla kroppar som har en temperatur över den absoluta nollpunkten (-273 C) utsänder strålning. Om absorptionen är större än emissionen ökar objektets temperatur, medan den minskar om förhållandet är det omvända. Vid jämvikt i in- och utstrålning är objektets temperatur konstant. Nettostrålning är skillnaden mellan inkommande solstrålning och utgående strålning från jordytan och dess objekt. Den kortvågiga solinstrålningen absorberas av jordytan vilken i sin tur emitterar långvågig strålning som värmer upp luften (Mattsson 1979). Emmisiviteten hos gräs är högre än hos plåt vilket innebär att utstrålningen är effektivare på gräsytor än plåtbelagda tak (Oke 1995). Nettostrålningen är under dagen positiv vilket ger till ett energiöverskott vid markytan (Araya 1988). Markytan kan då avge värmeenergi till den underliggande marken och den ovanliggande luften. Energiförlusten från markytan till luften sker genom sensibelt värmeflöde och latent värmeflöde. Den senare alstras genom evaporation. Under natten råder 2

11 omvänt förhållande och nettostrålningen är negativ. Detta innebär således att markytan förlorar energi. Förlusten av värme kompenseras genom att markytan tillförs värme från underliggande lager och från luften. Temporärt förekommer även värmetillförsel genom kondensation under daggbildning. Molnslag och molnhöjd är avgörande för storleken av nettoutstrålningen (Oke 1995). Låga, tjocka stratusmoln missgynnar utstrålning betydligt mer än höga, lätta cirrusmoln. 2.3 Meteorologiska förutsättningar för daggutveckling Dagg är en avsättning på objekt vid eller nära marken av vattendroppar, vilka bildats genom kondensation av vattenånga från den omgivande, klara luften (Mattsson 1979). Kondensation uppstår då ett objekt utvecklat en negativ strålningsbalans, en process som gynnas under klart väder nattetid. Detta får till följd att objektet kyls till en temperatur som understiger den omgivande luftens daggpunkt. När daggpunkten underskridits mättas luften kring objektet på vattenånga. Vattenångan avsätts då som vattendroppar på objektets kalla yta. Daggutfällningen är större på överytan av ett växttäcke än på en obevuxen markyta (Mattsson 1979). Detta hänger samman med att den obevuxna markytan förses med värmeenergi från underliggande markskikt. Växter är däremot ineffektiva värmeledare och avkylningen på dessa ytor blir därmed kraftigare under natten. Tätbefolkade områden innebär alltid en reduktion av den effektiva nattliga nettoutstrålningen (Hofmann 1955). Detta innebär att staden uppvisar lägre daggmängder än landsbygden. Vattenångan, ur vilken dagg bildas, kan uppkomma genom två olika processer (Monteith 1957). I det ena fallet härrör vattenångan från markytan, under exempelvis en gräsyta. Markytan är förhållandevis varmare än det ovanliggande gräset. Genom avdunstning från markytan mättas luftskiktet kring gräsytan på vattenånga som då avsätts på den förhållandevis kalla gräsytan. Denna process uppkommer då vindhastigheten är ringa, under ca 0,5 m/s. Processen ger upphov till förhållandevis små daggmängder. I det andra fallet råder en något större vindhastighet, vilket ger upphov till ett ökat turbulent vindutbyte över markytan. Detta gör att stora vattenmängder tillförs gräsytan som genom avstrålning har en lägre temperatur än den omgivande luften. Denna process ger i regel upphov till större daggmängder än den förra. Vindhastigheten får dock ej överstiga 3 m/s p.g.a. att den nedåtriktade värmeöverföringen då blir så stor att daggbildning på gräset motverkas eller upphör. För rikliga daggmängder är således en svag men betydande vind avgörande för att fuktig luft kontinuerligt skall kunna föras ned till den yta där daggbildningen sker. De största daggmängderna kan förväntas uppmätas under sensommaren och hösten, då luften innehåller stora mängder vattenånga. Rimfrost bildas på samma sätt som dagg förutom att vattenångan i luften avsätts i form av iskristaller istället för vattendroppar. 3

12 Mattsson (1971) anger faktorer som har direkt inverkan på bildandet av dagg: Temperaturen vid objektets yta skall vara lika med eller helst kraftigt understiga luftens daggpunkt. Daggutfällning på objektet gynnas av bl.a. stor utstrålningsförmåga och god exponering mot natthimlen. Även meteorologiska förhållanden som ringa molnmängd, klar och ren luft och ringa vindhastighet har en gynnade effekt. Hög fuktighet skall råda i omgivande luft. Närhet till öppna vattenytor och stagnerande kalluft gynnar daggutvecklingen tillsammans med de meteorologiska förhållanden beskrivna ovan. Kraftig tillförsel av vattenånga till objektet genom turbulens vilket gynnas av förekomsten av vind, svag till måttlig. 2.4 Stadens klimat Stadens klimat skiljer sig avsevärt från landsbygdens (Bogren et al. 1995). Skillnaden beror framför allt på byggnadsmaterial, större koncentration av byggnader, den annorlunda geometrin och den förhöjda koncentrationen av partiklar i stadsluften. I genomsnitt är temperaturen både under sommar och vinter högre i staden än på landsbygden. Temperaturskillnaderna är störst nattetid, då staden avkyls långsammare än områden utanför. Stadens luftmassa kan delas in i ett nedre lager, (urban canopy layer), och ett övre (urban boundery layer) (Oke 1995). Urban canopy layer utgörs av den luftmassa som återfinns i gatukanjonerna, d.v.s. under taknivån inom en stad och utgör förutsättningen för att stadens värmeö skall kunna bildas. Inom detta nedre lager är strålningsförlusterna nattetid låga p.g.a. att sky-view faktorn är lägre i förhållande till taknivån. Materialen som utgör väggarna i det undre lagret har i regel större värmeledningsförmåga och bevarar på så vis värme under en längre tid. Detta medför att avkylningen nattetid fördröjs. De vindskydd som väggarna i gatukanjonen utgör medför också att vindhastigheterna i urban canopy layer normalt är lägre än i taknivån. Urban boundery layer utgörs av luftmassan ovan urban canopy layer och påverkas av den underliggande stadens klimat. Stadens skrovliga överyta skapar ökad turbulens vilket motverkar stabila skikt i luftmassan. Avsaknaden av stabil skiktning över staden ökar vindhastigheten och därmed omblandning i luftmassan. På landsbygden är skiktningen vanligen mer stabil vilket medför att omblandningen i luftmassan blir mindre. Den turbulens som skapas över stadens kraftiga relief kan både verka dagghämmande och daggfrämjande beroende på hur stor den vindförstärkande effekten är (Mattsson 1971). Byggnadsmaterialen i staden gör att en effektiv värmelagring kan ske (Bogren et al. 1995). Uppvärmning av husen leder till värmeläckage som i sin tur påverkar stadsklimatet. Genom effektiv bortledning av ytvattnet inom staden minskas den avkylning som uppstår vid evaporation. Strålningsbalansen skiljer sig mellan stad och landsbygd (Mattsson 1971). Detta beror på en rad faktorer. Under natten har staden en högre temperatur än den omgivande landsbygden. Detta innebär att emissionen nattetid är större i urbana områden än på landsbygden. Värmetillförseln från antropogena processer är störst under den kalla årstiden då instrålningen från solen är som lägst. Den lagrade energin frigörs under natten och fördröjer samt reducerar 4

13 stadens avkylning. Landsbygden präglas, till skillnad från urbana områden, av vegetationens blad och grässtrån som har en stor yta i förhållande till sin massa. Blad och strån emitterar därför sin värmemängd effektivare än stadens material vilket innebär en hastigare avkylning av rurala ytor. Detta medför att dagg fälls ut tidigare på landsbygden än i urbana områden. När stadens temperatur, genom utstrålning, fallit tillräckligt börjar dagg dock att fällas ut även i staden, medan förutsättningarna för daggutfällning på landsbygden minskar. Omlandsbrisen resulterar i att en kall luftström, från landsbygden, transporteras in i stadens lovartsområden (Mattsson 1979). Effekterna av omlandsbrisen gör sig även gällande nattetid. Omlandsbrisen ger upphov till att ett blandklimat uppstår i stadens förorter. Staden är dock en mycket heterogen miljö. Vid studier av stadens klimat måste advektiva influenser beaktas inom stadens delområden. Enligt Holmer (muntligt) kan omlandsbrisen nå en vertikal utbredning på omkring 70 m över marken. Detta skulle kunna innebära att höjdområden i staden inte påverkas av omlandsbrisen i samma utsträckning. Nattetid bildas det, analogt med stadens värmeö, en fuktighetsö. På grund av låg avdunstning, lägre daggutfällningshalter, antropogent utsläppt vattenånga och stagnation i luftmassan erhåller stadens luft ett högre ångtryck än luften på landet. På landsbygden stagnerar luften på ett tidigt stadium och de nedre luftskikten töms, genom daggutfällning, på en del av sin fuktighet vilket innebär att de marknära skikten blir torrare än motsvarande i staden. Enligt Holmer och Eliasson (1999) indikerar differensen i ångtryck mellan staden och landsbygden på en skillnad i avdunstning och kondensation. På grund av en högre temperatur i staden sker en avdunstning, vilken medför ökat ångtryck i luftmassan. Avdunstningsprocessen verkar, då den är energikrävande, kylande på staden. På den kallare landsbygden inleds kondensation tidigare än i staden. Kondensationen alstrar värme som frigörs i luftrummet ovan landsbygden. Detta värmer de rurala områdena i förhållande till de urbana. Omlandsbrisen verkar utjämnande mellan stad och landsbygd då den genom advektion transporterar torr luft in till staden från den omkringliggande landsbygden. 5

14 3. OMRÅDESBESKRIVNING Mätningarna till denna uppsats har genomförts i Göteborg som återfinns vid Sveriges västkust på N och 11 58`O (figur 1). Staden ligger i ett för Västsverige typiskt sprickdalslandskap (Fredén 1998). Området är kuperat och domineras av kala berg med lersediment i sänkor och dalgångar. Landskapet har en skillnad i relativ relief på omkring 100 m. De högsta topparna sammanfaller med det subkambriska peneplanet. I Göteborgsområdet möts tre dalgångar vars bredd varierar mellan 500 till 1000 m. Göteborg är en hamn- och industristad med omkring invånare. Bebyggelsen är i huvudsak belägen i dalgångarna. De centrala delarna av staden utgörs av en stenstad med en höjd på omkring 5-7 våningsplan. Taken är i regel relativt plana. Mellan husen uppträder innegårdar och mindre parker som ofta har en ringa växtlighet. På vissa platser bryts den relativt homogena reliefen av högre byggnader. Längre ut från staden tunnas bebyggelsen ut och övergår i en lägre bebyggelse med fler vegetationsbevuxna ytor. Stadens höjdområden har som regel en glesare bebyggelse, vanligen flervåningshus som separeras av skogsområden eller berg i dagen. I norr avgränsas innerstaden av Göta Älv, en naturlig barriär mot den glesare bebyggelsen i de gamla hamnkvarteren på södra Hisingen. Figur 1. Karta över Göteborgsområdet med station 1-5 utmärkta. Map over Gothenburg with station 1-5 pointed out. Klimatet i Västsverige präglas av västvindssystemet som ger området maritim karaktär (Holmer 1995). Skandinavien står ofta under inflytande av lågtryck som med hjälp av västvindssystemet vanligen passerar i en väst-ostlig riktning. Stundtals avbryts lågtryckssekvenserna och ersätts av högtryck, vid såkallad högtrycksblockering. Högtryckssituationerna är viktiga för daggutfällning då de ger upphov till molnfria och stilla nätter. Nederbörden faller som rikligast under augusti-november, då vädret präglas av den fuktiga luft som transporteras in från Atlanten. Den årliga nederbörden för Säve flygplats är ca 774 mm (Friberg muntligt 2002). Säve flygplats ligger ca 10 km NV om Göteborgs innerstad. Införseln av fuktiga luftmassor från havet påverkar daggutfällningen positivt. Sommaren i Göteborgsområdet domineras av V-vindar men även och S, SV och NV-vindar är vanligt förekommande (Holmer 1978) (figur 2). Västvindarnas stora dominans under de varma 6

15 månaderna kan delvis härledas till sjöbrisen som uppkommer i kustzonen och normalt har en utbredning på ca 3 mil in från kustremsan. Under nattetid gör sig dock landbrisen gällande och ger i motsats till sjöbrisen en vind från land. Vintermånaderna präglas av vindar från S- SV-V i allmänhet och av S-vindar i synnerhet (Josefsson och Vedin 1992). Även vindar från N-NO-O är vanliga. Sparsammast uppträder vindar från NV. Vindhastigheterna är högst under vintern. En viss monsuneffekt gör sig gällande under senvintern och skapar då ett visst övertag för vindar från O-NO. Monsuneffekten uppstår då Sydsveriges landmassa på vintern är betydligt kallare än det intilliggande havet vilket ger upphov till vertikala tryckskillnader. Dessa skapar i sin tur ett vindsystem som i de lägre nivåerna för ut luftmassor från land till hav. Figur 2. Vindriktningsfrekvens i procent för Torslanda, beläget ca 8 km NV om Göteborgs innerstad, Talen i vindrosens mitt anger frekvensen för vindstilla. The direction of the wind frequents in percent for Torslanda, placed approximately 8 km northwest of the central city, The numbers in the middle of the wind rose state the frequent for calm. Källa: Holmer (1978) Medeltemperaturen i Västsverige präglas kraftigt av närheten till havet (Holmer 1995). Under vintern märks detta i form av en mild zon längst kusten (tabell 1). Under sommaren kyler havet av luften i den yttersta kustzonen något i förhållande till inlandet. Havets kylande effekt kompenseras dock av fler soltimmar beroende på lägre molnighet i kustzonen. Tabell 1: Medeltemperatur, Säve Väderstation, Average temperature, Säve Weather station, jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec Helår -1,6-1,6 +1,2 +5,2 +10,9 +14,9 +16,2 +15,6 +12,2 +8,5 +3,7 +0,3 +7,0 Källa: Friberg, 2002 Det är främst klara nätter med svag eller ingen vind som ger de bästa förutsättningarna för daggutfällning. Förekomsten av goda nätter för daggutfällning i Göteborgsområdet uppgår till omkring 37 % av årets nätter (Holmer 1980). Frekvensen av goda daggnätter är högre under sommarhalvåret än under vinterhalvåret. Under gynnsamma nätter för daggutveckling uppträder en värmeö i staden. Värmeön är som intensivast i stadens centrala delar medan effekten avtar ut mot den omkringliggande landsbygden. Värmeön når sin nordligaste utbredning omkring 6 km norr om Göteborg (Karlsson 1999). 7

16 4. METODIK Mätningarna utfördes under september och oktober De bästa förutsättningarna för daggmätning infaller under klara och vindsvaga nätter. För att kunna ge ett representativt värde för stadens daggutfällning har fyra stationer valts ut för att representera olika typer av statsmiljö. Station 1 representerar stenstadens taknivå medan station 2 representerar en innergård i stenstaden. Station 3 representerar taknivå i bebyggelsen på en av stadens högsta höjder. Station 4 representerar gården på samma höjdnivå som station 3. Som rural referenspunkt placerades station 5 vid Säve Flygfält ca 10 km nordväst om staden (figur 1). Den första mätstationen (station 1) var belägen på Femmanshusets tak (figur 3), inne i stenstaden och enligt Karlsson (1999) och Holmer (1980) därmed inom värmeön. Femmanhuset utgör en del av Nordstan som är ett stort köpcentrum. Bebyggelsen kring Femman präglas av både gammal och ny bebyggelse. Stationen låg på ett tak, på sjättevåningen, som utgörs av plåt. I anslutning till mätstationen förekommer en del ventilationsanläggningar. Den andra mätstationen (station 2) var belägen på en innergård inom samma kvarter som station 1 (figur 4). Gården återfinns på tredje våningen och präglas av en stenlagd yta med inslag av upphöjda rabatter med låga buskar och träd. Mitt på gården finns det en mindre fontän. Den tredje mätstationen (station 3) var belägen på Geovetarcentrums tak, på femte våningen (figur 5). Geovetarcentrum, som är en del av Göteborgs Universitet, ligger placerat på omkring 90 meter över havet. Detta utgör en av stadens högsta punkter och även beläget inom det område där värmeön ger effekt (Holmer 1980). Taket består av lätt sluttande plåt. Bebyggelsen i området består av lägre stenhus som skiljs åt av gräsbevuxna gårdar. Den fjärde mätstationen (station 4) var placerad på en gräsbevuxen gård, invid Geovetarcentrum (figur 6). I anslutning till mätstationen återfinns lägre träd och buskar. Den femte mätstationen (station 5) var placerad invid Säve flygfält (figur 7). På platsen genomförs synoptiska väderobservationer under ledning av Försvarets Vädertjänst. Landskapet präglas av ett sprickdalslandskap med relativt låg relief. Stationen var placerad på en gräsyta mellan bergssidan och flygfältets asfaltsyta. Det finns, förutom några få förvaringslokaler inte mycket bebyggelse i området då landskapet domineras av ett flygfält. Vid station 1,3 och 5 har, förutom daggmätare även strålningsmätare utplacerats. Detta har gjorts för att få ett värde på den negativa nettostrålningen, under de nätter daggmätningar genomförts. Vid dessa stationer finns även fasta mätpunkter för vind, temperatur och luftfuktighet. Vid station 5 avläses molnmängd, molnslag och molnhöjd, både maskinellt och manuellt. 8

17 Figur 3. Foto från station 1 med tillhörande sky-view bild till höger. Photo taken at station 1 with belonging sky-view picture to the right. Figur 4. Foto från station 2 med tillhörande sky-view bild till höger. Photo taken at station 2 with belonging sky-view picture to the right. Figur 5. Foto från station 3 med tillhörande sky-view bild till höger. Photo taken at station 3 with belonging sky-view picture to the right. 9

18 Figur 6. Foto från station 4 med tillhörande sky-view bild till höger. Photo taken at station 4 with belonging sky-view picture to the right. Figur 7. Sky-view bild från station 5. Sky-view picture taken at station Daggmätning För daggmätning har Wallberg och Wänströms (1997) metod använts. Detta innebär att masonitplattor med en tjocklek av 3 mm och en area av 0,0625 m² (25 25 cm) täcks med plastfolie (Toppits) som spänts fast med gem (figur 8). Plastfolien har efter genomförd daggmätning placerats i en zippåse för att förhindra avdunstning fram till vägning. Inför varje mätning har plastfolien och zippåsen vägts in, i enheten gram, med en decimals noggrannhet. Plattorna har placerats ut strax före solnedgång och tagits in vid soluppgången. Insamlingen har skett inom en halvtimma på samtliga mätplatser. Därefter vägdes zippåsarna med plastfolie och dagg och mängden dagg räknades ut med hjälp av följande formel: D = (T-( P + Z )) / A (Formel 1) Där: D = Daggmängd (g/m²) T = Totalvikt av plastfolie, zippåse och insamlad dagg (g) P = Plastfolie (g) Z = Zippåse (g) A = Plastfoliens area (m²) 10

19 För att kunna jämföra de olika nätternas daggmängder har, då nätterna blivit allt längre under mätperioden, värdena räknats om till dagg (g/m²)/h. Under mätperioden har nätternas längd legat omkring 12 timmar. Daggplattorna har placerats på platser som ansetts representativa för den station där de varit placerade. Detta innebär att ventilationstrummor har undvikits på takstationerna och att placering nära husväggar valts bort på gårdarna. Det förekommer heller inte placering under överhängande föremål, som tak, träd och buskar. Visuella observationer, under mätperioden av främst rimfrost, har visat att mängden avsatt frost är mindre under träd och invid husväggar. Varje morgon observerades det hur daggutfällningen i områdena runt stationerna såg ut och detta noterades sedan. På Säve har daggmätningarna utförts i samarbete med Försvarsmaktens väderbiträden som genomfört mätningsarbetet. Den våg som användes på Säve har kalibrerats mot den våg som har använts för invägning av daggmängderna inom staden. Som felkälla vid daggmätning kan anges att det föreligger risk att dagg lossnat från plastfolien då den avlägsnat från plattan. Figur 8. Närbild på daggplatta med plastfolie och tillhörande zippåse. Close up on dew-plate with plastic-film and belonging zip bag. 4.2 Strålningsmätning Mätning av nettostrålning har genomförts på station 1, 3 och 5. För mätning av nettostrålning har tre stycken pyrradiometrar (pyrror), av två olika modeller använts. Pyrradiometern mäter skillnaden mellan den inkommande strålningen och den utgående. Detta mäts med hjälp av två sensorer som sitter placerade i ett plasthölje på pyrradiometerns främre del. De två modellerna skiljer sig något åt. Pyrra 1 (NO 8250) och 2 (NO 8241) är av modell Swissteco Modell S-1 medan Pyrra 3 (NO Q96254) är av modell Campbell Scientific Q-7 Net Radiometer. Alla tre pyrrorna var fästa på var sitt stativ ungefär 1,5 m ovan marken. För båda modellerna är det viktigt att kondens inte bildas på eller i plasthöljet som skyddar sensorerna. Detta problem har lösts på två olika sätt. Swissteco Modell S-1 har via en slang 11

20 anslutning till en luftpump som tillför plasthöljet torr luft. Luften torkas genom att den transporteras genom en cylinder med silicagel. Silicagelet måste bytas regelbundet vilket indikeras genom att silicagelet, då det mättats på fukt, byter färg från blått till rosa. För att förhindra kondensation på plasthöljets ovansida finns det på Swissteco Modell S-1 även en ring av lufthål som förser luften kring höljet med torr luft. Som luftpump har en akvariepump av märket Elite 801 använts. Akvariepumpen har försetts med ström via 220 V- uttag. För att reglera lufttillförseln till pyrradiometern har en slangklämma brukats. Kontroll av lufttillförseln genom plasthöljet görs genom att utblåset sänks ned, ca 5 cm, i vatten. Vid rätt lufttillförsel bubblar utblåset med ungefär två bubblor per sekund. Modell Campbell Scientific Q-7 Net Radiometer har en något annorlunda utformning. På denna modell sitter silicagelet i det rör som plasthöljet är fäst på. Luften transporteras genom röret innan det når plasthöljets innanmäte och torkas på så sätt. I övrigt fungerar denna modell som de övriga pyrradiometrarna. Två sensorer i plasthöljets mitt registrerar in respektive utstrålning. Värdet på strålningen anges i mv och har registrerats i en logger per pyrradiometer. De loggrar som använts är av märket Campbell Scientific CR10 och har registrerat 5-minuters medelvärden. Dessa värden har sedan räknats om till W/m 2 genom en konstant som är individuell för varje pyrradiometer. På station 1, 3 och 5 har pyrra 1, 2 respektive 3 används. Omvandling från mv till W/m² har beräknats med följande formel: Nettostrålningen (W/m²) = mv k (Formel 2) Där: Pyrra 1: k = 20,85 Pyrra 2: k = 20,76 Pyrra 3: k = 11,39 Felkällor hos pyrradiometrarna är att det kan bildas kondens om tillförseln av torr luft till plasthöljet varit för liten. Detta gör i så fall att strålningsvärdena icke kan ses som representativa för underlaget. Kontroll av lufttorkningssystemet är viktigt. Under minst ett par nätter utvecklades dagg på ovansidan av Pyrra 3: s plasthölje vilket indikerades av onormalt stigande strålningsvärden. Stigningen fortsatte i takt med att mängden dagg ökade på plasthöljets ovansida. Strålningsvärdena från station 5 kan således inte anses representera underlaget från och med omkring kl.22 under mätnätterna. 4.3 Mätning av temperatur, vind och luftfuktighet I anslutning till station 1, 3 och 5 har temperatur, vind och luftfuktighet uppmäts. På de tre stationerna har det funnits tillgång till fasta mätningar av de tre ovannämnda. På Femmans tak genomför Miljöförvaltningen i Göteborg kontinuerliga mätningar i direkt anslutning till station 1. Temperatur- och luftfuktighetsmätningarna från Miljöförvaltningen bygger på medelvärden från föregående timme. Vindobservationerna baseras på vindhastighetsvärdet vid mättillfället. Mätdata från de nätter då daggmätningar genomförts har via Miljöförvaltningen gjorts tillgängliga. 12

21 På GVC: s tak genomför den naturgeografiska institutionen kontinuerliga mätningar omkring 20 m från station 3. Observationerna baseras på 10-minuters medelvärden. Data från GVC: s tak har hämtats från GVC: s hemsida på internet. På Säve flygfält genomför Försvarsmaktens Vädertjänst synoptiska observationer av vädret. Observationerna genomförs av väderbiträden som under ledning av en meteorologassistent registrerar data från väderstationen. I denna uppsats har blanketter för synop-observationer använts som källa till väderdata från station 5. Den plats där vind, temperatur och luftfuktighetsmätningar genomförs ligger omkring 500 m från station 5. Observationerna baseras på 10- minuters medelvärden. Vinden mäts på 10 m-nivån. Väderobservationerna på Säve flygfält ligger till grund för de molnobservationerna som använts i denna uppsats. Väderstationen på Säve gäller som officiell väderstation för Göteborg. Som felkällor för temperatur, vind och luftfuktighetsmätningarna kan anges att de inte alltid ligger i direkt anslutning till daggmätningsstationerna. På Säve, där av ståndet är 500 m, kan dock väderdatan ändå anses representativ då landskapet inte skiljer sig åt mellan de olika platserna. Temperaturmätaren på Femmans tak är placerad 1,8 m ovan taket vilket gör att värdena inte stämmer helt överens med yttemperaturen på tak och daggplattor. Samma problem gäller även för de andra två väderstationerna där temperaturmätaren är placerad omkring 2 m ovan underlaget. Med hjälp av temperatur- och luftfuktighetsdata har den absoluta fuktigheten (g/m³) beräknats. Den absoluta fuktigheten har beräknats med följande formel (Cerquetti 1988): E a = 6,1 10 (7,5 T / (237,3 +R)) (Formel 3) U a = R / 100 0, E a / (1 + 0,00366 T) (Formel 4) Där: E a = Mättnadstryck T = Temperatur (ºC) R = Relativ fuktighet U a = Absolut fuktighet (g/m 3 ) 4.4 Sky-view faktorn För att kunna skapa en uppfattning av sky-view faktorn har fotografering med en fish-eye kamera genomförts. På varje station har fish-eye fotografering genomförts under en dag med ett jämnt molntäcke (figur 3-7). Kameran placerades på de platser där daggplattorna placerats under mätnätterna, för att få ett representativt sky-view värde för mätstationen. Till kameran användes ett stativ med inbyggt vattenpass, då det var viktigt att kameran är horisontellt placerad. Visuell jämförelse av sky-view bilderna skapar en möjlighet att jämföra stationernas sky-view faktor. 13

22 5. RESULTAT 5.1 Väderförhållanden i Göteborgsområdet under mätnätterna Natten september: Natten föregicks av en ganska mulen dag med svaga vindar från nordost. Temperaturen mitt på dagen den 26 september nådde C. Under eftermiddagen minskade molnigheten för att kl 17 vara i princip helt klart. Natten fortsatte att vara klar med svag till obefintlig vind och sjunkande temperatur som under natten gick under nollstrecket. Natten 2-3 oktober: Natten föregicks av en mulen dag med svaga vindar från sydväst. Temperaturen mitt på dagen den 2 oktober nådde omkring 15 C. Under eftermiddagen klarnade det upp något för att sedan åter mulna kring 17-tiden. Hela natten präglades av ett stratus/stratocumulustäcke på omkring m höjd. Under natten dominerade en mycket fuktig luftmassa och luftens absoluta fuktighet låg omkring tre gånger så högt som under övriga mätnätter. Vinden var fortsatt svag under natten. Ingen kraftig temperatursänkning noterades. Natten 6-7 oktober: Natten föregicks av en mulen förmiddag med altocumulus på omkring 3500 m. Temperaturen mitt på dagen nådde 6-7 C. Under eftermiddagen växte ett stratocumulustäcke, på omkring 1400 m, till. Detta täcke lättade omkring kl. 18 och natten blev klar. Vindhastigheten avtog under eftermiddagen från att ha varit måttlig till att bli svag. Temperaturen föll under natten åter under nollstrecket. Natten 7-8 oktober: Natten föregicks av en halvklar dag med cumulusmoln på omkring 900 m. Under eftermiddagen sjönk cumulusmolnen ihop till stratocumulus med något höjd molnbas. Temperaturen mitt på dagen nådde omkring 6 C. Vindhastigheterna hade under dagen stegrats, med ett max omkring 7 m/s, men avtog under eftermiddagen till omkring 2 m/s. Under natten inleddes en stegring av vinden omkring kl 01 och vindhastigheterna uppgick åter till omkring 7 m/s. Temperaturen steg då vindhastigheterna ökade. Natten 9-10 oktober: Natten föregicks av en mulen eftermiddag med ett stratocumulustäcke på omkring 1100 m. Omkring kl 19 lättade molnen för att under natten uppträda i form av enstaka tussar. Temperaturen mitt på dagen nådde omkring 8 C för att sjunka under nollstrecket under natten. Vindhastigheterna avtog från omkring 6 m/s på eftermiddagen till att bli svaga till obefintliga under nattens senare del. Natten oktober: Natten föregicks av en dag med enstaka cumulusmoln på omkring 1000 m. Temperaturen mitt på dagen uppgick till omkring 7 C. Kvällen var helt molnfri med avtagande vindhastigheter och sjunkande temperaturer. Omkring kl. 02 skedde ett väderomslag och molnigheten ökade i 1500 m- nivån för att vid 7-tiden täcka större delen av himlen. Vindhastigheterna ökade samtidigt något, till omkring 2-3 m/s. Temperaturen steg i samband med att molnigheten ökade. 5.2 Daggutfällningens mönster Störst mängd dagg uppmättes i staden under mätnatten den 9-10 oktober (figur 9). Vanligast är dock att mätstationen på Säve uppvisar en större mängd dagg i förhållande till stationerna i staden. Då mätningen på station 5 inte genomfördes natten september kan en jämförelse mellan de rurala och urbana förhållandena under den natten ej göras. Under nätterna september, 6-7 oktober och 9-10 oktober uppmättes de, totalt sätt största daggmängderna. Dessa mättillfällen sammanfaller med i huvudsak molnfria nätter. Klara nätter inverkade som 14

23 väntat positivt på daggutfällningen. Mätningarna visar att nettostrålningen var stor under dessa nätter. Under både natten 9-10 oktober och oktober inleddes, omkring klockan 22.30, en dramatisk minskning av utstrålningsvärdena på Pyrra 3. Denna ökning hänger samman med att dagg började fällas ut på platshöljets ovansida vilket gjorde att pyrradiometern angav felaktiga strålningsvärden. Stor nettoutstrålning inverkade positivt på daggutfällningen och ett tydligt samband mellan stora daggmängder och stor nettoutstrålning föreligger (figur 11). Strålningsmätningarna visar att avstrålningen under klara nätter effektivt rubbades av molnflak som drog in över området sept 2-3 okt 6-7 okt 7-8 okt 9-10 okt okt Femman tak Femman gå rd GVC tak GVC gå rd Säve Figur 9. Daggmängden under mätnätterna redovisat i g/m 2 /h. Observera att ingen daggmätning genomfördes på Säve september. The amount of dew during the research nights showed in g/m 2 /h. Observe that no measurement was made at Säve the September. Molnighet inverkade negativt på daggutfällningen. Nettoutstrålningen var som minst under nätter med hög molnighet. Under mätnätterna 2-3 oktober och oktober rådde molniga eller delvis molniga förhållanden, vilket medförde minskad avstrålning och bromsad avkylning (figur 10 & 12). De lägsta daggmängderna uppmättes natten mellan den 7-8 oktober. Natten var blåsig vilket missgynnade daggbildningen. På station 1, inleddes troligen överhuvudtaget ingen daggutfällning, då vindhastigheten under hela natten låg över 3 m/s (figur 14). Låga daggmängder uppmättes också under natten mellan den 2-3 oktober, en natt som präglades av ett lågt molntäcke på omkring m. Under natten oktober skedde ett väderomslag som medförde ökad molnighet och ökade vindhastigheter (figur 16 & 12). Detta innebar att avkylningen avstannade och kondensationen övergick i avdunstning. På station 3 hade, på morgonen den 11 oktober, halva plattan blåsts torr och det som tidigare varit rimfrost hade smält. Även på station 1 hade frosten smält och endast fukt täckte stationen. På station 4 och 5 täcktes dock plattorna och dess omgivande gräs av ett jämt frosttäcke. Detta indikerar vindens betydelse för daggutfällning. Vid station 4, som låg i en gatukanjon, var vindhastigheterna troligen lägre än på taken vilket motverkade avdunstning och bevarade frosttäcket. Även på station fem var vindhastigheterna lägre vilket resulterade i att frosten bevarades. 15

24 Säve GVC Femman Figur 10. Nettostrålningen natten 2-3 oktober för Säve, GVC och Femman redovisat i W/m 2. The nocturnal net radiation at Säve, GVC and Femman the 2-3 October showed in W/m W/m Säve GVC Femman Figur 11.Nettostrålningen natten 9-10 oktober för Säve, GVC och Femman redovisat i W/m 2. The nocturnal net radiation at Säve, GVC and Femman the 9-10 October showed in W/m 2. 16

25 Säve GVC Femman Figur 12. Nettostrålningen natten oktober för Säve, GVC och Femman redovisat i W/m 2. The nocturnal net radiation at Säve, GVC and Femman the October showed in W/m Säve GVC Femman Figur 13. Vindhastigheter 6-7 oktober för Säve, GVC och Femman redovisat i m/s Wind speed at Säve, GVC and Femman the 6-7 October showed in m/s. 17

26 Säve GVC Femman Figur 14. Vindhastigheter 7-8 oktober för Säve, GVC och Femman redovisat i m/s Wind speed at Säve, GVC and Femman the 7-8 October showed in m/s Säve GVC Femman Figur 15. Vindhastigheter 9-10 oktober för Säve, GVC och Femman redovisat i m/s. Wind speed at Säve, GVC and Femman the 9-10 October showed in m/s. 18

27 Säve GVC Femman Figur 16. Vindhastigheter oktober för Säve, GVC och Femman redovisat i m/s Wind speed at Säve, GVC and Femman the October showed in m/s. För höga vindhastigheter förklarar även varför station 1 under natten 6-7 oktober hade en mindre daggutfällning än övriga stationer, frånsett station 2. Under nattens senare del överskred vindhastigheterna 3 m/s vilket innebar att kondensation övergick i avdunstning. När daggen på station 1 samlades in var bara halva plattan täckt med frost, resten hade avdunstat i den relativt sett friska vinden (figur 13). 5.3 Skillnader i rural och urban daggutfällning Mätningarna visar på skillnader mellan det urbana och rurala daggutfällningsmönstret. Station 5 uppvisar under fem av de sex mätnätterna mer dagg än de övriga stationerna Utstrålningen följde i stort sett samma mönster på alla stationer där strålningsmätningar genomförts. Utstrålningen skedde inte effektivare på station 5 även om området präglades av en gräsyta. Sett över hela natten var utstrålningen större i staden vilket hänger samman med att temperaturen där var högre och att värmelagringsförmågan i stadens byggmaterial är stor. På station 5 skedde en, trots att utstrålningen inte var effektivare, snabbare avkylning än i staden. Detta resulterade i att daggpunkten nåddes tidigare och daggutfällning kunde ske under en längre tid än i staden. I staden bromsades avkylningen av värmeöns påverkan och temperaturen i staden stabiliserades på en högre nivå än på station 5 (figur 17). Frånvaron av värmeöns effekter gjorde att temperaturerna på station 5, normalt sett nådde en lägre nivå än i staden. Skillnaden i vindstyrkan mellan staden och landsbygden var betydande. Station 5 uppmätte vindstilla oftare än stationerna i staden vilket skulle tyda på en ökad urban turbulens beroende på stadens relief. Denna turbulens både motverkade och gynnade daggutfällning. Daggutfällning är beroende av att en omblandning av luftlagren sker, vilket turbulensen är en bidragande faktor till. Samtidigt får inte effekterna av turbulens göra att vindhastigheterna överskrider den kritiska gränsen på omkring 3 m/s. Takstationerna i staden låg oftare närmre den kritiska gränsen vilket kan förklara de vanligen lägre daggmängderna i staden. Skillnaden i absolut fuktighet mellan staden och landsbygden är relativt liten men en trend kan ändå skönjas. Station 5 har en något större absolut fuktighet under de flesta mätnätter, vanligen rör det sig dock om en skillnad på ungefär 0,5-1,0 g/m 3. Den större absoluta 19

28 fuktigheten på landsbygden beror på en större andel vegetation än i staden, och därmed större evapotranspiration (figur 18 & 20). Mätnatten den 9-10 oktober överskred både station 1 och 3 daggmängderna på station 5. Under stora delar av natten var det vindstilla på station 5 vilket gynnade utvecklingen av en stabil skiktning i området (figur 11, 15 & 19). Den stabila skiktningen motverkade omblandning i luftlagren över marken och hindrade effektivt fuktig luft från att strömma ned mot markytan. Troligen missgynnades daggbildningen av den stabila skiktningen då daggutfällningen avstannade då det understa lagret tömts på fukt och ingen ny, fuktig luft fördes in över markytan. Detta indikeras av att ångtrycket sjunker (figur 19-20) I staden var vindhastigheterna högre vilket kan förklaras med stadens relief, som möjliggjorde turbulens. Turbulensen över staden förhindrade stabil skiktning från att utvecklas och underlättade nertransport av fuktig luft från högre nivåer. Nätter med stabil skiktning motverkar stora daggmängder på landsbygden, medan nätter med vindhastigheter mellan 0,5-3 m/s ger större daggmängder på landet. Detta beror på att det då äger rum en naturlig omblandning av luftlagren. Klara nätter med stor utstrålning räcker således inte för att erhålla stora daggmängder utan låga, men betydande vindhastigheter måste till för att daggutfällningen skall bli stor. Station 5 var placerad med lä från N-O vindar som möjligen givit upphov till lägre vindhastigheter vid daggplattan än vindmätaren som är placerad ca 500 m från plattan, ute på flygfältet Säve GVC Femman Figur 17. Temperaturen den 9-10 oktober för Säve, GVC och Femman i C. Temperature at Säve, GVC and Femman the 9-10 October showed in C. 20

29 Säve GVC Femman Figur 18. Absolut fuktighet de 6-7 oktober för Säve, GVC och Femman i g/m 3. Absolute humidity at Säve, GVC and Femman the 6-7 October showed in g/m Säve GVC Femman Figur 19. Absolut fuktighet de 9-10 oktober för Säve, GVC och Femman i g/m 3. Absolute humidity at Säve, GVC and Femman the 9-10 October showed in g/m 3. 21

30 Säve GVC Femman Figur 20. Absolut fuktighet de oktober för Säve, GVC och Femman i g/m 3. Absolute humidity at Säve, GVC and Femman the October showed in g/m Skillnader i det intra-urbana daggutfällningsmönstret Daggutfällningsmönstret skiljer sig kraftigt inom staden. De största daggmängderna har erhållits på station 1 och 3 vilket hänger samman med att möjligheten för advektion av fuktig luft är större inom urban boundary layer än i urban canopy layer och att utstrålningen är kraftigare vilket gör att ytornas temperatur understiger daggpunkten tidigare. Vindhastigheterna var som regel högre i taknivån än i gatukanjonerna. Detta gör, i kombination med ökad turbulens i urban boundary layer, att fuktig luft kontinuerligt kan strömma in över hustaken. Station 1 och 3 har en högre sky-view faktor än stationerna i stadens marknivå vilket gynnat utstrålning och därmed avkylning som lett till daggutfällning. Plåttakens lägre emmisivitet motverkade hastig avkylning av plåttaken något, i förhållande till gräsytor. Utstrålningen var högre på station 1 än på station 3 vilket berodde på att värmelagringen i huskropparna vid station 1 var effektivare än vid station 3. Detta illustreras tydligt av att temperaturavtagandet skedde långsammare på station 1 i förhållande till station 3. Det indikerar även på att inflytandet av stadens värmeö var större på station 1 än på station 3. Inom urban canopy layer är de antropogena värmeutsläppen stora, vilket motverkade avkylningen under kalla och klara nätter, och därmed nåddes daggpunkten under ett senare skede av natten. Lägre sky-view faktor gjorde också att avstrålningen var lägre i gatukanjonerna. Den låga sky-view faktorn hade en avgörande betydelse för att daggutfällning inte uppmätts på station 2. De obefintliga daggmängderna på station 2 kan även hänga samman med att stationen ligger på plan 4, vilket medförde att värmeutsläpp underifrån motverkade att markytan underskred daggpunkten. Även små möjligheter för advektion, då gården är kringbyggd, har motverkat daggbildning. Station 4 präglades också av ett urban canopy layer-klimat. På denna station fanns det dock större möjligheter för advektion och den öppnare gårdsmiljön möjliggjorde högre vindhastigheter än på station 2. Inslaget av vegetation är större på station 4 vilket troligen medförde en högre luftfuktighet och därmed ökad möjlighet för daggutfällning. Den högre sky-view faktorn på station 4 gynnade utstrålning, och därmed avkylning som resulterade i daggutfällning, i högre utsträckning i förhållande till station 2. 22