Bränslenämnden 1973-1974 SE/RA/420021 Riksarkivet Inledning Oroligheterna (se bilaga) i Mellersta Östern under hösten 1973 innebar att oljeimporten till Sverige försvårades. Signalerna från Mellersta Österns oljeproducerande länder om exportbegränsningar var allmänt hållna och svårtolkade. De oljeproducerande länderna behandlade konsumentländerna olika, beroende på vilken politisk ståndpunkt de intog till konflikten i Mellersta Östern. Inom flera länder i Europa vidtogs under hösten 1973 åtgärder för att begränsa förbrukningen av drivmedel. T.ex. i Nederländerna infördes förbud mot privat bilkörning på söndagar, i Danmark maximerades hastigheten till 80 km/tim. Drivmedelsläget i Sverige försämrades snabbt under oktober månad. Till väsentlig del berodde denna hastiga förändring därpå att Sverige i betydande omfattning var beroende av import av raffinerade oljeprodukter från t.ex. Storbritannien (ca 2/3 av behovet) som i sin tur kunde importera själva i mycket begränsad omfattning. Sveriges raffineringskapacitet motsvarade endast omkring 1/3 av årskonsumtionen. I den bristsituation som var för handen och som synbarligen skulle kunna komma att förvärras togs inom överstyrelsen för Ekonomiskt Försvar initiativ till en besparingskampanj. Ett inledande möte hölls den 7 november. I detta deltog, förutom ÖEF:s generaldirektör m.fl. tjänstemän, representanter för handelsdepartementet, centrala myndigheter, näringslivs- och motororganisationer. Vid mötet redovisades att ÖEF hos regeringen begärt medel för en besparingskampanj vars syfte var att nedbringa den totala konsumtionen med ungefär 15 %. Därmed hoppades man kunna undvika en ransonering med alla de nackdelar detta skulle innebära. Om de begärda medlen skulle ställas till förfogande avsågs inrättas en besparingskommitté vari representanter för industri, transportväsen, fastighetsorganisationer, oljeleverantörer och myndigheter skulle ingå. Under november förvärrades drivmedelssituationen. Sannolikt fördes under denna månad samtal mellan handelsdepartementet och ÖEF om eventuella ransoneringsåtgärder. Detta utmynnade bl.a. i vissa exportregleringar av mineraloljeprodukter - även om exporten var av ringa omfattning. Exportlicenstvång infördes 1/12, vilket hävdes först 27/7 1974. Vidare begärde ÖEF uppgifter från samtliga oljehandelsföretag om lager, leveranser, produktion och import månatligen. Vid månadsskiftet november-december synes ÖEF ha fått ett uppdrag under hand att förbereda inrättandet av en bränslenämnd. Den 4 december tillskrevs således Kungl. Byggnadsstyrelsen om förhyrning av vissa lokaler i OK-huset på Warfinges väg "avsedda för arbetsuppgifter i samband med energikrisen". Hyrestiden beräknades från 15 december längst till och med 30 september 1974. Förslag till organisation av en bränslenämnd insändes till handelsdepartementet 12 december. Samma dag begärdes att vissa personer skulle ställas till förfogande för arbetet med den bränslenämnd "varom konseljbeslut väntas 14 december". Det organisationsförslag som lämnades 12 december omfattade sex enheter, nämligen; Planeringsenhet
Regleringsenhet Juridisk enhet Kontrollenhet Informationsenhet Intendentskontor Inrättande, slutlig organisation, arbete och upphörande Kungl. Maj:t utfärdade 14 december 1973 kungörelsen om inrättande av bränslenämnden. Samtidigt infördes ransonering av flytande bränsle m.m. Enligt kungörelsen skulle bränslenämnden knytas administrativt till ÖEF men utgöra ett självständigt organ med egen beslutanderätt. Allmänna verksstadgan skulle tillämpas på nämnden med ett par undantag. Myndighetsbefogenheter enligt 23 statstjänstemannalagen skulle utövas av nämnden. Nämnden skulle handha "uppgifter, som tillkommer den enligt kungörelsen om ransonering av flytande bränsle, m.m. Det åligger nämnden att för fullgörandet av dessa uppgifter skaffa sig den kännedom som behövs om landets tillgångar och behov av flytande bränsle och stadsgas. Nämnden skall vidare verka för besparing och rationalisering vid användning av dessa varuslag." (Punkt 3 i bestämmelserna). Nämnden skulle bestå av tretton ledamöter. Bland dem skulle Kungl Maj:t utse ordförande och vice ordförande. Ordföranden var nämndens chef. Nämnden skulle vara organiserad på två huvudenheter. Den ena omfattande planeringsenhet och regleringsenhet, den andra en juridisk enhet och kontrollenhet. Vidare skulle finnas en informationsenhet. Organisationen blev således i stort i likhet med insänt förslag. Kungörelsen anger beträffande nämndens arbete och ansvarsfördelningen inom denna bl.a. följande: I plenum skulle avgöras: a) viktigare ransonerings- och besparingsfrågor, b) viktigare författningsfrågor, c) viktigare frågor om organisation, arbetsordning eller tjänsteföreskrifter, d) frågor om förslag till anslagsframställning hos riksdagen, e) frågor om läkarundersökning, disciplinär bestraffning, åtalsanmälan, flyttningsskyldighet, avstängning från tjänstgöring eller skiljande från tjänst eller uppdrag. I pleniärende var nämnden beslutsför, när ordföranden och minst halva antalet övriga ledamöter var närvarande. När ärende av större vikt handlades, borde om möjligt samtliga ledamöter närvara. Som nämndens beslut gällde den mening varom de flesta förenade sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträdde. Den 28 december ändrades nämndens uppgifter enligt nedan: Ändrade bestämmelser för bränslenämnden Kungl Maj:t meddelade den 14 december 1973 bestämmelser för bränslenämnden.
Kungl Maj:t föreskriver, att punkt 3 bestämmelserna skall ha följande ändrade lydelse: 3. Nämnden handhar uppgifter, som tillkommer den enligt kungörelsen om ransonering av flytande bränsle, m.m. och kungörelsen om clearing för oljeprodukter. Det åligger nämnden att för fullgörandet av dessa uppgifter skaffa sig den kännedom som behövs om landets tillgångar och behov av flytande bränsle och stadsgas. Nämnden skall vidare verka för besparing och rationalisering vid användning av dessa varuslag. Och ändrades än en gång 18 januari 1974 enligt följande: Ändrade bestämmelser för bränslenämnden Kungl Maj:t meddelade den 14 december 1973 bestämmelser för bränslenämnden och föreskrev den 28 december 1973, att punkt 3 i bestämmelserna skulle ha ändrad lydelse. Kungl Maj:t, som denna dag meddelar bestämmelser för clearingnämnden, föreskriver, att punkt 3 i bestämmelserna för bränslenämnden skall ha följande ändrade lydelse: 3. Nämnden handhar uppgifter, som tillkommer den enligt kungörelsen om ransonering av flytande bränsle, m.m. Det åligger nämnden att för fullgörandet av dessa uppgifter skaffa sig den kännedom som behövs om landets tillgångar och behov av flytande bränsle och stadsgas. Nämnden skall vidare verka för besparing och rationalisering vid användning av dessa varuslag. Bränslenämnden fortsatte sin verksamhet t.o.m. utgången av juni 1974 då den upphörde i och med följande beslut: Kungl Maj:t föreskriver följande. 1. Bränslenämnden skall upphöra vid utgången av juni 1974. 2. De uppgifter, som tillkommer nämnden enligt kungörelsen (1973:1080) om ransonering av flytande bränsle, m.m. och bestämmelserna den 14 dececember 1973 skall fr.o.m. den 1 juli 1974 tills vidare åligga överstyrelsen för ekonomiskt försvar. 3. För att övergångsvis fullgöra vissa uppgifter enligt 2 ovan skall en särskild tjänsteman ställas till verkschefens förfogande. 4. Överstyrelsen skall fr.o.m. den 1 juli 1974 tills vidare varje månad till chefen för handelsdepartementet inkomma med en försörjningsbalans för flytande bränsle m.m. I denna skall redovisas en prognos över lagerläge, import, export och förbrukning av olika bränsle- och drivmedelsslag för minst tre månader. Kungl Maj:t vill framdeles, efter framställning från överstyrelsen, besluta om medel för verksamheten. Förordnande av enhetschefer hos bränslenämnden 1973-12-04 Kungl Maj:t har denna dag utfärdat kungörelse om ransonering av flytande bränsle, m.m. Enligt kungörelsen skall en nämnd, bränslenämnden, ansvara för ransoneringen i den mån det ej ankommer på annan myndighet. Kungl Maj:t har vidare fastställt instruktion för nämnden. Enligt punkt 17 i instruktionen förordnades chef för enhet inom nämnden av Kungl Maj:t.
Kungl Maj:t förordnar hos bränslenämnden följande personer att tills vidare vara avdelningsdirektören Nils Lundmark chef för den huvudenhet, som omfattar en planeringsenhet och en regleringsenhet, utnämnda hovrättsrådet Stig Lindström chef för den huvudenhet, som omfattar en juridisk enhet och en kontrollenhet, direktören Lars Pehrzon chef för planeringsenheten överingenjören Lars Lingstrand chef för regleringsenheten och revisionsdirektören Bengt Jansson chef för kontrollenheten samt redaktören Bo Carlson chef för informationsenheten. Redan tidigare hade landshövding Erik Huss utsetts till nämnden ordförande. 420021 Bilaga De oroligheter som avses var det s.k. Jom Kippur-kriget som började den 6 oktober då den stora judiska högtiden med samma namn inföll. Detta var det fjärde kriget i Mellanöstern mellan Israel och dess asiatiska grannar. Kriget inleddes med att de egyptiska och syriska arméerna anföll över suezkanalen resp på Golanhöjderna. Israel, liksom världen i övrigt, togs med överraskning. Visserligen hade den israeliska säkerhetstjänsten noterat den egyptisk-syriska uppladdningen men den israeliska ledningen S överbefälhavaren David Elazar och försvarsministern Moshe Dayan S bedömde dessa tecken som en manöver. Läget blev snabbt kritiskt för Israel inom Golanavsnittet och först omkring 10 oktber hade syrierna drivits tillbaka till stilleståndslinjerna från 1967 års junikrig. Vid Suezkanalen, som egyptierna gått över på fem ställen, utkämpades häftiga och omfattande pansarstrider S de största sedan striderna vid Kursk under andra världskriget. Det israeliska flygvapnet led stora förluster främst på grund av de luftvärnsrobotar som Sovjet levererat till Syrien. Under första krigsveckan förlorade Israel 1/4 av sitt stridsflyg. Stormakterna USA och Sovjet hade under kriget understött var sin sida med främst vapensändningar till Israel resp Syrien-Egypten. När det israeliska anfallet väster om Suezkanalen blev allt framgångsrikare och såg ut att leda till ett totalt egyptiskt nederlag, bl.a. syntes vägen öppen för ett israeliskt anfall mot Kairo, inleddes på den ryske partichefen Bresjnevs önskan överläggningar med USA, vars utrikesminister Kissinger flög till Moskva. Efter några dagars förhandlingar nåddes rysk-amerikansk enighet om att via FN få till stånd eld upphör, vilket genomfördes 22 oktober. Vapenvilan höll dock icke. Kriget störde svårt relationerna mellan de båda stormakterna USA och Sovjet. Några dagar efter den första vapenvilan förekom tecken på att Sovjet förberedde en militär intervention i området vilket fick president Nixon att beordra larmberedskap vid amerikanska baser över hela världen. Emellertid enades ryssar och amerikaner om en ny resolution om vapenvila i slutet av oktober. I huvudsak hela västvärlden drabbades av den oljekris som följde. Oljan kan att utnyttjas som ett politiskt vapen, vilket i första hand drabbade de länder som sympatiserade med eller direkt eller indirekt lämnade hjälp till Israel. Saudi-Arabiens
kung Feisal, som förut varit motståndare till att använda oljan som politiskt påtryckningsmedel, blev en förespråkare för de nedskärningar i oljeproduktionen som för en tid tycktes hota den rika världens energiförsörjning.