KRIG ÄR LÄTT ATT BÖRJA MEN SVÅRT ATT SLUTA Adam Hochschild Aldrig mera krig Lojalitet och motstånd 1914 1918 Översättning av Stefan Lindgren Ordfront Det finns vissa förhoppningar att människan ska lära av historien, men detta lärande verkar inte särskilt väl utvecklat och omfattande, vi slog ihjäl varandra redan under stenåldern och har fortsatt göra det genom skilda tidsperioder, in i våra dagar. Krig pågår idag på många platser med full kraft. I modern tid har inte sällan ett krig med en dålig fred för vissa parter lett till ett behov av revansch och ett hämndbegär. Samtidigt, med en
alltmera förbättrad och raffinerad teknologi gör krig idag att många mister livet eller blir skadade för livet, inte sällan civila, som inte har någonting med kriget att göra. När jag idag ser människor dö i Syrien tänker jag på Ludvig Holbergs ord: Det är orimligt att folk ska gå och mörda dem, som man inte känner. Möjligen känner man dem i Syrien, de är ju landsmän! Denna bok handlar om det första världskriget och om Storbritannien, både om de som stred i kriget, men även de, som vägrade delta, som socialistiska politiker, författare och arbetare, en stor del av krigsmotståndarna hamnade i fängelse. Adam Hochschild skriver utifrån en tydlig strategi, han låter oss möta enskilda människor på skilda arenor, vi får lära känna dem, förstå deras värderingar, följa deras liv och upplevelser. På så sätt ger han berättelsen både en större dramaturgi och en tydligare närvaro. Vi dras med i berättandet och vi känner för människorna, gärna de små och de som gör motstånd. När han ska följa själva krigsförloppet blir han inte lika effektiv i berät-
tandet, det blir sidospår, detaljer och associationer i mängd, som läsare förlorar jag koncentrationen, blir vilse i pannkakan och slumrar till. Det går enkelt att uppfatta att det fanns olika uppfattningar om hur krig skulle föras på den här tiden, en del engelska befälhavare och stofiler hyllade fortfarande samma principer som gällde i de tidigare kolonialkrigen med kavalleri och slipade bajonetter, men de var att uppsöka döden i förtid mot kulsprutor från fiendeland. Det gamla sättet att kriga omintetgjordes av ett fiffigt skyttegravsnät och ändlösa taggtrådshinder, dessutom kom ett nytt stridsmedel till, gas. Skildringen från skyttegravarna är omfattande, det var ett fasansfullt liv med hårt arbete, ständigt vattenfyllda värn, dålig hygien och stora svårigheter att ta hand om de skadade. En värld av lik av djur och människor och råttor, som bara blev fetare. Men det är klart att det fanns ljuspunkter, som gör en tårögd, som julen 1914 med en förbrödring över stridslinjerna. Det som står fram allra tydligast är denna inkompetens hos befälhavarna och aldrig
har detta uttryck känns mera relevant; Krig är en alldeles för allvarlig sak för att läggas i händerna på militärerna. Den svenska titeln på boken, Aldrig mera krig, tror jag myntades efter freden 1919 i samband med de olika fredsmöten och bildandet av Nationernas Förbund. Denna devis visade sig lika mycket värd som de bevingade orden Fred i vår tid, som den engelske premiärministern Neville Chamberlain försäkrade i München efter mötet med Adolf Hitler i september 1938, det visade sig snart vara en alltför optimistisk tolkning av den överenskommelse, som de hade gjort. Inte sedan den pandemiska digerdöden på 1300 talet hade så människor förlorat sina liv, det finns olika beräkningar om antalet, men det rör sig säkert om tio miljoner och minst dubbelt så många som blev skadade och sårade och skulden till detta lades på Tyskland, dessutom gjorde Tyskland avsevärda landförluster och tvingades till ett oerhört kännbart skadestånd. Och i denna uppgörelse grodde fröet till andra världskriget.
Adam Hochschild är journalist och författare, han skriver intresseväckande och med passion, han har arbetat med boken i sex år, men det finns en omständlig ängslan i detta att inte redovisa alla fakta och alla källor, det blir inte sällan för tungt, detaljrikt och långrandigt. En avslutande fundering; det första världskriget sågs som onödigt, det betyder att det finns nödvändiga krig, vilka skulle dessa i så fall vara? Och finns det något vackert som hör till krig, det blir till att anlita Harry Martinsons Resor utan mål och där några rader ur Krigsmålad konvoj; I det stora kriget gick vi i en konvoj över Nordsjön. Kröp mot Kirkwall. Stenkolsröken hängde miltals akter ut. Och svärmar med mås. BO BJELVEHAMMAR