Energitransporter, MVKN10 Svend Frederiksen 2010-09-27 Spelet om olje och naturgasresurserna i Centralasien Olof Ekbäck
Sammanfattning I Centralasien och då särskilt i regionen kring Kaspiska havet har man länge vetat att det finns olja och naturgas men flera fynd de senaste decennierna har gjort regionen till en av världens största exportörer av olja och naturgas när fyndigheterna väl är fullt exploaterade. Detta har lett till stora förändringar för länderna i regionen men även den globala konkurrensen om ländernas naturresurser har ökad drastiskt. Här ser många nationer sin chans att diversifiera sina olje- och naturgasimporter för att bli mindre beroende av enskilda länder eller organisationer t.ex. OPEC. Inte bara resurserna i sig är eftertraktade utan mycket handlar om hur nya exportvägar ut ur Centralasien ska se ut i framtiden. Regionala maktfaktorer är Ryssland och Iran medans USA:s politiska och militära inflytande har nått regionen på allvar efter invasionen av Afghanistan. Kina tar för sig mer och mer i Centralasien och är den snabbast växande maktfaktorn.
Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 Inledning... 4 Olja och gas en sammanfattning... 5 Olja... 5 Gas... 6 De inblandade nationerna... 7 Centralasien som region... 7 Kazakstan... 7 Turkmenistan... 8 Ryssland... 8 Kina... 9 USA... 11 Iran... 11 Några intressanta pipelines i Centralasien... 12 Förklaringar... 14 Gazprom... 14 OPEC... 14 Hormuzsundet... 14 Nabucco... 14 Källor... 15 Internet... 15 Wikipedia... 15 Figurer... 16 Tentamensfråga... 17
Inledning Spelet kring olje- och naturgas- resurserna i Centralasien har många deltagare. Produktionsländerna kring kaspiska havet samt de före detta sovjetrepublikerna Uzbekistan, Tadzjikistan och Kirgizistan är under starkt tryck från omvärlden med avseende på hur deras olje- och gas- resurser ska fördelas och transporteras. Övriga länder i regionen försöker påverka bl.a. dragningen av pipelines men används även dem som brickor i spelet av de stora aktörerna. De nationer som har störst inflytande i regionen är sedan tidigare Ryssland men på senare år även USA med invasionen av Afghanistan och efterföljande terroristjakt som största förespegling för sitt intresse i området. Andra aktörer som ej kan förringas är Kina med sin kraftigt växande ekonomi, Iran med sin ambition att bli en avgörande maktfaktor i sitt närområde samt EU som är en stor mottagarregion av Centralasiatisk olja och naturgas.
Olja och gas en sammanfattning De fossila bränslena har under lång tid dominerat världens energiförsörjning. Satsningarna på alternativa energikällor ökar men det kommer att ta avsevärd tid innan dessa dominerar energiförsörjningen, år 2007 stod de endast för ca 12 % av världens samlade energikonsumtion. Motsvarande procentandelar för olja och naturgas är 36 % respektive 24 % 12% 29% 36% Olja Gas Kol Andra energikällor 24% Figur 1 Den globala energikonsumtionen fördelad på olika energislag 2007 Olja Som synes i figur 3 ovan är olja den viktigaste energikällan. Oljans andel i världens totala energianvändning har minskat med tiden. En anledning till detta är de senaste årens stora prisvariation som verkat dämpande på efterfrågan, oljekrisen 1973 spelade även den en viktig roll när det gällde att gå över från olja till andra energilösningar. Tillväxten av oljekonsumtionen kommer att vara minde än för konsumtionen av de övriga fossila bränslena enligt Energy Information Administration, den amerikanska energimyndigheten. Detta till trotts kommer olja troligen utgöra den största andelen av världens energikonsumtion de närmaste 20 åren. Det är den höga ekonomiska tillväxten i Asien, främst i Kina och Indien, som driver på konsumtionen och därmed tillväxten i global konsumtion. Produktionen av olja kommer i vissa regioner snart att minska t.ex. Nordsjön medans andra såsom Mellanöstern fortfarande kommer att ha en stor betydelse.
Gas I figur 3 ser vi att naturgas står för den minsta andelen av de fossila bränslena. De globala gastillgångarna är enligt internationella energirådet tillräckliga för att under åtminstone 60 år, givet nuvarande förbrukning, förse världen med gas. Detta kommer att innebära att andelen gas av de fossila bränslena som används i världens energiförbrukning ökar. De senaste 40 åren har den globala konsumtionen av naturgas ökat kraftigt. Oljekrisen 1973 som nämnts ovan tvingade industriländer att på allvar leta andra energikällor men även andra leverantörer utanför Mellanöstern. I exempelvis Europa har tillväxten av gaskonsumtionen varit högre än den för olja. Då de stora konsumentländerna strävar efter att diversifiera sitt olje- och gasberoende mellan olika länder och regioner för att inte riskera att tillförseln stryps leder detta till att nya områden med betydande resurser blir säkerhetspolitiskt intressanta.
De inblandade nationerna Centralasien som region En viktig förändring som skett det senaste decenniet är uppgången hos de Centralasiatiska länderna själva. Det politiska självförtroendet har ökat efter snart 20 år som självständiga stater, särskilt hos de olje- och gasproducerande länderna. De statliga institutionerna som var icke existerande eller mycket svaga i början av 1990-talet har stärkts, detta inkluderar statliga oljebolag såsom KazMunaiGaz i Kazakstan och SOCAR i Azerbajdzjan. Unga människor har utbildats enligt internationella tekniska och affärsmässiga kriterier. De styrande i de Centralasiatiska länderna är i högsta grad medspelare när det gäller t.ex. exportrutter av olja och naturgas. Inhemska affärseliter vill ta del i transporterna, dessa ambitioner stöds nu av egna pengar, något som var mycket ovanligt på 1990-talet. Detta kan bl.a. ses i förhandlingar kring nästa steg av utvecklandet av Shah Deniz; Azerbajdzjans största naturgasfält, om vem som ska kontrollera oljetransport över Kaspiska havet och om vem som tar täten i förhandlingarna kring nya pipelines till nya marknader såsom Kina. Kazakstan I juli år 2000 fann geologer ett stort oljefält i nordöstra kaspiska havet på kazakstanskt vatten, Kashagan fältet. Detta är det största kända oljefältet utanför Mellanöstern och det femte största fältet i världen. Kashagans totala oljereserver ligger kring 38 billioner fat och den utvinningsbara mängden kring 13 billioner fat. Upptäckten av Kashagan fältet och de gigantiska vinster som det kunde inbringa skakade den geopolitiska balansen i regionen kring kaspiska havet. Kashagan är inte landets enda källa till olja och naturgas, andra fält är: Tengiz, Karachaganak, Uzen och Aktobe. Kazakstan har nu Figur 2 Kashagan fältet förutsättningarna att bli en av världens största oljeexportörer. Detta är något som den internationella oljekartellen OPEC 1 inte ser fram emot. Tillsammans med Ryssland, som inte heller tillhör OPEC, kan Kazakstan då bryta Saudiarabiens monopol, något som ytterligare ökar Kazakstans strategiska vikt. 1 Se sidan 14 för förklaring
Turkmenistan Ett undantag av de före detta Sovjetstaterna är Turkmenistan som fortfarande inte låter internationella oljebolag investera i deras större oljefält på fastlandet. Landet är fortfarande till stor del beroende av Ryska transportleder för naturgas. Om Turkmensk gas ska nå Europeiska marknader är det mer sannolikt att detta uppnås genom utbytesavtal via Iran och Turkiet än genom projekt såsom en undervattenspipeline under Kaspiska havet till Baku, Trans-Caspian gas pipeline, eller Nabucco 2. Ryssland Efter Sovjetunionens kollaps dominerade Ryssland transittrafiken av Centralasiatisk olja och naturgas. I stort sett alla transportnät, inte bara för gas och olja, gick i riktning mot den Europeiska delen av Ryssland. De Centralasiatiska länderna saknade inte bara sjövägar ut från regionen utan var även isolerade från sina närmsta grannar som tidigare legat utanför Sovjetunionens gränser. Ett exempel på hur sammanlänkade de Centralasiatiska länderna var med Ryssland är att raffinaderier i östra Kazakstan tog hand om råolja från Sibirien medans olja från Kazakstans västra delar fraktades med båt till Samara i Ryssland. Även när länderna kring Kaspiska havet tog kontakt med oljebolag från väst ville dessa bolag till en början fortsätta utnyttja det gamla sovjetiska pipelinesystemet och skeppa resurserna från hamnen i Novorossijsk. 1990-talets försök till samarbete med västs oljebolag föll dock på ryska politiska ambitioner och viss tjurskallighet hos de ryska pipelineoperatörerna som inte ville ta hänsyn till att bl.a. oljans kvalitet påverkade priset. Här hade Ryssland en chans att integrera sitt logistiska, om än i visst behov av uppgradering, nätverk med den globala marknaden. I stället blev oljebolagen tvungna att se sig om efter andra lösningar för att få ut den Centralasiatiska oljan på världsmarknaden utan att vara allt för beroende av Ryssland. Detta var vad länderna runt Kaspiska havet hade strävat efter, särskilt Azerbajdzjan. Nu smälte de strategiska målen för dessa länder samman med målen för de stora oljebolagen. Caspian Pipeline Consortium (CPC) som hade bildats redan 1992 men aldrig kommit till skott tog fart 1996 när fler produktionsbolag gick med. Med CPC ville oljebolagen få en pipeline som de själva kontrollerade för transport av olja från Kazakstan till en egen separat terminal i Novorossijsk. Ett större projekt var Baku-Tbilisi-Ceyhan (BTC) pipelinen till den Turkiska medelhavskusten som togs i bruk 2006. Utan att vara medvetna om det hade alltså Ryssland i själva verket varit med och driva utvecklingen mot ett Centralasien mer i händerna på västerländska nationer och företag. Ryssland försöker nu återta sin ställning som dominerande maktfaktor i regionen. Historiska och kulturella band till de gamla sovjetstaterna finns fortfarande kvar samtidigt som man har starka relationer med lokala politiska ledare. Rysslands nuvarande pipeline filosofi går mer ut på att kontrollera direkta exportväger till Europa än inom Centralasien i sig. Motståndet mot en expandering av CPC pipelinen gör troligen oljebolag kritiska till att investera i en ny pipeline genom Ryssland t.ex. från Kashagan fältet. 2 Se sidan 14 för förklaring
Kina Trettio års snabb ekonomisk tillväxt har lett till att Kina nu är världens andra största oljeimportör och har en ökande efterfrågan på naturgas. På många sätt är Kina den viktigaste nya spelaren i regionen. Det närbelägna Centralasien var ett naturligt ställe för Kina att leta efter nya olje- och gasresurser samtidigt som de även diversifierade sina egna importrutter. Kina var långtifrån först med att skriva avtal angående olja och naturgas med länderna i regionen kring Kaspiska havet. 1997 skrevs det första avtalet när China National Petrolium Corporation (CNPC) fick rättigheterna till Aktobe fältet i Kazakstan. Redan från början studerade man möjligheterna att genomföra ett pipelinebygge till Kina men det togs vid den tiden inte som ett allvarligt menat projekt. Detta följdes av fler förvärv, mestadels i Kazakstan. De Kinesiska företagen försökte ta igen det försprång västs oljebolag hade men stötte på motgångar. Man hade missat alla stora chanserna kring Kaspiska havet t.ex. Tengiz, Karachaganak och Kashagan. Kina försökte genom China National Offshore Oil Corporation (CNOOC) att köpa in sig i Kashagan fältet när BP sålde 16.67 % men detta förhindrades av övriga ägare. Trots starkt statligt stöd och billiga lån från statliga banker var det svårt att få någon bra ekonomi kring ett pipelinebygge på grund av de långa avstånden och låga volymen av gas och olja. De många förseningarna av en Rysk oljepipeline, trots president Putins löfte till kinesiske presidenten Hu år 2003, gjorde kineserna mer bestämda att slutföra den tidigare diskuterade pipelinen från Kazakstan. Nu ville de även förlänga den från centrala Kazakstan till landets västra delar där de stora oljefälten ligger. De Ryska förseningarna berodde delvis på att den Japanske premiärministern Koizumi erbjöd 7 billioner dollar i stöd för att Ryssland skulle istället skulle bygga pipelinen till Stillahavets kust. Detta utspel retade kineserna och 2004 aviserade man att en pipeline från västra Kazakstan till den Kinesiska provinsen Xinjiang skulle byggas. Detta projekt kan inte sägas vara ekonomiskt attraktivt då pipelinen blir väldigt lång och de volymer som transporteras inte är särskilt stora, oljan måste sedan även transporteras från nordvästra Kina till kuststäderna där efterfrågan finns. Trots detta var Kina villigt att investera i denna pipeline för att etablera rutten. Än en gång har Rysslands agerande i slutändan lett till minskad kontroll över transporterna av fossila bränslen i Centralasien. Det Japanska erbjudandet till Ryssland blev det ingenting av utan Ryssland gick sedermera vidare med planerna att bygga Eastern Siberia- Pacific Ocean (ESPO) pipelinen med hjälp av Kinesiska lån. Även när det gäller naturgas har Ryssland haft en stor påverkan på Kinas importvägar. Redan under Sovjettiden fanns det förslag på en gaspipeline från Irkutsk i östra Sibirien till Kina. Den såg ut att bli verklig när BP köpte hälften av det Ryska oljebolaget TNK år 2003 och fick tillgång till gasfältet Kovytka med gasreserver på två trillioner kubikmeter. Planen var att gasen skulle exporteras till Kina och Sydkorea men hindrades, först av en kamp om vem som kontrollerar Rysslands gasexporter under Moskvas försök att centralisera makten kring olje- och gassektorn, sedan i en kamp mellan BP och dess Ryska partner om inflytande i TNK-BP. Som ett resultat av detta började Kina se sig om efter andra naturgasalternativ. CNPC fick tillstånd att utveckla landliggande gasfyndigheter i Turkmenistan 2006 och började planera för en pipeline genom Uzbekistan och Kazakstan för att importera naturgas till Kina. Genom pipelinen ska det flöda
gas från CNPS:s egna produktion i Turkmenistan samt gas producerad av Turkmengaz. Turkmengaz är det statliga gasbolaget i Turkmenistan och även det största i Centralasien. Det fanns misstankar om att Kina skulle kräva ytterligare andelar av de Turkmenska gasfyndigheterna om Turkmengaz inte skulle klara av att leverera den volym som staten garanterat. Oron över att den utlovade volymen skulle understigas lättade när Ryssland misslyckades med sina skyldigheter att importera Turkmensk gas 2009 och formellt minskade den volym man skulle importera från Turkmenistan för 2010. Därmed kommer Turkmensk gas börja strömma till Kina i högre takt än som förväntades från början. Den Ryska attityden kring gasexporter från Centralasien verkar vara att om gas nu inte exporteras genom Ryssland så är en sydlig riktning att föredra mot en västlig som skulle konkurera med Rysk gas på dess primära marknad i Europa.
USA Den 7 oktober 2001 inleddes Operation Enduring Freedom. Det var en USA ledd invasion av Afghanistan med det officiella målet att fånga Usama bin Laden och störta talibanerna från makten i landet. I och med detta tog USA ett stort steg mot att bli en dominerande maktfaktor i Centralasien. Med sin hårda retorik om att nationer antingen var med eller emot dem upplät flera Centralasiatiska mark och flygbaser åt amerikanska trupper. Detta föll inte i god jord hos en del nationer kring området som ser det säkerhetspolitiska läget i sitt närområde förändras, exempelvis Ryssland och Iran. USA har nämligen en ytterligare agenda med sitt intåg i Centralasien, nämligen att styra flödet av de rika olje- och naturgasfyndigheter som återfinns där. USA är världens största konsument och importör av olja. De har därför ett stort behov av ett säkert och konstant tillflöde av det fossila bränslet. De påverkas även kraftigt av variationer i oljepriset. USA har goda relationer till Saudiarabien som har världens största oljefyndigheter men vill ändå diversifiera sin oljeimport för att garantera en ständig tillgång. Problemen som USA har är bland annat prissättningen av olja som sköts av OPEC och det strategiska läget kring Hormuzsundet 3. OPECS andel av världsmarknaden skulle minska om Centralasiens oljefält blev mer exploaterade vilket skulle minska deras makt över prissättningen. Detta gör att USA stöder oljeledningen mellan Baku och Cayhan. En annan anledning till USA:s intressen i regionen är att de inte gärna ser att Ryssland blir allt för mäktigt som dominerande energileverantör till Europa. Den amerikanska administrationen är rädd att ett EU som är allt för beroende av Rysk energi inte ska kunna stå emot politiska påtryckningar. Detta gör att USA stöder EU:s involvering i projekt likt Nabucco. Långa pipelines som korsar flera nationers gränser är inga lätta projekt att driva igenom och det finns bara ett fåtal. Ju fler gränser som ska korsas desto komplexare blir projektet. Sett i det perspektivet var BTC pipelinen en stor framgång då den passerar Azerbajdzjan, Georgien och Turkiet. USA:s myndigheter spelade en stor roll i detta projekt och hjälpte till att anpassa deras politik och övertala dem att tillhandahålla de ekonomiska förutsättningar som behövdes för att oljebolagen skulle investera i pipelinen. Iran Iran tar dagligen emot runt 100 000 tunnor olja per dag från Kaspiska producenter. Oljan förs till raffinaderier i norra Iran för bearbetning och byts mot Irans olja som skeppas ut i Persiska golfen. Iran importerar även mellan 5 och 8 billioner kubikmeter naturgas från Turkmenistan samt mindre mängder från Azerbajdzjan. Landet har även aviserat projekt som syftar till att öka importvolymen av naturgas från Turkmenistan till 20 billioner kubikmeter. Bortsett från internationella sanktioner och andra politiska barriärer så är en trovärdig transportväg från Kashagan fältet en sydlig rutt som ansluter till Irans existerande pipeline system. Detta då det ytterligare diversifierar exportrutterna för Kaspisk olja, särskilt om en ny pipeline når Omanska golfen utanför Hormuz sundet. 3 Se sida 14 för förklaring
Några intressanta pipelines i Centralasien Det stora transportnätet för gas i Centralasien kontrolleras till största delen av gazprom 4 och går från Turkmenistan via Uzbekistan och Kazakstan vidare till Ryssland. Figur 3 Central Asia Center pipelinesystem En transportväg för gas till Kina har byggts de senare åren genom flera av de centralasiatiska länderna. Den sista sträckan planeras att vara färdig i slutet av 2010. Gas från Azerbajan transporteras genom Georgien till Turkiet Olja: Från Azerbajans huvudstad Baku går tre stora oljeledningar, en nordvästlig till den ryska Svartahavshamnen i Novorossijskn en västlig till Supsa i Georgien och en sydvästlig till den Turkiska medelhavshamnen i Ceyhan. Den senare kallas BTC pipelinen då den går sträckan Baku-Tbilisi-Ceyhan. Figur 4 Central Asia China pipeline Figur 5 Pipelines från Baku 4 Se sida 14 för förklaring
Pipelinen mellan Kazakstan och Kina var Kinas första pipeline för direktimport av olja och ägs av CNPC och KazMunayGas. Figur 6 Kazakstan Kina pipeline
Förklaringar Gazprom Grunden till Gazprom lades 1993 men bolagen blev ett aktiebolag först 1998. Ryska staten äger 50,002 % av aktierna. Företaget har naturgasreserver på 33,1 trillioner kubikmeter och oljereserver på 1,6 biljarder ton till ett sammanlagt värde av 230,1 biljarder USD. OPEC Organization of the Petroleum Exporting Countries (OPEC) bildades 1960. Organisationens mål är att koordinera och förena medlemsländernas oljepolicys. Detta för att säkra rättvisa och stabila priser för producenter och regelbunden tillförsel av olja till konsumentländerna. Medlemsländerna är Algeriet, Angola, Ecuador, Iran, Irak, Kuwait, Libyen, Nigeria, Qatar, Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Venezuela. (http://www.opec.org/opec_web/en/17.htm) Hormuzsundet Hormuzsundet förbinder Persiska viken med Arabiska havet och ligger emellan Arabiska halvöns nordkust och Iran. Större delen av oljan som exporteras från Mellanöstern passerar här, vilket motsvarar ca 20 % av världens olja. Sundet är således av enormt stor strategisk vikt. (http://sv.wikipedia.org/wiki/hormuzsundet) Nabucco Nabucco Gas Pipeline International (NIC) bildades 2004 för att utveckla, konstruera och driva Nabuccopipelinen. NIC ser projektet som den nya gasbryggan från Asien till Europa. Pipelinen kopplar ihop världens rikaste gasregioner, den kaspiska regionen, Mellanöstern och Egypten med Europeiska konsumenter. Pipelinen länkar östra gränsen av Turkiet med Baumgarten i Österrike via Bulgarien, Rumänien och Ungern. Bygget startar 2012 och gasen planeras börja transporteras genom ledningen 2015 Figur 8 Nabbuco pipeline
Källor 1. Lutz Kleveman, THE NEW GREAT GAME: Blood and Oil in Central Asia, 2003, Atlantic Books, London 2. Edward C. Chow & Leigh E. Hendrix, Central Asia s Pipelines: Field of Dreams and Reality, The national bureau of asian research, NBR special report #23, September 2010 3. Alexander Atarodi, Jerker Hellström, Säkerhetspolitiska aspekter på ökat externt beroende av olja och gas: EU och Kina som exempel, FOI, Underlagsrapport, November 2009 4. PDF från föreläsningarna 2010-08-31 och 2010-09-14, Svend Frederiksen, Kursen MVKN10 Internet 5. http://www.beg.utexas.edu/energyecon/newera/case_studies/oil_monetization_in_azerbaijan.pdf Allmän information kring Azerbajdzjan, Hämtad 2010-09-14 6. http://www.nabucco-pipeline.com/portal/page/portal/en Allmän information kring Nabucco projektet, Hämtad 2010-09-17 7. http://www.eia.doe.gov/cabs/kazakhstan/background.html Allmän information om Kazakstan, Hämtad 2010-09-14 8. http://www.chinapage.com/transportation/pipeline/pipeline-kazakhstan.html Kazakstan Kina pipeline, Hämtad 2010-09-18 9. http://eng.gazpromquestions.ru/ Allmän information om Gazprom, Hämtad 2010-09-24 10. http://www.opec.org/opec_web/en/17.htm Allmän information om OPEC, Hämtad 2010-09-24 Wikipedia 1. http://en.wikipedia.org/wiki/shah_deniz_gas_field Shah Deniz gasfältet, Hämtad 2010-09-25 2. http://en.wikipedia.org/wiki/list_of_oil_pipelines#asia
Lista över världens pipelines, Hämtad 2010-09-18 3. http://en.wikipedia.org/wiki/baku-tbilisi-ceyhan_pipeline BTC pipeline, Hämtad 2010-09-25 4. http://en.wikipedia.org/wiki/baku-supsa_pipeline Baku-Supsa pipeline, Hämtad 2010-09-25 5. http://en.wikipedia.org/wiki/baku%e2%80%93novorossiysk_pipeline Naku- Novorossijsk pipeline, Hämtad 2010-09-25 6. http://en.wikipedia.org/wiki/kazakhstan-china_oil_pipeline Kazakstan- China pipeline, Hämtad 2010-09-25 7. http://en.wikipedia.org/wiki/eastern_siberia_%e2%80%93_pacific_ocean_oil_pi peline Västra Sibirien Stillahavet pipeline, Hämtad 2010-09-24 8. http://en.wikipedia.org/wiki/caspian_pipeline_consortium Caspian Pipeline Consortium, Hämtad 2010-09-24 9. http://en.wikipedia.org/wiki/trans-caspian_gas_pipeline Pipeline under Kaspiska havet, Hämtad 2010-09-24 Figurer 1. http://www.foi.se/upload/asia/foir2837.pdf 2. http://www.rigzone.com/news/image_detail.asp?img_id=259 3. http://en.wikipedia.org/wiki/central_asia%e2%80%93center_gas_pipeline_system 4. http://en.wikipedia.org/wiki/central_asia%e2%80%93china_gas_pipeline 5. http://en.wikipedia.org/wiki/baku-tblisi-erzerum_gas_pipeline 6. http://en.wikipedia.org/wiki/file:kazakh-china_pipeline.png 7. http://sv.wikipedia.org/wiki/hormuzsundet 8. http://www.nabucco-pipeline.com/portal/page/portal/en/pipeline/overview
Tentamensfråga Vilka internationella nettokonsumentländer har ett särskilt stort intresse i den Centralasiatiska olje- och gasmarknaden? Beskriv kortfattat skälen till deras intresse.