ROSIV i österled 18-19 augusti var ROSIV (Reservofficerssällskapet i Västerbotten) inbjudet av ryska kulturdepartementet via Karelens Ministerium för kultur att deltaga i en konferens med syfte att manifestera svensk-finsk-ryska gränsrelationer under många århundraden som hölls i Pitkanranta, en industristad ca 10 mil från Petrozavodsk, Blå vägens ändpunkt i östlig riktning. Vi representerade Blå Vägen-föreningen (ett samarbete mellan Sverige, Norge, Finland och Ryssland). Att Rosiv erbjöds representera vid denna konferens berodde på att många av inslagen hade militär anknytning och att Rosiv sedan mer än trettio år haft utbyte med reservofficerskolleger i de nordiska länderna längs BLÅ VÄGEN och nu gavs möjlighet att träffa kolleger i Ryssland för att utöka kretsen av kolleger vid träffarna. Första dagen dominerades av föreläsningar och händelser i ett historiskt perspektiv på gränsrelationer länderna emellan. Samvaron på kvällen var en mottagning i kulturhuset, där förbrödringen fortsatte. Dag två inleddes med en poliseskort av deltagarkortegen till en kransnedläggning vid ett gemensamt finskryskt minnesmonument. Därefter åkte alla till byn Pogrankondushi, där två krigsspel uruppfördes. Efter förevisningarna begav vi oss till Ladogas norra strand, där vi vid Varesh stenen befann oss vid den hittills östligaste gräns som Sverige någonsin haft. Den närtida historien fanns närvarande genom att vi nogsamt tillsades att inte gå vid sidan av stigen pga att minröjning i området ej skett sedan andra världskriget. Ovan beskrivna händelser finns i bildmontaget nedan. Här syns fr v: Jimmy Leijonfalk, Hans Öhlund, Inge-Bo Asplund, Anders Häggkvist och Lars Björnerbäck. När vi anlände till stadshuset och konferensen var rysk och finsk TV på plats och filmade oss. Vårt uniformerade uppträdande gjorde stor lycka hos de människor vi kom i kontakt med, vilket ledde till att många människor ville bli fotograferade tillsammans med oss.
Kransnedläggning skedde vid Cross of Sorrows utanför staden Pitkanranta och vid den okände soldatens grav. Konferensen hölls i stadshuset i Pitkanranta, närmaste stad i Ryssland till Petrozavodsk, längs Blå Vägen. Den finska delegationen informerade om den restaurerade försvarslinjen -Salpa-linjen- (Finlands största befästningsobjekt som påbörjades direkt efter Vinterkriget), men kanske helt okänt för de flesta, eftersom den inte kom i bruk under kriget. Den sträcker sig från Finska viken till Ishavet och omfattar 728 stålbetongbunkrar, 225 km pansarhinder av sten,350 km förbindelsegravar, 130 km grävda pansarvagnshinder och 315 km taggtrådshinder och mer än 3000 fältträbefästningar. Information om Rosivs och Sverofs verksamhet lämnades av Rosivs ordförande Lars Björnerbäck. Deltagare var bland andra veteraner från både Finland och Ryssland.
Höjdpunkterna på konferensens andra dag var det välbesökta uruppförandet av dels ett krigsspel från 1600-talet och ett från det senaste kriget. Folkdansare från trakten kring byn Pogrankondushi framträdde med lokala danser. Ett mycket stort antal människor hade denna dag sökt sig ut till platsen för dessa krigsskådespel. Krigsspelet föreställde slaget från den 20 september 1655 vid Nowodowor, där K4 deltog i en häravdelning och denna dag är numera Norrlands Dragoners högtidsdag och segernamn. Konferencier och initiativtagare till det ena spelet.
. Det andra spelet handlade om Finlands anfall på Ryssland vid den bunker som fanns i fonden ett reellt spel. Slaget böljade fram och tillbaka. Bunkerområdet försvarades av tappra ryska krigare, väl dolda, stolta och skickliga. I skydd av rök och med hjälp av artilleri lyckades anfallarna vinna denna lokala strid. En finsk förpatrull besköts av försvararna och slogs nästan ut innan förstärkning nådde fram.
Övningens ljudmässiga höjdpunkt var när en mycket kraftig laddning detonerade på bunkerns tak. Storleken på laddningen var av en omfattning som en anordnare av regementes dag i Sverige inte ens kan drömma om. Efter detonationen applåderade den mångtusenhövdade publiken nästan lika ljudligt. Ett skott för samverkan över gränserna längs Blå Vägen var ledstjärnan för vårt deltagande. Här provskjuts ett ryskt vapen av Rosivs ordförande. Gränsstenar tilldrar sig i dessa trakter särskilt intresse. Till vänster en gränssten från kriget 1914-1917 och till höger Varesh stenen vid Ladogas norra strand, som enligt sägnerna funnits i många sekler.
Resan gick hela tiden längs Blå Vägen och startade i Umeå, med bil till Holmsund och färjan till Vasa på ett Bottenhav i ro. I hyrd bil åkte vi från Vasa en sträcka på mer än 80 mil. Lars Björnerbäck överlämnar Sverof standar till Ludmila Zaitsevskaja, representant för värdarna SKBIC (The State of Karelian for Business and Information Center). Slutord Trots den relativt korta tiden vi var i Ryssland, tror vi oss ha sått frön för fortsatta kontakter i öst. Vi har knutit värdefulla kontakter i flera riktningar och har fått många impulser för utbyte över gränsen av både militär och civil karaktär. För ROSIV Lars Björnerbäck Hans Öhlund Inge-Bo Asplund Jimmy Leijonfalk Anders Häggkvist