qwertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnmq wertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnmqw

qwertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnmq wertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnmqw Örebro Teologiska Högskola ertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnmqasdf ghjklöäzxcvbnmqwertyuiopåasdfgh jklöäzxcvbnmqwertyuiopåasdfghjkl öäzxcvbnmqwertyuiopåasdfghjklöä I kampen mellan kristendom och hedendom zxcvbnmqwertyuiopåasdfghjklöäzx cvbnmqwertyuiopåasdfghjklöäzxcv Den svenska kristningsprocessen från 800-talet fram till 1100-talet bnmqwertyuiopåasdfghjklöäzxcvbn 2007 mqwertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnm Anna-Maria Östlund qwertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnmq wertyuiopåasdfghjklöäzxcvbnmqw ertyuiopåasdfghjlöäzxcvbnmqwerty uiopåasdfghjklöäzxcvbnmqwertyui HS2552: Självständigt arbete, 15hp Höstterminen 2007 Handledare: Roland Spjuth opåasdfghjklöäzxcvbnmqwertyuiop åasdfghjklöäzxcvbnmqwertyuiopåa sdfghjklöäzxcvbnmrtyuiopasdfghjkl

ABSTRACT This essay discusses the rise of Christianity in Sweden from the year 800 A.D. through the destruction of the Pagan temple in old Uppsala in the year 1080. The Swedish community was described as a nation far less developed than other countries in Europe, in politics as well as religion. When the trade center in Birka was developed, the Christian mission started to grow. It began with the sacred Ansgar who described the mission s growth and tribulations in the Swedish province and it ended with the official fight against paganism. Legends like the holy Sigfrid, the bishop Staffan and Sweden s first acknowledged Christian king, Olof Skötkonung, constituted a big part of the examination of the Christian church missionary field and expansion. Finally, there I make a description to sum up the church s continuous evolution and stabilization in Sweden after the outside mission ceased. The essay is based on material compiled by Swedish historians during the 1900 s. Their theories and hypothesis will be discussed, before I give my opinions and theories about the rise of Christianity of Sweden. 2

Författarens tack Först och främst vill jag frambära ett tack till alla som under den här tiden har bett för mig och min familj. Ert stöd och era böner har varit mer än värdefulla för oss alla. Önskar er Guds rika välsignelse! Tack till Roland Spjuth som har verkat som min handledare under uppsatstiden. Tack till faster Jenny som har lagt ned tid på korrekturläsning och som har haft synpunkter för att göra mitt arbete bättre. Tack Birgitta för hjälpen med översättning, du är en ängel! Ett stort tack till min älskade familj för all hjälp med flytten under uppsatstiden och allt annat stöd ni har bidraget med. Till sist ett jättetack till Jesus Kristus, för att du bär mig var dag som går och för att du med ditt namn blev känt för oss nordbor. 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Inledning... 6 1.1 Syfte och problemformulering... 6 1.2 Avgränsning... 7 1.3 Metod, material och disposition... 7 2 Hur allt började... 9 2.1 Det tidiga Sverige Sverige före 800-talet... 9 2.2 Kristendomen når Sverige... 11 2.3 Evangeliets ursprung... 12 2.3.1 Källproblematiken... 12 2.3.2 Kristnandeprocessen... 14 2.4 Missionsalternativen... 15 2.4 1Den tyska missionen... 15 2.4.2 Den engelska missionen... 16 2.4.3 Den bysantinska missionen... 17 2.5 Sammanfattning... 19 3 Missionstiden... 19 3.1 Ansgarmissionen... 20 3.1.1 Den helige Ansgar... 20 3.1.2 På plats i Birka... 21 3.1.3 Ansgar lämnar Birka Gautbert tar över... 22 3.1.4 Hergeir... 24 3.1.5 Det andra besöket... 25 3.2 Oenigheter och tolkningsproblem... 27 3.2.1 Ansgars Birka verklightens Birka... 27 3.3 Sammanfattning... 29 4 Helgon i kampen mot hedendomen... 29 4.1 Den helige Sigfrid... 30 4.1.1 Sigfrids mysterier... 32 4.2 En kristen kung... 33 4.3 Staffan- Norrlands apostel... 35 4

4.3.1 En sammanblandningar av karaktärer?... 36 4.4 Gutasagan och Olav den helige... 38 4.5 Den helige Osmund... 40 4.6 Sammanfattning... 40 5 Slutkampen... 41 5.1 Adalvard d.y. och kampen mot hednatemplet... 41 5.2 Den helige Eskil Missionens slutstadie... 43 5.2.1 Eskilskulten och den svenske Botvid... 44 5.3 Inge d.ä. och Uppsalatemplets fall... 45 5.3.1 Hednatemplet Saga eller verklighet?... 46 5.4 Kristendomens seger... 47 5.4.1 Kyrkans utveckling... 47 5.4.2 Stiften och biskopen... 48 5.4.3 Kungamakten... 50 5.4.4 De gamla gudarna... 51 5.5 Sammanfattning... 52 6 Diskussion... 53 6.1 Schabloner och verklighet... 53 6.2 Den förste missionären... 55 6.3 Kristnandet som ett politiskt medel?... 56 6.4 Hedendom och templets fall... 57 6.5 Avslutande reflektioner... 58 7 Källförteckning... 59 5

1 INLEDNING Det var vid den tiden då Gamla Uppsala var centrum för den nordiska mytologin. Myterna berättar om striden mellan jättar och gudar, mellan kaos och ordning. Gudarna strävade ständigt efter att upprätthålla och återställa symmetrin. Tors styrka och hans hammare var de viktigaste vapnen i den striden. Bland människorna var Tor förknippad med lagen och hade folkets tillit. Vart nionde år sägs det stora hednablotet ha hållits till gudarnas ära. Väldiga statyer av Tor, Oden och Frej förvarades i det magnifika templet. Virvlande trumslag kunde höras redan långt borta, och i trädens kronor dinglade döda kroppar från hästar och människor. Vid ett stenkast därifrån, vid Mälarens strand, klingade den första klockan om budet om den vite Krist. Ljudet av klockan kom att växa sig allt starkare och allt klarare. Gudarnas största strid kom inte längre att gälla de mörka jättarna. Det var en kamp mellan hedendom och kristendom. En kamp som skulle bli hård, mödofylld och mycket lång, tills den dagen då frälsningens klocka klingande i Gamla Uppsala. Gudarna i Valhall hade dyrkats under mycket lång period innan Ansgar med sitt budskap om Jesus Kristus, Guds enfödde son och världens frälsning, nådde det hedniska och mytomspunna landet Sverige. Den fornskandinaviska religionen har ofta framställts som den redan då var uttjänt, trött och orkeslös. Det har ansetts att den hade spelat ut sin roll och inte hade något att sätta emot kristendomen utan var predestinerad till undergång. Å andra sidan har forskare antagit att det förekom hedniska motreaktioner under 900- och 1000-talet, att den gamla religionen då skulle ha visat sig särskilt stark, med en sista uppflammande kraft. 1.1 SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING Kristnandet av Sverige är inte bara en spännande och historisk händelse som kom att bli en grundläggande del i svensk kultur och vardagsliv. Det borde också vara utifrån varje kristens eget intresse att känna till hur det kristna budskapet nådde oss. Kristningsprocessen i Sverige består av flera skildringar och legender om missionärer och helgon som med sitt liv var redo att göra allt för att fullborda sitt uppdrag. En sådan rik källa till berättelser kan knappast göra annat än att fascinera människor i alla generationer. Uppgiften med denna uppsats är därför att granska forskningsläget i spridningen av det kristna budskapet hos 1900-talets svenska historiker. Hur gick egentligen kristningsprocessen till här i Sverige? Uppdraget är att visa vilka huvudteorier som finns bland författarna och slutligen försöka bilda mig en egen uppfattning av kristningsprocessen i det tidiga Sverige. 6

1.2 AVGRÄNSNING Jag har i min uppsats valt att avgränsa undersökningen av Sveriges kristnande till det som vi i dag kallar Sverige. Det innebär att bland annat Skåneregionen inte kommer att granskas i uppsatsen, eftersom det tillhörde de danska provinserna. Självfallet har inte heller alla regioner kunnat behandlas på grund av tidsutrymme. Eftersom det egentligen inte går att bestämma en exakt tidpunkt för Sveriges kristnande har jag valt att avgränsa granskandet av den svenska kristningsprocessen åren mellan 800-talet och framtill hednatemplets fall år 1080. Det skall också understrykas att begreppet kristnandet i Sverige rör sig i huvudsak om spridningen av det evangeliska budskapet. Det handlar i första hand inte om ett individuellt djupare och andligt ställningstagande. Snarare handlar kristnandet om där kristen tro vinner plats och där kyrkan får sina säten. Till avgränsningen gäller också att jag inte kommer att analysera forskarnas argument och vilket som gör att de kommer fram till olika synpunkter. Det skulle kräva ytterligare arbete. Jag kommer alltså inte att analysera hur vida de tror på mirakler eller inte, eller hur de betonar politiska och ekonomiska förhållanden, eller religiösa och nya idéer som faktorer i samhället. Däremot vill jag påpeka att flera av dessa forskare, med eller kristen anknytning, har samarbetat med andra historiker och arkeologer. Ett exempel på detta är Bertil Nilssons antologi Kristnandet i Sverige. Gamla källor och nya perspektiv, där både historiker och arkeologer arbetar sida vid sida. 1.3 METOD, MATERIAL OCH DISPOSITION I min uppsats arbetar jag med att undersöka och kartlägga spridningen av det kristna budskapet i Sverige från det att spridningen tog fart framtill det nått fram till Sverige. För att genomföra detta kommer jag använda mig av ett litteraturstudium. Jag kommer ta att del av 1900-talets senaste forskning kring kristningsprocessen i det tidiga Sverige hos såväl svenska historiker, arkeologer, och sociologer. Frågor kommer att behandlas efter ju mer kunskap jag får om Sveriges kristnande samt vart efter arbetet växer fram. Till arbetet kommer jag också att använda mig av Annika Blomqvist och Elisabeth Haglunds uppsats om Hälsinglands kristnande, där de sammanställt historikers teorier om Sveriges kristnande, men med tyngdpunkt på landskapet Hälsingland. Författaren Stig Hällzon, vanligen känd som medarbetare i Trons Världs redaktion, bidrar med stoftmaterial, efter att ha sammanställt litteratur av flera kända historiker. Det material som används av Hällzon är med andra ord inte hans egna teorier, utan är allmänt tillkännagivna av svenska historieforskare. 7

Den kronologiska ramen för uppsatsens innehåll omfattar en period som börjar under 800-talet och som kan sägas vara avslutad med hednatemplets fall i Gamla Uppsala år 1080. I början av uppsatsen ges bland annat en introduktion till hur det svenska samhället såg ut i före och under missionstiden. Under den här delen beskrivs också källproblematiken samt när och varifrån kristendomen kom till Sverige. Senare i uppsatsen presenterar jag portalfiguren i svensk missionshistoria, den helige Ansgar, som var upphov till det första organiserade och långsiktiga kristningsverk i Sverige och som lade grund till kyrkan i Birka. Därefter följs den kristna missionens historia genom det vi kallar Sverige. Här presenteras människor som kom att spela en viktig roll för evangeliets utbredning innan jag till sist ger uttryck för egna tankar och värderingar. Ur legender och skriftliga folktraditioner måste man poängtera att övernaturliga detaljer, uppenbarligen är ärvda från legendlitteraturens eller folklorens allmänning, och inte från några vetenskapliga källor. Självklart är det mycket svårt att bedöma de olika uppgifterna i dessa legender och kyrkopolitiska intressen. Givetvis bör man påpeka att vissa aktuella kyrkopolitiska motiv borde ha påverkat framställningssättet i en legend. Vidare gäller också författarnas motiv till forskningen, där jag som tidigare nämnt inte analyserar deras motiv och argument till frågan. En förteckning av samtliga använda bilder finns nämnda under Källförteckning. 8

2 HUR ALLT BÖRJADE Innan jag börjar min uppsats och granskandet av den svenska kristningsprocessen kan vara bra att. Detta kapitel kommer att ge en överblick över den sociala och religiösa ställningen i Sverige. Kapitlet kommer också att handla om hur kristnandet fick till, från vilka länder missionen tog fart och vilken betydelse de haft i kristnandet i Sverige. 2.1 DET TIDIGA SVERIGE SVERIGE FÖRE 800- TALET Det fanns en tid i Sverige med en uppsättning av gudar, både kvinnliga och manliga som länge varit föremål för dyrkan. Det var vid den tiden då mytologin och världsbilden från skapelse och urtid till undergång, om det stora Ragnarök, var starkt inpräntat bland invånarna. Bland dessa gudar rådde en hierarki, där vanligtvis Oden uppfattades som den mäktigaste av dem alla. Andra kända gudar gör sig kända under namnen Tor, Freja och Balder, alla med skilda funktioner inom gudavärlden. Fler av dessa gudanamn återfinns som kvarlevor än idag. Vi kan se dem genom en rad ortsnamn liksom Frösö, Odensala och Torsåker. Namnen på veckodagarna gör oss också påminda om den hedniska mytologins gudar. Vid sidan av dessa gudar fanns också en uppsjö med andra mytologiska väsen. Tomtar och troll, völvor och nornor var bara en bråkdel av de väsen som under tiden smög sig runt bland skogarna i det mytomspunna landet Sverige. 1 I Uppsala, som både var konungasäte och en central tings- och marknadsplats befann sig centrumet för avgudadyrkan. Det gamla avgudatemplet låg på den plats där nu Gamla Uppsalas kyrka ligger. Arkeologerna har funnit där några trästolpar som sannolikt är spår av det gamla templet. 2 I slutet av 700-talet uppkom troligen Birka, den stad som kom att ha stor betydelse inte minst för den kristna missionen. I Birka utövades hantverk och där hade man också omfattade handelsförbindelser. Det var ett mycket specialiserat hantverk som tillverkades där och en del var uppenbarligen avsett att bytas ut mot dyrare varor. 3 Den nordiska mytologin hade ett stadigt grepp om de svenska landborna, långt innan den kristna missionen tog fart i Sverige på 900-talet. I Europa hade den kristna 1 Nilsson, 1998, s39. 2 Ambrosani, s5. 3 Lindkvist & Sjöberg, s29-30. 9

missionen på de flesta platserna redan vunnit. Troligen berodde det på att Europa var i hög grad snabbare i utvecklingen i såväl religiösa såsom politiska värden. Danmark som på den tiden omfattade Skåne, Blekinge och Halland, hade långt innan mött den uppståndne Kristus och där hade kristendomen slagit rot. På Island beslöt alltinget år 1000 att förbjuda hedendomen och att landet hädanefter skulle vara kristet. I Norge blev kristendomen officiellt stadsfäst år 1030 genom Olov Tryggvasons och Olav den heliges insatser. Även Tyskland och Ryssland hade blivit kristet före år 1000. Sverige var alltså omgivet av kristna länder. Orsakerna till att det dröjde längre i Sverige var flera. I Danmark och Norge fanns en stark kungamakt, som hävdade en nationell enhet och på Island fanns ett mäktigt allting. Dessa kunde formellt bestämma om kristendomens införande. I Sverige hade inte kungen samma starka ställning. Det hade varit kraftfulla motsättningar mellan svear och götar och riket hade nyss enats i ett gemensamt land. Det fanns framstående hövdingar, jarlar och storbönder som inte ville ge kungen för stor makt. Folket hade ett stort inflytande, som även kungen var tvungen att ta hänsyn till. Dessutom låg Sverige lite avsides geografiskt sett. Stora ödemarker avgränsade landet i söder och väster från andra länder. Sveriges förbindelser skedde över vatten österut. Vikingafärder och handelsresor gick ner till Svarta Havet, till Bysans och Bagdad. 4 Beträffande Sverige fanns det inte som ett enhetligt rike ens vid vikingatidens slut. Vid den här tiden har vi inte i något att göra med ett Sverige i modern mening. Endast ett fåtal uppdelningar förekommer i källor från vikingatiden åtskiljandet av götar och svear hör hit. Emellertid har det tidigt funnits en geografiskt betingad regionalitet. Gränsområdena bildades mellan de större bygderna av de stora skogarna mellan Vänern och Vättern och mellan Södermanlands och Östergötlands slättbygder. I norra Sverige var områdena kring älvmynningarna och bygden kring Storsjön i Jämtland naturliga bosättningsområden. Och söder om de småländska skogarna utgjorde Skåne en väsentlig del av det danska området. 4 Hällzon, s9-10. 10

Inte förrän på 1100-talet blir det tydligare med de olika landskapen eller folklandens närmare utsträckning, och det är först då som riksbildningen började ta verklig form. 5 Kontakterna mellan Centraleuropa och de nordiska områdena hade aktualiserats under tiden från mitten av 700-talet och framåt. Detta skedde till följd av de frankiska kungarna utvidgat sitt rike norrut genom regelrätta erövningskrig i de områden som idag utgör centrala och norra Tyskland. 6 Från 800-talet och framåt växte större orter fram som handelscentra. De fick efterhand varierad befolkning och hade intensiva handelförbindelser med varandra. Detta var kyrkan inte sen till att utnyttja. Den kyrkliga missionen hade fått upp ögonen på landet Sverige och handelscentrumen kom att bli en självklar utgångspunkt för kyrkans mission. Nu var det dags för Sverige att möta Kristus! 7 2.2 KRISTENDOMEN NÅR SVERIGE En av Jesus tolv apostlar var den helige Filippi. Enligt en samling utgiven av Svenska Fornskrifts-Sällskapet berättas det att Filippi, kom och predikade evangeliet i tjugo år i Skythien, till det som idag kallas Sverige, från Öresund till Öregrund. Han skulle slutligen ha förts av hedningarna till avgudahuset i Uppsala, där det fanns en stor drake. Aposteln Filippi drev bort draken i ödemarken, och han botade även sjuka. Han kristnade land och rike, innan han drog bort till Asien med start i Ryssland. Hur blev det då med svearna? Ofta blev de kristna, och ofta förkastade de kristendomen. 8 Ja, historierna och legenderna om Sveriges kristnande är många. De blev ofta berättade av kyrkans egna män för att sedan ingå i den kyrkliga liturgin. Prästen, munken och nunnan lär ha reciterat och läst dem, de har hållit predikningar eller lyssnat till predikningar om dem. Filippusberättelsen är ett undantag, och är bara en i raden av de legender de svenska och icke-svenska berättelserna som vandrat bland folket och sedan glömts bort. Dessa berättelser, oavsett om de blivit nedtecknande eller svajat på sin sanningshalt, så har de haft en stor betydelse för intresset i Sveriges kristnande. 9 5 Nilsson, 1998, s37. 6 Nilsson, 1998, s42. 7 Nilsson, 1998, s36-37. 8 Schmid, s7. 9 Schmid, s12. 11

2.3 EVANGELIETS URSPRUNG Berättelsen om aposteln Filippi, som grundaren av svensk kristendomsplantering kan verka lockande, men är dessvärre mindre sannolik. Det finns varken vetenskapliga eller bibliska belägg att urkyrkan i främre orienten redan under sin första tid skulle ha nått de svenska landskapen med sitt evangelium. Svaret på frågan varifrån och när kristendomen kom till Sverige är således inte enkel och historieforskarna står inför ett flertal diskussioner som jag under det här avsnittet kommer att undersöka. Till att börja med måste vi här lämna berättelsen om Filippi och istället gå till de källor som av forskarna upplevs som mer relevanta och godtagbara. 2.3.1 KÄLLPROBLEMATIKEN Våra kunskaper om kyrkans historia i Sverige under perioden fram till 1248 bygger på källor av en rad olika typer, inte endast skriftliga. Under de senaste decennierna har källsituationen inte förändrats på något mer betydande sätt när det gäller det skriftliga materialet, även om nya fynd av runinskrifter ständigt bidrar till att ge en mer nyanserad bild av kristningsprocessen. Det är annars främst det arkeologiska materialet som inneburit att omfattande nytillskott gjorts. 10 Om vi däremot ser till de skriftliga källorna som sträcker sig över 1000-talets mitt, så bygger kunskapen om kyrkans historia i de svenska landskapen i stort sett på två skriftliga källor, som kompletteras med de föremål, mynt och miljöer som arkeologiska undersökningar ger kunskap om, liksom studiet av ortnamn. Dessa två skriftliga källorna, Rimberts Ansgarbiografi och Adam av Bremens kyrkohistoria, skildrar båda den tyska kyrkans insatser, men också av den fornnordiska litteraturen. Först senare delen av 1000-talet och framåt blir källsituationen något annorlunda beroende på att också andra primärkällor tillkommer, i synnerhet påvliga brev och skrivelser. Efterhand tillkommer också kungliga privilligiebrev, donationsurkunder från privatpersoner och andra juridiska bindande dokument såsom testamenten. Mot periodens slut under 1200-talets första hälft började landskapslagarna att redigeras och nedtecknas. 11 Många av forskarna och författarna som har legat till grund för materialet i uppsatsen ställer sig tveksamma till Ansgarbiografins tendens och om de fromma schablonerna. 12 Rimbert var vid tiden för dessa händelser Ansgars elev och skulle så småningom bli hans efterträdare som ärkebiskop i Hamburg-Bremen. Att Ansgar 10 Gräslund, 1996, s21-28. 11 Nilsson, 1998, s11. 12 Gustavsson, s12,14, Hallencreutz, 1996, s119-122, Hellström, s56-60, Nilsson, 1998, s39, 42-43. 12

verkligen besöker Birka och Sverige, måste väl ses som ett faktum. Men hans skildringar är knappast opartiska vittnesmål. Kanske är också en del av detaljuppgifterna korrekta. Det finns somliga drag i Rimberts redovisning som är viktiga att uppmärksamma när Vita Ansgarii används som berättande källa till Sveriges kristnande. Det är bland annat viktigt att uppmärksamma Rimberts sätt att argumentera sin beskrivning av Ansgars liv. Ett typiskt sätt för dessa författare, såsom Rimbert och Adam av Bremen, är att de haft ett starkt gudomligt färgade syften med vad de skrev. Rimbert låter nämligen riktningsgivande visioner ange riktlinjerna för Ansgars val inför avgörande utmaningar. Några av dessa visioner är innehållsmässigt distinkta. Det gäller den unge Ansgars möte med Guds Moder, Maria, som ändrade hans livsinriktning och förde honom i den monastiska gemenskapen i Coribe. Vidare gäller det den vision som bekräftar ärkebiskop Ansgars beslut att för andra gången besöka Sverige. 13 Då är det den gamle Corbieabboten Adalhard som bekräftar Ansgar i sitt val. Adalhard anför lämpliga bibelord som Jesajas förutsägelse i kap. 49:6 om att ljus för hednafolken och frälsningen som ska nå till jordens ända. Därmed antyder han ett teologiskt huvudperspektiv på förhållandena i det dåtida Sverige, som också återkommer hos Adam av Bremen. Rimbert framhöll gärna vilken ogudaktig och avlägsen plast det var som de vågade ge sig i väg till, en kultur långt borta från den kristna hov- och kyrkovärlden. 14 Ungefär 200 år efter Rimberts Vita Ansgarii fullföljde Adam av Bremen den hagiografiska 15 inspirerande stiftshistoriska tradition som hade sina rötter i den lärda Corveytraditionen som Rimberts företräde. Jämförd med Ansgarsvitan är Adams Gesta Hammaburgensis Ecclesiae Pontificum betydligt bredare inrättad. I fyra delar tecknar den både Bremenärkestiftets historia som en del av den tysk-romerska rikskyrkan och den vittsyftande missionen norr om Europa som Ansgar inledde. 16 Adams berättelse är främst känd genom ett fragmatiskt källmaterial som härrör från en tidpunkt då kyrkan och kristen tro redan vunnit spridning i Skandinavien. Därför menar Nilsson liksom andra historievetare, att Adams berättelse inte kan betraktas som sann i detaljer, även om den återger de viktigaste inslagen i den fornskandinaviska religionen. 17 Adam själv har inte besökt Sverige. Han har inte nått längre norrut än Slesvig. Hans uppgifter om svenska förhållanden bygger därför på hörsägen och på vad han kunnat hämta från tidigare källor som Rimberts Ansgarvitan och Thietmar av Merseburgs krönika. Däremot har han haft tillgång till 13 Ansgar, se vidare s13f. 14 Hagerman, s66, Hallencreutz, 1996, s120. 15 Hagiografi är den litterära genre som omfattar skildringar av helgonens liv och deras kult eller används i överförd mening om hyllande beskrivningar av andra historiska personer. 16 Nilsson, 1998, s39. 17 Nilsson, 1998, s39. 13

välinformerade sagesmän som till exempel kungen av Danmark, Sven Estridson. Den danske kungen kunde berätta mycket om de inhemska förhållandena både i Danmark och i Sverige, där han hade varit på landsflykt i tolv år. Slutligen kände Adam med all säkerhet många av de präster, biskopar och köpman som längre eller kortare tid hade vistas i norr. Han hade alltså tillgång till åtskilliga förstahands information, även om han inte kom längre norrut än till Danmark. 18 2.3.2 KRISTNANDEPROCESSEN Jag har tidigare redogjort att långt innan Sverige tagit emot den frälsande Kristus hade stora delar av Europa och de nordiska länderna redan antagit den kristna läran. Det skulle ta långt tid för det svenska fosterlandet. Sveriges kristnande var ett företag som gjorde vidpass tre århundraden i anspråk skriver Tryggve Lundén. 19 Det är omöjligt att sätta ner fingret och peka kartan både var och när kristendomen kom till Sverige. Allt skedde etappvis. Istället brukar historikerna tala om en indirekt kristnandeprocess och en direkt kristnande process. 20 Åtskilliga arkeologiska fynd vittnar om att århundraden före Ansgars besök i Birka hade svear och guter haft kontakt med kristen kultur. Den indirekta kristnandeprocessen skulle ha börjat redan på 300-talet i samband med att de nordbor som var nere på kontinenten kom i kontakt med kristendomen. Somliga blev nyfikna och attraherades av den nya religionen. Resorna fick till följd att enskilda individer från Göta- och Svealandskapen, fyllda med personliga intryck, förde med sig föremål och eventuellt också kristna personer som krigsbyte eller slavar hem till Sverige. 21 Kristningsprocessen var alltså en fråga om ett individuellt kristnande och brukar kallas för det första ledet i det som kom att bli en mycket lång kristningsprocess. 22 Traditionen av den direkta kristnandeprocessen kom i takt med den helige Ansgar och sedan av hans efterträdare Gautbert och den helige Unni. Större betydelse av vårt lands kristnande fick emellertid det missionsverk, som i början av 1000-talet ingångsattes av den helige Sigfrid ifrån England. Från västsidan kom Sverige i kontakt med den kristna läran genom storfurstinnan Ingegerd, dotter till Olof Skötkonung. Den direkta kristnandeprocessen är det andra och det tredje ledet i en kristningsepok som till sist kom att kristna Sverige. Det hänsyftar med andra ord på kyrkans mission och utbredning i Sverige. 23 Missionsverket kom att strömma från olika håll men under olika tider i den svenska historien. Historieforskarna räknar framförallt med tre möjliga alternativ beträffande 18 Hallencreutz, 1996, s121-123. 19 Ambrosiani, s7, Lundén, s35. 20 Gräslund, 1996, s38-39. 21 Gräslund, 1996, s38. 22 Hellström, s202. 23 Hellström, s202. 14

varifrån-frågan: den tyska kyrkan, den engelska kyrkan och den bysantinska kyrkan. Givetvis måste man här vara observant på regionala skillnader. Av rent geografiska skäl kunde man tänka sig att Västsverige kristnandes från väster, Sydsverige från söder och Östsverige från öster men tillgängligt källmaterial talar inte för en sådan lösning, även om mycket pekar på att ett kristet inflytande har kommit från alla tre hållen. De arkeologiska fynden, inte minst runinskrifterna visar att man även från Östsverige reste västerled, liksom man från exempelvis Västergötland reste i österled. 24 Genom de skriftliga källorna har den tyska kyrkans insatser kommit att dominera bilden. Men även det arkeologiska materialet, åtminstone upp till och med Mälarområdet, tyder på att man hade starka kontakter med frankriket. 25 Den skriftligt belagda tyska missionen gav uppenbarligen resultat och den kyrkliga organisationen hänger ihop med den. Men det sammantagna källmaterialet visar också på klara möjligheter av en engelsk mission och kanske även av ett visst inflytande från den bysantinska kristendomen. 26 2.4 MISSIONSALTERNATIVEN Forskarna talar idag om tre olika missionsalternativ. Det vill säga varifrån missionen kom från och vilken betydelse dessa haft för kristningsprocessen i Sverige. Jag kommer under följande underrubriker försöka beskriva och med hjälp av litteraturen granska den tyska missionen, den engelska missionen och till sist den bysantinska missionen. 2.4 1DEN TYSKA MISSIONEN Att den tyska missionen kom att spela en enorm betydelse för den svenska missionen råder ingen tvekan hos dagens forskare. 27 I början av den tid vi kallar vikingatiden framträdde nordvästra Europa, såsom exempelvis i romarriket, en furste med en sådan ställning att han kunde framställa sig som arvtagare till Rom, Karl den store. Karl den store hade en vision av att inom sitt löst sammanhållna välde skapa en gudsstat på jorden. I detta syfte bedrev han med kyrkans hjälp ett gigantiskt kulturellt uppbyggnadsarbete. Katedralskolor och kloster grundades för att förse det frankiska kejsarriket med skriftlärda tjänstemän och välutbildade präster. 28 24 Gräslund, 1996, s40-41. 25 Gräslund, 1996, s40. 26 Gräslund, 1996, s40-43. 27 Samtliga historiker uppsatsen pekar på en stark tro på en tysk mission. 28 Hagerman, 1996, s61, Lindqvist, 1994, s219. 15

Det var emellertid först under denna period som missionen i germanländerna tog fart, och under Karl den stores tid tryckte kyrkan fram norrut. Friserna och saxarna kristnades, som led i det Franska rikets expansion. Karl den store motsatte sig dock en mission, som skulle överskrida rikets nya gräns vid norra Elbe. Först under Ludvig den fromme (814-840) började missionen på Norden i och med ärkebiskopen Ebo av Reims 822 utsågs till legat för Norden. Både från kyrkligt och politiskt håll drevs nu tanken på direkta missionsinsatser i Skandinavien, Man blev mer och mer förtrogen med de avlägsna områdena i norr. Norden hade då på allvar börjat dras in i den kontinentala handeln. Omkring 800 skedde en omdaning av handeln i Norden, köpstäder uppstod och en stark furstemakt organiserade handeln. Till de mest betydande hörde Ribe, och Hedeby på Jylland, Kaupang vid Oslofjorden och Birka i Svealand. Framför allt med friserna 29 kom svearna att bedriva flitigt handelsumgänge. Många nordbor och vikingar slog sig ner i Västeuropa och lät döpa sig. De sändebud från svearna, som år 829 infann sig hos kejsar Ludvig och lät bland annat meddela att det hos svearna fanns en önskan att ta del av den kristna gudsdyrkan och att deras kung var ganska så välvillig vid tanken att låta folket få ta emot budskapet om nåden genom lämpliga predikanter. 30 Från Rom erhåller Ebo ställning som påvligt legat för folken längst i norr. Vi vet inte mycket om resultat av hans stora möjlighet att förverkliga sitt uppdrag, men det finns ingenting som tyder på någon större framgång. Istället är det frankiska kejsarriket som framställs att sända ut sina missionärer och köpmän norrut över Östersjön till Sverige. Det kan tyda på att Rimbert förringar Ebos insatser i sin skildring av Ansgars liv i Vita Ansgarii. I stället vill han lyfta upp Ansgar, samtidigt som han låter Ebo och Ansgar på ett broderligt sätt samarbeta och stödja varandra. I själva verket tyder mycket på att Ebos insatser och betydelse är långt mycket större än vad Rimbert och senare Adam av Bremen låter oss förstå. Under andra hälften av 820-talet tycks Ebo ha fått ett överordnat ansvar för missionen bland svenskarna. 31 2.4.2 DEN ENGELSKA MISSIONEN Till skillnad från norska och danska förhållanden har vi få texter som hänger samman med den engelska missionen i Sverige. Ändå säger sig forskarna starkt tro på en västlig mission. 32 Det är olika stiftslegender som finns nedtecknade från 1200- talet som främst betonar den engelska spridningsvägen för kristendomen i Sverige. Forskarna och arkeologerna kan finna vissa spår av engelsk mission i Sverige i Adam av Bremens stora nordtyska stiftshistoria, som bland annat nämner den 29 Friser var historiskt invånare av kustområdet vid Nordsjön av varierande utsträckning mellan Schelde i söder och Eider i norr. 30 Gustavsson, s11. 31 Hellström, s104-105. 32 Hagerman, s178-190, Hellström, s63-64, Gräslund, 1996, s40-43, Gustavsson, s14-17. 16

missionsbiskopens Sigfrids insatser i Sverige. Denne berättelse är emellertid inte omnämnd i någon samtida engelsk text. 33 En anledning till varför andra källor inte betonar den engelska missionen, var att kyrkan emellertid vid den här tiden var en övergripande europeisk storhet. Således fanns det inte några andra nationalkyrkor, avgränsande till bestämda geografiska områden. Sådana kyrkor hör till en betydligt senare tid. Kulturinflytandet västerifrån är klart intygat genom de fynd som gjorts i den svenska jorden. 34 Vissa runinskrifter från östra Mellansverige som vittnar om att många män därifrån deltog i färder till England, vilket säkert i sin tur innebar kontakter med kristendomen där. Våra äldsta mynt från 990-talet har engelska förebilder och är slagna för Olof Skötkonung i Sigtuna. Mynten är korsprydda och vissa av dem har också kristet färgade inskrifter, till exempel Situne Dei (Guds Sigtuna) och in nomine Dei (i Guds namn). 35 Trots bristen på skriftligt källmaterial om engelsk mission i Mellansverige förefaller en sådan högst trolig, med tanke på de många beläggen på starka kontakter mellan de båda områdena. Flera missionärer sändes ut från den engelska kusten till att predika evangelium för de svenska landsmännen, vilket inte alltid uppskattades av den tyska kyrkan. 36 Adam av Bremen exempelvis återger utförligt hur irriterade ärkebiskopen Unwan av Hamburg-Bremen blev av biskoparna i Danmark. 37 Det finns också en mängd olika traditioner om lokala missionärer runt om i Sverige som ska ha utgått från England. Traditionerna om dessa är i de flesta fall konstruktioner, och det finns inte något tillförlitligt källmaterial att kontrollera uppgifterna emot. 38 2.4.3 DEN BYSANTINSKA MISSIONEN Att även den östliga kristendomen har spelat en viss roll, särskilt i Östsverige, förefaller rimligt. Kontakter är väl styrkta, både genom arkeologiska och skriftliga källor. Det är möjligen att arkeologerna kan förklara de östliga hängkorsen och även de så kallade uppståndelsekors av glaserad lera, som härrör från Kiev-området, och som är funnet på Gotland och åtskilliga i Sigtuna, är föremål som handelsmännen förde med sig hem från sina resor. 39 Den östliga kyrkan bedrev emellertid ingen mission, utan det skulle vara i så fall gälla individuell påverkan. Genom runinskrifterna vet forskarna att många vikningar sökte sig österut längs de ryska floderna. De som följde Dnjepr till Bysan 33 Hallencreutz, 1996, s116. 34 Nilsson, 1998, s55. 35 Gräslund, 1996, s40-41. 36 Nilsson, 1998, s55. 37 Adam av Bremen, 1984, s100-101. 38 Nilsson, 1998, s56. 39 Gräslund, 1996, s42-43. 17

kan inte ha undgått kontakt med den bysantinska kristendomen. Många blev rimligen påverkade av den och återvände kanske hem med kyrkliga souvenirer. 40 Det finns emellertid inget stöd i några dokument för bysantinska missionsinitiativ i Sverige. Den ryska klosterkrönikan från tidigt 1100-tal, som går under namnet Nestorskrönikan 41, ger ändå viktigt information om de bysantinska miljöer, som svenska vikingar i österled mötte under sina vidsträckta färder. Framförallt ger den viktiga upplysningar om förhållandena för Olof Skötkonungs dotter Ingegerd. Hon lät sig i tidig ålder gifta sig med kristne fursten Jaroslaw i Novgorod. Jaroslaw var son till den Vladimir som lät sitt rike kristnas efter att själv år 988 döpt sig och samtidigt gifta sig med en kejsardotter från Konstantinopel. 42 Eftersom vi vet att kristendomen redan var starkt präglad där, kan vi också dra slutsatsen att kristendomen även kom att sätta sin prägel i Sverige. 43 Jan Arvid Hellström är en av de historiker som menar att den bysantinska kyrkan inte haft något direkt inflytande i Sverige. Till detta argument ställer han sig emot historiker som Toni Schmid 44 och Sven Ulric Palme 45 som tror på starka kristna influenser österifrån under missionstiden. Palme lär också ha hävdat att det är Övervägande troligt att Olof (Skötkonung) tagit dopet österut. Att den bysantinska inte fick någon definitivt genombrott förklarar Palme med att handelsvägar och ekonomiska strukturer plötsligt förändrades mot vikingatidens slut och nordbornas gamla kontaktnät bröts. Istället uppstod en ny ekonomisk maktstruktur i Europa. Den östliga kristendomen trängs tillbaka och den västeuropeiska kyrkan tar över. 46 Anne-Sofie Gräslund tillhör en av dem som inte gör anspråk på att det funnits en direkt östlig mission, men som ändå anser att kontakterna mellan Sverige och öst har varit betydelsefulla för den kristna processen i Sverige. Inte minst har Sverige påverkats av den bysantinska kristendomen genom Ingegerd. 47 Hellström gör Gräslund sällskap i detta resonemang och menar att den östliga kristendomens inflytande i Sverige i regel är politiska överenskommelser som resulterade i att folk omvändes till en bysantinsk-ortodox kristendom. Men Hellström anser att om den östliga kristendomen kom till Sverige så fick den inget större genomslag, och om den i sådana fall fick genomslag, så skedde det enbart på ett individuellt plan. 48 40 Gräslund, 1996, s41. 41 Nestorskrönikan är uppkallad efter munken Nestor från Grottklostret i Kiev som dog ca 1150. Krönikan finns i svensk översättning av A. Norrback, Stockholm 1919. 42 Edberg, s17. 43 Hallencreutz, 1996, s116. 44 Toni Schmid, historiker och författare till bland annat Sveriges Kristnade på 1920-talet. 45 Sven Ulric Palme, historiker och professor på vid Stockholms Universitet åren 1963-1977. 46 Hellström, s88-89. 47 Gräslund, 1996, s43. 48 Hellström, s91-93. 18

2.5 SAMMANFATTNING I början av 800-talet och långt innan dess hade Oden, Tor och Frej haft sitt centrum för gudsdyrkan i templet Gamla Uppsala. Tron på mytologiska gudar och väsen var starkt befäst bland det svenska folket. I Europa hade den kristna missionen på de flesta platserna redan vunnet. Orsakerna till att det dröjde längre i Sverige var flera. Bland annat kan det nämnas att i Sverige sakande man en kung med starkt politisk ställning. Med tiden kom handelscentrum, såsom Birka i Mälaren få en betydande roll för den kristna kyrkans mission och kom att bli en självklar utgångspunkt. Frågan om när och varifrån den kristna missionen kom ifrån är således inte enkel och källorna är rimligen få. De står i huvudsak av arkeologiska fynd och av Rimberts och Adam av Bremens skildringar av den svenska missionen. Sanningshalten i diverse berättelser har diskuterats och ofta fått stämpeln att vara partiska till kyrkans fördel. Det talas idag om en indirekt mission, det vill säga om att vikingarna tog del av den kristna läran långt innan den egentliga missionen tog vid. Vid sina besök i främmande länder har de medtagit sig föremål och ibland också kristna slavar som kan ha haft inflytande på kristnandet av Sverige. Det talas också om en direkt mission, det vill säga om en bestämd mission med att utsända människor med uppdrag att kristna det svenska folket. Forskarna talar idag om tre olika missionsalternativ; dels den tyska missionen med start hos Ludvig den frommes önskan att bredda det kristna budskapet till Norden. Dels kontakten med den engelska kyrkan, vilket många stiftslegender talar om. Till sist talas det om den bysantinska missionen. Emellertid finns det inget stöd för att den bysantinska kyrkan skulle ha bedrivit någon mission i Sverige, men det finns heller inget som motsäger att den bysantinska kyrkan kan ha haft ett visst inflytande på Sverige. Inte minst när man talar om kontakterna mellan Olof Skötkonung och den ryske storfursten Jaroslaw. 3 MISSIONSTIDEN Genom handelsresor och förbindelser med världen över har ett fåtal människor i de svenska landskapen kommit i kontakt med kristendomen redan långt innan missionen drog i gång på allvar. Det svenska samhället stod i kontrast med övriga Europas, framför allt för att det saknade en stark kungamakt. Men nu stod äntligen den kollektiva kristningsprocessen redo för att strida mot den hedniska avgudadyrkan uppe i norr! 19

3.1 ANSGARMISSIONEN På hösten år 829 lämnade ett frisiskt handelsskepp farvattnen utanför Hedeby i södra Danmark. Det var inget märkligt med det. Handelstaden från Dorestad i friselsernas land hade sedan länge gått fram där. De små handelsskeppen letade sig från Nordsjön genom vikar och åar över till Östersjön och slapp på det sättet den långa och besvärliga vägen förbi Jutlands nordspets, där vädret och strömmarna var oberäkneliga. Färden gick förbi de danska öarna och sedan sattes kursen som vanligt mot den svenska östkusten. I skydd av den kunde man sedan rätt enkelt ta sig norrut till svearnas handelstad Birka i Mälaren. Det här skeppet skiljde sig inte från andra frisiska skepp på Östersjön. Det hade passagerare, men det hade nästan alla. Skillnaden var, att passagerarna nu var munkar och sådana hade man inte sett mycket av farvattnen mellan Danmark och Småland. De hade gått ombord i Hedeby, där en annan munk hade vinkat av dem. Man hörde, att de kallat honom Gislemar och önskade honom Guds välsignelse för arbetet bland danskarna. Båda munkarna var kortväxta och ganska så unga. Han som såg ut att vara den ledande var 29 år och hette Ansgar. Hans kamrat var något yngre och hette Vitmar. 49 Berättelserna om Ansgar är många och kanske är det så att Ansgar kom att bli den mest kända av missionärerna när vi talar om Sveriges kristnande. Carl Henrik Martling har i sin bok Så var det då plockat russinen ur kakan och därmed själv valt ut de dramatiska och spektakulära episoderna i den svenska kyrkohistorien. Skildringen av Ansgars resa från Hedeby till Birka är bara en berättelse av en rad försök att återberätta hur det kunde ha gått till. Jag kommer med följande stycken försöka att redogöra Ansgars missionsresa i den svenska historien på 800-talet. 3.1.1 DEN HELIGE ANSGAR Det frankiska kejsarriket hade på 800-talets första hälft sänt ut sina första missionärer. Men det hade inte främst gällt att frälsa det hedniska folket uppe i nord, utan snarare var de ute i handelspolitiskt ärende enligt Rimbert. Eftersom den svenska kungen hade sänt bud till det franska kejsardömet om att få ta del av det evangeliska budskapet kallades Ansgar, benediktmunken från det frankiska klostret i Corbie i Picard, in till kejsaren. Till följd av den politiska och kyrkliga utvecklingen i Centraleuropa var det naturligt att kontakter av det angivna slaget togs under denna tidsperiod. 50 49 Martling, s10. 50 Hellström, 108. 20

Det är inte känt vilket uppdrag som svenskarnas delegation till kejsaren hade i övrigt, men enligt Nilsson var den var knuten till handelsintressen. 51 Det var här Birka kommer in i bilden. För biskopen Ansgar väntade ett uppdrag. Året var antagligen 830. Tillsammans med munken Vitmar drog han iväg på missionsresa mot det hedniska landet i norr. 52 Möjligheten finns, hävdar Thomas Lindkvist och Maria Sjöberg, även om det inte är helt säkert, att Rimbert var med på Ansgars resa till Birka. 53 Skildringen är i alla fall en av de första källorna för händelser i vad som skulle komma att bli Sverige. Detaljerna i Rimberts berättelse av Ansgars resa till Birka är omtalade. På vägen råkade de båda munkarna ut för sjörövare och förlorade sin utrustning, liturgiska böcker och presenter. Bland annat nämns det att de hade med sig ett antal böcker som skulle användas för gudstjänstbruk. Nilsson drar därför den slutsatsen att det alltså var vikigt med att missionärerna parallellt med predikan och undervisningen kunde fira gudstjänst som ett led i förkunnelsen av den kristna tron. Dessutom introducerades med missionärerna nu och i fortsättningen bokkulturen i de svenska landskapen. Böckerna var emellertid skrivna på latin och därför inte tillgängliga för det vanliga folket. Detsamma gällde även gudstjänstspråket. Viktigaste var ju ordets förkunnelse. Men Bertil Nilsson menar att det inte betyder att Ansgar eller andra missionärer predikade eller undervisade på latin. Det är känt från andra områden att missionärerna hade hjälp av tolkar, och troligen har det gått till så även i Birka och senare på andra platser i de svenska landskapen. Nilsson menar också det skulle kunna vara möjligt att Ansgar och hans efterslagare tillskrev sig något av språken i Mälardalen. 54 3.1.2 PÅ PLATS I BIRKA Efter en lång vandring kom Ansgar och Vitmar till sist till Birka och togs väl emot av kung Björn. Samtidigt får ges intrycket att kungen inte var helt på det klara med vilka de utsända var och varför de kommit. Kungen förhörde sig om deras uppdrag, diskuterade saken med sina män och gav dem tillstånd att vistas där och förkunna det kristna budskapet. 55 Nilsson menar att det därför är svårt att hävda att expeditionen kommit på just kung Björns uttryckliga uppdrag. Enligt Rimbert hade kungen inte möjlighet att själv fatta beslutet om missionärernas verksamhet i Birka. Istället underhandlade han med sina undersåtar, varefter missionärerna fick sitt 51 Hellström, s108, Nilsson, 1998, s42-43. 52 Rimbert, s60, Hellström, s108, Nilsson, 1998, s43. 53 Lindkvist & Sjöberg, s29. 54 Nilsson, 1998, s44. 55 Hagerman, s67. 21

tillstånd att vistas i Birka och predika. Samtidigt blev det tillåtet att begära undervisning av dem. 56 Enligt Rimbert har Ansgarmissionen stor framgång. Många lyssnar villigt och glatt till missionärerna. Idag vet vi inte riktigt vad som förkunnandes till det hedniska folket. Berndt Gustavsson menar att förkunnelsen i allmänhet, både under Ansgar och den fortlöpande tiden, borde ha talat om Kristus som Kungen och Gud som Skaparen. Maktproven spelade emellertid en viktig roll och förkunnelse om makt dominerade i omvändelsepredikan. De gamla gudarnas vanmakt uppenbarades genom att kultplatserna med tiden förstördes och vid vissa tillfällen bevisades den kristna tron överlägsenhet genom idrottsprov. Den katolska gudstjänsten bidrog också att dra nordborna till den kristna kyrkan. Var kulten klen, var också kraften klen och gudarna klena. 57 Människorna inspirerades och tog intryck av den gudstjänsten som stod i centrum för den kristna religionsutövningen. Lika så är det känt att de kommande kyrkobyggnaderna, prästernas liturgiska kläder och deras sång, det vill säga hela det nya drama som inte fanns inom ramen för utövning av den fornskandinaviska religionen gjorde starka intryck. 58 Hövitsmannen Hergeir, som tillika var kungens rådgivare, som var den förste i svearnas rike som lät sig döpa sig av Ansgar vid hans första besök, ses som ett resultat av hans missionsförkunnelse. 59 Ansgars verksamhet tycks i övrigt att varit att ta hand om de många kristna fångar, som fanns i Birka. 60 3.1.3 ANSGAR LÄMNAR BIRKA GAUTBERT TAR ÖVER Efter det att Guds tjänare hade vistats i detta land i ett och ett halvt år, återvände de till hans majestät kejsaren med en viss erfarenhet av sitt uppdrag och med ett brev av kungens hand, skrivet på svenskarnas speciella sätt. De mottogs av kejsaren med hedersbetygelser och med stor välvilja och berättade om vilka stora ting Herren hade utfört med dem och hur trons dörr hade öppnats i det land till hedningarnas omvändelse. 61 56 Rimbert, s60-61, Nilsson, 1998, s45. 57 Gustavsson, s17-18. 58 Rimbert, s61. 59 Nilsson, 1998, s43. 60 Rimbert, s61. 61 Rimbert, s62. 22

Orden är Rimberts. Efter ett och halvt år i Birka återvände Ansgar och hans efterslagare till Kejsare Ludvig, efter det att de grundat en första utpost till den kristna missionen på svearnas rike. Vad som stod i brevet från kungen i Birka får vi aldrig veta, lika lite som vilka trohetslöften och hedersbetygelser en kung i Mälarområdet fann gott att ge till Nordeuropas mäktigaste man. 62 Basen för missionsverksamheten flyttades nu till Hamburg, som blev ett ärkebiskopsdöme, men utan några biskopar och med missionen som enda målsättning. Som vigd missionsärkebiskop ställdes nu Ansgar vid Ebos sida som legat för den nordiska missionen, men den svenska missionen föll på Ebos lott. Omkring år 845 sändes Ebo ut sin släkting Gautbert som missionsbiskop för svearna. Han ska ha mottagits välvilligt av både kungen och folket och han började enligt Rimbert bygga en kyrka och offentligt förkunna det kristna budskapet bland människorna. De troende ökade, dag för dag och kungen, Björn, och folket skall enligt Rimbert ha mottagit honom med heder. Några närmare upplysningar om hur gudstjänstlivet i Birka var, finns inte, vare sig tidigare eller under Gautberts tid. Inte heller finns några vidare upplysningar vem som har ansvarat för det sedan Ansgar lämnat platsen eller vad som blev av Gautberts kyrkobygge eller vilken relation den eventuella kyrkobyggnaden hade till den som Hergier bara några år tidigare hade låtit bygga på sin tomt. Nilsson menar att det i båda fallen kanske inte riktigt stämmer med verklighetens Birka, utan att det snarare handlar om ett försök att understryka missionens framgång i Birka. Berättelserna får inget vidare stöd från några arkeologiska fynd; vid utgrävningar har inte några spår av någon kyrkobyggnad återfunnits. Detta säger å andra sidan inte så mycket eftersom en så förhållandevis liten yta är utgrävd. Notiserna hos Rimbert visar ändå att vad som ansågs som väsentligt på ett tidigt stadium i missionen, nämligen tillgången till en kyrkobyggnad. 63 Gautberts glansdagar hade även sitt slut och mötte prövotider och under hans första vistelse utbröt den första i den långa raden av hedniska reaktioner. Rimbert ger oss en skildring som är ett av de få vittnesbörd som överhuvudtaget berättar att kristningsprocessen i Sverige innehöll våldsamma konfrontationer. En teori är att denna reaktion i Birka hade samband med det stora blot som hölls vart åttonde år i Uppsala, men det finns inget material som stöder den tanken. En annan teori är att det funnits ett direkt samband mellan de storpolitiska spänningarna inom Frankriket, anfallen av vikingar vid dess nordliga gränser och händelser i Birka. Men inte heller något sådant ger Rimbert stöd för. Tvärtom är han angelägen om att framhålla legitimiteten i missionsuppdraget, inte endast i förhållande till dem som sänt missionärerna utan också till dem som tog emot dem. Oavsett vilken teori som stämmer får vi av Rimbert veta att vid denna konfrontation plundras Gautberts hus 62 Rimbert, s62-63. 63 Nilsson, 1998, s47. 23

och hans släkting Nithard dödas, den förste kände martyren på svensk mark. Gautbert själv fördrevs ut landet, men Birka förblev en kristen utpost i Sverige, med Hergeir som klippan i den lilla församlingen. 64 3.1.4 HERGEIR Hergeir fick lida mycket under förföljelsen efter att stått fast vid sin kristna tro. Flera gånger hade han upplevt bönesvar. En gång hade han varit med vid ett ting, då alla hade lovprisat sina gudar, som gett dem framgång. De kritiserade Hergeir som ensam stod utanför allas gemenskap genom sin, som de ansåg, värdelösa tro. 65 Hergeir lär då ha utmanat dem och sagt: Om det råder så stor ovisshet om Guds majestät, varom det ej alls borde finnas tvivel, så låt oss pröva genom underverk, vem som är mäktigast, Edra många så kallade gudar eller min allsmäktig Herre Jesus Kristus. Ser ni, det blir strax regn (regnet hängde just över dem) Åkalla I edra gudars namn och bedjen dem, att regnet en må falla på Eder; jag vill åkalla min Herre Jesus Kristus och bedja, att icke en regndroppe må komma vid mig, och om någon härvidlag hör dem, som åkalla honom, må han vara Gud. 66 De kom överens om det. Hergeir och en liten pojke satt på ena sidan och började be till Kristus. Alla de andra satt på andra sidan och började åkalla sina gudar. Nu kom från himlen en våldsam regnskur och gjorde dem alla så dyvåta, att det såg ut, som om de med kläderna på blivit kastade i en flod; ja, även bladen på grenarna i den där uppförda lövsalen störtade våldsamt ned över dem och visade att det var en gudomlig makt, som drabbat dem. 67 Hergeir sägs ha gjort sig känd genom underverk och kraftgärningar. Både Rimbert och Adam av Bremen hävdade att hövitsmannen hade en viktig betydelse för sina landsmän och kunde leda många tusen hedningar till frälsning. 68 Det var också under den här tiden, som enligt Rimbert, en fördriven svensk kung vid namn Anund 69 försökte återerövra sitt rike med danskarnas hjälp. I utbyte erbjöd han dem staden Birka. I Anunds angreppet mot Birka, ska Hergeir ha spelat en nyckelroll. När invånarna i Birka började offra, framträdde Hergeir och talade till dem om räddning om de istället tillbad Herren Gud allsmäktig. Han lär ha fått 64 Nilsson, 1998, s48-49. 65 Nilsson, 1998, s48, Rimbert, s70. 66 Rimbert, s71. 67 Rimbert, s71. 68 Rimbert, s71-72, Adam av Bremen 1984, s34. 69 Kung Anund. I den isländska Hervarsagan nämns Björn och Anund som söner till sveakungen Erik Björnsson. Björn, som mottog Ansgar, och Anund var alltså bröder som efter faderns död delat sveariket mellan sig. Björn satte sig vid Högen, en av de mäktiga gravhögarna i Hovsgården på Adelsö, medan Anund började residera i Gamla Uppsala. 24