Ett nyhetsbrev från Naturskyddsföreningens skogsnätverk november 2009 En jättesälg i en gammal fjällskog. Ena rapportförfattaren, Rolf Lundqvist, på bilden; den andra, Sebastian Kirppu, bakom kameran. Ny rapport: Fjällnära skogar i Härjedalen Efter att skogsbolaget Bergvik Skog AB drev igenom en förändring av naturvårdsgränsen för skogsbruk i Härjedalen ökar hotet mot en stor del av Europas vildmark, visar en granskning som Naturskyddsföreningen har gjort. Bergvik har uttryckt önskan om att även flytta upp naturvårdsgränsen i Dalarna men resultatet av vår granskning i Härjedalen visar att detta skulle äventyra stora naturvärden, säger Mikael Karlsson ordförande i Naturskyddsföreningen. Skog på hög höjd i våra fjällområden är ofta präglad av en stor orördhet och skyddas av en frivillig överenskommelse som innebär att storskaligt skogsbruk inte ska bedrivas över den så kallade Naturvårdsgränsen. Att skogsbolagen följer överenskommelsen är en del i ett godkännande för skogscertifieringen FSC som bolagen skrivit under. I Härjedalen genomdrev Bergvik Skog en förskjutning av gränsdragningen uppåt via en process inom FSCcertifieringssystemet. Naturskyddsföreningen har nu i stickprov granskat en del av den skog som berörs av förändringen. Tolv områden som efter förändringen hamnade mellan den nya och gamla gränsen granskades. I samtliga områden påträffades mycket höga naturvärden, bland annat i form av stora fynd av rödlistade arter. Resultatet visar att samtliga områden, Skogskraft är skogsnätverkets nyhetsbrev. Syftet är att sprida nyheter, idéer och ge erfarenhetsutbyte mellan aktiva i hela landet. Redaktion: Mirjam Lööf Green, ansvarig utgivare; John Lööf Green, layout Kontakt: e-post: skogskraft@skogsnätverket.se, telefon: 08 559 241 25, webb: Skogsnätverket.se/skogskraft
Skogskraft 2 till mycket stora delar, är av nyckelbiotopsklass, något som innebär att de ska skyddas från avverkning enligt FSC:s regler. Sedan granskningen gjordes har Bergvik genomfört avverkning i en av skogarna, Hovdhållan. En avverkning som har skett i direkt anslutning till den nya naturvårdsgränsen. Fler områden mellan gränserna är planerade att avverkas. Vi kan konstatera att det fanns allvarliga brister i det underlag som Bergvik presenterade när bolaget reviderade naturvårdsgränsen i Härjedalen. Om man fullföljer och avverkar återstående skogar så går mycket stora fjällskogsvärden förlorade för kommande generationer, säger Mikael Karlsson. Utvärderingen är gjort på initiativ av och i samarbete med Naturskyddsföreningen i Dalarna för att utgöra underlag för en förändring av naturvårdsgränden i fjällområden i Dalarna. Självklart ställer vi oss avvisande till en förändring av naturvårdsgränsen i Dalarna när vi sett detta resultat. Det är uppenbart att en förändring skulle kunna resultera i allvarliga konsekvenser för den fjällnära skogens livsmiljöer med många hotade arter, säger Rolf Lundqvist i Naturskyddsföreningen i Dalarna. Skogsnätverksmöte i Göteborg Kom och se den beryktade Skärsjöskogen, var med och gör upp strategier för att rädda skog, bli uppdaterad i aktuella skogspolitiska frågor, diskutera nätverkets arbetsmetoder och struktur och mingla med andra skogsaktiva från hela landet. Mötet hålls på Naturhistoriska muséet i Göteborg, med övernattning och kvällsaktiviteter på Slottskogens vandrarhem. Deltagandet är gratis. Tid: Fredagen den 20 november kl.18 till Söndagen den 22 november kl.15 Plats: Naturhistoriska muséet i Göteborg PROGRAM Fredag kväll: Välkommen, mingel, minimässa, bildvisning, föredrag Lördag förmiddag: Exkursion till Skärsjöskogen med Härrydakretsen Lördag eftermiddag: Framtidsspaning med Mikael Karlsson, FSC-fusket med Malin Sahlin, Diskussioner om Mål & strategi med Mirjam Lööf Green & Roger Olsson. Lördag kväll: Informellt program. Visning av muséets samlingar, bildvisning med Olli Manninen, Föredrag. Söndag förmiddag: Konkretisering. Verksamhetskalender. Arbetsgrupper efter intresseområden. Söndag eftermiddag: Slutsummering. Hemfärd. Anmäl dig till mirjam.loof-green@naturskyddsforeningen.se
Barnens skogar 3 Runbyskogen och Runsahalvön är norra Stockholms motsvarighet till Nackareservatet och Hellasgården. Nu riskerar området att förstöras av en omfattande exploatering. Politikerna i Upplands Väsby kommun verkar tyvärr lida av en bristande förståelse för naturens värden. Naturinventeringar av området är gjorda men en handlingsplan för naturvärden och långsiktigt bevarande av det fantastiska Runsahalvön lyser med sin frånvaro. Istället har politikerna satsat stora belopp på exploatering. Stockholm växer så det knakar. Detta har resulterat i en häpnandsväckande exploateringshunger de sista 10 åren. Vinstmöjligheterna har gjort att byggsektorn fått upp intresset för naturområden som Runbyskogen. Tjänstemänen på kommunen är satta under stark press och konsulter har anlitats för diverse utlåtanden. Dessutom är informationen om exploateringsplanerna till kommunmedborgarna väldigt begränsad. Naturskyddet har hamnat på efterkälken. Viktiga natur- och friluftsområden som de på Runsahalvön med bristande skydd har helt plötsligt ställts inför en annan framtid när ivriga politiker vill skrida till handling och skapa attraktiva boendemiljöer för den växande befolkningen. Informationen är hämtad från Runbyskogen.se.
DEBATT 4 Det verkar som om miljörörelsen i stort sett saknar insikt om den existentiella aspekten av dagens situation när det gäller människans förhållande till resten av det levande. Inte på individnivå, men som organisationer. Det finns en dominans för naturvetenskapliga aspekter (och de behövs givetvis) medan det grundläggande ifrågasättandet försummas. Miljörörelsen fungerar därför inom ramen för det industriella tänkande, som dominerar vårt samhälle och som lett till våra problem, trots att det skulle behövas en radikal omprövning av just detta sätt att tänka. Jag tror att det finns två helt skilda sätt att se på relationen mellan människan och resten av naturen. Det ena är det som dominerar vårt samhälle sedan några hundra år tillbaka. Människan ses då som skild från naturen i övrigt. Människan står utanför och är överordnad den övriga naturen. Hon är ägare och kan själv välja hur hon vill nyttja naturen. Detta synsätt är grunden för det sätt att försörja sig som vi alla lever av. Människan egna tankar och idéer betraktas som det som driver utvecklingen framåt. Människan kommer på något, samlar ihop de resurser hon vill använda och genomför sitt projekt. Naturen föreställer man sig närmast som oändlig. Ekonomin kan följaktligen inriktas mot ständig tillväxt. All knapphet ses som relativ; alltså, om en resurs skulle sina, så finns det alltid något annat att använda som ersättning. Denna föreställning är inte förenlig med att Jorden är ett klot med begränsad yta och volym. Trots att vi alla sett bilder på planeten sedd från rymden, så dras inga samhälleliga konsekvenser av detta. När man börjar förstå att det faktiskt finns en del miljöproblem och att resurser kan bli knappa, så hittar man på begreppet uthålligt utveckling. Denna baseras på samma sorts tänkande som skapat problemet och kan aldrig leda till någon lösning på den problematiska relationen mellan människan och hennes omgivning. Insikten om att vi nått vägs ände saknas. Enligt min mening bör man i stället övergå till den andra synen på människan i sin relation till naturen. I denna kan man inte skilja mellan människan och andra levande arter. Människan är oupplösligt förenad med resten av naturen och inte ens principiellt kan hon skiljas från den. Med detta synsätt kan man aldrig legitimera en över- och underordning som den andra modellen gör. Detta synsätt kan leda till att de verkliga möjligheterna inför framtiden kan iakttas samtidigt som felaktiga vägar blir tydliga. Människan har medvetande och kan ta ansvar, men är inte fri att agera utanför de naturgivna ramarna för hennes existens. Detta radikala synsätt ser jag dessvärre inte mycket av. Den finns i Arne Næss ekosofi som en fundamental grund. Den kan också noteras hos enskilda människor i vår kultur, och hos en del andra kulturer, men är i övrigt rätt frånvarande. Även i miljörörelsen. Att gå till botten med den grundläggande synen på människan och hennes villkor på Jorden är nödvändigt. Åtminstone nu när, vi ser miljöproblemen samla sig till globala förändringar som ingen kommer undan, och där till och med klimatet ändras beroende på människans verksamheter. Enligt min mening har således miljöorganisationerna försummat att göra denna grundläggande tankeförändring. Jag anser att även de hänger kvar i det industriella tänkandet. Det leder dem till att engagera sig i sådana lösningar på miljö- och resursproblemen som också ligger inom ramen för detta. Detta
DEBATT 5 leder till förslag som kortsiktigt kan ge vissa fördelar, men som inte ifrågasätter de anspråk människor har på vad naturen skall kunna leverera. Det existentiella nytänkande som behövs verkar inte komma från det hållet. Detta är kanske inte så förvånande ändå. Miljöopinionen har ju vuxit fram som en reaktion på det industriella tänkesättets värsta konsekvenser. Det kan te sig naturligt att avhjälpa dessa, men risken finns att man fångas av det närliggande och inte mäktar med den grundliga omprövning som krävs. Som ett exempel kan man använda förkärleken för etanol som fordonsbränsle. Redan på ett tidigt stadium stod det klart att etanol aldrig kan bli någon ersättning för fossila bränslen. Helt enkelt därför att problemet är att vi har en alltför omfattande bilism. Att ändra samhällsstrukturen är det primära. Vilka bränslen vi använder för återstående trafik är sekundärt. Ändå finns det massor av miljöengagerade människor som tycks tro att etanol som fordonsbränsle är något bra. Min tolkning är att man inte tagit det nödvändiga tankemässiga steget, utan fortfarande ser människan som stående utanför naturen. Andra exempel: Naturskyddsföreningen hade ett projekt som handlade om en grundlig omprövning, Lättare packning, men det lades ner och försvann. Den grundläggande kritiken mot exempelvis skogsnäringens och utsjöfiskarnas totala brist på förståelse för vad som krävs för att ta långsiktiga hänsyn saknas i stort. Dessa näringar vidtar smärre förbättringar inom ett rådande mönster av rofferi. Mentaliteten är kolonial. Man tar det man behöver och ser inte ens andra aspekter än de egna. Här kan man verkligen tala om behovet av synvända, men sådana krav ställs av enskilda miljöengagerade människor, och inte av den organiserade miljörörelsen. Jag skulle gärna se ett systematiskt samarbete mellan ekofilosofer och miljörörelsen. Ur detta skulle en ny förståelse kunna utvecklas inom miljörörelsen för att dagens problem inte är av teknisk, ekonomisk, eller organisatorisk art, utan av existentiell natur. Det vill säga handlar om den individuella och gemensamma tolkningen av tillvaron. Ur en sådan samverkan skulle säkerligen en pånyttfödd, radikal och betydande miljörörelse utvecklas. Kåre Olsson Kyrkopolitiker stå upp för skogen! I samband med kyrkovalet uppmanade 15 länsförbund i Naturskyddsföreningen i en debattartikel kyrkopolitikerna att ställa upp för skogens biologiska mångfald. Artikeln publicerades i ett stort antal tidningar över hela landet och har väckt både bestörtning och intresse. Kort efter publicering tillkännagavs att Linköpings, Lunds och Skara stift har gått med i FSC. Medlemmar sedan tidigare är Uppsala, Västerås, Strängnäs och Visby stift. Nu är valrörelsen över och kyrkovalet avklarat. De närmare 400 000 hektar skog som Svenska Kyrkans stift äger har fått sina förvaltare utsedda. Vi uppmanar framförallt er som blev invalda till stiftsfullmäktige att stå upp för skogens biologiska mångfald. Enligt en studie som vi i Naturskyddsföreningen har gjort så äger Svenska Kyrkans stift närmare 400 000 hektar skog. Därmed är kyrkan en av Sveriges stora skogsägare. På många håll är skogen grundbulten i den kyrkliga ekonomin. Detta gör det desto mer angeläget att inkomsterna från skogen är etiskt försvarbara. Vi hoppas att den bibliska förvaltarskapstanken kommer i första rummet när det gäller kyrkans mark. Utifrån dagens ekologiska kunskap skulle det kunna
DEBATT 6 innebära en rad olika åtaganden, bland annat att man aktivt bidrar till att öka den biologiska mångfalden genom naturvårdande skötselåtgärder, att de skyddsvärda skogarna görs kända och avsätts för naturvård och att kemiska bekämpningsmedel, skogsgödsling, dikning och exotiska trädslag utesluts. Vi tror att kyrkan har det evighetsperspektiv som krävs för att planera för ett hållbart förvaltande. Om Svenska Kyrkan planerar att finnas kvar i tusen år till, så finns det inget att vinna på att jaga efter kortsiktiga vinster. Kyrkan kan bli först med att, i stor skala, ställa om till ett uthålligt mångbrukande av skogen utan kalhyggesberoende. Detta innebär en vidgad syn på skogsbruk där sätten att tjäna pengar är fler än avverkning. Det kan bland annat handla om en Lars Andersson, ordförande, Naturskyddsföreningen Norrbottens län Torgny Forsgren, ordförande, Naturskyddsföreningen Västerbottens län Annkristin Holmberg, ordförande, Jämtland-Härjedalens Naturskyddsförbund Bernt Persson, ordförande, Naturskyddsföreningen Västernorrlands län Per-Olof Ericksson, ordförande, Naturskyddsföreningen Gävleborgs län Anders Munters, ordförande, Naturskyddsföreningen i Dalarna Jenny Brodén, ordförande, Naturskyddsföreningen Värmland Marianne Kahn, ordförande, Naturskyddsföreningen Uppsala län utvecklad besöksnäring med ett rikt skogslandskap som basresurs. Ett hållbart skogsbruk är möjligt, men det är bråttom större delen av vår skog är redan förvandlad till trädplantage där stora delar av dess ursprungliga naturvärden och skönhet gått förlorade. Svenska Kyrkan är en unik aktör genom sin närvaro överallt i landet. Genom att visa vägen till ett långsiktigt hållbart förvaltande kan kyrkan bidra till att fler ställer om från dagens kortsiktighet till ett skogsbruk som är hållbart i ett evighetsperspektiv. Det behövs kyrkopolitiker som står upp för skogen. Folkvalda som talar för en kyrklig vision om hållbart brukande och sköna landskap där både kyrka, människor och natur kan verka i minst 1000 år till. Kyrkopolitiker för skogen: var är ni? Sven Nilsson, ordförande, Naturskyddsföreningen Västmanlands län Ingvar Arvidsson, styrelseledamot, Naturskyddsföreningen i Norra Älvsborg Boel Lanne, ordförande, Naturskyddsföreningen Bohuslän Kjell Olsson, ordförande, Naturskyddsföreningen i Kalmar län Tommie Fagerberg, ordförande, Naturskyddsföreningen Halland Sam Skällberg, ordförande, Naturskyddsföreningen Blekinge län Anders Lerner, ordförande, Naturskyddsföreningen i Skåne Mirjam Lööf Green, samordnare, Naturskyddsföreningens skogsnätverk
Månadens bild Vänjan (Dalarna) Bergvik ville hugga Grotthöjden. Stopp, sa Naturskyddsföreningen. Nu kan inte Skogsstyrelsen bestämma sig för om skogen ska erkännas som nyckelbiotop eller ej. Den 6:e oktober ordnade Naturskyddsföreningen i Dalarna en exkursion som artexperterna Tomas Hallingbäck och Artur Larsson från ArtDatabanken följde med på. Skogsnäringen har förklarat att den ska rädda den biologiska mångfalden, men det blir omöjligt om skog som den här avverkas, sa Artur Larsson i en kommentar till Falukuriren. Foto: Mirjam Lööf Green NYCKELBIOTOP?
För information och anmälan till Skogsnätverkets aktiviteter skriv till: skogsnatverket@naturskyddsforeningen.se eller ring 0250-16 633 om inget annat anges. Den mest aktuella informationen finns alltid på Skogsnätverket.se. Kretskonferens 7 november i Stockholm. Naturskyddsföreningens hundraårsjubileum hur gick det och hur gör vi nu? Mer information och anmälan på naturskyddsforeningen.se/kretskonferens Hotad mångfald i odlingslandskapet 14-15 november blir det konferens på Sörängens folkhögskola i Nässjö. En hel helg om trender, problem och lösningar för den hotade biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Arrangörer är Svenska botaniska föreningen, Sveriges Ornitologiska förening, Sveriges Mykologiska förening, Sveriges Entomologiska Förening. Deltagandet är gratis. Anmälan till margareta.edqvist@telia.com senast 20 oktober. Nationellt skogsmöte 20-22 november i Göteborg. Kom och se den beryktade Skärsjöskogen, var med och gör upp strategier för att rädda skog, bli uppdaterad i aktuella skogspolitiska frågor, diskutera nätverkets arbetsmetoder och struktur och mingla med andra skogsaktiva från hela landet. Mötet hålls på Naturhistoriska muséet i Göteborg, med övernattning och kvällsaktiviteter på Slottskogens vandrarhem. Deltagandet är gratis. Anmälan till Mirjam Lööf Green, mirjam.loof-green@naturskyddsforeningen.se. Klicka här & skänk en gåva till Barnens skogar! Foto: Bodil Carlsson