UNDERSÖKNINGSRAPPORT BIOTOPINVENTERING I FÖGLÖ 2014 Författare: Paula Salomäki
INNEHÅLL Innehåll... 2 1 Inledning... 3 2 Vegetations- och naturtypsinventering... 4 2.1 Särskilt skyddsvärda biotoper enligt Ålands lagstiftning... 4 2.2 Metoder... 5 2.3 Resultat... 5 2.3.1 Allmän beskrivning av vegetationen... 5 2.3.2 Allmän beskrivning av värdefulla biotoper... 5 2.3.3 Särskilt skyddsvärda, fridlysta och hotade arter... 9 2.4 Slutsatser... 9 3 Övriga naturvärden... 10 3.1 Metoder... 10 3.2 Resultat... 10 4 Rekommendationer för markanvändning... 10 Bilaga 1... 12 Bilaga 2... 13 Bilaga 3... 14 Bilaga 4... 15 Miljöforskning Yrjölä Ab Järvihaantie 4 01800 Klövskog Översättning: firma Pimma Åhman 2
1 INLEDNING Ålands landskapsregering beställde av Miljöforskning Yrjölä Ab en biotopinventering för östra delen av Föglö. Inventeringen anknyter till ett utvecklingsprojekt för skärgårdstrafiken. Syftet var att Miljöforksning Yrjölä Ab utreder naturförhållandena i områdena för två alternativa vägdragningar samt ger rekommendationer om hur vägen borde dras på ett sätt som tar de värdefulla naturobjekten i beaktande. Målet för inventeringen var att bestämma och avgränsa på kartan värdefulla naturtyper (Särskilt skyddsvärda biotoper, Särskilt hänsynskrävande biotoper och Natura 2000-naturtyper). Under fältbesöken utreddes också förekomsten av hotade och skyddade kärlväxtarter i området. En noggrann växtinventering som skulle ha omfattat alla växtarter gjordes inte. Man utredde också hur området lämpar sig för övriga värdefulla arter, såsom hotade dagfjärilar. Undersökningsområdet består av typisk skärgårdsnatur. Till dess särdrag hör att topografin och livsmiljöerna bildar en mosaik av små varierande områden. Ett av vägalternativen korsar Källsholmen, vars natur är orörd med undantag av några sommarstugor. Bild 1-1. Undersökningsområdet. (Större version av kartan är bilaga 4.) 3
2 VEGETATIONS- OCH NATURTYPSINVENTERING 2.1 SÄRSKILT SKYDDSVÄRDA BIOTOPER ENLIGT ÅLANDS LAGSTIFTNING Särskilt skyddsvärda biotoper avgränsades enligt Ålands landskapsförordning om naturvård 1998:113. Särskilt hänsynskrävande biotoper som nämns i Ålands landskapslag om skogsvård avgränsades enligt Ålands landskapsförordning om skogsvård 1998:86. Särskilt viktiga livsmiljöer som ingår i Finlands skogslag bestämdes med hjälp av Meriluotos och Soininens instruktioner (1998), och skyddade naturtyper som ingår i Finlands naturvårdslag bestämdes enligt finska miljöförvaltningens inventeringsanvisningar (Pääkkönen & Alanen 2000). Natura 2000-naturtyper bestämdes med hjälp av Natura 2000 handbok över de finska naturtyperna (Airaksinen & Karttunen 1999). Särskilt skyddsvärda biotoper (ÅFS 113/98) 1. Trädfattiga mossar och myrar 2. Rikkärr 3. Myrholmar mindre än 2 ha 4. Stenåkrar större än 0,5 ha 5. Jättegrytor och flyttblock högre än 2 meter 6. Dungar av alm och lind 7. Enstaka ekar, lönnar och aspar som 130 cm över marken har en omkrets på minst 170 cm 8. Enar med en höjd på minst 6 meter 9. Klibbalskärr 10. Åkerholmar under 0,5 hektar Särskilt hänsynskrävande biotoper (ÅFS 83/98) 1. Våtmarksbiotoper - Stränder. - Bäckar och källor. - Alkärr samt ormbunks- och fräkenkärr. 2. Barrskogs-, lövskogs-, hag- och ängsmarksbiotoper - Barrskogsbevuxna öar omfattande mindre än 10 hektar. - Hassellundar omfattande mellan 0,1-2 hektar. - Naturbestånd av lind, alm, ek, lönn, ask, oxel eller oxelrönn omfattande mellan 0,1-2 hektar. - Enstaka träd som är grova eller annars av betydelse för natur- eller kulturminnesvården. 4
3. Biotoper i geologiska och geomorfologiska formationer - Rasbranter, förkastningar och grottor. - Träd på bergsimpediment med en lägre skoglig produktion än tvinmark. Stränder är särskild hänsynskrävande biotoper enligt Ålands landskapslag om skogsvård. Vid avverkning intill stränder ska en trädbevuxen skyddszon på i medeltal minst 10 meter lämnas kvar. 2.2 METODER Vegetations- och naturtypsinventeringen baserade sig på kartor och flygbilder samt grundläggande uppgifter om området. Fältbesöken riktades utgående från bakgrundsuppgifterna till objekt (områden) där det eventuellt förekommer i lag skyddade eller annars värdefulla biotoper. Sådana objekt är bland annat stränder, berghällar och ängar samt fuktiga sänkor och småvatten med näromgivning. Med hjälp av fältobservationerna, kartorna och flygbilderna avgränsades de värdefulla biotoperna i hela undersökningsområdet. I de utvalda objekten i terrängen antecknades uppgifter om vegetationen skiktvis samt om objektens egenskaper (fuktighet, ljus) och naturtillstånd. Under fältbesöken gjorde vi observationer av kärlväxtarter även utanför de värdefulla objekten. Observerade värdefulla kärlväxter registrerades i en handgps. Av vattenväxterna noterades de arter som det var möjligt att bestämma från land. Fältarbetet gjordes på sommaren mellan maj och augusti. Det första fältbesöket gjorde vi i början av sommaren (maj), det andra vid midsommaren (juni-juli) och det tredje senare under sommaren i augusti, så att vi fick med både tidiga och sena arter med i inventeringen. 2.3 RESULTAT 2.3.1 ALLMÄN BESKRIVNING AV VEGETATIONEN Vegetationen i området är varierande. Vegetationstyperna bildar en mosaik av små helheter. När man undersöker både kartorna och flygbilderna kan man urskilja att de nästan trädlösa hällmarkerna alternerar med skogbevuxna områden och öppna myrar och ängsområden. De skogbevuxna områdena är oftast i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om det. Speciellt på Källsholmen har trädbeståndet fått utvecklas i fred, och där förekommer flera gamla tallar. Även vid Hasterbodan finns äldre skogar, men en del av dem är i ekonomibruk. Av flygbilden framgår tydligt figurer av yngre och tätare skogar, i synnerhet på området för det södra vägalternativet. I svackorna mellan berghällarna finns det flera små myrar och frodiga lundar. Strandområdena är klippiga. Det förekommer ett par mindre flador och glosjöar i undersökningsområdet och dess närhet. På några ställen i strandområdet finns det vikar med vass, i vars innersta delar man kan urskilja för havsstrandsväxtlighet typisk zonering med en smal zon av strandäng ytterst, vidare inåt klibbalsdominerat trädbestånd och bakom detta barrskog. 2.3.2 ALLMÄN BESKRIVNING AV VÄRDEFULLA BIOTOPER Nedan presenteras de Natura 2000-naturtyper som observerades i området. Efter namnet ges naturtypens Natura 2000-kod i parentes. Gränserna för Natura 2000-naturtyperna framgår av bild 2-1 och kartbilaga 1. 5
Kustnära laguner (1150) Flador och glon är små och grunda, tydligt avgränsade vattenbassänger, som alltjämt har kontakt med havet eller som nyligen avsnörts från havet. Både i området för det södra vägalternativet och för det norra vägalternativet och intill det senare finns det flador eller förstadier till flador. Fladan i närheten av Skevik har nästan helts avsnörts och är nu en glon. Alla flador i området är relativt små och med undantag av fladan i närheten av Skeviks stugområde befinner de sig alla i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om det. Flador är rätt vanliga på Åland. Vegetationsklädda havsklippor vid Atlantkusten eller Östersjökusten (1230) Stränderna i undersökningsområdet är överlag klippiga. Nästan alla strandklippor i undersökningsområdet hör till denna naturtyp, som uppvisar stor variation. Man fann dock inte större ängar eller torrängar typiska för strandklippor, och man påträffade inte heller för denna naturtyp karakteristiska hotade växtarter. Detta betyder att dessa objekt inte är speciellt representativa. Boreala havsstrandängar av Östersjötyp (1630) De objekt inom undersökningsområdet som ingår i denna naturtyp är mycket små till arealen på grund av strandens splittrade struktur. På en del av ängarna växer också vass och buskar, vilket sänker objektens representativitet. Högörtängar (6430) I undersökningsområdet observerades rätt små objekt som kan klassas som fuktiga högörtängar. Det mest representativa och största objektet ligger i närheten av Långverkfladan. Detta ställe består av några ängsfläckar som omges av bl.a. askar. Området har eventuellt utnyttjats för bete en gång i tiden, men det finns inte noggrannare uppgifter om detta. Här och där runtom i undersökningsområdet finns små objekt som kan räknas till denna naturtyp. En del av dem är dock numera igenvuxna, vassdominerade ängar, andra har småningom ockuperats av buskar och klibbalar. Västlig taiga (9010) I undersökningsområdet förekommer det en större helhet bestående av naturtypen västlig taiga. Skogsområdena på Källsholmen är i sin helhet i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om det. Spår efter användning av något slag finns endast i närheten av de få stugorna på holmen. På ön har troligen inte idkats skogsbruk eftersom det är så svårt att nå holmen. Skogarna på holmen är mångsidiga för att underlaget är så varierande. Skogarna uppvisar stor variation: här finns nästan trädlösa områden på krönen av hällmarker, skogar med grova, mycket gamla tallar, friska skogar med gran och lövträd samt lundar med klibbal. Av dessa räknas tallskogarna på hällmarkernas krön inte till denna naturtyp. Alla de skogbevuxna områdena på Källsholmen, med undantag av krönen av berghällarna, hör till denna naturtyp och av denna orsak har inte gränserna för naturtypen på holmen märkts ut på kartan. Örtrika näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ (9050) De lundar som observerades i undersökningsområdet är i likhet med de övriga naturtyperna mycket små till ytan. Trots detta är objekten representativa på grund av sitt naturtillstånd. Naturtillståndet kommer i dessa objekt till uttryck i trädbeståndet, som fått utvecklas genom naturlig succession. I merparten av objekten är trädbeståndet klibbalsdominerat. Därtill är artsammansättningen i objekten i naturtillstånd och kulturpåverkan mycket liten. 6
Skogbevuxen myr (91D0) och Lövsumpskogar av fennoskandisk typ (9080) I undersökningsområdet finns åtskilliga små skogbevuxna myrar, av vilka en del räknas till naturtypen skogbevuxen myr och de som är klibbalsdominerade till lövsumpskogar av fennoskandisk typ. Lövsumpskogarna står under inverkan av ytvatten och förekommer vid stränder. I detta område består trädbeståndet inte bara av klibbal utan också av ask. Bild 2-1. Objekt med Natura 2000-naturtyper som observerades i undersökningsområdet. (Större version av kartan är bilaga 1.) Nedan presenteras de särskilt skyddsvärda biotoper som observerades i undersökningsområdet. De framgår också av bild 2-2 och kartbilaga 2. A) Rikkärr, myrar och mossar som är helt eller till övervägande delen trädlösa I undersökningsområdet observerades små öppna myrar utan träd eller med ett glest, lågt trädbestånd. Myrarna är tämligen näringsrika och starrdominerade. B) Klibbalskärr I undersökningsområdet finns några klibbalskärr. De förekommer huvudsakligen nära stranden, innerst i vikar. Man kan se att de översvämmas tidvis och att det bl.a. förekommer skador på träden efter isarna. De mest representativa kärren med klibbal ligger på Källsholmen. Där förekommer objekten i närheten av 7
igenvuxna eller igenväxande flador och tjärnar. Objektens representativitet förbättras av det resliga trädbeståndet som är i naturtillstånd. Nedan presenteras de särskilt hänsynskrävande biotoper som observerades i undersökningsområdet. De framgår också av bild 2-2 och kartbilaga 2. C) Alkärr samt ormbunks- och fräkenkärr I anslutning till objekten som hör till ovan nämnda klasser A och B finns det i undersökningsområdet skogskärr med klibbal samt ormbunks- och fräkenkärr. D) Träd på bergsimpediment med en lägre skoglig produktion än tvinmark Hela undersökningsområdet bildar en mosaik av hällmarker, klippor, myrar och moskogar. De största hällområdena är i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om det, med undantag av ett par stigar. De största och mest representativa hällmarkerna i området räknas till denna naturtyp. Bild 2-2. Särskilt skyddsvärda och hänsynskrävande biotoper som observerades i undersökningsområdet. (Större version av kartan är bilaga 2.) 8
2.3.3 SÄRSKILT SKYDDSVÄRDA, FRIDLYSTA OCH HOTADE ARTER I undersökningsområdet påträffades inte växtarter som kräver skydd enligt Ålands lagstiftning. I undersökningsområdet påträffades följande värdefulla växtarter: jungfrulin (VU) 2010 rödlistan ögonpyrola (RT) regionalt hotad i område 1a ask (RT) regionalt hotad i område 1a Det artrikaste och intressantaste området vad gäller växtarterna är det område som sträcker sig mot väst och sydväst från Långverkfladan. I lundområdet i detta område växer bl.a. ögonpyrola, sårläka, tandrot och nästrot och i ängsområdet och dess utkanter bl.a. tvåblad, ask och jungfrulin. Bild 2-3. Det artrikaste och intressantaste området vad gäller växtarterna. 2.4 SLUTSATSER Vid naturtypsinventeringen av området avgränsades flera Natura 2000-objekt. Den värdefullaste helheten består av Källsholmen, vars skogsområden räknas till naturtypen västlig taiga. Därtill förekommer på holmen flera mindre Natura 2000-naturtyper. Även på övriga håll av undersökningsområdet finns Natura 2000- naturtyper. En del av dessa objekt är små till arealen men det finns också några större helheter i området, vilket framgår av karta 1. I undersökningsområdet bestämdes och avgränsades 11 objekt som upptas i Ålands lagstiftning som skyddsvärda biotoper. Objekten är klibbalsmadkärr och små öppna myrar. Därtill avgränsades och klassades i området skogskärr med klibbal och större hällmarker med låg skoglig produktion som andra värdefulla livsmiljöer. 9
3 ÖVRIGA NATURVÄRDEN 3.1 METODER Skyddsvärda djur utreddes under biotopinventeringen. Vad gäller djuren ansåg man på förhand att egentliga inventeringar inte är nödvändiga och att man beslutar om noggrannare utredningar senare utgående från fältobservationerna under sommarens fältbesök. Man vet att det förekommer bland annat havsörnsbon i närheten av området och att det inom området eventuellt förekommer apollofjäril och mnemosynefjäril, som bägge klassas som hotade arter på Åland. Vissa fjärilsarters näringsväxter undersöktes noggrannare i samband med vegetationsinventeringen (nunneörterna är mnemosynefjärilens näringsväxter och kärleksörten apollofjärilens näringsväxt). 3.2 RESULTAT Vid vegetationsinventeringarna under våren och sommaren påträffades inte nunneörtsbestånd och även förekomsterna av kärleksört var enstaka. Man undersökte också de enskilda kärleksörterna för att hitta eventuella larver eller spår efter deras ätande, men varken larver eller spår påträffades. Man ansåg att det därför inte fanns skäl att göra en skild fjärilsinventering under mnemosynefjärilens eller apollofjärilens flygtid. I undersökningsområdet finns det flera fuktiga myrområden och tjärnar, som skulle kunna vara lämpliga livsmiljöer för åkergrodan. Åkergrodan ingår i habitatdirektivets bilaga IV och den är sällsynt på Åland. På Källsholmen observerades en utflugen berguvsunge och en fullvuxen berguv. Enbuskagen bland stenar och stenhällar i undersökningsområdet är lämpliga livsmiljöer för hasselsnoken. Under fältarbetet observerades en vanlig snok men inga hasselsnokar. Snok är fridlyst, och hasselsnok är fridlyst och särskilt skyddsvärd på Åland. 4 REKOMMENDATIONER FÖR MARKANVÄNDNING Av kartan framgår de figurer som vi rekommenderar att borde bevaras. En större version av kartan finns i bilaga 3. 10
Röd: Särskilt skyddsvärda biotoper enligt LF om naturvård, ÅFS 113/98. (Klass 1). Områden där markanvändning som förändrar miljön (t.ex. byggande) inte alls är tillåten. Gul: Särskilt hänsynskrävande biotoper enligt LF om skogsvård, ÅFS 86/98. (Klass 2). Områden som vi rekommenderar att man lämnar i naturligt tillstånd, om möjligt. Grön: Andra värdefulla livsmiljöer, Natura 2000-naturtyper (Klass 3). På grund av den biologiska mångfalden, rekommenderar vi att de här områdena bevaras, om möjligt. (Större version av kartan är bilaga 3.) Om den existerande vägen breddas och ställvis görs rakare är detta inget hot mot värdefulla arter eller naturobjekt. Vi rekommenderar att den nya vägen skulle gå genom det södra området. Det norra alternativet till vägdragning skulle korsa Källsholmen, som klassas som värdefull och befinner sig i naturtillstånd. Vi rekommenderar att den södra vägdragningen planeras så att särdragen för de biotoper som klassas i Ålands lagstiftning som särskilt skyddsvärda (röda) inte äventyras. Man borde också bygga en omväg runt de särskilt hänsynskrävande biotoperna (gula) eller utsätta dem för så får störningar som förändrar deras särdrag som möjligt. Vi rekommenderar också att man bevarar andra för den biologiska mångfalden värdefulla objekt (gröna) i mån av möjlighet. 11
BILAGA 1 Författare: Paula Salomäki
BILAGA 2 13
BILAGA 3 Röd: Särskilt skyddsvärda biotoper enligt LF om naturvård, ÅFS 113/98. (Klass 1). Områden där markanvändning som förändrar miljön (t.ex. byggande) inte alls är tillåten. Gul: Särskilt hänsynskrävande biotoper enligt LF om skogsvård, ÅFS 86/98. (Klass 2). Områden som vi rekommenderar att man lämnar i naturligt tillstånd, om möjligt. Grön: Andra värdefulla livsmiljöer, Natura 2000-naturtyper (Klass 3). På grund av den biologiska mångfalden, rekommenderar vi att de här områdena bevaras, om möjligt. 14
BILAGA 4 Författare: Paula Salomäki